ATT MÖTA BARN OCH UNGA MED TRAUMA I VARDAGEN EN SAMMANFATTNING. Foto: Anna Pantelia/Rädda Barnen

Transkript

1 ATT MÖTA BARN OCH UNGA MED TRAUMA I VARDAGEN EN SAMMANFATTNING Foto: Anna Pantelia/Rädda Barnen

2 VAD ÄR TRAUMA OCH VAD FÅR DET FÖR KONSEKVENSER? Detta är den första artikeln i en artikelserie om fem som på olika sätt berör Traumamedveten omsorg en förståelseram för hur den som är en viktig vuxen behöver möta barn och ungdomar med traumatiska erfarenheter i deras vardag. En del av de ensamkommande barn och ungdomar som kommer till Sverige har utsatts för traumatiska upplevelser och ännu fler av dem har levt under stark stress och med svåra påfrestningar. Personal på boenden, i skolan och förskolan, volontärer och stödpersoner, fritidsledare och tränare är potentiella viktiga vuxna vars bemötande kan spela en avgörande roll för möjligheten till läkning och återhämtning hos barn och ungdomar som bär på traumatiska erfarenheter. Det är detta bemötande samt förståelsen för vad trauma är och hur det påverkar som på ett pedagogiskt sätt beskrivs i Traumamedveten omsorg. Artiklarna innefattar teorier, exempel och diskussionsfrågor och syftar till att ge en sammanfattad bild av den aktuella kunskap som finns och som vi vet har god effekt för den psykiska hälsan hos utsatta barn och ungdomar.

3 VÄRDEGRUND Arbetet med Traumamedveten omsorg präglas av ett synsätt där önskan om att förstå människor i ljuset av vad de har upplevt, inte utifrån förhandsbestämda ramar och kategorier, är centralt. Den amerikanske psykologen Ross Greene har myntat uttrycket Kids do well if they can Barn gör rätt om de kan, vilket harmonierar väl med Traumamedveten omsorg. Ett annat uttryck som återfinns i profilfilmen för norska RVTS (Regionalt ressurssenter om Vold, Traumatisk stress og Selvmordsforebygging) stämmer väl överens med arbetssättet: Det finns inte svåra barn. Det finns bara barn som har det svårt. Varma vuxna gör skillnad. UTMANANDE BETEENDE EN VANLIG UTMANING! Som viktig vuxen är det inte ovanligt att hamna i situationer där det ingår att möta och hantera utmanande beteenden hos unga. Det kan handla om ungdomar som avskärmar sig och tappar sitt driv, likaväl som ungdomar med ett explosivt och utåtagerande beteende. Dessa beteenden kan vara både provokativa och väcka starka känslor hos oss vuxna som möter barnet eller ungdomen. Alla som flytt hit har sin egen historia. Hur själva flykten och tiden innan sett ut är olika. Den har inte varit enkel för någon, men ändå svårare för vissa än för andra. En del av ungdomarna har varit utsatta för en eller flera traumatiserande händelser, andra för långvarig stress och svåra påfrestningar. Om uppväxten präglats av utsatthet eller varit god fram till en viss punkt spelar också roll för hur barnet eller ungdomen påverkas av svåra situationer.

4 NY KUNSKAP OM VARDAGSBEMÖTANDE AV TRAUMATISERADE BARN OCH UNGDOMAR Psykologen Howard Bath från Australien har lång erfarenhet av att jobba med barn och unga som varit med om trauma och bott i familjehem eller på institution. Utifrån befintlig kunskap och forskning har han skapat en förståelseram för vad den som är en viktig vuxen behöver tänka på i arbetet med barn och unga som varit utsatta för stark stress eller trauma. Detta förhållningssätt, Traumamedveten omsorg, belyser viktiga och avgörande faktorer i det vardagliga arbetet och kontakten med barnen och ungdomarna. Det är alltså ingen behandlingsform, utan en vägledning kring förståelse, bemötande och förhållningssätt. Det finns mycket forskning om traumabehandling. En del barn och ungdomar som har varit med om svåra påfrestningar och utsatts för trauma behöver behandling, men alla barn som varit med om trauma behöver god omsorg och ett bra bemötande. Traumamedveten omsorg vilar på tre pelare; trygghet, relation och coping, som har en central roll i den vardagliga omsorgen av utsatta barn och unga. De tre pelarna kommer att beskrivas mer längre fram. Först följer ett avsnitt om vad trauma är och hur det påverkar hjärnan. Förståelsen för trauma utgör grunden och på denna vilar de tre pelarna. VAD ÄR TRAUMA? Många av de ensamkommande ungdomarna har utsatts för eller bevittnat svåra saker vid många tillfällen och under lång tid. Det kan handla om att ha varit utsatt för eller bevittnat sexuella övergrepp, psykiskt och fysiskt våld. Det kan också handla om extrema situationer och katastrofer som skett i ens hemland där det kanske pågått krig, eller dramatiska erfarenheter från flykten. Kärnan i ett trauma är att de erfarenheter och resurser som en person har inte är tillräckliga för att bemästra den upplevda situationen. Det innebär att en situation eller händelse inte per automatik är traumatiserande, utan skiljer sig från person till person. En svår händelse är därför potentiellt traumatiserande och hur den påverkar beror på hur den aktuella livssituationen ser ut, och på vilka inre resurser och yttre stöd från omgivningen som är tillgängliga för ungdomen. Av den anledningen är det viktigt att se till varje enskild ungdom om det finns en förutfattad förväntan på hur de ungdomar som kommer till Sverige ska vara och vad de har upplevt är risken att felaktiga slutsatser dras som varken speglar eller gynnar den enskilda ungdomen.

5 VILKA KONSEKVENSER GER TRAUMATISKA UPPLEVELSER? Trauma kan bestå av enskilda eller flera händelser. Vid upprepad utsatthet över tid talas det ofta om komplext trauma. Ett annat begrepp är utvecklingstrauma. Hjärnan påverkas i hög grad av samspelet med andra och allra mest under de första levnadsåren. Vid utvecklingstrauma utsätts ett barn för upprepade hotfulla situationer, samtidigt som det upplever stora brister i stödet med att reglera de egna känslorna och reaktionerna. På sikt kan det ha en negativ påverkan på barnets förmåga att uppfatta och hantera hot och stress. Det är inte ovanligt att de ungdomar som kommer hit har utvecklingstrauman. Det handlar då om upprepad utsatthet för svåra händelser och påfrestningar över tid, som kan få allvarliga konsekvenser. Ju mer omfattande traumatiska upplevelser tidigt i livet desto större risk för negativ påverkan på hjärnans utveckling och ungdomens mående. Kunskapen om utvecklingstraumans påverkan på hjärnan vilar på en neurobiologisk forskningsgrund, där kunskap från både utvecklingsoch traumapsykologi sammanfogats. Figuren ovan är också användbar för att förstå reaktioner på situationer som kan uppstå på boenden, i skolan eller på träningar. Eftersom ungdomens upplevelser så starkt hänger samman med tidigare erfarenheter kan situationer som verkar bagatellartade för de flesta, innebära starka reaktioner hos någon som varit med om svåra påfrestningar. För den som lever med en hög allmän belastning och stressnivå är sårbarheten för situationer som skiljer sig från den typiska vardagen större. Den allmänna stressnivån är rimligtvis ganska hög för den som dagligen funderar på: Får jag stanna här på boendet? Får jag asyl? Hur mår de som finns kvar i hemlandet? Lever de? Vad har hänt med min familj? Vad gör jag om jag måste flytta? Vad gör jag om jag får avslag? Vad gör jag om min enda kompis jag har här tvingas flytta eller får avslag? Vid starka reaktioner och utmanande beteenden kan det vara lätt att underskatta betydelsen av faktorer som inte är förknippade med själva situationen. Ibland verkar kanske ungdomarnas reaktioner orimliga och svåra att förstå. I dessa fall behövs förmågan att kunna släppa fokus på de faktiska reaktionerna och beteendet och istället intressera sig för och försöka förstå vad som ligger bakom. Ofta finns det en anledning till att barn och ungdomar reagerar och beter sig på ett visst sätt.

6 TRAUMAN OCH PÅFRESTNINGAR KAN MÄRKAS I BETEENDET För den som bär på traumatiska erfarenheter är det inte alls självklart att detta är något som går att prata om eller kännas vid. Ofta är det kanske svårt att lita på vuxna, av den anledning att vuxna kan ha gjort en illa eller svikit på andra sätt. Istället blir det genom beteendet som måendet och de tidigare upplevelserna kommuniceras. Påfrestningarna och erfarenheterna kan visa sig i till exempel: Dysfunktionella utåtagerande beteenden, till exempel explosiv ilska Känsla av hopplöshet Passivitet och ointresse Undandragande och avstängdhet Svårigheter att koncentrera sig och hålla fokus Impulsivitet Svårigheter i nära relationer Oro och ångest Somatiska besvär och kroppsliga symtom. För många ungdomar hänger dessa beteenden och besvär ihop med att det är svårt att kontrollera och reglera de egna känslorna och beteendet. Det egna känsloregleringssystemet, som har till uppgift att lugna reaktioner och styra impulser, är mer eller mindre bristfälligt utvecklat. I artikelseriens del två kommer vi att gå djupare in på hur detta regleringssystem utvecklas och vad det syftar till. Ofta finns det även många svåra minnen som det läggs mycket kraft på att undvika och hålla borta. Minnen som är för smärtsamma att tänka på och tala om.

7 FRÅGOR ATT ARBETA VIDARE MED I PERSONALGRUPPEN Hur förstår vi de barn och ungdomar vi möter utifrån ovanstående text om trauma? Finns det sådant vi inte tänkt på tidigare? Hur har vi hittills tolkat och förstått olika typer av utmanande beteenden? Hur hanterar vi olika typer av beteenden som kan hänga ihop med svåra påfrestningar och traumatiska erfarenheter? Är det lättare eller svårare att hantera ett inåtvänt och undandragande beteende eller ett utåtagerande och explosivt beteende? Har vi i personalgruppen olika uppfattning om vad som är lättare och svårare att bemöta? Hur kan vi stötta varandra i detta arbete och kommunicera till varandra när en situation är svår att hantera? Kan vi dra nytta av om vi har olika saker som vi tycker är lättare och svårare att hantera? Hur går vi vidare? CHECKLISTA För barn och ungdomar med traumatiska erfarenheter, kan du som viktig vuxen genom ditt bemötande spela en avgörande roll för möjligheten till återhämtning och läkning. Reaktioner i en stressfull situation hänger samman med tidigare erfarenheter och vilka inre och yttre resurser som är tillgängliga. Av ovanstående anledning kan beteenden som vid första anblick ter sig obegripliga och irrationella vara logiska för den enskilda ungdomen. Med vårt beteende kommunicerar vi hur vi mår och vad vi upplevt. När det är svårt att förstå en ungdoms beteende kan vi som viktiga vuxna behöva släppa fokus på det konkreta beteendet och istället intressera oss för vad som ligger bakom det.

8 ATT UTVECKLA DEN EGNA REGLERINGSFÖRMÅGAN När ett barns uppväxt präglas av upprepade traumatiska händelser och svåra påfrestningar, kan en konsekvens bli att barnet inte får möjlighet att utveckla en god förmåga till självreglering 1. Det innebär att det kan vara svårt för barnet eller ungdomen att lära sig att hantera och reglera sina känslor och styra sina tankar, impulser och beteenden. För att veta hur den som är en viktig vuxen ska kunna hjälpa ungdomen med reglering behöver det finnas förståelse för hur dessa förmågor utvecklas i hjärnan och kroppen. När vuxna hjälper ett barn eller en ungdom att reglera sina känslor och reaktioner brukar detta kallas samreglering. 1. I artikelserien används självreglering när det handlar om tankar, känslor, impulser och beteende, medan känsloreglering avser mer specifikt förmågan att hantera och lugna de känslor som väcks hos en.

9 ATT UTVECKLA FÖRMÅGAN TILL SJÄLVREGLERING Som nyfödd finns förmågan att uppleva och reagera på hotfulla situationer och faror. I hjärnan finns ett medfött alarmsystem, som aktiveras vid obehag. Däremot finns från början inte förmågan att reglera de jobbiga eller skrämmande upplevelserna på egen hand, utan regleringssystemet behöver läras in. Barnet behöver vuxna som hjälper till att reglera reaktioner, känslor och behov. Vissa barn behöver jättemycket regleringsstöd, medan andra har lite lättare att bli lugna och nöjda. Elmira, 2 år Det är nyårsafton och Elmira, två år, vaknar när raketerna smäller. Hon blir jätterädd och börjar gråta hysteriskt. Pappa skyndar sig för att hämta upp Elmira och tröstar och lugnar. Det är ingen fara gumman, det är bara raketerna som smäller, jag är här hos dig säger pappa med mjuk röst och håller Elmira i famnen samtidigt som han stryker henne över ryggen. Elmira söker pappas ögonkontakt, som att hon väntar på mer bekräftelse. Du blev rädd för det låter så högt, men vi går ut och tittar tillsammans så ska du få se hur fina raketerna är tröstar pappa. Elmira blir lugn men vill absolut inte gå ner från pappas famn när de går ut och tittar på fyrverkerierna. I detta exempel vaknar lilla Elmira och blir mycket rädd. Hennes alarmsystem aktiveras instinktivt, men hon har inte förmågan att reglera och lugna sig själv. Lyckligtvis kommer pappa snabbt till undsättning och tolkar situationen, tröstar och visar att allt är lugnt. Det pappa gör är det som brukar benämnas samreglering. Samreglering är processen, där pappa hjälper Elmira att förstå sina reaktioner genom att sätta ord på hennes känslor och vad det är som händer. Samreglering är det som barnet behöver innan det lär sig förmågan till självreglering. I exemplet bidrar pappas stöd till att upplevelsen blir en positiv regleringserfarenhet, positiv i bemärkelsen att Elmira blir förstådd och lugnad i sina känslomässiga reaktioner. Pappa hjälper Elmira så att hon inte längre behöver känna sig rädd. Lyhördheten och vuxenstödet som finns i Elmiras närhet, ger en föraning om att flickan i takt med att hon blir äldre får fler positiva erfarenheter av samreglering. Så småningom kommer hon troligtvis att själv utveckla en god förmåga att på egen hand hantera och reglera många av de känslor som väcks i henne.

10 NÄR DE POSITIVA REGLERINGSERFARENHETERNA UTEBLIR För vissa barn finns inte viktiga vuxna till hands som kan tillgodose behovet av att bli lugnad och tröstad - samregleringen uteblir. För den som växer upp i en miljö där det är krig, med ständiga reella hot och faror är det svårt även för de vuxna att behålla lugnet och försäkra barnen om att allt är bra. Många fruktar för sina liv, och har inte möjlighet att vara trygga vuxna för barnen. Den vuxne försöker ofta intala sig själv att framstå som lugn, men rädslan går sällan att dölja och smittar av sig på barnet. Yassin När Yassin ska fylla två år startar kriget i hans hemland Irak. Kriget slår familjens liv i spillror, Yassins två äldre bröder och morbror dör i ett bombanfall och familjens hus förstörs. Yassin som precis börjat förstå sig själv och sina känslor får växa upp med en mamma och pappa som är ständigt rädda och fyllda med sorg, vilket i förlängningen innebär att Yassin och hans syster också alltid är rädda. Yassin lär sig inte att reglera de känslor som uppkommer i honom, han förstår ibland knappt vad som händer inom honom, och han är ständigt på sin vakt. Han bär på flera smärtsamma minnen som han gör allt för att inte tänka på. Yassin har växt upp under svåra omständigheter med trauman och svåra påfrestningar. För Yassin har de positiva regleringserfarenheterna i hög utsträckning uteblivit. Förmåga att lugna sig och det egna regleringssystemet, något som vanligtvis utvecklas under uppväxten, förblir nästintill outvecklat. Konsekvenserna av detta syns i Yassins bristande förmåga att styra sina impulser och lugna sig vid olika typer av känslopåslag. Detta resulterar i ett aggressivt och utåtagerande beteende. Ofta anses Yassin överreagera, eftersom små, små triggers kan orsaka starka reaktioner. Det som triggar kan verka obetydligt för omgivningen, men är logiskt för Yassin att reagera på utifrån de erfarenheter han bär med sig. I nästa artikel kommer förståelseramen och förhållningssättet Traumamedveten omsorg belysas. Detta handlar om hur viktiga vuxna behöver möta den som varit med om svåra påfrestningar och saknar positiva regleringserfarenheter. När Yassin är tolv år fattas beslut om att han ska fly till Sverige och efter två år har han ensam och rädd lyckats ta sig från Irak genom Europa och kommer fram till Sverige hösten Under flykten har han utsatts både för misshandel och ett sexuellt övergrepp. Väl på boendet triggas Yassin lätt till utbrott och bråk. Alla starka känslor är svåra för honom att hantera och reglera, oavsett om det är han eller någon annan som upplever dem. Glädje, ilska och ledsenhet blir till hysteri, explosiva utbrott och den djupaste förtvivlan.

11 FRÅGOR ATT ARBETA VIDARE MED I PERSONALGRUPPEN Hur ser våra ungdomars förmåga till självreglering ut? Hur kan vi använda oss av ovanstående i vår förståelse för ungdomarna och deras sätt att fungera? Är det något vi kan ta med oss i vårt dagliga arbete? Är vi eniga i arbetsgruppen när det gäller hur vi uppfattar ungdomarna och de situationer som uppstår? Om inte, hur skiljer sig våra bilder och vår förståelse åt? Vilka konsekvenser får våra olika uppfattningar i vårt arbete? Kan det vara en styrka ibland och ett hinder ibland? Är det något vi behöver arbeta vidare med? CHECKLISTA För ett nyfött barn finns förmågan att reagera på intryck och faror, men förmågan att på egen hand reglera intrycken behöver utvecklas under uppväxten. Vuxna, vanligvis föräldrarna, hjälper det lilla barnet med regleringen genom att tolka upplevelser och händelser, sätta ord på saker och lugna och trösta vid behov. När vuxna lyckas lugna blir det en positiv reglerings-erfarenhet för barnet. Efter hand lär sig barnet mer och mer att lugna sig själv och styra sina impulser och beteende, förutsatt att det fått regleringsstöd av vuxna. För den som växer upp under svåra påfrestningar kan de positiva regleringserfarenheterna i mycket ha uteblivit, vilket för många medför att förmågan till självreglering blir bristande.

12 TRAUMAMEDVETEN OMSORG TEORIN OMSATT I PRAKTIKEN Traumamedveten omsorg är en pedagogisk modell kring grundläggande behov hos barn och ungdomar som varit med om svåra påfrestningar och utsatts för traumatiserande händelser. Modellen omfattar kunskap om faktorer som är speciellt betydelsefulla i förhållningssättet för den som är en viktig vuxen för barn och ungdomar med traumatiska erfarenheter. Viktiga vuxna är de som finns nära och har en relation till barnet eller ungdomen i vardagen, till exempel boendepersonal, lärare, förskolepersonal, volontärer, idrottstränare och fritidspersonal. De betydelsefulla faktorerna som stödjer barns och ungdomars läkningsprocess och återhämtning benämns som de tre pelarna: Trygghet Relationer Coping

13 Trygghet Den första pelaren handlar om att förmedla och skapa trygghet. Trygghet är ett av människans mest basala behov. En stor del i svåra påfrestningar och traumatiska erfarenheter handlar om förlorad trygghet. Från födseln är upplevelsen av trygghet grunden för att efter hand kunna ta in och utforska både omvärlden och vem man själv är. T R Y G G H E T TRAUMAFÖRSTÅELSE

14 Det är en utmaning att som vuxen kunna skapa trygghet, då många av ungdomarnas liv har präglats av avsaknad av trygghet. Dessutom skapar väntan på besked om asyl i sig otrygghet. Trygghet är också mångfacetterat och har flera dimensioner: Fysisk trygghet Återkommande rutiner vad gäller tider, platser och personer och en verksamhet som är strukturerad, förutsägbar och begriplig bidrar till upplevelsen av trygghet för den som upplevt svåra påfrestningar. Relationell trygghet Att som viktig vuxen vara närvarande, finnas till hands och visa sig tillgänglig för ungdomarna och deras behov är ett grundläggande sätt att skapa och förmedla trygghet. Ett arbete som kan kräva uthållighet ofta behövs försäkran och upprepning om att jag finns här, du kan lita på mig om och om igen, särskilt för den som tidigare blivit utsatt av vuxna. Känslomässig trygghet Känslomässig trygghet innebär att det finns utrymme för ungdomarna att våga uttrycka känslor, tankar och upplevelser och att dessa erkänns, respekteras och accepteras av viktiga vuxna. Kulturell trygghet Att känna sig accepterad oavsett kulturell bakgrund och att bakgrunden får lov att synas och ta plats. Detta kan främjas genom att firande av högtider, olika mat, språk och kulturella uttryck tillåts och uppmuntras. Generellt finns inte alls samma utrymme för förändringar för barn och ungdomar med traumatiska erfarenheter som för de flesta andra, det göra att den trygghet som byggs upp är ömtålig och lätt kan raseras om det sker små eller stora förändringar. Aicha, 14 år Aicha är 14 år och har kommit själv från Somalia. Aicha är superkänslig för hastiga förändringar på hennes boende och personalen märker att hon blir väldigt påverkad så fort omständigheterna ändras och regelbundenheten bryts. Vid utflykter eller spontana aktiviteter försvinner Aicha snabbt in på sitt rum eller avviker på annat sätt. Inom Aicha är det kaos - för henne är varenda plötslig förändring en trigger för att gömma sig. Både i sitt hemland och under flykten har Aicha utsatts för dramatiska omständigheter som förändrat hela hennes livssituation från en sekund till en annan. Hon har inte upplevt trygghet under någon längre tid så länge hon kan minnas, så fort hon slappnat av har något hänt som ryckt undan säkerheten under hennes fötter. Det är detta som triggas inom henne när det händer saker på boendet som egentligen har som syfte att vara spontana och roliga.

15 Relation Den andra pelaren handlar om relationer. I denna pelare ryms relationer till viktiga vuxna, till andra barn och ungdomar och även kopplingar i samhället att få ingå i sociala sammanhang, som olika föreningar, skola och sportaktiviteter. När man som viktig vuxen skapar en god relation till den som varit med om svåra påfrestningar kan det ta tid och kräva mycket reflektion kring det egna bemötandet och förhållningssättet. Att göra sig tillgänglig, ta kontakt och förmedla trovärdighet är en bra utgångspunkt för att bygga en relation. Det är dock inte ovanligt att gensvaret kan vara ganska begränsat. Då är det viktigt att försöka sätta de egna behoven åt sidan och inte ge upp, utan fortsätta att ta initiativ till kontakt. Det är barnets eller ungdomens behov som behöver vara i fokus. Ofta ingår det i ens uppdrag att skapa relationer. Det kan vara till hjälp att reflektera kring situationen utifrån den professionella rollen och uppgiften, vilket kan medföra att det blir lättare att hantera att ansvaret för relationsbyggandet ligger på en själv som viktig vuxen. I praktiken behövs ett lyhört förhållningssätt eftersom ungdomarna kan behöva bli bemötta på olika sätt. Genom att se bakom de konkreta reaktionerna och beteendet och inte tolka bokstavligt, kan det utvecklas tillit och förståelse, som är en förutsättning för den goda relationen. T R Y G G H E T R E L A T I O N TRAUMAFÖRSTÅELSE

16 ATT HANTERA KONFLIKTER Det är inte ovanligt att komma i lägen där fokus hamnar på gränssättning och konsekvenser. Här behöver kunskapen som ligger till grund för Traumamedveten omsorg omsättas i praktiken. Inte sällan finns det en anledning bakom utmanande reaktioner och beteenden. Det brukar vara värdefullt att fokusera mer på att möta ungdomarna istället för att sätta gränser. För den som bär med sig många smärtsamma upplevelser, riskerar gränssättning och eskalerande konflikter med viktiga vuxna att skapa en ny, sekundär smärtupplevelse. Då förstärks de svåra upplevelser som finns sedan tidigare. Självklart finns det beteenden som inte är acceptabla, men i stunden behöver fokus vara att lugna och minska intensiva känslor, snarare Amir, 14 år Carlos är personal på ett boende. Amir, fjorton år, har bott där i sex veckor och håller sig mest för sig själv. Varenda dag frågar Carlos Amir om han vill spela kort eller vara med på någon annan aktivitet. Varenda dag rycker Amir på axlarna och går därifrån. Carlos tappar till sist lusten att fråga eftersom Amir visar sådant ointresse och går en dag iväg med några andra killar för att kicka boll utan att fråga Amir. En minut efter att de gått kommer Amir utspringande till det allmänna sällskapsrummet och frågar upprört Mona, en annan personal, var Carlos är och varför han inte frågat Amir om han vill följa med och spela. än att gå i konflikt och tillrättavisa. I en upprörd situation är det inte möjligt att resonera och det är därför tillrättavisningar och argumentation ofta leder till att spä på konflikter fastän avsikten kan vara att stoppa dem. När situationen lugnat sig och alla parter har återfått självkontrollen är det oftast möjligt att prata om vad som hände och det som inte blev så bra. Detta sätt ökar sannolikheten för att situationen inte ska uppstå igen, medan konflikter inte alls har den effekten, snarare tvärtom ANDRA RELATIONSBYGGANDE AKTIVITETER Att få ingå i vanliga sociala sammanhang där relationer finns och skapas som skola, träning och aktiviteter är viktigt för många barn och ungdomar. Ofta bidrar det till en känsla av att vara som andra och därigenom går det att känna tillhörighet.

17 Coping Den tredje pelaren är coping. Coping är ett psykologiskt begrepp som innefattar förmågan att hantera yttre påfrestningar, likaväl som inre känslor och impulser. För den som traumatiserats har ofta de yttre förutsättningarna i livet förändrats på ett radikalt sätt. Det kan handla om separation från familjen och förlust av familjemedlemmar, hem, sammanhang och identitet. För vissa innebär de radikala förändringarna även en förlust av den egna fysiska och känslomässiga kapaciteten att hantera den aktuella situationen och fungera på ett hyggligt sätt. Många av ungdomarna med traumatiska erfarenheter har brister i den egna förmågan att kunna reglera sina känslor, impulser och beteenden och vid behov lugna sig själva. Ofta har det inte varit möjligt att utveckla välfungerande strategier för att hantera det som händer inuti en. Istället kan stressen och de starka känslorna visa sig i provokativa eller svårbegripliga reaktioner och beteenden. Alkohol, droger och självskadebeteende är exempel på strategier som kortsiktigt kan befria en från de känslor som minnena och de traumatiska erfaren-heterna väcker, men som på lång sikt snarare har en negativ effekt. T R Y G G H E T R E L A T I O N C O P I N G TRAUMAFÖRSTÅELSE

18 För att förstå mer vad som händer hos ungdomar som har brister i sin förmåga till känsloreglering följer i nästa artikel en fördjupning om affektteori och affektsmitta. Frågor att arbeta vidare med i personalgruppen Hur arbetar vi med att skapa trygghet? Hur arbetar vi med att bygga relationer? Hur arbetar vi med att stödja ungdomarna i deras coping och känsloreglering? Hur hjälper vi ungdomarna att utveckla goda strategier att hantera sådant som händer inom och utanför dem? Hur kan vi använda oss av ovanstående i vårt dagliga arbete med ungdomarna? Finns det situationer där vårt förhållningssätt riskerar att skapa ytterligare smärta hos ungdomarna? Hur tänker vi kring det utifrån ovanstående text? Hur kan vi stödja varandra som kollegor i detta arbete? VUXNAS STÖD GENOM SAMREGLERING Som viktig vuxen går det att stödja genom samreglering. Det innebär att hjälpa ungdomarna att bemästra starka känslor genom att lugna och sätta ord på känslor och det som händer i vardagen. Som vuxen är det också nödvändigt att ha kontroll över sina egna känslor i relation till ungdomarna, för att skapa nya goda erfarenheter av att hantera känslor och impulser. Vuxna som går i konflikt med ungdomarna, bidrar dessvärre snarare till upprepade misslyckanden (sekundära smärtupplevelser), och då minskar förutsättningarna för en god och sund utveckling. Utan förtroendefulla relationer som möjliggör inlärning av nya strategier att hantera det som händer både inom och utanför en, är risken att ungdomen istället använder sig av destruktiva tillvägagångssätt för att hantera smärta, det kan till exempel handla om droger, kriminella aktiviteter eller risktagande beteende. Därför är uppgiften för den som är en viktig vuxen att med ett empatiskt förhållningssätt försöka förstå ungdomarnas reaktioner och bistå med trygghet och stöd för att minska användet av negativa strategier. Detta gör det möjligt att skapa goda erfarenheter av trygga och hälsosamma strategier att hantera känslor, impulser och minnen. För att förstå mer vad som händer hos ungdomar som har brister i sin förmåga till känsloreglering följer i nästa artikel en fördjupning om affektteori och affektsmitta. TIPS: Rädda Barnen har tagit fram en samtalsmodell som heter Snacka loss! som kan användas i samtals-grupper på boenden, för att stärka ungdomarnas relationer till varandra.

19 FRÅGOR ATT ARBETA VIDARE MED I PERSONALGRUPPEN Hur arbetar vi med att skapa trygghet? Hur arbetar vi med att bygga relationer? Hur arbetar vi med att stödja ungdomarna i deras coping och känsloreglering? Hur hjälper vi ungdomarna att utveckla goda strategier att hantera sådant som händer inom och utanför dem? Hur kan vi använda oss av ovanstående i vårt dagliga arbete med ungdomarna? Finns det situationer där vårt förhållningssätt riskerar att skapa ytterligare smärta hos ungdomarna? Hur tänker vi kring det utifrån ovanstående text? Hur kan vi stödja varandra som kollegor i detta arbete? TIPS: Rädda Barnen har tagit fram en samtalsmodell som heter Snacka loss! som kan användas i samtalsgrupper på boenden, för att stärka ungdomarnas relationer till varandra. CHECKLISTA Den som är en viktig vuxen för barn och ungdomar med traumatiska erfarenheter kan genom sitt förhållningssätt spela stor roll för att få till stånd en läkningsprocess och skapa möjlighet till återhämtning. Förståelseramen Traumamedveten omsorg vilar på kunskap om hur traumatiska erfarenheter kan påverka hjärnan. Den innefattar tre pelare trygghet, relation och coping - som är de viktigaste faktorerna i bemötandet och förhållningssättet till ungdomarna. Den första pelaren är trygghet. Du kan skapa känslan av trygghet genom att vara tillgänglig och finnas till hands. Trygghet skapas också i en verksamhet som är strukturerad, förutsägbar och begriplig med återkommande rutiner vad gäller tider, platser och personer. Den andra pelaren är relation. Goda relationer skapas genom ett empatiskt och lyhört förhållningssätt hos den vuxna och är grundläggande för att barn och unga ska kunna känna sig trygga. Fokus behöver ligga på det som finns bakom utmanande reaktioner och beteenden hos barn och ungdomar istället för att tolka dessa bokstavligt och gå i konflikt. Ett förhållningssätt som präglas av lugn och kontroll över de egna känslorna hos den vuxne är en förutsättning för att skapa en god relation. Den tredje pelaren är coping. Många ungdomar som varit med om svåra påfrestningar kan ha svårt för att hantera yttre påfrestningar eller inre känslor, minnen och impulser. Som viktig vuxen är ett empatiskt förhållningssätt grunden för att bistå med trygghet och stöd för att minska användet av destruktiva strategier. Detta gör det möjligt att skapa goda erfarenheter av trygga och hälsosamma strategier att hantera känslor, impulser och minnen.

20 AFFEKTTEORI OCH AFFEKTSMITTA Den tredje pelaren coping som introducerades i den förra artikeln innefattar förmågan att hantera yttre belastningar, inre känslor och tankar, impulser och minnen. Att kunna hantera och reglera sina känslor både positiva och negativa är en betydelsefull förmåga för alla människor. För den som växt upp med svåra påfrestningar eller upplevt traumatiserande händelser har det ofta inte varit möjligt att utveckla en god förmåga att reglera starka känslor och impulser. I denna fjärde artikel ges en fördjupning om hur ungdomar med bristande förmåga till känsloreglering behöver mötas. Denna artikel handlar om affektteori och affektsmitta.

21 AFFEKTTEORIN OCH AFFEKTSMITTA Det är bra att ta utgångspunkt i affektteorin och affektsmitta när det handlar om att förhålla sig till någon som har svårt att reglera sig själv och sina känslor. Affektteorin beskriver de medfödda, universella grundaffekterna: glädje, intresse, förvåning, rädsla, skam, skuld, ilska, avsky och avsmak. Människan har från livets start en biologisk grund till dessa reaktioner, däremot saknas förmågan att reglera upplevelserna av dem. Regleringsförmågan tränas i samspelet med viktiga vuxna och efter hand formar bland annat dessa erfarenheter de affektiva upplevelserna till mer personliga känslor. Nyfödda barn är väldigt mottagliga för de känslor som människor runt omkring dem har. Även vuxna påverkas av andras känslor det är lättare att själv bli arg när någon är arg mot en eller i ens närhet, precis som det är lättare att hålla sig lugn tillsammans med andra som är lugna. Att känslor från en person går över till en annan kallas affektsmitta. Förmågan att kunna skilja sina egna känslor från andras och lugna sig själv när någon i ens närhet upplever starka känslor eller stress utvecklas under de första levnadsåren. För många barn i fyraårsåldern går det att värja sig mot affektsmitta om den egna stressnivån är rimlig. Både barn och vuxna som är stressade och pressade påverkas och smittas ofta lätt av andras känslor. För den som levt under svåra påfrestningar är det vanligt att det inte funnits möjlighet att utveckla den egna förmågan att reglera sig själv och sina känslor, likaväl som förmågan att värja sig mot andras känslor brister. Detta beskrivs mer i den andra artikeln om självreglering, men beror i korthet bland annat på att konstant stress och många upplevelser av fara, gör att hjärnans alarmsystem triggas igång lätt och aktiveras ofta. Finns det då inte vuxna som kan lugna och trygga uteblir positiva regleringserfarenheter och det egna regleringssystemet får inte chans att utvecklas. Astrid, 1 år Astrid, ett år, sitter och leker på golvet. När mamma är på väg fram till henne, slår hon tån i tröskeln och skriker till och börjar till och med gråta för att det gör så ont. Då börjar Astrid gråta förfärligt. Instinktivt vet mamma att hon själv måste lugna sig snabbt för att Astrid ska sluta vara ledsen och rädd. Mammas känslor har smittat över till Astrid, som inte kan ta hand om dessa själv. Mamma behöver hjälpa att reglera och trösta, för att Astrid ska kunna bli lugn igen.

22 ATT VARA SITT EGET ARBETSREDSKAP Hos vissa ungdomar finns en stor misstänksamhet och rädsla för vuxna. Vuxna kan ha utsatt en för smärta och övergrepp eller på annat sätt haft en stor del i de traumatiska erfarenheterna. Vuxna som arbetar till exempel på ett boende, i skolan eller som volontärer fungerar i stor utsträckning som sitt eget arbetsredskap. Det innebär att det egna förhållningssättet och inställningen till ungdomarna är avgörande för hur arbetet blir. Arbetet med att vara en viktig vuxen ställer höga krav på att ha koll på sig själv och sina egna känslor. Kollegor behöver stötta varandra och kontinuerligt reflektera kring sitt bemötande och förhållningssätt. ATT MÖTA ILSKA OCH AGGRESSIVITET Det kan vara besvärligt att möta ungdomar som utstrålar ilska och beter sig aggressivt. Ofta väcks den egna ilskan och det kan vara svårt att undvika att gå i konfrontation och konflikt. Barn och ungdomar som är ledsna väcker ofta instinkten att trösta och visa omsorg. Denna instinkt väcker sällan de arga ungdomarna, fastän hetsiga och aggressiva reaktioner kan bottna i komplexa känslor av skam, ilska, rädsla, avsky och ledsenhet, och egentligen behöver extra mycket förståelse och empati. När ett aggressivt beteende möts med ilska ges inte det regleringsstöd som behövs, utan i stället trappas ofta stämningen upp. Starka reaktioner och ilska hos personal eller andra ungdomar kan orsaka vredesutbrott eller kaos för den som är känslig för affektsmitta och har svårt att kontrollera de egna känslorna och impulserna. Ett sätt att visualisera och tydliggöra skillnaden i känslighet för affektsmitta och förmåga att reglera starka känslor är med toleransfönstret, som beskrivs i den följande, sista artikeln. FRÅGOR ATT ARBETA VIDARE MED I PERSONALGRUPPEN Hur berör kunskap om affektteori och affektsmitta vårt arbete? Hur möter vi ilska och aggressivt beteende? Hur är det att vara sitt eget arbetsredskap? CHECKLISTA Vi påverkas och smittas mer eller mindre av andras känslor. Tillsammans med någon som är arg är det lätt att själv bli arg, medan det är lätt att vara lugn tillsammans med andra som är lugna. Detta kallas affektsmitta. Arbetet som innebär att vara en viktig vuxen ställer höga krav på att ha koll på sig själv och sina egna känslor och reaktioner.

23 TOLERANSFÖNSTRET Toleransfönstret är en modell som illustrerar det spann inom vilket en individ har kontroll över sina känslor, impulser och beteenden. Affektteorin och affektsmitta som förklarades i den förra artikeln vilar på omfattande forskning och med toleransfönstret ges en användbar modell med utgångspunkt bland annat i dessa teorier och kunskap om hjärnans utveckling och funktioner. INNANFÖR TOLERANSFÖNSTRET Innanför toleransfönstret är det möjligt att reflektera och tänka om situationer och de känslor som dessa väcker. För de flesta är toleransfönstret ganska brett, vilket innebär att de flesta impulser, reaktioner och känslor är hanterbara. Det är sällan en person med ett brett toleransfönster tappar självkontrollen. UTANFÖR TOLERANSFÖNSTRET Ovanför toleransfönstrets tak hamnar individen i ett hyperaktiverat (överaktiverat) tillstånd, vilket innebär starkt affektpåslag (starka känsloreaktioner övermannar en, till exempel stark ilska eller kraftig ångest) och förlust av självkontroll. Det kan resultera i till exempel svår oro, vredesutbrott, aggressivitet, ångest och stress. NEDANFÖR TOLERANSFÖNSTRET Nedanför toleransfönstrets golv infinner sig ett hypoaktiverat (underaktiverat) tillstånd, som präglas av känslo- och kontaktlöshet. Detta tillstånd innebär också förlust av självkontroll och kan visa sig i handlingsförlamning, att inte känna kontakt med sin kropp och känslor av att inte vara närvarande.

24 Känslointensitet Hyperaktiverat tillstånd som kan visa sig i stark oro, aggressivitet, kaoskänsla, impulsivitet och utåtagerande beteende. Ingen själkontroll Hypoaktiverat tillstånd som kan visa sig i handlingsförlamning, avstängdhet och starka känslor av tomhet och bedövning Självkontroll över känslor, veteenden och impulser Ingen själkontroll Tid Figur 1: Majoriteten av de känslor man upplever ryms innanför toleransfönstret och går att hantera och reglera på egen hand. Det är oftast möjligt att tänka kring och styra impulser och beteenden. Någon gång behövs stöd. SMÅ BARN HAR SMALT TOLERANSFÖNSTER Små barn har ett smalare toleransfönster. Många saker kan överväldiga och få det lilla barnet att hamna utanför toleransfönstret, till exempel starka intryck, känslor, hunger och trötthet. Barnet är beroende av att föräldrarna eller de viktiga vuxna som finns till hands samreglerar för att barnet ska kunna hålla sig innanför toleransfönstret. Den vuxne behöver hjälpa barnet att lugna sig - reglera ner - när det är hyperaktiverat, så att det kommer tillbaka in i fönstret. På samma sätt behöver den vuxne aktivera och stimulera - reglera upp - barnet in i fönstret när det kommer i ett hypoaktiverat tillstånd. Obalansen i systemen och brister i utvecklingen bidrar till att individen lätt hamnar utanför tolerans-fönstret när en situation väcker känslor och reaktioner. Känslorna blir också ofta intensiva för den som har ett snävt toleransfönster. Rädsla kan bli till förlamande ångest, ledsenhet till extrem förtvivlan och irritation och ilska till explosiv vrede. Det är inte ovanligt att den som har ett smalt toleransfönster förlorar självkontrollen och det är då svårt att reglera impulser och känslor eller styra de beteendemässiga reaktionerna på dessa. I det läget behövs hjälp att komma innanför toleransfönstret igen, där känslorna är hanterbara och det är möjligt att tänka omkring situationen och den egna upplevelsen. Rent kroppsligt innebär det hyperaktiverade tillståndet förhöjd puls, snabbare andning och ökad muskelspänning, medan det hypoaktiverade tillståndet innebär försvagad puls, andning och muskelspänning. Var individens gräns för det hyper- respektive hypoaktiverade tillståndet går är individuellt. Det påverkas både av de reglerings- och omsorgserfarenheter som görs i det tidiga samspelet och under uppväxten med viktiga vuxna och av genetiska förutsättningar och temperament. Många av de barn och ungdomar som upplevt svåra påfrestningar och trauman har precis som små barn ett smalare toleransfönster. De strukturer och delar i hjärnan som har till uppgift att reagera på faror och hot (alarmsystemet) och förmågan att hantera reaktionerna och lugna sig själv (regleringssystemet), har inte utvecklats som det ska. Istället för att vara i god balans blir systemen ofta obalanserade. Det visar sig genom ett överkänsligt alarmsystem, som signalerar om hot och fara även i situationer som objektivt sett inte är farliga, och ett försvagat regleringssystem, som inte alls kan hantera de reaktioner som uppstår inom en.

25 Känslointensitet Hyperaktiverat tillstånd som kan visa sig i stark oro, aggressivitet, kaoskänsla, impulsivitet och utåtagerande beteende. Ingen själkontroll Hypoaktiverat tillstånd som kan visa sig i handlingsförlamning, avstängdhet och starka känslor av tomhet och bedövning Självkontroll över känslor, beteenden och impulser Ingen själkontroll Tid Figur 2: Många ungdomar med traumatiska erfarenheter har ett snävt toleransfönster. Det finns ofta behov av stöd för att lugna sig eller aktiveras för att komma tillbaka in i fönstret igen, så att det går att hantera känslor och impulser och tänka omkring det som händer och upplevs. TOLERANSFÖNSTRET HOS VIKTIGA VUXNA I arbetet med barn och ungdomar som har svårt med känsloreglering och lätt tappar självkontrollen och hamnar utanför toleransfönstret, krävs ett reflekterat förhållningssätt. En viktig vuxen behöver själv befinna sig innanför toleransfönstret och vara medveten om vad som kan trigga de egna känsloreaktionerna. Att förmedla och möta ungdomarna med ett lugn hjälper till att minska känslointensiteten känslan smittar. Att kunna tolka situationen och sätta ord på känslor och vad som händer (samreglering) och kan vara väldigt lugnande i sig, jag förstår inte riktigt vad som händer inom mig, men det finns någon annan som bryr sig och som hjälper mig att förstå. När en situation är på väg i en riktning där en ungdom håller på att hamna utanför toleransfönstret, är det bra att skifta fokus och försöka lugna, så att självkontrollen bibehålls. Som viktig vuxen kan det vara bra att få stöd i detta stundtals krävande arbete, till exempel i form av handledning. ATT HJÄLPA NÅGON I ETT HYPERAK- TIVERAT TILLSTÅND I stunden när en ungdom får ett aggressivt utbrott är prio ett att minska känslointensiteten för att kunna komma innanför toleransfönstret igen. Ibland används både fula ord och andra provokationer mot personal eller andra jämnåriga under utbrottet. Just i den laddade situationen är det sällan läge att sätta hårt mot hårt och gå i konfrontation. Fokus behöver istället ligga på att dämpa känslorna. Senare, när alla befinner sig innanför toleransfönstret och har självkontroll, kan situationen och oacceptabelt beteende analyseras och diskuteras tillsammans. För att som vuxen kunna lugna en situation är några bra utgångspunkter hämtade från det som ofta benämns ett lågaffektivt bemötande: Minska känslointensiteten - behåll lugnet själv och försök få detta att smitta av sig, till exempel genom ett mjukt tonfall och kroppsspråk. Var medveten om dina egna känslor, känner du att du inte klarar av att behålla lugnet och själv stanna innanför toleransfönstret, försök att hitta en kollega som kan ta över i stunden.

26 Undvik att gå i konfrontation och konflikt det finns oacceptabla beteenden, men i stunden behöver fokus ligga på att minska känslointensiteten. Försök avleda, på så sätt minskar affektsmittan Undvik att hålla lång ögonkontakt eller markera dig fysiskt, det ökar känslointensiteten. Ta inte hårt i någon eller försök hålla fast. Muskelspänning smittar, precis som känslor. Fysisk begränsning brukar snarare trappa upp konflikten och öka våldsamheten. Respektera ungdomens integritet vid konflikter. Tar ungdomen ett steg tillbaka är det bra om du själv också backar. Anpassa sättet att söka kontakt utifrån ungdomens behov och villkor. Det är ofta en falsk föreställning att det går att ta kontroll genom att gå i maktkamp med någon som tappat självkontrollen och hamnat utanför toleransfönstret. Det viktigaste för att stoppa ett våldsamt utbrott och minimera skador är att återfå självkontrollen och komma tillbaka innanför fönstret. FRÅGOR ATT ARBETA VIDARE MED I PERSONALGRUPPEN Kan vi märka när en ungdom är på väg att tappa kontrollen över sig själv och sitt beteende? Hur möter vi ungdomarna idag när vi märker att detta håller på att hända? Vad får vi för tankar utifrån kunskap om toleransfönstret? Är vi överens i personalgruppen om hur vi ska agera i dessa situationer? Är det något vi behöver utveckla eller arbeta vidare med för att på bästa sätt hjälpa ungdomarna så att de slipper hamna i dessa situationer? Hur kan vi arbeta förebyggande för att stödja och utveckla ungdomarnas egen förmåga till känsloreglering? Hur kan vi stötta varandra som kollegor i detta arbete? Finns det utrymme för reflektion kring våra egna roller som personal, eller är detta något vi skulle behöva mer av? CHECKLISTA Toleransfönstret illustrerar det spann inom vilket vi har kontroll över våra känslor och impulser och förmåga att tänka klart kring vad som händer och vad vi upplever. Utanför toleransfönstret tappar vi självkontrollen. Många barn och unga som upplevt svåra påfrestningar och utvecklingstrauman har snävare toleransfönster än de flesta andra. Då behövs ofta hjälp från viktiga vuxna att komma innanför toleransfönstret igen. Som viktig vuxen brukar det hjälpa att minska känslointensiteten och detta görs till exempel genom ett lugnt tonfall och kroppsspråk. I detta arbete krävs ständig reflektion kring det egna förhållningssättet, medvetenhet kring ens egna känslor och att själv vara innanför toleransfönstret.

27 TIPS! LYSSNA PÅ: Rädda Barnen (2015). Mellan stolarna. Avsnitt 4. Trauma: hur vuxna bemöter barn. Rädda Barnens poddradio, Tillgängligt från TITTA PÅ: Filmad föreläsning om Traumamedveten omsorg, med Camilla Küster, kurator på Rädda Barnen: ur.se/produkter/ ur-samtiden-internationellabrottsofferdagen-2015-traumamedveten-omsorg Fyra korta filmklipp med tips för den som möter barn och ungdomar som flytt till Sverige, med Rädda Barnens psykologer Pernilla Rempe Sjöstedt och Jannes Grudin: ankomsten-till-nytt-land/bemota-barn-pa-flykt/ Om barnhjärnan och trauma, med Dag Nordanger, specialist i klinisk psykologi: watch?v=xyxzskqb6ks

28 REFERENSER Anglin, J.P. (2002). Pain, normality and the struggle for congruence: Reinterpreting Residental care for children and youth. New York, NY: Howarth. Bath, H. (2008). Calming together: the pathway to self-control. Reclaiming Children and Youth, 16(4), Bath, H. (2015). The Three Pillars of TraumaWise Care: Healing in the Other 23 hours. Reclaiming Children and Youth, 23(4), Berkaak, H. (Regissör). (2015). Profile film RVTS Sør [Film]. Tillgänglig från Brodin, M. & Hylander, I. (1997). Att bli sig själv - Daniel Sterns teori i förskolans vardag. Stockholm: Liber. Brolin, M., Calleberg, P. & Westrell, M. (2011). Krishantering i arbetslivet nya perspektiv. Lund: Studentlitteratur. Dønnestad, E. (2015). Reisen mot mening. Tillgänglig från Greene, R. W. (2014). Explosiva barn: ett nytt sätt att förstå och behandla barn som har svårt att tåla motgångar och förändringar. Lund: Studentlitteratur. Hejlskov Elvén, B. & Wiman, T. (2015). Barn som bråkar att hantera känslostarka barn i vardagen. Stockholm: Natur & Kultur. Hellberg, A. (2015). Psykologi i förskolans vardag. Lund: Studentlitteratur. Nordanger, D. & Braarud, H. C. (2014). Regulering som nøkkelbegrep og toleransevinduet som modell i en ny traumepsykologi. Tidsskrift for Norsk Psykologforening, 51(7), Schore, A. (2012). The science and art of psychoterapy. New York: W. W. Norton. van der Kolk, B. (2014). The body keeps the score: Mind, brain and body in the transformation of trauma. London: Allen Lane.

29 Rädda Barnen 2016 Text. Anna Hellberg, leg. psykolog Foto: MostPhotos, Claes Herrlander Form: Rädda Barnen Rädda Barnen Stockholm Landsvägen 39, Sundbyberg Tel: