Nr350. Mot. 1974: om avslag på det vilande förslaget till ny regeringsform, ny riksdagsordning, m. m.

Transkript

1 Mot. 1974:350 3 Nr350 av herr Hermansson m. fl. om avslag på det vilande förslaget till ny regeringsform, ny riksdagsordning, m. m. En reformering av Sveriges författning har sedan länge varit nödvändig. Den gamla regeringsformen av 1809 har sedan länge passerats av såväl medborgarnas rättsmedvetande som av politisk praxis. Den maktfördelningsprincip mellan konung, regering och riksdag som den gamla författningen är ett uttryck för utgjorde ett visst demokratiskt framsteg 1809 men måste nu 1974 betecknas som reaktionär. Det har understundom påståtts att den gällande regeringsformens 16 skulle utgöra ett säkert värn för vissa medborgerliga rättigheter. Så är icke fallet. Frånsett att även denna paragraf kännetecknas av den gällande författningens monarkism så är den av målsättningskaraktär. Denna 16 paragraf, som har anor från medeltidens landslagar, har sin verkan begränsad till de lagstiftande organen och kan i praktiken knappast åberopas inför domstol eller annan myndighet. Det har varit möjligt med den gällande grundlagen att inskränka de medborgerliga rättigheterna för många medborgare. Så t. ex. gällde denna grundlag i över hundra är utan att rösträtten var allmän. Det har varit möjligt med den gällande grundlagen att genom åtgärder mot det kommunistiska partiet och dess press kränka organisationsfriheten, yttrandefriheten och rätten till information. Det har varit möjligt med den gällande grundlagen att införa såväl undantagslagarna 1971 terroristlagen, lagen om "tillfälligt omhändertagande" som att sätta i gång häxprocesserna i Enboms- och I B-affärerna. Den gällande regeringsformen uttrycker inget tillfredsställande skydd för dc medborgerliga rät t igheterna. Den bygger på reaktionära principer. Den måste ersättas med en ny författning. Vilken roll spelar en författning? Sverige är ett kapitalistiskt samhälle, ett klassamhälle baserat på ekonomiska och sociala skillnader. statsmaktens funktion är att vidmakthålla, trygga och fördjupa det bestående ekonomiska systemet som bildar dess grundval. Den juridiska apparaten - lagstiftning, dömande och verkställande organ - är ett av statens medel att fylla denna uppgift. Lagar skall också reglera förhållanden mellan med borgare och statsmakt, mellan medborgarna inbördes och mellan olika statliga organ. l grundlagarna ull rycks de allmänna principerna för övrig lagstift ni ng och hur delar av statsmakten skall utses. Det är och har alltid varit i underklassernas - antingen det varit livegna, småbönder, småhantverkare eller vår tids lönarbetare - intresse att författningen varit så demokratisk som möjligt. Kampen för demo-

2 Mot. 1974:350 4 krati är alllid en kamp för rättigheter åt folket och mot klassförtryck. Ju större rättigheter lagarna tillförsäkrar lönarbetarna desto svårare är det för de härskande att genom statsmakten legall kunna stävja eller tysta lönarbetarnas krav. Men lagstiftningen ger inget absolut skydd. Det visar varje historisk erfarenhet. är USA-imperialismen och den chilenska överklassen såg sina intressen hotade lät de och uppfordrade den chilenska statens väpnade styrkor att handla oberoende av och rakt i strid mot landets författning. u har den fascistiska militärjuntan avskaffat de medborgerliga rättigheter för många av Chiles medborgare. Den stiftar reaktionära lagar. Men dessa kommer inte at t kunna förhindra det chilenska folkflertalets kamp för demokrati och socialism. En demokratisk författning är således en bundsförvant till folkflertalet. Men folkets egen politiska vaksamhet och aktivitet är det bästa försvaret för dess rättigheter. Vilka krav börsräl/as på en ny förfauning? Vänsterpartiet kommunisterna är för en författningsreform. Det är emellertid inte till fyllest att en författningsreform i huvudsak begränsas till att gällande praxis skrivs in i grundlagarna men samtidigt bevarar reaktionär bråte och förstärker vissa sådana drag i gällande författning och tillför nya inslag som strider mot demokratin. Sådant är det av riksdagsmajoriteten 1973 som vilande antagna grundlagsförslaget. Grundlagsfäst de medborgerliga fri- och rättigheterna! Ett oeftergivligt krav är att de medborgerliga fri- och rättigheterna ges grundlagsskydd. Dc måste formuleras klart och pregnant och ges en bindande karaktär så att dc icke kan beskäras utan att detta strider mot grundlagen. Grundlagen skall hindra att lagstiftaren grundlagsenligt kan beskära medborgarnas fri- och rättigheter. Motståndarna till at t grundlagsfästa de medborgerliga fri- och rättigheterna påstår att det skulle bli tekniskt alltför svårt att ge dessa ett fullvärdigt grundlagsskydd. Detta är inget argument. Det är inte brist pa juridisk kunnighet och teknik som gjort att man inte åstadkommit ett grundlagsskydd för dc medborgerliga rättigheterna. Det är en politisk fråga, om handlar om politisk vilja. Motståndarna till att grundlagsfästa dc medborgerliga fri- och rättigheterna påstår att ett grundlagsfästande skulle omöjliggöra eller försvåra förändringar som samhällsutvecklingen skulle kunna påkalla. Vad skulle det vara för en utveckling som skulle nödvändiggöra att folkets rättigheter snabbt skall kunna begränsas? Bör inte en sådan utveckling bekämpas? Ett led i den kampen är ett grundlagsfästande av de medborgerliga rättigheterna. Motståndarna till att grundlagsfästa de medborgerliga fri- och rättigheterna påstår att detta skulle inskränka lagstiftarens handlingsfrihet.

3 Mot. 1974:350 5 Just det. Det är det som är själva innebörden i ett grundlagsfästande av de medborgerliga fri- och rättigheterna. Det är bl. a. just lagstiftarens möjligheter att beskära dessa rättigheter frågan handlar om. Detta visar också att kravet om riksdagsbeslut med kvalificerad majoritet vid rättighetsinskränkande lagstiftning är absurt, eftersom detta i realiteten innebär en legitimering av grundlagsinskränkningar. Inte heller ett grundlagsfastande innebär emellertid några garantier. Om flera partier är överens om att inte fa en grundlagsfråga ventilerad i en valrörelse kan dc tysta ned frågan. Detta har skett även när det gäller hela grundlagsförslag. Motståndarna till att grundlagsfästa de medborgerliga fri- och rättigheterna påstår att ett grundlagsfästande av dem skulle minska lagstiftarens auktoritet. Det ta är en önskvärd konsekvens. Om oklarhet räder om en viss lagstiftnings grundlagsenlighet skall lagstiftaren tvingas försvara sig inför folkopinionen. liar folkets rätt ighetcr kränkts skall det utse nya representanter, nya lagstiftare. Motståndarna till att grundlagsfästa de medborgerliga fri- och rättigheterna tillvitar stundom alla som är för ett grundlagsfästande uppfattningen at t de skulle vilja politisera domstolarna och öka juristernas makt. Sådana tankegångar har framförts. Vänsterpartiet kommunisterna bekämpar ocks:'t denna uppfattning. Metoden att tillskriva politiska motståndare åsikter de inte har blir inte bättre av att den används i grundlagssammanhang. Det är folkets aktivitet och kamp som är det bästa försvaret för dc medborgerliga rättigheterna. Till stöd i denna kamp tjänar klara och förpliktande grundlagsstadganden som preciserat definierar rättigheternas innehåll, som drar upp gränserna för lagstiftarens handlingsfrihet och som inte kan ändras utan mellankommande val. Lagstiftaren står till svars inför folket. Dc medborgerliga fri- och rättigheternas förankring i folket -till vilket en grundlag kan bidra - är det centrala. Dc medborgerliga frioch rättigheterna är en fråga för alla medborgare, inte bara en angelägenhet för jurister. Folkets rättigheter handlar om politik och politisk kamp, inte om forrnaljuridik. Motståndarna till att grundlagsfästa de medborgerliga fri- och rättigheterna anför stundom som ett argument mot ett grundlagsfästande att rättighl tcrnas bästa skydd inte är grundlagsparagtafer utan att medborgarna hävdar och försvarar dem. Vi har hela tiden poängterat att det bästa försvaret för rättigheterna är folkets kamp. Men denna kamp försvåras inte utan underlättas och har ett stöd i att rättigheterna är fastslagna i grundlagen. Om man nu förlitar sig pa folkt ts vaksamhet varför da inte ge den det stöd ett grundlagsfästande innebii r? Uet av 1973 ars riksdag som vilande antagna grundlagsförslaget uppfylla inte kravet att befiista dc medborgerliga fri- och rättigheterna. Dessa kan begränsas för en folkmajoritet genom vanlig lagstiftning utan att detta sttidcr mot grundl gcn. Dessutom: Ge110m l kap. 8 i förslaget ges lagstiftaren rätt att stifta lagar som särbehandlar medborgare på grund av tro. askadning. ras, hudfiirg. ursprung, kön, alder, nationalitet, spr, k, samhiillsställning och förmögenhl t. l::.n grundlag som ger lagstiftaren sadana befogenheter

4 Mot. 1974:350 6 måste bekämpas. l 1973 års konstitutionsutskotts kompromiss om de medborgerliga rättigheterna ingick att en utredning tillsattes för att vidare behandla den frågan. Vänsterpartiet kommunisterna har inte sett någon anledning att motsätta sig denna utredning. Men den gör ju inte det vilande grundlagsförslag, som till andra-läsning kommer att föreläggas 1974 års riksdag, bättre. som inte grundlagsfäster de medborgerliga rättigheterna utan tvärtom öppnar för deras inskränkande och dessutom ger rätt till diskriminerande lagstiftning. Grundlagsfäst rättigheter för de arbetande på arbetsplatserna! Kampen för rättigheter åt folkflertalet är en klassfråga, är en kamp mot klassförtrycket. Detta har sitt främsta och omedelbara ut tryck på arbetsplatserna. De arbetande måste ha bestämda demokratiska och medborgerliga rättigheter också på sina arbetsplatser. Grundlagen måste formuleras så att avtal och lagar som beskär de arbetandes rät tigheter och stärker kapitalets diktatur är oförenliga med den. Den omfattande opinion och politiska aktivitet som utvecklats bland de arbetande för att demokratiska rättigheter på arbetsplatserna skall uppfyllas bör få gensvar i grundlagen. De rättigheter varom det här handlar är rätten till facklig och politisk organisation, rätten att på arbetsplatserna bedriva agitation, propaganda och mötesverksamhet, rätten att genom fackliga organisationer förhandla i alla frågor rörande arbets- och anställningsvillkor, arbetstid, arbetsledning och arbetsfördelning, lön och löneformer, anställning, avskedanden och permitteringar, rätten att tillgripa strejk. l den proposition som ligger till grund för det vilande grundlagsförslaget fanns dc arbetandes förhållanden återgivna i form av icke bindande målsättningsparagrafer. l konstitutionsutskottet kompromissades även dessa paragrafer bort - mot at t de medborgerliga rättigheterna skulle kunna lagstiftas bort genom vanlig lag. Ett milt sagt märkligt byte! Det finns ingen motsättning mellan medborgerliga rättigheter och de arbetandes rättigheter. Såväl vissa målsättningars formuleringar om förhållandena pa arbetsplatserna som medborgerliga rättigheter är tagna var för sig bättre än ingetdera. Propositionens förslag till regeringsform behandlade inte med ett ord strejkrätten års konstitutionsutskott var härvidlag observantare. Men dess förslag grundlagsfäster inte strejkrätten utan lagstiftarens och avtalsslutares rätt att avskaffa strejkrätten. Dessutom likställs strejkrätten med lockouten, vilket är både felaktigt och ogrundat. Arbetsköparna har betydligt flera stridsåtgärder att tillgripa mot arbetarna än vad arbetarna förfogar över gentemot kapitalet. Att lagförbjuda strejker och lockouter har inte samma innebörd. Det talas om olagliga strejker. Men uttrycket olaglig eller "vild" lockout brukas inte.

5 Mot. 1974:350 7 Detta beror inte på att kapitalet är mindre benäget att försöka tvinga igenom sina intressen. Det beror på att kapitalet kan ge sina lockoutaktioner annat namn och skenbart annan innebörd om dess lönsamhetskrav inte uppfylls: det kan permittera, det kan avskeda arbetare, det kan genomförå driftsinskränkningar osv. Strejk och lockout har dessutom ofta helt olika ekonomisk betydelse för de agerande. Den politiska innebörden är också rakt motsatt: lockouten försvarar det ekonomiska fåväldet - strejken har sin spets riktad mot det. som inte innebär ett ökat stöd för de arbetandes kamp för sina rältigheter och dessutom stadfäster rätten alt upphäva strejkrätten. EEC-paragrafen måste slopas! l den gällande regeringsformen infördes under 1960-talet ett tillägg till 81, som ger riksdagen och andra myndigheter befogenheter att "i begränsad omfattning" överlåta sina befogenheter till internationella organisationer ("mellanstatliga") för "fredligt samarbete". Paragrafen tillkom i ett läge då tankarna på ett svenskt medlemskap hos många, som ännu eftersträvar det, uttrycktes mera öppet än nu. Ett EEC-medlemskap är et t hot mot den nationella självbestämmanderätten. D t: t skulle stärka storkapitalet mol arbetarklassen och andra skikt av befolkningen. Ett grundlagsstadgande som underlättar ett inlemmande av Sverige i EEC är också del ett hol mot den nationella självbestämmanderätten. En av en grundlags uppgifter bör vara att slå vakt om den nationella självbestämmanderätten- inte all underlätta urgröpningar av den. Det vilande grundlagsförslaget har inte bara kvar EEC-paragrafen. Den t. o. m. vidgas i förslaget så att befogenheter också skall kunna överlämnas till internationella domstolar. som inte bara behåller utan även förstärker EEC-paragrafen och därigenom icke slår vakt om den nationella självbestämmanderätten. Rösträt ten måste göras lika - slopa 4 %-spärren! Rösträtten var en gång graderad efter inkomst. Kvar står fortfarande en gradering: åsiktsgraderingen. Den som delar åsikterna hos ett parti som inte uppnår 4 procent av väljarna har inte lika rösträtt med den som delar åsikl.:rna hos ell parti som når mer än 4 %. l särskild motion till årets riksdag har vänsterpartiet kommunisterna yrkat att denna paragraf måste slopas. som b.:varar d nna odemokratiska spärr gl.!l. Monarkin måste av kaffas! l särskild motion till ån:ts riksdag (motion 1974:2) har vänsterparltd

6 Mot. 1974:350 8 kommunisterna krävt övergång till republik. Den ärftliga monarkin är en kvarleva från det gamla feodalväldet och borde vara oförenlig med den formella jämställdhet som det kapitalistiska samhället i vissa avseenden kan nå upp till. Konungens maktpolitiska roll skulle vara stor om den nuvarande regering:;formen efterlevdes till bokstav. Men den är passerad av praktiken även i detta stycke. De främst formella och representativa uppgifter som nu åligger konungen saknar inte helt politisk betydelse även om denna är begränsad. Ur maktpolitisk synpunkt är kampen mot finansfurstarna självfallet av annan vikt och betydelse än kampen mot monarkin. Men kungahuset och hovet framstår som symboler och tjänar som föremål för reaktionär mytbildning och ideologi. Detta gör att kampen mot monarkin fortfarande är betydelsefull. l det vilande grundlagsförslaget beskärs konungens formella uppgifter. statschefens ställning görs än mer främst symbolisk. Men detta kommer inte att ändra monarkins ideologiska roll. Kvar star kungadömet som präglare av och föremål för reaktionär ideologi. som inte avskaffar monarkin. Vänsterpartiet kommunisternas ställningstagande är förslaget till ny grundlag första gången behandlades i riksdagen ställde vänsterpartiet kommunisterna de fem huvudkrav som framgår av föregående avsnitt i förgrunden. Partiets riksdagsgrupp röstade vid voteringarna i riksdagen för författningsförslag till bl. a. dessa fem huvudpunkter och i några ytterligare avseenden och därmed mot det vilande grundlagsförslaget i dessa huvudavsnitt. Då inget av partiets huvudkrav till någon del tillgodosetts är ett godtagande av det vilande grundlagsförslaget vid den andra behandlingen i riksdagen omöjligt. Det förtjänar än en gang understrykas: Vänsterpartiet kommunisterna är för en författningsreform - men vi är inte för den författningsreform kring vilken det socialdemokratiska partiets riksdagsgrupp och dc borgerliga partiernas riksdagsgrupper enade sig Skulle vart avslagsyrkande vinna bifall av 1974 ars riksdag skulle detta innebära att den gamla regeringsformen någon t1d skulle fortsätta att gälla. Detta beror i så fall på de formella reglerna för grundlags fastst1illande, icke på att vi är anhängare av den gällande regeringsformen. Men den faktiska skillnaden gentemot det nu vilande grundlagsförslaget skulle icke vara stor. Den skulle främst inskränka sig till konungens rent formella uppgifter. Dc medborgerliga fri- och rättigheterna skulle inte få ett sämre skydd. Diskriminerande lagar skulle emellertid inte kunna stiftas med stöd av grundlag. EEC-paragrafen skulle t. o. m. ha något mera begränsad tillämpning. 4 o/o-spärren är i båda författningarna lika odemokratisk. Monarkin skulle formellt en tid ha en starkare ställning. Men den kan snabbt försvagas genom att riksdagens majoritet stödjer vår

7 Mot. 1974:350 9 motion ( 1974 :2) om monarkins avskaffande. Detta betyder inte att vi skulle anse gällande regeringsform vara bättre än det vilande förslaget. Det vilande förslaget ger trots sina svagheter ett visst uttryck för folksuveräniteten vilket saknas i den gällande grundlagens balanstänkande. En författningsreform är nödvändig. Den måste emellertid tillgodose kraven om ett grundlagsfästande av de medborgerliga rättigheterna, ett grundlagsfästande av rättigheter för de arbetande, ett slopande av EEC-paragrafen, avskaffande av monarkin och ett slopande av 4 % spärren vid riksdagsmannaval. Riksdagen bör avslå det vilande grundlagsförslaget. Den utredning som är tillsatt för att utreda frågan om regleringen i grundlag av skyddet för enskildas fri- och rättigheter m. m. bör ges tilläggsdirektiv att omarbeta det 1973 som vilande antagna förslaget till ny regeringsform, ny riksdagsordning m. m. i enlighet med vad som anförts i denna motion och i motion 1973:1881. Avsikten med att grundlag skall beslutas av två riksdagar som sammanträder med mellanliggande val är att folket i valrörelsen skall ges information om grundlagsförslag och i valet kunna uttrycka sin mening därom. l valrörelsen 1973 gavs väljarna otillräckliga möjligheter till ett sådant ställningstagande. Regeringspartiet och de borgerliga partierna i riksdagen förde inte ut grundlagsfrågan i valrörelsen, de främjade inte utan sökte snarast komma ifrån diskussion i ämnet. På senare tid, efter valet, har grundlagsfrågan kommit att inta en långt mera framträdande roll i den offentliga debatten. Grundlagsförslaget har härvid utsatts för kritik såväl från progressivt håll som också från reaktionärt häll. Den genomlysning grundlagsförslaget utsätts för tjänar emellertid syftet alt ge medborgarna möjligheter att sätta sig in i frågan. Den nu inledda debatten bör ges möjligheter att ytterligare vidgas innan riksdagen upptar förslaget till ny regeringsform m. m. till en andra läsning. Medborgarna ges då, låt vara y t ters t begränsade men dock möjligheter att påverka sina valda representanter i riksdagen. Vi är förvissade om att en bred diskussion skulle öka förutsättningarna för ett avslag på det föreliggande grundlagsförslaget. Riksdagen bör uppskjuta sin andra behandling av förslaget till höstriksdagen Med hänvisning till ovanstående föreslås i första hand att riksdagen måtte bordlägga förslaget till ny regeringsform, ny riksdagsordning m. m. till höstriksdagen 1974, och om detta inte skulle vinna riksdagens bifall i andra hand att riksdagen måtte avslå det av 1973 års riksdag såsom vilande antagna förslaget till ny regeringsform, ny riksdagsordning m. m., samt att riksdagen hos regeringen hemställer om kompletterande direktiv till 1973 års fri- och rättighetsutredning (Ju 1973:19) innebärande att denna skall utarbeta förslag om

8 Mot. 1974:350 lo grundlagsfästande av de medborgerliga rättigheterna, grundlagsfästande av rättigheter för de arbetande, slopande av paragrafer med innebörd av 81 tredje stycket i nu gällande RF, slopande av 4 %-spärren vid riksdagsmannaval samt införande av republik, allt i enlighet med vad som anförts i denna motion. Stockholm den 24 januari 1974 C.-H. HERMANSSON (vpk) EIVOR MARKLUND (vpk) GUSTAV LORENTZON (vpk) NlLS BERNDTSON (vpk) BERTIL MABRINK (vpk) LARS WERNER (vpk) i Tyresö