Skellefteå kommun, Västerbotten län

Transkript

1 1 Förslag på områden i Skellefteå kommun, Västerbotten län som bör omfattas av utvidgat strandskydd

2 2 Innehållsförteckning Inledning Områden i Skellefteå kommuns norra kustområde föreslås få utvidgat strandskydd Områden i Skellefteå kommuns södra kustområde föreslås få utvidgat strandskydd Utgångspunkter för bedömning av strandområdena Konsekvenser av ett utvidgat strandskydd Intresseprövning Centralt underlagsmaterial Berörda områden Bilaga 1. Översiktlig beskrivning av länsstyrelsens arbete med uppdraget, översyn av strandskyddsbeslut tagna med äldre lagstiftning. Bilaga 2. Beslut om delgivningsform.

3 3 Inledning Länsstyrelsen föreslår att det generella strandskyddet utvidgas inom ett antal områden i Skellefteå kommun. Förslagen är upprättade efter en översyn av tidigare tagna strandskyddsförordnanden. Uppdraget om översynen gavs av regeringen till alla länsstyrelser i landet på grund av ändringar i strandskyddsbestämmelserna i miljöbalken. Översynen handlade i korthet om att undersöka huruvida strandområden bör ha ett utvidgat strandskydd enligt nu gällande strandskyddslagstiftning för att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Mer om arbetet med översynen finns i bilaga 1. Delgivning av förslagen om utvidgat strandskydd görs enligt bestämmelser i Förordning om områdesskydd enligt miljöbalken och enligt Delgivningslagen. Länsstyrelsen redogör i beslut, se bilaga 2, att delgivning av förslag till beslut om utvidgat strandskydd i Skellefteå kommun både ska delges genom vanlig delgivning och kungörelsedelgivning. Områden i Skellefteå kommuns norra kustområde föreslås få utvidgat strandskydd: Avasandviken-Kornhällan Hässjeholmen-Bjässviksnäset Kågnäsudden-Sandviksberget Lilludden-Grubbholmen Lillåfjärden Orrholmsudden Ostviksfjärden Rännhällhamnen-Lill Snäckhamnen Sandviken Öar: Halsön/Granön, Romelsön, Rönnskäret, Buskön/Kringsön, Sikören och Stor Blåbärsholmen. Områden som föreslås få utvidgat strandskydd längs Skellefteå kommuns norra kustområde.

4 4 Områden i Skellefteå kommuns södra kustområde föreslås få utvidgat strandskydd: Alderholmen-Storsand Bjuröklubb Brännöudden-Storviksberget Flakaskär-Vånören Gräsvikshällan-Skallön Häbbersviksskäret-Bastuudden Jungfruviken-Korsörarna Lövselefjärden-Pålholmen Petberget Selviksanden-Bärgansstranden Simmersanden-Råghagaviken Själugadden-Buröväggen Sundsanden Öarna: Flakaskärsgrundet, Ledskär och Småskär Områden som föreslås få utvidgat strandskydd längs Skellefteå kommuns södra kustområde.

5 5 Utgångspunkter för bedömning av strandområdena Utgångspunkter vid bedömningen av strandområdet har varit strandskyddslagstiftningens syftesformulering I 7 kap miljöbalken står: Strandskydd gäller vid havet och vid insjöar och vattendrag och syftar till att: 1. trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och 2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde). Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att utvidga strandskyddsområdet till högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften. Ett beslut om att utvidga strandskyddsområdet ska gälla omedelbart även om det överklaga. I förarbetena till den nya lagstiftningen ges ett antal exempel på när det kan vara motiverat att besluta om en utvidgning av strandskyddsområdet. Det kan röra sig om: 1. områden som omfattas av annat områdesskydd, till exempel naturreservat och Natura 2000 områden, 2. riksintresseområden enligt 3 kap. 6 andra stycket och 4 kap. 2 8 MB, 3. kust- och skärgårdsområden som inte redan har förlorat i betydelse på grund av exploatering, 4. grunda havsbottnar av betydelse för flora och fauna, 5. välbesökta friluftsområden eller områden som har tydlig potential att bli det och som riskerar att gå förlorade utan ett nybyggnadsförbud, 6. tätortsnära strövområden eller 7. ekologiskt känsliga områden som inte omfattas av annat områdesskydd. Då länet har en förhållandevis hög andel bebyggelsepåverkad kust har motiv tre ovan varit en särskilt viktig utgångspunkt i bedömningen. Särskilt långsträckta ej exploaterade områden har varit intressanta då de generellt sett kan förväntas erbjuda frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd till gagn för biologiska värden och ekologiska funktioner och människors möjligheter till friluftsliv i relativt orörd natur. Länets regionala miljömålsarbete har också haft betydelse i sammanhanget, särskilt målformuleringar för miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. En viktig utgångspunkt i arbetet har även varit att samråda med Skellefteå kommun. Konsekvenser av ett utvidgat strandskydd Inom områden som omfattas av utvidgat strandskydd gäller samma bestämmelser som för områden med generellt strandskydd. Länsstyrelsen vill förtydliga att en utvidgning av strandskyddet inte påverkar areella näringar eller verksamheter med tillstånd enligt miljöbalken. Det är fortfarande tillåtet att uppföra byggnader, anläggningar etc. om de behövs för jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln, 7 kap. 16 MB. Någon rätt till ersättning för ägare och innehavare av särskild rätt till mark med anledning av ett beslut att utvidga strandskyddsområdet föreligger inte, 31 kap. MB. Intresseprövning Vid prövning av förslag till utvidgat strandskyddsområde ska hänsyn även tas till enskilda intressen enligt miljöbalkens 7 kap. 25. Länsstyrelsen bedömer att enskildas rätt att använda mark eller vatten inte har inskränkts mer än vad som krävs för att säkerställa strandskyddets syften. Centralt underlagsmaterial Bedömningsgrunder för stränders naturvärden (2012) Rapport framtagen av LONA-projektet (Umeå och Lycksele kommuner) i samarbete med Umeå universitet.

6 6 Berglund J., Stenroth P., Larsson S. och Larsson S. (2012) Fiskreproduktion i skyddsvärda skärgårdsområden i Västerbotten, Länsstyrelsen Västerbotten & SLU Umeå. Engström J. (2012) Fältinventering av Skellefteå kommuns kust. Fiskeriverket (2011) Kartläggning av lekområden för kommersiella fiskarter längs den svenska ostkusten en intervjustudie. Finfo 2011: 3. Länsstyrelsen Västerbotten, Bevarandeplan Långstranden SE ; Brönsnäsviken SE och Storsand SE Länsstyrelsen Västerbotten (2008) Strategi för skydd av havs- och kustmiljöer i Västerbottens län. Naturvårdsverket (2010) Utvidgat strandskydd. En vägledning till underlag och beslut. Riksantikvarieämbetets Fornsök, ( ( ). Skellefteå kommun (2014) Samrådshandling LIS-plan. Tematiskt tillägg till översiktsplanen. Byggoch miljönämnden. Skellefteå kommun (2009) Fördjupning av översiktsplan för Skellefteå kommun i Västerbottens län Kusten. Skellefteå kommun (2006) Våra kulturmiljöer. Kulturmiljöprogram för Skellefteå kommun. Skellefteå kommun (1999) Kust- och skärgårdsområden med höga naturvärden i Skellefteå kommun. Bygg- och miljökontoret. Skellefteå kommun (1997) Kransalgsförekomster på grunda havsbottnar längs Skellefteåkusten. Skogsstyrelsen, Skogens pärlor, ( ). Berörda områden För varje område beskrivs de miljöer och de företeelser som utgör motiv till att det generella strandskyddet har utvidgats. Termer som används är till exempel; strand- och sumpskog, strandäng, flada, sandstrand, klapperstenfält, fiskeläge, gistgård eller labyrint. Dessa förklaras närmare i kapitlet termer och begrepp och varför de är intressanta ur ett strandskyddsperspektiv. Det är i huvudsak obebyggda strandområden som berörs. Dessa är att betrakta som relativt oexploaterade och kan därför erbjuda till exempel frånvaro av buller och avskildhet. Förhållanden viktiga både för ekologiska funktioner och biologiska värden, och för människor både direkt och indirekt. Alderholmen-Storsand, Skellefteå kommun, Västerbottens län Länsstyrelsens förslag Länsstyrelsen föreslår att strandområdet Alderholmen-Storsand, inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Inom området föreslås det generella strandskyddet utvidgas både på land och i vattnet, till att omfatta 200 m. För avgränsning, se karta. Motivering Motiven till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är ett omkring 5 km långt i princip obebyggt strandområde med betydelsefulla marina värden och andra höga naturvärden i anslutning till bäckmynningar, grunda havsvikar och en stor sandstrand med omgivande sandhed. Sandstranden är tillgänglig för bad och friluftsliv. Områdets värden ska betraktas tillsammans med de närbelägna uddarna Simonsgrundet, Nygrundet, Röjtingen och Simonsgrundet med innanförliggande vik Södra Grundfjärden samt utanförliggande öar. Sammantaget utgör dessa och Bäckfjärden, en ur Västerbottniskt perspektiv unik innerviksskärgård.

7 7 Obebyggda strandområden längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Alderholmen-Storsand: Området är beläget ca 5 km sydost om Burvik i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Hela området är av riksintresse naturvård -Lövångerskusten (NRO24080). Långstranden (SE ), Brönsnäsviken (SE ) och Storsand (SE ) utgör riksintressen som Natura 2000 områden enligt habitatdirektivet. I området finns skogar som Skogsstyrelsen, dels har klassat som gran- och tallskog med höga naturvärden, dels strandskog som klassats som värdefull sumpskog. Fastigheter som berörs av förslaget är: Burvik 3:4 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området tillhör Bäckfjärden som är Lövångerskustens enda fjärd med en välutvecklad innerskärgård. Fjärden är också en av de artrikaste på vattenväxter längs Skellefteå kommuns kust. Området karaktäriseras av flera bäckmynningar, grunda havsvikar och en förhållandevis stor sandstrand. Området är obebyggt, med undantag för några bosättningar. Dessa finns i Brönsnäsviken och på Alderholmen. Området är lättillgängligt. Vikarna Långstranden och Brönsnäsviken utgör två grundområden med ler och sandbotten som delvis blottas vid lågvatten. Grundområden är artrika, produktiva och känsliga miljöer som hyser rikligt med både smådjur och vattenväxter. Detta beroende bland annat på naturligt höga närsalthalter, gott ljusklimat och bra vattentemperatur som skapar rik växtlighet och varierad vegetationsstruktur. Ett flertal av de arter som lever i miljön, till exempel kransalger, är dessutom sällsynta och ibland till och med hotade. I vikarna finns fina förekomster av borsträfse (Chara aspera). Kransalger anses ofta särskilt värdefulla på grund av att de är vintergröna och därmed kan erbjuda föda till yngel och småfisk samt åt fåglar vid årstider när annan föda är begränsad. Markområdet på Långstrandens norra sida utgör Natura 2000 områden enligt habitatdirektivet. I anslutning till Natura 2000 området invid Långstranden och den bäck som mynnar ut i viken, finns en sumpskog. Sumpskog där huvuddelen utgörs av lövträd är mycket värdefull på grund av sin höga biologiska mångfald. Detta beror på att miljön ofta har en hög variation av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet skapar en hög artrikedom. Av förklarliga skäl är miljöer viktiga för många insekter, vilka i sin tur bidrar ett rikt fågelliv. På strandmiljön innanför Brönsnäsviken utmynnar Degerängesbäcken. Mynningsområdet med omnejd utgör också Natura 2000 område. Här skapar tillförseln av finkornigt sediment och organiskt material från vattendraget ett habitat i ständig förändring; området hålls fuktigt och näringsrikt till gagn för växter och djur. Stränderna är vegetationsklädda på finkornigt sediment inom översvämningszonen. Även strandängarna hyser en mängd olika arter och utgör viktiga rastplatser för flyttfåglar. I områdets nordligaste del finns Storsand, en förhållandevis vidsträckt sandstrand med bakomliggande sandhed som delvis har koloniserats av tallar. Större sandstränder är inte vanliga i Västerbottens län och utgör generellt sett viktiga livsmiljöer för olika insektsarter inte minst intressanta och hotande arter. Vattenområdet utanför Storsand bedöms ha en fin marin miljö. Även här har kransalgen Chara aspera noterats. Sandstranden är också viktig ur friluftslivsperspektiv. Storsand används idag som badplats och är tillgänglig via en enklare väg från närbelägna fritidshus. Det finns några parkeringsfickor iordningställda nära denna bebyggelse. I anslutning till sandstranden utmynnar Kolviksbäcken. Invid mynningsområdet finns en gran- och tallskog som har bedömts ha höga naturvärden. Denna del är också Natura 2000 område.

8 8

9 9 Avasanden-Kornhällan, Skellefteå kommun, Västerbottens län Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Avasandviken-Kornhällan inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land. Det generella strandskyddet utvidgas även i vattenområdet mellan Norra Storörudden och Södra Storörudden till att omfatta 200 m från havsstrandlinjen. För avgränsning, se kartan. Motivering Motiven till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är ett omkring 5 km långt obebyggt lättillgänglig strandområde med uddar och grunda havsvikar som är exponerade för havet. Uddar som erbjuder fria utblickar är generellt sett attraktiva besöksmål och de grunda havsvikarna utgör attraktiva miljöer för många olika växt- och djurarter. Storörviken och havsområdet utanför utgör viktiga reproduktionsområden för sik och abborre. Generellt sett råder brist på reproduktionsområden för fisk längs Västerbottens läns skärgårdsfattiga kust. Obebyggda strandområden med denna utsträckning längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt för flora, fauna och för människor. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Avasandviken-Kornhällan: Området är beläget ca 8 km sydöst om Östanbäck i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Enligt Fiskeriverkets kartläggning av reproduktionsområden för fisk utgör Storörviken och vattenområdet utanför mellan Södra och Norra Storörudden viktigt lekområde för Sik. Enligt Länsstyrelsens inventering utgör Storörviken viktigt lekområden för abborre. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Östanbäck 3:7 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området är helt obebyggt och karaktäriseras av uddar Hällskatagrundet, Södra Storöudden och Norra Storöudden och grunda havvikar Avasandviken, Grundskataviken och Storörviken. Då området är helt exponerat av havet består stränder i huvudsak av sten, block och klapperstensfält. På Hällskatagrundets yttre del finns en glosjö som omgärdas av strandängar. Glosjön har tidigare tillhört havsviken, man blivit sjö på grund av landhöjningen. Glosjön med sina vegetationsklädda stränder är en viktig häcknings- och rastlokal för flera fågelarter. Grundskataviken och Storörviken är grunda havsvikar. Förutsättningarna i grunda havsvikar som dessa som också till viss del har vegetationsklädda delar, är särskilt goda för en hög produktion av en individ- och artrik fauna och flora. Detta beroende bland annat på naturligt höga närsalthalter, gott ljusklimat och bra vattentemperatur som skapar rik växtlighet och varierad vegetationsstruktur. Ett flertal av de arter som lever i miljön, till exempel kransalger, är dessutom sällsynta och ibland till och med hotade. Kransalger anses ofta särskilt värdefulla på grund av att de är vintergröna och därmed kan erbjuda föda till yngel och småfisk samt åt fåglar vid årstider när annan föda är begränsad. Storörviken som har karaktären av en miniskärgård är lekområde både för abborre och för sik. Havsområdet utanför viken utgör också lekområden för sik. Vikar som dessa samt de avsnörda gamla havsvikarna innanför Storörviken är värdefulla som häcknings- och rastlokal för ett stort antal fågelarter.

10 10

11 11 Bjuröklubb, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Bjuröklubb, inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet. I områdets nordöstra del utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land. I områdets sydöstra del utgör befintlig väg gräns för strandskyddat område. För avgränsning, se karta. Motivering Området bildar entrén till ett populärt besöksmål. Besöksmålet har såväl höga kulturvärden som naturvärden och en exploatering i området skulle på ett avgörande sätt påverka besöksmålet som helhet. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Bjuröklubb: Området är beläget vid infarten till Bjurön och Bjuröklubb i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Hela området är av riksintresse naturvård och friluftsliv -Lövångerskusten (NRO24080 och FRO24007). Hela området är av riksintresse kulturmiljövård Bjurön-Fällan (KRO24017). Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Bjurön 6:3. Beskrivning av områdets värden Området är skogsbevuxet och ligger strax norr om badplatsen Erik-Jansasanden. Områdets värden ska ses i ett sammanhang tillsammans med de värden som karaktäriserar hela Bjuröklubb ett av Skellefteå kommuns och hela Västerbottens län mest attraktiva besöksmål.

12 12

13 13 Brönnöudden-Storviksbergen, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Brännöudden-Storviksbergen, inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land. I områdets norra del utgör dock befintlig väg gräns för strandskyddat område på land. Det generella strandskyddet utvidgas även i vattenområdet så att hela Springsvarpsviken får strandskydd. I vattenområdet söder och norr om Springsvarpsviken utvidgas strandskyddet till att omfatta 200 m från havsstrandlinjen. För avgränsning, se karta. Motivering Motiven till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är ett förhållandevis långt, omkring 5 km, i princip obebyggt strandområde med betydelsefulla värden för människors friluftsliv och för växter och djur. Obebyggda strandområden längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. Områdets natur-, kultur- och friluftslivsvärden är förknippade med områdets relativa lättillgänglighet och för havet exponerade uddar med gamla fiskelägen och strandpartier med sandstrand, Springsvarpsbäckens mynningsområde och den grunda Springsvarpsviken med lövsumpskogar skapar förutsättningar för biologisk mångfald. Stora delar av vattenområdet utgör viktigt lekområde för sik. Generellt sett råder brist på reproduktionsområden för fisk längs Västerbottens läns skärgårdsfattiga kust. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Brännöudden-Storviksbergen: Området är beläget ca 1,5 km öster om Blackhamn, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Hela området är av riksintresse naturvård och friluftsliv -Lövångerskusten (NRO24080 och FRO24007). I områdets södra del finns en granskog som Skogsstyrelsen klassat som skog med höga naturvärden. I områdets centrala delar finns ett antal fornlämningar i form av fiskelägen och fångstanordningar. Enligt Fiskeriverkets kartläggning av reproduktionsområden för fisk utgör Springsvarpsviken och området utanför Blacknäsudden-Fördärvet, ett viktigt lekområde för sik. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Blacke 1:13 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området är relativt lättillgängligt. Från byn Blackhamn går enklare vägar till platserna för de gamla fiskelägena. Det som karaktäriserar området är de för havet exponerade uddarna Brännöudden, Torsdagsviksudden, Blacknäsudden-Fördärvet och Gammelhamnsskatan. Stränderna består främst av sten och block. I områdets sydligaste del finns Brännön och Brännögrundet. Här utgörs strandområdet av kraftigt svallad morän, klapperstensfält. Inne på udden består vegetationen av gammal granskog. Gamla träd samt rikligt med grova döda träd skapar förutsättningar för många ovanliga och hotade arter.

14 14 Springsvarpsviken inom området är grund. Grunda havsvikar har naturligt höga närsalter, gott ljusklimat och hög vattentemperatur vilket stimulerar till en individ- och artrik flora och fauna. Ett flertal av de arter som lever i denna miljö, till exempel kransalger, är dessutom sällsynta och ibland till och med hotade. Kransalger anses ofta särskilt värdefulla på grund av att de är vintergröna och därmed erbjuder skydd och föda till yngel och småfisk. Vattenarealen inom området är ett viktigt lekområde för framför allt sik. Grunda havsvikar som Springsvarpsviken nyttjas även ofta som häcknings- och rastlokal för fågel. I vikens innersta del finns en sandstrand som sträcker sig en bit upp i skogen. Bakom sandstranden finns en tät alsumpskog. Sumpskog där huvuddelen utgörs av lövträd är mycket värdefull på grund av hög biologisk mångfald. Lövsumpskog har ofta en hög variation av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet utgör grunden för en hög artrikedom. Söder om sandstranden mynnar Springsvarpsbäcken. I bäckmynningen skapar tillförseln av finkornigt sediment och organiskt material från vattendraget ett habitat i ständig förändring; området hålls fuktigt och näringsrikt till gagn för växter och djur. Det finns två gamla fiskelägen i området. En ligger på Springsvarpsvikens norra strand och den andra ligger innanför Gammelhamnsskatan. I närheten av detta fiskeläge finns en vidsträckt sandstrand. Stränderna i övrigt och norrut i området består främst av sten och block.

15 15

16 16 Flakaskär-Vånören, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Flakaskär-Vånören inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land, utom på strandområdet vid Sandskärsvikens innersta del. Strandskyddet utvidgas även i vattenområdet till att omfatta 200 m utanför Flakaskär, Storöns södra del och Vånörens sydöstra del. För avgränsning, se karta. Motivering Motiven till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är ett över 10 km långt i princip obebyggt strandområde. Obebyggda strandområden längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. I området finns ett flertal uddar exponerade av havet. Uddar är generellt sett alltid attraktiva som besöksmål och dessa erbjuder fina utblickar. Stränderna består växelvis av sandstrand, strandängar, klipphällar, klapperstensfält och svallad morän. De grunda havsvikarna har betydelsefulla marina värden och i en annars karg miljö finns skogspartier med höga naturvärden. Gamla fiskelägen som fortfarande är intakta, är fina utflyktsmål. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Flakaskär-Vånören: Området är beläget ca 10 km sydost om Burvik i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Hela området är av riksintresse naturvård och friluftsliv -Lövångerskusten (NRO24080 och FRO24007). Enligt Fiskeriverkets kartläggning av reproduktionsområden för fisk utgör vattenområdet utanför Flakaskär, Storön södra del och Vånörens östra sida viktiga lekområden för siklöja. Enligt Länsstyrelsens inventering utgör Fårviken viktigt lekområden för abborre. Inom området finns ett antal fornlämningar och fornlämningsområden, i form av bland annat fiskelägen, gistgårdar, labyrinter och husgrunder. På Storöns sydöstra sida finns skogar som Skogsstyrelsen klassat som barrskog med höga naturvärden. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Risböle 1:4 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området som helhet karaktäriseras av uddar exponerade av havet och mer eller mindre grunda havsvikar. Det är relativt lättillgängligt genom enklare vägar till enstaka hus. På flera platser i området finns tydliga spår av en svunnen fiskekultur. Det finns lämningar av husgrunder, en labyrint, gistgårdar och flera båtlänningar. I de två gamla fiskelägena, det i Vånörviken och det i Tänörviken, finns den ursprungliga karaktären fortfarande kvar trots att en del utbyggnader gjorts under senare år. Fiskelägena utgör populära strandhugg. Vattenområdet utanför det gamla fiskeläget i Vånörviken och norrut bedöms vara viktigt lekområde för sik. Annat viktigt lekområde för sik finns utanför Storöns södra del. Generellt sett råder brist på reproduktionsområden för fisk längs Västerbottens läns skärgårdsfattiga kust. Där finns bland annat Enskatesundet som i dag är en flada på grund av landhöjningen. Viken är fortfarande i ständig kontakt

17 17 med havet, men en tröskel vid inloppet gör att vattenutbytet är begränsat och blir därför ett viktigt reproduktions-, uppväxt-, födosöks- eller uppehållslokal för fisk. Flador används också i stor utsträckning av fågel. Hela viken på Flakskärets östra sida är lekområde för siklöja. Abborre har Fårviken som reproduktionsområde. I områdets södra del som utgörs av Storön sydligaste del finns ett flertal uddar. Dessa är: Enskatan, Svartbotten, Västra- och Östra Framlänningsskatan och Våtörskatan och alla är exponerade av havet som har satt sin prägel på stränderna. På Svartbotten sträcker sig klipphällar omkring 100 m upp mot Svartbottenberget. Vegetationen på Svartbottenberget består av barrskog som bedöms ha höga naturvärden. I vikarna Sandviken, Svartbottenviken och Knivingsviken finns grundområden. Förutsättningarna i grunda havsvikar som dessa som också till viss del har vegetationsklädda delar, är särskilt goda för hög produktion av individ- och artrik fauna och flora. Detta beroende bland annat på naturligt höga närsalthalter, gott ljusklimat och bra vattentemperatur som skapar rik växtlighet och varierad vegetationsstruktur. Ett flertal av de arter som lever i miljön, till exempel kransalger, är dessutom sällsynta och ibland till och med hotade. Kransalger anses ofta särskilt värdefulla på grund av att de är vintergröna och därmed kan erbjuda föda till yngel och småfisk samt åt fåglar vid årstider när annan föda är begränsad. I Knivingsviken utmynnar en bäck. I mynningsområdet skapar tillförseln av finkornigt sediment och organiskt material från vattendraget ett habitat i ständig förändring; området hålls fuktigt och näringsrikt och ger förutsättningar för biologisk mångfald. Strandängar och strandskogar omger vikarna och deras höga variationsrikedom av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet utgör grund för en hög artrikedom. Stranden är tydligt zonerad med riklig förekomst av död ved som skapar en mångfald av olika habitat. Viktiga miljöer för många insekter, vilka i sin tur bidrar till ett rikt fågelliv. Områdets norra del utgörs av Vånören. Där utgörs uddarna av Sandskäret, Vånörräften, Vånörskatan, Östreskatan, Gammalgrundrevet och Tänörskatan. Vikarna utgörs av Sandskärviken, Vånörviken, Tänörviken och Sörviken. Gammelgrundsviken är i dag ingen vik utan en glosjö och Gammelgrundsrevet som nämnts, är i dag på grund av landhöjningen en långsträckt udde i stället för ett rev. Gammelgrundsviken som enbart nås av havsvatten under kraftiga stormar utgör en viktig miljö som reproduktions-, uppväxt-, födosöks- och uppehållslokal för ett stort antal fågelarter. Stränderna består växelvis av sand, strandängar, klipphällar, klapperstensfält och svallad morän. Sandstränder är förhållandevis ovanliga i Västerbottens läns kustområde och utgör generellt sett viktiga livsmiljöer för olika insektsarter. Vegetationen bakom stränderna är karg och består till stor del av tall. Ett stort inslag av gamla träd samt rikligt med grova döda träd skapar dock förutsättningar för många ovanliga och hotade arter. Här och var finns partier med värdefull lövskog, som blir till oaser för olika växter och djur.

18 18

19 19 Gräsvikshällan-Skallön inom Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Gräsvikshällan-Skallön inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land. Det generella strandskyddet utvidgas även i vattenområdet utanför Skallöns norra del till att omfatta 200 m. För avgränsning, se karta. Motivering Motiven till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är ett omkring 10 km långt i princip obebyggt strandområde. Obebyggda strandområden längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. I området finns ett flertal grunda havsvikar och barrnaturskogar, viktiga miljöer för skapande och bevarande av biologisk mångfald. Skallön utgör en stor udde och uddar är generellt sett alltid attraktiva som besöksmål eftersom de bland annat ger fina utblickar över havet. Där finns också en sandstrand och fiskelägeslämningar som ytterligare förhöjer områdets betydelse som besöksmål. Utanför udden finns ett viktigt lekområde för siklöja. Generellt sett råder brist på reproduktionsområden för fisk längs Västerbottens läns skärgårdsfattiga kust. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Gräsvikshällan-Skallön: Området är beläget ca 4 km öster om Burvik i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Hela området är av riksintresse naturvård och friluftsliv -Lövångerskusten (NRO24080 och FRO24007). Enligt Fiskeriverkets kartläggning av reproduktionsområden för fisk utgör vattenområdet utanför Skallöns norra del ett viktigt lekområde för siklöja. Inom området finns fornlämningar bland annat i form av labyrint, fiskelägen och gistgårdar. I området finns barrnaturskogar som Skogsstyrelsen klassat som nyckelbiotoper. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Burvik 1:9 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området är i princip obebyggt. Det finns några bosättningar inom området, men längs hela den omkring 10 km långa strandsträckan är långa partier helt oexploaterade. Stränderna i områdets södra del består främst av grus med strandängar och lövskog i bakkant. På Skallön består stränder mer av stenblock eftersom den är exponerad av havet. Malörhällan och Malörskatan är sten och grusrevlar och på Malörhällan är stora partier kalspolade klipphällar. På Skallöns nordöstra spets finns en sandstrand som sträcker sig långt upp på land. Områdets mer markerade uddar, Nygrundsudden och Öskatan, kan särskilt nämnas. Bakom dessa uddars stränder finns barrnaturskogar som bedöms vara nyckelbiotoper. På flera platser i området finns tydliga spår av en svunnen fiskekultur. Det finns fornlämningar i form av en labyrint på Utgrundsudden, fler lämningar av gistgårdar, flera båtlänningar samt lämningar efter två fisklägen. Ett innanför Malörhällviken och ett innanför Laxviken. Vattenområdet utanför Skallön bedöms även i dag vara viktigt lekområden för sik.

20 20 Området har flera grunda havsvikar. Gräsviksbukten, Nygrundsbukten, Bukten, Laxviken, Malörhällviken, Malörviken och Trutarviken. Naturliga förutsättningar i grunda havsvikar som dessa som också till viss del har vegetationsklädda delar, är särskilt goda för hög produktion av individ- och artrik fauna och flora. Detta beroende bland annat på naturligt höga närsalthalter, gott ljusklimat och bra vattentemperatur som skapar rik växtlighet och varierad vegetationsstruktur. Ett flertal av de arter som lever i miljön, till exempel kransalger, är dessutom sällsynta och ibland till och med hotade. Kransalger anses ofta särskilt värdefulla på grund av att de är vintergröna och därmed kan erbjuda föda till yngel och småfisk samt åt fåglar vid årstider när annan föda är begränsad. I området finns även förekomst av slitnate även den en hotad art. Malören och Skallösten skyddar flera av vikarna från öppet hav och lämpliga områden för fisklek blir följden. I Bukten utmynnar en bäck. I mynningsområdet skapar tillförseln av finkornigt sediment och organiskt material från vattendraget ett habitat i ständig förändring; området hålls fuktigt och näringsrikt och ger förutsättningar för biologisk mångfald. Strandängar och strandskogar omger vikarna och deras höga variationsrikedom av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet utgör grund för en hög artrikedom. Viktiga miljöer för många insekter vilka i sin tur bidrar till ett rikt fågelliv. Flågrundsviken på Skallön norra spets är i dag en sjö på grund av landhöjningen. Den håller på att växa igen och omges av strandängar och en sumpskog mot havet. Små sjöar som Flågrundsviken utgör vanligtvis viktiga häcknings- och rastlokaler för flera fågelarter. Sumpskog där huvuddelen utgörs av lövträd är mycket värdefull på grund av sin höga biologiska mångfald. Detta beror på att miljön ofta har en hög variation av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet skapar en hög artrikedom. Av förklarliga skäl är miljön i sumpskogar viktig för många insekter, vilka i sin tur bidrar ett rikt fågelliv.

21 21

22 22 Häbbersvikskäret-Bastuudden i Skellefteå kommun, Västerbottens län Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Häbbersvikskäret-Bastuudden, inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land. I områdets sydligaste del utgör dock befintlig väg gräns för strandskyddat område på land. För avgränsning, se karta. Motivering Motiven till att området ska omfattas av utvidgat strandskydd är att det är ett förhållandevis långt, drygt 3 km, i princip obebyggt strandområde. Obebyggda strandområden längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. I området finns orörd granskog, flador och en glosjö. Stränderna utgörs växelvis av strandängar, klippor, hällmarker och sandstrand. Fiskeläget erbjuder höga kulturvärden. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Häbbersvikskäret-Bastuudden: Området är beläget ca 5 km sydost om Lövånger, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Hela området är av riksintresse naturvård och friluftsliv -Lövångerskusten (NRO24080 och FRO24007). Inom områdets sydligaste del finns fornlämningar i form fiskeläge. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Lövångersböle 2:2 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området utgörs av ett förhållandevis långt obebyggt strandområde. Graden av mänsklig påverkan är relativt blygsam. Det finns endast ett hus i området och det finns på Häbbersvikudden. Strändernas karaktär varierar längs hela sträckan. Längs vissa partier finns strandängar, längs andra finns klippor, hällmarker och här och var finns små avsnitt med sandstrand. På den sydligaste udden utgörs strandområdet av svallad morän och klapperstensfält med tydliga strandvallar med endast några enrisbuskar. Strandvallarna består av sten och grus och vittnar om tidigare strandnivåer orsakade av landhöjningen. Resterna av ett gammalt fiskeläge finns också här. Fiskelägets läge skvallrar också om att landhöjningen är förhållandevis stor i denna del av landet. Innanför strandområdet på uddens nordöstra sida växer typisk så kallad landhöjningsskog bestående av al, gran och rönn. Marken där landhöjningsskog växer är ofta bördig tack vare gråalens kvävefixerande förmåga. På landsidan av udden mynnar Häbbersvikbäcken och längs bäckens ständer finns våtmarker. Norr om Häbbersvikskäret finns ur ett naturvärdesperspektiv, två värdefulla flador. De är olika i storlekar och mellan dem finns en sandstrad. Nordväst om sandstranden finns tät strandskog av al och rönn på sandiga marker. Många av träden är gamla. Vid tröskeln in till den större av de två fladorna, porlar vattnet över stenarna som en bäck. Inne i fladan finns spridda block och vegetationsklädda mjukbottnar. Fladorna kommer med tiden att förvandlas till insjöar på grund av landhöjningen. Fladorna är fortfarande i kontakt med havet, men trösklar vid inloppet gör att vattenutbytet begränsas. I flador återfinns ofta en individ- och artrik fauna och flora som en följd av naturligt höga närsalthalter, gott ljusklimat och hög vattentemperatur. I övrigt

23 23 kan sägas att områden av denna typ är viktiga reproduktions-, uppväxt- födosöks- och upphållslokaler för fisk på grund av rikligt med kransalger och för fågel som nyttjar flador som häckning- och rastlokal. Norra sidan av fladan har vad man kan kalla produktionsskog, medan södra sidan har gran.

24 24

25 25 Hässjeholmen-Bjässviksnäset i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Hässjeholmen-Bjässviksnäset inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 150 m på land. För avgränsning, se karta. Motivering Motivet till att området ska omfattas av ett utvidgat strandsydd är att det är ett drygt 4 km långt i princip obebyggt strandområde, med grunda havsvikar, bäckmynningar, vidsträckta havsstrandängar och sumpskogar. Miljöer viktiga för skapande och bevarande av biologisk mångfald. Havsstrandängar anses allmänt vara hotade av olika exploateringar. Obebyggda strandområden längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Hässjeholmen-Bjässviksnäset: Området är beläget strax söder om Kinnbäck i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Området är riksintresse naturvård Kinnbäcksfjärden (NRO 24076). I området finns skogar som Skogsstyrelsen har klassat som sumpskogar. Fastigheter som berörs: Byske-Avan 1:2 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området är beläget i Kinnbäckfjärdens inre del. Här är landhöjningen i länet som störst, 9mm/år. Kinnbäckfjärden är också ovanlig så tillvida att inga större vattendrag mynnar ut i fjärden. Vattenomsättningen är också låg på grund av de grunda bottentrösklarna i de yttre delarna av fjärden. Uppgrundningen sker snabbt och fjärden blir mer och mer isolerad från Bottenviken. Området är obebyggt, med undantag för två bosättningar i områdets norra del på Bjässviknäset och Flaggudden. Området karaktäriseras av havsvikarna Kroken, Lerbäcksviken och Bjässviken. Alla tre vikarna är grunda. De kantas av vidsträckta strandängar med en bård av alskog i bakkant. Förutsättningarna i grunda havsvikar som dessa som också till viss del har vegetationsklädda delar, är särskilt goda för hög produktion av individ- och artrik fauna och flora. Detta beroende bland annat på naturligt höga närsalthalter, gott ljusklimat och bra vattentemperatur som skapar rik växtlighet och varierad vegetationsstruktur. Ett flertal av de arter som lever i miljön, till exempel kransalger, är desssutom sällsynta och ibland till och med hotade. Kransalger anses ofta särskilt värdefulla på grund av att de är vintergröna och därmed kan erbjuda föda till yngel och småfisk samt åt fåglar vid årstider när annan föda är begränsad. Strandskogen och havstrandängarna i området växer på finkornigt sediment inom översvämningszon. Miljöerna hyser en hög biologisk mångfald och utgör viktiga rastplatser för flyttfåglar. I Lerbäcksviken utmynnar också tre bäckar. I mynningsområdena skapar tillförseln av finkornigt sediment och organiskt material från vattendraget ett habitat i ständig förändring; området hålls fuktigt och näringsrikt till gagn för växter och djur. En av bäckarna som har sin tillrinning från Övre och Nedre Kvarntjärnen tjänstgör som reproduktionsområde för abborre.

26 26 I områdets nordligaste del finns ett stor sumpskogsområde. Sumpskog där huvuddelen utgörs av lövträd är mycket värdefull på grund av sin höga biologiska mångfald. Detta beror på att miljön ofta har en hög variation av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet skapar en hög artrikedom. Av förklarliga skäl är sådana miljöer viktiga för många insekter, vilka i sin tur bidrar ett rikt fågelliv. Stort sumpskogsområde finns också norr om Lerbäckviken.

27 27 Jungfruviken-Korsörarna i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Jungfruviken-Korsörarna inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land. I områdets sydvästra del utgör dock befintlig väg i huvudsak gräns för strandskyddat område. Det generella strandskyddet utvidgas även i vattenområdet utanför Korsörarna och Kalkgrundsudden, till att omfatta 200 m. För avgränsning, se karta. Motivering Motiven till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är ett längre i princip obebyggt strandområde. Obebyggda strandområden längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. Området karaktäriseras av grunda havsvikar och en stor udde exponerad av havet. Miljön i och runt de grunda havsvikarna utgör betydelsefulla habitat för skapande och bevarande av biologisk mångfald. Jungfruviken är också reproduktionsområde för abborre. Uddar som Korsörarna är generellt sett alltid attraktiva som besöksmål. Stränderna på udden utgörs av klippor som erbjuder fina utblickar över havet. I området finns även flera fornlämningar av en svunnen fiskekultur. Fornlämningar är ofta attraktiva besöksmål. Vattenområdet utanför udden är reproduktionsområde för strömming. Generellt sett råder brist på reproduktionsområden för fisk längs Västerbottens läns skärgårdsfattiga kust. Området ska betraktas tillsammans med Pålhamnsviken som är belägen väster om området som tidigare Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Jungfruviken-Korsörarna: Området är beläget ca 3 km norr om Burvik i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Hela området är av riksintresse naturvård -Lövångerskusten (NRO24080) och delar är även av riskintresse för friluftsliv - Lövångerkusten (FRO24007). Inom området finns fornlämningar i form av bland annat labyrinter, kompassrosor, sjömärke och en gistgård. Enligt Fiskeriverkets kartläggning av reproduktionsområden för fisk utgör vattenområdet utanför Korsörarna viktigt lekområde för strömming. Enligt Länsstyrelsens inventering utgör Jungfruviken viktigt lekområden för abborre. I området finns en barrskog som Skogsstyrelsen klassat som nyckelbiotop. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Burvik 2:10 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området utgörs av ett ca 3 km långt obebyggt strandområde, med undantag för två bosättningar på Korsörarnas västligaste del. Området är lättillgängligt på grund av en enklare väg från närbelägen fritidshusbebyggelse. Jungfruviken som tidigare var en havsvik är i dag en flada på grund av landhöjningen. I utloppet skapar öar och uddar en barriär mot det mer öppna Korsörsundet och havet. Förutsättningarna är särskilt goda i vikar som denna för en hög produktion av individ- och artrik fauna och flora. Detta beroende bland annat på naturligt höga närsalthalter, gott ljusklimat och bra vattentemperatur som skapar rik växtlighet och varierad vegetationsstruktur. Ett flertal av de arter som lever i miljön, till exempel kran-

28 28 salger, är dessutom sällsynta och ibland till och med hotade. Kransalger anses ofta särskilt värdefulla på grund av att de är vintergröna och därmed kan erbjuda föda till yngel och småfisk samt åt fåglar vid årstider när annan föda är begränsad. Viken har också bedömts vara ett viktigt lekområde för abborre. Stränderna består till stor del av strandskog och längst in i viken finns en sumpskog. Sumpskog där huvuddelen utgörs av lövträd är mycket värdefull på grund av sin höga biologiska mångfald. Detta beror på att miljön ofta har en hög variation av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet skapar hög artrikedom. Av förklarliga skäl är miljöerna viktiga för många insekter och olika fågelarter. Öster om sumpskogen finns en bevarandevärd barrskog. Större delen av udden, Korsörarna Kalkgrundsudden, är helt exponerat för havet och där är stränderna kraftigt svallade med tydliga strandvallar. Strandvallar är uppbyggda av sten och grus och visar hur havsstrandlinjen har flyttats på grund av landhöjningen. Fornlämningar vittnar om en tidigare fiskekultur. Där finns gistgårdar, kompassrosor, ett sjömärke och en labyrint. Vattenområdet utanför är viktigt lekområde för strömming. Insprängt i skogen bakom finns ett flertal små igenväxande tjärnar med våtmarker runt om, värdefulla för fågellivet.

29 29

30 30 Kågnäsudden-Storviksberget i Skellefteå kommun, Västerbottens län Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Kågnäsudden-Sandsviksberget inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Området består av två delar som är skilda av ett område med områdesbestämmelser. Inom de två delområdena utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 150 m på land. För avgränsning, se karta. Motivering Motiven till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det ligger på en stor udde exponerad för havet. Uddar utgör generellt sett attraktiva besöksmål. Stränderna är lättillgängliga och består till stor del av hällar. Klipphällarna erbjuder fina utblickar över öppet hav. Vattenområdet har marina värden då det utgör viktigt lekområde för sik. Områdets värden ska betraktas tillsammans med de kultur- och friluftslivsvärden som finns i de angränsande gamla fiskelägena Långhällan och Sandviken. För dessa finns upprättade områdesbestämmelser som behandlar hänsyntagandet till kulturmiljöerna och strandskyddet. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Kågnäsudden-Sandsviksberget: Området är beläget ca 15 km öster om Skellefteå, Västerbottens län. I anslutning till området finns gamla fiskelägen för vilka det finns upprättade områdesbestämmelser Sandviken-Kågnäset samt Långhällan-Kågnäset (Lantmäteriets idnr: 2482K- P22/96 respektive 2482-P96/14). Enligt Fiskeriverkets kartläggning av reproduktionsområden för fisk utgör vattenområdet viktigt lekområde för sik. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Bergsbyn 5:57 m.fl. Beskrivning av områdets värden Områdets södra del är helt obebyggd. Stränderna består växelvis av grus, stenar och kalspolade klipphällar som sträcker sig ut i havet. Här och var finns hällkar bland klipporna. Hällkar är fördjupningar i hällarna där vatten ansamlas och blir stående. I sådana bildas ofta värdefulla små ekosystem, i den annars karga omgivande miljön. Längre norrut finns kulturlämningar bevarade som vittnar som områdets betydelse för fiske och säljakt. Vid Truthällan finns det gamla fiskeläget Långhällan. Långhällan nås via bilväg. Området norr om Truthällan karaktäriseras också av en karg vegetation med kala klipphällar som sluttar relativt brant ned mot havet. De större hällområdena har namngivits. Här finns Grubban, Yttrehällan och Inrehällan. I denna del finns ett antal bosättningar och dessa nås via enklare vägar. Stränderna i områdets allra nordligaste del är lite mer skyddad och där består strandzonen mest av block med en bred bård av al i bakkant innan produktionsskogen tar över. I Sandviken har finare sediment ansamlats. Denna del är också helt obebyggd, men ända lättillgänglig via enklare skogsbilvägar. I Sandviken och Grundet finns också ett gammalt fiskeläge, med anor från 1800-talet. Fiskelägets karaktär är välbevarat och många av byggnaderna används i dag till sommarbostäder.

31 31 Vattenområdet längs hela sträckan utgör reproduktionsområde för sik.

32 32 Lilludden-Grubbholmen, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Lilludden-Grubbholmen inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Området består av tre delområden som är avskilda av bebyggelse. Inom två delområden, det som är beläget nordväst och nordöst om Tjärundsgrundet och det som är beläget på Näsfjärdens östra strand, utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 150 m på land. Inom det område som är beläget på Näsudden och Grubbholmen utvidgas strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land. För avgränsning, se karta. Motivering Motivet till att området ska omfattas av ett utvidgat strandsydd är att det är ett långt i princip obebyggt strandområde, med grunda havsvikar, långsträckta sedimentåsar som sträcker sig ut i vattnet, breda havsstrandängar och strandskog. Miljöer viktiga för skapande och bevarande av biologisk mångfald. Havsstrandängar anses allmänt i dag vara hotade av olika exploateringar. Områdets värden ska betraktas tillsammans med de natur- och friluftslivsvärden som finns på Hässjeholmen Bjässviksnäset och utanförliggande öar i Kinnbäcksfjärden som till exempel, Sikören och Stor Blåbärsholmen. Obebyggda strandområden längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Lilludden-Grubbholmen: Området är beläget vid Skellefteå kommuns norra länsgräns i Västerbottens län. Området är riksintresse naturvård Kinnbäcksfjärden (NRO 24076). I området finns ett antal fornlämningar i form av bland annat gistgård. Fastigheter som berörs är: Kinnbäck 1:2 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området är beläget i den del av Kinnbäckfjärden som vetter mot norra länsgränsen och Piteå kommun. Här är landhöjningen i länet som störst, 9mm/år. Kinnbäckfjärden är också ovanlig så tillvida att inga större vattendrag mynnar ut i fjärden. Vattenomsättningen är också låg på grund av de grunda bottentrösklarna i de yttre delarna av fjärden. Uppgrundningen sker snabbt och fjärden blir mer och mer isolerad från Bottenviken. Området är obebyggt, med undantag för en bosättning vid Tjärunssundet. Till den går en väg. Området karaktäriseras av långa sedimentåsar/ryggar som sträcker sig ut i vattnet och havsvikarna Tjärunsviken, Fårviken, Näsfjärden, Sörgrubban och Harrgrubban. Alla vikarna är grunda med finkorniga sedimentbottnar som omges av strandängar och strandskogar, som skapar en mångfald av olika habitat. Förutsättningarna i de grunda havsvikarna som också till viss del har vegetationsklädda delar, är särskilt goda för hög produktion av individ- och artrik fauna och flora. Detta beroende bland annat på naturligt höga närsalthalter, gott ljusklimat och bra vattentemperatur som skapar rik växtlighet och varierad vegetationsstruktur. Ett flertal av de arter som lever i miljön, till exempel kransalger, är desssutom sällsynta och ibland till och med hotade. Kransalger anses ofta särskilt värdefulla på grund av

33 33 att de är vintergröna och därmed kan erbjuda föda till yngel och småfisk samt åt fåglar vid årstider när annan föda är begränsad. Strandskog och havstrandängar är vegetationsklädda stränder på finkornigt sediment inom översvämningszonen. Områden som ofta hyser en hög biologisk mångfald och utgör viktiga rastplatser för flyttfåglar. I områdets mest östra del på Grubbholmen och i Sörgrubban finns fornlämningar i form av gistgård och lämningar efter ett förlist fartyg.

34 34 Lillåfjärden, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Lillåfjärden inom Skellefteå kommun, Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Inom området utvidgas det generella strandskyddet både på land och i vattnet till att omfatta 200 m från havsstrandlinjen. På land i områdets norra del utgör dock befintlig kraftledning i huvudsak gräns för strandskyddat område och i områdets södra del avgränsas det strandskyddade området av planlagt område. För avgränsning, se karta. Motivering Motivet till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är ett drygt 2 km långt obebyggt strandområde med betydelsefulla naturvärden kring bäckmynningar och på havsstrandängar och i den sumpskog som omger hela viken. Hela havsviken är en viktig fågellokal. Både havsstrandängar och estuarier är i dag starkt hotade av olika typer av exploateringar. Vattenområdet utgör viktigt reproduktionsområde för siklöja. Generellt sett råder brist på reproduktionsområden för fisk längs Västerbottens läns skärgårdsfattiga kust. Obebyggda strandområden längs länets är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Lillåfjärden: Området är beläget vid Kåge i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Enligt Fiskeriverkets kartläggning av reproduktionsområden för fisk utgör vattenområdet viktigt lekområde för siklöja. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Storkåge S:3 m.fl. Beskrivning av områdets värden Lillåfjäden är en liten vik i Kågefjärden. Längst in i viken utmynnar ett större vattendrag och på vikens södra sida utmynnar flera mindre bäckar. Mynningsområden betraktas allmänt som viktiga för skapande och bevarande av biologisk mångfald. I mynningsområden skapar tillförseln av finkorniga sediment och organiskt material från vattendraget ett habitat som är i ständig förändring. Området hålls fuktigt och näringsrikt och är en attraktiv miljö för växter och djur. Breda havsstrandängar omger hela viken. Strandängar är vegetationsklädda stränder på finkorniga sediment inom översvämningszonen. Miljöer som ofta har en hög biodiversitet och utgör viktiga rastplatser för fåglar. Lillåfjärden är också en känd fågellokal. Innanför havstrandängarna växer lövsumpskog. Sumpskog där huvuddelen utgörs av lövträd är mycket värdefull på grund av sin ofta höga biologiska mångfald. Detta beror på att det i sumpskogar finns en stor variation av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet skapar artrikedom. Av förklarliga skäl är sådana miljöer viktiga för många insekter, vilka i sin tur bidrar till bland annat ett rikt fågelliv. Vattenområdet utgör viktigt lekområde för siklöja.

35 35

36 36 Lövselefjärden-Pålholmen, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Lövselefjärden-Pålholmen, inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land och 200 m i vattnet. För avgränsning, se karta. Motivering Motiven till att området ska omfattas av utvidgat strandskydd är att det är ett relativt oexploaterat kustområde med betydelsefulla värden både för flora, fauna och för friluftsliv. De olika naturtyperna utgör tillsammans ett mångformigt och artrikt habitat med hög ekologisk funktion. I områdets norra del finns strandängar, lövsumpskog, landhöjningsskog och tallhällmarker. Den grunda havsviken med mjukbottnar och undervattensvegetation utgör bland annat lekområde för strömming, sik och siklöja. Generellt sett råder brist på reproduktionsområden för fisk längs Västerbottens läns skärgårdsfattiga kust. Områdets södra del utgörs av uddar som är helt exponerade av havet och uddar utgör generellt sett alltid attraktiva besöksmål. Här finns klipphällar, grus och stenbankar, glosjöar och lämningar efter en svunnen fiskekultur. Området är lättillgängligt Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Lövselefjärden-Pålholmen: Området är beläget 3 km söder om Lövsele i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Hela området är av riksintresse naturvård och friluftsliv - Lövångerskusten (NRO24080 och FRO24007). I områdets nordligaste del finns en av Skogsstyrelsen klassad sumpskog. Inom områdets sydligaste del finns ett antal fornlämningar i form av sjömärken och lämningar efter fiskelägen. Enligt Fiskeriverkets kartläggning av reproduktionsområden för fisk utgör Lövselefjärden ett viktigt lekområde för siklöja och strömming. Vattenområdet utanför Blyckorna utgör lekområde för sik. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Noret 3: 8 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området karaktäriseras av Lövselefjärden och fjärdens öppning mot havet. Fjärden är variationsrik med mjukbottnar, rev och undervattensvegetation i form av bland annat kransalger, ett habitat med hög biologisk produktion som fungerar som ett viktigt reproduktionsområde för strömming, sik och siklöja. Den grunda havsviken omges i de inre och västra delarna av breda havsstrandängar. Strandängar är vegetationsklädda stränder på finkornigt sediment inom översvämningszon. Strandängarna utgör viktiga rastplatser för flyttfåglar. I dag anses allmänt att havsstrandängar är hotade av olika exploateringar. Längs in i viken har tidigare igenvuxna hävdade strandängar avverkats för att möjliggöra fårbete. Innanför strandängarna finns lövsumpskog. Sumpskog återfinns oftast längs stränder vid havet, längs vattendrag och på fuktiga marker. I sammanhanget har vattendragen Lövseleån och den å som mynnar ut i Buviken - betydelse. Sumpskog och särskilt lövsumpskog har en hög variation av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet utgör ofta grund för biologisk mångfald. Sumpskog blir därför viktiga miljöer för olika växtarter och många insekter, vilka i sin tur skapar förutsättningar för djurliv och här främst ett rikt fågelliv.

37 37 Strandområdet längs fjärden östra sida är generellt sett brant med klipphällar mot vattnet. Innanför klipporna finns orörda tallhällmarker och den bakomliggande skogen utgörs av äldre kustbarrskog bestående av gran. Områdets södra del är i stora delar helt oexploaterat och exponerat för havet. Uddarna inom området erbjuder fina utblickar över havet. Stränderna vid Laxnäthällorna består växelvis av klipphällar och grundområden med grus- och stenbankar som skapar öar - miljöer som förändras från år till år. Blyckornas, Holmuddens och Pålholmens stränder är kraftigt svallade med få träd och tydliga strandvallar samt klapperstensfält. Här på uddarna som är lättillgängliga via en enklare väg från Avan, finns lämningar av fiskelägen och sjömärken från en svunnen fiskekultur. Mellan Holmudden och Pålholmen består stränderna av block och sten med landhöjningsskog som närmare Pålholmen blir mindre omfattande på grund av att marken där består mer av berghällar och svallad grus. På hällarna finns hällkar. Hällkar är fördjupningar i häll- och klippmark där vatten blir stående. I hällkarlen bildas därför små värdefulla ekosystem. Innanför Blyckorna och Holmudden finns våtmarker och glosjöar. En glosjö är en avsnörd havsvik som blivit sjö på grund av landhöjningen. Glosjöar är viktiga reproduktions-, uppväxt-, födosöks- och upphållslokaler för fågel. Att Holmviken varit en vik vittnar både namnet och lämningarna av ett fiskeläge.

38 38

39 39 Orrholmsudden, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Orrholmsudden inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m både på land och i vattnet. För avgränsning, se karta. Motivering Motiven till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är ett omkring 2 km långt obebyggt strandområde, exponerat för havet. Området har flera uddar och uddar är generellt sett attraktiva besöksmål, särskilt sådana som erbjuder utblickar. I området finns en sandstrand och skogar med höga naturvärden. Vattenområdet nyttjas av strömming som reproduktionsområde. Områdets värden ska betraktas i ett sammanhang med de marina naturvärden som finns i Nedre och Övre Timman. Generellt sett råder brist på reproduktionsområden för fisk längs Västerbottens läns skärgårdsfattiga kust. Obebyggda strandområden längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Orrholmsudden: Området är beläget ca 6 km öster om Kläppen i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Delar av området är av riksintresse naturvård Kinnbäcksfjärden (NRO 24076). Enligt Fiskeriverkets kartläggning av reproduktionsområden för fisk utgör havsvattenområdet viktigt lekområde för strömming. Enligt Länsstyrelsens inventering utgör Nedre och Övre Timman viktigt lekområden för abborre. Inom området finns en fornlämning i form av en gistgård. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Byske-Avan 1:17 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området är beläget vid Buskösundets inlopp till Kinnbäcksfjärden. Området är obebyggt. Stränderna i området karaktäriseras huvudsakligen av sten, block och klapperstensfält. Områdets sandstrand, längst in i Orrholmsviken, bör dock nämnas, inte minst beroende på att sandstränder generellt sett är ovanliga i länet. Oexploaterade sandsträder erbjuder bland annat goda livsmiljöer för olika insektsarter. Udden Timmergrönnan är en helt trädlös udde bestående av öppna sedimentbankar. Öster om udden finns en naturbarrskog med stort inslag av gamla träd samt rikligt med grova döda träd som skapar förutsättningar för många ovanliga och hotade arter. Sådan skog är i dag relativt ovanlig på grund av dagens skogsbruk. Vattenområdet från Stor Sandviken och österut är lekområde för strömming. I de närbelägna mindre sjöarna Övre och Nedre Timman finns reproduktionsområden för abborre.

40 40

41 41 Ostviksfjärden, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Ostviksfjärden inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Inom området utvidgas det generella strandskyddet både på land och i vattnet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m. Området på land är uppdelat på tre områden, skilda av bebyggelseansamlingar. För avgränsning, se karta. Motivering Motivet till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är en havsvik med betydande naturvärden på grund av Storbäckens mynningsområde i vikens innersta del och förekomsten av havsstrandängar. Både havsstrandängar och estuarier är viktiga för skapande och bevarande av biologisk mångfald och anses i dag vara hotade av olika typer av exploateringar. Vattenområdet utgör betydelsefullt reproduktionsområde för siklöja. Generellt sett råder brist på reproduktionsområden för fisk längs Västerbottens läns skärgårdsfattiga kust. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Ostviksfjärden: Området är beläget vid Östanbäck i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Stor delar av området är av riksintresse naturvård Kågefjärden (NRO 24111). Områdets centrala delar utgörs av Natura2000 enligt habitatdirektivet. Enligt Naturvårsverkets våtmarksinventering har stora delar av området mycket höga naturvärden. Enligt Fiskeriverkets kartläggning av reproduktionsområden för fisk utgör vattenområdet viktigt lekområde för siklöja. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Östanbäck 1:8 m.fl. Beskrivning av områdets värden Ostviksfjärden är Kågefjärdens innersta del. Längst in i viken Skeppsviken utmynnar Storbäcken som är att betrakta som ett större vattendrag. Mynningsområden betraktas allmänt som viktiga för skapande och bevarande av biologisk mångfald. I mynningsområden skapar tillförseln av finkorniga sediment och organiskt material från vattendraget ett habitat som är i ständig förändring. Området hålls fuktigt och näringsrikt och är en attraktiv miljö för växter och djur. Stora delar av områdets havsstrandängar är i dag klassade som Natura2000-områden. Strandängar är vegetationsklädda stränder på finkorniga sediment inom översvämningszonen. Miljöer som ofta har en hög biodiversitet och utgör viktiga rastplatser för fåglar. Kågefjärdens havsstrandängar är i dag länets enda havsstrandängar som fortfarande hävdas genom bete. I områdets norra del finns ett nybyggt fågeltorn som vittnar om miljön betydelse för fågellivet. Vattenområdet utgör viktigt lekområde för siklöja.

42 42

43 43 Petberget, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Petberget, inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land. På Sandvikens strand och söder om Flakaskäret utgör dock befintliga vägar gräns för strandskyddat område. För avgränsning, se karta. Motivering Området utgörs av ett omkring 5 km långt i princip obebyggt strandområde längst ut på en udde. Det finns i dag få obebyggda strandområden med denna utsträckning längs länets kust. Uddar är också generellt sett attraktiva besöksmål och denna är helt exponerad av havet och erbjuder fina utblickar över Bjuröklubb och Bjuröfjärden. I området finns bevarandevärda naturmiljöer i form av bland annat klapperstensfält, klipphällar, en flada, strandängar och sumpskog. Ur ett friluftslivsperspektiv spelar de kulturlämningar som finns i området en roll. Dessa vittnar om uddens betydelse i ett historiskt perspektiv. De ska betraktas i ett sammanhang, tillsammans med de kulturlämningar som finns på den närliggande udden - Bjuröklubb. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Petberget: Området är beläget ca 2 km väster om Bjuröklubb i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Hela området är av riksintresse naturvård och friluftsliv -Lövångerskusten (NRO24080 och FRO24007). Delar av området är av riksintresse kulturmiljövård Bjurön-Fällan (KRO24017). Inom området finns ett antal fornlämningar i form av tomtningar och fiskeläge. Öster om Tallnäsudden finns en av Skogsstyrelsen klassad barrskog med höga naturvärden. Fastigheter som berörs av utvidgat strandskydd: Bjurön 10:1 m.fl. Beskrivning av områdets värden Naturmiljöerna i området kan beskrivas som karga. De består mest av gles tallskog på klapperstensfält och klipphällar. Skogen är relativt orörd och brandpräglad och innehåller mycket död ved. Då udden är kraftigt exponerad av havet utgörs stränderna främst av stora stenblock och klipphällar. Området är rikt på fornlämningar. De finns främst på Petbergslägden. Lämningarna vittnar om tidigare fiskekultur. Vid den sandstrand som ligger invid Sandviken finns områdets enda hus samt en jaktkoja. Hit går också en väg från Brattås. Öster om badplatsen finns ett skogsparti med höga naturvärden. Smörviken kan i dag betecknas som en flada. Fladan kommer med tiden att förvandlas till en insjö på grund av landhöjningen. Flador är grunda havvikar som fortfarande är i kontakt med havet, men trösklar vid inloppet gör att vattenutbytet begränsas. Smörviken är vegetationsklädd och i sådana områden återfinns ofta en individ- och artrik fauna och flora som en följd av naturligt höga närsalthalter, gott ljusklimat och hög vattentemperatur. I övrigt kan sägas att områden av denna typ är viktiga reproduktions-, uppväxt- födosöks- och upphållslokaler för fisk på grund av rikligt med kransalger och för fågel som nyttjar flador som häckning- och rastlokal. Stränderna i denna del utgörs av strandängar med sumpskog i bakkant. Strandängar är stränder som är vegetationsklädda på finkornigt sediment inom översvämningszon. Strandängarna utgör viktiga rast-

44 44 platser för flyttfåglar. I dag anses allmänt att havsstrandängar är hotade av olika exploateringar. Sumpskog återfinns oftast längs stränder vid havet, längs vattendrag och på fuktiga marker. Sumpskog och särskilt lövsumpskog har en hög variation av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet utgör ofta grund för biologisk mångfald. Sumpskog blir därför viktiga miljöer för olika växtarter och många insekter, vilka i sin tur skapar förutsättningar för ett rikt djurliv och här främst ett rikt fågelliv.

45 45 Rännhällhamnen-Lill Snäckhamnen, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Rännhällhamnen-Lill Snäckhamnen inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Området består av två delar som är skilda av ett område med områdes-bestämmelser. Inom de två delområdena utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 150 m på land. För avgränsning, se karta. Motivering Motiven till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det ligger på en stor udde som är helt exponerad för havets krafter. Uddar utgör generellt sett attraktiva besöksmål och här är stränderna lättillgängliga och består till stor del av hällar. Klipphällarna erbjuder fina utblickar över öppet hav. Vattenområdet i områdets östra del har också marina värden, då det utgör viktigt reproduktionsområde för sik. Områdets värden ska betraktas tillsammans med de kultur- och friluftslivsvärden som finns i det gamla fiskeläget Finnhällan. För fiskeläget finns områdes-bestämmelser upprättade som behandlar hänsyntagandet till kulturmiljön och strandskyddet. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Rännhällhamnen-Lill Snäckhamnen: Området är beläget ca 15 km öster om Skellefteå, Västerbottens län. I området finns fornlämningar i form av bland annat stensättningar. I området västra del finns en hällmarksskog med senvuxna träd som av Skogsstyrelsen klassats som nyckelbiotop. Enligt Fiskeriverkets kartläggning av reproduktionsområden för fisk utgör vattenområdet i områdets östra del, viktigt lekområde för sik. I anslutning till området finns ett gammalt fiskeläge för vilket det finns upprättat områdesbestämmelser Finnhällan-Kågnäset (Lantmäteriets idnr. 2482K-P21/96). Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Risön 1:3 m. fl. Beskrivning av områdets värden Områdets är i princip obebyggt, miljön är karg och stränderna karaktäriseras av hällar och klippor. I de partier där det inte finns hällar är stranden ofta kraftigt ursvallad. Alla finare material har sköljts bort av havet och endast grövre block och stenar kvarstår. Vid Lill-Snäckhamnen består stränderna av klapperstenfält med tydliga strandvallar. Varje vall påvisar tidigare strandnivåer och är ett fenomen som uppstår på grund av landhöjningen. På Ankarberget finns en av Skogsstyrelsen klassad nyckelbiotop, som består av senvuxna tallar på hällmark. Hällmarksskog benämns ofta som impediment och kan därför undgå avverkning, vilket gör att miljöerna ofta har urskogskaraktär. Stranden här är brant och består av stenblock. Centralt i området vid Finnhällan finns lämningar efter ett gammalt fiskeläge bevarat som vittnar som områdets betydelse för fiske och säljakt. Fiskeläget har anor från 1800-talet. Fiskelägets karaktär är välbevarat och många av byggnaderna används i dag till sommarbostäder. Till fiskeläget finns bilväg. Vattenområdet öster om Finnhällan utgör reproduktionsområde för sik.

46 46

47 47 Sandviken, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Sandviken inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Inom större delen av området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land. I områdets södra del utvidgas strandskyddet så att hela udden omfattas av strandskydd. I områdets nordligaste del, området norr om Sandviksbäckens mynning, utvidgas dock strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta m på land. För avgränsning, se karta. Motivering Motiven till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är ett omkring 2 km långt obebyggt strandområde beläget på en udde, exponerade för havet. Uddar som erbjuder utblickar är generellt sett attraktiva besöksmål. I området finns också en sandstrand som nyttjas som badplats. Vidare utgör Sandviksbäckens mynningsområde en viktig miljö för skapande och bevarande av biologisk mångfald. Områdets värden ska betraktas tillsammans med de naturvärden som finns i och kring Åbyviken. Samt närliggande öar Korpholmen, Rönnskäret och Ole-Vippersagrundet. Obebyggda strandområden längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Sandviken: Området är beläget en dryg km öster om Renholmen i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Enligt Länsstyrelsens inventering utgör Åbyviken viktigt lekområden för abborre. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Byske-Åbyn 1:35 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området är beläget nära Åbyälvens utlopp i havet och är en del av Åbyfjärden. Området är obebyggt, men den nordligaste delen kan nås via en väg till den sandstrand som finns där. Sandstranden som finns söder om Sandviksbäckens mynningsområde, sträcker sig ca 120 m upp från havsstrandlinjen och förutom den väg som går till havsbadet, finns en rad stigar som vittnar om att området är välbesökt för friluftsliv. Vid mynningsområdet på Sandviksbäckens norra sida har tillförseln av finkorniga sediment och organiskt material från vattendraget skapar ett habitat som är i ständig förändring. Området hålls fuktigt och näringsrikt och är en bas för hög biologisk mångfald. Området är exponerat för havet och längre söderut karaktäriseras stränderna av havets ständiga rörelse och består i huvudsak av sten, block och klapperstensfält. I anslutning till områdets sydligaste del finns Åbyviken. Åbyviken är en grund havsvik med breda strandängar. Förutsättningarna i grunda havsvikar som dessa som också till viss del har vegetationsklädda delar, är särskilt goda för en hög produktion av en individ- och artrik fauna och flora. Detta beroende bland annat på naturligt höga närsalthalter, gott ljusklimat och bra vattentemperatur som skapar rik växtlighet och varierad vegetationsstruktur. Ett flertal av de arter som lever i miljön, till exempel kransalger, är dessutom sällsynta och ibland till och med hotade. Kransalger anses ofta särskilt värdefulla på grund av att de är vintergröna och därmed kan erbjuda föda till yngel och småfisk

48 48 samt åt fåglar vid årstider när annan föda är begränsad. Viken utgör också lekområde både för abborre samtidigt som den är en häcknings- och rastlokal för ett stort antal fågelarter. Vikens strandängar är uppbyggda av finkorniga sediment och ofta tydligt zonerade. Den rikliga förekomsten död ved bidrar till att skapa en mångfald av olika habitat. Strandängar har ofta en hög variationsrikedom av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet utgör grunden för en hög artrikedom. Naturtyperna utgör miljöer för många insekter vilket i sin tur skapar ett rikt fågelliv.

49 49 Selviksanden-Bärgansstranden, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Selviksanden-Bärgansstranden, inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land. På Öster-Selsvikens strand utvidgas dock strandskyddet så det sammanfaller med befintlig väg. Det generella strandskyddet utvidgas även i vattenområdet. Från Sundsudden i söder till Lågörudden i norr utvidgas strandskyddet till att omfatta 200 m från havsstrandlinjen. För avgränsning, se karta. Motivering Motivet till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är ett omkring 5 km långt i princip obebyggt strandområde, som karaktäriseras av miljöer viktiga för skapande och bevarande av biologisk mångfald. I området finns grunda havsvikar, bäckmynningsområden, strandängar, strandoch sumpskogar samt sandstränder med sanddyner. Stora delar av vattenområdet utgör också viktigt lekområde för framför allt sik. Generellt sett råder brist på reproduktionsområden för fisk längs Västerbottens läns skärgårdsfattiga kust. Obebyggda strandområden längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Selviksanden-Bärgansstranden: Området är beläget ca 3 km sydost om byn Bjurön i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Hela området är av riksintresse naturvård och friluftsliv -Lövångerskusten (NRO24080 och FRO24007). I områdets centrala delar på Långören, finns ett antal fornlämningar i form av tomtningar. Enligt Fiskeriverkets kartläggning av reproduktionsområden för fisk utgör vattnet utanför Väster- och Öster Selsviken och österut mot Långörudden lekområde för sik. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Bjurön 2:2 m.fl. Beskrivning av områdets värden Stora delar av området är förhållandevis orört. Enklare vägförbindelser finns endast till områdets sydligaste del. Området kännetecknas av flera grunda havsvikar. I områdets södra del finns Väster- och Öster Selsviken. Längre norrut i området finns ytterligare två vikar. I havsvikar av denna karaktär finns naturligt höga närsalter, gott ljusklimat och hög vattentemperatur vilket stimulerar till en individ- och artrik flora och fauna. Ett flertal av de arter som lever i denna miljö, till exempel kransalger, är dessutom sällsynta och ibland till och med hotade. Kransalger anses ofta särskilt värdefulla på grund av att de är vintergröna och därmed erbjuder skydd och föda till yngel och småfisk. Vattenområdet i och utanför Väster- och Öster Selsviken utgör också viktiga lekområden för framför allt sik. De grunda havsvikar används även ofta som häcknings- och rastlokal för fågel. I Väster- och Öster Selsviken och Bärgansviken utmynnar bäckar. Där skapar tillförseln av finkornigt sediment och organiskt material från vattendraget ett habitat i ständig förändring; området hålls fuktigt och näringsrikt till gagn för växter och djur.

50 50 De grunda havsvikarna omges vid de låglänta partierna av breda strandängar. Strandängar är vegetationsklädda stränder på finkornigt sediment som regelbundet översvämmas. Strandängarna utgör viktiga rastplatser för flyttfåglar. I dag anses allmänt att havsstrandängar är hotade av olika exploateringar. Innanför strandängarna växer strandskog och sumpskog. Sumpskog och särskilt lövsumpskog har en hög variation av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet utgör grund för biologisk mångfald. Sumpskog är därför en viktig miljö för olika växtarter och många insekter, vilka i sin tur bidrar till ett rikt djurliv och här främst ett rikt fågelliv. Stränderna i området i övrigt består av sten och block, ofta är de tydligt zonerade och förekomsten av död ved är riklig. Det finns flera partier med sandstrand och två större sandstränder varav en har bakomliggande sanddyner. Områden med sanddyner är förhållandevis ovanliga i Västerbottens län och dynområden har generellt sett stor potential att hysa ovanligare insektsarter. På Långören i områdets centrala del, finns ett antal fornlämningar i form av tomtningar.

51 51

52 52 Simmersanden-Råhagaviken, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Simmersanden-Råhagaviken inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land. För avgränsning, se karta. Motivering Motivet till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är ett ca 2 km långt oexploaterat strandområde med höga naturvärden i anslutning till områdets små sjöar, en bäckmynning, strandängar och sandstränder. Oexploaterade strandområden längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Simmersanden-Råhagaviken: Området är beläget ca 4 km öster om Ultersjön i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Hela området är av riksintresse naturvård och friluftsliv -Lövångerskusten (NRO24080 och FRO24007). I närheten av bäcken från Rävelstjärnen finns skogar som Skogsstyrelsen, dels har klassat som granskog med höga naturvärden, dels barrnaturskog som klassats som nyckelbiotop. Fastigheter som berörs är: Djäknesjö 1:3 m.fl. Beskrivning av områdets värden Strandområdet har en utsträckning på ca 2 km. Det är helt obebyggt. Det finns inte heller några vägar till eller i området, vilket gör det relativt opåverkat. I områdets sydligaste del finns två små sjöar med strandängar. Den ena håller helt på att växa igen på grund av landhöjningen. Sjöar av denna typ är viktiga reproduktions-, uppväxt- födosöks- och upphållslokaler för fågel. Stranden ligger helt öppen för Bjuröfjärden. Längs sträckan finns flera partier med sandstrand. Av sandstränderna är den mer omfattande sandstrand, Simmersanden värd att nämnas. Sandstränder är förhållandevis ovanliga i Västerbottens län och utgör generellt sett viktiga livsmiljöer för olika insektsarter inte minst intressanta och hotande arter. I områdets centrala del finns en bäckmynning. Bäcken rinner in i området från Rävelstjärnen. I mynningsområdet skapar tillförseln av finkornigt sediment och organiskt material från vattendraget ett habitat i ständig förändring; området hålls fuktigt och näringsrikt och är en bas för biologisk mångfald. Stränderna är vegetationsklädda på finkornigt sediment inom översvämningszonen. Även strandängarna hyser en mängd olika arter och utgör viktiga rastplatser för flyttfåglar. Norr om mynningsområdet finns skogar som Skogsstyrelsen, dels har klassat som granskog med höga naturvärden, dels barrnaturskog som klassats som nyckelbiotop.

53 53

54 54 Själugadden-Buröväggen, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Själugadden-Buröväggen inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land. För avgränsning, se karta. Motivering Motivet till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är ett drygt 3 km långt i princip helt obebyggt strandområde, med miljöer viktiga för biologisk mångfald. Södra delen av området har en komplex blandning av naturtyper i vikar och på uddar. I området i övrigt finns också flera vikar med vegetationsklädda stränder och i anslutning till dessa, sumpskog. Innanför Laxnätviken finns en granskog med höga naturvärden. Obebyggda strandområden längs länets kust är få. Då dessa kan förväntas erbjuda till exempel frånvaro av buller, avskildhet och naturliga tillstånd är bevarandevärdet högt, dels för viktiga ekologiska funktioner och biologiska värden, dels för människor både direkt och indirekt. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Själugadden-Buröväggen: Området är beläget ca 6 km öster om Yttervik i Skellefteå kommun, Västerbottens län. I området innanför Laxnätviken finns skog som Skogsstyrelsen har klassat som granskog med höga naturvärden. I området har brandfält anlagts. Hotviken utgör viktigt lekområde för abborre. Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Bureå 3:79 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området karaktäriseras av vikar och uddar delvis exponerade av havet. Här kan nämnas Hotviken, Laxnätviken, Bastuviken och Gäddviken samt Hotviksudden, Laxnätudden och Gäddvikudden. Området är helt obebyggt, med undantag för två bosättningar vid Bastuviken i områdets centrala del. Till dessa går en enklare väg. I områdets södra del finns en komplex blandning av naturtyper. Här omges stränderna i huvudsak av vegetationsklädda strandängar på finkorniga sediment. Miljöer som ofta hyser en hög biologisk mångfald och utgör viktiga rastplatser för flyttfåglar. Hotviken som är en del av en gammal havsvik, men som nu har avsnörts från havet på grund av landhöjningen, utgör ett viktigt reproduktionsområde för abborre. Övriga vikar i området omges också av strandängar och sumpskog i sina inre delar. Sumpskog där huvuddelen utgörs av lövträd är mycket värdefull på grund av sin höga biologiska mångfald. Detta beror på att miljön ofta har en stor variation av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och luftfuktighet skapar en hög artrikedom. Av förklarliga skäl är sådana miljöer viktiga för många insekter och olika fågelarter. I Bastuviken utmynnar också en bäck. I mynningsområden skapar tillförseln av finkornigt sediment och organiskt material från vattendraget ett habitat i ständig förändring; området hålls fuktigt och näringsrikt till gagn för växter och djur. Innanför Laxnätviken finns en granskog med höga naturvärden.

55 55

56 56 Sundsanden, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att strandområdet Sundsanden, inom Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land. Inom området utvidgas det generella strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land. För avgränsning, se karta. Motivering Motivet till att området ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att det är ett mynningsområde/estuarie med viktiga ekologiska funktioner för bevarande av biologisk mångfald. I anslutning till mynningsområdet finns sandstränder och öppna sanddyner. Sanddyner är mycket sparsamt förekommande längs länets kust och i kombination med att dynområden generellt sett har stor potential att hysa ovanligare insektsarter är det viktigt att områdets karaktär säkerställs. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande för område Sundsanden: Området ligger ca 5 km söder om Västanbyn nära Skellefteå kommuns södra kommungräns, Västerbottens län. Nästan hela området ingår i riksintresse naturvård och friluftsliv Lövångerskusten (NRO24080 resp. FRO24007). Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Noret 1:6 m.fl. Beskrivning av områdets värden Området Sundsanden karaktäriseras av Sundbäckens mynning med sandstränder och sanddyner samt udden Öskatan. I mynningsområdet skapar tillförseln av finkornigt sediment och organiskt material från vattendraget, ett habitat som ständigt förändras. Området hålls fuktigt och näringsrikt och blir en bas för biologisk mångfald. Sandstränderna och de öppna sanddynerna sträcker sig upp längs bäcken. Områden med sanddyner är förhållandevis ovanliga i Västerbottens län och dynområden har generellt sett stor potential att hysa ovanligare insektsarter. Uppströms bäcken har sandstränderna inslag av klipphällar och vassruggar. Bakom stränderna finns en bård av landhöjningsskog. Landhöjningsskog uppkommer som en följd av landhöjningen. Skogen består mest av gråal närmast vattnet och frodig granskog bakom. Marken där landhöjningsskog växer är ofta bördig tack vare gråalens kvävefixerande förmåga. Vattenområdet utanför Sundbäckens mynning är grunt och utgör därför viktigt reproduktions-, uppväxt-, födosöks- och uppehållslokaler för många arter av fågel och fisk. Miljön är attraktiv under hela året eftersom det här även ofta är vinteröppet vatten Området är relativt lättillgängligt via en enklare väg från byn Noret.

57 57

58 58 Förslag på utvidgat strandskydd på öarna: Ledskär, Småskär, Flakaskärsgrundet, Halsön/Granön, Romelsön, Rönnskäret, Buskön/Kringsön, Sikören och Stor Blåbärsholmen, Skellefteå kommun, Västerbottens län. Länsstyrelsens förslag Med stöd av 7 kap. 14 MB föreslår Länsstyrelsen att öarna Ledskär, Småskär, Flakaskärsgrundet, Halsön/Granön, Romelsön, Rönnskäret, Buskön/Kringsön, Sikören och Stor Blåbärsholmen, Skellefteå kommun Västerbottens län, ska omfattas av utvidgat strandskydd för att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för en allemansrättslig tillgång till öarna och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land. På öarna Ledskär, Småskär, Flakaskärsgrundet, Rönnskäret, Sikören och Stor Blåbärsholmen utvidgas det generella strandskyddet så öarna helt omfattas av strandskydd. På Romelsön utvidgas det generella strandskyddet på land till att omfatta 200 m från havsstrandlinjen. På Halsön/Granön och Buskön/Kringsön utvidgas strandskyddet från havsstrandlinjen till att omfatta 200 m på land, utom på Halsöns nordligaste del och Buskön/Kringsöns västra sida. För avgränsning, se kartorna. Motivering Motiv till att öarna ska omfattas av ett utvidgat strandskydd är att öar generellt sett och obebyggda öar i synnerhet är mycket attraktiva som besöksmål. Det finns i dag få obebyggda öar i länets skärgård. Då nämnda öar är oexploaterade eller har en mycket låg exploateringsgrad med betydelsefulla kulturvärden, höga värden för friluftsliv och goda livsmiljöer för flora och fauna är det viktigt att de långsiktigt bevaras. Uppgifter om området Vid ärendets beredning gäller följande: Ledskär, Småskär, Flakaskärsgrundet, Halsön/Granön, Romelsön, Rönnskäret, Buskön/Kringsön, Sikören och Stor Blåbärsholmen är belägna inom Skellefteå kommun, Västerbottens län. Ledskär, Småskär och Flakagrundet ingår i riksintresse naturvård (NRO 24084) Lövångerkusten. Ledskär, Småskär och Flakagrundet ingår i riksintresse friluftsliv (FRO 24007) Lövångerkusten. Buskön/Kringsön, Sikören och Stor Blåbärsholmen ingår i riksintresse naturvård (NRO 24076) Kinnbäckfjärden. På Ledskär, Småskär, Halsön/Granön, Romelsön, Rönnskäret och Buskön/Kringsön finns fornlämningar i form av bland annat fiskelägen, gistgårdar, tomtningar, labyrinter och kompassroser. På Ledskär finns av Skogsstyrelsen klassade nyckelbiotoper Barrnaturskog och landhöjningsskogar. På Halsön/Granön och Romelsön finns av Skogsstyrelsen klassade sumpskogar Fastigheter som berörs av det utvidgade strandskyddet: Östanbäck 3:11 m.fl. Beskrivning av områdets värden Ledskär Större delen av Ledskär utgörs av rundslipade klipphällar och stora klapperstensfält. Mitt på ön finns en barrskog med urskogskaraktär. Det finns ett flertal fornlämningar på ön som påminner om fiskets betydelse förr i tiden. Där finns ett gammalt fiskeläge, tomtningar, kompassrosor och ett sjömärke. Ön har även en naturhamn.

59 59 Småskär Ön Småskär består av svallad morän och klapperstensfält förutom i nordöst där det finns klipphällar. Nästan hela ön saknar trädvegetation, utom längs västra stranden där det finns en ovanlig och värdefull rönnskog med många mycket gamla rönnar. Fornlämningar efter ett fiskeläge finns på öns nordspets och inne mitt på ön finns en fornlämning i form av ett jaktvärn. Flakaskärsgrundet Flakaskärsgrundet är helt obebyggt. En liten sjö på ön är attraktiv som reproduktions-, uppväxt- födosöks- och upphållslokaler för fågel. Halsön/Granön Stora delar av ön är obebyggd. Ön har flera sumpskogar och grunda havsvikar. Kvällsmålsviken finns mellan Romelsön och Halsön. Förutsättningarna i en grund havsvik som denna som också till viss del har vegetationsklädda delar, är särskilt goda för hög produktion av individ- och artrik fauna och flora. Detta beroende bland annat på naturligt höga närsalthalter, gott ljusklimat och bra vattentemperatur som skapar rik växtlighet och varierad vegetationsstruktur. Ett flertal av de arter som lever i miljön, till exempel kransalger, är dessutom sällsynta och ibland till och med hotade. Kransalger anses ofta som särskilt värdefulla på grund av att de är vintergröna och därmed kan erbjuda föda till yngel och småfisk samt åt fåglar vid årstider när annan föda är begränsad. Sumpskogsområdena utgörs i huvudsak av lövträd. Miljön är mycket värdefull på grund av sin höga biologiska mångfald. Detta beror på att miljön ofta har en hög variation av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet skapar en hög artrikedom. Av förklarliga skäl är sådana miljöer viktiga för många insekter, vilka i sin tur bidrar ett rikt fågelliv. I anslutning till viken finns strandängar och kustlövskog. Strandängar är vegetationsklädda stränder på finkorniga sediment inom översvämningszon. Ett område som oftast hyser en hög biologisk mångfald och utgör viktiga rastplatser för flyttfåglar. Havsstrandängar är strakt hotade i dag av olika exploateringar. Granöviken är en fågelrik grund flada med kustlövskog och viken vid Furuskogen har kransalgsängar. Fladan kommer med tiden att förvandlas till en insjö på grund av landhöjningen. Den är fortfarande i kontakt med havet, men grundområden vid inloppet gör att vattenutbytet är begränsat. Förutsättningarna där för biologisk mångfald är lika som i den grunda havsviken som beskrivits ovan. Ön har flera fornlämningar som boplatser, härdar och tomtningar. På Halsögrundet finns stora fornlämningsområden efter en sågverksepok. Romelsön Romelsön är en av Skellefteå kommuns största skärgårdsöar. Ön har en stor variation av olika naturtyper. På ön finns bland annat sandstränder med sanddyner i bakkant, sumpskog och skog med urskogskaraktär på hällmarker, grunda havsvikar, flador och små fågelrika tjärnar. Vissa partier av öns skogsbestånd utgörs av sumpskog. Miljöer som är mycket värdefull på grund av sin ofta höga biologiska mångfald. Detta beror på att sumpskogar har en hög variation av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet skapar en hög artrikedom. Av förklarliga skäl är sådana miljöer viktiga för många insekter, vilka i sin tur bidrar ett rikt fågelliv. På öns sydöstra del finns ett skogsbestånd av urskogskaraktär på framförallt hällmarker. Skogar med urskogskaraktär är ovanliga och viktiga livsmiljöer, ett stort inslag av gamla träd samt rikligt med döda träd skapar förutsättningar för många ovanliga och hotade arter. Skogar med urskogskaraktär utgör de äldsta och mest opåverkade skogarna både i Skellefteå skärgård, men även i länets kustregion som helhet. Vedsvampfloran på ön är synnerligen artrik och består av både ovanliga och starkt hotade arter.

60 60 Ön har flertalet sandstränder med sanddyner i bakkant samt havsvikar med karaktär av grundområden och flador. Förutsättningarna där bedöms vara särskilt goda för hög produktion av individ- och artrik fauna och flora. Detta beroende bland annat på naturligt höga närsalthalter, gott ljusklimat och bra vattentemperatur som skapar rik växtlighet och varierad vegetationsstruktur. Rönnskäret Rönnskäret kommer med tiden att tillhöra fastlandet på grund av landhöjningen som i denna del av landet är särskilt stor. I dag är Rönnskärsviken en grund trösklad havsvik, som grundats upp så att Rönnskäret och Korpholmen är förbundna med varandra. Förutsättningarna i en grund havsvik som denna som också till viss del har vegetationsklädda delar, är särskilt goda för hög produktion av individ- och artrik fauna och flora. Detta beroende bland annat på naturligt höga närsalthalter, gott ljusklimat och bra vattentemperatur som skapar rik växtlighet och varierad vegetationsstruktur. Ett flertal av de arter som lever i miljön, till exempel kransalger, är dessutom sällsynta och ibland till och med hotade. Kransalger anses ofta som särskilt värdefulla på grund av att de är vintergröna och därmed kan erbjuda föda till yngel och småfisk samt åt fåglar vid årstider när annan föda är begränsad. På Rönnskärets västra sida finns ursvallade partier med karg vegetation. Runt detta grundområde finns breda strandängar samt en glosjö och en igenväxande sjö, viktiga miljöer för fågel. Strandängar är vegetationsklädda stränder på finkorniga sediment inom översvämningszonen. Ett område som oftast hyser en hög biologisk mångfald. Havsstrandängar anses vara hotade i dag av olika exploateringar. På öns sydvästra del finns fiskelägeslämningar och andra fornlämningar i form sjömärken. Buskön/Kringsön, Stor Blåbärsholmen och Sikören Öarna finns i Kinnbäcksfjärden och dess strandmiljöer är i hög utsträckning obebyggda. Öarnas värden ska betraktas tillsammans och dess naturvärden är främst knutna till den snabba landhöjningen, som här når sitt max på nio mm per år samt till Kinnbäckfjärdens särart så tillvida att inga större vattendrag mynnar i fjärden. Vattenomsättningen är också låg på grund av de grunda bottentrösklarna i de yttre delarna av fjärden. Uppgrundningen sker snabbt och fjärden blir mer och mer isolerad från Bottenviken. Buskön är Skellefteå kommuns största skärgårdsö och ett av länets vetenskapligt mest intressanta kust- och skärgårdsavsnitt. Öarnas naturmiljöer karaktäriseras av sandstränder, strandängar, våtmarker, sumpskog, glosjöar, uddar och mer eller mindre öppna grunda vikar. På öarna finns också kulturmiljölämningar. På Buskön/Kringsön finns fornlämningar i form av jaktvärn, tomtningar, labyrint och ett fiskeläge på Långvikens norra strand.

61 61

62 62