LÄNSSTYRELSEN I KALMAR LÅN

Transkript

1 LÄNSSTYRELSEN I KALMAR LÅN... NATURVARDESBEDOMNING AV 20 VARDEFULLA.. SJOAR I KALMAR LAN Thomas Johansson T o ----~-- MILJOVAROSENHETEN ---"-----"

2 VIKTIG INFORMATION Den naturvärdesklass som SJoarna erhållit är kopplad till respektive textdel och kan ej användas separat. Detta för att en läsare skall få veta vad klassificeringen grundar sig på och därmed undvika eventuella missförstånd vid användningen av rapporten. Den information som söks vid insamlaodet av material för denna naturvärdesbedömning har en stor spännvidd över flera områden. Det är få undersökningar som täcker alla dessa områden. Med detta vill jag ha sagt att sjöarna kan ha fler värden än vad som framkommit vid detta arbete. Detta innebär att vid ett eventuellt framtida exploateringshot bör först och främst naturvärdesbeskrivningen studeras. Men beroende på de nyttjande anspråk som finns i förhållande till den kända informationen, kan det bli nödvändigt att inhämta ny information om området för att på ett korrekt sett kunna förutse, vilken och hur stor skadan av en eventuell exploatering skulle bli. När man ser en sammanställning av naturvärdesbedömda områden är det kanske lätt att imponeras och förundras över de områden som har höga naturvärden. Men man får inte glömma bort att varje sjö, även om de har erhållit en låg klassning, har ett egenvärde. sett i ett större perspektiv ökar mångfalden av organismer ju mer heterogen sanunansättningen av olika biotoper blir inom en viss yta.

3 LÄNSSTYRELSEN KALMARLÄN KALMAR T Johansson RÄTTELSE Mönstarås kommun Tillägg (s.50): skir en : Förekomst av dysäv, Eleocharis multicaulis, vilken är sällsynt i regionen. Storlom är en av häckfåglarna. ovannämnda sjö finns angiven för Högsby kommun (s.49), större delen ligger dock i Mönsterås kommun. Postadress: Kalmar Besöksadress: Malmbrogatan 6, 8 Telefon: vx Direktval Telex: Telefax: Postgiro

4

5 Fyll bara i en sida Bifoga om möjligt ett ex av rapporten 1 Organisation l nstitution eller avdelning Adress Hiljövårdsenheten Länsstyrelsen i Kalmar län Kalmar REGISTRERINGSUPPGI FT Utgivningsdatum Oktober 1991 B i laga h Ett ex av rapporten bifogas Projekttitel och ev SER IX projektnr RAPPORT Ärendebeteckning (diarienr) Kontraktsnr (a nslagsgiva res) Telefonnr (även riktnr) Rapportförfattare (efternamn, tilltalsnamn) Anslagsgivare för projektet Johansson Thomas Länsstyrelsen i Kalmars ordinarie anslag Rapportens titel och undertitel (originalspråk samt ev översättning till svenska och/eller engelska) Naturvärdesbedömning av 20 värdefulla sjöar i Kalmar län. Sammanfattning av rapport (fakta med huvudvikt på resultatet) Befintligt material sammanställdes för att ligga till grund för en naturvärdesbedömning av sjöar i Kalmar län. Inom tidsramen för projektet klassades de naturvetenskapliga värdena för 20 sjöar i tre klasser. De klassade sjöarna är av riksintresse för naturvården, kalkreferenssjöar eller i övrigt välundersökta sjöar. Atta sjöar erhöll klass III, skyddsvärda i övrigt, sju stycken klass II, högt naturvärde och fem stycken klass I, särskilt högt naturvärde. De sjöar som bedömts ha särskilt högt naturvärde är Allgunnen, Fälgaren, Hornsjön, Hummeln och stora Ramm. I ett appendix nämns m e m viktig information summariskt för sjöar och vattendrag som inte naturvärdesbedömdes. Förslag till nyckelord samt ev anknytning till geografiskt område, nanngsgren eller vattendrag sjö vattendrag Kalmar län naturvärdesbedömning Ovriga bibliografiska uppgifter (t ex rapportserie, nr, år eller tidskrift, volym, ar, sid) Länsstyrelsen i Kalmar län informerar 1991:6 ISSN ISBN Beställningsadress för rapporten (om annan än ovan) Språk Antal sid ii~ bil l Pris (exkl moms) IRS l CIS VAT NAR Nyckelord l nrapportör l Dokumenttyp l Projektnummer Rapportnummer

6

7 FÖRORD Denna rapport är resultatet av ett projektarbete utfört av Thomas Johansson under år Projektledare har varit avdelningsdirektör Roland Enefalk. Arbetet har finansierats inom länsstyrelsens ordinarie anslag. Författaren är ensam ansvarig för rapportens innehåll, varför rapporten inte kan åberopas som länsstyrelsens ståndpunkt. Kalmar i oktober 1991 Länsstyrelsen i Kalmar län Miljövårdsenheten

8

9 o INNEHALL INLEDNING METODIK ALLMÄNT OM SJÖAR OCH VATTENDRAG I KALMAR LÄN Kortfattad beskrivning över Kalmar läns fastland Hot mot sjöar och vattendrag Några skyddsvärda arter i Kalmar Glacialmarina relikter Flodpärlmussla Fiskar Utter Fåglar Blågröna alger Områden med potentiella värden län BESKRIVNING AV VÄRDERINGSSYSTEMET.. Relation huvudkriterier Presentation av stödkriterier storlek Mångformighet Naturlighet Representativitet Raritet. Nyckelområde Säregenhet Funktion Sammanvägning stödkriterier Kort beskrivning av Älvborgs läns värderingssystem för sjöar och vattendrag NATURVÄRDEsBEDÖMDA STÅNGÅN 67 Hökesjön J uttern Krön Norra Krön Södra LANDBÄCKEN 69/70 Frisksjön GUNNEBOÅN. 70/71 Fälgaren BOTORPSSTRÖMMEN 71 Allgjuttern Axsjön MARSTRÖMMEN 72 Stora Ramm GERSEBOÅN 72/73 Götemaren SJOAR l l

10 VIRÅN 73 Hununeln Illern Tängersjö EMÅN 74 Hulingen Ramsebosjön ALSTERÅN 75 Allgunnen Möcklasjö HALLTORPSÅN 78 Brunnsjön LYCKEBYÅN 80 Tomeshultagölen HORNSJONS AVRINNINGSOMRADE Hornsjön... APPENDIX Emmaboda kommun Hultsfreds kommun Högsby kommun Kalmar kommun Mönsterås kommun Nybro kommun Oskarshamns kommun Torsås kommun Vimmerby kommun Västerviks kommun BILAGA Blanketter för insamling av data REGISTER Omnämnda sjöar och vattendrag inom respektive kommun Omnämnda sjöar och vattendrag avrinningsområde o inom respektive

11 INLEDNING På uppdrag av länsstyrelsen i Kalmar, sammanställdes material som skall ligga till grund för en naturvärdesbedömning av länets sjöar och vattendrag. Arbetet utfördes av Thomas Johansson under perioden april - augusti På sikt skall naturvärdesbedömningen omfatta länets alla sjöar med en yta ~20 ha samt de sjöar som har en mindre yta och med ett känt naturvetenskapligt värde. Motivet för att naturvärdesklassa en del värdefulla sjöar redan vid denna tidpunkt, långt tidigare än en fullständig klassning av länets sjöar och vattendrag är möjlig, är att föra fram dessa sjöars värden och därmed lättare kunna skydda dem från negativa ingrepp. På grund av tidsbrist tar denna rapport bara upp sjöar, för information beträffande vattendragen hänvisas den intresserade till, Naturvårdens riksintressen, Kalmar läns fastland, Länsstyrelsen i Kalmar län informerar 1989:6. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Mönsterås kommun håller för närvarande på att trycka en motsvarande naturvärdesbedömning över sjöarna och vattendragen inom Mönsterås kommun. Det finns flera skäl till att snarast ta fram material för att kunna göra en naturvärdesbedömning av länets sjöar och vattendrag. Inom den allmänna naturvården har man generellt, koncentrerat inventerings- och säkerställandearbete för att skydda terrestra naturområden. Någon regelrätt inventering av sjöarnas och vattendragens växt- och djurliv har aldrig genomförts. Även för flera av de områden som klassats som riksintressanta ur limnisk synvinkel, i Kalmar län, är kunskapen om vattenbiologin dålig. Sällsynta eller i övrigt skyddsvärda organismer kan därför ha försvunnit eller vara akut hotade utan att någon kunskap finns ens om deras existens i länet. Samtidigt som de limniska värdena är dåligt kända finns en rad hot, t ex försurning och eutrofiering. Genom att ha utfört en naturvärdesbedömning är det lättare att prioritera exempelvis kalkningsinsatserna. Det är också viktigt vid planering, när det gäller vattenutnyttjande, att ta hänsyn till de limniska naturvärdena. Det är därför av stor vikt at t en limnologisk naturvärdesbedömning utförs i Kalmar län. METODIK I början av arbetet fördes grunduppgifter för alla SJoar ~20 ha in på blankett. sådana uppgifter fördes också in för några sjöar som var mindre än 20 ha som hade kända naturvetenskapliga värden. Blanketter upprättades för de uppgifter som söktes för att få en överblick över uppgifterna och därmed underlätta den slutliga sammanvägningen inför klassificeringen. För att få in material skrevs en förfrågan om länets sjöar och vattendrag. Denna skickades ut till länets kommuner, universitetsinstutioner, gymnasieskolor och olika föreningar. Uppgifter insamlades från rapporter som länsstyrelsen givit ut, länsstyrelsens vattenarkiv och bibliotek. Uppgifter om fiskförekomst/fiskinplantering inhämtades l

12 från länsstyrisens fiskeenhet. Uppgifter rörande sänkningsoch regleringsföretag togs från länsstyrelsens lantbruksenhet och lantmäteriets arkiv. I början samlades alla uppgifter som stöttes på om länets sjöar men för att kunna slutföra en rapport under den tid som stod till förfogande gjordes flera utsorteringar mot slutet. Återstoden presenteras i denna rapport. Det är möjligt att fler sjöar skulle kunna klassificeras med det underlag som finns på länsstyrelsen. Min åsikt är dock att när ett arbete av detta slag baseras på befintligt material och mycket få fältundersökningar bör man ha en relativt hård utgallring. Metoden som användes är hämtad från naturvårdsverkets publikation, Naturinventering av sjöar och vattendrag - en Handbok (1989). Nedan ges en beskrivning av denna metod. Vid en tveksam/svår avvägning har en jämförelse gjorts med ett annat värderingssystem, Kriterier för värdering av sjöar från naturvårdssynpunkt, länsstyrelsen i Älvsborgs län 1983:3. Även andra uppgifter som benämningen av naturvärdesklasserna är också hämtade från den sistnämnda rapporten. ALLMÄNT OM SJÖAR OCH VATTENDRAG I KALMAR LÄN Kortfattad beskrivning över Kalmar läns fastland Kalmar län kan delas in i olika geomorfologiska typområden. Södra delen av länet inklusive Öland är slätt med en lägre relativ höjd än 20 m. Denna sjöfattiga del står i skarp kontrast till länets norra, sjörika, sprickdalslandskap med markerade dalar och höjdryggar. Denna region har också en sjörik kustzon, vilket är relativt ovanligt i Sverige. I övergången mellan områdena finns kullig terräng med en relativ höjd av m, i den nordöstra delen av länet ökar den kulliga terrängens relativa höjd till m. Sjöarnas form och djupförhållanden avspeglas i landskapets geologi och topografi. I sydvästra delen av länet är det en plan urbergsslätt och här är sjöarna relativt grunda och jämnt formade. I länets norra del är sjöarna långsmala och djupa, vattenfyllda sprickdalar. Den djupaste sjön är Fälgaren, 65 m djup, följt av Hummeln som är 61 m djup. Söder om Alsterån är grunda sjöar vanligast p g a det flacka landskapet. Detta landskap har i sin tur gjort det gynnsamt att genomföra sjösänkningar. Flertalet sjöar i området är sänkta för att vinna eller dränera jord- och skogsbruksmark. Sjösänkningar leder ofta till att igenväxningen satt igång eller påskyndats. Utsvämning av organiskt och finare minerogent material påskyndar uppgrundningen av den återstående vattenytan. Sjösänkningar är gjorda även i länets norra del men i mindre omfattning. Den södra länsdelen som är förhållandevis sjöfattig präglas i högre utsträckning av olika vattendrag t ex Ljungbyån och Hagbyån. I Kalmar län finns sjöar som är större än l ha, drygt 700 sjöar med en storlek störren än 10 ha. om man ser till antalet sjöar ~20 ha minskar antalet till 413 stycken. Figur l visar storleksfördelningen för sjöar ~20 ha. Tabell l (sidan 4), redovisar de femton största sjöarna i Kalmar län.

13 storleksfrekvens för sjöar ~20 ha s j ö s t o r l e k h a o lo Antal sjöar 80 Figur l. Antalet sjöar inom olika sjöstorleksintervall (ha). Observera att efter y-axelns brytning ändras inter vallet från att ha varit 5 hektar till 100 hektar. 3

14 Tabell l. De femton största sjöarna i Kalmar län. Sjö Areal Avrinningsområde (ha) Yxern 1492 Botorpsströmmen Allgunnen 1310 Alster ån Lä en 1030 Ronneby ån storsjön 964 storån Tynn 936 Botorpsströmmen Södra Krön 776 Stångån Törn 758 Lyckebyån Ju t tern 750 stång ån Långsjön 734 Botorpsströmmen Hulingen 683 E mån Illern 399 Vi rån Hjorten 395 Hörtingerums ån An en 358 Botorpsströnunen Linden 346 E mån Hultenäsesjön 340 Alster ån Från figur 2 kan man utläsa flera förhållanden för SJoar ~20 ha. På y-axeln kan man se hur förhållandet mellan sjöarnas storlek och deras avrinningsområdesstorlek varierar. Följande sjöar har litet avrinningsområde i förhållande till sjöns storlek Rammen (Storån}, Hökesjön (Stångån), Ommen (69/70 Tinderedsbäcken) Det omvända förhållandet gäller för Järnsjön (Emån} och Hornsödammen (Alsterån} som alltså har ett stort avrinningsområde i förhållande till sjöstorleken. På x-axeln kan man avläsa avrinningsområdets storlek från det minsta, skärgölen (Botorpsströmmen) 0,25 km2, till det största, Järnsjön (Emån) 1710 km2. Sambandet mellan axlarna visar att sjöarnas storlek inte ökar i proportion som då storleken på deras avrinningsområde ökar. Figur 2. Förhållandet mellan en _SJOS storlek och storleken på dess avrinningsområde plottat mot storleken på sjöns avrinningsområde. Sambandet visar att sjöarnas storlek inte ökar i samma proportion som då storleken på deras avrinningsområden ökar. 4

15 71 <D 1-' 1-j o rt Ul o: w. (J) -... ~1-'l"irtUl. t-j~~ o f-l f-l f-l f-l o o o o f-l i i l l l~ ~ 1-j 1-' ;:l ;:l 1-' ;:l I.Q Ul o s 1-j PJo o. <D Ul Ul rt o 1-j l-' <D s N f-l o f-l o f-l o l l ~ i l ' l l l! l l! ' ' ' :1,. l l l.. ~~ :- l B ~ '"!~ Il l ~ ~.! l i ' -~~ la r ~~.i!; -~ fj ~~iii l flh. ;.. idjt l III... filiii!fl! l III l l, l ~~ 011. l l l' l l l l ' ~~ ~ l III.l l! l!!l - -- I!B l III!- l.m l!il l ~ l. ~~ iii 1::.. III l l l Il...;., Bl l - l l l l i ' l l l [ i l III ifall..,jpllll Iii l - III' ~ Il u: i ~!,.. 1- l '!l i l h;,z llll i l III l l : l l Il -!a ll!ll,.,il ~... l l; l [;! --.- liä l l il i l l l! l l f-l o l l l l

16 Den vanligaste trofinivån i länet är oligotrofa, narlngsfattiga, sjöar. Under den senaste större undersökning (gjord 1972/73) av länets sjöar framkom att södra länsdelen har lägre kvävehalter och något lägre totalsalthalter än övriga delar av länet. Sjöar i Västerviksområdet har i allmänhet högre fosforhalter än längre söderut. Detta gäller dock inte Emmabodaområdet som utmärks av högre kväve- och fosforvärden. siktdjupet är generellt störst i norra länsdelen och minst i den södra. siktdjupet påverkas av flera olika förhållanden som t ex mängden fytoplankton, humusämnen och suspenderat material. I Kalmar län är det främst mängden humusämnen som ökar i de södra delarna och därmed minskar siktdjupet. Hot mot sj öar och vattendrag Det finns idag ingen sjö som är opåverkad, nedfall av luftföroreningar från när och fjärran faller ner i mindre eller större omfattning över hela Sverige. Försurningen räknas idag som det svåraste miljöproblemet för sjöar och vattendrag. Orsakerna är den geografiska utbredningen samt att de kemiska förutsättningarna ändras för många ekologiska funktioner. I Kalmar län ökar andelen sjöar med svag - ingen buffertkapacitet mot söder och väster. Försurningsproblemen är störst söder om Emåns avrinningsområde, norr därom är buffertförmågan bättre. Själva Emåns avrinningsområde utgör ett mellanting. Oskarshamn är den kommun i Kalmar län som är mest förskonad från försurningen. Bottenfaunastudier i länet har visat att >90 % av vattendragen någon gång haft ett ph som understigit ph 5. Arealen avrinningsområde i länet, där sjöarna 1989, hade en varaktig alkalinitet under 0,05 mekv/1 är ungefär 810 kffi2 (-7% av länets totala areal). När en sjö har en så låg alkalinitet att det finns en risk att den understiger 0,05 mekv/1 och att det samtidigt finns risk att ph blir lägre än 6,0 är det dags för kalkning. Dessutom medför försurningen inte bara ekologiska effekter från ph-sänkningar utan även att metaller lakas ut. I Kalmar län har t ex Fisklösan och Idhultesjön i Mönsterås kommun samt Bjurbäcken i Emmaboda kommun förhöjda halter av aluminium som följd av försurningen. Beträffande kvicksilver i fisk är detta undersökt i ett fåtal av länets sjöar. Undersökningen visar dock att i uppskattningsvis 10 % av länets sjöar har gäddan en kvicksilverhalt som överstiger svartlistningsgränsen, l mg Hg/kg gäddkött. Ett annat hot är miljögifter, både organiska (t ex PCB) samt oorganiska föroreningar som metaller (t ex, kvicksilver och aluminium). Utsläppen är av naturliga orsaker oftast koncentrerade i närheten av industrier men kan även transporteras långa sträckor med luft och vatten. Exempel på förorenade ytvatten i Kalmar län är bl a: - Järnsjön (Emån) vars sediment innehåller höga PCB-halter från tidigare utsläpp av ett returpappersbruk. Sjön skall restaureras under

17 - I Ljungbyån finns höga blyhalter från uppströms glasbruk. Ytterligare ett hot är eutrofieringen men problemen är främst lokala, vid tätbefolkade områden och deras utsläpp av avloppsvatten samt vid större jordbruksområden. Det är värt att notera att eutrofieringen av de limniska ekosystemen på sikt även påverkar de marina vattnen utefter våra kuster. Exempel på områden i länet som är starkt påverkade av eutrofieringen: - Motala ströms- och Stångåns huvudfåra från Vimmerby och n eds t rönuns storåns huvudfåra uppströms Storsjön. Loftaåns avrinningsområde. Hornsjöns avrinningsområde. Ljungbyåns avrinningsområde nedströms Orrefors och Nybro. Kustslätten från Kalmar och söderut d v s Hagbyåns och Halltorpsåns avrinningsområden. Reglering av vattenföringen har medfört stora ingrepp 1 naturen. Oreglerade sjöar och vattendrag är sällsynta i hela landet. Några skyddsvärda arter i Kalmar län I Kalmar län finns en rad organismer som förekommer sparsamt och som av denna anledning är hänsynskrävande. Arter med speciellt skyddsvärde är sådana som dels är sparsamt förekommande och som samtidigt är sårbara eller hotade genom ingrepp, ogynnsam miljöpåverkan. Nedan nämns några av de skyddsvärda arterna. Glacialmarina relikter Glacialmarina relikter är ett samlingsnamn på de organismer som levde i det forna ishavet. Dessa "kvarlämnades" i en del sjöar som bildades vid markhöjningen efter sista istiden. Deras förekomst är därmed begränsad till sjöar nedströms högsta kustlinjen (HK). HK är den högsta strandlinje som Östersjön under sina utvecklingsstadier nått upp till. I sydöstra Sverige har denna gräns bildatsav Baltiska issjön, ett av Östersjöns tidigare utvecklingsstadier. Som glacialmarin relikt räknas följande arter i kalmar län: Onococottus quadricornis - hornsimpa (fisk) Gammararcanthus lacustris (märlkräfta) Pontoporeia affinis (märlkräfta) 7

18 Limnocalanus macrurus (pungräka) Saduria (Mesidothea) entomon skorv (gråsugga) Pallasea quadrispinosa (märlkräfta) Mysis relicta (hoppkräfta) De glacialmarina kräftdjuren har stor betydelse som bytesdjur för fisk. Det största hotet är försurningen då kräftdjuren är mycket försurningskänsliga, ph bör ej understiga 6,0 och alkaliniteten ej 0,02 mekv/1 för att kräftdjuren skall kunna fortleva. Under sommaren 1986 undersöktes 52 sjöar i Kalmar län för att bedömma de glacialrelikta kräftdjurens utbredning och förekomst. Undersökningen gjordes i norra delen av länet, vilken är sjörik och sjöarna är där i genomsnitt djupare jämfört med den södra delen. De relikta kräftdjuren är temperaturkänsliga och finns företrädesvis i djupare sjöar. Efter inventeringen kunde man notera att de flesta sjöar nedan HK med ett maxdjup på 15 m eller mer hyste relikta kräftdjur framförallt Mysis relicta och Pallasea quadrispinosa. Av de 52 undersökta sjöarna noterades relikta kräftdjur i 28 av sjöarna. Den vanligaste arten var Mysis relicta (24 sjöar), följt av Pallasea quadrispinosa (19 sjöar), Limnocalanus macrurus (8 sjöar) och Pontoporeia affinis (5 sjöar) samt Gammarcanthus lacustris (l sjö). Saduria entomon är tidigare påträffad i Maren (Hultsfreds kommun) men sjön är kraftigt reglerad och det är möjligt att glacialrelikterna är försvunna. Maren ingick dock inte i B. Kinstens inventering Fyndet av G. lacustris i Stora Ramm är det sydligaste i Sverige. Fälgaren hyser fem olika arter och är länets artrikaste sjö m a p relikta kräftdjur. Flodpärlmussla (Hotkategori 2 - sårbar) Flodpärlmusslan har drastiskt minskat inom hela sitt utbredningsområde och klassas numera som en sårbar art. Den lever i strömmande vatten på sandiga och grusiga bottnar, huvudsakligen i näringsfattiga vattendrag. Den kräver rent vatten och är känslig för förändringar av vattenkvaliten. Ett av de största hoten är försurningen som bl a påverkar reproduktionen. Förutom rent vatten är artens reproduktion 8

19 även beroende av vissa strömlevande fiskar i H-län uteslutande öring, då den i ett tidigt stadium lever parasitiskt på dessa. Under sommaren 1986 undersöktes 52 lokaler m a p förekomst av flodpärlmussla. På sex lokaler fann man flodpärlmussla. Dessa lokaler ingick i de tidigare 11 kända. Orsakerna till försvinnandet från de fem lokalerna är endast känd i två av fallen. I det ena berodde det på industriutsläpp, i det andra fallet troligen på försurning. Fem av de kvarvarande sex lokalerna bedömdes vid undersökningstillfället som försurningkänsliga och försurningshotade. Det är viktigt att åtgärder vidtas mot försurningen så att flodpärlmusslan inte försvinner från någon av de kvarvarande lokalerna. I sällevadsån finns det största beståndet, i Nötån finns det individtätaste. Flodpärlmussla förekommer även i Lillån, och Pauliströmsån. Fiskar Mal (Hotkategori l- Akut hotad). Malen är troligen den mest kända av de ovanliga fiskarterna i Kalmar län. I Sverige finns malen under senare tid påträffad endast i ett fåtal vatten. De lokaler där malen har sin säkraste förekomst är i Emåns nedre delar, i sjön Båven (Södermanland) och Helgeån (Blekinge). Tidigare förekomst i Kalmar län är bl a i sjöarna Försjön, Hummeln, Tvingen, Storyttern, Versjön samt Stora och Lilla Ramm. Nissöga (Hotkategori 3- sällsynt). Nissöga är en nattaktiv fisk och tillbringar dagen nedgrävd med endast huvudet som sticker upp. I Sverige kan den nå en längd av 11 cm. Genom sina vanor och sin ringa storlek är det troligt att den till viss del förbisedd. Den är sällsynt och finns i ett fåtal sjöar från nordöstra Skåne till Mälardalen. I Kalmar län är den funnen i Verkebäcksån, skrikgallen och Fälgaren. Det är troligt att den även finns i sjön Vångaren p g a dess närhet till Verkebäcksån. Asp (Hotkategori 3- sällsynt). Asp är en annan sällsynt fisk den är främst en flodfisk men finns också i större sjöar med klart vatten. I Kalmar län är den känd från Emån. Hornsimpa (Hotkategori 3- sällsynt).. Den insjölevande hornsimpan är en, sällsynt~lacialmarin relikt. Den föredrar djupa kalla vatten. Om hösten företar hornsimpan en vertikal flyttningen till grundare vatten, och återvänder i juni till djupare vatten. I Kalmar län finns uppgifter om hornsimpa i Hummeln. 9

20 Lax och öring (Hotkategori 4- hänsynskrävande). Är två ekonomiskt viktiga fiskar. De tillhör dessutom de populäraste sportfiskarna. Arterna kräver rena syrerika vatten. De är hotade av vattenreglering, kraftbyggen, föroreningar, försurning och av överfiskning. Därför har öring och lax försvunnit/minskat på många lokaler. Lax finns i Emåns nedre delar, sällsynt i Alsterån. I Ljungbyån har försök gjorts att återintroducera arten för något år sedan. Havsvandrande bestånd av öring finns troligen i de flesta större vattendragen. De mest skyddsvärda finns i Emån, Virån, Marströmmen, Alsterån samt Åbybäcken vid Gårdby på Öland. Bäcköring finns t ex i Nötån, Skärvetån, Emån och Yxeredsån. stationär insjööring saknas helt i Kalmar län. (Havsvandrande-, Bäck-, respektive stationär insjööring är tre olika raser av öringen). Utter (Hotkategori l - akut hotad) Under 1900-talet har uttern kraftigt gått tillbaka och är nu sällsynt i Sverige. Orsaken till tillbakagången är bl a miljögifter, trafik, jakt (fällor), fiskgarn, försurning och störningar från friluftsliv. I Kalmar län har uttern sin säkraste förekomst inom vissa delar av Stångåns och Botorpsströmmens avrinnningsområden. Fåglar Det finns en rad sparsamt häckande fåglar som av denna anledning är skyddsvärda t ex sångsvan, svarthakdopping. Storlom och fiskgjuse är inte ovanliga men de har ändå ett skyddsvärde. Dels är de störningskänsliga under häckningsperioden och dels finns i Sverige stora delar av den europeiska popultionen av dessa arter. Sverige beräknas ha -50 % av den europeiska storlomspopulationen och -60 % av fiskgjusepopulationen. Blågröna alger Om den sällsynta blågröna algen, Nostoc zetterstedtii, finns hittills bara en tidigare uppgift- Hummeln (1948). Denna art är kolonibildande och bildar 5-50 mm stora, runda knottriga kulor. Arten uppträder på grunda bottnar av näringsfattiga sjöar. Dessa alger är mycket känsliga för miljöpåverkan. De kräver näringsfattiga renvattenförhållanden och är känsliga för eutrofiering och försurning. Områden med potentiella värden Samtidigt som information insamlades förhörde jag mig om områden som skulle kunna ha ett högt värde men som idag ej är känt. Vitsen med detta är om man vid en eventuell framtida undersökning, skulle tvingas prioritera insatserna så förenklas, (förhoppningsvis), prioriteringen till viss del m h a följande uppgifter. lo

21 Hägerumssån, den norra delen av Viråns avrinningsområde, uppe vid Vena har många fina forssträckor omväxlande med lugnvatten med näringsrika bottnar och leror. Sjöarna Tvingen och storyttern är relativt ostörda. I stort sett alla sjöar straxt under högsta kustlinjen är intressanta då deras näringsbas är högre och de skulle därmed kunna ha ett mer varierat ekosystem. Viråns avrinningsområde har en stor variationsrikedom av olika vattenanknutna miljötyper inom ett begränsat område. BESKRIVNING AV VÄRDERINGSSYSTEMET Vid arbetet har naturvårdsverkets publikation, Naturinventering av sjöar och vattendrag- Handbok (1989), använts som vägledning. För att kunna göra en naturvärdesbedömning för t ex en sjö samlas information in på blanketter. Sammanvägningen av denna information ger en bedömning av respektive stödkriterie. För att göra den slutliga naturvärdesbedömningen, vägs de olika stödkriterierna in under olika huvudkriterier, se nedan. Utifrån huvudkriterierna klassas därefter sjöns naturvärden. stödkriterier l. storlek. 2. Mångformighet. 3. Naturlighet (orördhet). 4. Representativitet. 5. Raritet. 6. Nyckelområde. 7. Säregenhet, särprägel. märklig beskaffenhet. 8. Funktion - betydelse Huvudkriterier A. Områden med framstående/ eller väl dokumenterade exempel på sjöar och vattendrag eller hela avrinningsområden som särskilt väl visar landskapets utveckling i olika naturgeografiska regioner. B. Väsentligen opåverkade sjöar och vattendrag. C. Områden med sällsynta naturtyper eller sårbara biotoper och arter. D. Områden med mycket rik flora/fauna. E. Områden av mycket säregen och märklig beskaffenhet. 11

22 Relation huvudkriterier stödkriterier Beteckningar + utslagsgivande för urvalet av objekt l stöd för värdering i övrigt vid urval av objekt A. Områden med framstående exempel på sjöar och vattendrag och deras utvecklinqsförlopp :t B. Väsentligen opåverkade sjöar och vattendraq c. Områden med sällsynta/hotade naturtyper/biotoper/ arter D. Områden med mycket rik flora/fauna E. Mycket säregna och märkliga områden l. storlek Mångformighet l l l + 3. Naturlighet + + l l 4. Regresentativitet + l 5. Raritet + 6. Nyckelområde + l l l + 7. Särgrägel[ märklighet + 8. Funktion[ betydelse l l Huvudkriterium la IB le ID l E Ovannämnda figur är hämtad från naturvårdsverkets publikation, Naturinventering av sjöar och vattendrag - en Handbok (1989). 12

23 Presentation av stödkriterier storlek Naturvärdet ökar med områdets storlek detta p g a större sannolikhet för att fler biotoper kan finnas samt ökade förutsättningar för att bibehålla värdet. Mångformighet Med begreppet menas mångfalden av biotoper eller arter. I vattenmiljöer med högre trofinivåer är det relativa artantalet oftast större. Man bedömmer därför mångformigheten i förhållande till trofinivå. Kriteriet är positivt relaterat och värdet ökar med ökad mångfald. Som underlag till bedömningen samlas information om dels biotiska delkriterier och dels abiotiska delkriterier dvs områdets förutsättningar för att innehålla många biotoper. De biologiska delkriterierna omfattar fiskbestånd, sjöberoende däggdjur, sjöberoende fåglar, groddjur, insekter, djurplankton, grundbottenfauna, kärlväxter - både strand och vattenvegetation samt fytoplankton. För att indirekt bedömma förutsättningar för ett ökat antal biotoper och därmed ett ökat antal arter, uppskattas hur stor andel av strandlängden som består av barrskog, lövskog, åker betesmark, våtmark och även vegetationsfria ytor. De abiotiska delkriterierna grundar sig på förekomst av översvämningsmark, grundbottnens utbredning, sjöns flikighetstal, olika typer av grundbotten, utloppets karaktär, antalet öar och tillopp samt förutsättningar för stabilt hypolimnion. Om information finns bland de biologiska delkriterierna väger den tyngre än de indirekta förutsättningar som de abiotiska delkrieterierna anger. Naturlighet Ett opåverkat, naturligt, vatten har ur naturvårdssynpunkt höga värden, ett objekt som bedöms som opåverkat värderas högre jämfört med ett motsvarande påverkat objekt. För att bedömma hur naturligt, ursprungligt ett område är söks information om graden av mänsklig påverkan. Påverkan kan definieras som mänskliga ingrepp som på ett avgörande och bestående sätt givit biologiska och/eller icke biologiska förändringar. Påverkan sker genom olika typer av ingrepp: -Förändringar av de hydrologiska förhållandena t ex vattenståndsreglering, sänkning, dämning och dikning. -Utsläpp och andra ingrepp i tillrinningsområdet t ex, åkerarealen i avrinningsområdet, andelen åker och hyggen av strandlängden. -Introduktion av nya arter. 13

24 -Ostördhet, antal hus i det strandnära området (200 m från stranden) samt besökarnas sysselsättning och frekvens. Representativitet För den naturgeografiska regionen typiska karaktärer med tydligt utbildade drag som väl belyser landskapets utveckling och utformning beträffande geologi, vegetation och djurliv. Raritet Med raritet menas i detta sammanhang en arts eller naturtyps sällsynthet. Motiven för att ta med detta kriterium är många bl a att skapa förutsättningar för att bevara hotade arter och naturtyper. Det sistnämnda innebär även att naturens mångformighet ökar. Kriteriet är uppdelat i en abiotisk och en biotisk del. I den abiotiska delen tas förhållanden upp rörande vattenkemi, trofinivå, hydrografi, sjödjup, sällsynta geologiska bildningar etc. I den biotiska delen redovisas förekommande sällsynta organismer. Raritetskriteriet är positivt relaterat. Nyckelområde Med nyckelområde avses ett område där forskning bedrivs eller har bedrivits. Hit räknas också områden som har betydelse för undervisning. Ett områdes "nyckelfunktion" sammanhänger med kriterierna representativitet och i vissa fall med säregenhet. Detta innebär att ett område kan ha värden som nyckelområde utan att forskning/undervisning bedrivs/bedrivits. Ett "potentiellt" nyckelområde värderas dock lägre än ett område där forskning/undervisning bedrivs. Säregenhet Under kriteriet insamlas uppgifter med avvikande karaktärsdrag för den naturgeografiska regionen. Områden som omfattas av kriteriet är geologi och landformer, vegetation, djurliv, klimat samt områden med säregen landskapsbild. Funktion Vid detta kriteriet är det främst sjöns biologiska funktion som beaktas. Viss hänsyn tas till SJOns funktion vid vattenförsörjning och dess funktion för vattenbalansen i området, samt för sjöns rekreativa värde. Med begreppet biologisk funktion menas inte bara sjöns betydelse för en skyddsvärd population, - genbanksbegreppet. Utan begreppet har vidgats så att det även gäller samhällen med en ovanlig artstruktur, områdets funktion som t ex rastplats och näringslokal. Även andra biologiska företelser kan vägas in 14

25 som t ex, en för omständigheterna ovanligt hög fiskproduktion. Hänsyn bör också tas till ett fossilt funktionsvärde d v s möjligheterna att återintroducera en eller flera skyddsvärda arter t ex efter en kalkningsåtgärd. Sjön kan också fungera som en förbindelselänk mellan två vatten med olika populationer. Sjön möjliggör då att ett genutbyte kan äga rum. Sjön har också ett värde som presumtiv lokal för en betydelsefull art i angränsande vattendrag. Begreppet biologisk funktion är positivt relaterat och har en central roll i naturvärdesbedömningen. Begreppet får därför en hög viktning i sammanvägningen av kriterierna. Sammanvägning Efter det att uppgifter av ovannämnda kriterier insamlats görs en subjektiv sammanvägning av dessa. Efter bedömningen erhåller sjön en naturvärdesklass inom klasserna I, II, III och O. I. - Särskilt högt naturvärde II. - Högt naturvärde III. - skyddsvärde i övrigt O. - Övriga sjöar Uppgifterna som ligger till grund för en viss bedömning redovisas skriftligen i denna rapport. Ofta är fler undersökningar gjorda i de SJOar som är kända för att ha ett visst värde. Då detta arbete grundar sig på redan insamlat material medför detta en "skevhet" i klassindelningen. Andelen högt klassade sjöar blir därför stor i denna rapport järnfört med en rapport som tog upp alla länets sjöar och vattendrag Kort beskrivning av Älvborgs läns värderingssystem för sj öar och vattendrag För flera av de naturvärdesbedömda sjöarna gjordes en jämförelse i bedömningen med Älvsborgs läns värderingssystem. Nedan ges en mycket kortfattad beskrivning över systemet. En fullständig beskrivning finns i rapporten; Kriterier för värdering av sjöar från naturvårdssynpunkt, Länsstyrelsen Älvsborgs län 1983:3. Information samlas under fem olika huvudkriterier: påverkan, biologisk funktion, raritet, biologisk mångformighet samt betydelse för forskning och undervisning. Inom varje huvudkriterie vägs informationen samman och ges eventuellt poäng, t ex +, se tabell 2. 15

26 Tabell 2. Huvudkriterie Påverkan Biologisk funktion Raritet Biologisk mångformighet Betydelse för forskning och undervisning Möjliga "poäng" o o Poängen för huvudkriterierna summeras och via "bedömningshjälpen" (se nedan) erhålls en klassning av objektet. Notera att det finns ett överlapp mellan de olika klasserna. Detta för att man skall kunna göra en relevant klassning i förhållande till den insamlade informationen, som ofta är av olika värde, under respektive huvudkriterie. Bedömningshjälp Klass I Särskilt högt = 5+, 4+, 3+ Klass II Högt naturvärde = 3+, 2+, l+ Klass III skyddsvärde i övrigt = 1+, o 16

27 S: :~, '~ t 06 ~ ~.. _,_..:- ;.\ J ' ~.J / '., -, \ f-l \ / I.~ASTERV! K 87. :2.a 1-.V j NATURVÄRDESBEDÖMDA SJÖAR 1. Allgjuttern 2. Frisksjön 3. Juttern 4. Norra Krön 5. Södra Krön 6. Hökesjön 7. Fälgaren 8. Axsjön 9. Stora Ramm 1 o. Hu lingen 11 Tängersjö 12. Illern 13. Hummel n 14. Götemaren 15. Ramsebosjön 16. Möcklasjö 17. Allgunnen 18. Tameshultsgölen J6 19. Brunnsjön L 20. Hornsjön OSKARSHA.'AN -~ o RGnCL~\\ ' -'-~-,,') i i..... o!._.;c;:;;.;;~t3c: o,~ u;:_j!).~;j ] J'/ '<:_:r-;j: :J~-~ ;Y'. J;t:~ ::t.r.:j:i~n. croji2'l~ :',::~... ~r'ts\'":1.-: ~~c..-. :,t.,;tt: :5 :;1 ~~"' (>;r\ r31/.~\2 ::J., ~n.s\, ~artt:..:'lst-~.:;8,,.1. 30

28 NATURVÄRDEsBEDÖMDA SJÖAR Hökesjön Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Korrunun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring l utloppet: 67, Stångån : Virrunerby 6F NO 6F 8j 140,7 m l f 72 km 2 o f 55 km2 22,0 m 0,011 m3fs Naturvärdesklass: III, Skyddsvärd i övrigt Hökesjön är belägen 3 km NV Pelarne och 6 km VSV Vimmerby. Berggrunden i avrinningsområdet utgörs i huvudsak av yngre granit. Sjön omgärdas i huvudsak av barrskog. Stränderna består av sten och morän på några håll av hällar. Stränderna kantas ofta av pors och blåtåtel. Grundbotten utgörs till största delen av minerogent material, i skyddade lägen av organogent material. Bladvass finns i några få mycket glesa ruggar medan smalkaveldun bildar, på ett par håll, något tätare vassar till största delen vegetativt. Hökesjön har ett litet avrinningsområde i förhållande till sjöns storlek, förhållandet är ett av de minsta i länet. Hökesjön är en naturskön sjö. Sjöns naturlighet får anses som hög genom en låg påverkan, avsaknad av reglering samt att åkermark saknas i avrinningsområdet. Dock finns ett mindre hygge i sjöns nordvästra del. Hökesjön får anses ha en ringa mångformighet p g a det låga flikighetstalet och de enahanda stränderna. Bland häckfågelfaunan märks bl a storlom (3 par) och fiskgjuse. Fiskfaunan är okänd. Sjön är i övrigt dåligt undersökt m a p vattenbiologin. Hökesjön är en kalkreferenssjö och har därmed ett stort vetenskapligt värde. Rökesjöns värde består främst i dess egenskap av kalkreferenssjö och dessutom att det är en väsentligen opåverkad skogs j ö. 18

29 Ju t tern Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring i utloppet: 67, Stångån : Vimmerby/Kinda 7F SO, 7G SV 7G la, 7F 2a, 7F 2j 103,0 m 859,59 kffi2 7,50 kffi2-45 m 5,59 m3/s Naturvärdesklass: II, Högt naturvärde Juttern är belägen 5 ~ NO Gullringen och ligger på gränsen mellan Kalmar län och astergötlands län. Juttern kan karaktäriseras som en oligotrof, mesohumös sprickdalssjö. Det strandnära området utgörs i huvudsak av barrskog utom i den södra delen, Djursdala, dit jordbruket är koncentrerat. Stränderna är övervägande branta, bergiga och steniga. Grundare vegetationsrikare områden finns inom begränsade delar i sjöns in- och utloppsdelar i norr samt i Juttersvik i sjöns södra del. Bottnarna är som regel steniga och bergiga ner till 5-7 m djup därefter vidtar mjukare bottentyper, främst lera. Sjömalm förekommer rikligt ned till 8-10 m djup. Juttern har ett relativt högt ph och alkalinitet, detta kan bero på inverkan av kalkrika lerfraktioner från Östgötaslätten. Vid Djursdala finns stora mängder glacifluvialt material avsatt. Genom en särpräglad isavsmältning är området uppbyggt av stora mjuka kullar. Djursdalaområdet är av riksintresse för naturvården. Juttern får anses ha en relativt låg naturlighet, Den är påverkad dels genom en sänkning på ca 1,2 m under talet. Den största påverkan är dock från vattenståndsreglering för kraftändamål. Ett kommunalt avloppsreningsverk finns i Djursdala. I avrinningsområdet bedrivs ett modernt skogsbruk och ca 5 % av strandlängden bestod 1990 av hyggen. En viss påverkan kan ske från åkrarna i avrinningsområdet. Sjön nyttjas även för fiske, bad och båtsport. Flodkräftbeståndet är drabbat av kräftpest och signalkräfta är inplanterad den sistnämnda har en riklig förekomst. Kanadaröding är inplanterad men ett provfiske 1990 gav ingen fångst av kanadaröding, den inplanteringen lyckades troligen inte. Även gädda har inplanterats, 1980 inplanterades gäddor. På sikt kommer ändå gäddbeståndet att förbli glest då Juttern inte är någon gäddsjö. Juttern får anses ha en relativt hög mångformighet, främst beroende på den artrika fiskfaunan och sjöns storlek. Förekommande fiskarter är gös (rikligt), siklöja, nors, gädda, abborre, gers, lake, mört, braxen, vimma, stensimpa, id, benlöja, sutare, sarv eventuellt även sik och ruda. Jutterns siklöja är ovanligt storvuxen och visar ingen 19

30 tendens till tillväxtstopp efter 2-4 års ålder i motsatts till siklöja i allmänhet. Den hör till de mest storvuxna bestånden av siklöja i Sverige. Två glacialrelikta kräftdjur förekommer Pontoporeia affinis och Mysis relicta. Till sjöns rariteter får vimma räknas (är spridd i sydöstra Sverige men är fåtalig) samt det storvuxna beståndet av siklöja. Utter finns i omgivningen. Högskolan i Kalmar har gjort sporadiska exkursioner till Juttern. Området är tidigare undersökt ( ) m a p vattenståndets växlingar och i viss mån växtpaleontologi och kvartärgeologi. Sjön får anses ha en hög biologisk funktion beroende på förekomsten av den storvuxna siklöjan. Den har dessutom en viktig rekrativ funktion som fiskesjö. Om sik skulle förekomma har sjön en ovanlig sammansättning av de planjetenätande fiskarna, nors, siklöja och sik. I regel konkurerar siklöjan ut siken. Jutterns värde består främst i dess egenskap av mångformighet, rariteter och en hög biologisk funktion. Krön Norra Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring i utloppet: 67, Stångån : Vimmerby 7F SO 7F 1j 101,9-104 m 678,66 kffi2 1,44 kffi2? 4,41 m3fs Naturvärdesklass: III, Skyddsvärd i övrigt Norra Krön är belägen ca 1,5 km öster om Gullringen och ca 2 km nedströms södra Krön. Sjön är eutrof (ursprungligen mesotrof). Jordarterna i avrinningsområdet utgörs av morän, glacifluviala avlagringar och lera, berggrunden består i huvudsak av granit. Ursprungligen fanns endast en sjö - Krön men genom sjösänkningar delade sig sjön i två delar och Norra respektvive Södra Krön bildades. (Denna bedömning gäller endast Norra Krön). Sjödupet är okänt men Norra Krön är grundare än södra Krön vars max djup är -3 m. Sjön är, genom påverkan, till stora delar igenväxt. Tidigare betades markerna närmst sjön, idag betas stränderna i en mycket liten omfattning. Detta har till följd att sjön kantas av alskog, högstarrängar, videsnår och hög vassvegetation av bladvass, bredkaveldun, sjöfräken och sjösäv. Norra Krön har bedömts som särskilt värdefull, klass I, vid våtmarksinventeringen i Kalmar län. 20

31 Norra Krön är kraftigt påverkad av sänkningar, reglering, åkrar i avrinningsområdet och utsläpp från avloppsreningsverk. Sjön är sänkt åtminstone tre gånger, den första mellan , den andra mellan och ytterligare en gång under 1950-talet. Sjön är dessutom kraftigt reglerad. Flera kommunala avloppsreningsverk påverkar sjön. Dessa finns uppströms i Vimmerby och Södra Vi. Ovannämnd påverkan har lett till att sjön nästan helt vuxit igen. Det finns för tillfället ingen risk att Norra Krön helt skulle växa igen så att vegetationen skulle bilda ett vandringshinder. Detta p g a att kraftintressen svarar för regelbundna muddringar av en åfåra. Ytbehandlingsindustri och tidigare ett impregneringsverk i södra Vi har medfört en viss påverkan även i Norra Krön. Föroreningar från dess verksamheter består av kreosot samt metaller som krom, koppar och arsenik. Kräftpesten har slagit ut flodkräftbeståndet. signalkräfta är inplanterad i Södra Krön och finns troligen även i Norra Krön. Mångformigheten får anses som tämligen måttlig i förhållande till sjöns trofinivå. Detta beroende på ett relativt lågt antal fiskarter, avsaknad av ett stabilt hypolimnion samt ett lågt flikighetstal. Sjön är dessutom nästan helt igenväxt. Förekommande fiskarter är de samma som i Södra Krön gös, gädda, abborre, mört och braxen, men inslaget av vitfisk är troligen större. Det häckande fågelbeståndet är inte stort. Detta beror främst på vattenståndsfluktuationerna som uppkommer genom reglering. Bland häckfåglarna märks sothöna, gräsand och skäggdoppingen, varav skäggdoppingen är vanligast. Fiskgjuse födasöker i sjön. Norra Krön har störst betydels som rastlokal under sträckperioden, det är främst änder men även tranor och svanar som rastar. Tidigare var Norra Krön viktig som rastplats för vadare, men de rastar troligen i mindre omfattning nu då betet i stort sett upphört runt om sjön. Norra Krön har höga raritetsvärden främst beroende på förekomst av utter. I området finns kanske länets stabilaste utterstam. Dessutom förekommer två för regionen sällsynta växter slokstarr, Carex pseudocyperus, och sjöranunkel, Ranunculus lingua. Området är tidigare undersökt ( ) m a p vattenståndsväxlingar och i viss mån även växtpaleontologi och kvartärgeologi. Norra Krön har en hög biologisk funktion genom utterförekomst samt att det är en viktig rastlokal för änder. Dessutom vandrar gös från Juttern och leker i Södra Krön, möjligen sker en viss göslek även i Norra Krön. Norra Kröns värde består i höga raritetsvärden samt en hög biologisk funktion. 21

32 Krön Södra Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Konunun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring i utloppet: 67, Stångån : Vinunerby 7F SO 7F Oj 101,9-104 m 646 l 31 kffi2 7 l 7 6 krn 2-3 m 4,2 rn3fs Naturvärdesklass: II, Högt skyddsvärde södra Krön är belägen ornedelbart öster om Södra Vi och 2 km NV om Vimmerby. Sjön är eutrof (ursprungligen mesotrof), och kan kanske närmast karaktäriseras som en lerslättsjö av gösgäddtyp. Den är på många håll omgiven av jordbruksrnark. Ursprungligen fanns endast en sjö - Krön men genom sjösänkningar delade sig sjön i två delar och Norra respektvive Södra Krön bildades. (Denna bedömning gäller endast Södra Krön). Stränder på ostsidan består i huvudsak av morän och hällar av granit. Stränderna på västsidan utgörs av glacifluviala och marina grus- och sandavlagringar som dock i allmänhet inte når fram till sjön utan skiljs från denna genom en bård av torvavlagringar. Vegetationen är kraftigast utmed den södra, västra och norra stranden. Bland de vegetationsbildande arterna kan nämnas bladvass, sjöfräken, sjösäv, bredkaveldun, jättegröe och stor igelknopp. Vid Fågelhem ner mot sjön sträcker sig ett vackert åsparti. Åsen har bred ryggform och spår av tydliga iskantakter på såväl öst som västsidan. Åsen har bedömts som synnerligen skyddsvärd (klass I) i grusinventeringen. Södra Krön har en tilltalande landskapsbild. Våtmarker runt sjön har angetts som särskilt värdefulla, klass l, vid våtmarksinventeringen i Kalmar län. Södra Krön är kraftigt påverkad av sänkningar, reglering, åkrar i avrinningsområdet och utsläpp från avloppsreningsverk. Sjön är sänkt åtminstone tre gånger, den första mellan , den andra mellan och ytterligare en gång under 1950-talet. Sjön är dessutom kraftigt reglerad. Flera kommunala avloppsreningsverk påverkar sjön. Dessa finns i Vimmerby och Södra Vi. Dessutom finns ett avloppsreningsverk i storebro ca l mil uppströms. Ovannämnd påverkan har lett till en accelererande igenväxning av sjön. Regelbundna blomningar av blågröna bakterier har inträffat varje sommar de senaste 10 åren. Södra Krön är dessutom påverkad av en ytbehandlingsindustri och ett tidigare impregneringsverk i Södra Vi. Föroreningar från dessa verksamheter består av kreosot samt av metaller som krom, koppar och arsenik. 22

33 Kräftpesten har slagit ut flodkräftbeståndet, och signalkräfta är nu inplanterad. En annan art är vattenpest, Elodea canadensis. Mångformigheten får anses som tämligen måttlig i förhållande till sjöns trofinivå. Detta beroende på ett relativt lågt antal kärlväxter och fiskarter, avsaknad av ett stabilt hypolimnion samt ett måttligt flikighetstal. Förekommande fiskarter är åtminstone gös (rikligt), gädda, abborre, mört och braxen. Det häckande fågelbeståndet är inte stort. Detta beror främst på vattenståndsfluktuationerna som uppkommer genom reglering. Bland häckfåglarna märks sothöna, gräsand och skäggdopping, varav skäggdoppingen är vanligast. Fiskgjuse födosäker i sjön. södra Krön har störst betydels som rastlokal under sträckperioden, det är främst änder och vadare men även tranor som rastar. Under sommaren ses skräntärna dagligen vid s Krön. Sjön har höga raritetsvärden främst beroende på förekomst av utter. I området finns kanske länets stabilaste utterstam. Dessutom förekommer blomvass, Butomus umbellatus, som är sällsynt i regionen. Högskolan i Kalmar har gjort sporadiska exkursioner till s. Krön. Området är tidigare undersökt ( ) m a p vattenståndsväxlingar och i viss mån även växtpaleontologi och kvartärgeologi. Södra Krön har mycket hög biologisk funktion genom att den har en hög fiskproduktion, viktig rastlokal för främst änder, gäss och vadare under vår och höst. Dessutom vandrar gös från Juttern och leker i Krön. Sjön har dessutom ett rekreativt värde, ett fågeltorn finns vid Stångåns inflöde. södra Kröns värde består består i höga raritetsvärden, en mycket hög biologisk funktion samt dess egenskap som rastlokal för fågel _ -~.. ~...,.."',; ~... Södra Krön, foto ta.;et från bron vid Sund mot norr. 23

34 Frisksjön Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring i utloppet: 69/70, Landbäcken : Västervik 7H SV 7H 4a 4 m 13,7 km2 2,78 km2 11 m 0,082 m3js Naturvärdesklass: III, Skyddsvärd i övrigt Frisksjön är belägen 1,5 km N om Loftahammar i Västerviks kommun. Sjön är som helhet mesotrof men har både näringsrika och näringsfattiga vikar. Barrskog dominerar omlandet med en del björk närmst sjön. Frisksjön kantas till stora delar av en vassbård av bladvass och bitvis av smalkaveldun. Grundbotten utgörs av sand, hällar, stenig botten, den norra delen lär åtminstone bitvis bestå av organiskt material. Frisksjön har i, geologiskt sett, sen tid avsnörts från havet. Den har därför en hög alkalinitet och konduktivitet. Den f d havsviken har möjligen mynnat i Östersjön via Björkviken, Grytfjärden norr om sjön. Allteftersom landhöjningen ägt rum har denna del blivit dämd av en isälvslagring. Denna avlagring återfinns idag mellan Björkviken och Averum där den breder ut sig i ett platåartat svallningsutformat grusfält. Isälvsavlagringen har bedömts som mycket skyddsvärd, klass II, grusinventeringen över Västerviks kommun. Området är av rikssintresse för naturvården. Frisksjön får anses ha en tämligen hög naturlighet genom avsaknad av reglering, dikningar och direktutsläpp. Avrinningsområdet utgörs dock till ca % av åkermark. Främmande arter i området är vattenpest, Elodea canadensis, och mink vars förekomst är riklig. Mångformigheten får anses vara tämligen måttlig. Detta beroende på olika vikars olika närningsstatus, ett relativt högt antal häckande sjöberoende fåglar och en måttlig fiskfauna. Förekommande fiskarter är abborre (dominerar), gädda, gers, ål, braxen, sarv, mört och sutare. Enstaka flodkräftor finns också. Vikarnas olika trofinivåer ger. förutsättningar för häckfåglar av olika karaktär. Både de som föredrar näringsfattiga, storlom och knipa, samt näringsrika förhållanden,skäggdopping och vigg, eventuellt häckar även lärkfalk. Fiskgjuse födasöker i sjön. I mitten av sjön på dess östra sida växer det ovanliga gräset lundskafting, Brachypodium sylvaticum. Frisksjön är dock mycket bristfälligt undersökt i samtliga avseenden, geologi, vattenkemi och vattenbiologi. 24

35 Drottningholms sötvattenlaboratorium har bedrivit ålförsök sedan Syftet är att se hur mycket en sjö som Frisksjön kan ge tillbaka i kronor och kilo. Sjön är säregen genom att den är en av de få större SJoarna inom den naturgeografiska regionen, Sörmlands och norra Götalands skärgårdar. Frisksjön är en presumtiv vattentäkt för Loftahammar. Frisksjöns värde består främst i att dess naturlighet är relativt hög och att sjön är geomorfologiskt intressant då den i sen tid är avsnörd från Östersjön. Fälgaren Avrinningsområde: Koordinater (enligt SHHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Hedelvattenföring 1 utloppet: 70/71, Gunneboån : Västervik 7G SO 7G Oh 41,7 m 22,99 km2 2 f 6 km2 65 m 0,16 m3fs Naturvärdesklass: I, Särskilt högt naturvärde Fälgaren är belägen 1,5 km NV Fårhult och 11 km V om Västervik. Inom tillrinningsområdet domineras bergrunden av granit med inslag av porfyr. Jordmånen utgörs huvudsakligen av morän och till någon del av lera. Vid Fälgaren finns kambrosilurblock av kalk- och sandsten. Dessa block antas vara upptransporterade från sjöns botten av inlandsisen. I berggrunden finns breccior som tyder på en förkastning. Både blocken och brecciorna är av samma typ som vid Hummeln, och sjöarnas bildningssätt är, till viss del, nära besläktade. Stränderna är branta och består till största delen av klipphällar. Sjön omgärdas i första hand av barrskog, jordbruk finns i mycket liten omfattning vid den västra och nordöstra stranden. Fälgaren regleras av en damm, påverkan bedöms dock vara förhållandevis måttlig då stränderna till stora delar utgörs av branta klippor. Främmande arter i området är mink och signalkräfta. signalkräftan är inplanterad utan tillstånd och märkligt nog var dessa ej bärare av kräftpest. Detta har medfört det unika att både signalkräfta och flodkräfta finns i samma sjö. Fälgaren får anses vara tämligen mångformig p g a att fiskfaunan är tämligen artrik. Flikighetstalet är lågt men det övervägs av att sjön är mycket djup. Förekommande 25

36 fiskarter är gädda, abborre, mört, braxen, gers, siklöja, nors, nissöga, lake och eventuellt benlöja. Även flodkräfta finns. Åtta stycken sjöberoende fåglar häckar bl a storlom och storskrake (2 par). Fälgaren hyser stora raritetsvärden. Den har en negativt heterograd syrgaskurva. Vilket innebär att syrgasmättnaden är som lägst vid språngskiktet. Den är dessutom länets djupaste sjö med ett djup av 65 m. Sjön är dessutom länets artrikaste sjö m a p glacialrelikta kräftdjur. Fem stycken är påträffade: Pallasea quadrispinosa, Pontoporeia affinis, Mysis relicta, Limnocalanus macrurus och Gammaracanthus lacustris. Den sistnämnda arten finns bara i Fälgaren och Stora Ramm i Kalmar län, i Sverige finns den i -20 sjör. Sjön hyser även den för Sverige sällsynta fiskarten nissöga. Fälgaren är en representativ sprickdalssjö för länets norra del. Under har limnologiska instutitionen i Uppsala bedrivit populationsstudier av flod- och signalkräfta, som båda förekorr~er tillsammans i Fälgaren. Högskolan i Kalmar gör regelbundna exkursioner till Fälgaren. Sjön har mycket hög biologisk funktion genom att flera rariter förekommer och att den är artrik m a p glacialrelikta kräftdjur samt att den har ett stort djup. Fälgarens värde består främst av; mångformighet 1 representativitet, raritet och en mycket hög biologisk funktion. Allgjuttern Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring i utloppet: 71, Botorpsströmmen : Västervik 7G SV; 7G NV 7G 4d; 7G 5d 126,4 m 1,14 kffi2 0,18 kffi2 40 m 0,008 m3fs Naturvärdesklass: II, Högt skyddsvärde Allgjuttern är belägen 7,5 km S Tyllinge i den nordligaste delen av Kalmar län. Det är en oligotrof svagt humös, sprickdalssjö, omgiven av barrskog. Utmed den nordöstra stranden finns en drygt 100 meter lång vegetationsfri förkastningsbrant, -25 meter hög. I sjön finns två mindre öar. Området är av riksintresse för naturvården. 26

37 Allgjuttern är påverkad av försurningen. Buffertförmågan är låg, alkaliniteten -0,06 mekv/1 och ph straxt över 6. Det finns dock indikationer på lägre ph-värden. I övrigt har sjön en låg påverkan, åkrar och bebyggelse saknas inom tillrinngsområdet. En enskild väg går som närmast 50 m från sjön. Mångformigheten får anses som tämligen ringa, beroende på det låga antalet fiskarter och ett lågt flikighetstal. Förekommande fiskarter är gädda, abborre, mört, gers och siklöja. Till häckfåglarna hör storlomen. Två glacialmarina kräftdjur förekornmer Mysis relicta (rikligt) och Pallasea quadrispinosa. Sjön är ett framstående exempel på en sprickdalssjö, då det är en representativ sjö för sprickdalslandskapet i länets norra del. Sjön har en ovanlig morfologi, ett stort djup (maxdjup 40 m samt ett medeldjup på 11,7 m) i förhållande till ytan (18 ha). Allgjuttern är en kalkreferenssjö och har därmed stora vetenskapliga värden. Dessutom har undersökningar av miljögifter i svartvit flugsnappare gjorts runt om sjön. Allgjutterns värde består främst av dess egenskap som kalkreferenssjö samt att de är ett framstående exempel på en sprickdalssjö. Axsjön Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring l utloppet: 71, Botorpsströmmen : Västervik 6G NO 6G 9g 72,5 m l' 08 kffi2 o' 2 kffi2 21 m O, 008 m3/s Naturvärdesklass: III, skyddsvärde i övrigt Axsjön är belägen -200 m NV om Ankarsrum i Västerviks kommun. Det är en oligotrof skogssjö som till största delen är omgiven av barrskog. En del av strandområdet består dock av hällmark eller en liten bård av myrmark. Bottnens beskaffenhet utgörs till största delen av lera följt av sten, dy och berg Axsjön är till viss del påverkad. Den är sänkt, sänkningsföretaget ägde rum innan Delar av Ankarsrum ligger 27

38 inom avrinningsområdet. Ankarsrum använder dessutom sjön som vattentäkt. Mångformigheten får anses vara tämligen ringa främst beroende på ett måttligt antal fiskarter och ett lågt flikighetstal. Förekommande fiskarter är gädda, abborre, mört, braxen, ål, sutare och sarv. Det finns även ett litet bestånd av flodkräfta. Sjön hyser två glacialmarina relikter Pallasea quadrispinosa och Mys.is relicta. Sjön är en kalkreferenssjö. I en kalkreferenssjö följs försurningens effekter upp utan att någon kalkning görs. Det finns härmed en konfliktrisk mellan olika intressen, sjöns vetenskapliga värde som kalkreferenssjö kontra sjöns värde som vattentäkt. Sjön nyttjas som vattentäkt och dess närhet till Ankarsrum medför ett visst rekreativt värde. Axsjön värde består främst av dess vetenskapliga värde som kalkreferenssjö och dess funktion som vattentäkt. Stora Ramm Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring l utloppet: 72, Marströmmen : Västervik l Oskarshamn 6G NO 6G 5h 7,6 m 17,46 kffi2 o f 79 krn 2 31 m 0,10 m3/s Naturvärdesklass: I, Särskilt högt naturvärde stora Ramm är belägen l km SV om Mörtfors på gränsen mellan Västerviks och askarshamns kommuner. Det är en oligotrof klarvattensjö. Sjön är orienterad i en väst - östlig sprickdal. I avrinningsområdet utgörs den dominerande jordmånen av morän och lera. På många håll ligger granithällar i dagen. Barrskog dominerar omgivningarna. Utmed stränderna finns dock en hel del al och ek. På landstranden är pors och blåtåtel vanliga. Sjön kantas av smala bårder av bladvass och kaveldun (vegetativt). Omgivningarna är kuperade och natursköna. Sjön ingår i ett område som är av riksintresse för både naturvården och friluftslivet. stora Ramm får anses som tämligen opåverkad dels beroende på att sjön är oreglerad och dels p g a avsaknad av utsläpp i sjön samt en låg andel åker i avrinningsområdet. Kvicksilverhalten i fisk har dock uppmätts till 0,7 mg Hg/kg gädda 28

39 Mångformigheten får anses vara tämligen måttlig beroende på en måttligt artrik fiskfauna och ett måttligt flikighetstal. Förekommande fiskarter är gädda, abborre, mört, braxen, lake, benlöja, sutare, ål eventuellt id, öring och regnbåge. Storlom och fiskgjuse märks bland häckfåglarna. Bland växterna återfinns bl a styvt braxengräs (Isoetes lacustris), vekt braxengräs (I. setacea), strandranunkel (Ranunculus reptans) och sköldmöja (R. peltatus). Åldre uppgifter om mal finns. Fyra stycken glacialrelikta kräftdjur förekommer Gammaracanthus lacustris, Limnocalanus macrurus, Mysis relicta och Pallasea quadrispinosa. Beträffande G. lacustris är detta den sydligaste och grundaste sjön i landet och den enda i länet utöver Fälgaren. stora Ramm är en representativ sprickdalssjö. Sjön utnyttjas av det rörliga friluftslivet och flera anlagda stigar finns i området, t ex Tjustleden som går utmed sjöns norra strand. Sjön har även en relativt hög biologisk funktion genom sin förekomst av Gammaracanthus lacustris som finns i ca 20 sjöar i Sverige. stora Ramms värde består främst i att den är väsentligen opåverkad, förekomst av rariteter, samt att det är ett framstående exempel på en sprickdalssjö. Götemaren Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring i utloppet: 72/73, Gerseboån : Oskarshamn 6G SO 6G 4j l m 17,2 ~2 2,84 ~2 17,8 m 0,09 m3fs Naturvärdesklass: II, Högt naturvärde Götemaren är belägen i Oskarshamns kommun, 3 km NO Misterhult och ca 20 km N om Oskarshmn. Sjön har i sen tid avsnörts från Östersjön. Vegetationen runt sjön är fattig p g a tunnt moräntäcke och granitberggrund. Norr om sjön finns dock blandlövskog och igenväxande hagmark. Söder och öster om sjön finns en av landets yngsta graniter den s k Götemarsgraniten, det är en medel- till grovkornig granit. Väster och norr om sjön finn en äldre medelgrov granit. sjöbäckenet är frampreparerat av inlandsisen och har genom de olika granittyperna erhållit två,morfologiskt, olika delar. sydöstra delen av sjön är av platåsjötyp med 29

40 påfallande jämn botten medan den nordvästra delen är av sprickdalskaraktär. Sjön är påverkad av flera sänkningsföretag, mellan gjordes en sänkning på ca 1,2 m för att förbättra odlingsmöjligheterna. Yttligare en sänkning företogs mellan åren på ca 1,25 m. Från 1982 finns en vattendom som tillåter en dämning av sjöns vattenstånd till en höjd av 1,7 m ö h för att OKG skall kunna nyttja sjön som råvattentäkt, i medeltal tas 23 1/s. Tidigare har det funnits flodkräfta i sjön, troligen försvann beståndet efter inplanteringar av ål, 1980 inplanterades ålyngel i Götemaren. Kvicksilverhalten i gädda är uppmätt till 0,27 mg Hg/kg. Götemaren får anses vara tämligen mångformig beroende på ett relativt stort antal arter fiskar och sjöberoende fåglar. Förekommande fiskarter är gädda, abborre, lake, ål, braxen, id, björkna, benlöja, sarv, gers och småspigg. Sjön har höga ornitologiska skyddsvärden, till häckfågelfaunan hör knölsvan, vigg, storskrake, trana, storlom (3 par) och fiskgjuse (2 par). Glacialrelikta kräftdjur eftersöktes, l en undersökning 1986, men kunde inte påvisas. Götemaren hyser både abiotiska och biotiska rariteter. Sjön har en för regionen hög konduktivitet, ms/m, orsaken är troligen att det sker en lufttransport av salthaltiga vattendroppar från Östersjön. Sjöns djup, nästan 18 m, i förhållande till den låga höjden över havet, l m, är också ovanligt. Götemaren är geomorfologiskt intressant då den i sen tid avsnörts från Östersjön. De biotiska rariteterna är flotagräs, Sparganium grmineum, och långnate, Fotamageton praelongus, båda är sällsynta för regionen. Förekomst av bäckbaggen, Stenelmis canaliculata, som är utrotningshotad.. Utterobservationer har rapporterats vid ett par tillfällen. Drottningholms sötvattenlaboratorium har bedrivit ålförsök sedan Syftet är att se hur mycket en sjö som Götemaren kan ge tillbaka i kronor och kilo. Götemaren är säregen genom att den är en av de få större sjöarna inom den naturgeografiska regionen, Sörmlands ocn norra Götalands skärgårdar. Berggrunden so om sjön är säregen genom att graniten där är uppdelad i ett system av bågformiga ryggar. Götemarens värde består främst av; skyddsvärd fågelsjö, förekomst av raritet, säregen geologi och dess egenskap som nyckelområde. 30

41 Hummel :q_ Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring 1 utloppet: 73, Virån : Oskarshamn 6G SO 6G 2f 54,8 m 127,93 kffi2 5,40 km2 61 m 0,77 m3fs Naturvärdesklass: I, Särskilt högt naturvärde Hummeln är belägen ca l km s om Kristdala i askarshamns kommun. Sjön kan karaktäriseras som en mesotrof klarvattensjö. Hummeln är uppdelad i två delar, Norrsjön och Sörsjön, av den långt utstickande halvön Älgenäs. Sjön ligger i övergångszonen mellan Småländska höglandets småkuperade ytterområden och Västervikstraktens sprickdalsterräng. Undersökningar har visat att Hummeln troligen bildats genom en kombination av en förkastning, och ett meteoritnedslag. Breccior i berggrunden nära stranden vid Humlenäs tyder på att en förkastning ägt rum. Med ledning av bl a sjöns form och djup antas ett meteoritnedsag äg t rum i Sörjsön. Berggrunden i Hu~~elns tillrinngsområde utgörs till största delen av Smålandsgranit. Runt om själva Hu~~eln utbreder sig ett bälte av porfyr. Kambrosiluriska bergarter som innehåller sandsten och kalkkonglomerat har påträffats vid Humlenäs. Dessa block kommer troligen från Hummelns bottnen där ett fast kambrosilurlager förmodas befinna sig. Allt tyder på att blocken förts upp av inlandsisen. Den dominerande jordarten i avrinningsområdet är morän men även lera förekon~er. I Hummelns sydöstra del bildar Kristdalaåsen en rad långsträckta holmar med klapperstränder. Åsen fortsätter därefter vidare mot söder. Kristdalaåsen har bedömts som synnerligen skyddsvärd, klass I, i grusinventeringen över askarshamns kommun. Stränderna är i huvudsak omgivna av barrskog, i någon mån av åker och hagmarker. En hel del lövskogsbestånd påträffas närmast sjön. Naturreservat finns vid Humlenäs som bl a hyser en rik flora. Området är av riksintresse för naturvården. Hummeln är påverkad av flera ingrepp, dels är den kraftigt sänkt i slutet av 1800-talet och dels är en del åkerdikningar gjorda i anslutning till sjön. Kristdala avloppsreningsverk mynnar i Malghultegöl, straxt uppströms Hummeln. Reningen var tidigare bristfällig och Malghultegöl eutrofierades och tidvis uppstod algblomningar. Vintertid finns det risk för syrebrist i gölen, då frigörs fosfor från sedimenten och kan därigenom påverka Hummeln. Tidigare var Hummeln en oligotrof och oligohumös klarvattensjö, nu har trofinivån ökat och sjön kan nu karaktäriseras som en mesotrof sjö. I Malghultegölens sediment har förhöjda 31

42 halter av tungmetaller mätts upp, det finns en risk för ett läckage av tungmetaller till Hummeln. Kristdala nyttjar Hummeln som vattentäkt. Oskarshamn tar vatten från stora Brå detta medför en indirekt påverkan av Brååns vattenföring. Bråån, som är Hummelns huvudtillflöde, mynnar i Sörsjön. Vid ett kraftigt vattenuttag skulle detta kunna medföra att Hummelns vattenstånd sänks. Främmande arter i sjön är vattenpest, Elodea aanadensis, dessutom är gös inplanterad. Hummeln får anses vara mångformig genom ett mycket högt flikighetstal och det stora djupet. Förekommande fiskfauna är abborre, gädda, braxen, mört, siklöja, hornsimpa 1 ål och sarv sa~t troligen nors och ruda 1 eventuellt även sik. Dessutom finns ett bestånd av flodkräfta. Humrneln har höga raritetsvärden, både abiotiska och biotiska. De abiotiska rariteterna består i att SJOn uppkommit genom ett meteoritnedslag och att den har en negativ heterograd syrgaskurva. Syrgasmättnaden är då som lägst vid språngskiktet, vanligen är den lägst i det bottennära skiktet. Bland de biotiska rariteterna kan nämnas är bland annat fem stycken glacialmarina relikter hornsimpa (enda s j ön i länet) 1 Mys is reliata 1 PaLlasea quadrispinosa, Pontoporeia affinis och Limnoaalanus maarurus. Tidigare uppgifter finns om mal, de senaste från 1945, och den blågröna algen Nostoa zetterstedti. Humrneln hyser även flera arter som är mindre sällsynta här kan nämnas växterna korsandmat, Lemna trisulaa, och krusnate, Fotamageton arispus, och snäckorna Vivparus fasciatus samt v. versatile. Dessutom finns det enligt obekräftade uppgifter flera ovanliga insekter. En art som inte är sällsynt men som ändå förtjänar att nämnas är skinnbaggen, Ranatra linearis. Det finns en viss risk att att den negativt heterograda syrgaskurvan och Nostoa zetterstedtii försvunnit när trofiniån ökade. Bägge är utmärkande för oligotrofa sjöar. Humrneln har ett visst värde som nyckelornråde, sporadiska undersökningar och exkurusioner är gjorda från universitet och högskolor. Hummeln är så speciell att om ett universitet funnits på närmre håll hade Humrneln säkerligen varit mycket bättre utforskad. Hummeln har en hög biologisk funktion som hyser en rad sällsynta organismer. Hummeln har dessutom betydelse för bad- och friluftslivet. Humrnelns värde består främst i dess egenskap av mångformighet, höga raritetsvärden och en hög biologisk funktion... 32

43 Illern Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring l utloppet: 73, Virån : Oskarshamn/Hults fred 6G SV 6G 2c, 6G 3c 115 m 71,67 kffi2 3,99 km 2 26,5 m 0,43 m3/s Naturvärdesklass: II, Högt naturvärde Illern är belägen 3 km NV om krokshult och 9,5 km V om Kristdala. Det är en oligotrof klarvattensjö. Stränderna är steniga, blackiga och sandiga. Vid stränderna finns ofta pors och blåtåtel, bladvassruggar finns mycket sparsamt. Den kan karaktäriseras som en klippbäckensjö och ligger i ett korsande sprickdalssystem. Berggrunden i avrinningsområdet utgörs i huvudsak av granit. Det är en flikig sjö med klippstränder och nästan helt omgiven av skog. På flera ställen är skogen en urskogsartad naturskog. Illern är en naturskön skogssjö. Illern är starkt påverkad av en damm vid sjöns utlopp, denna damm reglerar sjön och utgör ett definitivt vandringshinder. I övrigt är påverkan ringa. Det förekommer inga industriella eller kommunala utsläpp. En del sommarstugor finns främst runt sjöns norra del. Tidigare fanns det gott om flodkräfta men beståndet drabbades 1988 av kräftpest. signalkräfta har rymt från en närliggande damm och har nu etablerat ett hyggligt bestånd. Illern får anses vara tämligen mångformig beroende på antalet fiskarter och sjöberoende fåglar samt ett relativt högt flikighetstal. Sjön har höga ornitologiska värden, bland häckfåglarna märks bl a storlom (5 par), fiskgjuse (2 par), storskrake (2 par), vigg (2 par) samt trana och häger. Förekommande fiskarter är.gädda, abborre, mört, siklöja lake, braxen benlöja samt enstaka ål och sutare. Bland växterna kan nämnas bl a styvt braxengräs, Isoetes lacustris, vekt braxengräs, I. setacea, spikblad, Hydrocotyle vulgaris, och strandranunkel, Ranunculus reptans. Ett glacialmarint kräftdjur finns Pallasea quadrispinosa. Förhållandet att P. quadrispinosa förekornmer som enda reliktart är relativt ovanligt. Utter finns i. Viråns vattensystem. Sjön har en hög biologisk funktion genom dess ornitologiska värden, samt att det är en relativt stor skogssjö med ringa kemisk påverkan. Den är också mycket värdefull för friluftslivet och för fritidsfisket. En av orsakerna till att den är omtyckt är att den har vildmarkskaraktär. 33

44 Illerns värde består främst i mångformighet ett visst raritetsvärde och dess biologiska funktion. Tängersjö Avririningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring l utloppet: 73, Virån : Hultsfred 6G SV 6G 4c 120 m 0,48 km2 o f lo km 2 8,5 m 0,003 m3/s Naturvärdesklass: III, skyddsvärd i övrigt Tängersjö är belägen 2 km VSV Vederhult och 11 km }N om Kristdala. Det är en oligotrof sjö som till största delen omgärdas av barrskog. Bergrunden inom avrinningsområdet utgörs i huvudsak av granit och Smålandsporfyr. Grundbotten består främst av organogent material. Pors och vitmossor bildar en strandzon runt s tora delar av sjön men även en del hällmark finns samt en liten hage som gränsar til sjöns nordvästra del. I sjöns västra del utgörs den övre littoralzonen av vattenklöver och ett vegetativt bes tånd av starr. Naturligheten får anses som hög då påverkan är låg. Detta beroende på avsaknad av reglering och utsläpp. Åkrar saknas i avrinningsområdet. Ett hygge -10 % av strandlängden finns dock. Mångformigheten får anses som ringa främst beroende på den lilla storleken, ett lågt flikighetstal samt den ensartade sammansättningen av grundbotten. Fiskfaunan är okänd. I en inventering av glacialrelikta kräftdjur, 1986, påträffades ingen glacialrelikt. Sjön är en kalkreferenssjö och har därmed höga vetenskapliga värden. Dessutom har undersökningar av miljögifter i svartvit flugsnappare gjorts runt sjön. Tängersjös värde består främst i dess egenskap som kalkreferenssjö. 34

45 Hulingen Avrinningsornråde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring i utloppet: 74, Ernån : Hultsfred 6G SV 6G 3a 95,1 m 643,28 kffi2 6,83 kffi2 12 m 4,1 rn3fs Naturvärdesklass: II, Högt naturvärde Hulingen är belägen ornedelbart S om Hultsfred. Sjön är rnesotrof. Botten utgörs av lera som är överlagrad av ett par decimeter tjockt lager organiskt material. Den sydöstra delen, Lönnekullaviken, kan kanske närmast karaktäriseras som en lerslättsjö. Medeldjupet är 2 m och maxdjupet är 12 m. Blandskog dominerar omnejden, södra delen är uppblandad av björkhagar och jordbruksmark. En smal bård av bladvass och sjösäv finns i stort sett runt hela sjön. Uppe på stranden övergår vegetationen i en al- och videskog. Relativt stora delar kantas av fuktiga betesängar som är viktiga rastplatser för vadare. Vid Järnudden finns ett fågeltorn. Fina botaniska marker finns runt om sjön. Flera av stränderna vid sjön har erhållit särskilt högt värde, klass I, vid våtmarksinventeringen i Kalmar län. Från Hulingens sydöstra del utbreder sig, mot sydost, isälvsavlagringar i form av åsryggar, kullar, terrasser och grusfält. Dessa har bedömts som synnerligen skyddsvärda, klass I, vid grusinventeringen av Hultsfreds kommun. Hulingen är kraftigt påverkad. Sjön är sänkt åtminstone en gång 1926/1927. En damm är upprättad 3,6 km nedströms Silveråns utlopp ur Hulingen vid Hagelrums gård. Dammen har funnits sedan 1853 men blivit ombyggd flera gånger. Regleringen torde ha en liten utjämnande effekt på vattenföringen i Silverån. Hulingen fungerar därför i stort sett som en oreglerad sjö med naturlig magasinering av flöden. Det förekommer utsläpp både i och uppströms SJOn. Dessa består av bly, koppar och krom från industrier samt närsalter och syretärande organiska föroreningar från industrier och det kommunala reningsverket. Gamla utsläpp av kvicksilver finns lagrade uppströms sjön. Då det tidigare togs sjömalm från Hulingen kan man dra slutsatsen att sjön ursprungligen var oligotrof. Sjön har, genom tillförsel av näringsämnen, under en period varit eutrof. I takt med att belastningen minskat under och 1970 talen har sjön åter hämtat sig och det är först på 80-talet som fosforhalterna börjat sjunka. Dock ligger kvicksilverhalten i gädda fortfarande på en hög nivå detta troligen p g a effekten av minskad belastning. Fram till mitten av 70-talet var troligen större delen av kvicksilvret fastlagt i form av 35

46 svårlösliga föreningar. Den förbättrade vattenkvaliten i Hulingen har medfört en tillfälligt ökad aktivering och biologisk omsättning av kvicksilver i sjön uppmättes kvicksilverhalten i fisk till 0,98 mg Hg l kg gädda. Hulingen får anses vara tämligen mångformig beroende på ett högt antal häckande fåglar. Flera av dem är ovanliga bl a kan nämnas svarthakedopping, grågås, bläsand, skedand, brunand, vattenrall, småfläckig sumphöna, trana, lärkfalk eventuellt även årta. Dessutom finns en skrattmåskoloni på ca 1500 ex. Det är även en viktig rastlokal, i slutet av oktober kan antalet änder uppgå till ex. Även svan och gäss rastar. Vid lågvatten ses stora vadarflockar vid sjöns gyttjebankar och strandängar. Det är Lönnekullaviken i den sydöstra delen som är värdefullast ur ornitologiskt synvinkel. Förekornrnrnande fiskarter är gädda, abborre, mört, benlöja, lake, ål, sarv, braxen och sutare. Inne i Lönnekullaviken finns rikligt med korallrot, Corallorhiza trifida. Sjön har en mycket hög biologisk funktion både för häckande och rastande fåglar. De norra delarna av sjön har genom deras närhet till Hultsfred ett mycket stort rekreativt värde. Fiskproduktionen i sjön får anses som hög. Lönnekullaviken, foto taget från fågeltornet vid Järnudda. Viken avviker från resten av sjön genom en mycket tätare vegetation. 36

47 Hulingens värde består främs t i ajct den har en mycket hög biologisk funktion. Dessutom har den ett stort rekreativt värde. Ramsebosiön Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring i utloppet: 74, Emån : Hultsfred 6F SO 6F Oh 162,9 m 6, 7 3 kffi2 0,84 km2 14,5 m 0,045 m 3 /s Naturvärdesklass: III, Skyddsvärd i övrigt Ramsebosjön är belägen 3 km SV om Virserum. Sjön är oligotrof och dess avrinningsområde utgörs i huvudsak av barrskog, berggrunden består av äldre granit. I det strandnära området ökar lövinslaget något och här finns även en del åker och myrmark. Den västra och nordvästra stranden utgörs av sandstrand bitvis med stora bestånd av notblomster. På den södra och sydöstra stranden ökar inslaget av organiskt material. Längs den sidan finns även en smal bård av bladvass och sjösäv vilket i stort sett saknas i de västra och nordvästra delarna. I den nordöstra delen av sjön finns en våtmark som har bedömts som värdefull ur naturvårdssynpunkt, klass II, vid våtmarksinventeringen i Kalmar län. Mellan Ramsebo och sjön Moren utbreder sig en isälvsavlagring. Den är uppdelad i två typer en del med dödissänkor och en del med åsryggar. Isälvsavlagringarna har bedömts som synnerligen skyddsvärda, klass I, i grusinventeringen över Hultsfreds kommun. Ramsebosjön är påverkad dels av en sänkning 1924 och en mindre torvdikning Under ett par år i slutet av 80- talet fanns en mindre fiskodling i sjön. Vid ett besök våren -91 fanns ett hygge på -10% av strandlängden. Intill den östra delen av sjön går landsvägen mellan Fågelfors och Virserum. Ramsebosjön får anses ha en ringa mångformighet beroende på lågt antal sjöberoende fåglar och fiskarter samt ett lågt flikighetstal. Förekommande fiskarter är gädda, abborre samt enstaka braxen och mört. Bland de fåtaliga, sjöberoende häckfåglarna finns fiskgjuse. Sjön är en för regionen karaktärisktik näringsfattig skogssjö. 37

48 Ramsebosjön är en kalkreferenssjö och har därmed ett stort vetenskapligt värde. Ramsebosjöns värde består främst i dess egenskap som kalkreferenssjö och att den är ett framstående exempel på en näringsfattig skogssjö. Allgunnen Avrinningsområde: Koordinater {enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring i utloppet: 75, Alsterån : Högsby/Nybra 5G SV 5G 3c, 5G 3d, 5G 4c, 5G 5c 84,7 m 1080' 51 km2 13' l km2 15,6 m 8,4 m3fs Naturvärdesklass: I, Särskilt högt naturvärde Den är belägen ca 6 km NO Alsterbro. Allgunnen är en oligotrof skogssjö. Det är Kalmar läns näst största sjö med en yta av 1310 ha. Det är en variationsrik sjö med många öar. Sjön ligger i ett urbergsområde, granit dominerar men inslag av porfyr finns i norr. Terrängen är flack och jordmånen består av ett tunt moräntäcke. Sjön är oligotrof, bottentopografin flack och delvis mycket blackig. Barrskog och enstaka tallplanteringar dominerar strändernas vegetation men hedekskog och ek-aspskog samt flera kärr ligger insprängda. Odlad mark finns sparsamt i Allgunnens norra del. Öarna består av ängs- och hedekskog. Landstranden närmst sjön består ofta av en bård med pors och blåtåtel. Området har en vacker landskapsbild och är av rikssintresse för naturvården. Våtmarkerna på Bästenäs och på öarna i sjön har erhållit särskilt högt värde, klass I, vid våtmarksinventeringen i Kalmar län. Detta genom att de är representativa, orörda och bland de främsta exemplen på oligotrofa sankmarker. Längs sjöns stränder finns även våtmarker med högt värde, klass II. Allgunnen beskrivs ibland som en av södra Sveriges största oreglerade sjöar. Detta är ej helt korrekt då det i Uddevallshyttan, ca 1,5 km nedströms Alsteråns utlopp finns en damm. Denna reglerar till viss del även Allgunnen. Uppströms i Alstermo finns en del industriella utsläpp'i Alsterån {ytbeha.ndlingsindustri och en kartongfabrik). Uppströms i Badebodaån finns kommunala avloppsreningsverk. Dessa, uppströms utsläpp, bedörns dock ha en låg påverkan på Allgunnen. En del sommarstugor finns runt sjön främst i norra delen. Kräftpest bröt ut 1979 och fint bestånd av flodkräfta försvann. Sedan dess har signalkräfta inplanterats 1981 och Flera fiskarter har planterats in, sik 38

49 på 30-talet, gös på 40- och 50-talet. Gädda planterades under för att förbättra beståndet. Kvicksilverhalten i gädda ha~ uppmätts till 0,68 mg Hg/kg gädda. Mångformigheten bedöms vara hög p g a en artrik fiskfauna och ett högt flikighetstal. Förekommande fiskar är gädda, abborre, mört, braxen, björkna, sarv, siklöja, lake, gers benlöja, gös, öring, elritsa, bäcknejonöga, stensimpa enligt ortsbefolkningen även ål och sutare, möjligen även sik. Till häckfågelfaunan kan s torlom, fiskgjuse och kanadagås räknas. Strömstare övervintrar i åarna vid sjön. Sjön hyser det glacialrelikta kräftdjuret, Mysis relicta.. Sjön hyser både abiotiska och biotiska rariteter. Den flacka terrängen har medfört att Allgunnen har tre utlopp. Dessa är Skureboån, Loppån och Alsterån, den sistnämnda är det största där ~3/4 av sjöns avrinning sker. Två sällsynta växter förekommer dels safsa, Osmunda regalis, (sällsynt i landet) vid in och utloppet till Alsterån, och det för världen sällsynta gräset sjötåtel, Deschampsia setacea. Den relativt låga påverkningsgraden gör att Allgunnen skulle kunna vara ett betydelsefullt studie- och referensområde vid limnologisk forskning. Den biologiska funktionen får anses vara hög beroende på en artrik fiskfauna i en stor och mångformig SJO. Sjön har även en stor betydelse för friluftslivet genom bad, fiske och kanotpaddling. 39

50 Allgunnens värde består främst av; en stor mångformig SJO som är relativt opåverkad. Dess ovanliga hydrografi, med tre olika utlopp och även sjöns biotiska rariteter. Möcklasjö Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring i utloppet: 75, Alsterån : Nybro 5G NV 5G 5b 123 m 6 f 78 km 2 l f 18 km2 2,8 m 0,051 m3fs Naturvärdesklass: III, Skyddsvärd i övrigt Möcklasjö är belägen 5 km V om Allgunnen och -11 km N om Alsterbro. Det är en oligotrof sjö. Den omgärdas till största delen av barrskog men även en del myrmark gränsar till sjön. Berggrunden inom avrinningsområdet består ungefär av lika delar av smålandsporfyr och granit, jordmånen utgörs i huvudsak av morän. Sjöns botten består främst av sand och sten. Sjön är försurningspåverkad, ph-värdet ligger för närvarande straxt under 6 och alkalainiteten är låg -0,01 mekv/1. I övrigt är påverkan låg, endast en liten del åker och två hus förekommer inom avrinningsområdet. Mångformigheten får anses som ringa beroende på en låg diversitet bland fisk och sjöberoende fågel samt ett lågt flikighetstal och avsaknad av stabilt hypolimnion. Bland häckfåglarna märks bl a storlom. Förekommande fiskar är gädda, abborre, ål mört, braxen och eventuellt sarv och benlöja. Möcklasjö är en kalkreferenssjö och har därmed ett stort vetenskapligt värde. Möcklasiös värden består främst i dess egenskap som kalkreferenssjö. 40

51 Brunnsjön Avrinningsornråde: Koordinater (enligt SMHI): Kornrnun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområde-ts storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring l utloppet: 78, Halltorpsån : Emmaboda 4F SO 4F 4i, 4F 4j 98,4 m 4, 45 kffi2 o,11 kffi2 11 m 0,033 rn3fs Naturvärdesklass: III, skyddsvärde i övrigt Brunnsjön är belägen 3 km NV Kan@arbo och ca l mil NO om Vissefjärda. Brunnsjön är en oligo trof, hurnös sjö, Vegetationen är typisk med bl a gul- och vi t näckros samt sjöfräken. Bottenmaterialet består främst av organogent material men grus/sten och häll förekorruner. Sjön omgärdas av barrskog. Brunnsjön är försurningsskadad men kalkas inte då det är en kalkreferenssjö. Alakaliniteten är knappt mätbar och ph pendlar mellan 5 och 5,5. Längs den östra stranden finns ett hygge som upptar ca 30 % av strandlängden. Kvicksilver i gädda uppmättes 1991 till 1,5 mg Hg/kg fisk. V&rdet ligger högt över svartlistningsgränsen men grundas på endast en gädda. Sjöns mångformighet är låg beroende på ett lågt antal fiskarter samt ett lågt flikighetstal. Förekommande fiskarter är abborre, braxen, mört och gädda. De två sistnämnda är sparsamma. Sjön är representativ för de näringsfattiga brunvattensjöarna i den södra delen av länet. Sjön är en kalkreferenssjö och har därmed höga vetenskapliga värden. Dessutom har undersökningar av miljögifter i svartvit flugsnappare gjorts runt sjön. Brunnsjöns värde består främst av; att det är ett framstå ende exempel på en näringsfattig brunvattensjö och dess egenskap som kalkreferenssjö. 41

52 Tomeshultagölen Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring 1 utloppet: 80, Lyckebyån : Emmaboda 4F NO 4F 8f 179,2 m 3,5 km2 o f 08 km 2? 0,028 m3/s Naturvärdesklass: II, Högt naturvärde Tomeshultagölen är en 8 ha stor myrgöl, belägen ca 4 km VNV Eriksmåla. Sjön är närmast att betrakta som dystrof. Den har ett starkt humöst vatten och omges av en myr på ca 50 ha. Myren breder, långsträckt, ut sig mo-t norr och själva sjön är belägen i dess södra del. Området närmast sjön består av gungfly, uppbyggt av flera vitmossearter. Myren har fått högsta naturvärde, klass I, vid våtmarksinventeringen. Området är av riksintresse för naturvården. Mångformigheten får anses som ringa genom sjöns enahanda stränder, ett lågt flikighetstal och ett lågt ph. Tomeshultagölen saknar buffertförmåga (alkaliniteten =O), ph varierar omkring ph 5. Det är troligt att sjön är naturligt sur (vilket är det normala för dystrofa sjöar) men att sjöns ph ändå sjunkit något genom försurningen. Då det är en kalkreferenssjö kalkas den ej. I övrigt har sjön en hög naturlighet p g a låg påverkan. Det finns ett par diken i myrens norra del samt ett mindre hygge gränsande till myren nedströms sjön. Troligen är det den enda sjön inom Lyckebyåns avrinningsområde som inte är påverkad av sänkning. Tomeshultagölen är representativ och får ses som ett framstående exempel på en myrgöls utvecklingsförlopp. Sjön har en nyckelfunktion då den är en kalkreferenssjö. Dessutom har den betydelse som exkursionsmål för högskolor och universitet. Tomeshultagölens värden består främst av; att den är ett framstående exempel på en dystrof sjö, stora vetenskapliga värden som kalkreferenssjö. Den har även betydelse som exkursionsmål för högskolor och universitet. 42

53 Hornsj n Avrinningsområde: Koordinater (enligt SMHI): Kommun: Topografisk karta: Ekonomisk karta: Höjd över havet: Avrinningsområdets storlek: Sjöstorlek: sjödjup max: Medelvattenföring i utloppet: Hornsjöns avrinngingsområde : Borgholm SH NV 5H 8d 0,5 m 37 kffi2 2,1 kffi2 3,9 m 0,2 m3js Naturvärdesklass: I, Särskilt högt naturvärde Hornsjön är belägen 2 km NV Löttorp i Borgholms kommun på norra Öland. Det är Ölands enda egentliga sjö. Den är mesotrof och kan karaktäriseras som en Charasjö, d v s den är extremt kalkrik och kransalger av släktet Chara bildar stora bestånd. Stränderna runt sjön är flacka, östra sidan utgörs av tallskog på sandbankar, den västra sidan består främst av lövskog, i södra och norra delen förekommer en blandskog av löv- och barrträd. Bottenmaterialet inom litoralzonen utgörs i de östra delarna av ren sand, i övrigt av sandig gyttja. I de västra delarna är det en riklig förekomst av stenblock och har därmed en annan karaktär än den östra sidan. Av de beståndsbildande växterna kan bl a nämnas bladvass, smaloch bredkaveldun, ag, rödträfse (en kransalg) och sjöfräken. Tidigare hade Hornsjön ett mycket rikt fågelliv men sjösänkningar har medfört att de öppna översvämningsmarkerna försvunnit och stränderna är numera skogsklädda. I sjöns norra det finns nio mindre öar. Sjön ingår i Horns kungsgårds naturreservat. Hornsjön är påverkad av två sänkningar den första omkring år 1822, den andra någon gång mellan åren 1901 och Den sammanlagda nivåsänkningen är ca 1,5 meter. Sjön var ursprungligen oligotrof men är numera mesotrof. Trofinivån har ökat genom utsläpp från ett kommunalt avloppsreningsverk i Löttorp, men fr o m maj 1991 har dessa utsläpp upphört. Dessutom fick sjön tidigare ta emot utsläpp från ett mejeri, men det är sedan länge nedlagt. Möjligen har sjösänkningarna också inverkat till att höja trofinivån. En jämförelse med tidigare vattenkemiska och planktoniska studier visar en tendens av en utveckling mot ett mera näringsfattigt stadium. Sjöns utlopp har bitvis kanaliserats i sambandmed sjösänkningarna. Detta tillsammans med en låg höjd över havet har medfört misstankar om saltvatteninbrott från Kalmar sund in i Hornsjön. Om detta sker är det troligen av en så begränsad omfattning att ingen påverkan av ekosystemet uppstår. Undersökningar av kiselalgskal i sedimenten visar inga spår av saltvatteninbrott. Hornsjön får betraktas som mångformig då den har ett rikt fågelliv och ett relativt högt antal fytoplanktonarter. 43

54 Förekommande fiskarter är mört, abborre, gädda, sutare, braxen, gers, benlöja, sarv och ruda. Det finns tidigare uppgifter om att karp skulle vara inplanterad dessa är troligen ej kvar. Bland de 24 häckande arterna kan exempelvis årta, skedand, brunand, brun kärrhök nämnas. Fiskgjuse häckar i Böda kronopark och födasöker i Hornsjön. Alla dessa arter är har en sparsam förekomst i Sverige. Sjön är också viktig för rastande fåglar främst änder, doppingar och tärnor. En växt som är vanlig i havsvikar men sällsynt i sjöar är borstnate, Fotamageton pectinatus. Sjön är unik som Charasjö i Kalmar län och skulle kunna ha betydelse som exkursionsobjekt för skolor. Hornsjön har en stor biologisk funktion, dels som Kalmar läns enda egentliga kalksjö och dels som rast- och häcklokal för flera sparsamt förekommande fåglar. Den har också en rekreativ värde för naturintresserade och turister, ett fågeltorn finns vid Klosterholmen. Hornsjöns värde består främst av dess mångformighet, en stor biologisk funktion då det är den enda egentliga kalksjön i Kalmar län. Sjön utgör i övrigt en viktig häcknings- och rastlokal. 44

55

56