Bitidningen. Vildbinas situation och betydelse. Aktuellt i bigården Bin är demokratiska Biodling i norra Vietnam Tips

Transkript

1 Nr 3 Mars 2011 Bitidningen Vildbinas situation och betydelse Aktuellt i bigården Bin är demokratiska Biodling i norra Vietnam Tips Bitidningen

2 Ny slungare till säsongen? Skyddskläder med avtagbara hattar / huvor Begär vår katalog, sändes fritt Honungsburkar - Glasburkar Vi säljer glasburkar i plastpaket, pallpriser, precis som vanligt, 350, 500, 700 gr samt sexkantsburkar i olika storlekar I vår butik / katalog / hemsida finner Du allt för Din biodling. Skälderhuskupan / Flexikupan Joel Svenssons Vaxfabrik, SE Munka-Ljungby Tel: , Fax: E-post: info@joelvax.se. Frakt o exp.avgift tillkommer. Vaxkakor 2 Bitidningen

3 Ledaren Vind i seglen Alf Sjöberg alf.sjoberg.sbr@biodlarna.org Aldrig tidigare har väl biodlingen fått större uppmärksamhet hos allmänheten än idag. Det skulle väl i så fall vara under kriget, då alla ville ha en biodlare i bekantskapskretsen för att kunna byta till sig sockerkuponger. Även myndigheter, nationellt och internationellt, har fört upp biodlingen på agendan. Ledande ekonomer har t o m försökt sätta en prislapp på pollinerande insekters betydelse för livsmedelsproduktionen. Resultatet har blivit ett tal med hissnande många nollor. Detta är ju något realpolitikerna har ögonen på, men än viktigare är att fler och fler människor blivit medvetna om det scenario som skulle bli följden om bina skulle försvinna en världsomfattande svält. Med andra ord kan vi se en ljus framtid för biodlingen framför oss, där småskaliga biodlare får den uppskattning de förtjänar för sitt arbete och där biodlare med lite fler samhällen kan få en utkomst som står i paritet med det arbete som krävs. Fler bisamhällen behövs. Det där var medaljens framsida. Tyvärr finns det en baksida också. Vi har alla kunnat se i statistiken att bina har det besvärligt. Stora vinterförluster och sjukdomsutbrott. För att hitta orsakerna har Jordbruksverket anslagit medel ur Nationella programmet för ge branschen en möjlighet att förbättra avel och bihälsa. Även EU har tagit situationen på allvar och anslagit pengar till biforskning. På medaljens baksida finns också utvecklingen inom jord- och skogsbruk, med stora odlingar av endast en gröda. För producenten är det förmodligen positivt, men för biodlaren kan det innebära konsekvenser som vi inte riktigt kan överblicka. Vad innebär en monokultur för bina? I skolan har vi alla fått lära oss att det är viktigt för människan, att i den dagliga födan få med alla delar i kostcirkeln. Tänk om bina har liknande behov? Även om det blåser medvind ska vi vara beredda på kastvindar. Och idag när jag skrev detta behövde jag inte skotta snö. Med hälsning till alla duktiga biodlare i Sverige. Årgång 110 Redaktion: Bäckaskog 663, Hallsberg Redaktör: Erik Österlund Telefon: E-post: erik.osterlund.sbr@biodlarna.org Bitidningen utges i 12 nummer årligen varav tre nr är dubbelnummer. Tidningen utkommer strax före aktuell månad. Material- och annonsinformation: Sid 39. Manusstopp den första i månaden, knappt en månad före utgiv nings dagen. Tryck: V-TAB Vimmerby AB Trycks på miljövänligt papper. ISSN Bitidningen Ansvarig utgivare: Förbundsordförande Jonny Ulvtorp, Stenabyvägen 11, Listerby. Telefon: , Epost: jonny.ulvtorp.sbr@biodlarna.org Sveriges Biodlares Riksförbund är en politiskt, religiöst och etniskt obunden ideell organisation, som bygger på principen om frivilligt, individuellt medlemskap. SBR ska arbeta för att utveckla svensk biodling som näring och meningsfull fritidssysselsättning, numerärt, fackligt, socialt och innehållsmässigt. Förbundsexpedition: Trumpetarevägen 5, Mantorp. Telefon: se telefonlista på sidan 39. Fax: Plusgiro: Bankgiro: E-post: sbr@biodlarna.org Adressändringar meddelas till förbundsexpeditionen. Öppet: Mån-tors Fre Webbplats: Ett år gamla bitidningar läggs ut på hemsidan 3

4 I detta nummer MARS 2011 Mer Bin två viktiga frågor! 5 I bigården 6 Aktuellt i mars 7 Medlemmarna och drottningodling 8 Kvinnor i styrelser 9 Recept: Honung och hälsa 10 Bihälsa 12 Bin är demokratiska 14 Sveriges bin 16 Vildbin konkurrenter eller inte? 18 Biodling i norra Vietnam 19 Binotiser 22 Egna etiketter, skyddade kupor, mm 24 Forskning i Uppsala, CCD, EU 26 Medlemsfokus, Svensk Biavel 30 Brev till redaktionen 32 Starks stipendium, Riksseminarium 34 Nästa nummer (4-11 april-nr) utkommer i slutet av mars. Manusstopp: 1 mars. Numret därpå (5-11) i slutet av april. Manusstopp: 1 april Omslagsbilden: Det finns ca 290 olika biarter i Sverige, än så länge, oumbärliga för vår existens. Foto: Erik Sjödin. 19 i:et på omslaget påminner om att drottningen märktes vit i år. 4 Bitidningen

5 Två viktiga frågor! 1. Vilken är din syn på MER BIN? 2. Vad kan/tänker du göra för MER BIN? Vi fortsätter lyssna på vad några företrädare för svensk biodling tänker om dessa frågor. Vad tänker du själv? Krister Linnell: 1. Avgörande för naturens välmående då hotet om återkommande och omfattande bidöd och nya bisjukdomar verkar vara en realitet. 2. Under de två kommande åren kommer jag att fördubbla min biodling och därefter sträva efter att göra avläggare på minst 25% av min totala bikapacitet och erbjuda dem till försäljning. Martin Johansson: 1. Jag anser att MER BIN driver den kanske viktigaste frågan vi har för att föra vidare och utveckla biodlingen i Sverige. 2. I min privata biodling tänker jag låta planerna på avläggare/ samhällen för avsalu aktivt finnas med. Sedan kommer jag att fortsätta verka för förmedling av de samhällen/avläggare som redan finns. I Östgötadistriktet planerar vi en vidareutbildning i biodling för dem som haft bin några år, där avläggarbildning kommer att ingå. Bitidningen Invintring av sent gjorda avläggare är en utmaning som kräver lite mer omvårdnad. Med tämligen enkla åtgärder förbättras deras möjligheter att klara vintern betydligt. Här är ett exempel där avläggarna(se BT Nov/dec 2010) får skydd mot inte minst vinterstormarna i ett luftigt vedskjul. Flustren är placerade utåt i de breda springorna. Målet måste vara att ha samma överlevnadsprocent hos avläggarna som hos produktionssamhällena. I skrivande stund levde alla tio. MER BIN-info i Älvsbyn, Emmaboda, Tingsryd, Kungälv, Vena och Vislanda Under februari genomfördes informationsträffar om MER BIN på följande platser: 12 februari Älvsbyn, Norrbottens Biodlardistrikts årsmöte; 13 feb Emmaboda, 21 feb Hästrikets Bf, Tingsryd. I mars är i dagsläget följande träffar planerade: 8 mars Sö Inlands Bf, Kungälv; 10 mars Nässjö; 20 mars Vena-Hultsfred Bf, Vena; 26 mars Kronobergs BD, Vislanda. Stig Hansson och Krister Linnell i styrgruppen samt undertecknad är glada och tacksamma för det stora intresse som visas MER BIN-kampanjen. Det finns plats för fler distrikt och föreningar att boka in oss för Mer Bin-träffar. Välkomna att kontakta någon av oss, så hittar vi ett datum och lägger upp ett program. Våra kontaktuppgifter finns både i BT och på hemsidan. Gjorde vi fler avläggare 2010? Sedan 2006 har SBR i den årliga statistiken fått in rapport även om antal gjorda avläggare. Siffrorna för 2010 är ännu inte sammanräknade och klara, tills dess kommer här information om föregående års aktivitet på avläggarfronten. OBS! Sifforna bygger på rapporter från i genomsnitt 45 % av medlemskåren. I realiteten har alltså betydligt fler avläggare sett dagens ljus! Nyheter på G! Ett par insatser för att underlätta bildandet av avläggare är på gång inom ramen för MER BIN-kampanjen. Bl.a. håller en prototyp av en ny avläggarkupa på att konstrueras. Ett avläggarpaket ska också kunna plockas fram tillsammans med någon eller några redskapshandlare. Mer info kommer efterhand i BT och på hemsidan. 10 goda råd till biodlarna 1. Ha så många samhällen, som du hinner sköta med omsorg. 2. Odla drottningar och byt till unga drottningar. 3. Gör 30 % avläggare under Bekämpa varroa noggrant i god tid. 5. Kontrollera resultatet av bekämpningen. 6. Ta bort sjuka och svaga samhällen. 7. Invintra starka samhällen. 8. Utfodra med minst 15 kg foder. 9. Se och lär av de bästa invintrarna i föreningen. 10. Hjälp varandra med råd och dåd. År Antal avläggare Jfr föreg. år Diskutera MER BIN i föreningen! Det tio goda råden, som finns i rutan här intill, är utmärkta att ha som diskussionsunderlag för en eller flera föreningsträffar. Råden är ordnade i någorlunda kronologisk ordning, vilket innebär att man kan fokusera på ett eller ett par råd åt gången, allt efter vad som är aktuellt i biskötseln. Gemensamt går man igenom och kompletterar med tips efter de lokala förutsättningarna i resp. förening. MER BIN - ÄVEN på hemsidan! På finns nu en nyutbyggd MER BINavdelning, där du finner mer information om SBRkampanjen. Med vänliga hälsningar, Janne Mårtensson, SBR 5

6 Kristina Bäckström I bigården Mars Nu kommer alla känslorna på en och samma gång Hela vintern igenom mumlar jag min hoppfulla ramsa Snart är det vår. I mars flyger dom. Om jag blundar kan jag nästan höra hur de surrar och leendet sprider sig över ett vinterblekt ansikte. Men när mars verkligen kommer är jag ett vrak. Förväntansfull, livrädd, lycklig, ängslig och ångerfull på en och samma gång. Förväntningarna på ännu en härlig bisommar blandas med rena skräcken. Kristina Bäckström bor i Tumba med 4 bisamhällen hemma i trädgården. Ordförande i Tumbaortens Biodlarförening och biodlare sedan fen år tillbaka- Till vardags journalist på LRF Media. Lever de? Har de mat? Ska jag stödmata eller låta bli? Ska jag lyfta på locket eller sitta på händerna ett tag till? Det är nu det visar sig om höstens arbete var lyckat eller inte och minsta indikation på att bina mår pyton orsakar panik, för det kan vara bråttom. I fjol var jag kaxig som en hel flock ungtuppar när det surrade friskt i alla kuporna på tomten. De hade gott om mat och jag bestämde trosfriskt att det enda samhället i utbigården skulle få vänta några dagar på ett besök. Så här efteråt tröstar jag mig med att uttrycka resultatet med ett poetiskt citat. Och beslutsamhetens friska rodnad går i eftertankens kranka blekhet över. Snyggt, eller hur? Man kan också säga att jag klantade mig rejält och blev gråblå i nyllet av ånger när jag upptäckte att samhället i utbigården svultit ihjäl. Där hade bina startat ovanligt tidigt samtidigt som markägaren sågat ner den stora sälgen som stod intill. Sedan är det allt man inte hunnit med. När snön smälter skymtar ett lock från en Bifor-hink fram som hamnat under kupan en jäktad septemberafton och gudarna ska veta att jag faktiskt tänkt tråda ramar, jag lovar! I min bigård är vårvintern en ständig kamp mot talgoxarnas uppfinningsrikedom. De hittar alltid någon liten glipa att kika in genom och nafsa åt sig några bin. I år fick jag spatt och sprang ut i mjukisbyxorna i snön med en bit gammal platonmatta som jag klämde in mot flustret så att det bara blev en liten biglipa kvar. Fåglarna fick fikon och grannarna fick något kul att titta på när tanten flaxade runt med en svart plastbit i trädgården. Det är inte många som förstår en biodlare i mars. Med örat invid flustret och byxknäna dyngsura av snömodd blir det hemskt och härligt på samma gång. Det susar där inne, tack och lov, men man kan inte höra om suset är nöjt eller oroligt. Min gode make förstår mig, numera. Första våren som biodlare satt jag i snön med ett av årets första bin på rensningsflykt på pekfingret. Jag hade pillat upp det ur snön och satt och pratade med det, rasande lycklig och förtvivlad på samma gång. Tänk att du lever men vad ska du i snön att göra? Han skakade på huvudet åt tilltaget men nu, efter några år, vet han också att mars är rena karusellen. Han vet också att snart blir det bättre, för snart är det april. kristina.backstrom@gmail.com 6 Bitidningen

7 Aktuellt i mars Rensningsflygningens tid binas vårfest uppvaknandets glada tid Anders Berg Under mars månad är det inte mycket att göra i bigården. Bina håller sig ännu stilla, men den långa vintervilan nalkas så småningom sitt slut. Dagarna blir allt längre, och då och då tittar solen fram och värmer upp kupväggarna. Normalt sett sker rensningsflykten under mars månad, ibland redan i februari månad. Långa och kalla vintrar kan det dröja till i början av april månad. Den första vackra vårdagen med minst 8-10 grader firar bina sin vårfest genom att flyga ut ur kupan och lätta på ändtarmens under hela vintern samlade innehåll. Det är en fröjd för ögat för biodlaren att få se rensningsflykten. En riktig rensningsflykt skall ha något av svärmens karaktär. Bina väller ut ur flustret och cirklar runt kring kupan under det mest trivsamma surr. Efter en stunds våryra lugnar sig bina igen och drar sig tillbaka in igen i kupans ro, och allt blir så lugnt och stilla kring kuporna. Det är en riktig glädjedag för biodlaren! Under mars månad gäller, se men inte göra några drastiska ingrepp i bisamhällena. Dock bör vissa åtgärder/iakttagelser i bigården göras: Fortsätt med utkrafsning av döda bin i flusteröppningen. Med en pinne eller böjd ståltråd krafsar du Bitidningen ut döda bin i en ask (1 gång i månaden). Förbered dig på rensningsflykten. Fäll ner flusterskydden (se bilden nedan). Skotta eventuellt bort snö framför kuporna så att vårsolen gör att snö framför kuporna är borta (gärna 2 meter). Annars blir bin, som slår sig ned på snön lätt för avkylda för att återvända. Det går också bra att lägga säckar framför kuporna. Man kan rädda många dyrbara biliv om man säkerställer snöfritt framför kuporna. Studera rensningsflykten, om ni har möjlighet. Det gäller att ha ögonen med sig och notera, om bisamhället visar tecken på viselöshet, utsot eller svaghet. Irrar bina fram och tillbaks på flusterbrädan, kan viselöshet misstänkas. Detta noteras, men inga åtgärder kan nu vidtas. Smutsar bina ned redan i flusteröppningen, lider bina av utsot. Är vädret mycket vackert, kan man, om samhället lider av utsot, på kvällen byta botten till en ren och torr samt ge bina lite ljummen sockerlösning (50 %). Byte och rengöring av bottnar brukar jag vänta med till i april månad, när vädret blir stabilare. Efter rensningsflykten skall man lägga på mer packning. Bisamhället har påbörjat yngelsättningen och behöver värme. Bina är mycket känsliga vid denna tid. Skulle bina oroas kan det lätt hända, att drottningen bollas och samhället blir viselöst. Tiden efter rensningsflykten är för bisamhället en kritisk period. Yngelsättningen har kommit igång och inga ingrepp i bimassan får göras. Glöm inte att sista dagen för inlämning av vaxavfall är 31 mars. 7

8 Janne Mårtensson Adj. SBR:s Avelskommitté Drottningodling/Avel Drottningen märks vit 2011 Vad säger medlemmarna om drottningodling? Ett antal frågor om medlemmarnas förhållande till olika aspekter av drottningodling fanns med i förra årets stora medlemsundersökning som genomfördes i samarbete med Linköpings universitet. Svaren ger intressant information om drottningodlingens ställning i biodlingssektorn. Här kommer ett kort referat av resultaten. Odlar man egna drottningar? Nej, medlemmarna odlar inte drottningar själva i någon större skala. Endast 29,1 % av medlemmarna odlar sina egna drottningar. Byter man drottning själv? En stor andel av medlemmarna byter drottningar själva, 76,6 %. Hur ofta byter man drottning? De allra flesta 40,4 % byter drottningen vart tredje år. Nästan lika många, 35,4 %, byter vartannat år och bara 2,8 % byter varje år. Var parar man sina drottningar? Parning av drottningar i hembigården är dubbelt så vanligt, som på en särskild parningsplats, även om den är lokalt belägen. 62 % i hembigården och 31 % på en lokal parningsplats. Endast ca 7 % parar sina drottningar på en SBR-station. Vad vill man lära sig mer om? De fyra största intresseområdena är bisjukdomar 36,2 %, svärmförebyggande åtgärder 33,6 %, drottningodling och avläggarbildning 31,6 %. Krister Linnell larvar om. Så småningom resulterande i en drottning som den till höger. Känner man till de olika kommittéerna inom SBR? Avels- och Bihälsokommittén (26,7 %) samt SBR Quinnor (23 %) står ut som de mest välkända. De flesta medlemmarna saknar emellertid kännedom om kommittéerna inom SBR (57 %). Sammanfattning och jämförelse: 2003 genomförde SBR också en medlemsundersökning. I jämförelse med denna odlar 2010 ca 10 % färre av medlemmarna sina egna drottningar, medan ungefär lika många fortfarande byter drottningarna själv. Anledningen är troligen de senaste årens stora tillskott av nya medlemmar, vilka knappast hunnit tillägna sig kunskapen att odla drottningar ännu. Här har vi en fortsatt viktig uppgift att arbeta med inom SBR. Det visar också det stora intresset som finns att lära sig mer om drottningodling, drygt 30 % av medlemmarna önskar utbildning om detta. Avslutningsvis är det trevligt för oss i Avels- och Bihälsokommittén att drygt 26 % av medlemmarna vet att vi finns! jan. martensson.sbr@biodlarna.org 8 Bitidningen

9 SBR-Quinnor Kristina Bäckström Det fungerade Projektet Kvinna i Styrelse skulle få fler kvinnor till styrelserna i SBR. Vid starten var bara ett fåtal av deltagarna förtroendevalda. När utbildningen avslutades hade hälften uppdrag i en styrelse. Det började i fjol med vykort till kvinnliga biodlare och brev till valberedningar inom SBR landet över. Tanken var att hitta de kvinnor som var intresserade av förenings- och styrelsejobb, utbilda dem och sedan göra valberedningarna medvetna om de nya kandidaterna. Utbildningen lockade drygt 30 kvinnor från hela landet Under två internatshelger har deltagarna fått lära sig föreningskunskap, gått igenom SBR:s organisation och övat rent praktiskt på att lösa olika typer av problem som kan dyka upp i en styrelse. Det har varit väldigt nyttigt. De vi lärt oss fungerar i vilken förening som helst men dessutom har vi fått gå in i detalj på vilka mål SBR har. Det borde alla som Valberedning på grillning. Här fick deltagarna möjlighet att se hur beredningen jobbar och ställa frågor om arbetet i SBR:s styrelse. Foto: Kristina Bäckström Välutbildade för jobbet. Efter två helger med föreningskunskap och SBR-orientering är Monica Larsson, Maia Wide och Karin Ringblom redo för uppdrag. Foto: Kristina Bäckström jobbar ute i landet också få göra, säger Maia Wide, Kungsbacka. Monica Larsson från Förslöv utbildar sig till yrkesbiodlare och siktar på att öka sin biodling från 25 till 500 samhällen. Det är klart att jag vill vara med och påverka. Jag kommer från Rumänien från början och den här kursen har blivit en väg in i svensk föreningskultur. Att biodlarleden lidit brist på balans mellan män och kvinnor är allmänt känt men det finns även andra obalanser. Karin Ringblom från Tingsryd konstaterar småskrattande att hon hamnat i en tidsmaskin. Jag har lång yrkeserfarenhet och jobbar på en skola där eleverna kallar mig tant. När jag hamnar bland biodlare räknas jag plötsligt som en ungdom. Man känner sig nästan omyndigförklarad ibland. Sista dagen på kursen var valberedningen för SBR:s styrelse inbjuden och blev högtidligen grillad av deltagarna om hur valen går till, hur styrelsen jobbar och vad som krävs av dem som vill engagera sig. Valberedningen i SBR har ett knepigt uppdrag. De ska motverka obalanser i kön, ålder och bakgrund samtidigt som de ska hitta personer med rätt kompetens. När valberedningen fick frågan Hur många förslag får ni på kandidater till styrelseuppdrag?, svarade leende Birger Johansson, valberedningens luttrade sammankallande, på långsam norrbottniska: Noll. Vi har aldrig någonsin fått några förslag. Vi får leta själva. Nu har projektet Kvinnor i Styrelse spräckt nollan. Valberedningen åkte hem med en portfolio grundfakta om Karin, Maia, Monica och ytterligare 35 kvinnliga biodlare som kan tänka sig att ta sig an styrelsearbete på alla nivåer i förbundet. Valberedningar ute i landet kan beställa samma lista från SBR:s kansli. kristina.backstrom@gmail.com Bitidningen

10 Honung och hälsa Marita Delvert Dagarna blir ljusare och vi anar snart vårens ankomst. Tidningar fylls av träningstips och hälsosam mat med sikte på kommande badsäsong. Även jag slår ett slag för hälsa och presenterar några vegetariska recept. Kanske kan du inspireras av dessa och låta din fantasi och erfarenhet förenas med honung i smakglada middagar. Mitt förslag är att börja med frasiga knyten fyllda med honung och getost och fortsätta med en pasta i rödgrön tomatsås. Tomatsåsen får självklart sin knorr av honungen (istället för socker som finns i många recept). Det finns fortfarande röda svenska äpplen i affärerna, så därför serverar jag pastan med en härligt röd äppelsallad med honungsvinägrett. Så syndar vi på slutet med en kopp kaffe/te och muffins med smak av ananas (fortfarande billig), honung och ingefära. Här får du recepten, som vanligt beräknat för fyra personer. Du kommer också att kunna finna dessa recept tillsammans med andra på SBR:s hemsida: Knyten med rödbetor, honung och getost Ca 300 g rödbetor 2 msk honung 2 tsk färsk (eller torkad) rosmarin Salt och peppar efter smak 4 smördegsplattor 150 g getost av chevretyp 1 ägg till pensling Koka rödbetorna mjuka, ta av skalet och skär i tärningar. Blanda betorna med honung, rosmarin, salt och peppar. Lägg smördegsplattorna på en plåt och fördela rödbetsblandningen mitt på plattorna. Strö över den smulade getosten. Vik in 10 Bitidningen

11 hörnen mot mitten och kläm till de fyra kanterna. Kan förvaras kallt i kylskåp fram till gräddningen. Sätt ugnen på 200 grader. Pensla knytena med uppvispat ägg och grädda c:a 20 minuter. Pasta med rödgrön tomatsås 3 vitlöksklyftor Lite smör att steka i 3 cm purjolök 7-8 tomater 1 dm squash 2 tsk färsk eller torkad oregano 1 rågad matsked honung 2 tsk vit balsamvinäger Svartpeppar och salt och ett stänk tabasco Ca 500 g fullkornspasta 1 dl ruccolasallad 100 g mozzarella Riven parmesan 1/2 kruka färsk basilika Äppelsallad med honungsvinägrett Dressing: 2 msk flytande honung 3 msk äppelcidervinäger 1 tsk fransk senap 1 dl rapsolja Salt och peppar 2-3 röda äpplen med skal 1/2 påse röd mangold Blandad sallad i mängd som önskas 100 g valnötter Bitidningen Hacka vitlöken och purjolöken och stek i lite smör. Tillsätt hackade tomater, squash i bitar och oregano. Låt koka ihop i ca 10 minuter. Ta röran från värmen och rör ner honungen och smaksätt med balsamvinäger, salt och peppar och ett stänk tabasco. Koka pastan i lite salt och slå upp den i en skål. Häll över tomatsåsen, blanda i ruccolasalladen, mozzarellan i mindre bitar och strö över den rivna osten. Garnera med färsk basilika. Blanda ingredienserna till dressingen. Skär äpplena i vackra, tunna skivor och häll på dressingen och låt stå några minuter. Blanda i mangolden och salladen och strö över halva valnötter. Muffins med ananas, honung och ingefära (inspirerat av ett recept med päron i Mersmak) 1 färsk ananas 2 tsk färskriven ingefära 1/2 dl honung 50 g rumsvarmt smör 1,5 dl råsocker 2 ägg 3 dl vetemjöl 1 tsk bakpulver 250 g kesella Skala den färska ananasen och skär fruktköttet i mindre bitar. Lägg allt i en skål tillsammans med ingefära och honung och låt det dra en stund. Vispa smör och socker, tillsätt äggen ett i taget. Tillsätt mjöl, bakpulver och kesella och rör till en jämn smet. Fördela smeten i ca 12 muffinsformar, kläm ner en ananasbit i varje och häll över lite av det spad som bildats i ananasblandningen. Grädda i 200 grader i ca 20 minuter. marita.delvert@kalejdo.se 11

12 Preben Kristiansen Bihälsokonsulent Bihälsa Vintern är på upphällningen och snart drar en ny bisäsong igång. Inför den nya säsongen kommer här lite information om fjolårets säsong samt lite om vad som är aktuellt nu i början av denna. Honungsskörden 2010 För många av de biodlare som hade stora förluster vintern 2009/2010 var säsongen 2010 förmodligen ett förlorat biår. Men hur gick det med honungsskörden för de biodlare som kom lindrigare undan? Enligt den undersökning som genomfördes under hösten i fjol var skörden i Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten under normal. I Göteborg och Bohuslän var den under normal eller normal. I de övriga delarna av landet var den normal eller över normal för de flesta av de biodlare som ingick i undersökningen. Medelskörden beräknat på grundval av de 459 användbara svar som kom in var 48,2 kg/samhälle. Fördelningen Under normal, Normal, Över normal framgår av figur 1. Trakékvalsterinventering Under hösten 2010 genomfördes på uppdrag av Jordbruksverket en provtagning bland svenska bisamhällen för att kunna bedöma om trakékvalster finns i Sverige. Planen var att få in totalt 380 prov och för att få så god spridning som möjligt valdes biodlarna, vars samhällen skulle provtas, slumpmässigt ut runt om i hela landet. Antal prov som skulle samlas in från varje län var beräknat utifrån det uppskattade antal samhällen i respektive län. Tyvärr kom det enbart in 268 prov, vilket dels kan bero på att insamlingen av olika orsaker kom igång rätt sent och dels på att vintern satte in så snabbt som den gjorde. För att få så bra tillförlitlighet av undersökningen som möjligt kommer de resterande proven samlas in tidigt under våren innan samhällena har kommit igång på riktigt. Bina analyseras på SLU och alla de hittills inkomna proven är fria för trakékvalster. En del av proven kommer att analyseras för ytterligare ett antal sjukdomsalstrare och de biodlare som lämnat prov kommer få skriftligt svar när alla analyser gjorts. Figur 1. Andel biodlare vars skörd säsongen 2010 var under normal, normal eller över normal. Figuren är baserad på svar från 419 biodlare (de biodlare som svarat Vet ej har inte inkluderats). Hann du inte behandla med oxalsyra? Eftersom vintern satte in så tidigt finns det många biodlare som inte hann behandla med oxalsyra i höstas. Några har kanske behandlat under januari, medan andra fortfarande ännu inte gjort det. Min rekommendation är i så fall att behandla så snart som möjligt efter det att bina varit på rensningsflygning. Visserligen kan det redan då finnas yngel i en del samhällen, vilket innebär en sämre effekt av behandlingen. Men för att börja säsongen med så låg kvalstermängd som möjligt är det en bra idé att ändå behandla. Information om behandling med oxalsyra finns på: Enkät om förluster De två senaste åren har det genomförts en webbbaserad enkätundersökning angående övervintringen. Frågeformuläret som använts har tagits fram av den arbetsgrupp inom COLOSS-nätverket (ett internationellt nätverk av forskare och konsulenter) som arbetar med kartläggning av förluster. Även i år kommer undersökning att genomföras och planen är att utöka med ytterligare ett antal frågor till de biodlare som på frågeformuläret anger att de ställer upp på att besvara dessa. Rovgeting från Asien I tidningen Illustrerad Vetenskap nr var det infört en artikel om getingen Vespa velutina, som enligt artikelns författare nu håller på att slå ut Frankrikes honungsproduktion. Det låter ju väldigt bekymmersamt och jag har förstått att många svenska biodlare nu befarar att getingen även kommer bli ett problem i Sverige. Getingen som har sitt ursprung i Asien tros ha kommit till Frankrike 2004 genom import av lergods från Kina. Sedan dess har den spridit sig från distriktet Lotet-Garonne (som ligger mil sydost om Bordeaux) till de angränsande departementen (motsvarande svenska län) i sydvästra Frankrike. Grupper på från några få och upp till 12 Bitidningen

13 30-50 getingar kan hovra framför en bikupa och fånga de bin som flyger ut ur den. Efter att de fångade binas huvuden, ben och vingar bitits av flyger getingarna tillbaka till boet där larverna matas med bina. Så småningom slutar bina att flyga ut ur kuporna och samhället försvagas i takt med dels att antal bin minskar och dels att förrådet av mat i kupan ätits upp. Till slut intar getingarna kupan och plundrar den helt. Enligt rapporterna från de biodlare i Frankrike som haft problem med getingen kan ett samhälle ödeläggas inom relativ kort tid, och i några bigårdar har förlusterna av samhällen legat på helt upp till 70 %. Det är naturligtvis allvarligt och i Frankrike bevakas spridningen och utvecklingen noga. Men i dagsläget finns inget som tyder på att den franska honungsproduktionen håller på att slås ut av getingen. I november 2010 rapporterades om Figur 2. Den asiatiska getingen, Vespa velutina, som är mm lång är en rovgeting som livnär sig på insekter, inklusive honungsbin. (Foto: BlueGingko: wikimedia.org/wiki/file:vespa_ velutina_08.jpg.) fynd av getingen i norra Spanien (Galicien), men förutom detta finns inga rapporter om att den spridits till andra europeiska länder. Enligt den information om Vespa velutina som finns för närvarande verkar sannolikheten för spridning till Sverige (och därmed problem med den) att vara låg. I en senare artikel kommer jag skriva mer utförligt om getingen. Fram till dess kan jag tipsa om informationen som man kan hitta via länken: Biodlarnas Forum Du har väl inte missat biodlarnas forum på Passa på och gå in och ta del av de frågor och svar som redan finns där. Varför inte själv försöka få svar på det där du alltid undrat över. Webbansvarig Lotta Fabricius Bitidningen

14 Bin liknar människor och är demokratiska När ett samhälle av honungsbin blir för stort lämnar den gamla drottningen över samhället till en dotter. Själv beger hon sig ut för att söka en ny boplats tillsammans med två tredjedelar av arbetsbina, de som vågar följa henne. Att välja en ny plats för bisamhället sker i vad som kan jämföras med en demokratiskt process, menar Thomas Seeley, professor i neurobiologi och beteende vid Cornell University i sin nya bok Honeybee Democracy. Thomas Seeley ser likheter mellan sociala djur och människans hjärna där båda uttrycker ett liknande värde för den organiserade samarbetande strukturen. Han jämför också fenomenet med hur människans hjärna och ett företags organisation fungerar. När ett bisamhälle blir överbefolkat kommer två tredjedelar av arbetsbina tillsammans den gamla drottningen att lämna kupan. En ung och ny drottning tar över det gamla bisamhället och leder de kvarvarande bina. Utvandrare samlas och spejarna beger sig ut Den gamla drottningen och de bin som följer henne samlas under den eller de närmaste dagarna på en gren eller liknande i närheten av den gamla boplatsen. De arbetsbin som vågar följa med svärmen samlar sig runt henne för att skydda henne. Utan henne dör bisamhället. Hon är det enda bi som kan föda nya arbetsbin. Under tiden beger sig många hundra bin ut för att modigt utforska världen på jakt efter ett nytt hem. De söker tills de hittat möjliga nya hem, gärna i ihålliga träd. Bin talar i dansen Svärmen blir meddelad vad avser varje ny möjlig boplats med en dans: En spejare styr hur länge hon dansar beroende på hur trevligt det eventuella nya hemmet är. Hon har medfödd förmåga att värdera kvaliteten på potentiella boplatser och är helt ärlig. Är en möjlig boplats medioker kommer hon inte att dansa lika starkt för den, förklarar Thomas Seeley. Spejarens dans gör att fler beger sig ut för att undersöka den plats dansen avser. De återvänder och dansar utifrån sin bedömning. Den boplats vars spejare dansar mest kraftfullt når snabbare ut med sitt budskap till svärmen. Ett beslut fattas dock inte förrän ett minsta antal spejare återvänt efter att ha inspekterat den aktuella möjliga boplatsen. Organiserade strukturer för djur och människor I boken pekar Thomas Seeley på likheter mellan hur bin organiserar sig i grupp, i ett samhälle, och andra organismer som myror. Han menar att likheterna indikerar att en generell princip för bra samarbete finns där man vinner på att skapa gruppstrukturer i organisationen. En bisvärm fattar beslut likt människans hjärna En likhet mellan bina och människans hjärna är att inget enskild neuron har en avgörande bild av hela situationen. Det kan illustreras med att våra minnen även om de upplevs exakta ofta innehåller fel: Enskilda bitar av informationen kan ha skadats och gått förlorade. Associerade minnen av händelsen finns kvar och hjärnan fyller kreativt ut de saknade bitarna från denna. Det nya minnet kommer att kännas trovärdigt (även om det inte alls behöver vara det för andra). Inte heller i bisvärmen fattar ett bi ensamt ett avgörande beslut. Det krävs att flera oberoende spejare återvänt levande för att rapportera om statusen för den möjliga boplatsen. Inlärning eller beslutsfattande? En till likhet med människans hjärna ser vi om vi istället betraktar svärmande som inlärning (spejarna talar sanning om vad de upplevt) istället för direkt beslutsfattande. Vi kan se det som att svärmen lär sig vilken möjlig boplats som ger det bästa boendet där flera spejare undersöker den och de andra bina studerar deras dans. Beslut fattas när ett tröskelvärde passerats. Det kan vi jämföra med hur plötsliga insikter uppstår i hjärnan: Dessa kräver först inlärning där vi förstår problemet. Vid en viss punkt är vi trygga i en lösning vi har sett. Indikerat i en studie publicerad i Neuron 2010 (se nr 3 i litteraturlistan) får det en grupp neuroner att plötsligt ställa om sig i prefrontal cortex hjärnans främre delar där de presenterar lösningen. En bisvärm har skaffat sig en tillfälligt boplats för några dagar. Medan den gamla drottningen med sina trogna arbetsbin är samlade i en svärm är spejare ute och söker efter ett nytt 14 bättre hem. (Foto: Erik Österlund) Bitidningen Prof Tom Seeley

15 I båda fallen motsvarar det en plötslig insikt som kommer binärt men bygger på inlärningen innan. Spejare reducerar osäkerhet I en studie från 2005 publicerad i The Journal of Neuroscience visade man att prefrontal cortex aktiveras av osäkerhet. Det är därför rimligt att det är den del av hjärnan vi använder för att mer medvetet försöka redo ut avancerade problem medan andra delar ofta fungerar mer intuitivt. Det motsvarar aktiviteten innan vi nått en insikt och beslutat hur problemet ska lösas. Det kan också jämföras med bina där deras spejare gör en mer kostsam insats för att minska osäkerheten motsvarande hur neuroner i prefrontal cortex gör en mer avancerad analys. Från uttrycket nås i båda fallen slutligen ett beslut om en antagen riktigt lösning och både bin och människor agerar som att osäkerhet inte finns. Människans arbetsminne är som binas spejare En till jämförelse vi kan göra är med vad vi kallar människans arbetsminne. Där håller vi information vi har i närminnet där vi också kan manipulera och reflektera över den. I bisvärmen är det spejare som agerar arbetsminne därför att de fortsätter att dansa tills ett beslut fattats. De håller med informationen och hela svärmen påverkas direkt eller indirekt av dansen. Organisation i företag jämförd med bisvärmen Jämförs organisationer för grupper av människor med t.ex. bin och myror är det ofta lätt att se likheter. I båda fallen försöker man hitta en energi- och informationseffektiv organisation där det för människan underlättas av: Medfödda egenskaper. Vår intelligens. För enkla djur som bin har evolutionen hjälpt dom på vägen och de har också nått mer eller mindre effektiva organisationer (där det kan vara en pågående process inte bara för anpassning till naturens förändring utan kanske också mot en effektivare energianvändning). Drottningen är den centrala punkten För situationen som diskuterades här kan Bitidningen vi jämföra drottningen med en företagsledare på ett stort företag. Dessa tenderar ofta att inte göra ett praktiskt arbete med vad företaget direkt producerar. Däremot kan de bygga ut organisationen och styra dess sammansättning vilket också bidrottningen gör: Hon påverkar hastigheten med vilken nya bin föds. När ett nytt ägg läggs kan hon välja att göra drönare fertila hannar vilket hon gör i olika antal då det snart är dags att svärma. De får sedan tävla om att befrukta nya drottningar. Att inhämta information från kunden Situationen när ett nytt hem söks kan vi jämföra med varje situation i ett företag när information inhämtas utifrån för att fatta ett beslut. Hela svärmen behöver inte göra det utan det är mer energieffektivt att ett fåtal gör det. På samma sätt agerar man ofta i ett projekt när några tar reda på den information som behövs t.ex. för att göra en offert. Vi kan även se att spejarna synkroniserar det beslut svärmen har fattat. När svärmen fattat beslutet kommer spejarna att känna det och de förändrar sin dans. Genom det märker övriga bin vad som skett och de flyger iväg. För bina kan man spekulera att det sker genom att spejaren dansar framför dem och ser en större yta av dem. Därmed kan de detektera en visuell förändring som de arbetsbin som inte dansar inte kan se efter det att tröskelvärdet passerats då tillräckligt många spejare dansat. På samma sätt synkroniserar projektledaren vad som sker under förberedelserna för att starta projektet. Ett beslut tas om man kan leverera vad som efterfrågas där olika delar behöver kunna uppfylla kunnande och ha nödvändiga tillgångar. Spejarna har hittat ett ihåligt träd åt svärmen. Foto:(Erik Österlund) Att bilda dotterföretag På grund av ett antal orsaker svärmar bisamhället, men fattas beslutet av drottningen ensam? Mer troligt är att hon ev synkroniserar information hon tar emot eller om hon är helt passiv i beslutet är svårt att säkert veta. Vi kan jämföra det med att sälja av en del av företaget därför att organisationen blivit för komplex för att att hantera. Genom att en del av en större organisation blir en egen organisation minskar komplexiteten. För bisamhället kan det också innebära att man kan söka föda på en ny plats med mer effektiv födohämtning. Vi kan jämföra med hur många företag riktar in tillverkningskapacitet man har mot nya affärsområden och kunder. Läs mer: 1 Honeybee Democracy (Google Books). ISBN: , Thomas D. Seeley, Greenwood Publishing Group, Här hittas mer att läsa om boken där bl.a. utdrag går att få genom att söka i den. 2 Independence and interdependence in collective decision making: an agent-based model of nest-site choice by honeybee swarms. Christian List, Christian Elsholtz och Thomas D. Seeley, Philosophical Transactions of the Royal Society B: Biological Sciences, Här modelleras beslutet bin fattar när ett nytt hem söks med perspektivet att varje spejare är en agent. Man utgår från att hon hittar en kandidat med en given sannolikhet. Sannolikheten för att kandidaten ska väljas uttrycks sedan med relationer som bl.a. påverkas av denna och hur kraftigt hon dansar. Thomas D. Seeley som också skrev boken som här diskuteras är den tredje författaren till artikeln. 3 Abrupt Transitions between Prefrontal Neural Ensemble States Accompany Behavioral Transitions during Rule Learning (PDF). DOI: /j. neuron Daniel Durstewitz, Nicole M. Vittoz, Stan B. Floresco och Jeremy K. Seamans, Neuron, Studien ger en indikation om hur plötsliga insikter uppstår och hur de förändrar hjärnan. 4 Decisions under Uncertainty: Probabilistic Context Influences Activation of Prefrontal and Parietal Cortices. DOI: / JNEUROSCI Scott A. Huette, Allen W. Song och Gregory McCarthy, The Journal of Neuroscience, Indikerar att prefrontal cortex aktiveras av osäkerhet. 15

16 Sveriges bin Kristina Bäckström Lär dig mer om Sveriges bin. Erik Sjödin är en av de svenska biologer som ägnat flera år åt att ta reda på mer om svenska bin. Han tar oss med på en tur i deras värld i en artikelserie under året. Vi börjar med en kort presentation av själva grunden - släktträdet Hälsa på tjocka släkten Här får du bekanta dig med dina honungsbins närmaste släktingar och veta varför dina bin har hår på ryggen. Vi ser dem hela tiden, kanske tar vi dem för flugor. Sverige har sammanlagt 290 arter bin varav en är honungsbiet och 40 är humlor. Alla bin är i grunden gaddsteklar. En gaddstekel är en insekt med fyra genomskinliga vingar, där framvingarna är större än bakvingarna, vanligen med ledade antenner, getingmidja och gadd. Den största skillnaden mellan bin och andra gaddsteklar är att de andra är rovdjur (ex. getingar, myror samt vägoch grävsteklar). Binas larver är vegetarianer. Matvanorna syns till och med utanpå bina. Det är därför bin har päls, för att de ska kunna ta med sig pollen från blommorna, förklarar Erik Sjödin. Binas släktträd (eller livsträd) är alltså rotat hos de andra gaddsteklarna, närmast hos grävsteklarna. Man delar sedan in bins familjer i nivåer efter hur många speciella biegenskaper de utvecklat. Högre upp blir tungorna längre så att de når ner i djupare blommor. Flera av arterna ägnar sig också åt att snylta på andra bins bon, som gökar gör, och de mer avancerade boparasiterna har utvecklat förmågan att snylta hos bin de inte är nära släkt med. Boparasiterna har inte så mycket päls, de har tappat den eftersom de inte behöver samla pollen själva. Högst upp i trädet återfinns även honungsbin och humlor. Det är inte för att de är bättre än andra utan för att de, i likhet med oss människor, utvecklat socialt beteende. Honungsbina är ensamma om att ha ett raffinerat språk. Detta har naturligtvis utvecklats som en effektivisering i ett sammanhang där många individer lever tillsammans under en stor del av livet, vilket inte är fallet med humlor, säger Erik Sjödin. De allra flesta solitärbin har också en annorlunda livscykel. Hos dem lever honan ensam under sommaren och lägger så många ägg hon hinner, varje ägg på en liten boll av pollen. Ägg och pollen placeras i en enskild cell i något slags hål. Till hösten dör honan och larverna övervintrar tills de kläcks på våren-sommaren En sälgsandbihona (Andrena vaga) som återvänder till boet med proviant, i det här fallet lysgult pollen från en videbuske i närheten. (Foto: Erik Sjödin/ 16 Bitidningen

17 (vanligtvis exakt när den huvudsakliga näringsväxten börjar blomma). Tillståndet för solitärbin i Sverige är dystert. 30 procent av arterna är rödlistade, alltså nära hotade, hotade eller utdöda. Cirka 4 procent verkar redan vara borta. Till exempel sågs silverbyxbiet senast till på 1930-talet. Om man ser till antalet är andelen rödlistade arter högre än för de flesta andra insektsgrupper, säger Erik Sjödin. Hoten mot bina är många och de slår både mot deras födokällor och mot deras boplatser. Ett förändrat jordbruk har minskat arealen blomrika marker till fördel för blomfattig, intensivodlad åkermark och planterad tät skog. De naturbetesmarker som finns kvar betas ofta dessutom för intensivt för att blomning ska vara tillräcklig för bina. Samtidigt försvinner boplatser för bin som bygger i sand. Sandmarker som traditionellt varit öppna och fulla med solexponerad sand växer igen. Den räddningsplanka som många bin utnyttjat i form av grustäkter håller på att försvinna när gamla täkter har planterats med skog. Många tycker att naken jord är fula sår i naturen som måste återställas. Se i stället dessa blottor som spillror från en tid som flytt, som värdefulla resurser att utvidga och vårda, säger Erik. De som varken kan bjuda på ängar eller grustag kan göra sitt i trädgården med ett stenparti och några knippen vasstrån. Anlägg stenpartiet med sand i stället för jord mellan stenarna. Det går utmärkt att plantera i och då kan även vildbin bygga bo där. En bunt avklippta strån vass blir en utmärkt biholk. Svårare är det inte. Sedan kan du sitta i trädgården och vänta på att få se de fantastiska vildbina. Förhoppningsvis är det inte sista gången du ser dem. Familjen korttungebin Det här är den mest ursprungliga gruppen vildbin. De är ofta specialister på en viss ört och samlar pollen, men har ingen sofistikerad hårutrustning för ändamålet. De lägger sina ägg i celler som förseglas med väggar av ett stelnat sekret. Det allra enklaste biet är citronbiet. Det samlar inte pollen på kroppen utan äter och kräks upp pollen i bocellen. Dessa minibin har nästan ingen päls. Bitidningen En trätapetserarbihona (Megachile ligniseca) som samlar pollen från rödklint. Pollenet samlas i de styva håren på magen. (Foto: Erik Sjödin/ Familjen sandbin Som namnet antyder bygger denna grupp i sand och har inte så lång tunga. Arterna samlar likt de flesta andra vildbin pollen i pollenkorgar på bakhasorna. Gruppen innehåller många specialister på blommor som bjuder maten mer på tallrik än i flaska, till exempel åkervädd, fibblor, blåbär, hallon och smultron. Familjen vägbin Det här är den grupp bland bina som det gått allra sämst för det senaste seklet. Likt föregående grupper bygger de i sand och har en kort tunga. Till skillnad från andra bin övervintrar dessa arters vuxna och befruktade honor, och anlägger boet under nästkommande sommar. Deras livsstil gör att arterna blir mer beroende av blomresurser under en längre tid av säsongen än andra bin. Till gruppen hör även det närstående släktet blodbin. De är boparasiter och känns igen på sin illröda bakkropp. Familjen sommarbin Gruppen består av tre släkten som alla samlar pollen på bakbenen: byxbin, blomsterbin och lysingbin. Byxbina har fått sitt namn från sina fantastiskt frodiga pälsbyxor och blomsterbina för att de är knutna till var sin blomma, till exempel blåklocka. Lysingbiet har egenheten att samla olja från blommorna. Oljan används för att täta cellerna i sandboet. Familjen buksamlarbin De heter som de jobbar. Buksamlarbina samlar sitt pollen i den styva pälsen på magen. Här finns ett gäng bin som lägger ägg i bon hos andra buksamlarbin och liknar mycket de bin de lever på. I den här gruppen finns en stor variation i bobyggandet. Tapetserarbin fodrar sina bon med färska blad, murarbin gör sitt eget murbruk, hartsbin tätar boet med kåda medan ullbina samlar ex tistelfjun till sina bon. Familjen långtungebin Högst upp i släktträdet finns de långtungade bina till vilka även de samhällsbildande grupperna honungsbin och humlor hör. De senare tar plats där för att de utvecklat en social livsstrategi, och just det faktum att de bildar samhällen gör deras värde som pollinerare tydligare än alla andra bigrupper som lever solitärt. Sverige har 40 arter humlor, varav 10 boparasiterar hos andra humlor. De sticker ihjäl drottningen och har hennes barn som slavar åt sina barn. Mer fakta Erik Sjödins hemsida Artdatabanken - Sveriges Entomologiska förening: Hartsbiet (Trachusa byssina) har fått sitt namn för att honan bygger boceller med kåda. Honan samlar pollen från olika blommor, bland annat käringtand. När väderförhållandena växlar till kallt, mulet eller blåsigt, samt om nätterna, sover många bin i blommor genom att bita sig fast vid ett kronblad. Detta är särksilt fallet för hanar, som ju inte har något bo att ta skydd. (Foto: Erik Sjödin/ 17

18 Vildbin konkurrenter till honungsbin? Lars-Martin Liljenvall Det förekommer nu och då diskussioner om att påverkan från våra honungsbin skulle vara orsaken till minskningen av flera arter av vildbin i naturen. Finns det en inbördes konkurrens mellan honungsbin och vildbin efter pollen- och näringskällor? Om så är fallet, kan detta användas som argument mot att etablera en alltför stor och omfattande utbyggnad av honungsbisamhällen i landet? Vildbin, dvs. humlor och solitära bin, är de viktigaste pollinatörerna i naturen och utgör därför en nyckelgrupp i hela vårt ekologiska system och följaktligen också för det komplexa jordbrukslandskapets bevarande. Vildbina minskar Tyvärr har man inte enbart här i landet utan i hela Västeuropa uppmärksammat att både mångfalden och mängden av vildbin minskar. Man har uppskattat att av de idag existerande biarterna i vårt land (ca 290 st.) är ca. 30 procent redan rödlistade. Minskningen kan bero på ett flertal faktorer där ett alltmer effektivt utnyttjande av åkermarken och/eller igenväxning kan vara några av orsakerna. Odlingslandskapets allmänna förändring till följd av användning av moderna brukningsmetoder skapar idag inte samma livsmiljöer för insekterna som tidigare. Förlusten av lämpliga boplatser anses utgöra nyckelfaktorn till minskningen av vildbipopulationen. Förutom detta har användandet av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel i jordbruket drastiskt förändrat insekternas levnadsvillkor. Gödsling i syfte att öka produktionen av gröda kan ha en mindre känd effekt som medfört att den blommande ängsvegetationen drastiskt har förändrats. Ogräsbekämpningen kan också ha en mindre god sida då den inte kan användas selektivt utan verkar negativt på förekomsten och mängden av många viktiga Nödvändiga åtgärder för att främja både vildbin och honungsbin, vilket har effekt också på lantbrukets produktion. (Ill.: Efter OHbild från Rundlövs och Netterlunds presentation vid Pollineringskonferensen vid SLU i Alnarp 26 nov 2009.) pollenväxter. Det största hotet anses ändå vara det alltmer specialiserade och intensiva utnyttjandet av den odlade marken. Vildbinas bon och pollensök Vildbin bygger helst sina bon i mark där människor i gårdagens jordbrukssamhälle under årens lopp varit aktivt sysselsatta. Vildbin gräver själva ut gångar och hålrum, speciellt i marker som är torra, solbelysta och bara glest bevuxna. Idag kvarstår endast marginella ytor av sådan mark. De vildbin som är så specialiserade att de bara besöker en eller ett fåtal pollenkällor (de s.k. oligolektiska) påverkas helt naturligt mest då värdväxtens levnadsförhållanden förändras. Exempel på de växter som utgör födokälla för de oligolektiska vildbiarterna är sälg- och videarter, en del ärtväxter, klockväxter samt några korgblommiga växter. Om floran snabbt förändras genom effektiv slåtter, gödsling eller ogräsbekämpning kan inte vildbiarterna snabbt välja en annan värdväxt i sitt nektarsökande. Mängden pollen ett bi behöver för att föda upp sina larver måste överskrida en viss kritisk resursnivå. Underskrids den genom att värdväxterna minskar eller helt försvinner minskar också det pollenintag som larverna behöver. De dör. När näringstillgången härigenom minskar har man funderat över hur vildbin upplever konkurrensen om nektar och pollen från honungsbin. Några studier av bin från ljunghedarna i norra Tyskland har bl. a. visat att mängden vildbin bland blommorna ökade med ökat avstånd dvs. med mindre påverkan och konkurrens från närmaste bisamhälle. Honungsbin flyger som mest två kilometer från kuporna vilket innebär att antalet vildbin ökar ju längre avståndet är från närmaste honungsbisamhälle. Honungsbin har alltid ansetts vara de insekter som haft övertaget över vildbin beroende på 1) att behovet av nektar och pollen i ett honungsbisamhälle är mycket större än vad vildbin behöver, samt 2) att de i kraft av ett större antal snabbt kan tömma tillgängliga nektar- och honungsresurser. Under studien har emellertid framkommit att honungsbina bara besöker en tredjedel av de växter som besöks av vildbin. Man fann inte heller några negativa samband mellan de båda binas nektar- och honungssökande. Den förmodade konkurrensen kan emellertid bli tydlig om tillgången på näringsämnen blir mer begränsad och då den som finns är mer eftertraktad som resurs för binas årliga förökning och därmed för artens överlevnad. Det viktigaste tycks emellertid enligt forskarna vara, att skydda och värna de områden där vildbin förekommer. Rent allmänt visar dessa undersökningar på komplexiteten i de naturliga systemen där varje djur och växt ingår i ett beroendesystem med varandra. liljenvall@zeta.telenordia.se Källor: Ingolf Steffan-Dewenter, Resource overlap and possible competition between honey bees and wild bees in central europé, Oecologia 122(2000) Magnus Larsson, Antalet vildblommande växter styr förekomst och täthet av vildbipopulationer, Entomologisk Tidskrift 128 (2007) W. Linkowski, B. Cederberg, L Nilsson, Vildbin och fragmentering, Svenska Vildbiprojektet, Uppsala Bitidningen

19 Biodling i norra Vietnam Ingemar Fries, SLU, Uppsala I samband med en konferens i Hanoi med titeln International Conference on Beekeeping Development and Honey Marketing har undertecknad besökt institutet Bee Research and Development Center (BRDC) och påbörjat ett samarbete med vietnamesiska biforskare. BRDC är en statlig organisation som har aktiviteter kring biodling i hela Vietnam. Man har 38 anställda, varav två (snart tre) disputerade forskare, 6 st. med mastersexamen och 14 st. med högskoleexamen. Arbetet syftar ytterst till att förbättra vietnamesisk honungsproduktion och till att bidra till utvecklingen på landsbygden med hjälp av förbättrade biodlingsmetoder. Även om över 80 % av den vietnamesiska honungsproduktionen sker med europeiska bin (Apis mellifera) så har även biodling med det asiatiska biet (Apis cerana) relativt stor betydelse. Trots att de är mindre produktiva så föredrar vissa biodlare de asiatiska bina eftersom de kräver mindre arbete, mindre investerat kapital, ingen fodring med socker och inget behov av att bekämpa kvalster (hos europeiska bin måste bekämpning ske både av var- Figur 1. Två viktiga skadegörare har överförts från Apis cerana till Apis mellifera. Frågetecknet symboliserar att man kan förvänta ytterligare anpassningar av nya parasiter. Figur 2. Frågetecknet symboliserar att vi kan förvänta oss överföring av infektioner eller skadegörare från europeiska bin till de asiatiska bina. Att ingen sådan överföring är påvisad kan bero på avsaknad av undersökningar, snarare än att det inte förekommer. Bitidningen Figur 3. Säckyngel hos Apis cerana. Biodlarna kallar det Thai sacbrood och symptomen kan ibland vara omfattande. Det är emellertid oklart om symptomen alltid beror på det säckyngelvirus som tidigare funnits hos de asiatiska bina eller om det ibland är virustyper som kommer från Apis mellifera. 19

20 roakvalster och tropilaelapskvalster). I ett danskt projekt (Danida) med svensk medverkan (Lotta Fabricius) försöker man utveckla också möjligheterna till lönsam biodling med A. cerana tillsammans med personal från BRDC. Det planerade samarbetet mellan SLU och BRDC kretsar kring sjukdomar hos bin i allmänhet men i synnerhet kring överföring av sjukdomar mellan olika arter av honungsbin. Vi vet sedan tidigare att två av de mest spridda skadegörarna hos våra europeiska bin har sitt ursprung hos A. cerana (Varroa destructor och Nosema ceranae). Vi vet däremot ingenting om införandet av europeiska bin i Asien för med sig sjukdomar som kan Figur 4. Biodlaren Bui Van Tu odlar enbart Apis cerana. Hans åsikt är att de asiatiska bina lämpar sig bäst i ett tropiskt klimat och menar att det ekonomiska utbytet är lika bra som med europeiska bin eftersom insatserna är lägre och honungspriset högre. Figur 5. Biodlaren Dang Van Luong uppgav att anledningen att han höll sig till att odla Apis cerana var att han var rädd för de europeiska bina!! Figur 6. Pollen är en viktig inkomstkälla för många biodlare i Vietnam. Här soltorkas pollen i en bigård med europeiska bin i Moc Chao. påverka A. cerana eller andra arter av honungsbin såsom Apis dorsata, A. laboriosa, Apis florea och Apis andreniformes, alla påträffade i Vietnam. Dessutom kan man vänta sig att ytterligare skadegörare kan anpassa sig till europeiska bin, eftersom de konstant utsätts för patogener som idag bara angriper asiatiska bin. För att samla prelimi- 20 Bitidningen