Elsamarbetet i Europa

Transkript

1 Elsamarbetet i Europa med fokus på Norden Peter Johansson Björn Lagergréen Mattias Höjman

2 Innehållsförteckning Inledning... 3 Elsamarbete i Europa... 4 Bakgrund... 4 Regionala europeiska TSO samarbeten... 4 Elsamarbete i Norden... 6 Nordel... 6 Samspel med omkringliggande marknader... 9 Elbörsen Den fysiska marknaden Den finansiella marknaden Clearingverksamheten Diskussion kring val av källor

3 Inledning Tidigare har elmarknaderna varit nationellt begränsade och elsamarbete till andra länder har i stort sett varit obefintligt. Avregleringen som har skett har gjort att aktörerna på marknaden har fått mindre marginaler och reservkapaciteten har minskat. Detta har i sig inneburigt att samarbete över gränserna blir viktigare och viktigare för att garantera elleveranssäkerheten. I dagens läge investeras det inte lika mycket i ny kapacitet som det gjordes förr. Det är nu lättare att importera el från grannländer som man har ett samarbete med. Ser man på elmarknaden i hela Europa är den väldigt stor och komplex. Detta gjorde att vi valde att begränsa oss till framför allt den nordiska marknaden och de angränsade marknaderna. Vi har utgått från att elsamarbeten i övriga Europa är likt det som vi har i Norden. 3

4 Elsamarbete i Europa Bakgrund Historiskt sett har den europeiska elektriska industrin i Europa varit vertikalt integrerade monopol, det har funnits ett eller ett fåtal aktörer (ofta statligt ägda) som har ansvarat för hela marknaden. Politiskt missnöje kring denna form av monopol har drivit fram en avreglering av den europeiska elmarknaden, med förhoppningar om lägre konsumentpriser och en effektivare elmarknad. Genomförandet av avregleringen har drivits både på nationell politisk nivå och inom EU genom ett EU direktiv (Directive 96/92/EC) från Europa Parlamentet till medlemsländerna. Direktivet fastställer de förutsättningar som ska råda för skapandet av en gemensam europeisk elmarknad (Internal Electricity Market, IEM) utan att fullt ut beskriva hur det ska ske. På så sätt har delar av ansvaret för genomförandet lämpats över på marknaden. 1 De huvudsakliga aktörerna, på den europeiska marknaden, som driver på utvecklingen av ett gemensamt europeiskt elnät utgörs av ett flertal organisationer och samarbeten. Nedan listas några viktiga organisationer och aktörer i utvecklingsarbetet. 2 the Florence forum Nu baserat i Rom och utgör ett diskussionsforum där aktörerna inom skapandet av IEM träffas två gånger årligen. ERGEG the European Regulators Group for Electricity and Gas är ett samarbete mellan europeiska energitillsynsmyndigheter. Svenska Energimarknadsinspektionen ingår i denna organisation. Frivilligorganisationer så som Eurelectric (Branschorganisation för elproducenter i Europa), ETSO (European Transmission System Operators, organisation för olika TSOs i Europa (Svenska Kraftnät ingår i denna grupp)), CEER (Council of European Energy Regulators). I denna kategori av pådrivare ingår även de olika lokala gränsöverspännande samarbetena mellan olika europeiska TSOs, så som UCTE, Nordel, UKTSOA, ATSOI och IPS/UPS (beskrivs mer ingående nedan). Regionala europeiska TSO samarbeten En av de viktigaste aktörerna i ett elkraftsystem är den som har systemansvaret för högspänningsnätet, den så kallade Transmission System Operator (TSO) på engelska. TSOs är ofta statligt ägda, och har som uppgift att tillhandahålla nätanslutning till de olika marknadsaktörerna (så som producenter, distributörer och direktanslutna kunder) på ett transparent och rättvist sätt. TSOs har huvudansvaret för pålitligheten och säkerheten i transmissionssystemet, TSO har balansansvar och står för drift och 1 Meeus, Purchala and Belmans Development of the internal electricity market in Europe, Elsevier Meeus, Purchala and Belmans Development of the internal electricity market in Europe, Elsevier

5 underhåll av systemet. För att öka säkerheten i systemet och öka möjligheterna till utjämning av produktionsöverskott och underskott samarbetar olika TSOs över nationella gränser. 3 Dessa samarbeten mellan olika TSOs kallas för Regional Transmission Organization (RTO). I Europa finns ett flertal sådana samarbeten, dessa listas nedan. 4 UCTE (Union for the Co ordination of Transmission of Electricity) är det största samarbetet mellan TSOs i Europa. 22 Länder (se karta nedan) ingår i samarbetet som försörjer mer än 400 miljoner kunder. På kartan nedan har vissa länder färgade gränslinjer, dessa markerar interna samarbeten inom UCTE kallade Sudel (rött) och Centrel (vitt). På grund av rapportens avgränsningar och valda fokus beskrivs dessa samarbeten inte mer ingående. ATSOI och UKTSOA(United Kingdom Transmission Operator Association) utgör de brittiska öarnas TSO samarbete, här ingår Storbritannien, Irland och Nordirland. BALTSO (Baltic Transmission System Operators) är ett relativt nybildat TSO samarbete. Tidigare tillhörde länderna UPS/IPS samarbetet men bröt sig ur 2006 och bildade BALTSO. IPS/UPS (Integrated Power System/United Power System) är ett TSO samarbete mellan Ryssland och 12 grannländer. Nordel är TSO samarbetet mellan de nordiska länderna, detta samarbete beskrivs mer ingående nedan

6 Karta över olika TSO samarbeten i Europa Elsamarbete i Norden Den nordliga marknaden I Europa består av ett samarbete mellan nordländerna Danmark, Sverige, Norge, Finland och Island. Även Tyskland och Polen brukar räknas med i detta samarbete, eftersom relativt mycket el transporteras mellan den nordliga marknaden till den tyska och polska. Nordel 5 Nordländerna har traditionellt sett länge haft ett bra samarbete i form av Nordel. Idag består Nordel av TSOs från Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island. Island har inget fysiskt elsamarbete, men är likväl med i samarbetet. Samarbetet började redan i början av 1960 talet då de stora nordiska elföretagen gick samman och bildade Nordel. Året innan hade den första samkörningen mellan elsystemen i Norden startat i och med att Sverige och Finland installerade den första stora elledningen länderna emellan

7 1964 togs två nya överföringsförbindelser i drift mellan Norge och Sverige. Innan detta var elsamarbetet mellan grannländer så gott som obefintligt. De nationella kraftnäten var inte uppbyggda för att kopplas upp med andra länders kraftnät. Därför är utbyggnaden och förstärkning av överföringsledningar mellan länderna fortfarande en av Nordels viktigaste uppgift. Anledningen till att man på 60 talet valde att börja bygga ledningar mellan länderna var att Nordel ville att de nordiska kraftverken skulle utnyttjas kostnadseffektivt. I och med att överföringsledningarna började bli klara, så kunde nu elproduktionen optimeras på helt nya sätt. Vilket ledde till att de rörliga produktionskostnaderna minimerades för kraftverken. Möjlig överkapacitet kunde nu säljas och överföras till grannländer som var i behov av el. Idag är överföringskapaciteten relativt utbyggd, men fortfarande den begränsande faktorn. År med riklig nederbörd innebär fortfarande att flaskhalsar uppstår från vattenmagasinen i norr och ner till övriga Sverige och Norden. Detta kan bla innebära att det blir olika prisbilder på elen. Detta är ännu en anledning till att förbättra överföringskapaciteten från framförallt Norge och ner mot kontinenten. Sverige har idag tre 400 kv ledningar som förbinder Sverige med Norge. Effekten ligger på 2200 MW 6. Mellan Sverige och Finland har vi också tre 400 kv ledningar varav en är under vatten över Östersjön i närheten av Forsmark. Effekten ligger här på 2000 MW. Även mellan Sverige och Danmark finns det tre 400 kv ledningar. Två av dem går från Skåne till Köpenhamnsområdet på 1300 MW. Den tredje går från svenska västkusten i närheten av Ringhals till Jylland i närheten av Nordjyllandsverket. Den ligger på 680 MW. 6 net.org/ntc_info/map/e_default.asp 7

8 Bild på det nordiska överföringsnätet. 8

9 Samspel med omkringliggande marknader Det finns idag ett antal viktiga förbindelser som förbinder den nordiska elmarknaden med övriga Europa. De viktigaste är: Östersjökabeln 7 (Baltic Cable) mellan Sverige och Tyskland. Östersjökabeln blev klar 1994 och går mellan Trelleborg och Lubeck. Den ägs idag av E.ON Sverige (1/3 av aktierna) och Statkraft Energi AS, Norge (2/3 av aktierna). Kabeln är av HVDC format, vilket betyder likströmmig högspänningskabel. Kabel klarar av 450 kv likström, 600 MW och den är 250 km lång. Största fördelen med kabeln är att det nu går att optimera kraftproduktionen i de olika länderna på ett bättre sätt och att Tyskland kan få ta del av den gröna el som produceras i Norden. SwePol Link 8 som förbinder Sverige och Polen. Kabeln går från Karlshamn till norra Polen. Även denna är en HVDC kabel som är 240 km lång. Den har en effekt på 600 MW och är ansluten i båda ändar till 400 kv nätet. Ägandet är fördelat till Svenska Kraftnät (51%), Vattenfall AB (16%) och Polish Power Grid Company (33%). För Sverige innebär denna kabel att vid våtår (9/10 år) så har vi en nettoexport av el till Polen, vilket innebär att bl.a. utsläppen från de polska kolkraftverken minskar. NorNed 9 förbinder Norge med Nederländerna. Kabeln kom i drift i maj i år (2008). Det är den längsta undervattenskabeln i världen med sina 580 km. Den går från Freda i Norge till Eemshaven i Nederländerna. Kabeln är även den mest kraftfulla kabeln som är lagd på sina 700 MW. Den är ansluten till 300 kv nätet i Norge och 400 kv nätet i Nederländerna. Att det nordliga elnätet ansluts med det nederländska är inte den enda fördelen utan nu kan även Norge dela med sig med av sin gröna el från sina vattenkraftsverk. Operatörerna beräknar att man kommer att minska CO2 utsläppen med omkring 1.7 miljoner ton per år. Detta pga av elproduktion i Nederländerna till största delen sker genom förbränning av fossila bränslen. Eftersom den norska vattenkraften är enkel att reglera, så kommer den att fungera som ett komplement till Nederländernas övriga elproduktion, och gör då att dem kan köras mer effektivt. Efter endast två månaders drift så har det genererats 50 miljoner i intäkter, vilket motsvarar 8 % av kostnaden av kabeln. EstLink 10 förbinder Finland med Estland. Den här kabeln förbinder den nordiska elmarknaden med den Baltiska genom att gå från Harkuu i Estland till Espoo i Finland. Den är 105 km lång varav 74 km är under vatten. Effekten är på 350 MW och den är ansluten till det finska 400 kv nätet och till det estniska 330 kv nätet. Kabeln blev klar i december 2006 och ägs av Eesti Energia (39.9%), två lettiska energibolag (25% tillsammans) och slutligen två finska bolag (10.1%). Huvudmålet med ledningen är att sälja el som produceras i Baltikum till den nordiska marknaden. Ledningen är även ett led i att säkra eltillgången i både den finska regionen och på Baltikum. Det är även planerat en andra kabel, Estlink II, som ska gå mellan Finland och Estland på 635MW

10 Mellan Finland och Ryssland finns det idag två 400 kv ledningar i sydöstra Finland och en 150 kvledning i norra Finland på totalt 1300 MW. Det är även planerat en stor undervattensledning i finska viken på 1000 MW. Ledningen är framförallt tänkt att transportera rysk kärnkraftsel till Finland och Sverige. Detta är ett exempel på hur export och importsituationen kan se ut. I detta fall är siffrorna tagna mitt under sommaren

11 Elbörsen 11 Elpriset i Sverige består av tre olika delar två fasta och en rörlig. Den ena fasta avgiften är nätavgifter som används för finansiering av stamnätet och överföringen av elen. Den andra fasta är skatter och avgifter som består av moms, energiskatt och avgifter till myndigheter. Den tredje, som är den rörliga är kostnaden för själva elektriciteten. Det är ju såklart här vid den rörliga kostnaden som elbörsen kommer in. Tanken med elbörsen är att det rörliga priset ska vara så låg som möjligt för slutkonsumenten. Det rörliga priset delas i sig in i tre olika marknader för elhandel. En fysisk marknad, en finansiell marknad och en clearingverksamhet. Den fysiska marknaden Här sker den snabba handeln. Ett så kallat spotpris bestäms för följande dag, timma för timma. Denna del av börsen är främst inriktad på kortsiktig handel. Följande dags pris bestäms beroende på de säljoch köpbud som har kommit in. Eftersom det kan förekomma vissa flaskhalsar i överföringsledningarna mellan länderna finns det även en justeringsmarknad som kallas elbas. Denna del av börsen justerar priset och tar därmed hänsyn till dessa flaskhalsar. Dock är handel på denna del av börsen väldigt liten i förhållande till den del där man inte räknar med flaskhalsarna. Den finansiella marknaden På den finansiella marknaden sker handel ur ett mer långsiktigt perspektiv. Genom handel över längre tidsperioder kan man som köpare och säljare trygga priset över en längre period mot eventuella framtida förändringar i priset. Man kan skriva kontrakt över en period från ett dygn till upp till fem år uppdelat i olika block. Ett block kan t.ex. vara antingen en dag, en vecka eller en månad. Denna del av marknaden utnyttjas mest av de aktörer som handlar med stora kvantiteter el. Clearingverksamheten Den tredje delen i börsen är till för att ha en trygg marknad. Med det menas att man aldrig kan bli blåst av någon annan aktör. Denna trygghet finns eftersom Nord pool går in som kontraktsmotpart i varje affär. Köparna och säljarna handlar alltså på detta sätt aldrig direkt med varandra. Tittar man på den totala elhandeln på den nordiska marknaden går i stort sett all handel via den nordiska elbörsen, Nord Pool, innan den kommer ut till slutkonsument. Detta anses vara bra för att marknaden ska vara så trovärdig och pålitlig som möjligt. Den handel som inte går via elbörsen sker via så kallade bilaterala kontrakt. Bilaterala kontrakt är ett avtal mellan två parter utan någon mellanhand. Naturligtvis sker handel till länder utanför det nordiska samarbetet också. Den handeln blir dock lite mer komplex. Dels krävs det bra transportförbindelser, detta håller ständigt på att utvecklas för att skapa ett bättre och lättare utbyte med länder ner mot kontinenten. Sedan blir prissättningen ganska svår

12 Anledningen till detta är att det kan finnas ganska stora skillnader i elpris mellan olika länder. Dessa två problem är de större hindren man måste passera i ett samarbete utanför det redan befintliga samarbetet. Går man in mer i detalj finns det några fler problem att ta sig förbi, framför allt är det fem punkter som togs fram av EU kommissionen. De fem problemen är Vertikal integration, med detta menas att de inblandade företagen agerar både på en hårt konkurrensutsatt marknad samtidigt som man innehar monopol på sin egna marknad. Konkurrensen över gränserna inom Europa försämras av en bristande marknadsintegration. De olika aktörerna på marknaden har olika insyn till handelsinformationen, detta gör att konkurrensen försämras avsevärt. Flera olika prissättningsystem gör att det blir svårt att hålla en rättvis och jämn prisbild. De största befintliga aktörerna har en så pass hög marknadskoncentration, detta gör att det blir mycket svårt för nya aktörer att ta sig in på marknaden. Dessa problem vill EU kommissionen minimera genom bättre samarbete över gränserna. Man vill att de olika angränsande elbörserna ska förbättra sina samarbeten för en marknad med bättre förutsättningar för en bra elmarknad. 12

13 Diskussion kring val av källor Då vi inriktade oss på den nordiska marknaden känns det som denna källa ligger nära till hands. Det känns även som en tillförlitlig källa. En källa som behandlar väldigt mycket information på detaljnivå. Även om man ska vara vaken på var informationen kommer ifrån tycker vi ändå att det är en källa man kan använda. För att vi skulle känna oss säkra på informationen valde vi att dubbelkolla de angivna referenserna. net.org/ Ett ställe som har gett oss en bra överblick på statistik på elutbyte mellan samtliga europeiska länder. Development of the internal electricity market in Europe En vetenskaplig artikel skriven av tre professorer verksamma vid olika tekniska universitet i Europa. De ger en heltäckande beskriver av utvecklingen av den europiska elmarknaden och vad som driver på denna utveckling. 13