DOM Meddelad i Sundsvall

Transkript

1 KAMMARRÄTTEN I SUNDSVALL DOM Meddelad i Sundsvall Mål nr KLAGANDE 1. Föreningen Nordulv, Box Karlstad 2. Naturskyddsföreningen Dalarna, Strandgatan Mora 3. Svenska Rovdjursföreningen, Masthamnen Stockholm 4. Wolf Association Sweden, c/o Per Dunberg Mälarvarvsbacken Stockholm MOTPART Länsstyrelsen i Dalarnas län Falun ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrätten i Luleås dom den 22 november 2016 i mål nr , se bilaga A SAKEN Licensjakt på varg KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten meddelar prövningstillstånd. Kammarrätten avslår överklagandena. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 714 Södra Tjärngatan måndag fredag Sundsvall E-post: kammarrattenisundsvall@dom.se 08:00-16:00

2 KAMMARRÄTTEN I SUNDSVALL DOM Mål nr YRKANDEN M.M. Föreningen Nordulv yrkar att beslutet om licensjakt på varg upphävs, att förvaltningsrättens dom tills vidare inte ska gälla (inhibition) samt att föreningen tillerkänns talerätt. Wolf Association Sweden yrkar att beslutet om licensjakt på varg upphävs, att förvaltningsrättens dom tills vidare inte ska gälla (inhibition) samt att föreningen tillerkänns talerätt. Naturskyddsföreningen i Dalarna yrkar att beslutet om licensjakt på varg upphävs, att förvaltningsrättens dom tillsvidare inte ska gälla (inhibition) samt, för det fall jakt tillåts, att två hundar inte får användas samtidigt som ställer eller förföljer den jagade vargen. Svenska Rovdjursföreningen yrkar att beslutet om licensjakt på varg upphävs samt att förvaltningsrättens dom tills vidare inte ska gälla (inhibition). VAD PARTERNA ANFÖR I KAMMARRÄTTEN Föreningen Nordulv har till stöd för sin talan i allt väsentligt anfört och åberopat vad som antecknats i förvaltningsrättens dom. Wolf Association Sweden har till stöd för sin talan i allt väsentligt anfört och åberopat vad som antecknats i förvaltningsrättens dom. Naturskyddsföreningen i Dalarna anför utöver vad som antecknats i den överklagande domen i huvudsak följande. Sverige har en liten vargpopulation och de årliga inventeringsrapporterna styr vargarnas öde. Det officiella ställningstagandet är att vargen har en gynnsam bevarandestatus vid en population på 300 individer. Detta är grovt felaktigt

3 KAMMARRÄTTEN I SUNDSVALL DOM Mål nr mot bakgrund av att populationen är kraftigt inavlad. Med en annan omräkningsfaktor uppskattas det finnas cirka 200 levande vargar. Föreningen har ingett karta över Dalarnas familjegrupper och revirmarkerande par, karta över vargens utbredning i Sverige samt populationsuppskattning per den 30 april Svenska Rovdjursföreningen anför utöver vad som antecknas i den överklagade domen i huvudsak följande. Förvaltningsrätten har inte jämfört de av länsstyrelsen angivna syftena med de syften som art- och habitatdirektivet anger som skäl för att tillåta skäl för undantag från skydd. Det enda syftet som tydligt passar in på någon av art- och habitatdirektivets undantagsmöjligheter är att begränsa skador. Begreppet insamling i art- och habitatdirektivets artikel e har feltolkats av domstolen. Vidare konstaterade Naturvårdsverket i en redovisning ifjol att ekonomisk påverkan från vargförekomst på olika verksamheter på samhällsnivå inte är så omfattande att verksamheterna påtagligt försvåras. Detta styrker uppfattningen om att det inte vore proportionerligt att avliva 24 vargar i Sverige, eller sex vargar i Dalarnas län, för att begränsa negativa socioekonomiska effekter. Det finns inget stöd för påståendet att en ökad vargtäthet av vargrevir skulle leda till mer negativa socioekonomiska konsekvenser. Angrepp på tamdjur är den viktigaste negativa socioekonomiska effekten av vargförekomst och risken för angrepp på tamdjur är främst beroende av variationer i beteendet mellan vargar i olika revir samt i vilken mån förebyggande åtgärder vidtagits, inte av tätheten av revir. Vad gäller jaktens proportionalitet är det stor skillnad mellan att å ena sidan beakta huruvida jakten är proportionerlig och att visa att den är detsamma. I aktuellt mål har länsstyrelsen inte visat att så skulle vara fallet. Skyddsjakt på skadegörande djur är en mer lämplig lösning då jakt som inriktas på att verkningsfullt förebygga ytterligare skador har betydligt

4 KAMMARRÄTTEN I SUNDSVALL DOM Mål nr större potential att öka allmänhetens förtroende hos förvaltningen än en jakt som inte inriktas på att förebygga verkliga skador. Att i en licensjakt fälla sju procent av populationen strider mot villkoret om begränsad mängd. Vidare försvåras uppnåendet av en gynnsam bevarandestatus. Under jakten år 2015 tillhörde en fjärdedel av de fällda vargarna inte de familjegrupper som jakten var avsedd att riktas mot. Om jakten bedrevs under strängt kontrollerade former skulle sådana misstag inte förekomma eller åtminstone vara ytterst sällsynta. Länsstyrelsen har inte visat hur man, mot bakgrund av år 2015 jakt, ska kunna undvika sådana misstag. Föreningen har ingett överklagandet av länsstyrelsens beslut samt yttrande från Europeiska kommissionen år 2015 benämnt Kompletterande motiverat yttrande Överträdelsenummer SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten finner skäl att meddela prövningstillstånd i målet. Talerätt Föreningen Nordulvs och Wolf Association Swedens talerätt har tidigare varit föremål för kammarrättens prövning (se Kammarrätten i Sundsvalls beslut den 8 december 2016, mål nr ). Kammarrätten fann då att de båda föreningarna inte kunnat styrka att de hade minst 100 medlemmar eller på annat sätt hade allmänhetens stöd. I aktuellt mål har i huvudsak samma handlingar som tidigare varit föremål för prövning ingetts. Härutöver har utdrag från respektive förenings transaktionskonto år 2016 samt resultaträkning för år 2015 ingetts. Kammarrätten bedömer att de ingivna handlingarna i kombination med tidigare ingivet material sammantaget numera visar att föreningarna har talerätt i målet.

5 KAMMARRÄTTEN I SUNDSVALL DOM Mål nr Licensjakten Bakgrund, tillämpliga bestämmelser och rättsfall framgår av förvaltningsrättens dom och länsstyrelsens beslut. Vad klagandena anfört och åberopat föranleder inte kammarrätten till annan bedömning än den förvaltningsrätten gjort. Överklagandena ska därför avslås. Då kammarrätten i denna dom avgör målet slutligt är frågan om inhibition förfallen. Beslutet att meddela prövningstillstånd får enligt 33 tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) inte överklagas. Hur man överklagar domen i övrigt, se bilaga B (formulär 1). Mats Törnered Anders Lind Carina Ferm Brodén kammarrättslagman kammarrättsråd kammarrättsråd ordförande referent Anna Renvall föredragande jurist

6 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM Meddelad i Luleå Mål nr Bilaga A 1 KLAGANDE 1. Föreningen Nordulv, Box Karlstad 2. Naturskyddsföreningen Dalarna, Strandgatan Mora 3. Svenska Rovdjursföreningen, Masthamnen Stockholm 4. Wolf Association Sweden, c/o Per Dunberg Mälarvarvsbacken Stockholm MOTPART Länsstyrelsen i Dalarnas län Falun ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Dalarnas läns beslut den 29 september 2016, dnr (bilaga 1) SAKEN Licensjakt på varg enligt jaktförordningen (1987:905) FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE Förvaltningsrätten avslår överklagandena. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 849 Skeppsbrogatan måndag fredag Luleå E-post: forvaltningsrattenilulea@dom.se 08:00-16:00

7 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM BAKGRUND Länsstyrelsen i Dalarna har beslutat om licensjakt av sex stycken vargar inom ett anvisat område. I beslutet anges att jakten får bedrivas under tiden 2 januari februari 2017, eller till dess att länsstyrelsen avlyser jakten. Skälen för beslutet framgår av bilaga 1. PARTERNAS INSTÄLLNING Vad Föreningen Nordulv anför Föreningen Nordulv (Nordulv) överklagar beslutet och yrkar att det ska upphävas samt att länsstyrelsens beslut enligt 59 jaktförordningen ska upphävas. Föreningen anför i huvudsak följande. Det finns pågående mål i Högsta förvaltningsdomstolen rörande Brattforsreviret och Lokareviret. Besluten är lika, om än mer utförligt argumenterade. De har samma syfte inför årets beslut och det finns därför hinder mot beslutet enligt principen om litis pendens. Ett samarbete för bevarande av vargstammen över landsgränser med Norge och Finland måste förstärkas. Norge har nu en pågående jakt med ett förödande antal sanktionerad. Ytterligare tre invandrade från den finsk-ryska stammen har mist livet under året. Det kan orimligt vara så att det finns några som helst motiv till licensjakt på varg innan grundproblemet med invandrings- och utbredningsfrågorna är lösta. Vargpopulationen breder ut sig när reviren blir för täta. Att ta ut hela revir i mitten av vargens naturliga habitat är kontraproduktivt. Med rätten till beslut om licensjakt på varg följer ansvaret för att de juridiska förutsättningarna för licensjakten följs. Beslutad licensjakt 2017 är

8 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM inte proportionerlig eller ändamålsenlig och den förbättrar inte heller en gynnsam bevarandestatus. Att påstå att licensjakt sker under strängt kontrollerade former när tiden att säkerställa vandrade vargars DNA inte är tillräcklig samt med hänsyn till den stress som faunan utsätts för under jakt med hundar är under all etisk kritik. Vad Wolf Association Sweden anför Wolf Association Sweden överklagar beslutet och yrkar att det ska upphävas samt att länsstyrelsens beslut enligt 59 jaktförordningen ska upphävas. Föreningen anför i huvudsak följande. Det är väldigt sällsynt att genmaterial kan ta sig in i det nordiska vargbältet. Varje enskild individ är därför ytterst viktig för att genmaterialet inte ska utarmas. Det förutsätter att minst en varg kommer in i landet och reproducerar sig med befintliga vargar vart femte år för att gynnsam bevarandestatus ska betraktas som säkrad med 300 vargar. Så sker inte idag på grund av skyddsjakt och illegal jakt. Skyddsjakt används inte heller som det är avsett utan missbrukas allt mer och ges frikostigt även när andra medel inte uttömts samt när varg endast befunnit sig i ett område utan att göra skada. Det har framkommit att inventeringen av den svenska vargstammen inför 2016 års licensjakt har genomförts på bristfälliga grunder. Någon hänsyn har inte tagits till redan kända döda vargar eller gränsgångare mellan Norge och Sverige. Då det inte heller tagits hänsyn till mörkertalet över illegalt skjutna vargar kommer att antalet vargar inte att komma upp i den miniminivå som satts för en genetiskt gynnsam bevarandestatus. Störst är problemen i Dalarna och Värmland. Var sjätte varg saknas enligt Naturvårdsverket.

9 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM Trots att förra årets licensjakt inte genomfördes i flera län har vargstammen minskat. Dessutom pågår just nu en gigantisk vargjakt i Norge som med all säkerhet kommer att decimera den svenska vargstammen betydligt då det finns flera gemensamma vargar. Tvärt emot vad som påstås har tamdjurshållningen ökat i de områden där varg förekommer. De socioekonomiska argumenten faller därmed och även dessa argument är enbart fabricerade i akt och mening att minimera olägenheten att vargförekomst försvårar jakt med lös hund. Vargen i Europa är starkt skyddad och får inte jagas eller dödas. Den beslutade jakten kan endast ha till syfte att hålla vargstammen på så låg nivå som möjligt i stället för att verka för en godtagbar bevarandestatus, som uppgår till vargar om man ser till den genetiska vetskapen i ämnet. Dagens mål om 300 vargar är bara ett politiskt uppställt mål i syfte att gå ett särintresse till mötes. Vad Naturskyddsföreningen Dalarna anför Naturskyddsföreningen Dalarna överklagar beslutet och yrkar att beslutet upphävs. Föreningen yrkar även, om jakt tillåts, att det inte ska få användas två hundar samtidigt som ställer eller förföljer den jagade vargen. Föreningen anför i huvudsak följande. Länsstyrelsen har inte visat att licensjakten är förenlig med undantagsbestämmelserna i art- och habitatdirektivet eller jaktförordningen. Dess rättsenhet motsätter sig beslutet och pekar på att det inte finns juridiska förutsättningar för att besluta om licensjakt. Det är anmärkningsvärt att länsstyrelsen fattar ett beslut som helt går emot deras rättsenhet.

10 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM I populationsuppskattningen ingår kända döda vargar, vilket får populationen att framstå som större än vad den är. Beslutsunderlagen om antalet vargar är därför inte korrekt. Vidare minskar inte illegal jakt med legal jakt, vilket en ny rapport från USA visar. Jakten föder mer intolerans och främjar illegal jakt. Dessutom är vargpopulationen kraftigt inavlad och har inte tillgång till sitt naturliga utbredningsområde. Det innebär att vargen inte har en gynnsam bevarandestatus. Av Naturvårdsverkets rapport om hur socioekonomin påverkas av en vargpopulation som har gynnsam bevarandestatus framgår att vargen inte har någon omfattande negativ påverkan på näringar. Länsstyrelsen har inte heller visat att vargpopulationen i Dalarna påverkar den socioekonomiska situationen negativt. Det är vidare inte känt att vargarna i Orsenreviret orsakat några problem. Om vargen orsakar problem är det i så fall bättre att tillåta en strikt skyddsjakt på den eller de vargar som orsakar skadan. Tätheten av vargrevir har inte någon direkt koppling till risken för skador på tamdjur eller andra olägenheter för tamdjurshållningen. Däremot har täthet av vargrevir betydelse för vargens predation av älg. Att avliva vargar för att öka utrymmet för människans älgjakt har inget stöd i art- och habitatdirektivet. Länsstyrelsen har inte visat att skadesituationen för varg är sådan att licensjakt behöver bedrivas. Länsstyrelsen har därmed inte visat att syftet med jakten kommer att uppnås. Beslutet att använda två starkt drivande och aggressiva hundar i vargreviret innebär en jakt som medför onödigt lidande för det vilda djuret. Detta beslut strider mot såväl jaktlagen som jaktförordningen.

11 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM Vad Svenska rovdjursföreningen anför Svenska rovdjursföreningen överklagar beslutet, yrkar att det ska upphävas och anför i huvudsak följande. Tillsammans med övrig licensjakt i landet kommer länsstyrelsens beslut att försvåra uppnåendet av en gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige. Den skandinaviska vargpopulationen har enligt de senaste inventeringarna minskat från 415 till omkring 340 djur. Invandringen är otillräcklig för att motverka de problem som orsakas av populationens ringa storlek. De senaste 35 åren har endast sex vargar lyckats invandra och bidra med gener till den nuvarande populationen, det vill säga mindre än en varg vart femte år. Vargen har fortfarande en genomsnittlig inavelsnivå om 0,24 som i det närmaste motsvarar parningar mellan syskon (0,25). Oavsett antalet djur kan en population med så hög inavelsgrad inte ha uppnått en gynnsam bevarandestatus. Inavelsgraden har i stort sett varit oförändrad sedan Det finns vidare skäl att ifrågasätta om invandringsfrekvensen är tillräcklig för att vargen ska kunna uppnå en gynnsam bevarandestatus. Tidigare analyser har visat att det initialt behövs betydligt mer än en effektiv invandrare per generationstid för att inom rimlig tid väsentligt få ner den höga inavelsnivån i populationen. Ny forskning som publicerats indikerar att behovet av invandring även på längre sikt är större än den generella tumregeln. Naturvårdsverkets gräns är därför för lågt satt. Det finns anledning att framhålla att regeringen vid sin bedömning om vargen har en gynnsam bevarandestatus inte har beaktat vargens utbredningsområde på ett korrekt sätt. Utbredningen är bara en bråkdel av det referensområde som riksdagen fastställde i beslutet. Särskilt viktigt är att det nuvarande utbredningsområdets nordligaste utpost ligger allt för långt från invandringsvägen norr om Bottenviken för att säkerställa tillräckligt genutbyte med vargarna i Finland. Till detta kommer dels att vargens positiva tillväxt avbrutits, dels att tidsintervallet från senaste genetiskt effektiva invandring visat sig bli åtta och inte fem år.

12 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM Det är inte möjligt att ta ställning till vilket exakt antal vargar som skulle behövas för att vargen ska kunna ha en gynnsam bevarandestatus om invandringen vore tillräcklig men mycket talar för att det är betydligt fler än 300. Det är därför angeläget att vargarna får öka i antal för att de så snart som möjligt ska kunna uppnå en gynnsam bevarandestatus. Att nu tillåta bortskjutande av en stor del av vargpopulationens potentiella tillväxt gör att tillväxten bromsas och att risken ökar för att det senaste årets minskning fortsätter. Därigenom försvåras uppnåendet av det antal som behövs för en gynnsam bevarandestatus. I Norge ska dessutom totalt 47 vargar skjutas. Om så sker innebär det en mycket stor risk för att den gemensamma skandinaviska vargstammen fortsätter att minska. Det finns således skäl att ifrågasätta länsstyrelsens resonemang om att ett stort jaktuttag i Norge inte skulle påverka förutsättningarna för jakt i Sverige. De norska vargarna är lika viktiga som de svenska för den gemensamma populationens möjlighet att växa och spridas. Inte något av de angivna syftena, annat än syftet om socioekonomiska konsekvenser som handlar om att förebygga skador på tamdjur, passar in på undantagen i art- och habitatdirektivet. Detta syfte skulle dock bättre främjas om länsstyrelsen beviljade skyddsjakt på varg i något revir där angrepp på tamdjur skett frekvent under senare tid och där skadegörande individer bedöms finnas kvar i reviret. Istället har länsstyrelsen valt att inrikta jakten på Orsenreviret, vars enda effekt är kopplad till vargens predation på älg. Att öka människans utrymme för älgjakt tycks därför vara det överordnade syftet med jakten. Rovdjurs konkurrens med människan om vilda bytesdjur är dock inte en grund för undantag enligt art- och habitatdirektivet. Inte heller det förhållandet att licensjakt kan stärka förtroendet för förvaltningen utgör något undantag enligt art- och habitatdirektivet. Länsstyrelsen har heller inte visat att acceptansen för varg kommer att öka genom den beslutade licensjakten. Som stöd för detta hänvisar föreningen till studier från USA samt egna slutsatser från tidigare beviljad jakt. Sammantaget har länsstyrel-

13 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM sen har inte visat att den beslutade jakten är ändamålsenlig för att uppnå de angivna syftena. När det gäller jaktens proportionalitet har länsstyrelsen inte satt upp något konkret mått på vad som ska uppnås med licensjakten. Det finns andra lämpliga lösningar än licensjakt på varg, bl.a. skyddsjakt och förebyggande åtgärder och att länsstyrelsen inte har visat att det saknas andra lämpliga lösningar. Beslutet strider dessutom mot villkoret om begränsad mängd eftersom det totala uttaget omfattar 24 vargar, vilket torde vara långt mer än en begränsad mängd. Beslutet bryter även mot direktivets villkor om jakt under strängt kontrollerade former då jakt får bedrivas av ett obekant antal privatpersoner utan överinseende av myndigheter på plats. Jakt ska bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande eller onödiga påfrestningar. I beslutet ger visserligen länsstyrelsen rekommendationer om drivande hundar, men regleringen är otillräcklig för att säkerställa att jakten bedrivs i enlighet med jaktlagen och jaktförordningen. Länsstyrelsen borde istället för att undvika djurplågeri föreskriva att hund som används ska vara kopplad, alternativt om det kan säkerställas att jakthunden inte springer så fort att vargen utsätts för onödig påfrestning och om det kan säkerställas att jakten inte leder till direkt konfrontation mellan hund och varg att antalet lösspringande jakthundar begränsas till en jakthund som förföljer vargen. Vad Länsstyrelsen anför Länsstyrelsen vidhåller sitt beslut.

14 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET Litis pendens Nordulv har anfört att det finns hinder mot att besluta om licensjakt med hänsyn till att samma fråga är föremål för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen. Frågan om ett beslut om jakt vinner negativ rättskraft har prövats av Kammarrätten i Stockholm i dom den 22 maj 2014 i mål nr Kammarrätten bedömde att Naturvårdsverket hade rätt att på nytt fatta beslut om skyddsjakt för en senare period än den som hade prövats i domstol. Även om frågan i det målet rörde skyddsjakt av varg, gör förvaltningsrätten den bedömningen att länsstyrelsen i nu aktuellt målet inte varit förhindrad att fatta det nu överklagade beslutet. Frågan som är föremål för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen avser inte nu aktuell jakttid. Vad Nordulv har anfört i denna del utgör därför inte skäl att upphäva beslutet. Förvaltningsrätten har därför att pröva om förutsättningarna för licensjakt är uppfyllda. Rättslig reglering av licensjakt på varg Av 23 c jaktförordningen framgår att förutsättningen för att licensjakt efter bl.a. varg ska kunna tillåtas, är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade former. Bestämmelsen i 23 c jaktförordningen ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet).

15 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM EU-domstolen har i dom den 14 juni 2007 i mål C-342/05 (Europeiska kommissionen mot Finland) uttalat att undantagsbestämmelserna i artikel 16.1 i direktivet ska tolkas restriktivt och att den myndighet som fattat beslutet har bevisbördan för att nödvändiga förutsättningar föreligger för varje undantag. Medlemsstaterna ska säkerställa att varje åtgärd som påverkar skyddade arter endast tillåts genom beslut som är noggrant och tillräckligt motiverade och som hänvisar till de skäl, villkor och krav som anges i artikel 16.1 i direktivet. Av den allmänt tillämpliga proportionalitetsprincipen, som också slagits fast av EU-domstolen inom artskyddsområdet (se dom i mål C-76/08, Europeiska kommissionen mot Malta), följer att det undantag från skyddssystemet som en medlemsstat har för avsikt att göra, ska stå i proportion till de behov som motiverar undantaget. Kammarrätten i Stockholm har i dom den 14 november 2014 i mål nr funnit att begreppet insamling i artikel 16.1 i art- och habitatdirektivet har en förhållandevis vid innebörd och omfattar även jakt i syfte att döda djur, t.ex. varg. Detta får anses gälla även med beaktande av att artikeln innehåller undantagsbestämmelser som ska tolkas restriktivt. Kammarrätten i Sundsvall har i dom den 13 januari 2016 i mål nr funnit att då vargen uppnått gynnsam bevarandestatus medger art- och habitatdirektivet en förvaltning genom jakt under förutsättning att övriga förutsättningar är uppfyllda. Förvaltningsrättens bedömning I den nationella förvaltningsplanen för varg (Nationell förvaltningsplan för varg förvaltningsperioden , 2016 s. 37) anges bl.a. följande i fråga om licensjakt. Vargstammen i Sverige har en kontinuerligt hög till-

16 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM växttakt och enligt senaste inventeringsresultatet för varg vintern 2013/14 har populationen en fortsatt gynnsam bevarandestatus. Dessa förutsättningar kan ge ett utrymme för licensjakt som förvaltningsåtgärd i rovdjursförvaltningsområden som uppnått sina miniminivåer. Ett syfte med licensjakt kan vara att nå det rovdjurspolitiska målet med minskad koncentration av varg i särskilt vargtäta områden. När länet bedömer att det är motiverat att minska koncentrationen av varg i ett område för att ta socioekonomisk hänsyn, kan licensjakt som förvaltningsmetod användas om förutsättningarna för jakten i övrigt är uppfyllda. Licensjakt ska inte ses som en akut eller tillfällig lösning. Den ska inte heller på något sätt ses som den enda åtgärd som ska användas och utvecklas inom förvaltningen. Mot denna bakgrund och med hänsyn till ovan redovisade Kammarrättsavgöranden finner förvaltningsrätten att det är möjligt att besluta om licensjakt på varg, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Syftet med den beslutade jakten För att en meningsfull prövning av frågan om undantaget är proportionerligt eller om det finns någon annan lämplig lösning på det aktuella problemet ska kunna göras är det nödvändigt att det finns ett syfte angivet i ett beslut om undantag. Vid prövning av undantag från det strikta skyddssystemet för varg får det anses ligga inom en överprövande domstols kompetens att göra en prövning av om det syfte som beslutsmyndigheten har angett är acceptabelt i sig (se Kammarrätten i Stockholms dom den 14 november 2014 i mål nr ). Förvaltningsrätten har därmed att ta ställning till om angivna syften för den beslutade licensjakten kan anses acceptabla i sig. I beslutet anger länsstyrelsen att syftet med den beslutade jakten är att förebygga och hantera socioekonomiska konsekvenser relaterade till vargförekomst, minska tätheten av revir, hålla vargstammen på en nivå som inte påtagligt försvårar tamdjurshållning, underlätta älgförvaltning samt att stärka

17 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM förtroendet för förvaltningen och förebygga illegal jakt. Länsstyrelsen framhåller även att möjligheten till en strikt kontrollerad licensjakt ökar förutsättningarna för att bibehålla vargens gynnsamma bevarandestatus. Förvaltningsrätten anser att de angivna syftena i sig är acceptabla syften som kan utgöra grund för beslut. Fråga om undantagets ändamålsenlighet och proportionalitet Inom ramen för förvaltningsrättens prövning i fråga om licensjakt ligger även att pröva om det åberopade syftet kan förväntas uppnås, dvs. om undantaget är ändamålsenligt, och om undantagets påverkan på arten står i proportion till de skäl som åberopats som motiv för undantaget (se Kammarrätten i Stockholms dom den 14 november 2014 i mål nr ). I denna del redogör länsstyrelsen bl.a. för uppföljning av tidigare års licensjakt. Utvärderingen visar att effekten på populationsnivå blev att vargstammen efter jakt 2016 hade lika många revir som tidigare, men att antalet familjegrupper hade minskat, vilket bidragit till ett lägre antal föryngringar med minskad socioekonomisk konsekvens. Vidare noteras att man kunde minska tätheten av revir utan att spridningen av vargstammen eller den gynnsamma bevarandestatusen påverkades negativt. Länsstyrelsen drar därför den slutsatsen att licensjakten 2016 var ändamålsenlig för att uppnå syftet med det beslutet. Naturskyddsföreningen har bl.a. invänt att jakten, för att uppnå sitt syfte, bör riktas mot de revir som är mest skadegörande. I denna del har dock länsstyrelsen bedömt att risken för olägenheter och socioekonomiska konsekvenser i form av direkt och indirekta kostnader ökar i områden där förekomsten av varg är tät samt att licensjakt bidrar till att tätheten av vargrevir inte ökar snabbare än vad som främjar samexistensen. Dessutom framgår av den Nationella förvaltningsplanen för varg (Naturvårdsverket 2016 s. 26) bl.a. föl-

18 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM jande. För att genomföra den av riksdagen beslutade rovdjurspolitiken behöver tätheten av varg minskas i de län som har störst koncentration av vargrevir (och därmed ett stort antal vargar) så att de negativa socioekonomiska konsekvenserna av vargetableringen begränsas. Naturvårdsverkets bedömning är att det är viktigt att kunna behålla de föryngringar som sker i andra delar av landet för att kunna sänka tätheten i de ursprungliga länen. Detta kan ske genom att bl.a. använda licensjakt främst i de län som har störst täthet av vargrevir (och därmed ett stort antal vargar). Att inrikta jakten mot områden där det finns täta vargrevir ligger alltså i linje med Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Det ger även stöd för bedömningen om att tätheten av revir behöver minska för att begränsa negativa socioekonomiska konsekvenser. Mot denna bakgrund finner förvaltningsrätten att den beslutade licensjakten kan förväntas uppnå sitt syfte. Vid en sammantagen bedömning finner förvaltningsrätten att den bedömning som länsstyrelsen har gjort är både välmotiverad och välavvägd. Det har även beaktats hur beslutad tilldelning ska kunna uppfylla ändamålet med undantaget och huruvida den är proportionerlig. Förvaltningsrätten finner mot denna bakgrund att licensjakten är både ändamålsenlig och proportionerlig. Vad klagandena anfört medför ingen annan bedömning. Annan lämplig lösning Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet redogjort för andra lämpliga lösningar än licensjakt och bedömt att sådana saknas. Länsstyrelen har därvid uteslutit andra åtgärder såsom skrämsel av olika slag, stängsling, sterilisering och flytt av varg. Naturskyddsföreningen anser dock att såväl förebyggande åtgärder som skyddsjakt kan vara sådana lösningar som bör bedömas lämpliga. När det gäller frågan om annan lämplig lösning anser förvaltningsrätten att en sådan måste sättas i relation till det aktuella syftet med jakten. Skyddsjakt

19 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM framstår då som en olämplig lösning, eftersom syftet att föregå vargens skadeverkningar och att öka förtroendet för förvaltningen då går förlorad. Förvaltningsrätten instämmer i länsstyrelsens bedömning att det inte finns någon annan lämplig lösning än licensjakt för att uppnå de i beslutet angivna syftena. Kriteriet härom är således uppfyllt. Gynnsam bevarandestatus Samtliga klagande anför att den beslutade jakten kan förväntas försvåra uppnåendet av en gynnsam bevarandestatus för den svenska vargpopulationen. I denna del konstaterar förvaltningsrätten att det av utredningen i målet framgår att Naturvårdsverket har beslutat om ett referensvärde för den svenska vargpopulationen om 270 individer. Av Naturvårdsverkets delredovisning av regeringsuppdraget att utreda gynnsam bevarandestatus för varg har Naturvårdsverket bedömt att det behövs minst 300 vargar i Sverige samt att minst en ny immigrant från Finland eller Ryssland ska reproducera sig med de skandinaviska vargarna under naturliga förhållanden varje femårsperiod, för att vargen i Sverige ska kunna anses ha en gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket bedömde vidare att vargen i Sverige för närvarande har en gynnsam bevarandestatus. Förvaltningsrätten anser att Naturvårdsverkets riktlinjer i nämnda delar måste vara utgångspunkten i bedömningen. Det totala jakttutaget i det mellersta rovdjursförvaltningsområdet uppgår till 24 vargar, varav sex vargar får fällas i Dalarnas län. Vid bedömningen av det rent numerära uttaget har länsstyrelsen tagit hänsyn till förväntad skyddsjakt och oförutsedda händelser samt mellanårsvariationer. Länsstyrelsen har gjort bedömningen att detta jaktuttag mest sannolikt inte kommer att minska på nationell nivå, utan snarare kommer att fortsätta öka. Med hänsyn till att den uppskattade populationen i Sverige består av 340 individer finner förvaltningsrätten att den beslutade licensjakten inte riskerar att underskrida referensvärdet om 270 individer. Någon sådan risk bedöms inte heller finnas

20 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM om referensvärdet för varg hade varit 300 individer. Jakten kan därför inte på denna grund anses försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus. Av Naturvårdsverkets beslut om fastställande av miniminivåer för varg och björn (NV ) framgår att Dalarnas län har en fastställd miniminivå om sju föryngringar avseende varg. I det nu överklagade beslutet framgår att det senaste inventeringsresultatet visade på 8,7 föryngringar i Dalarnas län. Länsstyrelsen har därvid bedömt att jaktuttaget om sex vargar inte anses riskera att minska stammen under dess miniminivå. Förvaltningsrätten instämmer i denna bedömning. Vid sidan av det rent numerära antalet vargar som får fällas under jakt är det även viktigt att beakta den genetiska faktorn vid bedömningen av gynnsam bevarandestatus. I denna del har länsstyrelsen pekat ut ett område inom vilket jakt får bedrivas. Enligt beslutet framgår att det inte finns någon genetiskt viktig varg i området. Vidare framgår att utvalt jaktområde kommer att prioriteras för inventeringsinsatser och DNA-analyser inför jaktstart, för att kunna upptäcka om en genetiskt viktig varg kommit till området på senare tid. Därtill ska även noteras att det av beslutet framgår att revir i utkanten av vargens utbredningsområde fredas, eftersom dessa är viktiga för den fortsatta spridningen av vargstammen. Förvaltningsrätten bedömer att de vidtagna försiktighetsåtgärderna är nödvändiga och tillräckliga för att säkerställa vargens gynnsamma bevarandestatus. Sammantaget bedömer förvaltningsrätten att den beslutade licensjakten inte riskerar att försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, varken regionalt eller nationellt. Med hänsyn till vargstammens uppskattade populationsstorlek och att jakten inriktas mot ett visst revir utan genetiskt viktig varg, bedömer

21 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM förvaltningsrätten vidare att jakten även är lämplig med hänsyn till vargstammens storlek och sammansättning. Selektiv jakt under strängt kontrollerade förhållanden Det överklagade beslutet innehåller såväl tidsmässiga som geografiska avgränsningar. Beslutet har dessutom förenats med en rad villkor rörande bl.a. jaktledares ansvar och under vilka förhållanden som jakt får bedrivas. Beslutet inkluderar även krav på skyndsam rapportering av fällda eller påskjutna djur. Det krävs också kontinuerlig kontroll av om tilldelning återstår i jaktområdet. När det gäller användandet av jakthundar har länsstyrelsen erinrat om att jakten ska bedrivas med god jaktetik, så även hundanvändning. Förvaltningsrätten anser att det inte har framkommit sådana skäl som medför att användandet av en eller flera jakthundar med nödvändighet står i strid med god jaktetik. Därtill ska noteras att länsstyrelsen även anger att utvilade hundar inte får släppas på redan jagade vargar under en och samma dag. Mot denna bakgrund bedömer förvaltningsrätten att beslutet om licensjakt uppfyller kravet om såväl selektivitet som under strängt kontrollerade former. Slutsats Sammantaget finner förvaltningsrätten att samtliga förutsättningar för beviljad licensjakt föreligger. Överklagandena ska därför avslås. Med hänsyn till utgången i målet bedömer förvaltningsrätten att det saknas skäl att upphäva beslutet om att länsstyrelsens beslut ska gälla utan hinder av att det har överklagats.

22 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM HUR MAN ÖVERKLAGAR Detta avgörande kan överklagas. Information om hur man överklagar finns i formulär DV 3109/1C (se bilaga 2). Britt Dahlin I avgörandet har även nämndemännen Anders Bohm, Arne Pettersson och Niclas Sjöö deltagit. Rätten är enig. Sara Öhlund har föredragit målet.

23 Bilaga 1 k2 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LÄN Beslut Enligt sändlista Beslut om licensjakt efter varg i Dalarnas län 2017 Följande beslut om licensjakt efter varg i Dalarnas län 2017 har fattats av Landshövding Ylva Thörn. Deltagande i beslutet har varit naturvårdsdirektör Björn Forsberg, jurist Lars A Andersson med avvikande mening, funktionssamordnare Jonas Bergman samt vilthandläggare Marie Edvall, den senare som föredragande. Ylva Thörn Landshövding Marie Edvall Föredragande Länsstyrelsen Dalarna Telefon Web Plusgiro Postadress FALUN E-post dalarna@lansstyrelsen.se Bankgiro Besöksadress Åsgatan 38 arg nr

24 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LÄN Beslut 1 (38) Beslut om licensjakt efter varg i Dalarnas län 2017 Beslut Länsstyrelsen Dalarna beslutar om licensjakt efter vargar i Dalarnas län. Jakten får endast bedrivas inom Orsens revir, jaktområdet är angivet i bilaga 1. Totalt får högst sex (6) vargar fållas. Visar det sig att det finns färre individer inom reviret så gäller det faktiska antalet. Länsstyrelsen avlyser jakten då det beslutade antalet vargar som bedöms tillhöra Orsen, inom beslutat jaktområde, fällts eller påskjutits eller om jakttiden har löpt ut. Villkor Delegering & föreskrifter Villkoren i beslutet är ställda utifrån Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd för Länsstyrelsens beslut om licensjakt efter varg (NFS2014:24) samt Naturvårdsverkets beslut (NV ) om delegering av beslut om licensjakt efter varg till länsstyrelserna i mellersta rovdjursförvaltningsområdet Jakttid Jakten får bedrivas under tiden 2 januari februari 2017 eller till dess att Länsstyrelsen avlyser jakten om detta sker innan den 15 februari Varg får enligt 9 jaktförordningen jagas från och med en timme före solens uppgång t.o.m. en timme efter solens nedgång. Timmen efter solens nedgång får jakten endast bedrivas som vaktjakt eller smygjakt. Var jakten får bedrivas Jakt får endast ske inom angivet område på karta (bilaga 1) och i enlighet med villkoren i detta beslut. Om det framkommer att jaktområdet som utpekats av Länsstyrelsen innehåller fler eller färre vargar än som får fållas enligt detta beslut uppmanas jaktledarna inom jaktområdet kontakta länsstyrelsen. Jaktområdets gränser kan komma att ändras under kommande vinters inventeringsinsats i området. Licensjakt efter varg får inte bedrivas i revir med säkerställd etablering av genetiskt viktig varg. Om en genetiskt viktig varg uppehåller sig i jaktområden

25 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LAN Beslut (38) som omfattas av detta beslut kommer Länsstyrelsen omedelbart att avlysa jakten i berört område. Genetiskt viktig varg definieras i detta beslut som en invandrad varg eller första generationens avkomma till sådan varg (så kallad Fl:a), samt andra generationens avkomma från den så kallade Galvenhannen (M09-03). Vilka djur får fållas Högst sex (6) vargar får fållas inom markerat jaktområde för Orsenreviret. Varg får fållas oavsett djurets kön och ålder. Ungdjur bör dock av jaktetiska skäl i möjligaste mån fållas före föräldradjur. Rått att bedriva jakt Den som har jakträtt i områden som omfattas av detta beslut får bedriva jakt efter varg i området. Detta förutsätter att hans/hennes jakträtt omfattar jakt efter varg. Den som deltar i jakten är skyldig att följa villkoren i detta beslut. Jakt som bedrivs mot givna villkor sker utan stöd i beslutet och i strid med fredningsbestämmelserna i 3 jaktlagen (1987:259). Straffbestämmelser för jaktbrott och grovt jaktbrott finns i 43 och 44 jaktlagen. Tillåtna jaktmedel Jakt efter varg får endast bedrivas med kulvapen och ammunition som uppfyller kraven för klass 1. Detta följer av 14 och 16 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2002:18) om jakt och statens vilt. Jaktledaren Krav på jaktledare En ansvarig jaktledare ska utses inför varje jakttillfälle. Krav på registrering av jaktledare Den som är jaktledare under licensjakten ska registrera sig i Naturvårdsverkets jägarregister samt hos Länsstyrelsen innan jakt påbörjas: 1. Naturvårdsverkets jägarregister: Inloggning sker via "Min Sida" på Naturvårdsverkets hemsida ( eller genom att ringa Naturvårdsverkets talsvar: Länsstyrelsen:

26 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LAN Beslut 3 (38) Anmälan görs via e-post. Jaktledaren ska ange namn, adress och mobilnummer. E-post: vargjakt.dalarna@lansstyrelse n. se Jaktledarens ansvar 1. Jakt får inte bedrivas utan att en ansvarig jaktledare är utsedd vid varje jakttillfälle. Vid ensamjakt är den ensamme jägaren jaktledare. 2. Jaktledaren ska före jaktens början informera samtliga jaktdeltagare om villkoren för jakten, kommunikationsbestämmelser, otillåtna skjutriktningar, gränsförhållanden samt om övriga regler som kan behövas för jaktens genomförande. Jaktledaren ska vidare informera om skyldigheten att inneha vapenlicens och giltigt statligt jaktkort. 3. Jaktledaren ska informera skytten om dennes ansvar att rapportera fälld eller påskjuten varg till Länsstyrelsen i enlighet med 5b jaktförordningen. 4. Jaktledaren ska inför varje jakttillfälle försäkra sig om att en hund som är särskilt tränad i att spåra skadat vilt ska kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen i enlighet med 17 andra stycket jaktförordningen. 5. Jaktledaren ska informera varje jaktdeltagare om riskerna med skadskjutning av varg och uppmana jaktdeltagarna att endast skjuta rena sidoskott mot stillastående vargar. 6. Jaktledaren ska informera varje jaktdeltagare om att han/hon bör vara ansvarsförsäkrad, bör bära röda band eller motsvarande kännetecken under jakten samt att han/hon årligen före jakten förvissat sig om att vapnet är inskjutet och att han/hon har tillräcklig skjutskicklighet för att bedriva jakt efter varg. 7. Jaktledaren ska ansvara för att kommunikationsvägarna under jakten säkerställer att villkoren för jakten efterlevs. 8. Jaktledaren ska minst en gång i timmen informera sig om hur många djur som återstår av tilldelningen i det område där jakt efter varg bedrivs. Telefonnummer till Länsstyrelsens meddelandetelefon:

27 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS Beslut 4 (38) Söka efter spår Länsstyrelserna beslutar med stöd av 21 jaktförordningen att sökning efter vargspår får ske med hjälp av motordrivet fordon, men endast på allmän eller enskild väg. Den som söker efter spår från motorfordon får inte skjuta, förfölja eller genskjuta varg från fordonet. Sökning efter vargspår får utföras utan att jaktledaren registrerar sig i jaktregistret och hos Länsstyrelsen Dalarna. Spårning får utföras från och med beslutad jaktstart till och med jaktens slut i syfte att fastställa djurens ungefärliga vistelseplats. Då vargars revir ur ett jaktligt perspektiv är mycket stora anser Länsstyrelsen att det är nödvändigt att medge undantag från jaktlagens förbud mot att använda motorfordon i samband med jakt för att möjliggöra att på befintligt vägnät söka efter vargspår. Hundandvändning Länsstyrelsen anser att all jakt ska ske med god jaktetik, så även hundanvändning. Högst två hundar som ställer eller förföljer en och samma varg får användas samtidigt. Hundarna bör ha likartat arbetssätt. Utvilade hundar får inte släppas på redan jagade vargar under en och samma dag. Fälld varg Anmälan av fälld varg Den som fällt eller påskjutit varg ska anmäla detta till Länsstyrelsen på telefon nummer: utan dröjsmål och senast inom en timme. Vid anmälan ska skytten ange följande uppgifter: skyttens och jaktledarens namn, adress och telefonnummer, när djuret fällts eller påskjutits (datum och klockslag), var djuret fällts eller påskjutits (inom vilket jaktområde och plats som går att återfinna på karta, alternativt koordinater) djurets kön I samband med anmälan om fällt djur informerar Länsstyrelsen om hur fällt djur ska hanteras, samt bestämmer tidpunkt och plats för besiktning.

28 STYRELSEN RNAS LÄN Beslut 5 (38) Besiktning av fälld varg 1. Länsstyrelsens besiktningsmän ska besikta samtliga fällda djur. 2. Skytten ska inom ett dygn från det att djuret fällts uppvisa hela det fällda djuret för Länsstyrelsens besiktningsman. 3. Om Länsstyrelsen så begär ska skottplats och fallplats omgående uppvisas. 4. Besiktningsmannen fyller tillsammans med skytten i de blanketter för fälld varg som Länsstyrelsen tillhandahåller. Jaktledaren uppmanas att underlätta för besiktningsmannen efter det att en varg fällts, exempelvis genom att undvika att jaktdeltagarna trampar sönder spår vid skottplats och fallplats. Hantering av skinn från fälld varg Skinn från fälld varg tillfaller jakträttshavaren under förutsättning att: Länsstyrelsens besiktningsman har tagit ett hudprov (ca 1x3 cm) från fälld varg. Om djuret är eller kan tänkas vara angripet av skabb ska ytterligare hudprov tas från angripen del eller delar. Flådd kropp inklusive huvud överlämnas till besiktningsmannen Jakten i övrigt har skett i enlighet med jaktlagstiftningen och villkoren i Länsstyrelsens beslut om licensjakt. Besiktningsmannen ska märka vargskinn med transponder (mikrochip) vid sidan av flåsnittet vid buk eller bröst. Uppgifter om chipnummer ska anges på särskild blankett som besiktningsmannen tillhandahåller. För information om försäljning av vargskinn se bilaga 2. Hantering av kropp från fälld varg Länsstyrelsens besiktningsman ansvarar för att flådd kropp inklusive huvud och hudprov tas om hand och fraktas till SVA. Kroppen ska vara komplett, dvs, alla tår (exklusive klor), alla svanskotor, kraniet samt (för hanar) testiklar och penisben ska medfölja kroppen. Forskningen och förvaltningen har ett behov av kunskap från obduktioner av fällda vargar och av vargdelar i vetenskapliga referenssamlingar. Länsstyrelsen har därför villkorat att den flådda djurkroppen ska tillfalla staten.

29 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LÄN Beslut 6 (38) Påskjuten varg 1. Den som påskjutit varg ska anmäla detta på telefonnummer till Länsstyrelsen utan dröjsmål och senast inom en timme. 2. När en varg påskjutits, och den inte blir kvar på platsen, får endast sådan jakt (eftersöksjakt) som syftar till att fålla den påskjutna vargen bedrivas inom det område som jaktledaren ansvarar för. Licensjakten i övrigt får återupptas först efter medgivande från Länsstyrelsen. 3. Den som påskjutit varg ska tillsammans med jaktledaren ansvara för att platsundersökning genomförs för att säkerställa om vargen är skadad eller ej, samt för att spår på skottplats och fallplats ej förstörs. 4. Den som påskjutit varg ska tillsammans med jaktledaren ansvara för att eftersök genomförs om inte platsundersökningen eller andra omständigheter visat på att vargen är oskadad. Eftersök ska genomföras tills dess: a) djuret påträffats dött, b) djuret påträffats skadat och avlivats, c) kulans anslags- eller nedslagsplats är så belägen att den utesluter att vargen skadats, eller d) djuret inte kan påträffas. 5. Jaktledaren ska på begäran uppvisa skottplatsen för Länsstyrelsens besiktningsman. 6. Jaktledaren ska till Länsstyrelsens besiktningsman redovisa hur platsundersökning och eftersök genomförts samt dokumentera dessa åtgärder på blankett som besiktningsmannen tillhandahåller. 7. Om skadeskjuten varg inte anträffats ska tillgängligt material såsom, blod, hår eller spillning från den skadade vargen samlas för DNA-analys, enligt besiktningsmannens instruktioner. Eftersök Vid jakt efter varg ska hund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen. Detta framgår av 17 andra stycket jaktförordningen. Avräkning

30 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LÄN, Beslut 7 (38) Påskjuten varg ska avräknas såvida inte kulans anslags- eller nedslagsplats från det avlossade skottet är så belägen att den utesluter att vargen skadats, eller om det på annat sätt vid fältkontroll kan fastställas att vargen inte skadats. Varg som faller på en mark där vargjakt inte får ske tillfaller staten enligt 33 jaktförordning (påträffas död när den är fredad) och Naturvårdsverket beslutar hur det fällda djuret ska hanteras enligt 38 jaktförordning. Information om återstående tilldelning För att underlätta och effektivisera information om aktuell tilldelning och/eller avlysning under jakten, rekommenderas samtliga jaktdeltagare att utnyttja Länsstyrelsens SMS-tjänst. Registrering till SMS-tjänsten görs enligt följande: Skicka SMS till telefonnummer: Ange följande meddelande: Spara(mellanslag)Förnamn(mellanslag)Efternamn(mellanslag)Vargjakt2017 Ange ditt namn vid Förnamn och Efternamn, exempel: Spara Kalle Svensson Vargjakt2017 Observera att även om SMS-tjänsten används är jaktledaren skyldig att minst en gång i timmen avlyssna Länsstyrelsens telefonsvarare för information om återstående tilldelning: Skäl till Länsstyrelsens beslut Samråd mellan Länsstyrelserna I enlighet med propositionen "En hållbar rovdjurspolitik" (Prop. 2012/13:191) har länen inom det mellersta rovdjursförvaltningsområdet (MFO) samverkat i frågor gällande förvaltning av rovdjur och tagit fram förslag till miniminivåer, utformning av förvaltningsplaner, och beslut om licensjakt. Beslut om licensjakt för respektive län har grundats på Naturvårdsverkets beslut om miniminivåer för varg (NV ), respektive läns förvaltningsplaner, samt gällande lagtexter. Länsstyrelserna i det mellersta förvaltningsområdet har haft ett flertal möten för att diskutera förutsättningarna för och målsättningarna med licensjakt på varg. Samråden har dels gällt de övergripande riktlinjerna för rovdjursförvaltningen

31 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LÄN Beslut 8 (38) inom rovdjursförvaltningsområdet, dels utformning av beslut och det praktiska genomförandet. Av Naturvårdsverkets delegeringsbeslut NV framgår att "Det är viktigt att det regionala ansvaret för förvaltningen av stora rovdjur samordnas på en högre nivå än länsnivå, bland annat eftersom rovdjurens hemområden och revir inte sällan är länsöverskridande och därför att en sådan förvaltning ger en bättre helhetssyn." Detta har varit en viktig utgångspunkt i samråden mellan länsstyrelserna. Aktuella bestämmelser om förutsättningarna för jakt Svensk lagstiftning Enligt 24 a andra stycket jaktförordningen får Naturvårdsverket överlämna att besluta om licensjakt efter varg till Länsstyrelserna i ett rovdjursförvaltningsområde enligt 2 förordningen (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn att besluta om licensjakt efter björn, varg, järv och lo med stöd av 23 d jaktförordningen, under förutsättning att antalet föryngringar för arten i rovdjursförvaltningsområdet överstiger de fastställda miniminivåerna enligt 5 förordningen (2009:1263). Enligt beslut (NV ) delegerar Naturvårdsverket rätten att fatta beslut om licensjakt efter varg till Länsstyrelserna i Dalarna, Gävleborg, Stockholm, Värmland, Västmanland, Västra Götaland, Uppsala och Örebro. Delegeringen gäller från och med den 30 Oktober 2014 till och med den 15 februari I 23 c jaktförordningen anges att förutsättningen för att licensjakt efter björn, varg, järv och lo ska kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden. Av 23 d jaktförordningen följer att om det finns förutsättningar enligt 23 c och något annat inte följer av 24 a, får Naturvårdsverket besluta om licensjakt efter varg. Ett beslut om jakt enligt första stycket får utformas och förenas med villkor som är ändamålsenliga med hänsyn till de olägenheter som förekomsten av täta rovdjurspopulationer orsakar. EU-bestämmelser Bestämmelserna i jaktförordningen ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet).

32 LANSSTYRELSEN DALARNAS Beslut 9 (38) Enligt artikel 12.1 a) art- och habitatdirektivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett strikt skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för de djurarter som finns förtecknade i bilaga 4a, med förbud mot att avsiktligt fånga eller döda exemplar av dessa arter i naturen, oavsett hur detta görs. Vargen finns uppräknad i bilaga 4a såsom en djurart av gemenskapsintresse som kräver noggrant skydd. Av artikel 16.1.e) art- och habitatdirektivet följer att förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde får en medlemsstat göra undantag från bestämmelserna i artikel 12 för att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i bilaga 4 i en begränsad mängd som fastställs av de behöriga nationella myndigheterna. Rättspraxis EU-domstolen har uttalat att eftersom artikel 16.1 i livsmiljödirektivet innehåller undantagsbestämmelser som ska tolkas restriktivt och den myndighet som fattar beslutet har bevisbördan för att nödvändiga förutsättningar föreligger för varje undantag, ska medlemsstaterna säkerställa att varje åtgärd som påverkar skyddade arter endast tillåts genom beslut som är noggrant och tillräckligt motiverade och som hänvisar till de skäl, villkor och krav som anges i artikeln (mål C-342/05). EU-domstolen har även slagit fast att den s.k. proportionalitetsprincipen gäller inom artskyddsområdet. Denna innebär att det undantag som en medlemsstat har för avsikt att göra ska stå i proportion till de behov som motiverar undantaget (mål C-76/08). Kammarrätten i Stockholm har uttalat att artikel 16.1 e i livsmiljödirektivet omfattar och är tillämplig på jakt för att döda djur, t.ex. varg (mål nr ). Av kammarrättspraxis framgår även att syftena att begränsa negativa socioekonomiska konsekvenser och förbättra möjligheterna för tamdjurshållning är sådana syften som kan föranleda undantag enligt artikeln (beslut från Kammarrätten i Göteborg i mål nr m.fl.). I det senare beslutet ansåg kammarrätten att det inte med tillräcklig styrka hade visats att licensjakten var ändamålsenlig i förhållande till de syften som hade angetts. Kammarrätten fann även, med hänsyn till den restriktiva bedömning som skulle göras vid beslut om undantag, att licensjakten inte heller var proportionerlig. Kammarrättens beslut har överklagats och Högsta förvaltningsdomstolen har i juli 2106 meddelat prövningstillstånd i syfte att pröva förutsättningarna för licensjakt efter varg. Målet i Högsta förvaltningsdomstolen är ännu inte avgjort.

33 LANSSTYRELSEN DALARNAS LAN Beslut (38) Kammarrätten i Sundsvall har i samband med prövning av inhibitionsfrågan uttalat att det av handlingarna framgår att vargen har uppnått gynnsam bevarandestatus och att vad som åberopats i målet inte ger vid handen att det finns anledning att anta att beslutet om licensjakt strider mot svensk lagstiftning eller mot EU:s direktiv (mål nr ). Möjligheten att medge licensjakt på varg är starkt begränsad och jakt kan endast ske om det finns stöd i något av de undantag som finns reglerat enligt ovan. Riktlinjer för förvaltningen av stora rovdjur Large Carnivore Initiative for Europe (LCIE) har på EU-kommissionens uppdrag tagit fram riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå. Riktlinjerna antogs av EU-kommissionen sommaren 2008 och kan enligt kommissionens bedömning ligga till grund för inriktningen av rovdjursförvaltningen inom EU. I riktlinjerna anges bl.a. följande om möjligheterna till jakt: "från bevarandesynpunkt finns ingen principiell orsak till att populationerna av stora rovdjur ej kan tolerera vissa nivåer av jaktliga förvaltningsåtgärder eller att förvaltas under samma förutsättningar som jaktbart klövvilt eller jaktbara fågelarter (Linnell et al. 2008). Detta förutsatt att jakten är väl hanterad, vilket i detta fall innebär effektiv inventering av populationsstorlek, fastställande av lämplig tilldelning och jaktperioder, samt noggrann åtlydnad av dessa regler. En väl organiserad jakt kan potentiellt sett vara uthållig. Artikel 16 ger i sammandrag en möjlighet att tillåta jakt, och kvarhållande av traditionella jaktmetoder". Länsstyrelsens bedömning Syftet samt strategi för att uppnå syftet med licensjakten Licensjakt i Sverige bedöms som en effektiv, kontrollerbar och hållbar del av en aktiv vargförvaltning om den sker i begränsad omfattning. Beslut om licensjakt i Dalarnas län syftar till att begränsa negativa socioekonomiska konsekvenser och öka acceptansen för varg. Detta skapar förutsättningar för att bibehålla vargens gynnsamma bevarandestatus och genomföra en hållbar vargförvaltning. Syftet står i enlighet med Riksdagens beslut den 10 december 2013 att anta propositionen "En hållbar rovdjurspolitik" (prop. 2012/13:191). Enligt propositionen är det viktigt att de människor som påverkas av stora rovdjur ges möjlighet att finna en delaktighet i förvaltningen. Vidare framgår det av den nationella förvaltningsplanen för varg att ett stärkt och upprätthållet förtroende för förvaltningen är nödvändigt för en hållbar rovdjursförvaltning.

34 [ÄNSSIYRELSEN DALARNAS LÄN Beslut 11 (38) Licensjakt kan, då stammen ligger över det nationella referensvärdet, tillsammans med andra åtgärder såsom bidrag och ersättningar för skador samt samråd och information, bidra till att minska konflikter mellan människa och varg. Samtliga förvaltningsåtgärder som vidtas syftar till en hållbar samexistens mellan människa och varg. I den regionala förvaltningsplanen för stora rovdjur i Dalarnas län framgår att förvaltningen av rovdjur ska ta hänsyn till påverkan på näringar så som renskötsel, tamdjurshållning samt fäbodbruk. Rovdjuren ska inte påtagligt påverka människors livskvalitet, möjlighet till jakt för att hållbart bruka viltstammarna, balansera betesskador samt att skador på hundar inte ska öka. Rovdjursförekomst ska inte heller påtagligt påverka turistnäringen negativt. Vargstammen ska bibehålla gynnsam bevarandestatus samtidigt som det inte blir påtagligt svårare att hålla tamdjur och hänsyn tas till de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden. Målsättningen för vargförvaltningen i Sverige är att stärka förtroendet för förvaltningen, minska de socioekonomiska konsekvenser som en tätare och större vargstam orsakar, samt förbättra förutsättningarna för tamdjurshållning. Även acceptansen för vargen som art måste stärkas för att minska problemen med illegal jakt och öka förutsättningarna för att bibehålla vargens gynnsamma bevarandestatus. Socioekonomiska konsekvenser Socioekonomiska aspekter i rovdjursförvaltningen utgår från rovdjurens sociala och ekonomiska påverkan på förutsättningar för människors verksamhet och vardag. Det kan innebära kostnader och nyttor med avseende på rovdjursförekomst, exempelvis rovdjursturism och rovdjursjakt, skador med konsekvenser för olika näringar, människors rädsla för rovdjur, rovdjurens påverkan på natur- och kulturvärden så som fäboddrift. Myndigheternas arbete med att förebygga och hantera socioekonomiska konsekvenser relaterade till vargförekomst, görs parallellt med att minska tätheten av vargrevir. Licensjakten bidrar till att tätheten inte ska öka snabbare än vad som främjar samexistensen. Täthet av vargrevir Risken för olägenheter och socioekonomiska konsekvenser ökar i områden där förekomsten av varg är tät. Förutom direkta kostnader till följd av vargangrepp på tamdjur, har Sveriges Lantbruksuniversitet konstaterat att det finns indirekta kostnader och såväl för enskilda jordbrukare som för samhället i rovdjurstäta områden, trots ett betydande arbete med förebyggande åtgärder.

35 LANSSTYRE EN DALARNAS LAN Beslut (38) I det utvalda jaktområdet, har det sedan mycket länge funnits stationär vargförekomst och området med omnejd bedöms ha en hög koncentration av vargrevir. Att minska koncentrationen syftar till att minska de socioekonomiska konsekvenserna för boende i området. Tamdjurshållning Vargstammen har i dag uppnått ett numerär som innebär att den sprider sig till nya och mer tamdjurstäta områden. Samtidigt som länen ska främja spridningen av vargstammen så finns risken att tamdjurshållningen i dessa områden försvåras. Risken för vargangrepp är till stor del beroende av tätheten av tamdjursbesättningar. Risken för olägenheter och socioekonomiska konsekvenser i form av direkta och indirekta kostnader ökar dock även i områden där förekomsten av varg är tät. Licensjakten syftar till att hålla vargstammen på en nivå som inte påtagligt försvårar tamdjurshållning. Inverkan på älgförvaltningen I de områden där varg etablerar sig kan möjligheterna till jakt på älg påverkas genom vargens inverkan på älgstammens storlek. Inom vargrevir finns det även en ökad risk för angrepp på hund vid löshundsjakt. Löshundsjakten är av stor betydelse för möjligheten att på ett effektivt sätt förvalta älgstammen och därmed begränsa skador på landsbygdsnäringar. Hänsyn bör därför tas även till löshundsjakten (se prop. 2012/13:191 s. 315). Om ett revir som tas bort ersätts genom att intilliggande revir expanderar så minskar predationstrycket per ytenhet över ett större område än det som ursprungligen berördes av det utsedda reviret. Detta hände t ex i Örebro efter vargjakten Vargens predation på älg samt risken för incidenter med jakthundar, kan ses som en del i den problematik som leder till låg acceptans för varg i länet. Förtroende för förvaltningen Rovdjursförvaltningen ska vara tydlig, förutsägbar, legitim, transparent och såväl regionalt som nationellt anpassad (Linnen 2013 s. 38). för att stärka förtroendet för förvaltningen och för att långsiktigt bibehålla en gynnsam bevarandestatus för varg i Sverige (Mills & Feltner 2015). En adaptiv och hållbar förvaltning av vargstammen är direkt beroende av människans tolerans för varg. Detta innebär att de människor som påverkas av stora rovdjur ska ges möjlighet att finna en delaktighet i förvaltningen (prop.

36 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LÄN Beslut 13 (38) 2012/13:191). En upplevelse av brist på inflytande i vargförvaltningen främjar illegal jakt och det finns ett samband mellan ökat förtroende för förvaltningen och en minskad illegal jakt på varg (von Essen 2016). Det är en förutsättning för legitimiteten i den regionala förvaltningen att de målsättningar som satts upp efterlevs i den mån som svensk lagstiftning tillåter när vargstammen med god marginal uppnått gynnsam bevarandestatus (M2015/1573/Nm). I Dalarnas län har acceptansen för varg har minskat mellan åren , i takt med att vargstammen i länet har ökat (Sandström, Ericsson 2014). En begränsad och kontrollerad jakt påverkar allmänhetens inställning till vargförvaltningen och ökar förutsättningarna att minska konflikterna. (Naturvårdsverkets förvaltningsplan för varg, , s.68) Illegal jakt Illegal jakt på varg i Sverige är ett hot mot vargstammens gynnsamma bevarandestatus och en bidragande orsak till att vargstammens spridning inte ökar. Forskning har visat att % av vargarna i Sverige dödas illegalt och detta bromsar kraftigt tillväxten av vargstammen (Liberg et al. 2012) Länsstyrelsen arbetar aktivt för att förebygga illegal jakt och för att minska acceptansen för illegal jakt. Regionala förvaltningsplaner och en adaptiv förvaltning spelar en viktig roll i det arbetet. Möjligheten till en strikt kontrollerad licensjakt ökar förutsättningen för att bibehålla vargens gynnsamma bevarandestatus. (Kaltenborn & Brainerd 2016). Lämpligt jaktuttag Licensjaktens omfattning nationellt Länsstyrelserna i det mellersta rovdjursförvaltningsområdet har gjort en sammanvägd bedömning av förutsättningarna för ett selektivt jaktuttag. Analysen baseras på underlag från Skandulv (Beräkningar av beskattning av den svenska vargpopulationen 2017), fastställt inventeringsresultat från den senaste inventeringssäsongen ( ), beslut om fastställande av regionala miniminivåer (NV ) och regionala förvaltningsmål, samt målsättningarna i den svenska rovdjurspolitiken. Skandulv har enligt uppdrag från Naturvårdsverket beräknat hur stor beskattningen på den svenska vargstammen kan vara för att uppnå en minskning, en nolltillväxt eller en ökning efter genomförd licensjakt Tre olika modeller har använts för att beräkna sambandet mellan jaktuttag och populationens storlek efter en eventuell jakt under perioden 1/ till 30/4

37 LAN STYRELSEhi DALARNAS LAN Beslut 14 (38) Beräkningarna visar sambandet mellan storleken på jaktuttaget under denna period och storleken på den kvarvarande populationen jämfört med populationens nivå efter jakten vintern 2016 (312 vargar, 95% CI = ). Samtliga modeller visar på relativt god överensstämmelse i resultaten av det beräknade uttaget. Modellerna ger Länsstyrelserna fyra olika intervall för möjligt jaktuttag där modell 1, ger högst och modell 3 lägst. Det finns inget som säger att någon av modellerna är mer sannolik än någon annan men Länsstyrelserna har gjort en sammanvägd bedömning. Beroende på vilken modell och tillväxttakt som används så är det totala intervallet av möjligt jaktuttag (licensjakt och skyddsjakt) ca individer. Utgångsläget för reproduktionen 2016 var gynnsamt och Länsstyrelsen bedömer att det är mest relevant att använda sig av medeltillväxten under den senaste femårsperioden (17%), då det inte finns något i underlaget som pekar på att vargstammen utvecklas annorlunda i nuläget än under den senaste femårsperioden. Länsstyrelsen bedömer att ett lämpligt jaktuttag utifrån bästa tillgängliga kunskap, samt för att behålla en säkerhetsmarginal gentemot referensvärdet för gynnsam bevarandestatus, är 24 individer. Då lämnas ett utrymme för skyddsjakt på ca 20 individer vilket är det genomsnittliga antalet under den senaste femårsperioden. Vid ett uttag på 47 individer (licensjakt + skyddsjakt) är sannolikheten 78% att vargstammen 2017 är fler än 325 individer. Detta är en godtagbar säkerhetsmarginal eftersom beräkningen utgår från en populationsuppskattning omräknad från reproduktionen 2015 som var förhållandevis låg. Samma inventeringsresultat visade dock på 24,5 revirmarkerande par och 32 familjegrupper, varav ca 75% har reproducerat sig Tillväxttakten mellan 2015 och 2016 kommer utifrån detta att vara högre än medeltillväxten under en femårsperiod. Utifrån de regionala förvaltningsplanerna, inventeringsresultat och vargstammens utveckling i de län som ligger över sina förvaltningsmål så har Länsstyrelserna i det mellersta förvaltningsområdet enats om att det totala uttaget för licensjakt 2017 ska vara högst 24 vargar. Den marginal som återstår till det maximala jaktuttaget utgör utrymme för skyddsjakt enligt 23 b och 28 i jaktförordningen, samt oförutsedda händelser och mellanårsvariationer. 24 individer motsvarar jakt i fyra revir med familjegrupp. Länsstyrelsen gör utifrån detta bedömningen att vargstammen med detta jaktuttag mest sannolikt inte kommer att minska på nationell nivå, utan snarare kommer att fortsätta att öka. Licensjaktens omfattning per län Den svenska vargstammen ska förvaltas i sin helhet, samt utifrån hur de olika länen påverkas och var de största koncentrationerna finns. Då jaktuttaget 2017 begränsats till 24 vargar och jakten sker i utpekade revir, måste Länsstyrelserna

38 LANSSTYRE EN DALARNAS LÄN Beslut 15 (38) samverka om hur jaktuttaget ska fördelas snarare än att enbart följa sina regionala förvaltningsplaner. Jaktuttaget riktas mot revir i de områden av Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs och Örebro län där tätheten av vargrevir är hög. Samtidigt fredas revir i utkanten av vargens utbredningsområde, eftersom dessa är viktiga för den fortsatta spridningen av vargstammen. Antalet individer motsvarar ett uttag på 7 %, vilket tillser att gynnsambevarande status och numerär inte äventyras. Varje län måste ta hänsyn till de regionala förutsättningarna och till den lokala stammens hållbara utveckling. Det möjliga jaktuttaget per län bör ställas i relation till länets beslutade miniminivå men också till den inriktning som finns uppsatt i Naturvårdsverkets beslut om miniminivåer. Fördelningen följer så långt det är möjligt de regionala förvaltningsplanerna för varg. Länen har efter samråd enats om att möjligt jaktuttag med hjälp av licensjakt skall fördelas per län enligt följande: Tabell 1: Fördelat jaktuttag mellan län i Mellersta rovdjursförvaltningsområdet. Län Antal individer Värmland 6 Örebro/Värmland 6 Dalarna 6 Gävleborg 6 Begränsad omfattning och mängd Länsstyrelsen bedömer att ett totalt uttag som sker selektivt och som uppgår till mindre än den årliga tillväxten i vargstammen uppfyller kriterierna i artikel 16.1.e i art- och habitatdirektivet om att uttaget ska vara i "begränsad omfattning" och "begränsad mängd". Enligt den nationella förvaltningsplanen för varg är utrymmet för uttag genom licensjakt beroende av artens status och populationsnivå. Det är således ingen absolut siffra utan utrymmet kan delvis variera beroende på vilken art som berörs. Länsstyrelsen har även tagit hänsyn till Naturvårdsverkets vägledning (dnr NV ), angående EU-kommissionens synpunkter på licensjaktens omfattning, och därmed valt att lämna en större marginal till maximalt uttag för att hålla vargstammen stabil. Vad gäller vargstammens status och populationsnivå är Länsstyrelsens bedömning att "begränsad omfattning" bör sättas i relation till att den svenska vargstammen har gynnsam bevarandestatus, befinner sig i ett skede

39 LANSSTYRELSEN DALARNAS LAN Beslut 16 (38) av stadig tillväxt och att det rör sig om en art med stor tillväxtpotential. Motsvarande bedömning av "begränsad mängd" bör sättas i relation till att en ökad populationsstorlek gör att mängden individer i uttaget kan öka även om uttaget i andel av populationen är detsamma. Det totala uttaget enligt detta beslut är av begränsad omfattning och mängd i förhållande till stammens tillväxt och regionala täthet. Denna bedömning baserar Länsstyrelsen på Skandulvs beräkningsmodeller mot bakgrund av Naturvårdsverkets rapport (dnr NV ) om att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för varg är 300 individer. Lämpligt jaktuttag i Dalarnas län För att minska socioekonomiska konsekvenser av varg i Dalarnas län och hålla populationen inom länets förvaltningsmål för varg krävs ett uttag i den omfattning som följer av detta beslut. Dalarnas län hyste vintern , 29,5 % av den nationella vargstammen beräknat på familjegrupper och revirhävdande par och det möjliga jaktliga uttaget på nationell nivå är 24 djur. Förutom att ta hänsyn till det möjliga jaktuttaget nationellt måste varje enskilt län ta hänsyn till de regionala förutsättningarna, den lokala stammens hållbara utveckling samt de övergripande riktlinjerna som finns i länets förvaltningsplan. De övergripande riktlinjerna är baserade på Dalarnas förvaltningsplan för stora rovdjur (Dnr ), som bland annat anger att licensjakt på varg ska ha ett uttag som motsvarar den årliga populationsökningen om storleken på vargstammen ligger inom intervallet för förvaltningsmålet. Dalarnas förvaltningsmål för varg är vargar, vilket motsvarar 7-8 föryngringar. Dalarnas vargstam innefattade enligt det senaste officiella inventeringsresultatet 8,7 föryngringar, vilket ligger över länets förvaltningsmål. Det jaktliga uttaget för licensjakten i Dalarna bör därför beräknas antingen som det antal föryngringar som motsvarar den årliga ökningen av länets vargpopulation eller det antal vargar som sänker populationen till en nivå som ryms inom länets förvaltningsmål. Då länet har en hög andel revir med genetiskt värdefulla vargar och en hög andel revir som delas med andra län, samt att det nationella jaktliga uttaget inte medger högre avskjutning kan det högsta potentiella regionala jaktuttaget inte utnyttjas. Medeltillväxten hos landets vargpopulation har de senaste fem åren varit 17 %. Det senaste inventeringsresultatet för länet visade 8,7 föryngringar. En ökning om 17 % skulle då innebära att 1,17 x 8,7 = 10,179 föryngringar, eller ca 102 vargar, fanns i länet våren Ett jaktligt uttag som motsvarar den beräknade tillväxten innebär alltså 10 individer för att hålla Dalarnas vargpopulation på en oförändrad nivå i förhållande till fiolåret. Det angivna jaktuttaget på 6 individer skulle därmed inte förväntas att minska Dalarnas vargstam till att ligga under

40 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LÄN Beslut 17 (38) förvaltningsmålet, och anses lämpligt med hänsyn till den regionala förvaltningsplanen samt med hänsyn både till nationella och regionala förhållanden. Av 23c jaktförordning framgår att jakt bara kan tillåtas om den inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Länsstyrelsen bedömer att det beräknade jaktuttaget i Dalarna inte försvårar vargens bevarandestatus. Dalarnas miniminivå är 7 föryngringar, och det senaste inventeringsresultatet är 8,7 föryngringar. Det beräknade jaktuttaget på 6 vargar är mindre än den genomsnittliga årliga ökningen, och kan därför inte anses riskera att minska stammen till under dess miniminivå. Dalarnas län är det län som har flest revir med genetiskt viktiga individer. Bland annat finns Tunturireviret med en rysk immigrant, denne är enligt Naturvårdsverket värd 500 vargar. Det finns ytterligare ett antal Fl och F2:or i länet som bidrar till Sveriges nationella mål om gynnsambevarandestatus (bilaga 5). Sammantaget ger detta utrymme till en begränsad licensjakt på varg utan att den gynnsamma bevarandestatusen äventyras. För att kunna förvalta en stam så säkert som möjligt bör man ta hänsyn till stammen i helhet och sätta detta i relation till hur de olika länen påverkas och var de största koncentrationerna finns. Varje Länsstyrelse fattar egna beslut om licensjakt baserat på såväl nationella som regionala mål. I bedömningen ingår att risken för underbeskattning av vargstammen i förhållande till det regionala förvaltningsmålet är större än risken för överbeskattning, vilket ytterligare styrker att detta jaktuttag inte riskerar att påverka gynnsam bevarandestatus negativt. Jaktresultatet kommer att följas upp noggrant och bidra till kunskapsunderlaget för kommande förvaltningsbeslut, enligt principerna för adaptiv viltförvaltning. Beslutet grundas på att där det finns osäkerhet om sannolikheten för att den valda strategin kommer att uppnå syftet med jakten, så ställs den osäkerheten mot risken att strategin påverkar gynnsam bevarandestatus negativt. I och med genomförandet och utvärdering av kommande års licensjakter kommer kunskaperna att öka och de osäkerheter som finns att minska. Detta är vedertagen metodik inom adaptiv viltförvaltning. Val av jaktområde Dalarnas län har under de senaste 15 åren befunnit sig i kärnområdet av en vargstam under spridning. Framför allt gäller detta de sydvästra delarna av länet (se bilaga 4). Det är därför rimligt att mellersta förvaltningsområdet under en fas har en något högre koncentration av varg i förhållande till resten av Sverige.

41 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LAN Beslut 18 (38) Koncentrationen bör dock hållas på en sådan nivå att inte de socioekonomiska konsekvenserna blir alltför stora. Länsstyrelsen gör i sina regionala rovdjursförvaltningsplaner bedömningar om det kan finnas områden inom länet som är särskilt sårbara för förekomst av stora rovdjur. Vargen orsakar direkta och indirekta skador, främst på fårskötsel, fåbodbruk och jakt vilket är en källa till konflikt mellan människa och varg. Naturvårdsverket har i sin förvaltningsplan identifierat att flest skadorna sker framförallt i Mellansverige där vargen har sin huvudsakliga utbredning. Av Dalarnas förvaltningsplan för stora rovdjur framgår att licensjakten ska inriktas på hela revir och revirens samtliga vargar. Licensjakt bör även riktas utifrån kriterier baserade på skadesituation, genetisk status, påverkan på jakt och lokala koncentrationer. Områden där det har funnits vargrevir under lång tid bör även prioriteras vid urval av revir för licensjakt. Licensjakt på varg kan medverka till att acceptansen för rovdjur i den svenska faunan upprätthålls. Detta genom att bidra till att minska konflikten mellan rovdjur och människa i de regioner där rovdjurens förekomst är som tätast. Risken för olägenheter och socioekonomiska konsekvenser kan öka i områden där förekomsten av varg är tät. En minskad förekomst av varg i dessa områden ökar förutsättningarna till samexistens mellan människa och varg och där med också acceptansen för vargen som art. Inte bara licensjakten i sig kan förväntas öka acceptansen utan även den minskade predationen på älg i det berörda området där man sedan många år fått se sitt jaktuttag på älg minskat till följd av ökad predation från främst varg. Licensjakten kan även leda till minskad risk för angrepp på jakthundar. Vid val av jaktområden har revir med kända särskilt genetiskt viktiga individer uteslutits. Utvalda jaktområden kommer att vara prioriterade för inventeringsinsatser och DNA-analyser inför jaktstart, för att kunna upptäcka om en genetiskt viktig varg kommit till området på senare tid. Orsenreviret Länsstyrelserna har gjort en samlad bedömning av vilka revir som kan vara lämpliga för licensjakt på varg. Med utgångspunkt i socioekonomiska faktorer, revirtäthet, och genetisk status har Länsstyrelsen bedömt att Orsenreviret är det mest lämpade. Orsenreviret ligger inom det område där länets vargstam är som tätast (bilaga 5), och en jakt inom reviret skulle därför vara förenlig med målsättningarna i den

42 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS Beslut 19 (38) Svenska rovdjurspolitiken samt Dalarnas viltförvaltningsdelegations övergripande riktlinje om att rikta jakten mot revir där tätheten är som störst. Uppgifter om revir och antal vargar inom reviren baseras på resultat från inventering vintern 2015/2016 publicerade i rapporten "Inventering av varg " (Rapport nr ). Resultatet visar på en hög täthet av revir, på gränsen mellan Dalarna, Värmland och Örebro. Länsstyrelsen i Dalarna har under de senaste två åren beslutat om licensjakt i samma del av länet just för att minska tätheten i detta område. Enligt inventeringsresultaten 2015/2016 så fanns det ett revirmarkerande par i Orsenreviret. Länsstyrelsen bedömer att det i år även bör finnas föryngring i reviret. Inventeringen påvisade heller ingen varg med extra genetiskt viktig härkomst inom detta revir. Vargens påverkan på älgstammen inom ett revir påverkas av predationstakt och revirets storlek samt älgstammens täthet och reproduktion (Sand m.fl. 2014). Det revir som utsetts i detta beslut ligger inom två älgförvaltningsområden (ÄFO) som tillsammans berörs av sammanlagt nio konstellationer av revir, revirmarkerande par och övriga stationära vargar. Att förvalta älg i områden med en hög täthet av varg är svårt och faktorer som storlek på reviren samt antal revir som berör ett ÄFO påverkar i stor grad älgförvaltningen. Dessa två ÄFO räknar i sina älgförvaltningsplaner med en årlig vargpredation om 680 älgar och en årlig avskjutning om 838 älgar. Genom att försöka minska täthet av revir inom vissa ÅM bör detta, till viss del, underlätta för älgförvaltningsgrupperna att utarbeta hållbara älgförvaltningsplaner för älgstammen genom att predationstrycket på älg i området minskar. En licensjakt inom Orsenreviret förväntas minska den totala predationen med upp till 140 älgar i två älgförvaltningsområden med mycket högt predationstryck. Minskad predation ger högre kalvöverlevnad och därmed möjlighet till ett större jaktuttag av älg. Uppföljning av licensjaktens genomförande och resultat För att nå de uppsatta förvaltningsmålen och undvika negativ påverkan på gynnsam bevarandestatus krävs kännedom om ett flertal viktiga faktorer såsom populationsstorlek, övrig dödlighet, och reproduktion. Licensjakten utvärderas årligen både nationellt och regionalt, för att utifrån nyvunnen kunskap genomföra justeringar till nästa års licensjakt vid behov. Detta är en grundprincip i adaptiv viltförvaltning. Uppföljning av utvecklingen i vargstammen ska ske genom årliga inventeringar av varg enligt Naturvårdsverkets föreskrifter. I de områden där licensjakt har bedrivits kommer en särskild uppföljning att göras för att få kunskap om hur snabbt nya vargar etablerar revir i dessa områden. Uppföljning av dödlighet, migration och tillväxt görs årligen av det Skandinaviska

43 LANSSIYRUSEN DALA Beslut 20 (38) Vargforskningsprojektet, Skandulv. Erfarenheter ifrån jakten kommer även att analyseras och utbytas inom hela det mellersta rovdjursförvaltningsområdet beslutade Länsstyrelserna i Värmlands, Örebro och Dalarnas län om licensjakt på sammanlagt 46 vargar. Genomförandet av vargjakten kunde efter en juridisk prövning i förvaltningsrätt samt Kammarrätten i Sundsvall genomföras, Kammarrätten konstaterade att gynnsam bevarande status inte var hotad i Dalarnas län (mål ), efter jakten har föryngring skett i Sveriges mest värdefulla revir, Tunturireviret vilket är beläget i Dalarnas län, detta innebär att den gynnsamma bevarandestatusen ytterligare stärkts i länet. Effekterna av licensjakten har utvärderats och dokumenterats. Effekten på populationsnivå blev att vargstammen efter jakten vintern 2016 hade lika många revir som tidigare men att antalet familjegrupper minskat, detta bidrar till ett lägre antal föryngringar med minskad socioekonomisk konsekvens vilket också varit utgångspunkten för storleken på tilldelningen. I de län där en stor del av vargstammen finns kunde man minska tätheten av revir, utan att spridningen av vargstammen eller gynnsam bevarandestatus påverkades negativt. Uppföljning har gjorts genom spårning och DNA-analyser i de områden där licensjakt genomfördes Alla vargar tillhörande Lövsjöreviret fälldes, vilket är i enlighet med beslutet. Efter det har man hittat DNA från andra vargar än de som jagats vilket innebär att annat genetiskt material har tillkommit till området. Inga nya revirmarkerande vargar kunde dokumenteras före brunstperioden, men det kan inte uteslutas att nya revirmarkerande par kan ha etablerat sig i jaktområdena under barmarkstiden. Genomförandet av licensjakten utvärderades genom dialog med besiktningsmännen, Naturvårdsverket, andra länsstyrelser samt jaktledare och jägare som deltog i jakten. Utifrån uppföljningen av licensjakten som genomfördes i januari 2016 drar Länsstyrelsen slutsatsen att den strategi och tilldelning som gällde i det beslutet var ändamålsenlig för att uppnå syftet med beslutet. Annan lämplig läsning Andra lämpliga lösningar som provas i samband med skador är exempelvis skrämsel av olika slag, och stängsling. Skrämsel är en åtgärd som ofta har en kort eller begränsad effekt på vargar som orsakar skador. Stängsling är en beprövad och en väl fungerande åtgärd. Sådana insatser bedöms dock inte möjliga att genomföra på en skala som omfattar ett helt län eller en hel vargpopulation och på kort sikt. Utöver licensjakt kan andra åtgärder såsom samråd, information, bidrag och ersättningar samt närvaro av fältpersonal till viss del bidra till att minska

44 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LÄN Beslut 21 (38) konflikter mellan människa och varg. Dessa genomförs parallellt med licensjakt på varg. Licensjakt utgör dock ett nödvändigt komplement för att ytterligare minska risken för socioekonomiska konsekvenser. Detta gäller särskilt i områden med tät förekomst av varg och andra rovdjur. Licensjakt är en strategi för att uppnå målet att minska sådana tätheter. Andra åtgärder för att minska förekomsten av varg i ett område skulle kunna vara flytt eller sterilisering av varg. Flytt av varg Vargar kan förflytta sig över mycket långa sträckor under kort tid. Erfarenheter visar att det finns en stor sannolikhet för att flyttade vargar återkommer till området där de infångades. En flytt medför dessutom en hög grad av stress för det fångade och flyttade djuret som måste sövas. Enbart sövningen är en både riskabel och ingripande åtgärd för vargen. Flytt av varg är också en personalintensiv åtgärd som är förenad med mycket höga kostnader. Naturvårdsverket uppskattar att kostnaden för flytt av en varg vid ett tillfälle uppgår till cirka kr. En flytt av det antal vargar som omfattas av detta beslut skulle därför innebära orimliga kostnader. Flytt av en familjegrupp är inte ett lämpligt alternativ, inte ens i de fall där man flyttat få individer har det fungerat tillfredställande. Sterilisering av varg Sterilisering av varghonor kräver att aktuell varg sövs, och efter ingreppet krävs en viss läkprocess som är svår att övervaka. Det är således en mycket personalintensiv åtgärd som även den är förenad med höga kostnader. Sterilisering är enligt Länsstyrelsens mening inte lämplig att utföra på ett vilt djur då den utsätter djuret för onödigt lidande. Slutsatser Flytt och sterilisering av varg som förvaltningsstrategier är enligt Länsstyrelsens mening endast teoretiska alternativ till licensjakt. Alternativen är olämpliga i förhållande till såväl kostnader, tidsaspekt och personalresurser som risken för onödigt lidande. Det kan ifrågasättas om de ens är praktiskt möjliga att genomföra för det antal vargar som nu är i fråga för uttag genom licensjakt. Dessa åtgärder kräver att vargarna i fråga först fångas vilket utgör jakt i jaktlagens mening, och innebär att undantagen i artikel 16.1 art- och habitatdirektivet måste tillämpas även för dessa åtgärder. Länsstyrelsen bedömer, mot bakgrund av ovanstående, att licensjakt är den enda lämpliga lösningen för att minska socioekonomiska konsekvenser genom att minska tätheten i den del av länet där den är som störst (bilaga 5).

45 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LAN Beslut 22 (38) Genetisk status Hela den skandinaviska vargstammen härstammar från endast fem invandrande vargar från den finskryska populationen: vargparet i reviret i Nyskoga som grundade populationen 1983, hanen i reviret i Gillhov som fick valpar åren , hanarna i reviren i Kynna och Galven som båda fick valpar första gången 2008 Med denna smala avelsbas finns det risker för att vargstammen kan drabbas av negativa effekter på grund av inavel. Inavelsgraden hos den skandinaviska vargstammen har dock förbättrats något genom att avkommor från invandrade vargar börjar få valpar och på sätt tillförs nya gener i vargstammen. Den genomsnittliga inavelsgraden bland avkommorna i familjegrupperna i den skandinaviska populationen har sedan 2006 sjunkit från 0,31 till 0,24. Som jämförande exempel är inavelskoefficienten 0,25 bland avkommor till syskonpar, medan den är 0,13 för avkommor till kusiner. Vargarna i Tiveden Det tillskott av gener som förväntades från valparna från det genetiskt viktiga vargpar som flyttades från Norrbotten till Tiveden 2013 har hittills uteblivit. Det finns ingen dokumentation på att någon av de valpar som fötts 2013 och 2014 finns kvar i livet. De individer som har identifierats har dött antingen i skyddsjakt eller i trafiken. Tiken dokumenterades under den senaste inventeringssäsongen och verkade då gå ensam kvar i reviret. Varghanen i Prästskogen I det så kallade Prästskogsreviret i Gävleborgs län föddes en valpkull våren I Prästskogsreviret finns den så kallade Galvenhannen, en sedan tidigare känd immigrant. Varghanen i Tunturireviret Sedan förra inventeringssäsongen har en finskrysk hane tillsammans med en tik etablerat sig i Tunturireviret i Dalarnas län. Länsstyrelsen har under sommaren bekräftat föryngring i området vilket ytterligare stärker gynnsam bevarandestatus för den svenska vargstammen. Gynnsam bevarandestatus I propositionen "En hållbar rovdjurspolitik" bedömer regeringen att vargen har en gynnsam bevarandestatus i Sverige. Detta mot bakgrund av att referensvärdena för populationsstorlek och utbredningsområde är uppnådda, den starka

46 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LAN Beslut 23 (38) populationsutvecklingen, den förbättrade genetiken med minskad inavelsgrad och ökad genetisk variation, den lyckade genetiska förstärkningen samt av en tillräcklig invandringstakt av vargar från Finland och Ryssland. Detta förstärks ytterligare i Naturvårdsverkets delredovisning av regeringsuppdraget att utreda gynnsam bevarandestatus för varg (M2015/1573/Nm) (NV ). I rapporten framgår att det bör finnas 300 vargar i Sverige för att uppnå gynnsam bevarandestatus, samt att minst en ny immigrant från Finland eller Ryssland ska reproducera sig med de skandinaviska vargarna under naturliga förhållanden varje 5-årsperiod. Rapporten säger också att majoriteten av forskarna ser den starka populationstillväxten som en indikation på att populationen har en gynnsam bevarandestatus. Den svenska vargstammen har de senaste 15 åren haft en kontinuerlig tillväxt. Framtidsutsikterna är goda och populationen förväntas vara fortsatt livskraftig. Detta framgår av Naturvårdsverkets nationella förvaltningsplan för varg. Av den senaste rapporten om inventeringen av vargstammen i Skandinavien framgår följande: totalt har 41 familjegrupper registrerats varav 30 i Sverige. Det skandinaviska vargbeståndet beräknades under vintern uppgå till ca 430 djur, varav ca 340 i Sverige. Inventeringen mäter populationens storlek från en tidpunkt på året till samma tidpunkt kommande år. Under varje år föds det nya vargar, vargar dör och vandrar in eller vandrar ut. Jämför man på samma sätt vid samma tidpunkt varje år ser man dock en tydlig ökning av populationen. Mot bakgrund av inventeringsresultat har Länsstyrelsen gjort bedömningen att den svenska vargpopulationen kan beskattas i den omfattning som följer av detta beslut utan att upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus försvåras. Vidare har Länsstyrelsen pekat ut vilket revir som jakt får ske i och säkerställt i så hög grad som möjligt att inget känt revir för invandrad varg eller dess avkomma berörs av licensjakten. Om nya uppgifter skulle uppkomma innan jaktstart om genetiskt viktiga individer i det revir som omfattas av detta beslut kommer detta revir att undantas från jakt. Strängt kontrollerade former Länsstyrelsen har beslutat att bland annat följande villkor för jaktens bedrivande ska gälla: jaktledaren ska anmäla sig till Naturvårdsverkets jaktkortsregister och till Länsstyrelsen. Jakten inkluderar stränga krav på skyndsam rapportering av fällda eller påskjutna djur, inom en timme och kontinuerlig kontroll av om tilldelning återstår i det aktuella jaktområdet varje timme. Syftet är att minimera risken för överskjutning. Besiktningsmännens kontroll av fälld varg, och vid behov även av skottplatsen säkerställer att djuren fällts i enlighet med

47 LÄNSSrYRELsEN DALARNAS Beslut 24 (38) regelverket. Besiktning av fällt djur samt att den flådda djurkroppen lämnas till SVA möjliggör en noggrann kontroll av de fällda djurens DNA, kön, ålder och hälsostatus. Jakten är även strängt kontrollerad med avseende på det underlag som beslutet grundas på, eftersom kvaliteten på inventeringsresultaten för varg är mycket hög. Jämfört med förvaltning av andra viltarter är kunskapsnivån inom vargförvaltningen i Sverige mycket omfattande och detaljerad. En större detaljnivå än dagens skulle vara mycket svår att uppnå och dessutom orimligt kostsam. Det finns alltid osäkerheter i all viltförvaltning, men beträffande vargstammen, som har gynnsam bevarandestatus och en stadig tillväxt, är osäkerheterna ovanligt små och risken för negativa konsekvenser likaså. En noggrann uppföljning och analys av jaktresultatet inför kommande beslut bidrar dessutom till att ytterligare förbättra kunskapsläget. Skulle det visa sig att antalet vargar är fler eller andra än dem som beslutet berör måste jaktledarna kontakta Länsstyrelsen. Visar det sig, via spårning och/eller DNA test, att andra vargar än de som avses finns eller kommer in i området kan jakten avbrytas och området avlysas eller förändras för att undvika att fel vargar fålls. Mot bakgrund av de i beslutet formulerade villkoren anser Länsstyrelsen att licensjakten uppfyller kraven på strängt kontrollerande förhållanden. Selektiv jakt Länsstyrelsen bedömer att licensjakt i enlighet med detta beslut är selektiv både ur ett nationellt såväl som ur ett regionalt perspektiv. Licensjakten begränsas till de områden där vargstammen är som tätast och till specifika jaktområden baserat på kunskap om de revir som finns där. Inom varje län görs en regional bedömning utifrån den regionala förvaltningsplanen av hur jakten ska riktas för att bäst uppnå syftet med jakten. Mot bakgrund av de i beslutet formulerade villkoren tillsammans med en begränsad numerär och begränsat geografiskt område anser Länsstyrelsen att licensjakten uppfyller kraven om en selektiv jakt. Inventering Vargpopulationen inventeras årligen för att säkerställa en kontinuerlig uppföljning av stammens utveckling och status. Inventering genomförs i huvudsak genom spårning och styrs av såväl väderförhållanden som vargens livscykel. Goda snöförhållanden är en förutsättning för en effektiv inventering.

48 LANSSTYRELSEN DALARNAS LAN Beslut 25 (38) Inventeringssäsongen startar den 1 oktober, vid datum för detta beslut har således inte säsongen startat. Detta beslut baseras på resultatet från inventeringen 2015/2016, fältpersonalens arbete i fält samt indikationer och observation från allmänhet. Länsstyrelsen avser att påbörja sina inventeringar så snart det är möjligt och inrikta dessa mot de revir som omfattas av detta beslut. Vidare ska Länsstyrelsen omedelbart avlysa jakten om det framkommer att en genetiskt viktig varg har etablerat sig i något av de områden som omfattas av licensjakten. Sammanfattning För att minska de socioekonomiska konsekvenserna genom minskad koncentration av vargrevir i de delar av länet där den är som tätast finns ingen annan lämplig lösning än licensjakt som syftar 411 att reducera det totala antalet revir. Den svenska vargstammen har uppnått gynnsam bevarandestatus, speciellt Dalarnas län bidrar till en ökad gynnsam bevarandestatus i och med bildandet av Tunturireviret. En selektiv och strängt kontrollerad jakt av denna omfattning äventyrar inte upprätthållandet av denna. Aktuell beskattning är av begränsad omfattning och lämplig utifrån såväl målsättningen med jakten som stammens storlek. Den licensjakt som beslutas av Länsstyrelsen innebär inte att antalet föryngringar i Sverige underskrider det beslutade nationella referensvärdet för varg. Länsstyrelsen har samordnat beslutet med Länsstyrelserna i mellersta rovdjursförvaltningsområdet. Beslutet är också i enlighet med LCIE:s riktlinjer om förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå. Verkställighet Länsstyrelsen beslutar med stöd av 59 jaktförordningen (1987:905) att detta beslut ska gälla utan hinder av att beslutet överklagas. Hur beslutet kan överklagas, se bilaga 3. Kungörelsedelgivning Länsstyrelsen beslutar att delgivning av detta beslut ska ske genom kungörelsedelgivning. Beslutet fattas med stöd av 49 delgivningslagen (2010:1932). Meddelande om beslutets huvudsakliga innehåll samt om var och när det hålls tillgängligt införs inom tio dagar efter beslutsdatum i Post- och Inrikes Tidningar Beslutet hålls tillgängligt till och med den 3 november 2016 på Länsstyrelsen, Åsgatan 38, Falun samt på Länsstyrelsens webbplats

49 LANSSTYLSEP4 DALARNAS LAN Beslut 26 (38) Bilagor 1. Karta över jaktområde under vargjakten Försäljning av vargskinn. 3. Hur man överklagar till Förvaltningsrätten. 4. Karta över vargtätheten i det mellersta förvaltningsområdet, samt det utvalda reviret för licensjakten. 5. Karta över vargreviren i Dalarnas län 6. Referenslista 7. Skiljaktig mening 8. Sändlista Vi. Blankett: Registrering av fälld/ död varg V2. Blankett: Besiktning, provtagning och märkning av fälld varg V3. Blankett: Påskjuten varg platsundersökning och eftersök

50 LÄNSSTYRELSEN DALARNAS LÄN Beslut 27 (38) Bilaga 1 Fotbad, Handbacken Ceishobnen