Rapportskrivning. En lathund för studenter. Magnus Merkel. Reviderad av Ulrika Andersson, Malin Lundqvist och Britta Önnegren. Linköpings universitet

Transkript

1 Rapportskrivning En lathund för studenter Magnus Merkel Reviderad av Ulrika Andersson, Malin Lundqvist och Britta Önnegren Linköpings universitet

2 Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund Syfte Metod och källor Skrivprocessen Förstadiet Skrivstadiet Efterstadiet Skriv för läsaren Rapportens olika delar Inledande del Rapportdel Avslutande del Rubriker Språkliga råd Skriv konsekvent Använd skriftspråk Skriv svenska Sök flyt i texten Citatteknik Layout Typografiska konventioner Markering av nytt stycke Opponering Bilaga 1 Granskningsprotokoll för rapporter Bilaga 2 Lästips... 22

3 1 Inledning 1.1 Bakgrund Att ingenjörer och andra tekniskt utbildade människor skriver om sitt arbete, produkter eller processer de arbetar med ter sig självklart för de allra flesta. Liksom för andra textgenrer gäller vissa mer eller mindre uttalade regler också för tekniska rapporter. Att följa alla regler låter sig kanske inte göras, men om en skribent bryter mot för många konventioner som utvecklats inom texttypen kommer läsare i bästa fall att höja ögonbrynen och i värsta fall lägga rapporten åt sidan. Ingenjörer och forskare måste kunna presentera sina resultat på ett begripligt och åskådligt sätt. Om man inte kan förmedla resultat och erfarenheter från utförda mätningar och undersökningar har de egentligen inte något värde. 1.2 Syfte Den här korta handledningen ska tjäna till att ge konkreta råd för hur man kan skriva en teknisk rapport, exempelvis ett examensarbete. Här behandlas både själva skrivprocessen och de delar som en rapport normalt består av. 1.3 Metod och källor Det finns olika traditioner när det gäller utformningen av rapporter. Reglerna skiljer sig mellan olika länder men också mellan olika universitet och högskolor och till och med mellan olika institutioner. Efter diskussioner med lärare, studenter och bibliotekspersonal har vi utarbetat ett sätt att skriva rapporter på, som vi anser vara lämpligt. Det finns en uppsjö av litteratur på området och vi har i första hand utgått från professor Reiner Nybergs bok Skriv vetenskapliga uppsatser och avhandlingar från år 2000 samt professor Jarl Backmans Rapporter och uppsatser (1998). Båda böckerna är lättlästa och beskriver på ett enkelt sätt hur man skriver vetenskapliga texter. Våra riktlinjer är de som rekommenderas i Svenska skrivregler (2000) av Svenska språknämnden samt Skrivregler för svenska och engelska från TNC (2001). TNC (Terminologicentrum) verkar för ett enhetligt användande av svenska termer. 2 Skrivprocessen I all tillgänglig litteratur om praktiskt skrivande betonas vikten av en metodisk arbetsprocess i skrivarbetet. Skrivandet är inte något som startar med inspiration och en tom papperssida. Att skriva goda texter är i stället en lång och ibland mödosam process, där själva formulerandet inte är startskottet utan bara ett steg på vägen. 1

4 Skrivprocessen brukar beskrivas som i tabell 1. Tabell 1. Skrivprocessens olika stadier Förstadiet Skrivstadiet Efterstadiet Analysera Samla stoff Sortera Strukturera och planera Formulera Bearbeta Språkgranska Korrekturläsa Trycka 2.1 Förstadiet Under förstadiet bestämmer du vad som ska vara syftet med rapporten. Du måste göra klart för dig själv vad du vill att rapporten ska framhäva och vem det är du skriver till. Med detta i tankarna kan du göra en grovsortering av ditt källmaterial och ställa upp en preliminär disposition av den tänkta rapporten. Skriv ned huvudsyftet med rapporten. Dela in i avsnitt och ge innehållsmässigt illustrativa rubriker. Ägna inte för mycket tid åt det språkliga i det här momentet. Det kan du komma tillbaka till senare. 2.2 Skrivstadiet När du börjar att skriva själva rapporten behöver du inte börja från början. Skriv de avsnitt som du har en god bild av just för tillfället och spara de oklara avsnitten till senare. Du kommer antagligen att få revidera dispositionen flera gånger under skrivandet det är ingen nackdel utan snarare ett naturligt led i skrivprocessen. När du har ett utkast till hela rapporten kan du sätta igång med efterarbetet. Användandet av formatmallar underlättar skrivarbetet. 2.3 Efterstadiet Lägg mycket tid på efterarbetet! Det är ofta det här momentet som skiljer en dålig eller en medioker rapport från en bra rapport. Läs kritiskt och var inte rädd att ta bort eller arbeta om avsnitt som inte riktigt passar in i helheten. Det överordnade målet i den här fasen är att se till att resultatet som presenteras i rapporten motsvarar det planerade syftet. Använd gärna stavningskontrollen och avstavningsfunktionen. Att korrekturläsa sin egen text är svårt, men det måste göras. Eftersom det är svårt att själv se brister i den egna texten bör du också be någon annan läsa igenom texten kritiskt. Detta är särskilt viktigt då flera skribenter samarbetar. Låt gärna texten vila mellan bearbetningarna. Bilaga 1 är ett granskningsprotokoll som i första hand är avsett för opponering (se kapitel 9) men du kan med fördel ta hjälp av detta när du granskar din egen text. 2

5 3 Skriv för läsaren Hur du ska utforma rapporten beror i första hand på vem du skriver till och vilket syfte du har med texten. De resultat du vill föra fram och de problem du vill lösa måste presenteras på ett sådant sätt att de anpassas till den tänkta läsargruppen. Läsarnas förväntningar är också avgörande för valet av språklig dräkt. En vetenskaplig rapport riktad till forskare verksamma inom samma område kan inte skrivas med ett pratigt, anekdotiskt och oprecist språk. Stringens och förtroende för författaren och hans eller hennes inställning till sin forskning förloras lätt i sådana fall. Det omvända gäller naturligtvis om läsargruppen är lekmän inom forskningsområdet och rapporten är alltför fackmässig och förutsätter bakgrundskunskaper som läsarna inte har. Tänk också på att det är resultaten som är det viktiga; inte personerna bakom detta. Försök att sätta dig in i läsarnas situation och hur de tänker. Vad vill de egentligen veta och på vilket sätt skulle de vilja ha innehållet presenterat? Mer information hittar du i de böcker vi rekommenderar i bilaga 2 samt i de böcker som nämns i referenslistan. 3

6 4 Rapportens olika delar En fullständig rapport kan bestå av de delar som visas i tabell 2. Tabell 2. Rapportens olika delar Inledande del Rapportdel Avslutande del Titelsida Sammanfattning Förord Innehållsförteckning Figur- och tabellförteckning Inledning: syfte, metod, källor och struktur Huvuddel: bakgrundsbeskrivning och redogörelse av arbetet Resultat: slutsatser, analys och rekommendationer Avslutande diskussion Referenslista Bilagor Index 4.1 Inledande del Den inledande delen består av titelsida, sammanfattning, förord, innehållsförteckning och eventuellt figur- och tabellförteckning Titelsida Titelsidan är det första en läsare möter och den bör därför vara estetiskt tilltalande. Titeln ska vara informativ, men kortfattad. Ha gärna en förklarande underrubrik. Följande uppgifter bör finnas med på titelsidan: Titel Författare Institution och universitet Utgivningsort Utgivningsdatum. Skriv namnen i bokstavsordning efter författarens efternamn om det inte finns en huvudförfattare, då denne ska stå först. 4

7 4.1.2 Sammanfattning Den viktigaste delen av rapporten är kanske sammanfattningen. För läsaren kan sammanfattningen vara avgörande om han eller hon blir tillräckligt intresserad för att läsa rapporten. Det råder ibland delade meningar om var sammanfattningen ska placeras. På senare tid har det blivit vanligt att sammanfattningen placeras direkt efter titelsidan eller på titelsidan. Läsaren har lättare att hitta sammanfattningen och kan efter en snabb genomläsning avgöra om rapporten är värd att läsas i sin helhet. Om den placeras på titelsidan bör den inte vara längre än cirka 100 ord. Placeras sammanfattningen direkt efter titelsidan är det lämpligt att den upptar cirka en halv sida, men att ange textmängd kan vara vanskligt. Det är givetvis innehållet som är det viktigaste. Sammanfattningen ska vara informativ och innehålla de viktigaste resultaten och slutsatserna. Den ska också kortfattat belysa arbetets syfte samt problemställning och metoder. Sammanfattningen ska vara kort, men den ska vara skriven i fullständiga meningar och vara utformad så att den kan läsas separat. Den får inte innehålla fakta eller uppgifter som inte finns med i själva rapporten. Sammanfattningen skriver du när rapporten är färdig Förord I förordet presenteras fakta om rapportens tillkomst. Författaren kan exempelvis tala om vem som har finansierat rapporten samt tacka personer som hjälpt till med information eller språkgranskning. Alla rapporter behöver inte ha förord. I förordet behandlas inte det tekniska innehållet från själva rapporten, t.ex. resultat, slutsatser, syfte eller andra uppgifter. Förordet kan placeras före eller efter innehållsförteckningen Innehållsförteckning Innehållsförteckningen har två viktiga funktioner. Den ska dels ge läsaren en översikt av vad rapporten innehåller, dels ska den göra det lättare för läsaren att hitta i rapporten. Innehållsförteckningen bör därför innehålla sidhänvisningar. Det är viktigt att se till att rubrikerna i innehållsförteckningen verkligen stämmer med rubrikerna i rapporten. I moderna ordbehandlare brukar det finnas en inbyggd funktion för att skapa innehållsförteckningen. Oavsett om du har möjlighet att skapa innehållsförteckningen automatiskt eller inte, ska du sammanställa innehållsförteckningen bland det sista du gör. Sidnumreringen brukar starta där själva rapporten börjar dvs. första sidan i inledningen blir sida 1, precis som i denna skrift. Det betyder alltså att det inte finns någon sidnumrering i den inledande delen av rapporten (titelsida, sammanfattning, förord eller innehållsförteckning). Ibland ser man dock att sidnumreringen startar på sidan efter titelsidan eller på titelsidan. Dessa sidor har dold eller tyst numrering, vilket innebär att siffrorna inte skrivs ut där. Du bör ha Innehållsförteckning som rubrik till sidan. Däremot ska inte innehållsförteckningen vara en underrubrik i denna Figur- och tabellförteckning 5

8 Om rapporten innehåller många figurer och tabeller är det lämpligt att ge en sammanställning över dessa så att läsaren snabbt kan hitta en viss figur eller tabell. Figurer och tabeller ska numreras både i texten och i figur- och tabellförteckningen. 4.2 Rapportdel Rapportdelen är den egentliga rapporten. Förordet, innehållsförteckningen, bilagorna och referenslistan är till för att göra rapporten mer lättillgänglig för läsaren, men det är i rapportdelen som ditt arbete visar om det har någon egentlig substans. Det är här som ditt arbete ska presenteras och resultatet redovisas. Rapportdelen består av tre delar: inledning, huvuddel och resultat Inledning I inledningen ska du ge läsaren en introduktion till rapporten genom att sätta in läsaren i ämnet. Du ska direkt och kortfattat beskriva: Syfte: problemställning, omfattning och avgränsningar Metod Källor samt eventuellt källkritik Typografiska konventioner Struktur: hur rapporten är uppbyggd. Ha gärna ovanstående punkter som underrubriker i inledningskapitlet. I inledningen ska du inte presentera resultat utan dessa sparas till huvuddelen. Detaljerad information ska inte vara med här. Det viktigaste är att sätta in läsaren i ämnet och visa hur du har tänkt att behandla ämnet i resten av rapporten. Inledningen bearbetas ofta mot slutet av arbetet efter det att diskussionskapitlet är formulerat (Nyberg, 2000 s. 124). Under rubriken Syfte redogör du för själva problemställningen och syftet med undersökningen. Förklara vad rapporten ska handla om och vad du hoppas kunna uppnå för resultat. Definiera krångliga begrepp. Avgränsningar ska du också redogöra för här. Dessa kanske du inte kan precisera i början av arbetet utan de växer fram under arbetets gång. Metoddelen beskriver tillvägagångssättet intervjuer, litteraturstudier, laborationer etc. Motivera varför en viss metod valdes och vilka eventuella svårigheter som har förekommit. Redogör för dina viktigaste källor och kommentera dem kritiskt. Motivera också ditt val av källor. Det kritiska förhållningssättet är speciellt viktigt då källor från internet används. Med Internet förefaller kunskapsläget mer svåröverskådligt och mer svårbedömbart än någonsin. (Leth & Thurén, 2000 s. 17) Det finns ändå ett antal punkter man kan beakta för att bedöma källor på internet. Domännamn? Kontrollera toppdomänen. Kanske är en sida med domännamnet edu mer trovärdig, eftersom en undervisande institution är ansvarig för sidan medan en sida med domännamnet com är en kommersiell sida med vinstintresse. 6

9 Författare? Saknas en författare till sidan sjunker trovärdigheten. Finns det möjlighet att kontakta författaren t.ex. via en e-postadress? Framgår det om upphovsmannen är en känd auktoritet på området? Objektivitet? Många sidor på internet är politiskt vinklade. Därför bör man alltid ifrågasätta vad som skrivs och kontrollera andra källor. Källhänvisningar? Erbjuder sidan läsaren möjlighet till kontroll av källor. Den estetiska utformningen? En estetiskt välgjord och välskriven sida med god struktur höjer ofta, men inte alltid, dess trovärdighet. Aktualitet? Kontrollera när sidan uppdaterades senast. Tänk på att skriva ut eller ladda ned det material du har hittat på nätet och som du tänker använda. Några timmar senare kan sidan vara förändrad eller borttagen. Om du till exempel skriver en laborationsrapport eller en användarhandledning är det befogat att ha ett kapitel som heter Typografiska konventioner. I kapitlet tar du upp hur du markerar till exempel formler, kommentarer till instruktioner, kommandon och programspråk. Detta underlättar för läsaren. Tänk på att vara konsekvent. För exempel och beskrivning av typografiska konventioner, se kapitel Huvuddel Huvuddelen är kärnan och utgör det längsta avsnittet i rapporten. Den består av en redogörelse av ditt arbete. Den visar också hur du kommer fram till dina resultat. I ett examensarbete och i längre rapporter består huvuddelen av flera kapitel. Upplägget kan variera beroende på ämne och syfte. Oftast börjar huvuddelen med en bakgrundsbeskrivning. Sedan följer en redogörelse för själva undersökningen eller experimentet. Ibland kan det vara befogat att upprepa eller mer detaljerat förklara den använda metoden. I huvuddelen bör man undvika egna synpunkter. Dessa förs fram i inledningskapitlet och i diskussionskapitlet. Använd tabeller och figurer (diagram, fotografier, ritningar m.m.) som komplement till den löpande texten. Fakta som innehåller många sifferuppgifter blir betydligt lättare att förstå om de presenteras i tabeller eller i diagram. Tabeller ska numreras i ordningsföljd. Varje tabell ska också ha en förklarande rubrik som traditionellt placeras ovanför tabellen (se tabell 1). 7

10 Figurer och tabeller ska alltid kommenteras i brödtexten. Figurer ska också numreras och förses med figurtexter. Dessa placeras vanligtvis under figuren (se figur 1). Glöm inte att ange eventuella källor till figurer och tabeller. Figur 1. Sovande hund Resultat Avslutningen av rapportdelen ska följa som ett naturligt komplement till huvuddelen. Den kan innehålla en eller flera av följande punkter: Slutsatser återknyt återigen till syftet Begränsningar och fördelar Analys av rapportens resultat Tillämpningar Rekommendationer för fortsatt arbete. Slutsatser måste alltid följa logiskt från de presenterade resultaten i huvuddelen. En diskussion av begränsningarna och fördelarna med de redovisade resultaten ger ett objektivt intryck på läsaren. En analys, där du visar att du har ett kritiskt förhållningssätt, eller en sammanfattning av resultaten kan också vara att rekommendera i resultatdelen. Tänk på att inte ta med något nytt, utan håll dig till det som är redovisat i huvuddelen Avslutande diskussion En diskussion om hur resultaten kan användas i praktiken kan i många fall vara belysande och relevant i rapporter. Anknyt till syftet i denna diskussion. Ingen rapport kan göra anspråk på att ha löst problemen inom ett område på ett uttömmande sätt. Därför är det viktigt att visa på vilket sätt du själv eller andra kan använda dina resultat i andra studier i framtiden. Se däremot till att du inte spekulerar alltför vilt. 4.3 Avslutande del I den avslutande delen återfinns referenslistan, eventuella bilagor och eventuellt ett index Referenslista 8

11 Referenslistan placeras i slutet av dokumentet. Den betecknas ibland som Referenser, Källförteckning eller Källor. Oavsett vad den kallas bör den ej vara kapitelnumrerad (Nyberg, 2000 s. 69). Alla källor som står i referenslistan ska det finnas en hänvisning till i rapportens brödtext. Vill man ge ytterligare förslag på källor bör dessa få en egen rubrik, till exempel Lästips. Vid referenser till intervjuer, personliga kontakter eller föreläsningar kan man använda sig av underrubriken Personlig kommunikation. Vid personlig kommunikation bör man ange datum för intervjun, föreläsningen etc. Man bör även ange företaget eller institutionen där personen arbetar samt dennes befattning. Om du väljer Harvard- eller Oxfordsystemet ordnar du referenslistan alfabetiskt. Referenslistan, enligt TNC:s rekommendationer (Skrivregler för svenska och engelska från TNC, 2001, s. 127), placeras efter avslutningskapitlet och innehåller följande uppgifter: 1. Författarens namn (efternamn och förnamn) 2. Utgivningsår inom bågparentes 3. Titel i kursiv stil 4. Utgivande förlag eller institution 5. Upplaga (anges om den är reviderad, utökad etc.) För tidskrifter anges volym, årgång, band/häfte eller motsvarande uppgifter. Dessutom ska sidhänvisningar vara med för artiklar. Skriv namn på fristående böcker eller tidskrifter med kursiv stil. Artikelnamn kursiveras ej. Exempel 1: Hellberg, Staffan (1975), Stavning som ett lingvistiskt problem. I: Forskning om utbildning, nr 3, Stockholm, s När det finns två författare används &-tecknet. I exempel 2 är Liljestrand huvudförfattare och skrivs därför först. I övriga fall ordnas författarna alfabetiskt. Finns det fler än två författare behöver du endast skriva ut första namnet följt av m.fl. eller et al. Vi rekommenderar dock att du skriver ut alla författarnamnen i referenslistan, så att den blir så fullständig som möjligt. Exempel 2: Liljestrand, Birger & Arwidsson, Mats (1989). Skrivstrategi. Esselte Studium AB. 2. uppl. Om det inte finns några individuella författare angivna för ett verk används verkets titel som uppslagsord (se sista exemplet ovan). Exempel 3: Svenska skrivregler (2000), Svenska språknämnden och Liber AB. 2. uppl. Stockholm. ISBN X. Använder du en sekundärkälla ska endast denna användas i referenslistan och inte originalkällan, eftersom du inte har läst den. Sekundärkällan kan innehålla tolkningar av originalkällan. Om du har refererat till elektroniska medier anger du i referenslistan: 1. Ordningsord (författarnamn, titel, organisation eller seriebeteckning) 2. Utgivningsår inom bågparentes 3. Titel i kursiv stil 4. Typ av medium [www, e-post, cd-rom] inom hakparentes 5. Webbadress, e-postadress eller liknande 9

12 6. Datum då informationen hämtades. Exempelvis kan en referens till en artikel på internet se ut så här: Melby, Alan (1995). Why Can't a Computer Translate More Like a Person? [www]. Hämtat från < 10 november Källhänvisningar Då det gäller källhänvisningar finns det många olika metoder att välja mellan. Det vanligaste sättet att referera till annan litteratur är att göra det med Harvardsystemet. I den löpande texten anges då referensen med författarens efternamn och tryckår som i exempel 1. Exempel 1. Det har visats att dialoghanteringen kan beskrivas i en dialoggrammatik som är avsevärt enklare än en planbaserad AIformalism (Jönsson, 1993). När du vill hänvisa till författaren och hans verk så att hänvisningen integreras i texten skrivs bara årtalet inom parentes (se exempel 2). Om författaren har gett ut fler än en bok under det aktuella året och du vill hänvisa till båda skiljer du dem åt genom att förse årtalet med olika bokstäver (se exempel 3). Är det två författare skrivs och mellan författarnas efternamn i löpande text (se exempel 4). Däremot används &-tecknet i referenslistan och när man väljer att skriva författarna inom parentes i brödtexten (se exempel 5). Exempel 2. Enligt Jönsson (1993) kan dialoghanteringen beskrivas i en dialoggrammatik som är avsevärt enklare än en planbaserad AIformalism. Exempel 3. Enligt Jönsson (1992a) går det att... Exempel 4. Flower och Hayes (1981) menar att Exempel 5. (Flower & Hayes, 1981) När du hänvisar till två källor vid ett och samma tillfälle, ordnas dessa alfabetiskt och åtskiljs via semikolon, som i exempel 6. Om hänvisningen gäller meningen skriver du källan före punkten. Gäller den ett helt stycke skrivs den sist i stycket, efter sista meningens punkt. Har du endast använt dig av en källa kan du i början av stycket eller kapitlet uppge att innehållet bygger på enbart denna källan. Det ska klart och tydligt framgå vad som är dina egna synpunkter. Exempel 6. (Björk m.fl., 1992; Jönsson, 1993) Naturligtvis kan referensen bakas in i texten (så kallad osynlig hänvisning) som i exempel 7. Exempel 7. I nummer 3 av Svenskläraren från 1995 diskuterar Margareta Westman Finns det fler än två författare behöver du bara skriva ut första namnet följt av m.fl. eller et al. Exempel 8. (Björk m.fl. 1992) eller (Björk et al. 1992) Om skriften saknar angivna författare använder du titeln som referens. 10

13 Exempel 9. (Svenska skrivregler, 2000) När du refererar till en källa på internet skriver du, precis som vid hänvisningar till böcker, författarens efternamn och utgivningsåret. Om detta inte går att utläsa skriver du sidans titel och år. Finns det inte någon tydlig titel skriver du anonym och året. Vid flera internetkällor utan tydlig författare och titel numreras dessa både i källhänvisningar och referenslista. Försök att alltid använda originalkällan. Om du använder en sekundärkälla ska det framgå som i exempel 10 och 11. Exempel 10. Larsson har rapporterat (enligt Fredriksson, 1993) att Exempel 11. Fredriksson (1993) refererar Larsson som anser Ett annat vanligt förekommande referenssystem är Oxfordsystemet. Varje referens i den löpande texten markeras med en upphöjd siffra eller siffra inom hakparentes och motsvarande markering finns med i en not. Nottexterna kan antingen skrivas som fotnoter längst ner på samma sida eller skrivas som slutnoter efter varje kapitel eller efter brödtexten (Svenska skrivregler, 2000 s. 42). Notsiffran skrivs löpande eller sidvis. Första gången en källa nämns skriver man i fotnoten författarens förnamn, efternamn, bokens utgivningsår, titel och sidnummer. Andra gången källan nämns räcker det med författarens namn, året och sidnummer. Om du refererar till samma källa utan att ha refererat till en annan emellan, anger du en ny not i brödtexten och i fotnoten skriver du ibid. och sidnumret. Oxfordsystemet finns i flera olika varianter, och variationen kan vara stor mellan olika vetenskapliga tidskrifter och rapportserier. Det bästa är att titta närmare i de handledningar som brukar finnas vid de olika utgivande institutioner där Oxfordsystemet används. Vancouversystemet är ytterligare ett referenssystem. Enligt detta sätts en siffra inom hakparentes i den löpande texten. Denna siffra representerar källan. Den fullständiga källan skrivs sedan i nummerordning i referenslistan med siffran inom hakparentes framför. Referenslistan ordnas alltså numeriskt, inte alfabetiskt Bilagor Omfattande tabeller med mätvärden, omfattande beräkningar eller programkod kan med fördel presenteras som bilagor. Huvuddragen i resultaten ska naturligtvis presenteras i rapportdelen, men för att läsaren själv ska kunna värdera resultaten kan dataunderlaget redovisas i bilagorna. Exempelvis kan mätresultat visas som ett diagram i rapportdelen, medan de bakomliggande mätvärdena finns i en bilaga. Bilagor kapitelnumreras ej; däremot numreras de löpande (se häftets innehållsförteckning). Sidnumrera gärna bilagorna det underlättar för läsaren. I innehållsförteckningen bör även bilagans titel anges, liksom sidhänvisningen. 11

14 5 Rubriker I tekniska rapporter är det vanligt att rubrikerna numreras i olika nivåer. Använd helst inte fler än tre rubriknivåer (dvs. tre siffror i rubriknumreringen). Förutom att använda numrering är det en fördel om du formaterar rubriknivåerna i olika storlekar, eftersom du på detta sätt signalerar hur olika delar i texten hör ihop. Dessutom kan rubriknivåerna förtydligas med hjälp av indrag i innehållsförteckningen. En tydlig rubrikhierarki underlättar läsningen. Rubriker ska vara relativt korta och så informativa som möjligt. Blanda inte olika konstruktioner i rubriker på samma nivå. Skriv exempelvis rubriker som i det här exemplet från en innehållsförteckning i en rapport: 1 Inledning 1.1 Planering inom Artificiell intelligens 1.2 Problem Möjliga tillämpningar Formella grunder Traktabilitet Sammanfattning 1.3 Angreppssätt I vid bemärkelse I snäv bemärkelse Sammanfattning 1.4 Disposition 1.5 Terminologi- och layoutkonventioner 2 Teoretisk bakgrund Alla konstruktioner är i substantivform och i obestämd form. De flesta är också skrivna i singularis utom i de fall där de helt enkelt måste skrivas i pluralis (exempelvis och 1.5). Det viktiga är att det inte är ett virrvarr av olika konstruktioner (verbfraser, substantivfraser och lösryckta ord i olika former). En god rubriksymmetri ger intryck av god planering och noggrannhet. Kom ihåg! Punkt sätts aldrig ut i rubriker; däremot går det bra med frågetecken. 12

15 6 Språkliga råd Språket i en rapport måste vara genomarbetat och anpassat till ämnet och de tänkta läsarna. De övergripande stilistiska råden kan sammanfattas i tre punkter: 1. Använd ett så enkelt och entydigt språk som möjligt med hänsyn till syftet och målgruppen. Variera meningslängden. Om du upptäcker att vissa meningar blir väl långa kan du försöka att bryta upp dem i mindre delar så att bara en huvudtanke uttrycks i varje mening. Skriv hellre i aktiv än i passiv form. 2. Undvik vaga, flertydiga, oprecisa och betydelsetomma ord och uttryck. 3. Skriv fullständigt. Om du argumenterar för en viss sak måste argumenteringen vara fullständig, logisk och sammanhängande. Undvik dock att bli alltför detaljerad om det inte behövs. Oväsentlig information leder lätt läsaren på fel spår. 4. Använd samma tempus, gärna imperfekt, förutom när det gäller befintlig kunskap då du bör använda presens. 5. Tänk på att det finns skrivregler även för matematiska formler etc. I programspråk används ofta asterix (*) som multiplikationstecken men detta bör undvikas i löpande text. (Skrivregler för svenska och engelska från TNC, 2001) Vi rekommenderar i stället multiplikationspunkt. 6.1 Skriv konsekvent I tekniska sammanhang är det mycket viktigt att använda en konsekvent terminologi. En företeelse kan inte kallas x i ett avsnitt och y i ett annat om det är samma sak som avses i bägge fallen. I andra texttyper, t.ex. skönlitteratur, kan det vara tvärtom. Där strävar ofta författaren efter att variera sitt ordval och använda synonymer i så stor utsträckning som möjligt. Gör inte det när du skriver rapporter. Försök att vara konsekvent när det gäller vissa typer av formuleringar, t.ex. när det gäller den språkliga utformningen av rubriker, hänvisningar till andra delar i rapporten, bild- och figurtexter och tabeller. Tänk på att precisera när du hänvisar. Skriv alltså inte figuren ovan utan skriv t.ex. figur 3 (Backman, 1998). Ett gott råd är att vara sparsam med förkortningar och bara använda sådana som är allmänt kända. Det finns två typer av förkortningar att ta hänsyn till: Sammandragen förkortning: Här förkortar man genom att använda första och sista bokstaven i ordet, ibland även en bokstav i mitten. Exempel på sammandragna förkortningar är: dr (doktor) och jfr (jämför). I denna typ av förkortning sätts punkt aldrig ut. Avbrottsförkortning: Här förkortas ordet genom att det bryts av efter några bokstäver in i ordet, ibland efter endast en bokstav. Exempel på avbrottsförkortningar är: bl.a. (bland annat) och t.ex. (till exempel). I denna förkortningstyp kan du välja att sätta ut punkt eller inte. Svenska skrivregler (2000) rekommenderar numera punkter i förkortningar, men det går således att vara utan. Det viktiga är dock att du inte blandar de olika konventionerna. 13

16 Konsekvens är också viktig i layouten. Med en god layout signalerar skribenten att vissa textavsnitt eller vissa termer tillhör samma typ just genom att formatera dem på samma sätt i hela rapporten. 6.2 Använd skriftspråk Håll dig till skriftspråkets regler. Undvik därför talspråksformer i rapporten. Skriv sedan I stället för Sen de och dem Dom dig Dej sig Sej någon nån något Nåt någonting vår vårt nånting våran vårat 6.3 Skriv svenska Använd svenska i så stor utsträckning som möjligt. När du är på gång att skriva ett engelskt ord i en svensk text bör du stanna till och fundera över om det inte går att uttrycka samma sak på svenska. Engelska inslag i en svensk text kan försvåra för läsaren. Man ska inte behöva gissa sig till betydelsen. Dessutom kan det uppstå problem om hur främmande ord ska uttalas och hur de ska böjas. I tekniska sammanhang kan det vara svårt att hitta vedertagna svenska termer, men sträva ändå efter att använda en svensk översättning. Det finns flera utmärkta engelsk-svenska fackordböcker hör dig för på biblioteket. Du kan också besöka TNC:s hemsida ( för att få hjälp. Finns det ingen lämplig översättning bör ordet förklaras första gången det används. 6.4 Sök flyt i texten Du kanske inte får flyt i texten i första versionen och upptäcker när du läser igenom arbetet att något saknas eller att textflödet haltar. En orsak kan vara att dispositionen inte är den rätta. Du måste kanske stuva om ordningen mellan avsnitten eller mellan de olika styckena i ett avsnitt. En annan orsak kan vara att meningarna står som isolerade öar utan kontakt med övriga texten. Du har kanske en för repetitiv framställning där alla meningar har samma struktur, eller kanske rent av ofta börjar med samma ord. Experimentera dig fram till ett bättre flyt genom att stuva om och skriva om. Ett sätt att binda samman texten är att foga in s.k. sambandssignaler i texten. Sambandssignaler är ord eller fraser som används för att signalera det logiska sambandet i texten. Ibland inleder de meningar eller stycken, men de kan också förekomma inuti meningar. Ord som för läsaren framåt i texten kan vara även, dessutom och sedan. Andra signalerar likheter eller motsättningar t.ex. däremot, trots och men. 14

17 7 Citatteknik Att citera är att återge vad någon sagt eller skrivit ordagrant. Citat kan bestå av ett enskilt ord eller ett längre avsnitt. Markera citat med citattecken. Om du citerar en hel mening ska första bokstaven vara versal och det avslutande skiljetecknet komma före det avslutande citattecknet: Området data och informationsteknologi befinner sig i snabb utveckling. Om citatet är en del av en mening hamnar skiljetecknet efter citattecknet: I den engelskspråkiga litteraturen benämns detta fenomen som out-sourcing. Det finns två viktiga regler att tänka på när det gäller citatteknik. För det första måste du citera korrekt, dvs. bokstavstroget, och för det andra måste du citera så att den ursprungliga betydelsen inte förvanskas. Du får alltså inte ändra språket i ett citat, även om det finns grammatik- eller stavfel i ursprungstexten. Om du vill markera att du är medveten om felet kan du direkt efter felet sätta ut [så!], [sic!] eller bara [!] som en markering att källans text är exakt återgiven. Det kan hända att du vill lyfta fram någon särskild del av ett citat. Markera den önskade delen med kursiv stil eller med understrykning och påpeka sedan inom parentes att kursiveringen eller understrykningen inte finns med i originaltexten: (min/författarens kursivering/understrykning). Detta kan också gälla när du själv har översatt ett citat eller en term (min/författarens översättning). Längre citat skrivs som ett eget stycke med indrag, tätare radavstånd och med annan stil, t.ex. kursiv, eller med ett annat teckensnitt. Det viktiga är att citatet skiljer sig från texten i övrigt. Här har jag som citatmarkör använt indrag och tätare radavstånd (packad text); det vill säga jag har placerat och utformat texten så att den skiljer sig från den löpande texten för övrigt. Detta är en bra modell om man vill citera längre textblock, och man bör observera att denna modell inte ska kombineras med citattecken. (Strömquist, 1989, s. 166) Utelämnar man enstaka ord inom ett citat markeras de med hjälp av tre punkter inom snedstreck, / /. Utelämnas hela meningen används tre korta streck inom snedstreck, /---/. 15

18 8 Layout Det är viktigt att fastställa layoutkonventioner för rapporten. Huvudregeln är att det ska vara lätt för läsaren att hitta i rapporten och att delar som hör ihop markeras typografiskt likaväl som att delar som inte hör ihop bör åtskiljas typografiskt. Att tänka på: Ge figurtexter en typografi (teckensnitt, grad, stil, osv.) som skiljer den från den löpande texten. Se också till att alla figurer och tabeller har en förklarande bildtext och att de är numrerade löpande i texten eller löpande kapitelvis. Numrera alltid sidorna, gärna även bilagornas sidor. Om rapporten är dubbelsidig placeras sidnumren längst till vänster på vänstersidor och längst till höger på högersidor. Är den enkelsidig bör numreringen placeras till höger. Textens högerkant bör inte vara rak, dvs. texten bör inte vara marginaljusterad. Raka högerkanter försämrar läsbarheten men om du ändå vill använda marginaljustering bör du se till att texten avstavas för att undvika för stora gluggar. Blanda inte för många teckensnitt. Ofta räcker det med ett eller två teckensnitt. En vanlig typografisk konvention är att använda antikvateckensnitt (exempelvis Times New Roman) till löpande text och linjära teckensnitt (exempelvis Arial) till rubriker som i det här kompendiet. 1 Se till att rubriker hamnar närmare den tillhörande texten än den föregående texten. Rubriken ska kopplas till sin text och det ska visas typografiskt. Använd kursiv och fet stil om du vill framhäva något i texten. Var försiktig med understrykningar och versaler som betoningssignal. 8.1 Typografiska konventioner När du skriver till exempel matematiska formler underlättar det för läsaren om dessa skrivs med ett avvikande teckensnitt. De typografiska konventionerna bör presenteras redan i inledningen. Du kan med fördel lägga en tonplatta bakom längre formler. Kortare formler och tal bör integreras i brödtexten men ändå markeras med ett avvikande typsnitt. 1 Antikvateckensnitt har s.k. seriffer, dvs. tvärstreck i stapeländarna. Linjära teckensnitt saknar seriffer och har jämntjocka staplar. 16

19 8.2 Markering av nytt stycke För att texten ska bli lätt att läsa måste den delas upp i stycken. Ett nytt stycke bildar du när du börjar behandla något nytt eller byter perspektiv. Det betyder att stycken kan vara olika långa i en text. När du börjar ett nytt stycke kan det vara lämpligt att påminna läsaren igen om vad som behandlas. Gränserna mellan stycken måste markeras tydligt och du kan göra detta på två olika sätt: Blankrad (eller luft). Om texten inte är marginaljusterad brukar man markera nytt stycke med blankrad eller extra luft. Det här är första stycket. Det här är första stycket. Det här är första stycket. Det här är första stycket. Det här är första stycket. Det här är första stycket. Det här är andra stycket. Det här är andra stycket. Det här är andra stycket. Indrag. Om texten är marginaljusterad brukar man låta första raden i varje stycke börja en bit in på raden, helst med en fyrkants indrag. Ett illustrerande exempel är att tänka sig att indraget är lika brett som ett versalt M (M:et är alltså lika brett som det är högt). Det här är första stycket. Det här är första stycket. Det här är första stycket. Det här är första stycket. Det här är första stycket. Det här är första stycket. Det här är första stycket. Det här är första stycket. Det här är första stycket. Det här är andra stycket. Det här är andra stycket. Det här är andra stycket. Det här är andra stycket. Det här är andra stycket. Det här är andra stycket. Det här är andra stycket. Det här är andra stycket. Det här är andra stycket. Det här är andra stycket. Det här är andra stycket. Det här är andra stycket. Om du använder indrag ska man enligt gängse typografiregler inte göra indrag direkt efter rubrik, utan bara i de följande styckena. 17

20 9 Opponering Följande kapitel bygger på ett opublicerat PM av professor Lars Christer Hydén (1999) vid Tema Kommunikation på Linköpings universitet. Opponeringen börjar vanligtvis med att respondenten (författaren) ges möjlighet att påpeka mindre korrigeringar. Därefter framför opponenten sina synpunkter som gärna kan utföras med hjälp av granskningsprotokollet (se bilaga 1). Det är viktigt att opponenten har frågor och kommentarer som leder till ett samtal kring rapporten. Stav- och slarvfel diskuteras inte vid opponeringen utan lämnas i skriftlig form till författaren efteråt. Opponeringen / / handlar alltså inte om att ta livet av något eller någon utan om att ge liv.. Inled gärna opponeringen med övergripande kommentarer som lyfter fram positiva bidrag. Därefter är det lämpligt att ställa kritiska frågor kring textens innehåll, struktur, språk och layout. Speciellt viktigt är det att diskutera om slutsatserna ger svar på den inledande frågeställningen. Som avslutning är det lämpligt att ha en sammanfattande kommentar om rapporten samt eventuellt ge konkreta förslag på hur den skulle kunna göras bättre. 18

21 Referenslista Backman, Jarl (1998). Rapporter och uppsatser. Studentlitteratur. Leth, Göran och Thurén, Torsten (2000). Källkritik för Internet. Styrelsen för psykologiskt försvar. Nyberg, Rainer (2000). Skriv vetenskapliga uppsatser och avhandlingar med stöd av IT och Internet. Studentlitteratur. Skrivregler för svenska och engelska från TNC (2001). TNC Strömquist, Siv (1989), Skrivboken. Skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier. Liber. Svenska datatermgruppen [webbplats]. Hämtat från < 9 januari 2002 Svenska skrivregler (2000). Svenska språknämnden och Liber AB. 19

22 Bilaga 1 Granskningsprotokoll för rapporter Innehåll Kommentar och förslag till åtgärd Har dokumentet en intresseväckande och beskrivande titel? Är sammanfattningen rättvisande och på rätt nivå? Presenteras syftet med dokumentet och uppfylls detta? Finns det tillräckligt med innehåll? Stämmer faktauppgifterna? Är slutsatserna relevanta och trovärdiga? Är källhänvisningarna korrekta både i brödtext och vid figurer? Framgår det vad som är egna åsikter och vad som är andras? Struktur Har dokumentet en logisk struktur? Är innehållsförteckningen korrekt skriven? Språk Är språket begripligt? Har texten flyt, dvs. hänger texten samman? Är texten rättstavad? 20

23 Är texten grammatiskt korrekt? Är meningarna i texten fullständiga? Är språket tillräckligt precist? Förklaras okända eller nya termer och begrepp i texten eller i en ordlista? Används en konsekvent terminologi? Är interpunktionen korrekt? Används förkortningar på ett korrekt och konsekvent sätt? Är ev. avstavning gjord på ett korrekt sätt? Layout Är dokumentet överskådligt? Är de använda teckensnitten lämpliga? Är placeringen och utformningen av figurer och tabeller lämplig? Finns figur- och tabelltexter och är dessa numrerade och utformade på lämpligt sätt? Finns sidnumrering och är den lämpligt placerad? 21

24 Bilaga 2 Lästips Att värdera webbplatser själv [webbplats]hämtat från < Råd för den som hämtar information från internet, källkritik m.m. Christoffersson m.fl. (1998). Språkguiden, Linköpings universitet, Linus & Linnea, Linköping. En allmän handbok om skrivande, främst riktad till anställda och studerande vid Linköpings universitet. Ingemark, Peter (1990), Layout med dator. Principer för funktionell formgivning. Studentlitteratur. Grunder i formgivning med dator med tonvikt åt det grafiska hållet. Jarrick, Arne & Josephson, Olle (1988), Från tanke till text. En språkhandbok för uppsatsskrivande studenter. Studentlitteratur. En omfattande handbok för universitetsstuderande med tonvikt på humanistiska uppsatser. Karlsson, Björn (1992), Tio budord för layout. Populär Kommunikation. Häfte med grundläggande principer för grafisk formgivning. Liljestrand, Birger & Arwidson, Mats (1989), Skrivstrategi. Esselte Studium. Kursbok i praktiskt skrivande med övningar och tips. Mårdsjö, Karin (1986), Informera om teknik.liber. Råd för tekniker som vill informera om teknik, både skriftligt och muntligt. Svenska datatermgruppen [webbplats.] Hämtat från < Besök gärna Svenska datatermgruppens hemsida för att få hjälp. Terminologicentrum, TNC [webbplats]. Hämtat från < TNC svarar gärna på språkliga frågor och framför allt frågor rörande fackspråkstermer. Walla, Erik (1990), Så skriver du bättre tekniska rapporter. Studentlitteratur. En handbok med praktiska tips om precis det som titeln antyder. 22