Nationalmuseums samlingar kan användas på många olika sätt i undervisningen i bland annat svenska, historia, samhällskunskap och bild.

Transkript

1 Slow Art

2 Nationalmuseums samlingar kan användas på många olika sätt i undervisningen i bland annat svenska, historia, samhällskunskap och bild. Våra lärarhandledningar är ett hjälpmedel för skolan att arbeta med konsten på egen hand i skolan eller före, under och efter ett besök i utställningarna. Materialen kompletterar på olika sätt skolans kurs- och läroplaner. Det finns flera olika teman att välja bland. Varje handledning innehåller bilder, fakta, övningar och praktiska tips för dig som är lärare. Fler handledningar finns att läsa och ladda ner på nationalmuseum.se/skola.

3 Lärarhandledning Slow Art åk 7 9 och gymnasiet Utställningen SlowArt har som ambition att lyfta fram perspektiv på tid och tillverkningsprocesser inom samtida konsthantverk. Utifrån objekt ur Nationalmuseums formsamling och med utgångspunkt i Slowrörelsens tankar om tid, visas konsthantverk som ett alternativt förhållningssätt till den stress och konsumtionshets som råder i samhället i dag. Utställningen ger rika möjligheter till material- och teknikfördjupning, analys samt diskussion. Lärarhandledningen ger exempel på ingångar i utställningen med fokus på tre teman: tid, material och tillkomstprocess. Handledningen är ett komplement till utställningen SlowArt. Den innehåller en introduktion och bakgrund till utställningen, fakta om konsthantverksföremålen, utövarna och deras förutsättningar samt förslag på frågor att diskutera kring. En mapp med foton av föremålen. Dessa kan skrivas ut eller visas i klassrummet med hjälp av en projektor/kanon. Enligt läroplanens övergripande mål och riktlinjer för grundskola och gymnasium, ska de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna i skolarbetet uppmärksammas. Även hälso- och livsstilsfrågor ska uppmärksammas. Eleverna ska ges möjlighet att beskriva, analysera, reflektera och diskutera olika kulturella uttrycksformer och egna kulturupplevelser ur olika perspektiv. Utställningen Slow Art kan knytas till följande ämnens kursplaner Ämnet svenska: Eleverna ska stimuleras till att uttrycka sig genom olika uttrycksformer. Undervisningen ska öppna för nya perspektiv och tankesätt. Eleverna ska ges möjlighet att bygga tillit till sin egen språkförmåga och ges verktyg för att kunna delta på ett konstruktivt sätt i diskussioner och samtal. Ämnet samhällskunskap: Eleverna ska ges möjlighet att diskutera samhällsfrågor som har med god miljö och hållbar utveckling att göra. Om livsstilens betydelse för miljön och samhället. Eleverna ska också ges möjlighet att reflektera över etiska och filosofiska frågeställningar och ges kunskap i hur kulturen påverkar människan och människan skapar kultur. Ämnet bild: Eleverna ska ges möjlighet till kunskap om material och verktyg för två- och tredimensionellt arbete och hur dessa kan användas för bestämda syften. De ska ges kunskap om ord och begrepp för att kunna samtala, diskutera och analysera två- och tredimensionell form, material och arbetsprocesser inom form- och bildområdet och förstå hur sammanhang kan knytas till diskussioner om politik, ekonomi och det sociala. Ämnet slöjd: Eleverna ska ges möjlighet att utveckla kunskaper i olika hantverk och förmågan att analysera olika material och uttrycksformer. Eleverna ska vidare kunna utveckla förtrogenhet med begrepp som beskriver arbetsprocesser och estetiska uttryck och utveckla kunskaper om arbetsmiljö och hur man väljer och hanterar material för att främja en hållbar utveckling. Eleverna ska öva sin medvetenhet om estetiska traditioner och uttryck, samt kunna analysera och värdera en arbetsprocess. N

4 Litteraturtips Robach Cilla, Slow Art utställningskatalog nr SSS EOMNO, Nationalmuseum) Medbo Mårten Texter om konstnärliga erfarenheter, Nina Bondeson, Marie Holmgren, Tiden som är för handen. Om praktisk konsttillverkning (Göteborg OMMT) Honoré Carl, In Praise of Slow. Challenging the Cult of Speed (London OMMQ), sv. övers. SLOW. Lev livet långsamt (Stockholm OMMR) Baumann Zygmunt, Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen (Bokförlaget Daidalos OMNO) Kasser Tim, The high prize of Materialism (OMMOI fp_k VTUJMOSOSNNVTUF Kasser Tim, The High Prize of Materalism (OMNN, Materialet är sammanställt av Maja Witt. O

5 Introduktion Tid en handelsvara? Som konsumenter i ett förbrukningssamhälle kan många i dag uppleva att tid har blivit en handelsvara. Kortsiktig ekonomisk vinning och en ökande konsumtion driver på takten och styr utvecklingen i samhället. Negativa konsekvenser kan vi se i form av stress och ohälsa hos människor. Vår livsstil och våra standardkrav sätter planetens resurser på hårda prov och kan orsaka miljöförstöring och klimatförändringar. Men motrörelser finns. Många känner ett starkt behov av att bromsa in och skapa utrymme för reflektion. De senaste decennierna har Slowrörelsen uvecklats och förgrenats ur detta behov. Här kan vi finna Slow Food, Slow Travel, Slow Media, Slow Parenting, Slow Living och Slow Education t.ex. Gemensamt för dem är att företrädare propagerar för en tillvaro som inte styrs av en ständig kamp mot klockan, ekonomisk profit och kortsiktig köp-slit-släng-konsumtion. En av de främsta företrädarna för en tillvaro byggd på eftertänksamhet och ett långsammare tempo är den skotske journalisten Carl Honoré. I boken In Praise of Slow. Challenging the cult of speed från OMMQ hävdade Honoré att nutidsmänniskans jakt på snabbhet och på att spara tid ligger inbyggt i vårt kapitalistiska system. Naturtillgångar utnyttjas snabbare än naturen kan återskapa dem och människans roll är snarare att betjäna ekonomin än tvärtom. Människans behov av att sakta in och skapa utrymme för reflektion, sammanfattade Honoré med det övergripande begreppet Slow Movement. Det är mot denna bakgrund som trettiotal föremål ur Nationalmuseums formsamling presenteras under beteckningen Slow Art. Tanken är att lyfta fram perspektiv på tid och på arbetsprocesser inom konsthantverk. Föremålen har utförts långsamt och omsorgsfullt. Konsthantverkarna har i dessa fall värderat tiden och sett långsamheten som en central del i sin konstnärliga process. Flera av utövarna har utvecklat egna tekniker för att nå ett specifikt uttryck. Andra har valt att arbeta i traditionella tekniker och material. En del av dem arbetar i gränslandet mellan konst och konsthantverk. För många av dagens konsthantverkare tillför arbetsprocessen i sig det färdiga verket värden som ett maskintillverkat objekt saknar. Konsthantverket kan visa på alternativa förhållningssätt, lyfta fram värden som handlar om mänsklig närvaro och om tid. Konsthantverkets roll ser på många vis annorlunda ut i dag än före industrialismens utveckling då maskintekniska metoder kom i bruk och finslipades för massproduktion och därmed även för masskonsumtion. Befolkningen och inflyttningen till städerna ökade. Allt fler hade möjlighet att konsumera alltmer. Det som tidigare tillverkats av hantverkare för hand, kunde nu produceras maskinellt. Hantverkarens viktiga roll som producent av bruksvaror kom att förändas. I dag i vårt digitaliserade samhälle har nya förutsättningar skapats som återigen aktualiserar frågor kring materialitet och mänsklig närvaro, något som utställningen Slow Art har som ambition att lyfta fram. P

6 Tid: Helen Dahlman Broderi Sanitära möbler Många av oss har prövat att brodera någon gång. Det är ett arbete som kräver både tålamod och lugn. Helen Dahlman förser sina fingrar med dubbla plåster inför broderandet för att undvika att sticka sig för mycket på nålen. Ett år har broderiet Sanitära möbler tagit att utföra. En härva guldgarn gav henne idén att brodera badkarsfötter, sedan har hon fortsatt brodera själva karet. En utmaning har varit att kunna återge ett badkars hårda och blanka emalj yta med mjukt bomullsgarn. Stygnen har placerats så att glansdagrar och skuggor uppstått. Har uttrycket känts fel, har hon repat upp. Prövat och omprövat. Misstagen har gett nya lösningar. Den konsthantverkliga processen innebär att lära känna ett material, fördjupa sig i det och förstå materialets egenskaper och möjligheter, för att sedan kunna tänja materialets och sina egna gränser. För konsthantverkaren innebär det att själv vara den som avgör hur och var tiden ska läggas. Arbetsprocessen får ta den tid som krävs för att ett visst resultat ska uppnås, vare sig det handlar om timmar, dagar, veckor eller år. Timlönen är låg och många utövare inom konst och formområdet är tvungna att ha vanliga lönearbeten vid sidan om. De försakar mycket av det som i dag anses höra till nödvändig levnadsstandard såsom semester, kläder och nöjen för att istället lägga sin tid på konstnärligt arbete. De befinner sig ofta i utkanten av samhällsekonomin men uppnår ändå förtjänster i det skapande arbetet som istället för pengar handlar om arbetstid och tillfredställelse i att utveckla metoder och fördjupa sig i processer. Att diskutera Hur kan prislappen på tid se ut och vilka faktorer påverkar hur man värderar sin tid? Har begreppen tid och livskvalitet med varandra att göra? Hur då? Q

7 Tid: Annika Ekdahl Road Movie (verdure); visiting Mom Att väva kräver tid. Från att färga garnet hektovis för hand och sätta upp varpen (den långtgående tråden i en vävd textil) i vävstolen, till att väva från ena änden till den andra. En noggrant genomtänkt skiss är nödvändig som grund. Att ändra i efterhand är omöjligt utan att repa upp väven och börja om. I väven Road Movie finns en mängd detaljer som alla hänger ihop med Annika Ekdahls personliga minnen. Det handlar om hur hon bearbetar sorgen efter sin mamma. Centralt i bilden finns den gröna Saab som tar henne genom södra Sverige upp till Sollefteå där mamman en gång bodde. Här kan vi finna minnen av föremål som bullkransar från en fika, djur och en simtur invävda. Vi hittar också klassiska symboler för liv och död, ett motivtema som användes flitigt inom konst och konsthantverk under NRMMJ och NSMMJtalet. Döskalleformen tronar högst upp i väven och längst ner flödar livets källa. Verdure i verkets titel är hämtat ifrån en motivtyp bland de överdådigt mönstrade textiler som vävdes under barockens tid. Verduren gestaltade rik, lövbärande grönska, gärna med exotiska inslag. Symboliken runt vävandet som praktik handlar till stor del om väntan, om tid. I Homeros antika verk Odysséen väver Odysseus väntande hustru Penelope under dagen en väv som hon nattetid repar upp, i syfte att inte bli klar förrän Odysseus återvänder. Detaljerna har först skissats fram och sedan förstorats i dator till pixeleffekt uppstår, ett läge som gör det lätt att överföra skissen till väven. Vävens egen struktur kan just uppfattas som pixelartad. Att titta på väven på avstånd förstärker upplevelsen av djup i bilden. Detaljerna är placerade som i ett skikt eller en slöja, framför den grönskande bakgrunden. Kanske är det så minnet fungerar i vårt medvetande, i skikt och olika lager, som ibland träder fram, ibland sjunker tillbaka, flyter ihop eller glider isär? Inom begreppet Slow Art kan man hitta verk vars betydelse och mening ligger i själva utförandet av en handling, i det här fallet en resa som Annika gör när hennes mamma gått bort. En sorgeresa. Resultatet av handlingen kan som här, bli en minnesväv, men konstnären/konsthantverkaren kan också välja att visa upp fragment från händelsen i form av foton, korta dagboksanteckningar eller liknande. Det väsentliga i verket är själva handlingen och tiden när den utförs. R

8 Tid: Mats David Gahrn Skål Tiden det tar är en viktig aspekt för många konsthantverkare, men ett material kan redan innan det bearbetas i en arbetsprocess, förmedla upplevelser av tid. I Mats David Gahrns Skål möter vi QMM år gammal ek. I träets ådring kan vi se hur gammalt det är och hur gynnsamma växtförhållandena på platsen har varit för själva trädet. Om det har stått tätt in till andra träd. Om det har haft god tillgång på näring och sol. Med yxa såväl som motorsåg, med hyvel och vinkelslip, bearbetas träet och skålen växer fram. Det hårda träet måste hållas i konstant fuktighet för att bli mjukt och formbart. Skålen får sedan torka i minst ett halvår. All fukt dras ut och skålen krymper SÓU% på bredden. Skålen röks med ammoniak och värmebehandlas med tjära på utsidan. Slutligen bestryker Gahrn den med linolja. Genom att välja ett material som i sin obearbetade form tydligt berättar om tid understryker Gahrn även tidsperspektivet i tillkomstprocessen. Att diskutera Tiden är en viktig aspekt för konsthantverkarna i utställningen Slow Art, men har de långsamma och tidskrävande processerna någon betydelse för betraktaren? S

9 Material: Tore Svensson Skål Från en N millimeter tjock, rund järnplatta driver Tore Svensson med olika hammare fram sin skål. Jämnar till sidorna och stukar till kanten. Han linoljebehandlar sedan skålen för att skydda den mot rost. Oljan bränns in i järnet tills skålen uppnår den svärta han önskar. Med hjälp av kroppens muskler, tiden och hammarslagen formar Tore sin skål. Arbetet är monotont, mödosamt och tungt. TR timmar tar en skål som den här att tillverka. Gång på gång utför han rörelsen med hammaren och formar skål på skål i en serie om OOM st. Det här är skål nr PK Hur tung kan skålen vara? Hur känns den att ta i, att använda? Är den kall? Hur låter den när man knackar på den? Material kommunicerar med oss, det har en röst. Genom tidigare erfarenheter vet vi hur t ex järn känns att ta på, vilken vikt järnföremålet kan tänkas ha. Vi vet hur det känns att vidröra det, att använda det. Tores skålar kan erbjuda oss att stanna upp i vardagens aktiviteter och reflektera över tiden; känna närvaron av mänsklig erfarenhet och förnimma objektets tillkomstprocess. Konsthantverk som Tore Svenssons skål kan visa på alternativ till den stress och den konsumtionshets som vi dagligen omges av. För många konsthantverkare är begreppet tyst kunskap mycket viktigt. Med det menas en kunskap vi får genom praktisk övning och erfarenhet och som förfinas och utvecklas hela livet. Människan behärskar mängder av tyst kunskap. Vi kan t.ex. avgöra på ljudet om en bil närmar sig eller är på väg bort. Hur vi ska gå på is utan att halka eller hur mjölken smakar när den surnat och klumpat sig. Tyst kunskap kan vara livsnödvändig. Ändå är den så vardaglig att vi inte ens tänker på den. För en konsthantverkare är den tysta kunskapen självklar och en av förutsättningarna för konsthantverksprocessen, att genom upprepade misstag lära känna ett material för att senare kunna utmana det. Att diskutera Hur kommunicerar dessa material? Vad uttrycker de, vilka associationer väcker de och vilka egenskaper har de? Äggskal, järn, bränd lera, läder, glas, papper, trä, silver. T

10 Material: Eva Hild Skulptur Keramiska former nr 2 Att ringla lera och forma skålar, muggar och kärl har människan gjort i urminnes tider. Traditionen lever kvar i många kulturer än i dag. Eva Hild använder sig av den traditionella arbetsmetoden, men har med sina föremål lämnat bruksfunktionen. Liksom många konstnärer och konsthantverkare i dag, gör hon föremål som befinner sig i ett gränsland mellan konst och konsthantverk. I utställningen Slow Art har dock alla verk en gemensam nämnare, en grund i den konsthantverkliga tillkomstprocessen. Genom konsthantverkliga metoder, utvecklar Eva Hild en expertkunskap som gör det möjlig att driva materialet till bristningsgränsen. Arbetet kräver en exakt vetskap om lerans plasticitet och fuktstatus. Långsamt växer den keramiska formen fram allteftersom stengodslera ringlas runt kanten. Sömmar jämnas till med en metallskrapa. För att få plats i brännugnen måste formen styckas. Efter bränningen fogas delarna mödosamt ihop igen. Objektet bestryks med vit eller ibland svart silikatfärg (mineralisk typ av färg) istället för att glaseras enligt traditionella keramiska metoder. Den keramiska formen väcker associationer. Kanske till det anatomiska eller det organiska; skelettdelar, brosk, öra eller snäckskal? Kanske uppfattas den som akustisk? Konvexa och konkava former. Insida och utsida och det betydelsefulla samspelet däremellan. För formen är hålrummen, luften, lika viktig som den fasta materian. Formerna gestaltar enligt Hild själv, olika känslomässiga lägen. Leran som material ger det uttryck hon söker och skulle svårligen kunna bytas ut. Objektet skulle kommunicera på ett helt annat sätt om det var gjort i blankpolerad mässing, i ett ådrigt träslag eller maskinellt producerad i matt, röd plast. För en konsthantverkare är ofta materialvalet centralt för att uppnå det önskvärda uttrycket i slutresultatet. Att diskutera Välj några objekt i utställningen och diskutera hur de skulle kommunicera om de vore gjorda i ett annat material, i en annan färg eller om de hade tillverkats på industriell väg? U

11 Material: Lotta Åström Halssmycke Ur anor Janna Syvännoja Halssmycke Två halssmycken i två skilda material, stål och papper. Lotta Åström och Janna Syvännoja börjar båda i detaljen för att sedan bygga struktur och helhet. Lotta fogar samman ringar av stål enligt en strikt nästan matematisk lagbundenhet. Resultatet blir ett smycke där det hårda stålet transformerats till något mjukt textilt som följer kroppens rörelser och temperatur. Janna skär lövtunna former ur sidorna i ett uppslagsverk och trär varsamt upp dem på stålvajer. Varje del placeras med en minimal förskjutning till det föregående. Det slutgiltiga resultatet kan uppfattas som svarvat i trä. Vad avgör om något uppfattas som värdefullt? Varken stål eller papper anses vara särskilt ädla material. Stål hittar vi ofta inom industriell massproduktion. Det kan förknippas med styrka och motstånd. Papper är en förbrukningsvara, ett organiskt material som förändras med tiden. Det gulnar och vittrar så småningom bort. Ändå uppfattar vi nog halssmyckena som exklusiva? I utställningen Slow Art finns många exempel på oädla material, där själva hantverksprocessen förädlar objektet. Företeelsen är vanlig inte minst inom smyckekonsten idag. En konstart med rötter och utgångspunkt i just de ädlaste materialen. Kanske kan det vara så att tid har blivit det nya guldet? V

12 Liksom många av sina kollegor använder sig båda två av upprepningen som metod. Repetitionen är den ritual som för arbetet framåt. Ritualen som begrepp uppfattas ofta som något religiöst eller upphöjt. I vår tid har det religiösa förlorat mycket av sin betydelse men vardags- och umgängesritualer av skilda slag delar in vår vardag och vår tid. Upprepningen/ritualen kan skapa känsla av kontroll och trygghet. För en konsthantverkare kan repetitionen fungera som en brygga in i ett tillstånd där de finner förutsättningar för sin arbetsprocess. Det kan handla om fokus, närvaro i nuet, trygghet, kreativitet och kontroll av ett material. Att diskutera Vad avgör värdet hos ett objekt? Hur kan man öka ett objekts värde? Diskutera begreppet värde i förhållande till material, tid, hantverk och sammanhang. Repetitionen kan ses som en ritual som för arbetet framåt för många konsthantverkare. Diskutera hur upprepande ritualer kan se ut i vardagslivet och vad de har för funktion och effekt. NM

13 Tillkomstprocess: Mafune Gonjo Skulptur Beauty has a Thorn Vi har en viss uppfattning om materialet glas redan vid blotta åsynen av det. Vi har i vår kunskapsbank erfarenheter av glasets temperatur, vikt och skörhet. Vi bär också med oss idéer om glas vad gäller symbolik, historik, personliga berättelser med mera. Mafune Gonjo börjar alltid i mötet med ett material oavsett om det är glas, keramik, metall eller tejp. Materialets specifika egenskaper inspirerar henne och är avgörande för arbetsprocessen. Hennes utgångspunkt är detaljen. Genom den repetitiva processen bygger hon sedan en helhet. I Beauty has a Thorn, är det oregelbundet formade, vassa glasbitar som borrats hål i och som sammanlänkats med ståltråd och formats till en skulptur i form av en klänning. Enligt Gonjo är upprepningsmomentet, repetitionen, en meditativ handling som inger trygghet och en teknik för att uppnå ett önskat resultat. För betraktaren spelar hanteringen av de sylvassa bitarna in i helhetsupplevelsen av verket. Vad får vi för associationer till det vassa, till det som ska bäras? Varifrån har idén till verket kommit? Hur har tillkomstprocessen sett ut? Frågor uppstår lätt hos betraktaren inför verket. Hur skulle klänningen kännas att ta på eller vidröra? Hur har hon lyckats borra hål i glaset utan att det spruckit? Hur många gånger har hon skurit sig? Genom att välja ett för en klänning oväntat material öppnar Gonjo för många tolkningar och frågor. Hur ser vi på kroppen i vår tid och genom historien? Vad händer med kroppen och identiteten i bärandet av kläder och smycken? Den bärbara konsten såsom kläder och smycken öppnar för många intressanta frågeställningar som kan röra ideal, etik, genus, makt och kulturell identitet. Att diskutera Vilka associationer och tankar väcker verket Beauty has a Thorn utifrån material, teknik och idé? Vilka frågor ställer verket om hur vi ser på kroppen i vår tid? I olika tider och i olika kulturer har smycken och kläder använts i maktsyfte, ofta för att upprätthålla en samhällsordning. I modet genom tiderna återkommer nära kopplingar mellan smärta, makt, skönhet och kropp. Diskutera exempel på detta, i dag eller i en historisk tillbakablick. NN

14 Tillkomstprocess: Karen Bit Vejle Assosiasjon over Dimitri Shostakovich Piano Trio No1 Op 8 Konsten att måla med sax, psaligrafin, uppstod i Kina RMM e. kr. och lever kvar i delar av världen. I Sverige klipps det ibland snöstjärnor eller juldekorationer. I Norge har Karen Bit Vejle utvecklat konsten att göra bilder av luft och papper under PR års praktik. Hennes bilder, mönster och ornament klipps i mer eller mindre stora pappersark med en minimal sax och alltid till musik. Hela arbetet, varje klipp, måste planeras noga i förväg. Sedan klipper hon allt i ett enda stycke. Ett felskär och arbetet är förstört. Det är en långsamhetens konst och kräver ett avsevärt tålamod och fullständig koncentration. Långsamheten i processen månar hon om att betraktaren också ska uppleva i verket. I dagens industriella samhälle kanske de flesta inte funderar så mycket över hur ett objekt kommit till. Tillkomsten är dock en betydande del av ett föremåls berättelse. Vid industriell tillverkning vill man för att hålla produktionskostnaderna nere förenkla denna berättelse. Inom konsthantverksområdet talas det däremot ofta om tillkomstberättelsen som något centralt och förs ofta fram som ett väsentligt värde vid sidan om objektets unicitet. Karen Bit Vejle uttrycker hur välgörande arbetet känns. Investeringen i tid och närvaro ger henne full utdelning. Saxen och pappret fyller hennes arbetstid och liv med mening. Tillskillnad från många andra i dag känner hon närvaro i nuet och arbetsglädje. Stressade tidsscheman och kortsiktiga lösningar i dagens samhälle får åtskilliga människor att må dåligts. De räcker aldrig till, blir aldrig tillräckligt bra i sina egna eller samhällets ögon. Frågan är om möjligheten att konsumera varor och tjänster efter en stressig arbetsdag i längden kan kompensera dem, ge dem livskvalitet och vara personligt utvecklande? I en historisk tillbakablick stöter vi på kritiska röster som höjts för att skapa drägligare livsvillkor för människor. Under andra hälften av 1800-talet såg förespråkare för Arts and Craftrörelsen hur maskinen medförde fattigdom och misär, hur slumområden växte fram i städerna och hur landsbyggden avfolkades. De diskuterade idéer för hur människors livskvalitet skulle kunna utvecklas i symbios med ett meningsfullt arbete. Enligt dem saknade ett samhälle byggt kring industriell produktion djupare mening för de människor som skulle bo och leva där. Arbetaren utförde där endast ett litet arbetsmoment i tillverkningen under stressiga förhållanden och dålig arbetsmiljö. Det hävdades att de kapitalistiskt inriktade fabrikerna tvingade arbetarna till monotont och NO

15 själsdödande arbete vilket berövade dem glädjen att arbeta och försämrade deras livskvalitet. I Arts and Craftrörelsen hölls den medeltida verkstaden med sin hantverksproduktion fram som en möjlighet för arbetaren att åter känna glädjen i att skapa vackra föremål. Under slutet av 1800-talet och under 1900-talet har det återkommande diskuterats hur form och design kan bidra till en positiv samhällsutveckling. Arts and Craftrörelsens idéer om en konsthantverklig produktion som livskvalitetsförbättrare, har dock i hög grad bytts ut mot idéer om hur estetiskt fulländade objekt, på ett billigt sätt genom industriellframställning, kan förbättra livsmiljön för de breda massorna. Livskvalitet har alltmer kommit att handla om att kunna konsumera varor och tjänster efter arbetsdagens slut, än den livskvalitet som enligt Arts and Craftrörelsen uppstår i arbetssituationen, i glädjen att skapa vackra ting i ett överskådligt sammanhang. Att diskutera Stämmer det som man i vissa sammanhang påstår, att konsumtion är en förutsättning för utveckling? Vilken sorts utveckling kan det i så fall handla om? NP

16 Helen Dahlman, Broderi Sanitära möbler

17 Annika Ekdahl. Road Movie (verdure); visiting Mom

18 Mats David Gahrn, Skål

19 Tore Svensson, Skål

20 Eva Hild, Skulptur Keramiska former nr 2

21 Lotta Åström, Halssmycke Ur anor

22 Janna Syvännoja, Halssmycke

23 Mafune Gonjo. Skulptur Beauty has a Thorn

24 Karen Bit Vejle, Assosiasjon over Dimitri Shostakovich Piano Trio No1 Op

25 Nationalmuseum samarbetar med Svenska Dagbladet, Fältman & Malmén och Grand Hôtel Stockholm