Yttrande över betänkandet Fondverksamhet över gränserna Genomförande av UCITS IV-direktivet (SOU 2010:78)

Transkript

1 REMISSVAR Finansdepartementet FI Dnr Finansinspektionen P.O. Box 7821 Finansmarknadsavdelningen SE Stockholm Helene Wall STOCKHOLM [Brunnsgatan 3] Tel Fax finansinspektionen@fi.se Yttrande över betänkandet Fondverksamhet över gränserna Genomförande av UCITS IV-direktivet (SOU 2010:78) Finansinspektionen (FI) välkomnar den ökade europeiska harmonisering av regelverket på fondområdet som ett genomförande av UCITS IV-regelverket innebär. FI har dock ett antal synpunkter på delar av utredningens förslag, vilka presenteras i detta remissvar. Utredningen lägger också fram ett antal förslag till ändringar i lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF), som inte har ett direkt samband med genomförandet av UCITS IV-regelverket och som primärt syftar till att förbättra konkurrensförhållandena för de svenska fondbolagen. FI anser att flera av utredningens förslag inte har blivit föremål för en tillräckligt djupgående analys, bland annat vad gäller konsekvenser och risker. Detta gör att förslagen inte kan tillstyrkas i befintligt skick. FI har disponerat sitt remissvar enligt följande. Efter en sammanfattning lämnas särskilt viktiga synpunkter på utredningens förslag. Därefter lämnas övriga synpunkter på delar av förslagen i den ordning som de förekommer i betänkandet. Sist diskuteras vilka bemyndiganden som saknas eller som bör justeras. 1(25)

2 Innehållsförteckning 1. Sammanfattning Särskilt viktiga synpunkter på förslaget Förslaget om att ta bort skälighetsbedömning vid ändring av fondbestämmelser Förslaget om att införa nya bestämmelser för delning Förslaget om fastställande av teckningskurs innan betalning (interimsandelar) Förslaget om andelsklasser Förslaget om hantering av stora kapitalflöden Övriga synpunkter på förslaget Gränsöverskridande fondförvaltning (förvaltningsbolagspass) Fondbestämmelser och information till andelsägare Mottagarfonder och matarfonder m.m Fusioner Senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar Marknadsföring av fondandelar i annat EES-land Faktablad och informationsbroschyr Tillsyn, kontroll- och ingripandemöjligheter Samarbete mellan behöriga myndigheter Handel med fondandelar på sekundärmarknaden Övriga frågor...18 Avtal mellan förvaringsinstitutet och det bolag som förvaltar en investeringsfond...18 Nya generella bestämmelser för fondbolagens verksamhet...19 Fondbolags utförande av uppgifter på uppdrag...19 Uppdragsavtal som avser distribution av fondandelar Specialfonder Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Bemyndigandefrågor Fondbestämmelsernas innehåll Matar- och mottagarfonder Information till andelsägare vid fusioner Anmälningspliktiga förfaranden m.m Derivatinstrument m.m Ägar- och ledningsprövning Justerat fondandelsvärde Andelsklasser och interimsandelar Årsberättelse och halvårsredogörelse för investeringsfonder Utländska fondföretag och förvaltningsbolag (icke-ucits)

3 1. Sammanfattning FI har ingenting att erinra mot de flesta av utredningens förslag vad avser genomförande av UCITS IV-regelverket i svensk lagstiftning. FI har emellertid synpunkter på eller invändningar mot delar av utredningens förslag. Till övervägande del gäller det att vissa artiklar i UCITS IV-direktivet inte blir genomförda i sin helhet och att utredningen inte i tillräcklig utsträckning har beaktat genomförandebestämmelserna på nivå 2. Vid genomförandet bör utgångspunkten vara att använda den terminologi och struktur som finns i UCITS IVdirektivet, eftersom detta underlättar vid kontakter med utländska förvaltningsbolag och tillsynsmyndigheter samt vid tillämpning av olika former av vägledning på nivå 3. Utredningens förslag att ta bort skälighetsbedömningen vid ändring av fondbestämmelser följer inte av UCITS-regelverket. Förslaget innebär en avsevärd försämring av konsumentskyddet på fondområdet. Utredningen har inte i tillräcklig utsträckning redogjort för eller beaktat de negativa konsekvenser som förslaget kan komma att få för konsumenterna. FI avstyrker utredningens förslag i denna del. Förslaget om delning är inte tillräckligt analyserat och lämnar såväl FI som fondbolagen utan tydliga regler och vägledning på väsentliga områden. FI anser att dessa brister medför att förslaget om delning inte kan läggas till grund för lagstiftning i sin nuvarande form. I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör utgångspunkten vara att införa motsvarande skyddsregler för andelsägarna vid delning som vid fusion. FI är positiv till att införa en möjlighet för fondbolagen att emittera andelsklasser samt att, under vissa förutsättningar, utfärda andelar innan betalning tillförts fonden (interimsandelar). FI anser dock att utredningens förslag inte är tillräckligt genomarbetade och kan inte tillstyrka förslagen. I remissvaret lyfter FI fram exempel på ett antal problem och frågeställningar som bör beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. FI anser att de fördelar som finns med att införa metoder för beräkning av justerat fondandelsvärde inte överväger de nackdelar och risker som dessa metoder för med sig. Utredningen har inte heller presenterat ett förslag som är tillräckligt konkret när det gäller villkoren för beräkning av justerat fondandelsvärde. Sammantaget anser FI att utredningens förslag i denna del inte kan tillstyrkas. FI tillstyrker utredningens förslag om marknadsföring, senareläggning av försäljning och inlösen, avveckling av fond i vissa fall, handel med fondandelar på sekundärmarknaden och avtal med förvaringsinstitut. FI efterfrågar dock vissa förtydliganden som är av betydelse för den praktiska tillämpningen av förslagen. 3

4 FI tillstyrker förslaget om att ta bort kravet på tillstånd för s.k. insourcing, eftersom detta tillståndskrav inte har någon motsvarighet i UCITS IV-direktivet. FI anser dock att det finns skäl att även fortsättningsvis kräva att ett fondbolag har tillstånd till diskretionär portföljförvaltning då det ska tillhandahålla förvaltningstjänster avseende en investeringsfond till ett annat fondbolag, förvaltningsbolag eller fondföretag. FI tillstyrker utredningens förslag om att undanta distributionsavtal från anmälningsplikt enligt 4 kap. 7 LIF. FI anser dock att de föreslagna ändringarna av 4 kap. 4 tredje stycket LIF kan skapa oklarheter om fondbolagens generella övervakningsskyldighet och avstyrker därför denna del av föreslaget. Utredningens förslag om nya regler för specialfonder är inte tillräckligt genomarbetat. Hänvisningarna i föreslagna 6 kap. 3 LIF, som i delar hänvisar till bestämmelser som är specifika för värdepappersfonder, bör bland annat ses över. FI delar utredningens uppfattning att en matarliknande specialfond inte ska få placera mer än 85 procent av fondförmögenheten i utländska fondföretag. Det saknas ett antal bemyndiganden som krävs för att genomföra de delar av UCITS IV-regelverket och övriga delar av utredningens förslag som utredningen anser bör genomföras på lägre nivå än lag. Det bör även göras en generell översyn av befintliga bemyndiganden, eftersom de i en del avseenden bör justeras. 2. Särskilt viktiga synpunkter på förslaget 2.1 Förslaget om att ta bort skälighetsbedömning vid ändring av fondbestämmelser FI har viss förståelse för de praktiska och administrativa fördelar som förslaget att ta bort skälighetsbedömningen vid ändring av fondbestämmelser kan komma att innebära för fondbolagen genom att det blir lättare att anpassa fondbestämmelserna till förändrade marknadsförhållanden och att handläggningsprocessen hos FI förenklas. Utredningen har emellertid inte i tillräcklig utsträckning redogjort för eller beaktat de negativa konsekvenser som förslaget kan komma att innebära för andelsägarna. FI anser inte heller att utredningen har presenterat övertygande argument till stöd för sitt förslag, som mot denna bakgrund avstyrks. Fondbestämmelserna utgör en del av det tänkta avtalet mellan förvaltaren (fondbolaget) och ägarna (andelsägarna). Enligt gällande rätt kan detta avtal bara ändras ensidigt av fondbolaget om FI har gjort bedömningen att ändringen är att anse som skälig (4 kap. 9 LIF). Genom utredningens förslag kommer detta skydd för andelsägaren, som ofta är den svagare parten, att tas bort. Förslaget innebär därmed en avsevärd försämring av konsumentskyddet på den svenska fondmarknaden. Det är en brist att utredningen inte för ett resonemang 4

5 kring hur förslaget förhåller sig till tidigare förarbetsuttalanden om ensidiga avtalsändringar 1 liksom den grundläggande skyldigheten att agera i andelsägarnas gemensamma intresse. Utredningen verkar förutsätta att det skydd som andelsägarna får genom information och möjligheten till kostnadsfritt utträde är tillräckligt för att konsumentskyddet ska vara acceptabelt. Att ett fondbolag skickar information till andelsägare är, enligt FI:s uppfattning, en nödvändig, men knappast en tillräcklig, förutsättning för att en missnöjd andelsägare ska kunna tillgodogöra sig detta skydd. Därutöver förutsätts att andelsägaren är aktiv; han eller hon måste läsa informationen och förstå den tilläckligt bra för att kunna fatta ett välgrundat beslut om att fortsätta med sin investering eller inte. Vidare måste en andelsägare som inte är nöjd själv vidta åtgärder för att begära inlösen av sina fondandelar. Vart och ett av dessa moment innebär en risk för att en passiv andelsägare stannar kvar i ett innehav som han eller hon egentligen inte önskar. Det kan även finnas en rad andra skäl till varför en andelsägare som t.ex. är missnöjd med att fondbolaget ändrar investeringsfondens karaktär inte begär inlösen. Ett sådant skäl kan vara att andelsägaren vid inlösen kommer att utsättas för oönskade skattekonsekvenser. Dessa kan, beroende på innehavet storlek, vara betydande. Det kan också i vissa fall vara svårt för en andelsägare att hitta en annan investeringsfond med identisk placeringsinriktning och avgiftsstruktur att placera sina pengar i. En omplacering av sparmedel kan också vara förenat med kostnader för andelsägaren, exempelvis i form av avgifter vid teckning av andelar i en ny fond. Enligt FI:s uppfattning är bestämmelserna om information och kostnadsfritt utträde inte tillräckliga för att uppfylla syftet att skydda konsumenten. En viktig effekt av utredningens förslag som bör beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet är att en fond kan komma att ändra karaktär på ett sådant sätt att den inte längre uppfyller det ursprungliga syftet med investeringen eller inte längre är att anse som lämplig eller passande för andelsägaren. En ändring av fondbestämmelserna kan t.ex. innebära att fonden blir ett komplicerat finansiellt instrument enligt 8 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (LV). Andelsägaren kan då ha en investering som en rådgivare kanske hade funnit vara olämplig (vid en lämplighetsbedömning) eller som en förmedlare hade varit skyldig att avråda ifrån, om hade det varit fråga om en ny placering. Det är viktigt att det klargörs vilka skyldigheter som rådgivare och förmedlare har i ett sådant fall. 2 Sammantaget anser FI inte att de fördelar som utredningens förslag medför för fondbolagen överväger de nackdelar som förslaget kommer att innebära för 1 Prop. 1974:128, s. 112 f. 2 I den översyn som för närvarande pågår av MiFID-regelverket finns förslag om att värdepappersinstitut årligen ska bekräfta att lämnad rådgivning kring ett finansiellt instrument fortfarande är passande för kunden, utifrån en bedömning av utvecklingen av instrumentet och kundens situation. Dessutom föreslås att vissa UCITS-fonder ska bli klassade som komplexa finansiella instrument. Se Kommissionens konsultationsdokument Review of the Markets in Financial Instruments Directive, daterad den 8 December 2010 samt 8 kap. 25 LV 5

6 konsumenterna. Genom att införa en möjlighet för fondbolagen att ändra fondens karaktär införs också nya risker i fondsparandet. Utredningen konstaterar att UCITS IV-direktivets regler om omvandling av en värdepappersfond till en matarfond och byte av mottagarfond eller mottagarfondföretag skulle begränsas betydligt om nuvarande regelverk kring ändring av fondbestämmelser behölls. Det är en brist att utredningen över huvud taget inte diskuterar varför möjligheterna att exempelvis fritt omvandla en värdepappersfond till en matarfond ska anses som mer värdefullt än den nuvarande skyddsmekanismen vid ändring av fondbestämmelser. Argumentet bygger dessutom helt och hållet på presumtionen att det inte införs någon särlösning för ändring av fondbestämmelser i samband med omvandling till en matarfond eller byte av mottagarfond, ett alternativ som över huvud taget inte berörs i utredningen. Ett annat argument som utredningen framför till stöd för sitt förslag är att de nya reglerna om fusion i UCITS IV-direktivet innebär en möjlighet till kringgående. Det bör dock beaktas att fusion är ett administrativt krävande och ofta kostsamt förfarande för fondbolagen som dessutom förutsätter att det finns minst en annan fond som värdepappersfonden kan slås samman med. Det är därför långt ifrån säkert att fondbolagen skulle utnyttja fusionsförfarandet i syfte att kringgå regelverket, åtminstone inte i den utsträckning som utredningen förutsätter. Utredningen lyfter också fram att nuvarande regelverk, sett i ett internationellt perspektiv, innebär en konkurrensnackdel för fondbolagen. FI anser att påståendet inte har underbyggts. Det finns ingen komparativ analys eller några exempel hur ändringar av fondbestämmelser regleras i andra länder inom EES. Det bör också beaktas att det i vissa länder finns, vid sidan om regler för ändring av fondbestämmelserna, kompletterande ordningar till skydd för andelsägarna, till exempel andelsägarstämmor och krav på majoritetsbeslut. Någon svensk motsvarighet till sådana regler finns inte nu och föreslås inte heller av utredningen. 2.2 Förslaget om att införa nya bestämmelser för delning Förslaget om delning av investeringsfonder brister på ett antal viktiga punkter både vad gäller analys och konkretion. Dessa brister innebär att förslaget, enligt FI:s uppfattning, inte kan läggas till grund för lagstiftning i befintligt skick. En nödvändig förutsättning för att genomföra förslaget är därför att utredningens resonemang vidareutvecklas i ett antal avseenden. Det måste klargöras vilka förutsättningarna är för att FI ska kunna godkänna en ansökan om att få dela en fond, vad en ansökan om delning ska innehålla samt vilka informationskrav som ska gälla i förhållande till andelsägarna. Ett grundläggande krav för godkännande av en ansökan om delning bör vara att delningen är förenlig med andelsägarnas gemensamma intresse. FI kan konstatera att detta synsätt står i överensstämmelse med det förslag som Värdepappersfonds- 6

7 utredningen lade fram i sitt slutbetänkande. 3 FI måste kunna avslå en ansökan t.ex. för att ett fondbolag i ett delningsförfarande inte avser att behandla alla andelsägare lika eller om föreslagna värderingsmetoder inte är förenliga med lag och andra författningar samt fondbestämmelserna för fonden. Kravet på att delningen ska vara förenlig med andelsägarnas gemensamma intresse bör framgå av lag. I syfte att uppnå önskad systematik med de nya bestämmelserna om fusion kan förtydligandet göras att detta krav inte längre förhindrar att fonderna har olika karaktär eller storlek. Det är även viktigt att det klargörs vad som ska gälla för det fall att också den ursprungliga fonden i samband med delning byter karaktär, t.ex. om en fondandelsfond delas i en aktiefond och en räntefond. Enligt FI:s bedömning måste bolaget i samband med en ansökan om delning då ansöka om ändring av fondbestämmelserna för den ursprungliga fonden och ansöka om godkännande av fondbestämmelserna för den nya fonden. En annan fråga är hur förslaget om att ett beslut om delning ska träda i kraft efter 3 månader förhåller sig till den omständigheten att FI enligt gällande regler inte har möjlighet att besluta att nya fondbestämmelser ska kunna börja tillämpas först efter viss tid. Som FI uppfattar utredningens förslag är det fondbolaget som på förhand ska bestämma hur fondförmögenheten ska fördelas mellan fonderna efter delning och att andelsägarna ska få andelar i förhållande till sitt innehav i den ursprungliga fonden. Andelsägarna kan således inte välja hur stor andel av innehavet som ska placeras i de olika fonder som uppstår efter delningen. Denna grundläggande princip måste enligt FI komma till tydligare uttryck i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Det finns även ett antal praktiska frågor kring delningsförfarandet som överhuvudtaget inte har berörts i utredningen. Detta gäller t.ex. vid vilken bryttidpunkt som andelsägarnas innehav ska beräknas och hur fondbolaget ska hantera köp och inlösen av andelar i fonderna efter bryttidpunkten. Det saknas också ett resonemang kring vilka eventuella problem som kan uppstå i fråga om förvaltarregistrerade andelar. Ytterligare en fråga är vad som ska gälla för det fall andelsägarnas innehav i den ursprungliga fonden inte kan fördelas jämnt på t.ex. tre fonder. UCITS IV-direktivet innehåller ett antal bestämmelser som är avsedda att skydda andelsägarna i samband med fusion och som inte har någon motsvarighet i utredningens förslag om delning (jfr artiklarna 39, och artikel 6 i direktiv 2010/44/EU). Enligt FI:s uppfattning är andelsägarna lika skyddsvärda i samband med en delning som vid en fusion. FI föreslår därför att det införs motsvarande regler i samband med delning. 3 SOU 2002:104 s. 135 ff. 7

8 2.3 Förslaget om fastställande av teckningskurs innan betalning (interimsandelar) FI har förståelse för att nuvarande krav i 4 kap. 10 LIF på att andelar inte får utfärdas innan betalning tillförts fonden i en del situationer kan skapa problem för institutionella investerare. Utredningens förslag om fastställande av teckningskurs innan betalning tillförts fonden har emellertid, enligt FI:s uppfattning, inte analyserats tillräckligt. Detta gör att förslaget inte kan tillstyrkas i befintligt skick. En nödvändig förutsättning för att genomföra förslaget är därför att utredningens resonemang vidareutvecklas i ett antal avseenden. Utredningens förslag saknar ett principiellt resonemang om vad en interimsandel är och vilka rättigheter och skyldigheter som är förknippade med sådana andelar. Exempel på sådana frågor som måste utredas är i vilken uträckning det går att säja interimsandelarna till tredje man och om det går att pantsätta andelarna, om en investeringsfond kan placera i en interimsandel och vilket tillgångsslag den i så fall utgör samt om innehavare av en interimsandel har rätt till utdelning. Det behöver också analyseras vad som gäller för en innehavare av interimsandelar i samband med delning eller fusion av fonden samt hur en emission av interimsandelar och omvandling till ordinarie fondandelar ska gå till i praktiken. Ytterligare en viktig fråga att utreda är vilka kreditrisker som kan uppstå vid utfärdande av interimsandelar och hur dessa ska täckas av fondbolagen (jfr kapitalkraven). Det behöver också klargöras hur en kreditbedömning ska gå till om andelarna är förvaltarregistrerade. Det är lämpligt att villkoren för att ett fondbolag ska kunna använda sig av möjligheten att utfärda interimsandelar, dvs. att det ska framgå av fondbestämmelserna och att fondbolaget ska vara skyldigt att säkerställa att betalning sker, kommer till uttryck i lagtexten (jfr föreslagna 4 kap. 10 a LIF). 2.4 Förslaget om andelsklasser FI är generellt positivt inställd till att införa en möjlighet för investeringsfonder att delas in i olika andelsklasser. Utredningens förslag har emellertid inte analyserats tillräckligt, vilket gör att förslaget inte kan tillstyrkas i befintligt skick. En nödvändig förutsättning för att genomföra förslaget är därför att utredningens resonemang vidareutvecklas i ett antal avseenden. Utredningens förslag saknar ett principiellt resonemang om vad en andelsklass är och vilka rättigheter och skyldigheter som är förknippade med innehav av en andelsklass. Det bör exempelvis utredas närmare vad som skiljer en andelsklass från en fond eller en ordinarie fondandel. En annan fråga är vid vilken tidpunkt som en andelsklass ska anses skapad. Är det när fondbestämmelserna som medger andelsklasser är godkända av FI eller när det finns andelsägare i klassen? Det är också oklart hur fondbolaget ska hantera information som enbart rör en andelsklass eller om en ändring av fondbestämmelser enbart avser en andelsklass. Är det endast andelsägarna i den berörda andelsklass som har 8

9 rätt till information och övriga rättigheter eller har samtliga andelsägare i fonden det? Enligt utredningens förslag ska fondförmögenheten för en fond med olika andelsklasser fortfarande vara gemensam. Det kan dock uppstå en situation där de tillgångar som fondens medel placeras i egentligen enbart är att hänföra till en andelsklass, t.ex. en valutatermin. Det bör klargöras hur en sådan tillgång ska hanteras och redovisas. Vad ska gälla om motparten i en OTC-transaktion avseende en termin fallerar? Ska detta enbart drabba andelsägarna i den valutasäkrade klassen eller samtliga andelsägare? En annan fråga är om det vid värderingssvårigheter ska vara möjligt att senarelägga teckning och inlösen enbart för den valutasäkrade andelsklassen? FI delar utredningens uppfattning om att det måste vara fondbolagens ansvar att se till att bolagets organisation och administrativa rutiner är tillfredställande för att hantera andelsklasser. Det bör emellertid förtydligas vilka åtgärder som bolagen ska vidta i detta avseende och vilka krav som FI kan ställa på bolagen i sin tillsyn. Enligt FI:s uppfattning bör det t.ex. vara rimligt att bolagen i samband med ansökan om ändring av fondbestämmelserna ger in ett revisorsintyg som utvisar att bolagets system och redovisningsrutiner är betryggande för att hantera andelsklasser samt en förklaring från fondernas förvaringsinstitut att det vidtagit nödvändiga åtgärder (se avsnitt 4.8). 2.5 Förslaget om hantering av stora kapitalflöden FI delar utredningens uppfattning att stora kapitalflöden kan utgöra ett problem eftersom de innebär att värdet på befintliga sparares fondandelar påverkas negativt, särskilt om fondbolaget för fondens räkning tvingas genomföra forcerade köp och försäljningar av värdepapper i fonden. I likhet med utredningen anser FI att det mest ändamålsenliga sättet att komma till rätta med detta problem är att den som orsakar ett stort flöde debiteras en försäljnings- eller inlösenavgift som tillfaller fonden. Metoder för beräkning av justerat fondandelsvärde bygger, enligt FI:s erfarenhet, vanligtvis på uppskattningar om framtida prispåverkan (baserat på teoretiska modeller) och uppskattningar om framtida transaktionskostnader (som bygger på historiska uppgifter). Precis som utredningen konstaterar skulle införandet av sådana metoder förändra betydelsen av två av de mest centrala principerna på fondområdet principen om marknadsvärdering och principen om lika behandling. Ett förslag med sådana betydande följdverkningar för investerare förutsätter en djupgående analys av förslagets för- och nackdelar. De praktiska konsekvenserna av förslaget måste också noggrant utredas. Utredningens förslag är i dessa avseenden inte tillräckligt genomarbetat och kan därför inte tillstyrkas i befintligt skick. Ett grundläggande problem med utredningens förslag är att det inte framgår vad som närmare avses med justerat fondandelsvärde, eller, på engelska, swing pricing. Det krävs en noggrann beskrivning om vad som ska läggas in 9

10 i begreppet och under vilka förutsättningar som metoderna ska kunna användas. Det kan inte anses rimligt att dessa frågor avgörs på lägre nivå än lag. FI delar inte utredningens beskrivning av vilken acceptans som metoder för beräkning av justerat fondandelsvärde har fått utomlands. Enligt FI:s erfarenhet är det endast ett fåtal länder som i dag tillåter justerat fondandelsvärde och i dessa länder skiljer sig modellerna åt avseende exempelvis uppbyggnad, villkor för swing, tröskelvärde m.m. Inte heller svårigheterna med att kontrollera och följa upp modeller med justerat fondandelsvärde har blivit utredda på ett tillfredsställande sätt. I många fall torde det t.ex. vara svårt att skilja på de kostnader (i form av priseffekter) som uppkommer till följd av den handel i värdepapper som orsakas av flöden i fonden och de kostnader som är ett resultat av att förvaltaren i fonden fattar aktiva placeringsbeslut (t.ex. viktar om portföljen). Detta kan medföra att det blir svårt att säkerställa tillförlitligheten i prissättningen, vilket ger ett försämrat konsumentskydd och försvårar tillsynen. Ett införande av justerat fondandelsvärde innebär att andelsägarna får svårare att förstå vad de faktiskt köper (eller säljer). En andelsägare kan inte på förhand veta om han eller hon kommer att utsättas för en justering, eftersom det är beroende av hur andra andelsägare väljer att agera. Detta ger en bristande förutsägbarhet jämfört med exempelvis en i fondbestämmelserna angiven försäljnings- eller inlösenavgift (som tillfaller fonden). Metoder för att beräkna justerat fondandelsvärde kan också slå godtyckligt och få sådana effekter att de syften som metoderna avser att fylla inte uppnås. Ett exempel är om en enskild aktiv investerare löser in andelar till stora belopp samtidigt som en betydande mängd mindre andelsägare var för sig tecknar andelar för små belopp. Handeln kan då medföra att andelsvärdet justeras till fördel för den enskilt stora andelsägaren och till nackdel för de små, på grund av nettoinflödet. Denna situation innebär att modellen inte fungerar som den är avsedd, dvs. skydda de långsiktiga andelsägarna. I detta sammanhang bör nämnas att i direktiv 2010/43/EU ställs tydliga krav på att prissättningsmodeller och värderingssystem ska vara skäliga, korrekta och överskådliga så att skyldigheten att agera i andelsägarnas intresse efterlevs (jfr artikel 22.3). Det saknas en diskussion i utredningen om hur förslaget förhåller sig till dessa bestämmelser. FI anser inte att de fördelar som finns med att införa metoder för beräkning av justerat fondandelsvärde enligt utredningens förslag överväger de nackdelar och risker som dessa metoder kan föra med sig. Förslaget är inte heller tillräckligt konkret vad gäller villkoren för beräkning av justerat fondandelsvärde. Det bör också beaktas att utredningen har föreslagit nya regler om senareläggning av försäljning och inlösen, vilket kommer att erbjuda fondbolagen en ny möjlighet att hantera problemet med stora kapitalflöden. Slutligen kan tilläggas att ESMA för närvarande för diskussioner om fondbolagens likvidhantering, vilket bland annat berör vilka möjligheter som UCITS IV-direktivet erbjuder för att 10

11 hantera stora kapitalflöden. Även om det i dagsläget är oklart vad som kan komma ut av detta arbete är det ytterligare ett skäl för att nu avstå från att införa en nationell reglering om justerat fondandelsvärde. Om regeringen, trots den kritik som kan riktas mot utredningens förslag, ändå väljer att föreslå införande av metoder för justerat fondandelsvärde är det nödvändigt med ett antal förtydliganden som rör den praktiska tillämpningen av förslaget. Det behöver t.ex. klargöras om metoder för justerat fondandelsvärde ska kunna användas vid både prispåverkan och transaktionskostnader, om det ska vara möjligt med full swing, om det ska finnas något tröskelvärde när metoderna ska kunna tillämpas, vad som i så fall är ett rimligt värde och vem som ska besluta om detta. En annan fråga är på vilket värde; fondandelsvärdet eller det justerade fondandelsvärdet, som förvaltningsavgifter (fasta och rörliga) ska tas ut. Det är av särskild vikt att det närmare utreds hur metoder för justerat fondandelsvärde ska tillämpas vid rörliga förvaltningsavgifter som beräknas på individuell basis. Det behöver också tydliggöras vilket värde som ska rapporteras till FI (fondandelsvärdet eller det justerade fondandelsvärdet) samt vilka uppgifter som ska finnas i informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse. 3. Övriga synpunkter på förslaget 3.1 Gränsöverskridande fondförvaltning (förvaltningsbolagspass) FI efterlyser ett mer detaljerat resonemang om vilka bolag som kan använda sig av förvaltningsbolagspasset och vilka eventuella begränsningar som får anses gälla i fråga om fondföretagens legala konstruktion. Det bör t.ex. förtydligas att ett fondbolag som enbart förvaltar specialfonder inte kan använda sig av passet och att det inte är möjligt för FI att auktorisera ett fondbolag som enbart vill förvalta ett eller flera fondföretag utomlands. En annan viktig fråga som behöver diskuteras är om förvaltningsbolagspasset medger att ett fondbolag startar ett associationsrättsligt fondföretag utomlands. Enligt FI:s tolkning av direktivet torde detta inte vara möjligt eftersom denna legala fondkonstruktion inte finns i svensk lagstiftning (artikel 20.3 b jfrt artikel 38.1). En fråga som är av stor praktisk betydelse är vilka krav som FI kan ställa på ett förvaltningsbolag som ska starta en värdepappersfond, i form av åtgärder för utbetalning, inlösen och information till andelsägarna. Artikel 92 (som inte har ändrats i samband med UCITS IV) är tillämplig både i förhållande till förvaltningsbolagspasset och vid gränsöverskridande marknadsföring (jfr artikel 15 och föreslagna 1 kap. 6 LIF). Enligt 1 2 förordningen (2004:75) om investeringsfonder har FI ett bemyndigande att meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett fondföretag ska vidta enligt 1 kap. 7 första stycket 2 eller 9 andra stycket 3 LIF. FI har dock hittills inte utnyttjat detta bemyndigande utan har i stället valt att i sin praxis uppställa krav på vilka åtgärder som ska vidtas enligt dessa bestämmelser. FI har, baserat på lagtextens ordalydelse, krävt att det ska finnas en lokal representation i Sverige dit andelsägarna kan vända sig för att 11

12 exempelvis få medel utbetalt eller andelar inlösta (jfr här i landet ). Normalt träffar förvaltningsbolagen i dag ett s.k. paying agent-avtal med en svensk bank eller värdepappersinstitut som utför dessa uppgifter. Utredningen förefaller ha gjort tolkningen att det inte längre ska vara möjligt för FI att uppställa ett sådant krav och hänvisar till vad som anges i skäl 19 i UCITS IV-direktivet. FI delar inte denna uppfattning och efterfrågar ett klargörande. Skäl 19 tar enbart sikte på de åtgärder som ska vidtas för att hantera klagomål och information på begäran av allmänheten respektive behörig myndighet (jfr artikel 15 andra stycket). Bestämmelsen omfattar enligt sin ordalydelse inte de åtgärder som ska vidtas enligt artikel 92. I sammanhanget bör också noteras att föreslagen lydelse av 1 kap. 6 LIF inte tar hänsyn till att det är fråga om information som ska tillhandahållas olika parter; andelsägarna respektive allmänheten och behörig myndighet (se även nedan avsnitt 3.6 och 4.4). UCITS IV-direktivets bestämmelser om fördelning av tillsynsansvar mellan behöriga myndigheter kommer att få stor praktisk betydelse för FI:s verksamhet. Ett potentiellt problem, som bör behandlas i det fortsatta lagstiftningsarbetet, är i vilken utsträckning FI kan förmå ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond att beakta sådana organisatoriska krav och uppföranderegler som följer av svensk lag och annan författning och som relaterar till de uppräknade områdena i artikel Frågan är särskilt intressant med tanke på att flera av de nya förslag som utredningen presenterar i betänkandet fordrar att fondbolaget eller förvaltningsbolaget uppfyller vissa organisatoriska krav eller vidtar vissa åtgärder. Så är exempelvis fallet med förslaget om handel på sekundärmarknaden (avtal med marknadsgarant och övervakningsskyldighet), utfärdande av andelsklasser (tillräckliga administrativa förfaranden m.m.), utfärdande av interimsandelar (förmåga att uppskatta kreditvärdighet) och metoder för justerat fondandelsvärde (interna regler, rapportering). En annan fråga som rör fördelningen av tillsynsansvar och där FI önskar ett förtydligande gäller artikel 19.5 i UCITS IV-direktivet. Det bör klargöras vilket utredningsansvar som ligger på FI beträffande de krav som ställs i utländsk lagstiftning på fondbestämmelsernas och informationsbroschyrens innehåll. FI ställer sig tveksamt till om artikel 19.6 har blivit genomförd i utredningens förslag. Bestämmelsen torde förutsätta att det införs en uttrycklig skyldighet att ett fondbolag som förvaltar ett fondföretag antar och tillämpar sådana arrangemang och organisatoriska beslut som krävs för att efterleva de krav som ställs i fondföretagets hemland på bildande och drift av fondföretag m.m. Av artikel 19.3 e i UCITS IV-direktivet framgår att det är lagstiftningen i fondföretagets hemmedlemsstat som är tillämplig i fråga om värdering av tillgångar och fondföretagets räkenskaper. I svensk lagstiftning saknas dock närmare bestämmelser om investeringsfonders redovisning, utöver vad som indirekt följer av reglerna om årsberättelse och halvårsredogörelse (se 4 kap. 18 och 19 LIF samt 19 kap. i Finansinspektionens föreskrifter FFFS 2008:11 om investeringsfonder). Frågan har varit uppe i tidigare lagstiftningsarbete, varvid regeringen konstaterat att det även utan ett uttryckligt lagstadgande får anses åligga 12

13 fondbolagen att iaktta god redovisningssed vid upprättande av fondernas redovisning. 4 Genom artikel 8 i direktiv 2010/43/EU införs nu vissa generella bestämmelser som rör fondföretags räkenskaper. Utredningen har föreslagit att dessa regler ska genomföras på lägre nivå än lag. Enligt FI:s bedömning är det inte osannolikt att frågan om vilka redovisningsregler som är tillämpliga för svenska fonder kan komma att få en förnyad aktualitet i samband med att utländska bolag utnyttjar förvaltningsbolagspasset för att starta en värdepappersfond. Frågan om det behöver införas redovisningsregler för investeringsfonder bör därför tas upp till nytt övervägande. För det fall detta inte låter sig göras inom ramen för det aktuella lagstiftningsarbetet, är det i vart fall lämpligt med ett klargörande hur regeringen ser på de nya reglerna i genomförandedirektivet och hur dessa förhåller sig till tidigare uttalanden. Utredningens förslag genomför, enligt FI:s uppfattning, inte fullt ut kravet i artikel 20.3 a i UCITS IV-direktivet. Enligt föreslagna 1 kap. 6 b LIF ska FI kunna avslå ett förvaltningsbolags ansökan om fondbestämmelserna inte uppfyller kraven i 4 kap. 8 och 9 LIF. Utredningens tolkning av direktivet förefaller alltför snäv. 3.2 Fondbestämmelser och information till andelsägare Det är oklart i utredningens förslag om FI ska granska innehållet i underrättelsen till andelsägarna om en väsentlig ändring av fondbestämmelserna. Detta är en fråga av stor betydelse i konsumentskyddshänseende. Det framgår inte heller vid vilken tidpunkt en sådan granskning ska ske. Om FI ska granska informationen bör ett utkast på underrättelse ges in till inspektionen antingen i samband med ansökan eller under ärendets handläggning. Det är rimligt att beslut om godkännande av de ändrade fondbestämmelserna fattas först när FI är nöjd med underrättelsens innehåll och utformning. I likhet med vad som följer av de nya bestämmelserna om fusion bör det övervägas att ta in ett uttryckligt krav i föreslagna 4 kap. 9 a LIF på att informationen till andelsägarna ska vara tillfredställande. Av betänkandet framgår att FI:s beslut om att andelsägarna ska underrättas om en ändring av fondbestämmelserna även ska omfatta sådana investerare som efterfrågar informationen eller som köper andelar efter det att beslut fattats, fram till dess att ändringen träder i kraft. FI delar utredningens uppfattning i denna del, men anser att frågan är av så stor praktisk betydelse att det inte räcker med ett förarbetsuttalande. Skyldigheten att tillhandahålla information till nya investerare bör framgå av lag. Motsvarande lösning bör även införas i bestämmelserna om fusion och delning. 3.3 Mottagarfonder och matarfonder m.m. Artikel 64 innehåller krav på obligatorisk information som ska lämnas till andelsägarna vid ombildning till en matarfond och vid byte av mottagarfond eller 4 Prop. 2002/03:150 s. 283 f. 13

14 mottagarfondföretag. Enligt utredningens förslag ska denna bestämmelse genomföras via de allmänna reglerna om ändring av fondbestämmelser i 4 kap. LIF. FI ställer sig tveksam till om en gemenskapsrättslig bestämmelse kan genomföras på detta sätt. Direktivet ger inte utrymme för någon bedömning från lagstiftarens eller den behöriga myndighetens sida om informationen är väsentlig eller inte. FI anser att det i stället bör införas en särskild lagbestämmelse i 5 a kap. LIF om information till andelsägarna vid ombildning till en matarfond och byte av mottagarfond eller mottagarfondföretag. Som en följdändring måste då 4 kap. 12 LIF uttryckligen ange att detta är sådan information som andelsägarna inte kan avstå från. Det finns ett antal artiklar i UCITS IV-direktivet som är hänförliga till mataroch mottagarfonder och som inte genomförs i utredningens förslag, i vart fall inte i sin helhet. Undantagsregeln i artikel 58.4 b genomförs endast i förhållande till mottagarfondföretag och täcker således inte mottagarfonder (5 a kap. 19 LIF jfrt föreslagna 2 kap. 15 b LIF). Kravet i artikel 63.5 på att andelsägarna ska ha rätt till en papperskopia av de i artikeln uppräknade dokumenten framgår inte av lagtexten (jfr föreslagna 5 a kap. 18 LIF). Vidare har 5 a kap. 21 LIF begränsats till situationen då fondföretaget ansöker om omvandling till en matarfond. Enligt FI:s bedömning är det dock sannolikt att intyg även behöver utfärdas i fall då ett matarfondföretag byter till en ny mottagarfond. I föreslagna 5 a kap. 20 LIF har utredningen använt sig av begreppet noga följa i stället för effektivt övervaka (jfr artikel 65.1). FI kan inte se att det i detta fall finns skäl att avvika från direktivets terminologi. Förslaget till genomförande av artikel 61.2 skiljer sig också från UCITS IVdirektivets ordalydelse (jfr föreslagna 5 a kap. 24 LIF). För att inte riskera att bestämmelsen får en alltför snäv tillämpning bör vad som i detta sammanhang avses med förvaltning förtydligas. Det behöver även övervägas om vad som anges i artikel 26 i direktiv 2010/44/EU bör sammanföras med vad som anges i artikel 61.2 och genomföras i svensk lagstiftning i ett sammanhang. Utformningen av bestämmelsen bör ta vederbörlig hänsyn till förvaringsinstitutets lagstadgade uppgifter enligt 3 kap. LIF. 3.4 Fusioner FI anser att den informationsskyldighet som åligger fondbolaget i förhållande till nya investerare enligt artikel 6 i direktiv 2010/44/EU bör framgå av lag. Samma krav bör införas för information vid ändring av fondbestämmelser och delning. Detta gäller inte minst vid vilken tidpunkt informationen ska lämnas (jfr artikel 43.2). Utredningen har inte genomfört kravet i artikel 39.2 b i UCITS IV-direktivet på att ett förvaltningsbolag vid gränsöverskridande fusioner ska ge in prospekt och faktablad till de behöriga myndigheterna i det övertagande fondföretagets hemmedlemsstat (jfr 8 kap. 19 LIF). Utredningen lämnar inte heller något förslag till genomförande av artikel 47.1 andra stycket i UCITS IV-direktivet. Det bör klargöras på vilket sätt som FI kan säkerställa att en fusion, i tillämpli- 14

15 ga fall, träder i kraft efter godkännande av andelsägarna i det överlåtande fondföretaget. Enligt FI:s tolkning av direktivet bör kravet på anmälan och offentliggörande i artikel 47.2 avse den omständigheten att fusionen har trätt i kraft, dvs. verkställts. För att det inte ska uppstå oklarheter på denna punkt bör de föreslagna bestämmelserna i 8 kap. 15 och 25 LIF justeras (exempelvis genom att ordet när ersätts med att ). Det bör även framgå av lagtexten vilket bolag som ska vidta dessa åtgärder. Enligt lydelsen i 8 kap. 3 3 LIF ska revisors granskningsrapport bifogas ansökan om fusion. Vidare är 8 kap. 7 tredje stycket LIF formulerad som om att det är obligatoriskt att bifoga den övertagande fondens faktablad. FI är positivt till båda dessa lagförslag, som dock förefaller gå utöver vad som följer av UCITS IV-regelverket (jfr artikel 39.2 och artikel 5.2 i direktiv 2010/44/EU). Ställningstagandena behöver därför motiveras. 3.5 Senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar FI tillstyrker förslaget om införande av en möjlighet för fondbolag att besluta om senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar, men anser att ett par förtydliganden behöver göras. En fråga som FI anser bör utredas ytterligare är de inlåsningseffekter som kan uppstå för en andelsägare som, före ett beslut om senareläggning, har lämnat in en order till fondbolaget om teckning eller inlösen av fondandelar. Det bör övervägas om en investerare ska ha rätt att återkalla en inlämnad order och vilka konsekvenser som detta i så fall skulle kunna få. I detta sammanhang bör beaktas att det i fondbestämmelserna ofta finns en skrivning av innebörd att en order endast kan återkallas om fondbolaget medger det. Det bör framgå av lagtexten i föreslagna 4 kap. 13 b LIF vilka informationskrav som ska gälla för det fall FI fattar beslut om stängning. Detta gäller både i förhållande till andelsägarna och, i tillämpliga fall, behöriga myndigheter i andra länder inom EES. 3.6 Marknadsföring av fondandelar i annat EES-land FI tillstyrker utredningens förslag om att även marknadsföring av fondföretag ska vara anmälningspliktigt respektive tillståndspliktigt enligt LIF. Tolkningen är, såvitt FI kan bedöma, i linje med regeltillämpningen i andra EES-länder. Ur konsumentskyddshänseende får det också anses rimligt att ansvaret för att kontrollera om en produkt har anmälts in eller erhållit tillstånd enligt 1 kap. 7 respektive 9 LIF i första hand åvilar den aktör som avser att marknadsföra fondföretaget i Sverige. Det är av central betydelse att de praktiska konsekvenser som förslaget innebär för de aktörer som i dag marknadsför utländska fondföretag i Sverige blir ordentligt belysta. Det bör klargöras att alla sådana aktörer, oavsett i vilken legal form verksamheten bedrivs, framöver kommer att behöva kontrollera att fond- 15

16 företaget är inanmält eller har tillstånd att marknadsföras i Sverige - innan en marknadsföringsaktivitet påbörjas. Reglernas tillämpning förutsätter inte att det finns någon avtalsrelation mellan den fysiska eller juridiska person som marknadsför produkten och fondföretaget eller förvaltningsbolaget. Utredningens förslag torde inte heller påverka bedömningen av vad som är tillståndspliktig verksamhet enligt annan lagstiftning. Den som ska marknadsföra fonder eller fondföretag i Sverige måste således även fortsättningsvis beakta i vilken utsträckning planerade marknadsföringsaktiviteter kan komma att övergå i exempelvis förmedling eller investeringsrådgivning avseende fondandelar, vilket är tillståndspliktiga investeringstjänster enligt LV. Ett fondbolag kommer dock, i enlighet med utredningens förslag, kunna marknadsföra fondföretag med stöd av sitt tillstånd att driva fondverksamhet (jfr avsnitt 3.11), givet att fonderna har inanmälts eller erhållit tillstånd för marknadsföring i Sverige. Om fondbolaget avser att tillhandahålla rådgivning avseende fondföretagen torde det dock även fortsättningsvis krävas tillstånd till diskretionär portföljförvaltning och investeringsrådgivning (jfr 1 kap. 4 och 7 kap. 1 3 LIF). En annan fråga som är av stor praktisk betydelse, som även lyfts upp i avsnitt 3.1 i detta remissvar, är om FI fortsättningsvis kan uppställa krav på att ett förvaltningsbolag har lokal representation i Sverige (t.ex. i form av avtal med en paying agent) vid uppfyllande av kraven i 1 kap. 7 andra stycket 2 LIF och 1 kap. 9 andra stycket 3 LIF. Enligt FI:s tolkning av UCITS IV-regelverket bör detta vara möjligt (se skäl 19, artikel 92, artikel 93.1 och 97.3 till UCITS IVdirektivet, Kommissionens förordning (EU) nr 584/2010, bilaga 1 del B, samt artikel 30.1 g i direktiv 2010/44/EU). Det kan även konstateras att utredningen inte föreslår någon ändring av kravet i 1 kap. 7 och 9 LIF på att åtgärderna ska vidtas här i landet. Enligt utredningens tolkning av UCITS IV-direktivet omfattar medlemsstaternas skyldighet att tillhandahålla information enligt artikel 91.3 endast relevanta regler om marknadsföring av fondandelar. Vid en jämförelse med de krav som framgår av artikel 30 i direktiv 2010/44/EU framgår dock att detta är en alltför snäv tolkning. Bestämmelsen omfattar även t.ex. information om avgifter och rapportering samt vilka åtgärder som enligt nationell lagstiftning behöver vidtas i enlighet med artikel 92. Utredningen har föreslagit införande av en särskild underrättelseskyldighet i LIF för bolag som gränsöverskrider enligt 1 kap. 6 och 7 LIF. FI föreslår att motsvarande skyldigheter införs för fondföretag enligt 1 kap. 8 LIF och 1 kap. 9 LIF (icke-ucits). 3.7 Faktablad och informationsbroschyr FI har i sig inga invändningar mot utredningens förslag att även fortsättningsvis använda termen faktablad i LIF, i stället för basfakta för investerare. Det bör dock noteras att enligt 78.1 i UCITS IV-direktivet och artikel 4.2 i Kommissionens förordning nr 583/2010/EU, ska titeln basfakta för investerare 16

17 tydligt återges på första sidan i faktabladet. Ett alternativt tillvägagångssätt är därför att båda begreppen används i LIF, exempelvis i form av en rubrik och en underrubrik (se även avsnitt 3.13). Enligt författningsförslaget omfattas varken ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond eller ett värdepappersinstitut som förvaltar en specialfond av den nya bestämmelsen i 2 kap. 21 a LIF (jfr 1 kap. 10 LIF och 1 kap. 5 LIF). FI kan inte se något skäl till varför bestämmelsen inte skulle vara tillämplig också på dessa bolag och föreslår att frågan blir föremål för översyn. Till skillnad från utredningen anser FI att definitionen av varaktigt medium i artikel 2.1 m i UCITS-direktivet bör införas i LIF. Det får anses rimligt med en uttrycklig lagbestämmelse eftersom definitionen finns i UCITS IV-direktivet och återkommer på nivå 2. Det finns inte heller något skäl att avstå från att använda detta begrepp som, precis som utredningen konstaterar, används också i andra direktiv på det finansiella området. I syfte att följa strukturen i UCITS IV-direktivet bör kraven i i UCITS IV-direktivet genomföras i lag. Det är oklart på vilket sätt utredningen har genomfört kravet i artikel 82.1 i UCITS IV-direktivet om anmälan av ändringar i faktabladet till FI. Det bör därför klargöras om denna skyldighet täcks av 4 kap. 21 LIF. Vad gäller skyldigheten att hålla faktablad aktuellt bör det även övervägas att i detta sammanhang nämna de krav som finns i artikel 22 i Kommissionens förordning nr 583/2010. Enligt utredningen ska kravet på att erbjuda ett nytt faktablad inte gälla om en andelsägare tidigare har sparat i samma fond. Detta ställningstagande är inte förenligt med artikel 80.2 i UCITS IV-direktivet som uttryckligen omfattar både befintliga och potentiella investerare. Lagtexten i 8 kap. 22 femte stycket LV bör ha exakt samma lydelse som 4 kap. 20 LIF, dvs. att faktablad ska erbjudas i god tid före det att investeraren erbjudits teckna sig för andelar i fonden. I annat fall finns det en risk att marknaden uppfattar det som att bestämmelserna lägger olika skyldigheter på fondbolagen och värdepappersinstituten vad gäller tidpunkten för tillhandahållandet av faktabladet. Författningstexten till 4 kap. 20 a LIF tar inte höjd för att marknadsföring avseende specialfonder kan riktas till en begränsad krets ( allmänheten ), vilket bör justeras. 3.8 Tillsyn, kontroll- och ingripandemöjligheter Avsnittet i betänkandet som rör tillsyn, kontroll och ingripandemöjligheter bör enligt FI utvecklas med en beskrivning av den uppdelning av tillsynsansvar 17

18 som införs i samband med förvaltningsbolagspasset (artiklarna 12 och 14 samt ). I författningsförslaget till 12 kap. 15 LIF bör det tydliggöras att det som avses är fondbestämmelserna för en värdepappersfond som förvaltas enligt 1 kap. 6 b LIF (jfr lydelsen i 10 kap. 1 LIF). 3.9 Samarbete mellan behöriga myndigheter Det är en brist att utredningens förslag inte närmare analyserar hur gällande lagstiftning förhåller sig till bestämmelserna i Kommissionens förordning nr 584/2010 när det gäller samarbete mellan behöriga myndigheter. Det bör även övervägas att ta in en hänvisning till förordningen i lag Handel med fondandelar på sekundärmarknaden FI har inte några principiella invändningar mot utredningens förslag till genomförande av artikel 1.2 b andra meningen i UCITS IV-direktivet. Däremot är det viktigt att samma krav gäller i de fall då fondbolagen väljer ha kvar en primärmarknad för fondandelarna och i de fall då fondbolaget anlitar flera marknadsgaranter. Ur konsumentskyddshänseende är det inte rimligt att börshandlade fonder ger olika grader av skydd beroende på om fondbolaget har kvar en primärmarknad eller inte. Dessutom borde samma krav gälla i förhållande till samtliga marknadsgaranter som bolaget ingår avtal med. Vilka aktörer som kan vara marknadsgaranter behöver diskuteras närmare. Det bör också övervägas om det finns skäl att uppställa krav på att marknadsgaranten ska vara oberoende från fondbolaget eller förvaltningsbolaget. FI är tveksam till om t.ex. en bank, som också är förvaringsinstitut för investeringsfonden, kan agera marknadsgarant för densamma. En annan fråga som behöver diskuteras är om avtalet med marknadsgaranten är att anse som ett uppdragsavtal enligt 4 kap. LIF och om det i så fall ska anmälas till FI enligt 4 kap. 7 LIF. Utredningens förslag omfattar andelar upptagna till handel på en reglerad marknad. Det är lämpligt att införa en hänvisning till definitionen av en reglerad marknad i 1 kap LV. Det bör också förtydligas att fondandelar som enbart handlas på en s.k. handelsplattform enligt 1 kap LV inte omfattas av regleringen och inte heller fondandelar upptagna till handel på en marknad motsvarande en reglerad marknad utanför EES Övriga frågor Avtal mellan förvaringsinstitutet och det bolag som förvaltar en investeringsfond Av reglerna om innehållet i avtalet om informationsutbyte mellan fondbolag och förvaringsinstitut kan indirekt framgå uppgifter som inte med självklarhet 18

19 ryms inom 3 kap. LIF. Det är en brist att artiklarna i direktiv 2010/43/EU inte har diskuterats överhuvudtaget i utredningen. Nya generella bestämmelser för fondbolagens verksamhet Kommissionen har, med stöd av artiklarna 12 och 14 i UCITS IV-direktivet, utfärdat ett stort antal genomförandebestämmelser på nivå 2. Dessa ska, enligt utredningens förslag, genomföras på lägre nivå än lag. Utredningen föreslår införande av ett antal nya bestämmelser i 2 kap. 17 a e LIF, som FI:s bemyndiganden ska hänföras till. Dessa lagbestämmelser har dock utformats med utgångspunkt från strukturen i 8 kap. LV, som genomför MiFID-direktivet. 5 Det finns dock vissa skillnader mellan MiFID-direktivet och UCITS IVdirektivet som gör att det inte helt går att använda samma struktur i LIF som i LV. Eftersom hänsyn till MiFID-direktivet redan har tagits på gemenskapsrättslig nivå torde det inte heller vara nödvändigt att ta ytterligare hänsyn till detta direktiv vid det nationella genomförandet av UCITS IV-direktivet. Genom att i stället använda samma struktur i LIF som i UCITS IV-direktivet underlättas den praktiska tillämpningen av bestämmelserna, exempelvis i kommunikationer med förvaltningsbolag som gränsöverskrider in i Sverige och utländska tillsynsmyndigheter. Det finns i dag också en viss oklarhet huruvida vissa bestämmelser i direktiv 2010/43/EU hänför sig till artikel 12 eller artikel 14 i UCITS IV-direktivet. Denna fråga måste få sin lösning på gemenskapsrättslig nivå. En framtida svensk anpassning till eventuell vägledning på området kommer dock, enligt FI:s bedömning, att underlättas om bestämmelserna i LIF i möjligaste mån följer strukturen UCITS IV-direktivet. Mot denna bakgrund bör övervägas att i stället för att införa nya bestämmelser i 2 kap. 17 a e LIF, utforma bestämmelser som närmare återger innehållet i artiklarna 12 och 14 i UCITS IV-direktivet. Fondbolags utförande av uppgifter på uppdrag FI är generellt positiv till utredningens förslag om att ta bort kravet på tillstånd för s.k. insourcing eftersom detta tillstånd inte har någon motsvarighet i UCITS IV-direktivet. FI delar dock inte utredningens uppfattning om att mottagande av ett förvaltningsuppdrag avseende en investeringsfond eller fondföretag ska omfattas av fondbolagets tillstånd att driva fondverksamhet. För att ett fondbolag ska kunna ta emot förvaltningsuppdrag från ett annat fondbolag, värdepappersinstitut eller förvaltningsbolag bör krävas tillstånd till diskretionär portföljförvaltning (1 kap. 4 LIF). Genom hänvisningarna i 7 kap. 3 LIF och 13 kap. 1 Finansinspektionens föreskrifter om investeringsfonder säkerställs därmed att samma regler blir tillämpliga oavsett om det är ett värdepappersbolag eller ett fondbolag som är uppdragstagare. Detta är i linje med FI:s nuvarande praxis. Enligt FI:s erfarenhet uppställs också samma krav i ett antal andra länder inom EES, t.ex. Tyskland, Belgien, Polen, Portugal, Malta och Island. 5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, , s.1, Celex 32004L0039). 19

20 Utredningens förslag skulle innebära att olika regler gäller för utförande av ett förvaltningsuppdrag avseende en investeringsfond, beroende på om det är ett fondbolag eller ett värdepappersinstitut som utför tjänsten. LIF innehåller exempelvis inte några regler om kundkategorisering eller och bedömning av kund (jfr 8 kap. 15 LV och 8 kap LV.) Eftersom den administrativa bördan därmed torde bli mindre för fondbolag som tillhandahåller förvaltningstjänster än för ett värdepappersbolag som bedriver motsvarande verksamhet, så öppnas det för regelarbitrage mellan LIF och LV. Detta medför en risk för att konkurrensen snedvrids på den svenska fondmarknaden. Det torde också ligga i det uppdragsgivande fondbolagets intresse att samma investerarskyddsregler är tillämpliga på uppdragets utförande - oberoende av vem som är uppdragstagare. UCITS IV-direktivet (se t.ex. skäl 13, artikel 6.3 a och 13.1 c) kan inte anses uppställa något hinder för att i svensk lagstiftning kräva att ett bolag som ska ta emot uppdrag att förvalta en investeringsfond ska ha tillstånd till diskretionär portföljförvaltning. I direktivet används begreppet förvaltning av värdepappersportföljer och det framgår uttryckligen att sådan portfölj även kan utgöras av tillgångar i en (pensions)fond. I bestämmelserna om utläggning av verksamhet framgår endast att uppdragstagaren ska ha tillstånd eller vara registrerad som förvaltare av tillgångar. Om regeringen delar FI:s uppfattning i denna fråga bör övervägas att ändra 4 kap. 5 LIF så att det uttryckligen framgår att ett fondbolag endast kan lägga ut förvaltningen av en investeringsfond till ett bolag som har tillstånd till diskretionär portföljförvaltning (eller motsvarande utländskt tillstånd). Det är oklart i utredningens förslag om ett fondbolag vid utförande av uppdrag åt annan ska tillämpa de bestämmelser i lag och föreskrifter som i övrigt gäller för bolagets verksamhet (t.ex. intressekonflikter). Det framgår inte heller med stöd av vilka bestämmelser ett sådant fondbolag kan ställas till ansvar vid bristande utförande av uppdraget eller vilka möjligheter som FI i ett sådant fall har att ingripa mot uppdragstagaren. Om utredningens förslag ska tolkas på ett sådant sätt att det endast är det uppdragsgivande fondbolaget eller förvaltningsbolaget som bär ett ansvar för uppdragets utförande måste detta klargöras. Det behöver förtydligas hur utredningens förslag ska tolkas i förhållande till sådana värdepappersbolag som har tillstånd att förvalta specialfonder enligt 1 kap. 5 LIF. Uppdragsavtal som avser distribution av fondandelar FI har viss förståelse för att det finns en önskan på fondmarknaden att ta bort anmälningsplikten enligt 4 kap. 7 LIF vad gäller distributionsavtal. Däremot ställer sig FI tveksam till om det är nödvändigt att ändra i 4 kap. 4 tredje stycket LIF vad gäller kraven på avtalens innehåll. Det kan finnas en risk att utredningens förslag i denna del uppfattas som att det inte längre finns en skyldighet för fondbolaget att övervaka uppdragstagaren. En sådan skyldighet föreligger dock alltid vid uppdragsavtal, vilket framgår av t.ex. artikel 5.2 och 13.2 tredje stycket i direktiv 2010/43/EU. För att komma till rätta med detta pro- 20