EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för framställningar MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET 2004 Utskottet för framställningar MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA Angående: Framställning 0943/2006 ingiven av Hans-Heinrich Firnges (tysk medborgare), och undertecknad av ytterligare en person, om att avdrag inte kan göras i Tyskland för kyrkoavgifter som betalas i Frankrike 1. Sammanfattning av framställningen Framställaren har sin huvudsakliga vistelseort i Tyskland och en sekundär vistelseort i Frankrike där han betalar kyrkoavgift till den franska reformerta kyrkan. När han deklarerade sin skatt i Tyskland för 2004 drog han av kyrkoavgiften i kolumnen kyrkoskatt, men detta godtogs inte av de tyska skattemyndigheterna. Han har därför bett parlamentet att kontrollera om de tyska myndigheternas beslut är förenligt med de tillämpliga EU-reglerna på detta område. 2. Tillåtlighet Framställningen förklarades tillåtlig den 30 mars Kommissionen har uppmanats att lämna upplysningar (artikel i arbetsordningen). 3. Kommissionens svar, mottaget den 19 oktober Bakgrund/sammanfattning av fakta/fallets historia Sammanfattning av fakta Framställaren, en tysk medborgare, har sin huvudsakliga vistelseort i Tyskland och en sekundär vistelseort i Frankrike. I Frankrike betalar han kyrkoavgift ( Kirchenbeitrag ) till den franska reformerta kyrkan. Han ville dra av kyrkoavgiften som kyrkoskatt i sin tyska skattedeklaration. De tyska skattemyndigheterna godkände inte avdraget eftersom avgiften hade betalats till ett trossamfund i ett annat land. CM\ doc PE v02-00

2 Bakgrund a Avdragsrätt för kyrkoskatt i Tyskland Enligt paragraf i den tyska inkomstskattelagen (Einkommensteuergesetz = EStG) får betald kyrkoskatt dras av från inkomsten. Enligt rättspraxis i Bundesfinanzhof är detta endast möjligt om kyrkoskatten betalas till trossamfund som har blivit erkända som offentliga organ enligt tysk lag och har erhållit rätten att uppbära skatt. b Avdragsrätt för donationer till allmännyttiga stiftelser Enligt paragraf 10b.1 EStG är donationer till stiftelser och religiösa institutioner som har erkänts som förderungswürdig (allmännyttiga) avdragsgilla med upp till 5 procent av den totala inkomsten. Klagomålet Framställaren anser att det strider mot EU-rätten att han inte får dra av de kyrkoavgifter han betalar i Frankrike som kyrkoskatt i sin tyska skattedeklaration. Kommissionens kommentarer om argumenten i framställningen Preliminär anmärkning I gemenskapsrättens nuvarande utvecklingsstadium har man ännu inte kommit så långt när det gäller harmoniseringen på området direkt beskattning. I brist på harmonisering faller direkt beskattning (även dubbelbeskattningsavtal) huvudsakligen under medlemsstaternas befogenheter. Medlemsstaterna måste dock iaktta sina skyldigheter enligt EG-fördraget när de utövar dessa befogenheter. De får inte införa eller upprätthålla någon diskriminerande behandling med avseende på medborgare från andra medlemsstater som utövar sina rättigheter enligt EG-fördraget. De får heller inte tillämpa omotiverade eller oproportionerliga inskränkningar i dessa friheter. Undersökning av frågan om huruvida det föreligger en diskriminering Enligt de uppgifter som framställaren har lämnat skulle det kunna röra sig om ett brott mot artikel 18 i EG-fördraget (fri rörlighet för personer). Även om avdragsrätten för kyrkoskatt inte direkt hindrar den fria rörligheten för personer har Europeiska gemenskapernas domstol beslutat att medlemsstaterna måste undvika all dold eller uppenbar diskriminering grundad på nationalitet (dom av den 14 februari 1995, C-279/93, Schumacker, punkterna 21 och 26. Det faktum att utländsk kyrkoskatt inte är avdragsgill måste betraktas som en dold diskriminering på grund av nationalitet eftersom gränsöverskridande situationer i de flesta fall påverkas negativt av en sådan bestämmelse. EG-domstolen beslutade i mål C-386/04, Stauffer (dom av den 14 september 2006) att Artikel 73b i EG-fördraget,, ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstat, PE v /5 CM\ doc

3 som befriar erkänt allmännyttiga stiftelser vilka i princip är obegränsat skattskyldiga om de är hemmahörande i denna medlemsstat från skattskyldighet för skatt för juridiska personer när det gäller hyresinkomster som uppbärs inom det nationella territoriet, att inte medge samma befrielse från skattskyldighet för samma slags inkomst om denna uppbärs av en erkänt allmännyttig privaträttslig stiftelse och skälet till detta uteslutande är att sistnämnda stiftelse är hemmahörande i en annan medlemsstat och att den därför endast är begränsat skattskyldig inom den förstnämnda medlemsstatens territorium. Därför får en medlemsstat inte avslå begäran om skattelättnader enbart på grundval av att den berörda allmännyttiga stiftelsen är hemmahörande i en annan medlemsstat. Denna princip gäller också i framställarens fall. En distinktion i den tyska skattelagen uteslutande grundad på att den kyrka eller allmännyttiga stiftelse som avgifterna betalas till är hemmahörande i en annan medlemsstat strider mot EU:s lagstiftning. a. Frågan om huruvida den avgift som framställaren har betalat kan betraktas som kyrkoskatt Enligt rättspraxis vid Bundesfinanzhof (dom av den 4 juni 1975, I R 250/70) är endast betalningar till inhemska religiösa institutioner avdragsgilla enligt paragraf EStG, och därför strider denna lagstiftning mot EU:s lagstiftning. I framställarens fall kan det dock endast röra sig om diskriminering om de kyrkoavgifter ( Kirchenbeiträge ) som framställaren har betalat i Frankrike är jämförbara med den tyska kyrkoskatt som är avdragsgill enligt paragraf EStG. Endast i detta fall kan framställarens situation anses vara jämförbar med situationen för dem som betalar tysk kyrkoskatt. Eller, som EG-domstolen skriver i fallet Stauffer (punkt 39 och 40): Gemenskapsrätten innebär inte någon skyldighet för medlemsstaterna att tillse att utländska stiftelser som i sina hemländer har erkänts som allmännyttiga automatiskt erkänns på samma sätt i nämnda medlemsstater. Medlemsstaterna har nämligen i detta avseende ett utrymme för skönsmässig bedömning som de får använda i enlighet med gemenskapsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 februari 2006 i mål C-415/04, Kinderopvang Enschede, REG 2006, s. I-0000, punkt 23). De står fria att på dessa villkor fastställa vilka samhällsintressen som de vill främja, genom beviljande av förmåner till sammanslutningar och stiftelser som utan eget vinstsyfte fullföljer ändamål som är knutna till dessa intressen. Icke desto mindre gäller att när en stiftelse som är erkänt allmännyttig i en medlemsstat även uppfyller villkoren som uppställs därför i lagstiftningen i en annan medlemsstat, och den har till ändamål att främja identiska samhällsintressen något som ska bedömas av de nationella myndigheterna i denna sistnämnda stat, däri inbegripet dess domstolar får myndigheterna i denna stat inte frångå rätten till likabehandling endast av den anledningen att stiftelsen inte är etablerad inom deras territorium. Enligt rättspraxis vid Bundesfinanzhof är kyrkoskatt en avgift som betalas till trossamfund som har erkänts som offentliga organ enligt tysk lag och har erhållit rätten att uppbära skatt. Den information som framställaren har lämnat är inte tillräcklig för att kommissionen ska CM\ doc 3/5 PE v02-00

4 kunna göra en slutgiltig bedömning om de avgifter som har betalats kan betraktas som skatter enligt tysk lag. Det är troligt att de inte uppfyller detta krav eftersom det inbetalningskvitto som har bifogats framställningen är betitlat (på franska) Recu dons aux oeuvres med en hänvisning till artikel i Code Général des Impôts. Denna artikel handlar om donationer som får dras av från den beskattningsbara inkomsten. Avgiften verkar därför vara en frivillig donation, och inte en obligatorisk skatt som kyrkomedlemmen måste betala som en viss procentandel av sin inkomstskatt (i Tyskland 8 till 10 procent). b. Avdragsrätt för frivilliga donationer till allmännyttiga stiftelser Enligt paragraf 10b.1 EStG är donationer till stiftelser och religiösa institutioner som har erkänts som förderungswürdig (välgörenhet) avdragsgilla med upp till 5 procent av den totala inkomsten. Om de pengar som framställaren har betalat inte kan betraktas som kyrkoskatt enligt tysk lag kan de betraktas som en donation till en religiös organisation som också fast i mer begränsad omfattning är avdragsgill. Enligt paragraf 49 i Einkommensteuer- Durchführungsverordnung begränsas dock denna avdragsrätt till donationer som har gjorts till inhemska offentliga juridiska personer eller företag som har obegränsad skattskyldighet. Enligt båda dessa villkor utesluts avdragsrätten för donationer till utländska institutioner enbart på grundval av att den mottagande stiftelsen är hemmahörande i en annan medlemsstat. Enligt den redan citerade Stauffer-domen strider detta mot EU:s lagstiftning. Slutsatser Kommissionen kommer därför att inleda ett överträdelseförfarande mot bakgrund av begränsningen till inhemska institutioner i avsnitt och 10b.1 EStG tillsammans med avsnitt 49 i Einkommensteuer-Durchführungsverordnung. Den föreslår att framställaren informeras om detta. 4. Kommissionens svar, mottaget den 26 september I. Framställningen Framställaren anser att det strider mot EU-lagstiftningen att han inte får dra av de kyrkoavgifter han betalar i Frankrike som kyrkoskatt i sin tyska skattedeklaration. I sitt första meddelande av den 22 oktober 2007 skrev kommissionen att en medlemsstat inte får avslå begäran om skattelättnader enbart på grundval av att den berörda allmännyttiga stiftelsen är hemmahörande i en annan medlemsstat. Kommissionen ansåg att begränsningen till inhemska institutioner i avsnitt och avsnitt 10b.1 i inkomstskattelagen (Einkommensteuergesetz = EStG) tillsammans med avsnitt 49 i Einkommensteuer-Durchführungsverordnung utgör en överträdelse och att den därför kommer att inleda ett överträdelseförfarande. PE v /5 CM\ doc

5 I framställarens fall kunde det dock inte fastställas om de kyrkoavgifter ( Kirchenbeiträge ) som framställaren har betalat i Frankrike är jämförbara med den tyska kyrkoskatt som är avdragsgill enligt paragraf EstG eller om de ska betraktas som donationer till allmännyttiga stiftelser och religiösa institutioner vilka faller under avsnitt 10b.1 EStG och är avdragsgilla med endast upp till 5 procent av den totala inkomsten. I ett brev daterat den 15 februari 2008 ansåg framställaren att de Kirchenbeiträge han har betalat bör behandlas som tyska Kirchensteuern. I ett brev daterat den 3 mars 2008 tillade framställaren att de kyrkoavgifter han betalar i Frankrike är Kirchenbeiträge och inte donationer. Enligt hans bedömning bör dessa Kirchenbeiträge vara avdragsgilla som Kirchensteuern enligt paragraf EstG eftersom Kirchenbeiträge som betalas till trossamfund som enligt tysk lag är erkända som offentliga organ ( Körperschaft des öffentlichen Rechts ) och som inte uppbär Kirchensteuern som till exempel de tyska Jehovas vittnen också är avdragsgilla som om de vore Kirchensteuern enligt tysk lag. II. Kommissionens kommentarer om framställningen 1. UNDERSÖKNING AV FRÅGAN OM HURUVIDA DET FÖRELIGGER EN DISKRIMINERING Som kommissionen angav i sitt första meddelande av den 6 juni 2008 inledde den formellt ett överträdelseförfarande mot Tyskland (2008/2009) genom att översända en formell skrivelse till den tyska regeringen. Överträdelsen omfattar båda situationer, att både utländsk kyrkoskatt och donationer till utländska allmännyttiga stiftelser inte är avdragsgilla. Förbundsrepubliken Tysklands regering har ännu inte svarat på den formella skrivelsen. 2. FRÅGAN OM HURUVIDA DEN AVGIFT SOM FRAMSTÄLLAREN HAR ERLAGT KAN BETRAKTAS SOM KYRKOSKATT När det gäller karaktären på de avgifter som framställaren har erlagt kan kommissionen endast upprepa vad den skrev i sitt första meddelande. I framställarens fall kan det dock endast röra sig om diskriminering om de kyrkoavgifter ( Kirchenbeiträge ) som framställaren har betalat i Frankrike är jämförbara med den tyska kyrkoskatt eller som framställaren påpekade i sitt brev daterat den 3 mars 2008 med Kirchenbeiträge som betalas till andra trossamfund som har erkänts som offentliga organ, vilka också är avdragsgilla enligt avsnitt i EStG. Denna bedömning kan dock inte göras av kommissionen eftersom den inte har befogenhet att besluta i enskilda fall. Detta beslut måste fattas av berörda nationella myndigheter och, om det föreligger några tvivel, undersökas av nationella domstolar. CM\ doc 5/5 PE v02-00