EN KORT GUIDE TILL ATT BYGGA HUS FÖR VILDA POLLINATÖRER

Transkript

1 EN KORT GUIDE TILL ATT BYGGA HUS FÖR VILDA POLLINATÖRER

2 INTRODUKTION Honungsbin är viktiga pollinatörer men nyligen publicerade studier har visat att vilda pollinatörer som t.ex. solitära bin, humlor och fjärilar ofta är ännu viktigare för effektiv pollinering. Tyvärr minskar de vilda pollinatörerna i antal och många arter är hotade eller redan utrotade. I områden där det är brist på vilda pollinatörer är det möjligt att bygga olika konstruktioner som kan hjälpa till att etablera ett vilt bestånd. Det blir också mer och mer vanligt att man bygger bostäder för vilda pollinatörer i trädgårdar och inom jordbruket. I stor skala är vad pollinatörerna behöver förmodligen inte hus som vi har byggt åt dem, utan en mer självorganiserande miljö där deras boplatser så att säga bygger sig själva. Även om det inte är akut behov av bostäder för pollinatörer i ett område så kan det vara bra ide att ha ett hus i närheten. Som Steven Buchmann and Gary Nablan skriver i The Forgotten Pollinators : Om insektsspanare blir engagerade i de interaktioner de ser i sin trädgård, så kanske de blir starkare förespråkare för att hålla väggrenar fria från ogräsmedel, för att försäkra att endast biologiska bekämpningsmedel används för att att hantera skadedjur på matgrödor och för att etablera korridorer som länkar samman skyddade områden. Dessa råd för att bygga hus för vilda pollinatörer har sammanställts från olika källor av Erik Sjödin,konstnär och forskare, och faktagranskats av Karin Ahrne, forskar vid Sveriges lantbruksuniversitet.

3 HUS FÖR SOLITÄRA BIN De flesta solitära bin gräver bon i marken. Lämpliga boplatser åt dem kan man skapa genom att gräva gropar eller korta diken vända åt söder så att det bildas öppna, varma ytor med sandig mark. Det finns också många solitära bin, t.ex. murarbin och tapetserarbin, som bygger bon i hål i trä eller i ihåliga växtsjälkar. Ett enkelt sätt att göra hus åt dessa bin är att klippa till strån av vanlig bladvass. Vassen klipps i bitar om cm så att alla har en mellanvägg i mitten eller i en av ändarna. Bina vill inte bygga bon i hål där de kan se rakt igenom. Stråna samlas i buntar med stycken strån i varje. Buntarna fäst ihop med ståltråd eller starkt snöre och placeras i gamla mjölkpaket, plastflaskor eller dylikt. Det skyddar stråna mot regn och småfåglar som söker föda på vintern. Istället för vasstrån kan man t.ex. använda stänglar av hallon eller fläder med märgen urgröpt. Ett annat enkelt sätt att göra hus för solitära bin är att borra djupa hål i trästycken och stockar. Mer avancerade hus kan konstrueras så att det är möjligt att inspektera hur bina utvecklas, och att rengöra husen (efter ett tag kan hålen tas över av kvalster och andra parasiter). Hålen i hus för solitära bin bör generellt vara 3-13 mm i diameter och 10 cm djupare eller mer. Olika arter föredrar olika håldiametrar men 8 mm passar många arter. Husen bör placeras skyddat så att det inte regnar in i hålen, stadigt så att de inte svajar i vinden eller trillar ner och gärna så att de får morgonsol. Om allt går bra så lägger honor ägg i hålen under våren / sommaren. Bina utvecklas därefter från ägg till larv till puppa och därefter till vuxet bi. Våren / sommaren året efter så flyger de vuxna bina ut för att samla pollen och nektar, para sig och lägga nya ägg. Exempel på olika håldiametrar för några olika arter: Citronbin (Hylaeus) 3-6 mm Ullbin (Anthidium) 8-12 mm Väggbin (Heriades) 6-10 mm Blomsovarbin (Chelostoma) 4-11 mm Murarbin (Osmia) 5-12 mm Murarbin (Hoplitis) 5-10 mm Tapetserarbin (Megachile) 8-13 mm Pälsbin (Anthophora) 8-12 mm Mindre träbi (Ceratina) 5-10 mm (Källa: Naturhistoriska riksmuseet)

4 HUS FÖR HUMLOR Visa humlearter bor under jord, andra i marknivå och ytterligare andra bor högt upp. Ett enkelt sätt att bygga ett humlehus i marknivå är att vända en gammal blomkruka upp och ner och gräva ner den helt eller delvis i marken. Blomkrukan bör ha en diameter på ca 15 cm och hål i botten. Det går också bra att snickra humlehus. Ett snickrat humlehus kan ha ett eller två kammare. Om huset har två kammare så fungerar den först kammaren som ett rum där humlorna kan utföra sina behov när det regnar och de inte vill flyga ut. Husets kammare bör vara minst 15 x 15 x 15 cm och max 25 x 25 x 25 cm. Ingångshålet och hålet mellan kamrarna bör vara mm. Små ventilationshål kan också vara bra. Om huset placeras under jord förses det med en ingångstunnel gjord av en slang eller ett rör som sticker upp över jordytan. Ett snickrat humlehus kan konstrueras så att det är möjligt att lyfta på taket och inspektera humlesamhället. I ett humlehus ska det finns material som humlorna kan bygga bo utav. Gamla mus- eller sorkbon är bäst men det kan även gå bra med löst packad hö, luftig mossa, sågspån eller annat fluffigt material. Ett humlehus bör placeras på en solig plats. Det är också viktigt att se till så att det inte regnar in i huset eller att det översvämmas. Det är också bra om det finns tillgång till vatten nära humleboet, annars kan det gå åt mer tid för humlorna att leta vatten än att pollinera växter. Det kan vara svårt att få humlor att flytta in i konstruerade humlehus. Humledrottningar vaknar till liv och börjar leta efter en lämplig boplats tidigt på våren. För att locka till sig en humledrottning och hjälpa henne att etablera ett humlesamhälle så kan man placera ett fat med honung utblandat med vatten bredvid boet, eller i förkammaren om huset har två kammare.

5 HUS FÖR FJÄRILAR Ett fjärilshus kan fungera som skydd för fjärilar när det regnar eller som en boplats för övervintrande fjärilar. Ett exempel på en pollinerande fjäril som kan tänkas flytta in i ett fjärilshus är Nässelfjärilen. Nässelfjärilen övervintrar ofta i utrymmen skapade av människor, som t.ex. uthus och vedbodar. Öppningen i ett fjärilshus bör vara tillräckligt hög för att en fjäril ska kunna kliva in med vingarna ihopfällda. På insidan bör det finnas bark som fjärilen kan hänga i, och kanske en gren eller två, eller torrt gräs. Vill man locka till sig fjärilar till boet kan man ställa ut ett fat med sockervatten bredvid huset.

6 VIKTIGA VÄXTER FÖR VILDA POLLINATÖRER Eftersom sälg och andra videbuskar blommar tidigt är de viktiga för pollinatörer, särskilt för humlor som är aktiva tidigt på våren. Blomsterängar och dikeskanter med stor variation av vilda gräs och blommor är paradis för bin och fjärilar. Många trädgårdsväxter som t.ex. fruktträd, bärbuskar och kryddväxter som salvia, oregano och timjan är uppskattade av pollinatörer. Viktiga värdväxter åt olika fjärilslarver är bland annat nässlor, klöverväxter, tistlar, violer, löktrav, malvor, många gräsarter, sälg, humle, måbär och vinbär. Vilda bin och fjärilar gillar också; flockblommiga växter (Apiaceae), kålväxter (Brassicaceae), fetbladsväxter (Crassulaceae), ärtväxter (Fabaceae), rosväxter (Rosaceae), blåklocksväxter (Campanulaceae), korgblommor (Asteraceae), liljeväxter (Liliaceae), resedaväxter (Resedaceae), ljungväxter (Ericaceae), johannesörtväxter (Hypericaceae), dunörtväxter (Onagraceae), kransblommiga växter (Lamiaceae), väddväxter (Dipsacaceae), grobladsväxter (Plantaginaceae), strävbladiga växter (Boraginaceae) och smörblomsväxter (Ranunculaceae) m.m.