Götalandsbanan delen Linköping - Borås Genom Götalands hjärta - underlagsrapport landskap

Transkript

1 Förstudie Underlagsrapport 1:5 Juli 2009 Utgåva 2: februari 2010 diarienr: F /SA20 Götalandsbanan delen Linköping - Borås Genom Götalands hjärta - underlagsrapport landskap 1

2 Medverkande Medverkande Landskap Bengt Schibbye, Schibbye Landskap AB Eva-Lisa Anderson, Ramböll Sverige AB Kulturmiljö Nils Blomkvist, Gotlands högskola Naturmiljö John Askling, Calluna AB Henrik Wahlman, Calluna AB Kartor Tobias Noborn, Radar arkitektur & planering AB Henrik Wahlman, Calluna AB Caroline Svärd, Calluna AB Otto Mackerle, Ramböll Sverige AB Desktop Sivan Bergenstein, Ramböll Sverige AB Redaktör Mikael Prag, Kreera Samhällsbyggnad AB Biträdande redaktör Malin Aparicio, Kreera Samhällsbyggnad AB Beställare Banverket, projekt Götalandsbanan Bo Lindgren Mårten Zetterman Kerstin Olsson Projektchef Götalandsbanan Projektledare, förstudie Informatör, ansvarig grafisk utformning 2 Utgåva 2, 1 februari 2010 Foto framsida: Pekka Kärppä

3 Innehåll 1 Bakgrund...4 Läsanvisning 4 2 Landskapets övergripande karaktär...6 Bakgrunden man sällan tänker på 6 Fem landskapstyper 6 Ett naturligt gränsland 7 Ett landskap med många minnen 8 3 Landskapets ekologi år av natur 10 Mammutstäppen 10 Värmetid och ädellövskog 10 Odlingslandskapets framväxt 10 Taigan tränger sig på 12 Människan och ekosystemen skiljs åt 12 Ekosystemen idag syntes av år 12 Perspektiv på klimatets förändringar 12 Allmän beskrivning av naturmiljön 12 Sverigenivå De stora strukturerna 12 Östergötland 13 Jönköpings län 13 Västra Götalands län 14 Höjdpunkter av biologisk mångfald 14 De funktionella landskapen 14 Känsliga landskap 20 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup...24 Ett Sverigeprojekt 24 Banans kulturella innebörd 24 Samfärdselns linjer 25 Samfärdsel och samhällsbyggande 25 Vägnätet 26 Järnvägarna 26 De stora noderna 28 Linköping 29 Jönköping Huskvarna 30 Bogesund Ulricehamn 31 Borås 32 Städerna och Götalandsbanan 33 Försörjningslandskap och demografiskt tidsdjup 33 Naturen bakom kulturen 33 Häraderna som metod 33 Lokalhistoria och landskap i fem östgötska härader 34 Lokalhistoria och landskap i Norra Småland 40 Lokalhistoria och landskap i i Sjuhäradsbygden 47 Kulturarvets strukturer och tidsdjup en sammanfattning 54 5 Karaktärsanalys tolv landskapskaraktärer...56 Östergötland karaktärsområden 56 Slätten Västanstång 56 Övergångsbygden 57 Svartåns och Åsboåns dalgångar 57 Hålaveden 58 Småland karaktärsområden 59 Östra Vätternbranten och Sommen kuperat skogs- och sjölandskap 59 Säbydalen och Gripenberg herrgårdslandskap i skogsbygd 60 Höglandet norr om Nässjö 60 Vätternsänkan och Jönköping 61 Västergötland karaktärsområden 62 Höglandet med de stora mossarna 62 Sprickdalar och höjder kring Nissan 63 Sjuhäradsbygden böljande skogs- och odlingslandskap 64 6 Götalandsbanan i landskapet hot och möjligheter...66 Höghastighetsbanor i landskapet 66 Geometriska krav i plan och profil 66 Kopplingspunkter och bytespunkter 66 Troliga krav på stängsel/avskärmning 67 Påverkan och effekter 67 7 Slutsatser och rekommendationer Metodik...76 Inledande karaktärsanalys 76 Biologisk infrastruktur tematisk analys 76 Landskapets historiska utveckling tematisk analys 77 Kunskapsläget 77 Klassificeringar 78 Avgränsning och inriktning 78 Metod 78 Bedömning av landskapets känslighet 78 Fortsatt arbete 78 9 Källförteckning...80 Innehåll 3

4 1 Bakgrund 1 Bakgrund Denna underlagsrapport redovisar den landskapsanalys som genomförts som en del av förstudien för den planerade höghastighetsbanan mellan Stockholm och Göteborg, delen Linköping till Borås. Analysen bygger på en delvis ny metodik, som presenteras i kapitel 8. Metodiken tar sin utgångspunkt i att det krävs biologisk kunskap, historieförståelse och formkänsla för att avgöra hur järnvägen kan anpassas till landskapet. Dessa olika kompetenser har därför arbetat integrerat med att genomföra denna landskapsstudie. Den integrerade landskapsanalysen ska tjäna som ett av underlagen för placering och avgränsning av lämpliga korridorer. Dessa korridorer kan sedan studeras vidare i kommande skeden. Analysen identifierar dessutom områden, strukturer och funktioner som kräver stort hänsynstagande och anpassningar i kommande skeden. Dessa känsliga områden kan påverka projektet genom att vara kostnadsdrivande och/eller leda till en process/ planeringsrisk. Landskapsanalysen ska på ett pedagogiskt tydligt sätt skapa förståelse för landskapet som helhet. Det ska kunna utgöra såväl diskussionsunderlag som arena för olika sakfrågor såsom biologisk infrastruktur inklusive fauna, kulturmiljö, geotekniska frågeställningar, gestaltning, landskapsupplevelse och liknande som planeringsunderlag. Det behövs vid: avgränsning av utredningsområde, bortval av tidigare sträckningsalternativ och fortsatt arbete med avgränsning av korridorer i förstudien jämförandet av alternativa korridorer i kommande utredningsskede utformning av åtgärder i planskedet Läsanvisning Det första avsnittet ger en överblick av den inledande, heltäckande områdesanalysen och redovisar en grov indelning i karaktärsområden. Indelningen bygger huvudsakligen på terrängens former. Efter detta följer fördjupade tematiska studier av landskapets ekologi och historiska utveckling. I kapitel 5 presenteras en integrerad karaktärsanalys, och i kapitel 6 redovisas järnvägens krav och den påverkan den kan ha på landskapet. Avslutningsvis görs en sammanvägd värdering av delanalyserna för att avgöra hur känsliga de olika karaktärsområdena är och vilka värden som hotas. Värdeskalor och begrepp som används i beskrivningar och slutsatser förklaras i kapitel 8 Metodik. 4

5 1 Bakgrund 5

6 2 Landskapets övergripande karaktär 6 2 Landskapets övergripande karaktär Bakgrunden man sällan tänker på En höghastighetsbana mellan Stockholm och Göteborg är starkt kopplad till begreppet Sverige. Om inte nationalstaten Sverige vuxit fram under tidig medeltid skulle dagens infrastruktur ha sett mycket annorlunda ut; om Kalmarunionen inte upplösts skulle Linköping, Jönköping och Borås troligen haft närmare samröre med Öresund än mot Göteborg och Stockholm; om 1600-talets stormaktsvälde levt kvar skulle det kanske ha varit snabbsvävare till Tallinn, Riga och Stralsund som planerades i stället för en järnväg mellan Stockholm och Göteborg. Därför handlar projektet Götalandsbanan om en framtidstro på Kärnsverige i ett kommande regionernas Europa. Det kan då ses som vård av Sveriges varumärke. Från den synpunkten kan Götalandsbanan snarare sägas stärka än hota övergripande kvaliteter i svenskt kulturarv. Götalandsbanan kan komma att förbinda tre av Sveriges mest tillväxtkraftiga urbana centra, Linköping, Jönköping och Borås. Dessa centra har alla varit Uppsal a betydelsefulla för Sveriges Västerås framväxt och Örebro Stockhol m Götalandsbanan blir bara den senaste i en lång Skara Linköping historisk svit av Lödöse Ulricehamn kommunikationsstråk mellan Göteborg Borås Jönköping Visby dem. En stark symbol för detta historiska samband är att Kalmar banan till stor del sammanfaller med den medeltida Eriksgatan, först vid Jönköping vek detta ridstråk av mot Skara, den tidens västsvenska huvudort, medan den planerade höghastighetsbanan går mot Borås och Göteborg. Götalandsbanan mellan Linköping och Jönköping kommer i stort sett att följa den sträckning som kungarna red på sin Eriksgata under medel tiden. Kungen valdes på Mora sten söder om Uppsala och red sedan runt i de viktigaste landskapen för att vinna erkännande och hyllas av folket. Många av de vägar längs vilka Eriksgatan gick finns kvar än idag. Fem landskapstyper Mellan Linköping och Borås kan Götalandsbanan komma att passera fem skilda landskapstyper: östgötaslätten, övergångslandskapet, småländska höglandet, Vätternsänkan och Västergötlands sprickdalslandskap. Ett tydligt band med sprickdalar går genom området, tvärs över Sverige, från Bohuslän mot Vättern och vidare österut genom norra Småland. Här har berggrunden spruckit upp och skapat stora höjdskillnader mellan slätterna på Vätterns båda sidor och höjdområdena söder om dessa. Den största relativa höjdskillnaden i hela södra Sverige finns kring Vättern, vars yta ligger 200 meter lägre än omgivande berg. Västergötlands sprickdalslandskap Småländska höglandet Östgötaslätten Övergångslandskapet Förstudieområdet berör flera landskapstyper med olika karaktär, Östgötaslätten, övergångslandskapet kring Hålaveden och Sommen, småländska höglandet, Vätternsänkan och Västergötlands sprickdalslandskap. På den topografiska bilden över området framträder ett tydligt sprickdalsmönster genom södra Östergötland, norra Småland och Västergötland, bergsbranten längs Vätterns östra strand och slätterna i Öst- och Västergötland. Illustration: Olle Ekberg. Vät- Götalandsbanan möter mellan Linköping och Jönköping ett landskap som är representativt för hela Östergötland. Ett stycke av den rika, bördiga östgötaslätten, följt av övergångslandet kring Hålaveden Sommen med större skogklädda partier, varefter odlingsbygden steg för steg trängs samman i snävare ådalar, medan landet som helhet successivt höjer sig upp mot småländska höglandet. Det småländska höglandet gör här verkligen skäl för sitt namn. Det gamla häradsnamnet Vedbo betyder skogsbornas härad och här finns skog och berg, där höjderna når över 300 meter. De norra delarna är mest kuperade, medan de relativa höjdskillnaderna avtar mot söder. Söder om Jönköping finns många mossar och sluttningarna är flacka. Detta är en bygd som nyttjats för jakt och fiske långt innan Sverige började odlas upp. ternsän-

7 Vätternsänkan har karaktären av djup havsvik, omgiven av förkastningsbranter och berg som höjer sig hundratals meter över sjön. Dalgångarna söder om Jönköpings stadsbygd reser sig brant upp mot det omgivande höglandet. Sluttningarna runt stadskärnan domineras av bostadsbebyggelse. I de trånga dalarna längs Tabergsån och Huskvarnaån ligger bebyggelse och industrier tätt. Söder om Västgötaslätten finns, precis som i Östergötland en övergångsbygd, där slätten övergår i ett mer uppbrutet odlingslandskap och Västergötlands sprickdalslandskap. Skogklädda höjder blir alltmer dominanta i söder. Landskapet är mer storskaligt böljande, med större avstånd mellan höjderna och med vidare dalar än i Östergötland. De nord-sydliga vattendragen bildar distinkta dalgångar med branta sidor, framför allt i södra delen av förstudieområdet, medan terrängen i norra delen är mer uppbruten. Ett naturligt gränsland På ett övergripande plan finns det i huvudsak tre strukturer som ligger bakom naturens karaktär inom förstudieområdet. Mötet mellan den barrskogsdominerade taigan och det mellaneuropeiska lövskogsbältet. Området utgör den nord liga utkanten av lövskogsbältet som är mycket betydelsefullt för många av Europas lövskogsarter, både växter och djur. Dessa arter har i övriga Europa blivit undanträngda av ständigt växande tätorter och uppodling. I detta gränsområde mellan två naturgeografiska regioner är variationen mycket betydelsefull. Hålaveden och biosfärsområdet östra Vätterbranten har störst koncentration av biologiskt rika skogs miljöer. Vätterns förkastningsbranter har ett klimat som lämpar sig för sydliga arter medan höglandet mer liknar Norrland och därför passar arter med en nordlig utbredning. Det gamla bondesamhällets sätt att bruka hagar, ängar och utmarksbeten medförde att den biologiska mångfalden ökade, både i skogen och på ängarna. Fram till andra världskriget höll man fast vid stora delar av det tidigare bruket men därefter har en kraftig förändring av odlingslandskapet ägt rum. Naturbetesmarker har övergivits, ängar har ersatts av vallodling på åker och utmarksbetena omvandlats till tät skog. I vissa delar av landskapet har det äldre och mer småskaliga jord- och skogsbruket bevarats. Till exempel utgör Hålaveden och övergångsbygden, mellan Östgötaslätten och småländska höglandet, ett av Fastlandssveriges största sammanhängande ängs- och hagmarksområden. Övergången från kontinentalt till oceaniskt klimat är den tredje strukturen som ger naturens skiftningar. Öster om Vättern är nederbörden lägre och klimatet mer kontinentalt. Åt väster sker en övergång till ett oceaniskt och nederbördsrikare klimat. Nederbörden är avgörande för många arter som kräver hög luftfuktighet och för att högmossar ska utbildas. Väster om Vättern finns ett myller av stora och små våtmarker med bland annat några av Sveriges största högmossar, Komosse och Dumme mosse. Genom detta område går också ett stort sammanhängande, nordsydligt skogsmarksområde som förbinder Tiveden med småländska höglandet. Förkastningsbrant: En förkastningsbrant är den höjdskillnad som uppstår då en bit av jordskorpan har rört sig relativt en annan. Biosfärsområde: Områden med hög biologisk mångfald som nomineras av nationella regeringar till FN-organet UNESCO. Taiga: Världens största skogsområde som sträcker sig runt norra halvklotet. Barrskogar dominerar. Taigan sträcker sig från Skandinavien genom ryska Sibirien samt vidare genom Nordamerika. Naturbetesmark: Är en benämning på en hagmark som inte konstgödslats eller brukats med plog. Ett utmärkande drag är hög biologisk mångfald. 2 Landskapets övergripande karaktär Utmarksbeten: I det gamla bondesamhället delade man in markerna i inägor, som bestod av åkrar och ängar och utmarker som brukades som betesmarker och för gagnvirke etc. Inägorna stängslades in medan djuren strövade fritt på utmarken. Vätterns förkastningsbranter har ett klimat som lämpar sig för sydliga arter medan det omgivande småländska höglandet mer liknar Norrland och därför passar arter med en nordlig utbredning. 7

8 2 Landskapets övergripande karaktär Ett landskap med många minnen När ett Svearike tog form under yngre järnålder låg dess kärnbygd kring Mälaren. Några motsvarigheter till Birka och Uppsala fanns inte i området kring Vättern. Men när Sverige på 1000-talet drogs in i Europa gick utvecklingen fortare i de rika götaländska slättbygderna. Under och början av 1200-talen, när de inrikes kommunikationerna fortfarande var viktigast, var det dessa bygder som ledde de utvecklingen i riket. Näs borg på Visingsö blev kungligt huvudsäte som kontrollerade Öster- och Västergötland. Skara och Linköping var de snabbast utvecklande kristna centrumen, och klostren rund Vättern spred kunskaper och odlingsmetoder från mer utvecklade områden i Europa. Bakom klostrens tillkomst stod och 1200-talens kungaätter, vilka alla hade sitt ursprung i Götalanden. Mellan Jönköping och Borås kommer Götalandsbanan att korsa de sprickdalar där åarna Nissan, Ätran och Viskan rinner mot Halland. Banan kommer därmed att gå tvärs landskapets riktning och topografiska former. Dessa ådalar har varit viktiga kommunikationsleder mellan västgötaslätten och det tidigare danska Halland. Både Danmark och Sverige har försökt styra handeln i detta gränsområde. I gränstrakter kolliderar ofta kulturer. I Sjuhäradsbygden har detta gett upphov till en unik och tidigt startad industri- och handelsverksamhet. Här uppstod knallesystemet med kringvandrande försäljare på landsbygden. När järnvägarna byggdes under senare delen av 1800-talet drogs de inte längs de historiska vägstråken. Stambanorna gav därför upphov till helt nya samhällen och knutpunkter. Till exempel ledde Södra stambanans sträckning till uppkomsten av Alvesta och Nässjö, medan Mjölby är en frukt av Östra stambanan. 8 Sambandet mellan Jönköping och Visingsö är en av de viktiga historiska kopplingar som finns längs Götalandsbanan. I förgrunden syns Huskvarna nedanför Vätterns förkastningsbrant och i bakgrunden skymtar Visingsö.

9 2 Landskapets övergripande karaktär 9

10 3 Landskapets ekologi 10 3 Landskapets ekologi För att förstå Götalandsbanans effekter på ekologin och möjligheterna att mildra negativa konsekvenser behöver man en tillbakablick i vad som skapat det vi ser omkring oss idag. Dessa förutsättningar är både historiska och naturgivna. Till de historiska hör invandringen av växter och djur efter istiden och hur människans markanvändning skiftat. Till de naturgivna förutsättningarna hör berggrundens sammansättning, klimatet, topografin med mera. Efter denna inledning kan resan påbörjas år av natur Mammutstäppen Det kan tyckas vara lite väl långt tillbaka att börja för cirka år sedan för att förklara den natur som är väsentlig för Göta landsbanan. Ändå är det en högst lämplig tidpunkt. Kring denna tid slutade istiden tvärt 1 och klimatet förbättrades kraftigt. Samtidigt öppnades landbryggan till kontinenten då Baltiska issjön snabbt avtappades vid Billingen i Västergötland istället för genom Öresund. Följden blev att hela södra Sverige blev förbundet med Danmark och Tyskland vilket givetvis underlättade invandringen av växter och djur. Från att ha varit en ogästvänlig arktisk tundra vandrade växter och djur in i snabb följd, skogar etablerades i Skåne och i de mer isnära områdena uppstod en märklig blandning av stäpp- och fjällvegetation, populärt kallad för mammutstäpp. Utmärkande för mammutstäppen, eller stäpptundran som den egentligen heter, är att den hade en artrik flora med en blandning av nordliga fjällväxter och sydliga stäppväxter. Förutsättningen för uppkomsten av denna vegetation var de varma somrarna i kombination med kalla vintrar. Här växte viden, fjällbjörk och havtorn och örter som fjällsippa, blåklint, solvända och olika malörter. Att denna vegetationstyp försvann anses vara en av huvudorsakerna till att mammutarna dog ut 2. Redan för år sedan, då Ancylussjön bildades, hade sannolikt redan hälften av våra naturligt förekommande arter vandrat in 3. För cirka år sedan, vid tidpunkten för när Litto rinahavet bildas i och med att Stora Bält öppnas och landbryggan till kontinenten försvinner, finns större delen av vår kärlväxtflora och däggdjursfauna etablerad i Sydsverige. Det tidsfönster som landbryggan var öppen och klimatet tillräckligt gott har alltså haft en avgörande betydelse för hur vår natur ser ut idag. På liknande sätt har 1 Björck, S., Kromer, B., Johnsen, S., Bennike, O., Hammarlund, D., Lemdahl, G., Possnert, G., Rasmussen, T. L., Wohlfarth, B., Hammer, C. U. & Spurk, M. (1996): Synchronized terrestrialatmospheric deglacial records around the North Atlantic. Science, 274, Liljegren, R. & Lagerås, P. Från mammutstäpp till kohage. Djurens historia i Sverige. Lund Gustafsson L & Ahlén I (red) Sveriges Nationalatlas: Tema Växter och djur. SNA-förlag. Stockholm. tidsfönster med Baltiska issjön och särskilt Ancylussjön medfört spridning av de sötvattensarter som finns i våra sjöar och vattendrag. Landhöjningen isolerade sedan de olika sjö- och vattensystemen i sina nuvarande avrinningsområden. Förståelsen för spridning och invandring är perspektiv som är viktiga att tänka på även när det gäller barriäreffekter av en planerad Götalandsbana. De flesta arter från stäpptundran har försvunnit från området men några lever kvar. Inom förstudieområdet hittar vi till exempel fjällarten svarthö och stäpparterna luddvedel och fjädergräs. Stäpparterna är nästan alltid knutna till kalkpåverkade områden. Även de öppna mossarna liknar till delar fjällmiljöer och här finns nordliga arter som fjällbjörk och ljungpipare 4 4 Länsstyrelsen i Jönköpings län Natur Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Jönköping år sedan, Baltiska issjön Billingen Öresund/ Stora Bält När inlandsisen smälte, uppstod under en period en landbrygga mellan Europas fastland och södra Sverige. En stor del av den fauna och flora som finns idag kom till landet under denna period. Bild ur Sveriges Nationalatlas, Sveriges Geografi. där åtminstone fjällbjörken kan betraktas som istidsrelikt. I klara och djupa sjöar finner vi arter som tillhörde de tidiga sötvattenstadierna av Östersjön, till exempel röding, harr, sik, stensimpa och kräftdjuren skorv och ismärla som alla förekommer i Vättern. Värmetid och ädellövskog På mindre än år ersattes tundraklimatet med ett klimat som var betydligt varmare än idag. Denna period började för år sedan och pågick till för cirka år sedan. Förstudieområdet dominerades av ädellövskogar med ek och lind på torrare platser och alm och ask i fuktigare lägen. Endast de högst belägna delarna av höglandet upptogs av den nordligare tallbjörkskogen. Från denna tid härstammar många värmekrävande arter som blivit kvar i särskilt gynnsamma lägen; idegran, större barksnäcka, bokskog, skalbaggen reliktbock, sandödla och trumgräshoppa är alla exempel på arter som förekommer i förstudieområdet. Vätterns östra branter är i sin helhet en unik miljö med en hög koncentration av arter från värmetiden. Det mildare klimatet kring Vättern och de starkt solbelysta sluttningarna är förklaringen till det. Odlingslandskapets framväxt år innan nutid försämras klimatet något och blir fuktigare med följden att myrmarkerna växer till. Ungefär samtidigt övergår jägarsamhället i den äldre stenåldern till jordbrukarsamhället i den yngre stenåldern. Sakta börjar odlingslandskapet växa fram. Till en början är det betesdjuren och svedjor som öppnar landskapet men från järnåldern, 400 f.kr. permanentas de strukturer i inägor och utmarker som på vissa platser var i bruk ända in på 1900-talet. Öppnandet av landskapet medförde expansion av de artrika naturliga gräsmarkerna och solälskande arter på lövträd. Till inägomarken hörde ängarna som ofta kunde hysa hamlade träd. Ängar med hamlade träd är förmodligen den artrikaste miljön vi har i Sverige idag. Utmarkerna användes som betesmark och till gagnvirke vilket i sig skapade ganska öppna och gläntiga skogar. Skogsbetet förbjöds i lag när den första skogsvårdslagen kom i början av 1900-talet och representerar idag den markanvändning som gått starkast tillbaka i Sverige. Odlingslandskapets ekosystem och arter är påtagligt i nästan hela förstudieområdet och särskilt framträdande är övergångsbygden i Östergötland, Hålaveden och trakten kring Gullered öster om Ulricehamn i Västra Götaland. Inom förstudieområdet uppvisar olika delar av landskapet olika typer och koncentrationer av värdefulla naturmiljöer. Förstudieområdets största värdetrakter av både skogs- och hagmarksmiljöer återfinns inom Hålaveden, medan den Östgötska övergångsbygden, Åsbodalen och Svartåns dalgångar hyser ett av fastlandssveriges största sammanhängande odlingslandskap. Övriga delar av landskapet som uppvisar höga naturärden är bland annat Sommenbygden, Vätternsänkans branter och ädellövlandskapet öster om Borås.

11 Lidköping Boren Motala Götene Borensberg Karlsborg Ljungsbro Skövde Vättern Skänninge Hov Grästorp Skultorp Hjo 3 E4 Sturefors n llå Li Mjölby Alvastra Ödeshög V Harg 2 1 Slätten Västanstång oån Å sb Falköping Mantorp 1 Linghem Malmslätt Vikingstad n llå pe a K Bjälbo Tåkern Vara Linköping Lillån Sva rtån Skara Svar tån Vadstena Tibro Roxen Tidaholm Boxholm 2 Svartån 4 Hålaveden Herrljunga 3 Landskapets ekologi Vänern Övergångsbygden Visingsö Vårgårda Hökensås 3 Tranås Gränna Sommen Gripen- Ätr an 11 Mullsjö Skärstad Timmele Viskan Fristad Bankeryd Hökerum Gingri Ulricehamn Dumme Bottnaryd Målsryd 10 skogs- och 12 Böljande odlingslandskap Svenljunga 11 Sprickdalar höjder kring Nissan 10 Höglandet stora mossar g Taberg 10 8 Huskvarna 4 Hålaveden Kuperat skogslandkap Aneby Ö Lägern 5 Sommen Karaktärsområden Forserum Vätternsänkan Jönköping 5 32 Kisa 6 Säbydalen Tenhult 26 Laga n Fritsla Komosse Viskafors Ätra n an sk Vi 12 9 Gunillaberg Nis san Sandared Åsunden Dalsjöfors mosse Säby Lommaryd 7 Gullered 40 Borås 6 Vättern Habo Svartå n berg Svartåns och Åsboåns dalgångar Delområdesgräns 7 Höglandet 8 norr Nässjö Gräns för landskapskaraktärer Eksjö Nässjö Kuperat skogslandkap östra Vätternbranten Brant landskapsparti/förkastning Mariannelund Förstudieområde Solgen 0 10 Lantmäteriet GsdBV/ km 11

12 3 Landskapets ekologi 12 Taigan tränger sig på Vid tiden för vår tideräknings början når granen förstudieområdet. Den har vandrat in norrifrån och gynnats av den klimatförsämring som inträdde i början av järnåldern. På tusen år blir den det dominerande trädslaget på småländska höglandet och de ekosystem som vi är vana vid idag etableras, till exempel blåbärsgranskogen. Människan och ekosystemen skiljs åt Människan har alltid påverkat ekosystemen och vice versa. Utdöendet av flera stora däggdjur som mammuten, uroxen och jättehjorten under stenåldern tillskrivs människans jakt. Trots det kan man säga att människan levde på naturens villkor fram till talet och fram till dess hade människans närvaro snarare ökat den biologiska mångfalden. Ett Sverige utan det traditionella odlingslandskapet skulle vara betydligt fattigare på arter. Med början i 1700-talet ägde ett antal jordbruksreformer rum varav utdikningar, sjösänkning, konstgödsling, förbudet mot skogsbete och övergång till vallodling innebar en begynnande utarmning av biologisk mångfald i både odlings- och skogslandskapet. Industrins framväxt kom att påverka våra vattendrag och skogen och när sedan 1900-talet kom accelererade omvandlingen av i stort sett all natur med undantag av fjällen. Ekosystem under stark press Idag återstår mindre än 10 procent av det äldre odlingslandskapet och för skogen är andelen betydligt lägre än så. Arealen sjöar och myrar har visserligen inte minskat så mycket men istället är de utsatta för miljöbetingad stress, tidigare i form av exempelvis försurning och numera övergödning. Resultatet ser vi i form av minksad biologisk mångfald och försämring i ekosystemens funktion. Infrastruktur som vägar, järnvägar och ledningar är en av orsakerna till förlusten av biologisk mångfald. Mer om detta finns att läsa i kapitel 6. Ekosystemen idag syntes av år Stäpptundran har delvis bidragit till kalkkärren, kalktorrängar och myrarnas utseende och artinnehåll. Värmetiden kan spåras i ädellövskogarna, hällmarkstallskogar och solbelysta bergbranter. Östersjöns tidiga sötvattensstadier har bidragit med flora och fauna i sjöar och vattendrag. Med granen flyttade taigan in och slutligen har människans brukande givit upphov till nya ekosystem och ivandring av nya arter och i senare tid även förlust av desamma. Utan dessa skeenden hade förstudieområdets biologiska mångfald sett helt annorlunda ut. Det är till dessa förutsättningar som Götalandsbanan ska relateras till. Perspektiv på klimatets förändringar Det är som synes små skillnader i klimatet som ger de tvära kasten mellan istid och värmetid. De senaste åren har inneburit nästan en grad varmare medeltemperatur i förstudieområdet 5,6 vilket gör att det bara skiljer en till två grader till en ny värmetid. Avståndet till istiden har ökat och skillnaden är nu cirka sju grader i medeltemperatur. Klimatet har hela tiden förändrats och kommer så att göra. Vissa av förändringarna har gått mycket snabbt och ekosystemen har svarat nästan lika snabbt och förändrats till de nya förutsättningarna. Vad som är nytt under den pågående klimatförändringen är att ekosystemen utsätts för hård stress av mänskliga negativa aktiviteter. Dessa får till följd att ekosystemen fungerar allt sämre, ungefär som för mycket ohälsa försämrar människokroppens funktioner. Spridning är en av hörnstenarna för fungerande ekosystem och en av de viktigaste faktorerna för att förklara förekomst och mängd av olika arter 7. Det är tack vare god spridning som arter och ekosystem kunnat anpassa sig till de tidigare klimatförändringarna. Idag är situationen en annan eftersom områden med fungerande ekosystemen förekommer som öar i form av till exempel naturreservat i ett i övrigt ganska ogästvänligt landskap. I ett sådant så kallat fragmenterat landskap påverkas särskilt spridningen. Risken är därför stor att ekosystemen får mycket svårare att svara på denna klimatförändring än de tidigare. Ur det perspektivet är det särskilt viktigt att analysera hur och var ny och omfattande infrastruktur såsom den planerade Götalandsbanan kan byggas för att inte hindra arters rörelser och möjligheter till spridning. Allmän beskrivning av naturmiljön Avsnittets huvudsyfte är att ge en orientering om det landskap banan rör sig igenom. Det ska ge en förutsättningslös beskrivning av naturmiljön i förstudieområdet. Således behandlas både värdefull natur i allmänhet samtidigt som vardagslandskapet beskrivs i större utsträckning. Redovisningen följer en geografisk indelning med början på Sverigenivå för att sedan fördjupas till län och kommuner. I nästkommande avsnitt Höjdpunkter av biologisk mångfald fokuseras på de ekologiska samband, naturtyper och landskap som bedömts vara av störst intresse för förstudien. Det är dessa som fallit ut av de analyser som genomförts. Med detta upplägg är förhoppningen att det ska bli tydligare med de val och bortval som skett under arbetets gång och som lett fram till slutsatserna. 5 SMHI Faktablad nr 29, Klimat i förändring, 8 pp. 6 Rummukainen M & Källén E, Ny klimatvetenskap Skriftserien från Kommissionen för hållbar utveckling, Regeringskanslet. Stockholm. 7 Edenhamn P, Ekendahl A, Lönn M & Pamilo P, Spridningsförmåga hos svenska växter och djur en kunskapsöversikt för naturvårdsändamål. SNV Rapport Naturvårdsverkets förlag. Stockholm. Sverigenivå De stora strukturerna Inledningsvis i kapitel 2 tas tre viktiga strukturer upp som förklarar de skiftningar naturen uppvisar inom förstudieområdet. Dessa är skogslandskapets övergång mellan taiga och ädellövskog, odlingslandskapets utbredning samt övergången från oceaniskt klimat i väster till ett mer kontinentalt i öster, vilket bland annat avspeglas i utbredningen av myrar. Eftersom den planerade Götalandsbanan kommer att skära tvärs genom dessa strukturer är det viktigt att veta hur dessa relaterar till nationella strukturer och koncentrationer av biologisk mångfald. Sveriges största koncentrationer av värdefulla barrskogsmiljöer finns inte helt oväntat i de fjällnära skogarna men dessa skogar är inte direkt jämförbara med Götalands barrskogsmiljöer. De tillhör den egentliga taigan och innehåller till stor del andra och mer nordligt förekommande arter. Jämförs istället Svealands och Götalands barrskogsområden med förstudieområdet framträder ett par hot spots på nationell nivå men generellt har området jämförelsevis låga koncentrationer. Viktigare är istället barrskogslandskapets övergripande nordsydliga riktning. På nationell skala löper det viktigaste barrskogsstråket mellan Götaland och Svealand från Dalsland via inre Bohuslän ner till småländska höglandets utlöpare i trakten av Borås. Detta stråk följer sedan gränstrakterna mellan Halland och Småland ända ner till Skåne. Detta bör vara den viktigaste spridningsvägen för taigans arter vilket även inkluderar våra stora rovdjur. Endast utkanten av stråket berör förstudieområdet. Det näst viktigaste skogsstråket löper från Tiveden till Småländska höglandet via Tibro, Hökensås och Mullsjö. Det är inte lika omfattande som det förra men berör denna del av Götalandsbanan och förstudien i större utsträckning. Koncentrationen av ädellövskogar hör definitivt till landets viktigare och berör delar av både östra och västra delen av förstudieområdet. De västra ädellövskogarna ingår i det stråk som löper längs Västkusten från Skåne upp till Bohuslän medan de östra är förbundna med det östgötska eklandskapet och i förlängningen Östersjölandskapet. Odlingslandskapets hagmarker är kanske den naturtyp som har störst relevans på nationell nivå. De största koncentrationerna inom förstudieområdet tillhör också Fastlandssveriges största hagmarkskomplex. Sjöar och vattendrag är naturligt sammanlänkade i avrinningsområden. De biologiskt rikaste är de stora sjöar med tillhörande vattensystem. Av den anledningen är Vättern högst relevant men sjöns goda vattenkvalitet gör att den även internationellt är att betrakta som en viktig hot spot. Slutligen tillhör förstudieområdets myrar södra Sveriges viktigaste koncentrationer. Dessa ingår i det stråk av myrar som löper från Hallandsåsen genom västra Jönköpings län och Halland upp till trakten av Ulricehamn och Jönköping. Det finns visserligen betydligt större myrkomplex norröver, men likt skogslandskapet har dessa en annan artsammansättning och delvis annorlunda hydrologi.

13 Östergötland Helheten Förstudieområdet berör Östergötlands södra skogsbygd samt slätten. Skogsbygden består av ett sprickdalslandskap och domineras av olika barrskogstyper samt myrar och sjöar i dalgångarna. Den västra delen av östgötaslätten vilar på en kalkrik berggrund från kambrosilurtiden 8 och här påträffas kalkkärr och stäppängar. I slättbygden förekommer flera vattendrag och näringsrika sjöar, varav Tåkern är den största och mest kända. Svartån är det största vattendraget. Mellan slätten och skogsbygden kan en övergångsbygd urskiljas. Denna är mycket rik på hagmarker och lövskog, däribland ädellövskog med stort ekinslag. Lövskogen är kulturbetingad och består antingen av igenväxande kulturmarker eller lövbeklädda hagmarker. Vättern och Vätterbranterna bildar en helt egen naturmiljö i sig med klippängar, ädellövskog och Vätterns särpräglade vattenmiljöer. Linköping I Östergötlands största kommun, Linköping, berör banan den västra delen. Från den vidsträckta slätten i norr reser sig landskapet sakta söderut. På slätten finns utspridda, mer eller mindre isolerade biotoper knutna till odlingslandskapet. Dessa var historiskt mer sammanhängande men jordbrukets rationalisering har under århundradena gett denna fragmentering. Här rinner också värdefulla vattendrag som exempelvis Kapellån med sitt meandrande lopp. Kapellån är vid Lagerlunda Natura 2000 klassad och längre västerut klassas den som ett riksintresse för naturvården. Längre söderut får den åkerdominerade marken ett ökat inslag av åkerholmar och impediment då de tjocka, bördiga jordarna från slätten successivt byts ut mot tunnare jordar. Söder om E4:an vidtar den småkuperade övergångsbygden där det östgötska eklandskapet breder ut sig. Historiskt har detta varit ett herrgårdslandskap och här är inslaget av naturbetesmarker högre och dessa blandas med små skogsområden, ofta med stort ädellövinslag. Söder om Linköping är delar av eklandskapet klassat som riksintresse och Natura I hela eklandskapet finns rikligt med värdefulla hagmarker, de flesta med inslag av ek där flera är skyddade som Natura 2000 områden. I delar av kommunen finns stråk med kalk som ger förutsättningar för förhöjda naturvärden. Kalken härstammar från de sedimentära bergarter som skapades under kambrosilur. Inlandsisens påverkan och isälvar har transporterat dem söderut. Särskilt värdefulla stråk är de som avsatts vid den Mellansvenska israndzonen där iskanten stod stilla under flera hundra år. En kalkrik miljö med mycket höga naturvärden är Kärna mosse strax väster om Linköping. Detta rikkärr med sin karakteristiska flora av orkidéer och andra rara växter rymmer också en intressant snäckfauna och det är skyddat som ett Natura 2000-område. I sydligaste delen av kommunen börjar den mer storskaligt böljande skogsbygden med en helt annan ekologi än de norra delarna. Här finns istället värden knutna till äldre barrskogar. 8 En sammanslagning av berggrund som bildats under den geologiska tidsåldern kambrium, ordovicium och silur för miljoner år sedan. Mjölby Kommunen börjar, precis som Linköping, på slätten och sträcker sig söderut ned i skogsbygden. I gränsen mellan slätten och övergångsbygden finns intressanta geologiska formationer i form av åslandskap. Till sådana kan Mjölbyfältets och Ljunaområdets riksintressen räknas. De är fina exempel på småkulliga ås- och kullandskap på morän och isälvsgrus. De har också värden knutna till betade marker, lundmiljöer och källföden. I det första ingår Solberga Natura 2000-område med sina böljande ekhagmarker och gamla tallskogar. Eklandskapet löper som ett tongivande stråk genom kommunen med en tyngdpunkt i Västra Hargs ekhagmarker som också de är Natura 2000-områden. Kommunens största vattendrag Svartån löper djupt nedskuren i sedimenten genom kommunen och den är en viktig spridningsväg för djur och växter. Svartåns dalgång och i mindre utsträckning Lillåns dalgång är tongivande element i landskapet med sina uppodlade marker. Den mellansvenska israndzonen löper i öst-västlig riktning genom kommunen och även här finns områden med kalkpåverkan som ger upphov till kalkkärr där Örbackens kalkkärr även ett Natura 2000-område är ett fint exempel. Stäppängar är en annan kalkmiljö som finns i kommunen. Boxholm Boxholms kommun domineras av skogsmark men med insprängda odlingsmarker framförallt i de norra delarna och i dalgångarna. Svartåns dalgång fortsätter från Mjölby kommun och genom Boxholm till Sommen. En utlöpare från Svartåns dalgång är Åsboån. Längs dalgångarna finns större sammanhängande odlingslandskap med många djurhållande jordbruk fortfarande i drift. Klarvattensjön Sommen är en gammal issjö med ett djup på över 50 meter. Sommen dominerar landskapsbilden i de södra delarna av kommunen. Sjön har både ett rikt djurliv och en mycket god vattenkvalitet som gör den populär för friluftslivet. Sommen är riksintresse för både naturen och friluftslivet. I anslutning till Sommen finns flera herrgårdar med tillhörande odlingslandskap. Ödeshög Ödeshög har också en koppling mellan uppodlade delar på slätten i norr, via övergångsbygden och vidare till skogslandskapet. Övergångsbygden har precis som i övriga kommuner i länet höga värden knutna till odlingslandskapet. Ett område inom utredningsområdet som fångar övergångsbygdens speciella ekologi är Natura 2000-området Valla-Ingvaldstorp. Något som skiljer Ödehög från tidigare kommuner i Östergötland är närheten till Vättern. Vätternförkastningen uppstod för 600 miljoner år sedan. Själva vätterbranterna har ett speciellt klimat och höga värden knutna till framförallt ädellövmiljöer som finns ymnigt här. På höjderna öster om förkastningen breder Hålavedens småbrutna landskap ut sig med små odlingslandskap insprängda i den bitvis gamla skogen. Några fina exempel på sådana värdefulla odlingslandskap är Natura 2000-områdena Bomhult, Gumby-Bultsbol och Stortorp. Här finns värden knutna både till skogsmiljöer av både löv och barr samt betade hagar och gamla åkermarker. Hela Hålaveden ligger över högsta kustlinjen vilket gör att det är åsar och höjder som uppodlats. Jönköpings län Helheten Förstudieområdet berör södra delen av Vätterbranterna, Sommenbygden och småländska höglandet med sina skogar samt Vätternsänkan. Sprickdalssjön Vättern ger landskapet dess karaktär inom stora delar av länet. Denna sjö med sitt kalla och mycket klara vatten och sina ishavsrelikter i form av bland annat röding är naturligtvis Natura 2000-klassad i sin helhet. De mäktiga Vätterbranterna med sin särpräglade förkastningsgeologi reser sig både på östra och västra sidan av Vättern. De typiska naturmiljöerna med klippängar och ädellövskog fortsätter från Östergötland söderut. Branterna blir också ännu mäktigare. På västra sidan av Vättern stiger landet i två etapper och här är en större del av branterna uppodlade. Endast de västligaste delarna av Sommenbygdens sprickdalslandskap berörs. Här dominerar olika barrskogstyper höjderna som leder upp mot småländska höglandet. Det småländska höglandet har ett strängare klimat vilket återspeglar sig i den mer barrdominerade skogen och avsaknaden av ädellövträd i stora delar. Framförallt den västra utlöparen av höglandet har en hög koncentration av mossar och myrar som exempelvis natura 2000-området Komosse. Vätternsänkan har ett betydligt gynnsammare klimat vilket återspeglar sig i den rikedom av ädellövmiljöer och uppodlad mark som finns här. Tranås De västra och östra delarna av kommunen är kraftigt kuperade och skogsdominerade med en tyngdpunkt av ädellöv i väster och barr med lövinslag i öster. Mellan dessa sveper Svartåns mjukt böljande dalgång i vilken hagmarker och åkrar breder ut sig. Tyngdpunkten i odlingslandskapet ligger kring Gripenbergs slottsmiljö. Överlag ligger de uppodlade markerna på sedimentjordar. Hålavedens varierande, småbrutna landskap sträcker sig ned i kommunen norrifrån och ger karaktär i de norra delarna. Sommen är kommunens mest dominerande sjö och den är även i Tranås kommun naturlig och väldigt värdefull. Noåns vattensystem som ansluter till Svartån vid Ralången är av riksintresse och påverkar påtagligt landskapsbilden i sydväst. Aneby Aneby kommun ligger uppe på det moränrika småländska höglandet och är i huvudsak en skogskommun som präglas av stora arealer produktiv skogsmark. På höglandet är topografin relativt plan men brant kuperade områden finns i kommunens nordvästra del, i de områden som ansluter till Biosfärsområdet Östra Vätterbranterna. Här ligger också en av kommunens värdefullaste sjöar, Natura 2000-området Ören. Det är en sjö i en gravsänka med ovanliga vegetationstyper och en rik fauna av fisk och andra djur. 3 Landskapets ekologi 13

14 3 Landskapets ekologi 14 Svartåns dalgång fortsätter in i Aneby och den har precis som i Tranås en betydligt högre grad av jordbruksmark och här finner arter knutna till odlingslandskapet en tillflykt. Svartån rinner genom sjön Ralången och dessa är skyddade som riksintressen. Jönköping Jönköpings kommun är långsträckt och rymmer väldigt varierande miljöer, både vad gäller klimat, vegetationstyper och topografi. Öster om Vättern finns de biologiskt mycket rika Vätterbranterna där bland annat det föreslagna biosfärsområdet ingår. Jönköping med kringland ligger i Vätternsänkan med sitt mildare klimat och sina rika jordar och här växer ymnigt med ädellöv. Marken har ofta en historia som betesmark och området är biologiskt rikt på arter knutna till odlingslandskapet. Nordväst om tätorten finns ett herrgårdslandskap med uppodlad mark och hagmarker på de terasser med isälvsmaterial som finns i förkastningen. I sydvästra kanten av detta område står det säregna Taberg som en reslig utpost. Denna mycket intressanta geologiska formation bildades redan för 1,2 miljarder år sedan och den är skyddad som både riksintresse och Natura 2000-område. Taberg har en mycket intressant ekologi med många värmeälskande arter men också fjällarter. I de västra och östra delarna når kommunen upp på höglandet och särskilt de västra delarna är rika på värdefulla myrmarker som de Natura 2000-klassade Dumme mosse, Komosse och Gagnaryds mosse, för att bara nämna några. Kommunen har också en stor mängd värdefulla sjöar och vattendrag av olika typer. Den allra värdefullaste är den mäktiga Vättern som i sin helhet är Natura 2000-klassad. Inom de delar som berörs av utredningsområdet finns främst sandbotten. Huskvarnaån rinner genom ett stort, riksintresseklassat sjösystem från höglandet och ned till Vättern. Den rinner fridsamt genom sjöar som Ylen och Stora Nätaren för att sedan forsa mot Vättern genom djupa sprickor vid Huskvarna. I västra delen av kommunen finns Nissans dalgång. Nissans källflöden är de stora mossarna. Norr om riksväg 40 finns också den mycket långsmala och näringsfattiga sprickdalssjön Stråken som också är av riksintresse. Västra Götalands län Helheten De delar av Västra Götalands län som berörs av förstudieområdet är de norra utlöparna av sydsvenska höglandet och sjuhäradsbygden. Landskapet är storkuperat och genomkorsas av Ätrans och Viskans dalgångar. De östra, höglänta delarna påminner starkt om landskapet längre österut med barrdominans och rikligt med myrmarker och stora mossar. De västra delarna och dalgångarna har ett betydligt större inslag av ädellöv och odlingslandskapet är mer utvecklat här med byar och gårdar längs dalsidorna. Klimatet präglas av närheten till havet och höjdförhållandena. Ulricehamns kommun Ulricehamns östra delar tillhör höglandet även om de också ingår i Sjuhäradsbygden. Natura 2000-området Dumme mosse fortsätter in i Ulricehamn från Jönköping och hela höglandet karakteriseras av rikligt med myrmarker. De riksintressanta dalgångarna Hössnadalen och framförallt Ätradalen bryter höglandets karaktär med sina låglänta och grönskande stråk. Här ökar inslaget av ädellöv väsentligt och odlingsmark med hagmarker och åkrar breder ut sig. Ädellövskogarna består av både ek och bok med inslag av andra ädla lövträd. Centralt i kommunen ligger den riksintressanta sjön Åsunden mitt i Ätradalen. Kring Åsunden finns ett herrgårdslandskap ekhagar, ädellöv och åkrar. De allra värdefullaste delarna av herrgårdslandskapet ligger i södra delen av Åsunden. Viskans dalgång löper norr om sjön Tolken och ansluter till Ätrans dalgång. Borås kommun Kommunen är överlag småkuperad där höjdpartierna i huvudsak är skogsklädda och i de större sprickdalarna ligger sjöar. Barrskogslandskapet blandas upp med småskaliga odlingsmarker med lövskogar och betesmarker. Stora sammanhängande barrskogsmiljöer med höga naturvärden är ovanliga i kommunen. Öster om Borås finns stora mängder ädellövträd som ger landskapet karaktär. En skillnad mot Ulricehamn är att bok och inte ek dominerar dessa ädellövbestånd. Det är de sista resterna av de stora ädellövskogsområden som en gång fanns i kommunen. De två största sjöarna är Tolken och Öresjön. Den näringsfattiga sjön Tolken är Viskans källa och den omges av ett odlingslandskap med hagmarker och ädellövskogar. Viskans dalgång går i en vid båge i norra delen av utredningsområdet. Precis som runt Tolken finns också här hagmarker och andra odlingsmarker. Mölarps- och Kröcklingshage Natura 2000-område hör till de mesta värdefulla delarna av Viskans odlingslandskap. Viskan rinner ut i Öresjön precis norr om Borås tätort. Precis vid inflödet till sjön ligger det riksintresseklassade Gingri med både en rik flora och en intressant geologi knuten till inlandsisens avsmältning. Höjdpunkter av biologisk mångfald I detta avsnitt behandlas de landskapsavsnitt som analyserats fram och bedömts vara av särskilt intresse för förstudien. Det rör sig om ekologiska samband på landskapsnivå som kan beröras av en planerad höghastighetsbana. Dessa samband spänner över en rad naturtyper, landskap och arter. Fokus har dock lagts på att redovisa landskapsutsnitt med naturtyper som är känsliga för påverkan en kommande höghastighetsbana. I mindre utsträckning behandlas enskilda arter. De arter som tas upp ska ses som exempelarter för ett visst landskap, naturtyp eller ekologisk funktion. Landskapen har värderats i en tregradig skala: funktionellt landskap, känsligt landskap och fragmenterat landskap och där funktionellt landskap representerar högst värde. Mer om metodik och definitioner finns att läsa i kapitel 8. Inledningsvis presenteras de ekologiskt funktionella landskapen Hålaveden, Östra Vätterbranten, östgötska övergångsbygden, Sommenbygden och de stora myrarna väster om Vättern. Därefter redovisas ett urval av känsliga landskap i geografisk ordning. I slutet och något utanför analysen återfinns riksintressen och skyddade områden. De funktionella landskapen I Hålaveden är helheten allt Hålaveden har den största sammanlagda koncentrationen av värdefull natur i förstudieområdet och ur det perspektivet är den skyddade arealen märkligt liten. I Hålaveden finns bland de största värdetrakterna av både skogs- och hagmarksmiljöer, se karta Värdetrakter för skogsmiljöer respektive Värdetrakter för ängs- och hagmarker. Utmärkande är också den stora variationen av naturtyper och hur landskapet hela tiden växlar utseende. Karaktäristiska är de mer eller mindre träd- och buskbeväxta, artrika naturbetesmarkerna på lite mindre bördiga marker. I dessa lever ett stort antal rödlistade kärlväxter, insekter och hagmarkssvampar. Mest framträdande är kanske dagfjärilarna. Hälften av landets arter, varav många rödlistade, förekommer i denna typ av miljö. Odlingslandskapet erbjuder också ek hagar, sandiga marker och naturligt näringsrikare betesmarker när man närmar sig slätten i norr. Skogsmiljöerna är på samma sätt varierade. Unika ädellövskogar finns i branterna mot Vättern och i det inre av Hålaveden finns gamla barrskogar, sumpskogar och lövrika skogar. Många arter utnyttjar både skogs- och odlingslandskapet. Därför får ett mosaiklandskap betydligt högre biologisk mångfald än rena skogs- eller odlingsbygder. I en särskild analys av mosaiklandskap framgår tydligt Hålaveden, se karta Värdetrakter för mosaiklandskap. Hålaveden klassas som funktionellt landskap för både skogs- och odlingslandskap. Särskilt känsliga arter och artgrupper är större däggdjur, skogshöns och skogsmesar, dagfjärilar, större vattensalamander, vedlevande insekter och landsnäckor. De är i olika grad känsliga för fragmentering, störning och barriäreffekter. FAKTARUTA: RÖDLISTADE ARTER En rödlistad art är en art vars överlevnad av någon anledning inte är säker på lång sikt. Olika hotkate gorier i en så kallad rödlista bedömer hur hotad arten är. ArtDatabanken ansvarar för de svenska rödlistorna.

15 >100 ha (>400ha) er Grästorp Vänern Värdetrakter för skogsmiljöer Skala 1: (A4) Vara Lidköping Andel av landskapet som utgörs av värdefulla skogsmiljöer - Låg andel - Mycket hög andel Nyckelbiotoper Förstudieområde km Skara Götene Skultorp Skövde Tibro Hjo Karlsborg Vättern Ödeshög Tåkern E4 Vadstena Motala Skänninge Borensberg Boren Mjölby Mantorp Västra Harg Vikingstad Ljungsbro Malmslätt Roxen Linköping Sturefors 3 Landskapets ekologi er Falköping Tidaholm Boxholm Hålaveden Herrljunga Vårgårda Hökensås Vättern Gränna Tranås Sommen Kisa 32 Mullsjö Habo Östra Vätternbranten Bankeryd Fristad Sjuhäradsbygden Ulricehamn 40 Jönköping Aneby Ö Lägern Sandared Borås Dalsjöfors Åsunden 26 Taberg Tenhult Forserum Viskafors 31/40/47 Nässjö Eksjö Fritsla Svenljunga Solgen Mariannelund 15

16 3 Landskapets ekologi Östra Vätterbranten blivande biosfärområde Östra Vätterbranten är det viktigaste skogsområdet. Det är en tydlig värdetrakt, det är stort och mycket mångformigt. Jordmånen växlar kraftigt från fet mylla med ädellövskog till hällmarker med martallar. Mellan dessa ytterligheter finns bland annat naturbetesmarker, lövängar och rasbranter där i stort sett alla arter av svenska lövträd förekommer. För närvarande har inte mindre än 231 rödlistade arter påträffats och Vätterbranterna har också utsetts av Världsnaturfonden (WWF) till ett av Europas 100 mest värdefulla skogsområden att bevara för framtiden. Östra Vätterbranten klassas som funktionellt landskap för skogsmiljöer och känsligt för odlingslandskapet. Särskilt känsliga arter och artgrupper är skogshöns, hackspettar och skogsmesar, vedlevande insekter i både löv- och barrträd, landsnäckor, hasselmus, lodjur och andra större däggdjur. Känsligheten gäller fragmentering, störning, barriäreffekter och mortalitet. En man med järnvägsanknytning var Sveriges främsta landskapshistoriker, Mårten Sjöbeck, som på uppdrag av järnvägsstyrelsen dokumenterade det svenska kulturlandskapet. Han lyckades i en målande mening fånga Östra Vätterbrantens natur: Sommenbygden På gränsen mellan Östergötlands och Jönköpings län ligger Sommenbygden. Sjön Sommen är riksintresse och en unik klarvattensjö med mycket god vattenkvalitet. Stränder och öar utgör värdefulla livsmiljöer för störningskänsliga fågelarter som exempelvis havsörn och fiskgjuse. I omgivningarna finns biologiskt rika skogar med både ädellöv- och barrträd, se karta Värdetrakter för skogsmiljöer. Söder om Sommen och på Torpön utbreder sig en värdetrakt för odlingslandskapet, se karta Värdetrakter för ängs- och hagmarker. Sommenbygden klassas som funktionellt landskap för både skogs-, sjö- och odlingslandskap i sina östra delar, från Torpön och österut. Övriga delar klassas som känsliga eftersom de västra delarna redan är störda av vägtrafik och närheten till samhällen. Särskilt känsliga arter är sjöns fåglar, främst rovfågel (störning). Över de stora måtten vila regelrätta norrländska drag, under det att näromgivningen stundom för tanken till det vekaste i den skånska naturen. Östgötska övergångsbygden, Åsbodalen och Svartåns dalgång det rika odlingslandskapet Analysen av värdetrakter visar att ett mycket omfattande odlingslandskap, ett av de största på Sveriges fastland, finns i den östgötska övergångsbygden, i dalgångarna kring Svartån och Åsbodalen samt ner i Hålaveden, se karta Värdetrakter för ängs- och hagmarker. Karaktäristiskt är ekmiljöerna och de något kalkpåverkade och rika naturbetesmarkerna. Ekmiljöerna, med tyngdpunkten kring Västra Harg, är i sig en direkt fortsättning av det riksintressanta eklandskapet i Östergötland. Både övergångsbygden, Åsbodalen och Svartåns dalgång klassas som funktionellt odlingslandskap. Särskilt känsliga arter och artgrupper är dagfjärilar, större vattensalamandrar, vedlevande insekter, mindre hackspett och trumgräshoppa. Dessa arter är känsliga för fragmentering, störning och barriäreffekter. 16 Hålavedens mosaik av olika biotoper och brukningsformer har skapat ett av förstudieområdets rikaste miljöer. Foto: Pekka Kärppä.

17 System 1 (434 ha) System 2 (561 ha) System 3 (565 ha) System 4 (995 ha) Möjligt spridningsområde Förstudieområde 5 2, K m Skala 1: (A4) Andel av landskapet som utgörs av värdefulla skogsmiljöer - Låg andel Nyckelbiotoper km Skala 1: (A4) - Mycket hög andel Förstudieområde Vänern Värdetrakter för ängs- och hagmarker Andel av landskapet Lidköping som utgörs av värdefulla ängs- och betesmarker - Låg andel - Mycket hög andel Ängs- och betesmarker Skara Grästorp Förstudieområde km Skala 1: (A4) Vara Värdetrakter mosaiklandskap Natura 2000 Götene Falköping Skultorp Skövde Tidaholm Tibro Hjo Karlsborg Vättern Ödeshög Tåkern E4 Vadstena Svartån Motala Skänninge Boxholm Mjölby Åsboån Åsboån Borensberg Boren Mantorp Övergångsbygden Vikingstad Ljungsbro Malmslätt Roxen Linköping Sturefors 3 Landskapets ekologi Riksintresse naturvård Hålaveden - Enstaka Herrljunga kombinerade värden Vårgårda - Mycket höga kombinerade värden Förstudieområde Hökensås Vättern Gränna Gripenberg Tranås Sommen Kisa km Skala 1: (A4) Viskans källflöden Mullsjö Habo 32 Bankeryd Fristad Ulricehamn Gullered 40 Jönköping Aneby Ö Lägern Sandared Borås Dalsjöfors Åsunden 26 Taberg Tenhult Forserum Viskafors 31/40/47 Nässjö Eksjö Fritsla Svenljunga Solgen Mariannelund 17

18 3 Landskapets ekologi De stora myrarna vildmarken i södra Sverige Väster om Vättern finns ett par av förstudieområdets största, skyddade områden, Komosse och Dumme mosse. Utöver dessa finns ytterligare ett antal stora myrkomplex mellan Jönköping och Ulricehamn, se karta Funktionellt habitat myrmarker. Myrarna representerar en naturtyp som i väldigt liten grad påverkats av människan, vilket gör dem unika. Dessutom är de stora och kan därmed hysa störningskänsliga och ytkrävande arter. Typexempel är fågelarter som ljungpipare, grönbena och storspov. Komosse är en av Europas finaste kvarvarande våtmarker och till skillnad från Dumme mosse ostörd av infrastruktur. Med sina 47 kvadratkilometer är den en av Sydsveriges största sammanhängande myrar. Dumme mosse är närmare 30 kvadratkilometer stort och mycket varierat myrkomplex. Myrarna klassas till följd av sin storlek som funktionella landskap i sig. Dumme mosse delas av riksväg 40 och kring riksvägen klassas mossen som känslig. Särskilt känsliga arter och artgrupper är vadarfåglar, myrvegetation och myrlevande insekter samt större däggdjur. De aspekter dessa arter är känsliga för är fragmentering, störning, hydrologisk störning och barriäreffekter. Faktaruta: Ljungpipare och Storspov Ljungpiparen är en vadare som dels lever på öppen mark i fjällen men också på öppna myrmarker i södra Sverige. Myrmarker och öppna mossar utgör även en viktig häckningsmiljö för storspoven. Båda arterna kräver stora sammanhängande områden öppen mark med mossar och myrar för att trivas. Först vid arealer på mer än 90 hektar öppen myrmark återfinns fåglarna regelbundet häckande. Fragmentering av sådan mark, utgör ett stort hot mot dessa arter. Den stora, orörda Komosse hyser exempelvis 80 par ljungpipare. Fåglarnas krav på stora arealer har använts för att analysera fram ekologiskt viktiga myrar på landskapsnivå, se karta Funktionellt habitat myrmarker. 18

19 Funktionellt habitat myrmarker Lidköping Grästorp Vänern Sammanhängande öppen myrmark >100 ha Öppna myrmarker Förstudieområde km Skala 1: (A4) Vara Skara Götene Funktionella system av ädellövskog (>400ha) System 1 (434 ha) System 2 (561 ha) Falköping Skultorp Skövde Tibro Värdetrakter för skogsmiljöer Hjo Andel av landskapet som utgörs av värdefulla skogsmiljöer Tidaholm - Låg andel Karlsborg Vättern Ödeshög Tåkern E4 Vadstena Motala Skänninge Boxholm Borensberg Boren Mjölby Mantorp Vikingstad Ljungsbro Malmslätt Roxen Linköping Sturefors 3 Landskapets ekologi System 3 (565 ha) System 4 (995 ha) Herrljunga Möjligt spridningsområde Vårgårda Förstudieområde 5 2, K m Skala 1: (A4) Nyckelbiotoper Hökensås km Skala 1: (A4) - Mycket hög andel Förstudieområde Vättern Gränna Hålaveden Tranås Sommen Kisa Värdetrakter för ängs- och hagmarker Andel av landskapet som utgörs av värdefulla ängs- och betesmarker - Låg andel Fristad - Mycket hög andel Ulricehamn 40 Mullsjö Habo Bankeryd Dumme mosse Jönköping Aneby 32 Ö Lägern Sandared Borås Ängs- och betesmarker Dalsjöfors Förstudieområde km Åsunden Komosse 26 Taberg Tenhult Forserum Skala Viskafors 1: (A4) 31/40/47 Nässjö Eksjö Värdetrakter mosaiklandskap Fritsla Natura 2000 Svenljunga Solgen Mariannelund 19 Riksintresse naturvård

20 3 Landskapets ekologi Känsliga landskap Det västgötska odlingslandskapet har en sydlig utlöpare som sträcker sig in i förstudieområdet i trakten av Gullered, öster om Ulricehamn, se karta Värdetrakter för ängs- och hagmarker. Landskapet är känsligt för ytterligare fragmentering och det är viktigt att säkra de ekologiska sambanden med Falbygden längre norrut. I Sjuhäradsbygden finns värdefulla ädellövskogar mellan Borås och Ulricehamn. Dessa utgör de sista resterna av det stora ädellövskogsområde som en gång utbredde sig över landskapet under brons- och järnåldern. Paradoxalt nog är det i odlingslandskapet som ädellövskogen har bevarats bäst. Arter knutna till gamla och grova träd har kunnat leva kvar även under perioder då lövskogarna öppnades upp till slåtter- och betesmarker. Efter att odlingslandskapet börjat växa igen med bland annat ädellövskog har dessa arter återkoloniserat skogsmarken. Eken dominerar men även bokskogar är bitvis vanliga. De största sammanhängande systemen av ädellövskog har analyserats fram och framgår av karta Funktionella system av ädellövskog. Där syns tydligt ett större stråk från Dalsjöfors och norrut. Kring Åsunden finns ett större system av ekmiljöer och öster om Ulricehamn sammanfaller ett system med ekmiljöer med odlingslandskapet kring Gullered. I branterna och sluttningarna kring Vätternsänkan vid Jönköping finns en rad känsliga miljöer som består av odlingslandskap och ädellövskog. Området har också en anmärkningsvärt hög koncentration av rödlistade arter. I detta landskap ingår även riksintresset Vättern som med sin storlek, goda vattenkvalitet och speciella flora och fauna är unik för Europa. Vättern är i sig klassat som ekologiskt funktionellt landskap men tas inte upp särskilt ovan eftersom sjön i ringa grad kan komma att påverkas av den planerade Götalandsbanan. Ett nytt stationsläge vid befintlig station kan medföra utfyllnad men det sker då i de artfattigare sandiga bottnarna som redan är påverkade av stadens närhet. 20

21 Funktionellt habitat myrmarker Sammanhängande öppen myrmark >100 ha Öppna myrmarker Förstudieområde km Skala 1: (A4) Funktionella system av ädellövskog (>400ha) System 1 (434 ha) System 2 (561 ha) System 3 (565 ha) System 4 (995 ha) Möjligt spridningsområde Förstudieområde 5 2, K m Skala 1: (A4) Värdetrakter för ängs- och hagmarker Andel av landskapet som utgörs av värdefulla ängs- och betesmarker - Låg andel Fristad Värdetrakter för skogsmiljöer Andel av landskapet som utgörs av värdefulla skogsmiljöer - Låg andel Nyckelbiotoper km Skala 1: (A4) - Mycket hög andel Förstudieområde Ulricehamn E4 Mullsjö 3 Landskapets ekologi - Mycket hög andel Ängs- och betesmarker Förstudieområde km Sandared Skala 1: (A4) Borås Dalsjöfors Åsunden 32 Värdetrakter mosaiklandskap Natura 2000 Riksintresse naturvård Viskafors - Enstaka kombinerade värden Mycket höga kombinerade värden 31/40/ km Skala 1: (A4) Förstudieområde 21

22 3 Landskapets ekologi Skyddade områden och riksintressen Av kartan Värdetrakter mosaiklandskap framgår även stora riksintressen och skyddade områden. De flesta av dessa har fallit ut vid analysen av biologisk infrastruktur och ingår i redovisningen ovan. Några skillnader är dock tydliga. Riksintressen har en arealmässig tyngdpunkt väster om Vättern medan nu utförda analyser visar att den högsta koncentrationen av biologisk mångfald återfinns öster om Vättern. Andra exempel är Hålaveden och övergångsbygden som inte återspeglas av förekomsten av riksintressen. Skillnaderna kan förklaras av att riksintressena inte kompletterats på länge och därmed inte innehåller modernare kunskap om biologisk mångfald på landskapsnivå. Detta är viktigt att beakta i den fortsatta processen. 22

23 Värdetrakter för ängs- och hagmarker Andel av landskapet som utgörs av värdefulla ängs- och betesmarker - Låg andel - Mycket hög andel Ängs- och betesmarker Förstudieområde km Skala 1: (A4) Vänern Värdetrakter mosaiklandskap Lidköping Natura 2000 Riksintresse naturvård - Enstaka kombinerade värden Skara Grästorp - Mycket höga kombinerade värden Vara km Skala 1: (A4) Förstudieområde Götene Falköping Skultorp Skövde Tidaholm Tibro Hjo Karlsborg Vättern Ödeshög Tåkern E4 Vadstena Borensberg Motala Boren Skänninge Mantorp Mjölby Övergångsbygden Boxholm Vikingstad Ljungsbro Malmslätt Roxen Linköping Sturefors 3 Landskapets ekologi Hålaveden Herrljunga Vårgårda Hökensås Vättern Gränna Tranås Sommen Kisa 32 Mullsjö Habo Östra Vätternbranten Bankeryd Fristad Ulricehamn 40 Jönköping Aneby Ö Lägern Sandared Borås Dalsjöfors Åsunden 26 Taberg Tenhult Forserum Viskafors 31/40/47 Nässjö Eksjö Mariannelund Fritsla Svenljunga Solgen 23

24 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Ett Sverigeprojekt Banans kulturella innebörd Vättern Dragningen av den höghastighetsbanan mellan Stockholm och Göteborg är som nämnt i grunden motiverad av begreppet Sverige. Det mäktigaste samhällsbildande naturelement vi har att ta ställning till i sammanhanget är sjön Vättern, den näst största och för samhällsbygget näst viktigaste sjön i Sverige. Den största sjön är Vänern. Den för Sveriges framväxt viktigaste är däremot Mälaren, kring vilken rikets centralområde kom att formas. Vätterns roll blev utmanarens. När ett Svearike först tog form under yngre järnålder låg dess kärna kring Mälaren. Några motsvarigheter till Birka och Uppsala finns inte i Vätternområdet. Men när Sverige på 1000-talet drogs in i Europa, gick utvecklingen fortare i bygderna kring Vättern. Vättern sammanband två av rikets bördigaste slättbygder och under och början av 1200-talen, när interna kommunikationer fortfarande var viktigast, ledde de utvecklingen. Näs borg på Visingsö blev kungligt huvudsäte för kontrollen över Götalanden. Skara och Linköping var de snabbast utvecklade kristna centra, de tidigaste manliga klostren Alvastra, Nydala och Varnhem grundades av invandrande munkar på olika avstånd från, men i gruppering runt Vättern, som stora europeiseringscentra, med de första kvinnoklostren Gudhem och Vreta som parallella företeelser. Bakom dem stod och 1200-talens kungaätter, vilka alla räknade ursprung i Götalanden. När fjärrhandeln ökade vände bygden sig mot havet. Vätterns betydelse föll tillbaka, den hade ju till skillnad från Mälaren inget lättexploaterat utlopp. Men dess bygder fortsatte sakta men säkert växa, i viss mån på resurser kungaätterna lämnat efter sig. Under senmedeltiden växte Sveriges viktigaste kloster fram i Bjälboättens gamla Vadstenapalats, som centrum för den internationella Birgittinorden. Kring sjön fortlevde småstäderna Hjo, Gränna, (en kort tid) Hästholmen och Askersund, innan ett annat stort nationellt projekt vid 1800-talets början försåg sjön med seglingsbara förbindelser till haven i öst och väst. Vättern fick sin yngsta stad Motala, anlagd som ett teknologicentrum för byggandet av Göta kanal, medan Karlsborgs fästning byggdes som reservhuvudstad på Västgötasidan, och Jönköping fick möjlighet att utvecklas till internationell industristad. 24 Vättern sammanband under och början av 1200-talen två av rikets bördigaste slättbygder. Näs borg på Visingsö, blev kungligt huvudsäte och hade en mycket strategisk placering för kontrollen över Götalanden. Foto: Pekka Kärpää

25 Götalanden Arbetsnamnet för höghastighetsbanan är Götalandsbanan. De uråldriga bygderna Öster- och Västergötland hade stor betydelse för Svearikets uppkomst, hur stor har varit omdiskuterat i nyare forskning, sen man uppmärksammat att de rivaliserande kungaätterna under och 1200-talen var götar, Sverkersätten från Östergötland och Eriksätten från Västergötland. Under samma århundraden omtalar vissa källor ett Göta rike. Vid 1200-talets mitt tog emellertid den östgötska Bjälboätten makten i hela Sveariket och höll den i ett drygt århundrade. 9 Därefter har andra dynastier följt, rikets omfång har växlat, nuvarande gränser fastställdes år 1809 men hela tiden har Svea- och Götalanden förblivit dess centralområde. Föreställningen att Kärnsverige från början varit två riken som förenats har levat kvar i statschefens titulatur fram till åren 1974 Svea, Göta och Vendes konung (Venderriket var dock en ren illusion). Trots att götarna initialt varit framgångsrika kom det kristna Sveriges centra att läggas intill de förkristna, i Uppsala och småningom Stockholm. Till det bidrog det handelsuppsving som följde på Östersjön, sen tyskarna nått fram till dess kust. 10 En källa från år 1288 anför att Stockholm på senare år hade vuxit mycket mer än andra städer. När centralmakten från 1500-talet började bygga upp en förvaltningshuvudstad, sökte sig allt vad stormän hette till dess närhet, vilket har man menat gav upphov till en specifikt västsvensk, mindre undertryckt och mer fritänkande mentalitet. 11 Samfärdselns linjer Samfärdsel och samhällsbyggande Färdvägen som enade Sverige De tre större städer som planeras sammanbindas med sträckan Linköping- Borås har varit verksamma komponenter i Sveriges framväxt. Därför blir sträckan Linköping till Borås och även Göta landsbanan i sin helhet bara den senaste i en historisk svit av sammanbindande linjedragningar. Enligt de yngre lagarna skulle östgötarna följa kungen till mitt på skogen Hålaved. 13 Där skulle smålänningarna, som nu kommit in i bilden, möta honom. Enligt Södermanlandslagen från år 1327 ska kungen svära sin ed till virdar och alla smålänningar och de till honom i Jönköping. Landskapslagarnas summariska texter stakar ut de symbolhandlingar som legitimerade kungens makt över rikets delar; benämningen Erik, antas liksom namnet, betyda en som härskar ensam. Man kan utgå från att Östgötarnas kungahyllning ägde rum på Ljunga ting, där Linköping växte fram. Därifrån till Junabäck kunde man följa västra Hålvägen längs Vättern och östra Hålvägen genom storskogen Hålaveden. De något yngre lagarna antyder att man sen smålänningarna kommit in i bilden valde att färdas längs östra Hålvägen. Eriksgatan var inte någon väg, utan en symbolmättad resrutt. Efter Jönköping upphör likheten med järnvägens tilltänkta bana, där fortsatte Eriksgatan till den tidens västsvenska huvudort, Skara. Men man kan ändå överväga om en dragning längs detta färdstråk kanske snarare förstärker än stör dess kognitiva värde, särskilt om man i anslutning till en sådan dragning väljer att lyfta fram synpunkten. Medeltidens vägnät i södra Sverige ger en fingervisning om Jönköpings strategiska betydelse. Med mörkare färgton visas det första försöket att ena Småland under namn av Tiohärads lagsaga. De områden Götalandsbanan ska fram genom öster och söder om Vättern kom först efterhand att betraktas som småländska. Eriksgatan och Smålands födelse Östra sidan av Södra Vätterbygden,landen Vista, Vedbo och Tveta, räknades från början i mycket till Östergötland. Junabäcken sågs uppenbarligen som en gräns mellan de båda Götalanden, och dit skulle östgötarna föra kungen enligt vår äldsta lag. Men som nämnt hade detta ändrats i de yngre svealagarna, vilket hängde samman med en stor administrativ förändring, formeringen av landskapet Småland. Småland var från början inte ett landskap utan benämning på flera små land i gränstrakterna mot Danmark. Landskap blev det som en följd av att Sverige tog form som en politiskt medveten konstruktion. Vid 1160-talet bildades lagmansdömet Tiohärad av landen Finnveden, Värend och Njudung, med Nydala kloster, Växjö och Rydaholm som centralorter. Samtidigt skapades Växjö stift med tanken att det skulle omfatta samma territorium. Tidigare hade Linköpingsbiskoparnas stift sträckt sig till danska gränsen och de motarbetade framgångsrikt utbrytningen. Växjö stift fick därför ge- 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Påfallande är att den räta linjen mellan Linköping och Jönköping i princip sammanfaller med den medeltida Eriksgatan. När Sverige var valrike skedde enligt flertalet landskapslagar valakten vid Mora sten i Uppland. Därefter skulle kungsämnet rida runt de viktigaste landskapen och vid respektive landstingsplats vinna erkännande och hyllas av folket. Enligt Äldre Västgötalagen, vår äldsta lag före år 1250, skulle han från Östergötland rida ner till Junabäck, nu kulverterad i centrala Jönköping, där Västgötarna skulle möta och föra honom till Skara Hagerman 1996; Blomkvist, Brink och Lindkvist 2007 s Blomkvist 2005 s Winberg De skola fara till Junabäck och möta honom. Östgötarnas gisslomän skola följa honom dit och bära vittne, att han har kommit in i deras land som deras lag säger (ÄVgL R 1, Holmbäck-Wesséns översättning). 13 Upplandslagen (1296) är något utförligare. Södermännen skulle föra honom till Svintuna (i Krokek): Där skola östgötarna möta honom med sin gisslan och följa honom genom sitt land till mitt på skogen Holaved. Där skola smålänningarna möta honom och följa honom till Junabäck. Där skola västgötarna möta honom med lejd och gisslan och följa honom till Ramundeboda (UL K 2, Holmbäck-Wesséns övers). nomleva medeltiden med alldeles för litet underlag bara landet Värend. Tiohäradsbygden betraktas fortfarande av många som det egentliga Småland, så av Elin Wägner i den storslagna hembygdsboken Tusen år i Småland från år Alf Åberg (1960 s. 19f) står för en annan tolkning: smålanden var östgötarnas benämning på småbygderna söder om deras landskap, alltså bl a Vist, Vedbo och Tveta, som var inlemmade i östgötarnas lagsaga, medan Tiohärads lagsaga från början inte hade något med smålänningarna att skaffa. 25

26 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup 26 Att virdarnas lagman och smålänningarna med honom senast år 1327 skulle möta den nyvalde kungen på Hålaveden och följa honom till Jönköping, där kungen skulle svärja sin ed till virdar och alla smålänningar och de till honom, visar emellertid att Smålandsbegreppet tidigt börjat expandera. Virdarnas, värendsbornas, lagman måste rimligen syfta på Tiohärads lagmansdöme, och de fyra små landen öster och söder om Vättern hade alltså vid det laget börjat hänföras till detta, åtminstone i vissa hänseenden. 15 Vägnätet Vägen till en offentlig svensk infrastruktur Vägstråk hör till samhällsbildningens mest elementära nyttigheter. De började väl som stigar människor trampade upp mellan boplats och ställen där man vann sin bärgning, eller till grannar och mötesplatser. Red eller klövjade man, eller lät man dragdjur släpa last markerades linjen genom markerna allt tydligare, och bygdelagen började efterhand bana sina stigar till vägar, stenar och rötter togs bort, besvärande skog höggs ned, spänger, klövje- eller kavelbroar lades över sankmarker, däremot skulle det dröja innan vägarna fick någon beläggning, och uppkomsten av ett vägnät som systematiskt band samman orter och bygder är förstås förknippat med samhällets politiska organisering. 16 Många runstenar berättar om brobyggande och vägröjning i övergångsskedet mellan hedniskt och kristet, också i den meningen att de rests utmed vägarna. De medeltida lagarna ålade allmogen att bygga kyrkvägar, kvarnvägar, tingsvägar och allmän landsvägar som utgjorde de stora stråken genom landen och med detta kom även stadganden om resenärers rätt till inkvartering, inköp av förnödenheter med mera. Ansvaret för allt detta kanaliserades via häraderna till bönderna och kontrollerades genom återkommande väg- och brosyner. Men normerna var en sak och verkligheten ofta en annan. Först under tidigmodern tid tog samhället ett fastare grepp om infrastrukturen, med början i 1561 års gästgiveristadga. Därmed tillsattes gästgivare under reglerade former, och till deras verksamhet knöts även skjutsstationer. År 1636 organiserades ett fast postväsen enligt samma princip. Särskilda postbönder åtog sig mot skattereduktion att befordra posten, medan postkontor inrättades i städerna. Vid 1600-talets mitt bestämdes att vägsträckningar skulle mätas och milstenar uppsättas, de kom att uppsättas på kvarts-, halv- och helmil (till år 1881 enligt den gamla milen om meter). Skjutshållningen utvecklades efterhand till ett offentligt transportsystem, där man vid gästgiverierna kunde beställa häst och en mycket enkel kärra som befraktade resenären till nästa håll, oftast åtföljd av ett barn som skulle hemföra ekipaget. Färjor tillkom vid svåröverkomliga vattendrag. Bestämmelserna sågs över i 1734 års lag, som även meddelar att vägarna skulle fyllas med sand och grus, samt avvattnas med diken Levander 1976 s Levander 1976 s Atlas över Sverige Därmed hade Sverige fått ett offentligt transportväsen, som skulle fungera till 1800-talets slut. Dess spår finns i viss utsträckning kvar. Skjutshåll och gästgiverier har ibland antagit nya funktioner i den moderna vägtrafikens tjänst, de var föregångare till bensinstationer och motell. Kring byar och vid kyrkor kan man ännu se stumpar av gångna sekels vägnät. Där stråken lett fram genom sandrik lera ses ännu hålvägar, upptrampade av oxar, hästar, människofötter, kärror och vagnar. Man kan också konstatera att det vägnät som drogs upp under medeltiden och ägnades så stor omsorg under tidigmodern tid i det stora hela ligger till grund för dagens vägnät; det är först det senare 1900-talets motorvägssystem som, i ordets egentliga bemärkelse, brutit nya banor. Det postväsen som såg dagens ljus under 1600-talet skulle blomstra fram till 1900-talets slut och det finns ju fortfarande kvar i tillstukad omfattning, åtminstone ett tag till. Nu följer en översikt av de viktigaste äldre landsvägstråken i utredningsområdet, med några kommentarer om vad de betytt. Deras sentida motsvarigheter ligger däremot utanför uppgiften. Göta landsväg och Hålavedsstråken Från Stockholm löper över Årstafältet medeltidens Göta landsväg, som via Södertälje sökte sig till Östergötland. Kungarnas Eriksgata kan antas ha följt Göta landsväg från Kolmården genom Östergötland, på det hela taget en sträckning som motsvarar biltrafikens klassiska riksväg 1. Man måste som nämnt förutsätta att östgötarnas edgång och kungahyllning ägde rum på Ljunga ting i Linköping. Två huvudstråk förband sen Linköping med Jönköping. Valet stod mellan östra och västra Hålavedsvägarna. De skiljdes åt sen man korsat Svartån vid kvarncentret Mjölby. 18 Det var som att välja mellan pest och kolera. Gränsskogen mellan Östergötland och Småland var i äldre tider främst en friktion i samfärdseln mellan riksdelarna. Det visste den danske fältöversten Daniel Rantzau som i november år 1567 utan motstånd intagit ett övergivet och nedbränt Jönköping, när han reflekterade över vad han härnäst skulle ta sig för. Enligt krigsdagboken bestämde han sig för att pröva lyckan i Hålaveden, som i hela världen beskrivs som en ointaglig fästning och mur som Gud befäst svenska riket med, på det att ingen fientlig krigshär skulle kunna ta sig igenom med kanoner, vagnar, tross och all makt, en omöjlig sak som man inte skulle ge sig på Schück Schück Dagboken beskriver sen detaljerat hur hären drog upp från Jönköping längs västra Hålavägen med höga klippor på höger hand och med Vättern på vänster så att endast en trång, smal plats fanns, genom vilken hopen måste dra. Det gick ändå oväntat bra, eftersom svenskarna röjt väg för att själva kunna komma fram med en fullt rustad här. Efter sex dagar kom danskarna igenom med artilleri i behåll och 446 rustvagnar, medan 436 vagnar blivit kvar på skogen. Så har, konstaterar dagboken, Gud den allsmäktige genom vår lilla hop öppnat och bekantgjort vägen genom Hålaveden, något som aldrig förut skett, och alltså tillintetgjort svenskarnas rykte och trots som de hittills förlitat sig på. 20 När han efter omfattande härjningar på Östgötaslätten skulle föra den visserligen segerrika men nu slitna hären tillbaka söderut valdes östra vägen. Det var i slutet av januari. Så snart vi kommit upp visade det sig strax i början att denna väg var mycket besvärligare med berg, trånga ställen, täta hemska skogar, än västra Hålaveden. 21 De rivaliserande stråken Från Jönköpings ravinbotten söker sig flera vägar upp mot Mo härad och vidare mot Västgötahäraderna Kind och Redväg. Däruppe lutar högplatån svagt åt sydväst varför landskapets huvudkaraktär bildas av de parallella vattensystem som från vattendelaren leder de fyra bekanta stigarna längs Lagan, Nissan, Ätran, Viskan ner mot det till år 1645 danska Halland. Detta område bildar en historiskt framvuxen enhet, en utmark som slets mellan Hallands och Västergötlands kärnbygder. Nationalstaternas framväxt gjorde den till gränsbygd med stora konsekvenser för invånarna. Dels lockades de sälja sina produkter i de danska hamnarna, vilket irriterade deras svenska överhet, dels fick de kontakter som kunde få politiska konsekvenser. Både den danska och svenska staten ägnade dem därför stor uppmärksamhet. Det kärnsvenska projektet har därför i Mo härad och på Sjuhäradsbygden fått kämpa inte bara mot rivaliserande danska intressen utan också mot själva naturen i sitt syfte att sammanbinda det dåvarande Sydsveriges viktigaste landskap. Sprickdalsvägarna har gått stick i stäv med de tidiga linjer som sydde samman Sverige. Ett magnifikt hålvägsmot kan studeras i Timmele socken, Redvägs härad, där ett vägstråk från Viskans källområden gick samman med ridvägen, Ätrastråket, upp mot Falbygden, ett annat återfinns i Sandhem socken i norra utkanten av förstudieområdet, inklusive vägmotet vid Slättäng med gammal tingsplats och gästgivargård. 22 Det västgötska vägnätet var ännu centrerat mot Falköping och Skara och från dessa centra ner mot hamnstaden Lödöse. Men Jönköping fick snart efter sin uppkomst, varom mera strax, en förmedlarroll mellan öst och väst, varvid det tvärsgående förbindelsenätet ökade i styrka. År 1338 anförde Jönköpings borgare att de själva bor långt från havet och därför med möda och till stor kostnad transporterar gods och handelsvaror landsvägen till hamnstäderna Lödöse och Söderköping för att därifrån skeppa ut dem Daniel Rantzaus dagbok s Daniel Rantzaus dagbok s Läsa Landskap s. 116f, L Gren. 23 Schück 1934.

27 Denna handel kan inte ha varit helt obetydlig, eftersom Jönköpingsborna år 1517 i bägge hamnstäderna gjordes fria och kvitta från all tull och avgift på kronans eller städernas vägnar. 24 En vägsträckning från Bogesund mot Hägna, Ljung och vidare mot Lödöse bör ha utvecklats under medeltiden, även om den inte finns med i standardverket om medeltidens vägnät. Från Unnaryd gick en tvärsgående vägsträckning mot Öresten och Älvsborgs slott, vid Göta älvs mynning, vars betydelse bör ha ökat när Göteborgs föregångare mot slutet av 1400-talet flyttades till mynningsområdet. 25 Till gränslandens infrastruktur hörde även många befästningsanläggningar. Äldst hör vi talas om ett Kinda hus, vid Ätran i Östra Frölunda socken, som belägrades av danska stridskrafter under det svenska inbördeskriget mellan kung Birger och hans bröder Erik och Valdemar år1307. Det var en påtaglig gränsfästning, och återkom som sådan på 1450-talet under benämningen Kindaholm, när Karl Knutsson sökte rycka Sverige ur Kalmarunionen. Men år 1366 blev Mark och Kind ockuperade av danska stridskrafter som byggde nya borgar, Öresten i S. Åsarps socken i Mark och Opensten i Kind. De var anlagda längre från gränsen och tjänade tydligen som förvaltningsborgar för respektive områden både under ockupationen och den följande Kalmarunionen. De blev sen centra för varsitt borgfögderi. I början av talet fanns även ett gårdsfögderi benämnt Hökerum i Ås härad. 26 Järnvägarna Högenergitransporternas framväxt - ångmaskinen Omkring år 1800 inleddes en revolution av transportväsendet, när man för första gången i världshistorien började mekanisera framdrivandet av kommunikationsmedel. Det började med insikten att den under 1700-talet utvecklade ång maskinen dög till mer än att pumpa vatten ur gruvor och driva spinnmaskiner, den kunde sätta fart på hela fartyg, och på 1820-talet hade man fått klart för sig i England att ångmaskinen kunde dra tåg på räls. Sverige var tidigt förtroget med ångmaskinen, gruvdrift var ryggraden i landets ekonomi, och det var relativt tidigt med att skaffa hjulångare 27, men bland de sista i Europa att införa järnvägar. 28 Den senkomna satsningen på kanaler är förstås en förklaring, men man trodde inte heller på nyttan av ett järnvägsnät, folket var för litet och fattigt, det vi producerade kunde skeppas på båt, hävdade skeptikerna. Motståndet var i hög grad kulturellt. Men vid mitten av 1840-talet slog det om. Den nya kungen Oskar I var progressiv och det märktes över hela samhället. Järnvägsfrågan kommer till Sverige, de första byggena I början av 1850-talet hade ledande instanser tänkt om. Sverige borde ha järnvägar och stambanorna borde, inte minst av militära skäl, vara i statens ägo. Riksdagen beslöt bygga stambanor mellan Stockolm och Göteborg, respektive Stockholm Malmö på hösten år Uppdraget gick till Nils Ericson, överste vid flottans mekaniska kår. Han fick befogenheter av Oskar I som saknar motstycke: full makt och myndighet att efter eget beprövande och på eget ansvar ordna alla hit hörande arbeten. Västra och Södra stambanorna började byggas våren år Hösten år 1862 öppnades västra stambanan i sin helhet för trafik och hösten år 1864 skedde detsamma med Södra stambanan,som via Nässjö och Jönköping länkades till den västra vid Fal köping. Under tiden hade regering och riksdag frågat sig vad Sverige på sikt skulle ha för järnvägar och vilka överordnade syften de skulle tjäna. Den slutsats som blev förhärskande var att Sverige skulle ha fem stambanor, som borde dras genom bygder som saknade vattenvägar, vilka bara skulle korsas eller beröras vid viktiga knutpunkter. Så tillkom Östra stambanan från Katrineholm till Norrköping år 1866 och vidare till Nässjö år Den blev ett viktigt komplement till de redan byggda banorna. Resan mellan Stockholm och Malmö kunde kortas med ytterligare tio timmar. Laxå Charlottenberg (norska gränsen) och Stockholm Storvik kompletterade det ursprungliga stambanenätet. 29 Det hade byggts ut på 20 år, till jämförelsevis enorma kostnader, men i en nationell entusiasm som förde Sverige in i en ny tidsålder. En resa Göteborg Stockholm på 1860-talet Miss Howitt, en ung engelska kom i oktober år 1863 till Sverige för att besöka sin idol Fredrika Bremer. Hon har skildrat sin resa mellan Göteborg och Stockholm på den alldeles nya järnvägen. Eskorterad av en engelskspråkig riksdagsman och bomullsfabrikant från Gävle, av allt att döma Per Murén, en av grundarna till Gefle manufakturbolag, som år 1852 startat textilproduktion med engelsk arbetskraft Schück Howitt 1867 s Kulturarvets strukturer och tidsdjup Man prövade först att locka engelskt kapital till svenska järnvägsbyggen och övervägde en hybridlösning där järn vägar skulle kombineras med vattenvägar. Det första konkreta projektet var en järnväg Örebro Hult, senare Köping Hult som skulle binda samman de stora svealändska sjöarna med Vänern och Göta kanalsystemet. 24 Schück Schück Schück Schück Schück Järnvägsnätet i södra Sverige år 1876 efter utbyggnad av stambanorna. Källa: Atlas över Sverige 1953, Svenska sällskapet för antropologi och geografi Järnvägsnätet i södra Sverige år 1956 då järnvägsnätet var som mest utbyggt. Källa: Atlas över Sverige 1953, Svenska sällskapet för antropologi och geografi 27

28 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup 28 De färdades långsamt och utan avbrott genom ett vilt och något ödsligt landskap hon beskriver omätliga björkskogar, vidsträckta mossar där bränntorv skars, kärrmarker därefter dunkla barrskogar, varest här och där små sjöar framtittade mellan träden och stora gråstensblock låg kringströdda Låga trähus, målade med högröd färg, var spridda på ganska långt avstånd från varandra, och ibland såg man en oansenlig by med en liten, underligt byggd kyrka, försedd med spetsigt trätorn; så kom ånyo den mörkgröna furuskogen, björkhagar, sjöar, holmar och mossar. Vid stationerna låstes dörrarna upp och passagerarna tog sig en promenad på perrongen. Allt gick i författarinnans ögon mycket sävligt till, så olikt brådskan i England. Vid Hallsberg mötte man tåget från Stockholm, bägge gjorde halt och passagerna intog en bastant lunch, till priset av en riksdaler. Vid en senare station anslöt en bekant till fabrikören, en överste som var en av järnvägsdirektörerna, tydligen själve Nils Ericson som varit och inspekterat en bana under byggnad. 31 Innan de hunnit till Stockholm föll mörkret varpå 31 Sjöberg 1956 s Dagens järnvägsnät i södra Sverige. Källa: Atlas över Sverige 1953, Svenska sällskapet för antropologi och geografi sällskapet upptäckte att ingen lampa fanns i kupén. Med det var översten mycket missnöjd och satte igång att tända tändstickor, under påpekande att Sverige väsentligen var en tändsticksfabricerande nation. Så fann de på att bränna hopvirade papper och anlände under mycken munterhet och vid papperseklärering till Stockholm. 32 Järnvägsutbyggnaden i förstudieområdet för Götalandsbanan De spår som ännu dominerar trafiken öster, söder och väster om Vättern låg färdiga för 135 år sen. Linköping länkades till Östra stambanan som drog vidare mot Mjölby, Tranås och Nässjö. Där mötte Södra stambanan som vek av mot Huskvarna, Jönköping och Falköping. Ulricehamn fick en smalspårig bibana till Vartofta i Västergötland, och Borås sin första, likaså smalspåriga förbindelse till Herrljunga. De båda Sjuhäradsstäderna hamnade alltså vid sidan av de stora projekten. Men särskilt Borås gjorde sedan mycket för att kompensera förhållandet, som inte kan ha gynnat dess pågående, kraftfulla industrialisering (mera därom nedan). Staden inneslöts i ett stjärnformigt utstrålande nät av enskilda järn vägar. Järnvägarna fick omedelbart stora ekonomiska konsekvenser. Ett näringsliv som skeptikerna bara några årtionden tidigare hade förnekat möjligheten av, slog ut i full blom. 33 Mjölby, Tranås och Nässjö, tre orter som nåddes av Östra stambanan år 1874 blev några årtionden senare utropade till städer. Statens innehav av stambanorna fick på nytt avgörande betydelse när frågan om järnvägarnas elektrifiering uppkom under 1900-talets förra hälft. Med början år 1910 (Malmbanan) ledde SJ utvecklingen och på 1930-talet finner vi samtliga stambanesträckor i utredningsområdet elektrifierade. 34 När Statens Järnvägar firade sina första hundra år 1956, var områdets alla banor i dess ägo och järnvägsresandet hade nått sin höjdpunkt när just bilismen och småningom även flyget började utvecklas till var mans möjlighet väntade nya utmaningar om hörnet för den spårbundna trafiken. De stora noderna Linköping Förutsättningar Linköping karaktäriseras på senare tid ihop med Norrköping som Sveriges fjärde storstadsregion. Medan Norrköping är förknippat med industrialismen, och länge var avsevärt större, har Linköping under det senaste halvseklet gått förbi grannen genom att knyta an till traditioner som är betydligt äldre. Redan under äldre järnålder hade Linköpingstrakten börjat te sig som en centralbygd på Östgötaslätten det framgår av rika vapengravar, romersk import och ädelmetaller. 32 Sjöberg 1956 s Sjöberg 1956 s Sjöberg 1956 s Man har pekat på ett möjligt vårdkassystem och försvarsvallen Götavirke som ansatser till samverkan i vad som skulle bli landet Östergötland. När hela Östgötaslätten blev en politisk enhet blev Linköpingsbygden dess naturliga centrum. Linjer i landskapet leder dit: Stångån från söder, en rullstensås från sydväst till nordost, Motala ström och Roxen, vartill kommer den av människor och ök upptrampade huvudleden genom landskapet, Göta landsväg. Ett tidigt maktcentrum har utpekats i Odensfors fornborg i Ledberg socken, med storhögen Ledbergskulle som markör. Sannolikt hör det till skedet e.kr, det kan ha efterträtts av Stång i stadslandskapets norra ytterområde, en storgård vid ett vadställe med höggravfält, en monumental skeppssättning och två återfunna runstenar som tidigt blev kungsgård. Men det är inte säkert att dessa platser berättar om ett framväxande monolitiskt hövdingadöme. Stadskärnan omges många tänkbara centra. Säkert är att Linköpingstrakten blivit centralområde för ett större land under vikingatidens lopp, i vissa hänseenden kanske för hela Östergötland. Mycket av beläggen hör till det dolda kulturarvet, och har tagits fram genom en under senare år intensiv arkeologisk verksamhet. 35 Framväxt Men stadskärnan har inte gett många förhistoriska fynd. Där utbredde sig den ljunghed som uppstått i det näringsfattiga området vid rullstensåsen, där Liunga thing hölls under äldre medeltid och kanske ännu tidigare. Här bildades en handelsplats som omtalas redan omkring år 1123 som Liunga kaupinga, Ljungköping. Orten omtalas för att ett biskopssäte omkring år 1100 etablerats på platsen. 36 Landskyrkan S:t Lars tycks vara äldre än domkyrkan. Den byggdes i anslutning till en nekropol, en tidigkristen gravplats för ett stort upptagningsområde; en liknande tidigkristen gravplats har återfunnits vid Sverkerskapellet i Alvastra. Sådana storgravplatser har antagits vara nyttjade av samarbetande stormannasläkter i skedet innan kungamakten kunde renodla kontrollen över riket. 37 S:t Lars kan alltså ha samlingsplats för en stormannaallians, som satsade på Linköpings centralitet över hela landskapet. Det är mot bakgrunden av sådana redan etablerade maktcentra vi måste förstå att biskop och domkyrka sökte en plats längre västerut, som dessutom hade fördelen att ligga högre. Den nu befintliga gotiska domkyrkan började byggas på 1230-talet, elegant stod den färdig med sengotiskt kor, men utan torn år Strax västerut började biskopsgården byggas. Den skulle växa i samma takt som domkyrkan och blev mot bakgrunden av 1400-talets inbördeskrig till sist en fyrsidigt kringbyggd fästning. Från 1260-talet känner vi till existensen av en katedralskola. År 1287 inrättade franciskanerna ett konvent vars läge var föremål för diskussion. 38 Kring domkyrkan och slottet utbreder sig fortfarande en seren kulturmiljö präglad av institutionell bebyggelse från olika århundraden. Dessa linköpingska latinkvarter har sina rötter i den kyrkliga stenstad som växte upp här under 1400-talet, som åtminstone indirekt byggdes av hela det jättelika stiftet. 35 Kaliff.och Tagesson 2005; jfr Tagesson 2002 s ; Kaliff Sjöberg 1956 s Ersgård 2006 s I Styffe 1911 s. 243 anges utan belägg att det efter reformationen blev biskopsgård.

29 Den senmedeltida stenstaden Som nämnt sträckte sig Linköpings medeltida stift, med undantag för de fem häraderna i Värend, ner till danska gränsen och ut över Öland och Gotland. Så det var ett ansenligt stift som regerades från Linköping, vars biskopar rankades som nummer två i kyrkoprovinsen Uppsala. Stiftet var organiserat i prosterier, som motsvarade de skilda landen; fanns någon stad i landet brukade prostarna residera där. Östergötlands landsprostar fanns i Skänninge, Linköping (S:t Lars) och Söderköping. Småningom började detta över stiftet spridda ledarskikt ersättas med ett i Linköping sammanträdande domkapitel. Förutsättningen för detta var att höga prästtjänster, prelaturer, kanonikat, från mitten av 1200-talet inrättades vid dom kyrkan. Men först mot 1300-talets slut började krav ställas på kanikernas närvaro i domkyrkan, varför de började etablera sig i området kring domkyrkan, där de byggde sina stadsgårdar med stenhus, av vilka rester ännu kan beskådas. De till domkyrkan knutna högre prästerna var vid medeltidens slut ett drygt tjugotal, men där fanns också många lägre präster, som skötte frånvarande kanikers altartjänst. 39 Byggboomen, man byggde även på domkyrkan, slottet och en institutionsbyggnad för domkapitlet, satte även fart på det svagt utvecklade näringslivet i stans östra del och mot 1400-talets slut förtätades den som helhet. Den tidens linköpingsbiskop Henrik Tidemansson tycks ha varit en medveten samhällsförändrare, som drev sina kampanjer i diktad form, idag så knagglig att den nog inte övertygar någon. Biskopen börjar med att konstatera att Sveriges städer ofta brunnit: Then ther bygger ett träde huus Han skall rädas som en Muus. --- The som byggja af Kalk och Stehn the lijda alldrigh tolket mehn. Så hade man det i tyska städer, hävdar han. Där eldade man allt opp i skyy och kunde börja jobba innan solen gick upp. 40 Han måste ha gillat vad han såg hända omkring sig i Linköping. Residens- och skolstaden När reformationen kom stod det klerikala Linköping på sin högsta höjd. Ledare för stiftet var Hans Brask, principfast företrädare för kyrkans rätt, benhård i affärer och den som lade koppartak på domkyrkan. Han hade bett Kristiern II komma in i landet för att straffa Sturarna som förgått sig mot kyrkan, men stödde efter Stockholms blodbad Gustav Vasa och gick efter reformationsriksdagen i Västerås år 1527 i landsflykt. 41 Därmed tog Linköpings storhetstid tvärt slut. Efter reformationen blev Gotland eget stift, medan norra Småland utom Norra och Södra Vedbo lades till Växjö. Kyrkojorden reducerades och det medeltida domkapitlet upplöstes, alltmedan den kyrkliga stenstaden blev en resurs till kungamaktens förfogande. En stadsbrand och Rantzaus härjningar spädde ytterligare på nedgången, men under 1600-talet fann staden ny identitet som Östergötlands skol- och residensstad, det vi fortfarande kan avläsa under en promenad genom innerstaden. 39 Schück 1959 s ; Tagesson 2002 s Svenska Medeltidsdikter och Rim s Stobaeus Om domkapitlen skulle få fortleva efter reformationen hade varit en öppen fråga, men de räddades av den kris som utbröt inom skolväsendet; även Gustav Vasa tyckte det drastiskt sjunkande elevantalet var betänkligt. Kapitlen som först reducerats till en handfull präster byggdes successivt upp igen, besatta med lektorer. 42 I Linköping förvandlades domskolan år 1627 till ett av Sveriges första och största gymnasier, år 1640 var 800 skolarer inskrivna. Förbindelsen mellan domkapitel och gymnasium innebar att alla lektorer avlönades genom prästbefattningar, som de mest upprätthöll med vikarier och den ägde bestånd till år 1849 då läroverksorganisationen infördes. 43 År 1635 övertogs slottet av landshövding och länsstyrelse. På så sätt hade efter något århundrade en del av det skingrade medeltidsarvet kompenserats. En ny stadsbrand år 1700 ändrade inte detta. Prägeln Som en lite förnämare småstad återuppbyggdes Linköping och skulle så framleva till våra dagar. Redan mot mitten av 1600-talet hade vissa initiativ tagits till reglering av stadsbebyggelsen. När ny bro byggdes över Stångån och staden fick ny infart i öster drogs nuvarande Storgatan raka linjen fram till torget, medan området närmast ån indelades i rätvinkliga kvarter. Kring år 1660 förlängdes paradgatan upp mot slottet och domkyrkan, genom den senmedeltida stenstaden. Bakom strävan att införa ett rutnätssystemet låg landshövdingarna. Stadsbranden år 1700 erbjöd den stora chansen då den upprättade Karl XII:s stadsplan och kom sedan i huvudsak att vägleda byggnationen fram till våra dagar. En plan för utbyggnad från år 1850 fullföljde en del som inte blivit åtgärdat enligt den gamla planen. 44 Det var alltså först domkyrkan, därpå statsmakten som drivit fram en ökad stadsmässighet i Linköping. Borgerskapet förblev jämförelsevis svagt och hade ena benet i myllan. Den radikale publicisten och skämtaren Henrik Bernhard Palmær skildrade på 1840-talet en promenad norrut från Linköping: Puh! Sade jag, när jag hunnit förbi logarna. Sådana bygnader finnas till stor myckenhet utanför stadens alla tullar och äro ett slags skyltar, hvilka med rörande uppriktighet annoncera, att staden hufvudsakligen lefver af landtbruk. 45 Ännu när järnvägen nådde Linköping fanns den lilla rektangeln intakt, omgiven av sina jordar. Stationen lades utanför som en solitär, till vilken en allé förde, längs vilken man promenerade mot framtiden. Linköping saluterar fortfarande järnvägen med en pampig parkanläggning, fastän stationen numera är allt annat än solitär. Arvet från residens- och skolstaden präglar än i dag Linköping, som utgångspunkt för den dynamiska expansionen i universitetets släptåg. Men redan tidigt under 1900-talet hade en förändring påbörjats. År 1910 inkorporerades S:t Lars landsförsamling i staden, som därmed plötsligen industrialiserades, eftersom industriorten Tannefors följde med på köpet. Av ålder hade dessutom två rangregementen, Östgöta Livgrenadierer, haft sina möten på Malmslätt. 42 Sandberg Sandberg 1988 s. 61f. 44 Ahlberg 2005 s , kartbilagan s Palmær [1876] s Dessa omständigheter förenades till att ge Linköping det nya ansikte staden bär i dag; för många är Saab och Malmslätt det som främst kännetecknar Linköping, de namn till vilka det svenska flygvapnet i hög grad knyter sin historia. Jönköping Huskvarna Det spektakulära läget Vid Vätterns sydända möter idag två städer och flera tätorter som i motsats till Linköping Norrköping bildar en samlad stadsbygd. Huskvarna blev visserligen stad i rättslig mening först år 1911, men var långt dessförinnan en komponent i det maktens landskap som kom att prägla denna strategiska bygd. Det hus som är namnets förled var Rumlaborg, uppfört på talet vid Huskvarnaåns nedre lopp istället för Jönköpings hus som förstörts tidigare under 1300-talet. I Daniel Rantzaus krigsdagbok från åren heter det om den nyss brända staden: Jönköping är en fin köpstad belägen på ett trevligt, älskvärt och bekvämt ställe vid den stora sjön Vättern som sträcker sig 14 mil i längd in i Östergötland. Landet är mycket bördigt. 46 Det är inga överord. Läget är spektakulärt och har lockat till otaliga beskrivningar. Allra åskådligast är kanske följande: Dunkehallar till vänster och Husqvarnaterasserna till höger likt kulissrader på ömse sidor om den mitt emellan liggande skådebanans plats. Vättern innehade orkesterns rum. Men Jönköpings stad utgjorde själva teatern. De åkande sutto uppe i backarna, liksom i en loge på tredje raden, och blickade med iver, längtan och glädje dit ned på scenen Daniel Rantzaus dagbok s Almqvist Linköpings stad växte fram under medeltiden, men rutnätsreglerades först under tidigmodern tid. Kartan visar östra stambanans anknytning till den gamla staden på 1870-talet. Utsnitt ur häradskartan. 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup 29

30 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Det urbanisatoriska skådespel som här utspelats ska vi nu försöka följa genom tre akter som vi kan kalla medeltidsstaden, renässansstaden och den sammanväxande stadsbygden. Låt oss börja med en prolog som återför oss till 1200-talets senare del. Prolog: grundning Jönköping är den äldsta svenska stad, vars tillkomst man detaljerat kan följa i bevarade texter. Där fanns en förvaltningsborg år 1278, som detta år belägrades av de mot Magnus Ladulås upproriska så kallade äkta folkungarna. Försöket misslyckades och samma år drack kungen jul på Jönköpings hus i sällskapet ingick Linköpingsbiskopen Henrik, med vilken han gjorde ett jordbyte. För dennes ägor i Sanna, Jära, Runna, Ljungarum och Ryd nära Jönköping, gav han jord kring gränsen mellan Njudung och Aspeland, i en synnerligen perifer trakt, konstaterar Herman Schück. För kyrkan måste detta ha varit ett ytterst oförmånligt byte. 48 Meningen var väl att anslå dessa jordar till borgen. Säkert var det även nu staden tillkom. Aktiviteter hade sannolikt pågått här sedan länge. Aadel Vestbö-Franzén har pekat på sambandet mellan Visingsö och järnfyndigheterna i Tabergstrakten. Jönköping ligger på rak linje mellan de båda platserna. 49 Stadens betydelse låg annars i gränsläget mellan de båda Götalandskapen. Dit ringlade inte mindre än åtta vägar stjärnformigt från Östergötland, Västergötland och Småland; eriksgatans återkommande ritual har redan nämnts. År 1283 etablerades ett Franciskankonvent, ett tämligen säkert tecken på liv och rörelse. 50 Sedan följde en vacker rad av privilegier som tydligt anger stadens grundare. Den 18 maj år 1284 gav Magnus Ladulås från Alsnö hus Jönköpings byborrätt att årligen hålla två marknader. Kungen uppmanade alla som vill köpa eller sälja något att besöka dessa marknader. 51 Samma år men okänt datum förbjöd han från Bjälbo bönder och köpmän i Småland att driva handel och hålla marknad på landsbygden. Det fick bara ske i torgstaden och ville man driva yrkesmässig handel måste man bo där. Köpmän från andra städer förbjöds att handla där utan Jönköpingsbornas samtycke. 52 Tydligt är att något förmått kungen att ge staden starkare skydd mot konkurrens. År 1288 kom ett mer omfattande privilegiebrev utfärdat på Visingsö. Borgarna skulle välja tolv rådmän att styra staden, vilka skulle skydda staden från eld, fiender och annat sådant mer, genom att tillsätta nattvakter. I samma brev fick de en marknad eller byte, kanske åsyftas här en veckomarknad, för det närmaste omlandet. Samtidigt tillsatte kungen en växlare, och förbjöd hantering av silver utan denne ämbetsmans tillstånd. Redan i kungens testamente från år 1285 omnämns ett myntverk i Jönköping. Man fick bara handla för enbart kungens Jönköpingsmynt. 53 Slutligen följde ett par bestämmelser om stadens jurisdiktion och en ospecificerad gåva av de närmast liggande byarna som fäbete. 54 Första akten- medeltidsstad Detta äldsta Jönköping bredde ut sig mellan Munksjön i öster och Junabäcken i väster. Kartskisser från 1600-talets början antyder att gatunät, torg och tomtstruktur varit tämligen regelbundna i de centrala delarna, vilket ytterligare kunde styrka att Jönköping varit en enhetligt anlagd stad. Om kungen velat grunda en för tiden modern stad kan vi bara spekulera över, men ett faktum är att hans förbindelser med Nordtyskland, där regelbundet byggda städer förekom,blev allt intimare under 1280-talet. Under inbördeskriget mellan hans söner förstördes Jönköpings hus år Det finns olika uppfattningar om var det legat. 55 Sen Albrekt av Mecklenburg kommit till makten anlades Rumlaborg vid Huskvarnaån, till vilket ett större fögderi knöts. 56 Borgen låg strategiskt på en udde nära åns utlopp med full kontroll över den norrgående landsvägen, men tycks ha varit en enkel timmerkonstruktion omgiven av vallar, gravar och en palissad. Den intogs flera gånger under medeltiden. Miljön är idag hårt trängd av E4:an och närliggande bebyggelse. Gustav Vasa återförde fögderiet till Jönköping, där en ny borg byggdes kring det nedlagda franciskankonventets byggnader, med moderna bastioner och vallgravssystem. Läget väster om Munksjön var intakt under 1500-talet. Det var den staden Rantzau beundrade år 1567, trots att den just bränts av försvararna. Samma sak hände år 1612 under Kalmarkriget, varefter staden blev svår att försvara i kanonernas tidevarv och flyttades österut till det smala området Sanden mellan Munksjön Rocksjön och Vättern. Spåren av den äldsta staden förstördes till större delen när 1800-talets växande Jönköping på nytt tog området i anspråk, men den kan sägas leva kvar i Viktor Rydbergs Vapensmeden, den märkliga roman som koncentrerar 1520-talets alla idékonflikter till en handfull arketypiska personligheter i och kring staden mellan Munksjön och Junabäcken. När läsaren bjuds utblickar från höjderna kring staden och får följa med in bland husen, är det nämligen ingen frihandsteckning skalden gjort. Som en av de första hade han undersökt kartmaterialet, och även publicerat sina rön. Man har dragit fram ett entusiastiskt brev där Rydberg skriver: Hvar kyrkan, hvar det gamla slottet, hvar franciskanklostret legat --- kan nu uppgivas på alnen, och man kan nu genom de forskningar jag gjort, göra sig hemmastadd snart sagdt i alla knutar av den gamla medeltidsstaden. Det är ett nyupptäckt Pompeji. Hans arbete är uppenbarligen inte utan vetenskapligt värde även om forskningen funnit problem med de slutsatser han dragit. 57 Andra akten - renässansstad Slottet blev kvar när staden i övrigt flyttade tvärs över Munksjön och återges på bilder från 1600-talet som en ståtlig anläggning. Det skadades allvarligt på 1730-talet 58, men ägde i någon mening bestånd in i 1800-talet, då Rydberg växte upp som son till en slottsvaktmästare. Han har själv skildrat hur han som gymnasist smög undan för att läsa förströelselitteratur invid en gammal bastion. 59 Staden hade återuppbyggts på Sanden enligt en till topografin anpassad renässansplan, väsentligen kring en större och en mindre långgata, Storgatan och Smedjegatan, båda lätt böjda längsefter Vätterstranden. Väsentligen var det en trästad, men med flera karaktärsbyggnader främst Göta hovrätts palats vid Stora torget och det närbelägna rådhuset, vilka ännu kan beskådas. Rocksjön anordnades som inre hamn, som nåddes via Munksjöns kanaliserade utflöde. Intill hamnen uppstod hantverkarkvarteren Tyska och Svenska maderna. 60 Beslutet år 1634 att förlägga Göta hovrätt till Jönköping är ett bland flera tecken på att man hyste stora planer för staden. Annat, som att staden skulle befästas, lämnade aldrig ritborden. 61 Efter Sveriges förvärv av Skånelanden miste den sin strategiska betydelse. Hovrättens lokalisering hit var då redan verkställd och fick kvarblivande betydelse, inte minst genom att en krans av herrgårdar vilkas innehavare inte i första hand levde på jordbruk växte fram i närområdet. De Jönköpingsorienterade herrgårdarna blev ett första och i det distinkta landskapet mycket åskådligt tecken på hur det urbana kunde spränga stadsområdets snäva gränser. 58 Medeltidsstaden 58, T. Areslätt s. 19, 21f 59 Lönnroth och Delblanc 1993 s B och K 1988 s. 128f; Ahlberg 2005 s , kartbilagan s Ahlberg 2005 s Schück 1959 s. 289f 49 Genom muntligt meddelande, för vilket jag tackar. 50 Medeltidsstaden 58, T. Areslätt s PSS I: PSS I: Man känner från Magnus Ladulås tid åtta olika mynt, som alla prytts med bokstaven M i olika utförande. De antas komma från de åtta myntverk som nämns i testamentet; se Lagerqvist och Nathorst-Böös 1968 s. 111f; Klackenberg 1992 s PSS I: Medeltidsstaden 58, T. Areslätt; Hansson 2008 s. 127f. 56 Fritz 1973 s. 94f; Hansson 2008 s Rydberg, 1881; G. Weiler 1952; Medeltidsstaden 58, Jönköping, T. Areslätt s. 82. Skiss från omkring år 1611 över det nya tänkta Jönköping som även visar den förstörda stadens borg (f d franciskankonvent) och kyrka: KrA SFP Jönköping 2.

31 Tredje akten - flerkärnigt stadslandskap De stora nivåskillnaderna kring Jönköping gav tidigt upphov till industriella aktiviteter. Dunkehallaån drev flera kvarnar. Under 1600-talets första hälft anlades borr-, slip- och polerbruk, jämte valk- och sämskstampar för Jönköpings faktori. Vid mitten av 1800-talet fanns femton vattendrivna verk i drift utmed ån.62 Även vid Huskvarnaån växte tidig industri fram. År 1680 flyttades gevärsfaktoriet hit och därefter en krutkvarn som sprang i luften på 1790-talet, och sedan inte återställdes. Under senare delen av 1800-talet diversifierades vapenfabrikens produktion mot konsumtionsvaror som symaskiner, cyklar och senare även motorcyklar. Vid Ådalsfallen anlades i början av talet Ebbes elkraftverk, med monumental nationalromantisk exteriör. Kring dessa anläggningar uppstod ett brukssamhälle som mot slutet av 1800-talet började anta stadsmässighet, och som nämnt fick stadsrättigheter år Redan under medeltiden hade järnframställning tagit fart i Tabergstrakten. År 1621 fick Tabergs bergslag privilegier som tillät det fungera som en självständig administrativ enhet vid sidan av staden. Vid mitten av talet tycks verksamheten ha stått som högst, då hela fem hyttelag bildades i Måsarps, Sandseryds och Barnarps socknar. 64 Senare tillkom Norrahammars bruk. 62 Medeltidsstaden 58, T. Areslätt s B och K1988 s. 64, 96f, 126f, 150f. 64 B och K1988 s. 117f. Jönköping omgavs alltså tidigt av ett flerkärnigt industriellt intensivområde. Visserligen kunde det skapa oreda i resursflödena, så att den tidens regleringar kunde motverka varandra. Så kunde stadsborgarna klaga på att Tabergs bruks privilegier användes till förfång för Jönköpings handel. 65 Men på det hela taget och i det långa perspektivet måste staden ha stimulerats av näringslivet i omgivningarna. Det blir uppenbart när Jönköping vid mitten av 1800-talet inledde sitt tredje utvecklingssprång som skulle få hela det flerkärniga tätortsområdet att växa samman under 1900-talet. Till förutsättningarna för det hör öppnandet av Göta kanal, denna i viss mening föregångare till den planerade Götalandsbanan, som stod färdig år Borgerskap och bruksägare svarade slag, med en utbyggnad av Jönköpings hamn. En smärre handelsflotta bildades och kanalnyttjandet fick fart under 1840-talet. Stapelvaror som järn, smide och gjutgods, spannmål och trävaror utskeppades till Göteborg och Stockholm. Samtidigt blev Jönköping införselcentrum för spannmål från Vista, Vedbo och delar av Östergötland; det vidaresåldes till Tabergs bergslag och de spannmålsfattiga häraderna i nordvästra Småland. År 1845 etablerades Jönköpings tändsticksfabrik, som snart skulle sätta staden på världskartan. Lokaliseringen var märklig, eftersom den enda råvara som fanns tillgänglig lokalt var aspvirke, medan stångsvavel köptes från Sicilien, stenkol och andra komponenter från England eller Tyskland, papper fick man från Göteborg, svart sand från Skåne, med mera. Bakom initiativet stod två bröder, Janne och Karl Lundström och det var tydligen deras hemkänsla i staden, och Göta kanal som låg bakom att fabrikationen förlades dit. Redan på 1850-talet kunde man avsätta närmare 80 procent av produktionen i England. Snart tog bröderna patent i flera länder på innovationen Säkerhetständstickan, vilket gjorde fabriken världsledande. Ur detta framväxte Svenska Tändsticksaktiebolaget AB som ledande aktör på världsmarknaden. Ett stort modernt industriområde uppbyggdes vid Vätterstranden i stadens västra del. Bröderna låg även bakom Jönköpings Mekaniska Werkstad och Munksjö pappersbruk. Under 1800-talet tillkom också Sahlströms spinnerifabrik, och ett flertal snickeriföretag, vilket ledde till att själva staden redan i början av 1900-talet hade omkring 4000 fabriksarbetare. 66 Prägeln Den flerkärniga stadsbygd som idag uppfyller dalbottnen och klättrar upp längs de omgivande branterna berättar alltså om en ovanligt omskiftande historia, som senare ska visas började långt före stadsgrundningen. Det är redan trångt kring dess förtätade, värdefulla miljöer. Och det förefaller som om Götalandsbanans konstruktörer här står inför sin allra största utmaning, som kanske bäst kan lösas genom att man söker samspela med och förstärka platsens rika arv. Bogesund Ulricehamn Förutsättningar och framväxt Ulricehamn bär sitt drottningklingande namn sedan Under det gamla namnet Bogesund finns den omtalad sedan År 1371 nämns orten på sätt som tyder på att den fått stadsrättigheter, men det är först på 1470-talet som den klart och tydligt kallas stad. Mycket få medeltida fynd har gjorts och stadens uppkomst är något av en gåta. Fornlämningar av järnålderskaraktär är talrika i grannsocknarna, men saknas i Ulricehamn, vars socken av gränsfiguren att döma är en utbrytning ur den fornminnesrika Vists socken. Henrik Klackenberg har föreslagit att traktens stormannaätter, främst Vinstorpaätten, kan ha önskat en merkantil hållpunkt vid Ätra-stigen. Ätten hade vid 1500-talets mitt ett godskomplex med över 70 gårdar i trakten, varav en större lantgård i själva Bogesund. 68 Strax norr om tätorten mynnar Ätran ut i Åsunden. Ortnamnet Bogesund har antagits betyda det besvärliga sundet och syftar på själva utloppet. En viktig del i stadens ekonomi var driften av i trakten uppköpta oxar genom Västergötland mot Närke. Men staden hade också handelsförbindelser över danska gränsen och var av det skälet djupt hatad av Gustav I som sa sig vilja sätta eld på det prackarenästet. 69 I anslutning till striderna på Åsundens is 1520 och Daniel Rantzaus fälttåg till Västergötland 1566 brändes staden 70, något som gör att de mycket låga befolkningssiffror cirka 200 personer man diskuterat från och 30-talen respektive från 1570-talet kan utgöra lågvattenmärke i dess utveckling. 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Förslag på återuppbyggande av Jönköpings medeltidsstad från omkring Förslaget genomfördes inte men planen kan ge ett intryck av den äldre stadens struktur. KrA SFP Jönköping 5. Men utvecklingen var inte problemfri. Att liberaliseringens förlorare hantverkare och gesäller kastade sten på länsresidenset revolutionsåret år 1848, var i sammanhanget en paradox. Ute i Europa var det industrins nya proletariat som revolterade detta år. Och år 1855 knakade det redan i industristaden Jönköpings fogar. Mot bakgrunden av Krim kriget och svaga skördar ledde ökande matpriser till kravaller riktade mot spannmålshandlare och brännerier. Borgmästare och polis tappade kontrollen, Jönköpings regemente kallades in. Konflikten spreds till Gränna och Huskvarna. En notis i Västmanlands läns tidning inspirerade till upplopp ända borta i Västerås. 67 De nya kommunikationerna spred konflikter, klasskampens enkla frontbildning var redan på väg. 65 PSS VI: 250, Berglund 1990 s ; af Geijerstam 1968 s Adolfsson 2007 s. 177 Prägeln Det gamla Bogesund var av allt att döma djupt involverat i gränshandeln ner mot Halland, men Borås skulle efter tillkomsten på 1620-talet snabbt överflygla sin granne. Ulricehamn hade endast obetydligt inflytande på hemproduktionen och gårdfarihandeln i omgivningen, utom under första hälften av 1800-talet, då staden likställdes med Borås. Då fick också Ulricehamn rätt att utfärda handelspass; från år 1822 fick man även ursprungsstämpla varorna. Dessa reformer fick till följd att Ulricehamns befolkning mer än fördubblades från omkring år 1815, eftersom många knallar skenskrev sig där. Glädjen blev dock kortvarig, för när nya liberala näringslivslagar antogs år 1846 och år 1864 flyttade de raskt ut på landet igen. 68 Medeltidsstaden 42, H. Klackenberg. 69 Winberg 1997 s Norborg 1997 s ; Lindqvist, G s. 8f. 31

32 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup 32 Därefter sjönk Ulricehamn tillbaka i en position som merkantilt centrum för en herrgårdsbetonad trakt till den grad att ståndspersoner men inte borgare besatte stadens högre ämbeten. Det antas ha motverkat utvecklingen av industrier. Mer i samklang med den styrande gruppens intressen var att staden också utvecklades till kurort. Den fick en perifer och sen anslutning till järnvägsnätet och dess tillväxt har förblivit blygsam.71 Byggnadsbeståndet har tillkommit efter en omfattande brand år 1788, men bär ändå en ålderdomlig prägel genom att äldre kvarters- och tomtindelning på det hela taget finns kvar. Borås En ovanlig stadsgrundning Borås tillkom enligt stadens äldsta och uttalat provisoriska privilegium år Några invånare i Marck och Winheredh (Vedens härad) som brukat sälja traktens produkter över hela riket hade i underdånighet förklarat sig beredda att slå sig ner vid Torpa kyrka i Veden och där grunda en stad. Nöjd med detta beviljade Gustav II Adolf dem rätten till stadslag, att utse borgmästare och ämbetsmän, samt driva handel, han gav dem dessutom några bondgårdar och medgav preliminär skattefrihet på två år. 72 Man ska veta att det hörde till tidens sed att förmå den berörda befolkningen att i underdånighet be kungen att få grunda stad, även om det vore det sista de ville. Följande år kom fullständiga privilegier, ställda till de trogna undersåtar som på kungens förslag velat slå sig ned i Torpa och bygga stad. Platsen vid kyrkan var redan utstakad av landshövdingen. Folk som bodde där måste flytta. De förut beviljade rättigheterna bekräftades. Kungen hade även tänkt ut ett stadsvapen åt dem: twå vllesaxer, den ene med vdden nedh åt och den andre med vdden vp wändhe och fastslog att staden effter denne dagh skall Boeråås kalladh blijwa. För att staden också skulle få tillräckliga jordar trängdes ännu fler bönder undan, som skulle kompenseras på annat håll; de nya boråsarna fick nyttja marken för fäbete, vedhuggning, åker och äng mot en avgift till staden, och pengarna brukas till dess bästa. Man fick två frimarknader som endast svenskar och inrikes boende skulle få besöka, men ingen främmand eller vthlandsk och så mycket som 12 års skattefrihet. Så långt är detta ett ganska normalt stadsprivilegium från denna av talrika stadsgrundningar präglade tid, men frihetsåren var ovanligt många och förbudet för utlänningar på frimarknaderna signalerar något ovanligt. Det blir efterhand tydligt att Borås fått en speciell uppgift att lösa. Här fanns bestämmelser som motverkade att arv, särskilt att fast egendom tillföll folk på landsbygden. Lanthantverkare förbjöds inom fyra mils radie, ville de fortsätta fick de flytta till Borås och den som en gång blivit borgare där var nästan livegen där och endast till stora kostnader kunde han efter lång karantän göra det. Det kommer också en motivering för de många specialbestämmelserna, här återgiven med normaliserad stavning: Efter vi synnerligen igenom denna stads fundation därefter har traktat och sökt, att vi måtte avskaffa de vthlöpare som härtill 71 Norborg 1997 s ; Ahlberger 1997 s PSS VI: 59. av allmogen på landet om deras varor uti linne- och ylleväv, smide och träkärl är krediterade blivna och således härtill har varit städerna såväl som vår handelsordinantia till prejustis och förfång, därför stadga vi nu härmed om förbemälta vthlöpare således: att ingen av dem efter dessa privilegiers datum må eller ska ha lov eller tillstånd till sådant yttermera vthlåp kring om riket utan skall sig i staden nedsätta och därsammastädes burskap vinna. Skulle en utlöpare därefter påträffas skulle han berövas sitt lager till stadens bästa. 73 Vändningen Men den ambitionen hade varit för hög och i april år 1624 retirerade kungen. Boråsarna fick unika rättigheter att bedriva dörraköp med traktens produkter: att de efter deras privilegiers lydelse måge besöka vad ort de har lust här i vårt rike med sina wharur, som är allehanda hemgiordt smide och af trä giordt arbete, sampt huadh elliest der nedre vthi landzenden göres och tilarbetes, och dett hoos huem dem täckes förytra och försälia i städerne och åå landet.gårdfarihandeln fick alltså bli kvar om den bedrevs från staden. Året därpå fick ståthållaren på Älvsborg order se till att hantverkarna inom fyra mils radie äntligen skaffade sig burskap i Borås. Om de tredskades fick han ta in dem i knektehopen. Kungen förklarade även att när Borås borgare betalt lilla tullen (inrikestullen) hemmavid skulle de vara tullfria i rikets andra städer. År 1627 förtydligades reglerna (normaliserad stavning): Alltså skall var man som ifrån Borås ankommer, till vilken stad det helst vara kan, specialiter bevisa alla de partzeler (varor) med en viss (äkta) tullsedel förtullat ha, och sedan måge de med samme sin köpenskap i alla andra städer fria bli efter hans Kgl Maj:ts brev. 74 Med dessa förutsättningar kunde Borås snart inta en unik ställning i det svenska stadsväsendet. Dess rykte beskrivs på följande sätt av en ironisk kommentator från upplysnings tidens Stockholm: Borås är vida kändt för handel, folk och makt, Dit munter arbets flit har rika skatter bragt. Fast vilda ocean dess kölar ej få skära, Och till en upptäckt verld det Svenska jernet bära; Dock hvilar handlen där på mera stadig fot, Den räds ej vågens svall, ej vexelcoursens hot. Man ser ifrån Borås hvart år en idog skara, Med tusend foror kring i hela Sverge fara, Som sén ny rikedom med sig tillbaka drar: Kort sagdt, uti Borås vårt land ett Tyros har. 75 Strofen förutsätter viss kunskap om den rådande näringslagstiftningen. Borås var visserligen ingen stapelstad med rätt att driva utrikeshandel, men heller ingen underordnad uppstad som samordnade handeln med ett mindre omland och det hade sin egen tillverkning och hela Sverige som marknad. 73 PSS VI: PSS VI: Olof Rudbeck den yngste, Boråsiade. Poeme i fyra sånger (1776), Borås 1966 s. 10. Prägeln Den stad som växte fram på Viskans östra strand fick närmast triangulär form, anpassad till två åkrökar av ungefär, form -ع varigenom den till hälften kom att omslutas av vatten. Den fick redan från början ett rutnätsmönster. Bogesundsvägen förvandlades till genomgående gata som via ett torg nådde den enda bron över Viskan. Stadens staket inskrev ett fåtal byggnader vid brofästets västra sida. Torpa kyrka låg inom stadsområdet, omgiven av tresidigt gatunät som bildade triangelns topp. 76 På 1660-talet byggdes kyrkan ut kraftigt och gavs namnet Caroli kyrka, men den innehåller ännu rester av Torpa sockens medeltidskyrka. 77 Efter en stadsbrand år 1681 tillkom en betydligt större plan som säger sig ange hur den är funderad och hur gator och tomter blivit regulerade efter branden. Den är kvadratisk till formen och uppvisar regelbundet gatunät, kyrkan ligger på samma plats, medan torget antingen blivit felritat eller påtänkt att flyttas en kvartersbredd österut. Den genomgående gatan förbinder fortfarande Bogesunds- och Göteborgsvägarna, men låg numera sydligt i staden. Det är tydligt att denna plan är ett utkast och bara kom att genomföras öster om Viskan, medan den bergiga västsidan successivt togs i anspråk under friare former. Vad den emellertid säger är att man nu dimensionerade för en betydligt större stad. 78 Borås brann igen åren 1727, 1822 och 1827, men återuppbyggdes varje gång i 1682 års plans anda, även om gatorna breddades och planen utvidgades mot väster och söder, särskilt efter den senaste incidenten. Trots omfattande ombyggnader under efterkrigstiden är denna planstruktur i huvudsak bevarad, konstaterar Nils Ahlberg. 79 Med sina undantagsregler hade Borås vuxit snabbt. År 1680 lokaliserades landshövdingen i Älvsborgs län hit, men efter stadsbranden flyttades residenset till Vänersborg. Under 1700-talets senare del kärvade utvecklingen och invånarantalet gick tillbaka något. Från denna tid hör vi även talas om folkliga oroligheter i Boråstrakten, som en Stockholmsyngling ironiserade över i en skämtsam antiktravesti kallad Boråsiaden, ur vilken redan citerats. 80 Men ekonomiskpolitiskt behöll den sin särställning till år 1803, då knallehandeln sågs över i en mot Borås kritisk anda, vilket som nämnt slutade med att Ulricehamn fick motsvarande rättigheter, till dess förutsättningarna ändrades i grund med näringslivsreformerna åren 1846 och Under tiden hade textilslöjden i Marks och Vedens härader börjat organiseras i industriell riktning. Den första fabriken öppnades av den legendariske förläggaren Sven Eriksson i Rydboholm år Förläggare och fabrikörer importerade bomull och traktens tillverkning ersatte textilimport. Industrialiseringen hade alltså sin början på landsbygden, som en direkt avknoppning av förläggarväsendet. 76 Uppmätningar från 1640-talet en stadsplan och lantmäterikarta över stadsjorden som endast återger bebyggelsen summariskt tycks stämma någorlunda överens, se vidare Ahlberg 2005 s (Kartbilagan s. 8f). 77 Våra kyrkor s Ahlberg 2005 s. 394f (Kartbilagan s. 9). 79 Ahlberg 2005 s För sjunkande befolkning, se Urbaniseringsprosessen i Norden, 2, Sverige, B. Ericsson 1977 s. 121; för Boråsiaden, se under Vedens härad nedan.

33 Men Borås svarade på näringsreformerna med att dra till sig industrier. Staden hade ju alltid haft en nära men kanske problematisk relation till lantproduktionen. Under följande period utvecklades den explosivt när området väster om Viskan fylldes med fabriker; mellan åren 1875 och 1910 växte deras antal från 16 till 97 och staden blev, vid sidan av Norrköping, rikets ledande textilcentrum. Textilindustrin har konkurrensutsatts under senare årtionden, men lever kvar i nischer. Borås är också centrum för svensk postorderhandel, vilket säkert är en modernare version av knallarnas gamla vandringar. 81 Städerna och Götalandsbanan Linköping, Jönköping och Borås kommer att angöras av Götalandsbanan, vilket i samtliga fall medför betydande utmaningar. Som kulturmiljöer bär de var för sig prägel av sin respektive uppkomst och historia, som har den egenheten att vara väsensskilda men ändå leda till mycket likvärdiga städer. Linköping växte fram på en uråldrig mötesplats, en smula trögt men aldrig hotat tack vare sin naturliga centralitet. Jönköping var ursprungligen en gränsstad mellan de båda Götaländerna, med vissa förutsättningar att i Visingsös efterföljd utveckla dominans över dem båda och lokaliseringen av Göta hovrätt hit var en uttalad viljeyttring i denna riktning; Borås anlades av kungamakten i en från statsekonomisk synpunkt anarkisk utmark, stadens egentliga uppdrag var polisiärt, vilket visade sig inte fungera istället fick den enastående fördelar och lyckades med dem centralisera gränslandens hushållsflit och gårdfarihandel. Idag är Linköping, (Stor)Jönköping och Borås tre fullt jämförbara städer, alla numera kunskapscentra med högteknologisk industri och akademiska utbildningar. 81 Östblom, Hjelm och. Helmfrid 2004 s , Borås , utsnitt. LMV:O4:50-4. I alla tre miljöerna sitter den historiska dimensionen trångt, det är naturligt att så är fallet i så komplexa och dynamiska miljöer, men förhållandet genererar samtidigt en utmaning för Götalandsbanans byggare att inte ytterligare utarma dem. Hur lösningarna ska se ut kommer att kräva särskilda utredningar, som inte här kan föregripas. Även Ulricehamn förutsätts få en direkt beröring med den planerade Götalandsbanan, här är utgångspunkten delvis annorlunda. Kulturmiljövärdena består i högre grad av det känsliga samspelet mellan bebyggelsen och den berättelsedigra naturen, Ätrastigen, Åsunden och allt vad dessa namn påminner om. De städer som blev frukten av Östra stambanans tillkomst på 1870-talet som nämnt Mjölby, Tranås och Nässjö och kan också på olika sätt förutsättas bli påverkade, framför allt om de får indirekt förbindelse till Götalandsbanan. Men det har inte ingått i förstudiens uppdrag att närmare pröva konsekvenserna av dessa eventualiteter. Försörjningslandskap och demografiskt tidsdjup Naturen bakom kulturen Försörjningslandskapet, människans grundläggande ekonomiska organisering av sitt territorium, har vuxit fram ur mötet mellan hennes förväntningar och kunskaper och de förutsättningar naturen erbjuder. Vi kan utgå från att människans förhållande till landskapet har avsett att kombinera olika slags resurser. Därför ligger de mänskliga biotoperna normalt på tvärs över olika naturtyper. Boplatsen, gården, byn, eller mer generellt den primära enheten, har genom den hittillsvarande historien varit människans funktionella bas. För att reglera grannrelationer, ägande och lösa ömsesidiga problem har sekundära, eller om man så vill, högre indelningar skapats. De primära enheterna grupperades redan i förhistorisk tid i större samhällen, där vi på sekundär nivå urskiljer härader och på mer övergripande land(skap). Det var först möjligheterna till högenergitransporter och koncentrerat boende i vidsträckta stadslandskap som under 1900-talet löste upp den direkta kopplingen mellan ett fungerande lokalsamhälle och dess invånares försörjning. 82 Därför kommer försörjningslandskapet och det demografiska tidsdjupet här att redovisas med den historiska häradsindelningen som bas. Häraderna som metod Historien har avsatt spår av centrum/periferirelationer och cykliska processer på flera nivåer, men för ett studium av lokal samhället har häraderna den särskilda fördelen att vara direkt konstruerade för att kärnbygdens invånare skulle ha tillgång till utmarksresurser (häradsallmänningen), samtidigt som deras tusenåriga existens erbjuder en robust ram för att följa processers gång i landskapet. 82 Blomkvist 2007 s Häraderna verkar dessutom vara den gruppering, inom vilken primärenheternas invånare tidigast började samlas för att angripa gemensamma problem. 83 Termen härad är omdiskuterad, men ett förslag är att den avser en skara som rider till samma tingsplats. Indelningen i härader går ibland tillbaka på urgamla stamområden och de bär i vissa fall namn efter vad som redan var välavgränsade bygder när indelningen gjordes. Andra häradsnamn nybildades i samband därmed, och fick då ofta namn som anspelade på själva tingsplatsen. I Västra Östergötland, där naturliga gränser inte så lätt framträder, verkar häradsindelningen ha lagts ut ovanifrån redan under förhistoriskt tid. 84 Häradstinget var den institution där den lilla historien konfronterades med den stora. Där tillämpades lagen, tidigast landskapsvis, från 1300-talets mitt också på riksnivå, där utkämpades en seg dragkamp mellan det skrivna ordets ny modigheter och de av alla kända men oskrivna sedvänjorna; där såldes och köptes mark medelst skötning (säljaren lade en torva av den i köparens sköte) inför menighetens ögon, där skulle budkavlen skäras upp om fiender nalkades och frid stiftas mellan tvistande släktkretsar. Där tog steg för steg den centrala makten kommandot över lokalsamhället. Tingsställen var ofta fast etablerade i anslutning till mötesplatser av förhistorisk ålder, men kunde i vissa härader skifta mellan flera ställen. Från 1500-talet blev häradernas avtryck i landskapet tydligare, tingsplatsen blev efterhand bebyggd med tingshus. För vårt område är det av betydelse att Göta hovrätt år 1638 uppdrog åt landshövdingarna att se till att häraderna fick ett permanent tingsställe. Ibland kan tidsdjupet vid gamla tingsplatser vara hissnande, särskilt när de ligger i anslutning till monumentala fornminnen. I häraderna fanns en häradshövding som ursprungligen var just en hövding, rekryterad ur den lokala eliten, men med tiden blev yrkesdomare. 85 Ur medeltidens fogdeväsende organiserades häradsfogdar (kronofogdar), vilka år 1634 lades under de nyskapade länsstyrelserna. Kronofogden hade tillsyn över vägväsende, gästgiverier och annan infrastruktur, kronoskogar och allmänningar, vakade över lag och ordning, samt bar upp skatten; där den bestod av naturaprodukter lades dessa in i ett särskilt kronomagasin. Han kommenderade för dessa syften ett antal länsmän och fjärdingsmän. Häradsskrivarämbetet var däremot sidoordnat. Dess innehavare deltog i skatteuppbörden och hade som väsentlig uppgift att kontrollera att fogden inte försnillade den. 86 För alla dessa befattningshavare inrättades boställen, där kronans landbor var dagsverkspliktiga. Andra centralfunktioner tillkom som föranledde representativt byggande, som ibland kunde samverka med varandra, exempelvis kyrkans motsvarade funktioner, gästgivargårdar eller indelningsverkets officersboställen som skulle forma ett slags elitära landsbygdsmiljöer. 83 Socknarna är i allmänhet för små, för att kunna användas på detta sätt. 84 MEL RB 1 2; Andersson 1965 s. 167f, 350; Claëson 1987 s , ; Reinholdsson 1998 s Claëson 1987; Reinholdsson 1998 s , Westerhult 1965; Tegengren 1943; Bergström 1993 s Kulturarvets strukturer och tidsdjup 33

34 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Där de finns intakta äger sådana miljöer stort värde, som exempel på det förindustriella samhällets organisering, karaktär och mentalitet. Ofta blev de i ett senare skede innovationscentra i samhällets förvandling. Ett exempel: I Väderstads kyrkby, Göstrings härad, på den plats där landsvägen Linköpin Mjölby korsar den nordsydliga häradsvägen, ligger enligt häradskartan från 1870-talet kyrkoherdebostället sida vid sida med häradsfogdens boställe, och ett avvecklat komministerboställe, allt intill kyrkan och skolhuset. I närheten har en postanstalt öppnats, ett tegel bruk anlagts, och i den näraliggande byn Östad finns gästgivargård. Längs häradsvägen finns åtskilliga småställen. Här håller en tätort på att ta form. Nu följer en totalhistorisk skiss av de härader i Östergötland, Småland och Västergötland som kan komma att konfronteras med Götalandsbanan. R A P P E S T A D S S N S J Ö G E S T A D S N G A M M A L K I L S N N Y K I L S S N Sjögestad Rappestad Gammalkil Ledberg Vikingstad Ulrika Nykil L E D B E R G S S N R Å K E R E D S S O C K E N V I K I N G S T A D S N N Y K I L S S N Tingsplats I följande kapitel återkommer ofta klassificeringsbenämningarna upplevelselandskap (ett kulturlandskap som så att säga talar för sig självt), inlevelselandskap (som fordrar kunskap för att kunna läsas ), samt dokumentlandskap (som bevarar värden punktvis men där helheten gått förlorad). Mer om metodik och definitioner finns att läsa i kapitel 8. Lokalhistoria och landskap i fem östgötska härader Helheten Götalandsbanans sydvästliga huvudriktning från Linköping mot Jönköping möter ett landskap som är representativt för hela Östergötland. Ett stycke av den rika, bördiga slätten, följs av övergångslandet med större skogklädda partier, varefter bygden steg för steg sammanträngs i snävare ådalar, framför allt Svartåns dalgång, medan landet som helhet successivt höjer sig. För att använda de historiska benämningarna består utredningsområdet av Hanekinds, Valkebo, Vifolka, Göstrings och Lysings härader i Östergötland Västanstång, det senare en gammal fiskal benämning som erinrar om den försvunna kungsgården Stång vid Stångån. Häraderna har haft rätt likartade förutsättningar och de stora dragen har utvecklats parallellt, de kan därför i vissa stycken beskrivas kollektivt. Gemensamt för dem är att de från ungefär mitten på slätten sträcker sig i långsmala, nord sydliga stråk ner mot länsgränsen respektive Sommen. Gemensamt för dem är också att de under medeltiden grundade sockenkyrkorna ligger på slätten och i övergångsbygden, som tycks ha varit fullkoloniserade sedan yngre järnålder ( e.kr.). Folkmängden tycks ha fortsatt öka fram till 1300-talet, så att östgötabygden spillde över mot utmarkerna. Där växte rusthållsfrälset fram under sent 1200-tal, och områdets herrgårdar ligger i många fall fortfarande här. Ett av skälen till att frälsets sätesgårdar hamnade i övergångsbygder var att slätten redan var upptagen av bönder. Sigurd Erixon framhåller ett annat, nämligen att de större höjdskillnaderna i dessa trakter erbjöd ståtligar och kanske mest avgörande var att häradsallmänningarna längst i söder var den markresurs som till stor del fortfarande var obebyggd. Frälset skaffade sig tillträde till dessa skogstrakter och utrustade nyodlare att röja för landbogårdar, där man bedrev boskapsskötsel och direkta utmarksnäringar i högre grad än jordbruk. Frälseexpansionen var emellertid större Östanstångs än här (i Kinda härad hade frälset vid medeltidens slut 46 procent av jorden). U L R I K A S N Sätesgård Sockencentrum Kyrkoherdeboställen etc. Efter missväxter och pestepidemier, inledda av den världsomspännande digerdöden reducerades folkmängden uppskattningsvis med procent. Från mitten av 1400-talet började trenden åter vända uppåt, och en ny kolonisationsvåg inleddes. Först från 1571 kan vi följa utveckling i tillförlitliga källor. 34 Vikingstad socken i Valkebo härad, utsnitt ur Häradskartan. Valkebo härad i Östergötland, med ingående socknar och centralplatser/-funktioner. Illustration: Stephan Schumpp. Under tidigmodern tid fram till 1800-talets slut ökade således befolkningen hela tiden. Mellan åren 1571 och 1751 växte samtliga fem härader med mellan 300 och 400 procent. Under de drygt hundra åren mellan 1751 och 1865, ökade de bara med mellan 170 och 190 procent.

35 Vifolka var hela tiden det tätast befolkade häradet med 6 invånare per kvadratkilometer år 1571 och dryga 35 invånare per kvadratkilometer år Under samma tid gick Lysings från drygt 4 invånare per kvadratkilometer år 1571 till omkring 27 invånare per kvadratkilometer år 1865, Valkebo från drygt 3 invånare per kvadratkilometer år 1571 till omkring 24 invånare per kvadratkilometer år 1865, medan Hanekinds och Göstrings härader bägge gick från under 3 invånare per kvadratkilometer år 1571 till invåmare per kvadratkilometer år Det verkar som om dessa siffror säger något generellt om häradernas struktur. Tabell 1. Se faktaruta Demografiskt tidsdjup nedan Östergötlands län: År 1571 År 1751 År 1865 Hanekinds hd , 43 km² 5 (7) socknar Valkebo hd , 21 km² 8 (7) socknar Vifolka hd , 04 km² 9 (8) socknar Göstrings hd , 29 km² 9 (12) socknar Lysings hd 454, 24 km² 8 (9) socknar Folktätheten tycks motsvara att Vifolka enbart utbredde sig över slätt och övergångsbygd, det gjorde Lysing till största delen också men täckte även ett stycke av Håla veden, medan särskilt Göstrings och Valkebo härader innehade stora utmarker. Endast för Hanekinds härad slår denna förklaringsfaktor fel. En orsak till den kraftiga ökningen i alla härader fram till 1751 kan vara att folkmängden varit extremt låg år 1571, några år efter Rantzaus härjningar. Men att den trots stormaktstidens alla påfrestningar kunde fortsätta att stiga så markant, måste ha en kompletterande förklaring möjligt är att det var under den tiden slättens fulla odlingspotential började komma till sin rätt. Slätten Slätten Västanstång är en av Sveriges äldsta kulturbygder, kontinuerligt befolkad sedan äldre stenåldern, då delar av den ännu låg under Ancylussjöns yta och människor sökte kustnära boplatser. Fornlämningar och fynd berättar att den därefter varit befolkad i alla tider. Som framgått har trakten spelat stor roll i svensk historia, särskilt från tidig medeltid till 1600-tal. Idag bär slätten mest prägel av bondeklassens starka ställning från senare delen av 1800-talet och framåt, genom de nya mangårds- och ekonomibyggnader som då uppfördes, och de efterhand allt större åkersystem som tagits upp. Den fortgående agrara revolutionen har omgestaltat landskapet och dagens industriella åkerbruk ger den bitvis ett ödsligt uttryck. Det gamla odlingslandskapet är med några få undantag borta. Påfallande är också att historiskt viktiga sockencentra, ofta mötesplatser sedan förkristen tid, liksom på kommando omgestaltades under sent tal eller 1800-tal. Behovet att kraftigt förstora kyrkorna förklaras förstås av folkökningen. De nya kyrkor som byggdes var klassicistiska, många kan kallas gustavianska, i sin formgivning och kyrkplatserna tenderade att städas för att passa. Att man ofta rev de medeltida kyrkorna tyder på att man tyckte sig göra framsteg. 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Östgötaslätten påminner därför om en stor scen där många minnesvärda föreställningar kreerats, av vilka man kanske kan uppfånga en genklang i kulisserna, åtminstone om man får tro ett par strofer ur en dikt: Demografiskt tidsdjup Tabell 1-3 visar undersökningsområdets demografiska utveckling vid tre tidshorisonter. Dels vid år 1571 då den äldsta tillförlitliga källan upprättades (Älvsborg lösen), dels vid 1751 då Tabellverket utförde sin första officiella folkräkning, dels vid 1865, ett godtyckligt valt år från det skede då landsbygden var som tätast befolkad. Häradernas sockental anges dels efter Palm 2000, där situationen kring 1750 rekonstrueras, dels också (parentetiskt) efter Nordisk Familjebok (2 uppl.), som belyser situationen vid 1900-talets första årtionden. Uppgift om yta är Principiell skiss för hur ett härad organiserades med hjälp av ett antal befattningsmän. Illustration efter Bergström 1993, tecknad av Ulrik Lange. 35

36 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Men minnet bor vid väg och dike och sagan står bak stigens krök. Det blommar slätter utan like kring runorna i Rök. 87 Vad denne diktare väl antyder är att stora delar av slätten är ett inlevelselandskap. Och det kan stämma att det för den som sätter sig in i historien finns viktiga geografiska grunddrag, gamla bykärnor är delvis urskiljbara, vägnäten på sockennivå är till stor del intakta, och även om de tätt liggande 1100-talskyrkorna blivit ombyggda till oigenkännlighet, så utgör många sockencentra historieöar i landskapet; så som en del mer aristokratiska miljöer gör i övergångslandskapet, påminner de om tidsdjupet på slätten, 87 Axelsson 1998 s. 36. åsänkor och enstaka bevarade rågångar hjälper till. De strödda lämningarna är för att tala med Holger Arbman minnesmärken som likt rynkorna i ett människoansikte, spår efter ett långt liv med dess glädje och bekymmer, ger landskapet dess karaktär. 88 Till inlevelselandskapet bidrar med all säkerhet också denna bygds starkt markerade andliga dimension. För många människor har det särskild vikt att slätten var säte för några av det katolska Sveriges viktigaste institutioner och har frambragt fler personer med helgonrykte än någon annan del av landet. I särklass viktigast blev den heliga Birgittas klostergrundning i Vadstena, en av Sveriges rikaste institutioner med en godsmassa på över 800 gårdar strödda land och rike runt, till stor del i det för Götalandsbanan aktuella området. Birgitta kanoniserades i Rom år 1391 och hennes grav blev en av sen medeltidens viktigaste vallfartsorter i norra Europa. Något århundrade senare saligförklarades även hennes dotter Katarina, liksom Ingrid Elovsdotter som åren hade grundat ett systrakloster av dominikanorden i Skänninge, och när till sist den med Birgitta samtida linköpingsbiskopen Nils Hermansson också saligförklarats kan vi konstatera att en hel vallfartsgeografi var under medveten utbyggnad under senmedeltiden. 89 Med reformationen drogs klostrens egendomar in till kronan som använde dem för egna investeringar (Vadstena slott), en del hamnade hos adelsätterna som även på andra sätt ökade sitt innehav på slätten. Övergångslandet, dalgångarna och utmarken Söder om slätten breder de fem häradernas yngre bygder ut sig, mellan tilltagande trädvegetation på sandiga sediment, innan den öppna bygden sammanträngs i dalgångar omgivna av skog och landet höjer sig. En dansk som reste mellan Ydre och Vadstena i början av 1800-talet gjorde jämförelser mellan små enstaka jordbitar mellan klipporna som gav sparsamma skördar och ett frodigt sädesland. På slätten var socknarna små och hade bara invånare, medan de milsvida skogssocknarna hade flera tusen, nämnde han. Det vi säkert vet om höjdskillnaderna är att de erbjöd goda kvarnlägen. Sådana var eftertraktade av de stora institutionerna och det världsliga frälset. De skulle i många fall utvecklas till mångfacetterade industrimiljöer. Ett märkligt exempel är Öjebro kvarnby vid Svartån mellan Skänninge och Linköping, ett annat är Mjölby, båda med rötter i 1200-talet och både livskraftiga fram till vår tid, då Öjebro plötsligt förvandlades till ett industriminne genom en vattenreglering, medan Mjölby levde vidare och fortfarande är ett kvarncentrum. Ännu en är Boxholm, som under 1700-talet utvecklades till en innovativ manufaktur. Dokumentlandskapet 90 Sten- och bronsålder Omkring f.kr. låg delar av slätten ännu under Ancylussjöns yta och kustnära boplatser bildades i bland annat Linköpingstrakten. Från Littorinahavets tid finns fyndkoncentrationer i bland annat Tåkerntrakten. Vid yngre stenålderns början ( f.kr.) spreds småskaligt, extensivt jordbruk tillsammans med boskapsskötsel, gynnat av milt klimat. Sten- och bronsåldersindikationer bildar ett band i främst övergångsbygden mellan Tåkerntrakten och nuvarande Linköping, där även fynd av skafthålsyxor användbara för lövtäkt och flintskäror vittnar om odlingens expansion på lättare jordar. Från yngre stenålder och bronsålder härrör revirmarkerande monument (hällkistor). Dessa kollektiva gravar är ibland överbyggda med rösen. Med bronsålderns metallimport framträder fler monumentala högar och rösen. Man kan tänka sig att de utmärkte stamboplatser. Inte oväntat har de knappare odlingsmöjligheterna i övergångsbygden tilllåtit att äldre strukturer bevarats. Här finns större sammanhängande upplevelselandskap. I övergångslandet utbreder sig ett av Sveriges rikaste stensträngssystem som utgör kvarlevor efter den äldsta odlingen på fasta tegar i kombination med boskapsskötsel. Där dalgångarna tränger samman bygden möter man välbevarade agrara miljöer med bebyggelse från och 1800-tal. 36 Häraderna är den äldsta och längst använda indelningen av Götaland. Ett härad var område för rättskipning, förvaltning och lokalpolitik från vikingatid till 1900-talets början. I motsats till de yngre och mindre socknarna byggde häradsindelningen på en ekonomisk värdering av land skapet i centralbygd och utmark. Foto: Bengt Schibbye 88 Arbman 1958 s Norborg 1958; Fröjmark 1992; Fries 1977; Helmfrid 1962; Kaliff Huvudkälla till följande översikt är Natur och Kultur. Miljöer i Östergötland

37 Hanekinds härad struktur och värdekärnor Från yngre järnåldern ( e.kr.) tätnar tecknen på organisering av ett större samhälle, storhögar, gravfält och runstenar vittnar om en förtätad bygd med internationella utblickar.91 På kartan visas hur häraderna formats kring järnåldersbygderna. I historisk tid har tinget främst hållits i Slaka sockencentrum, där en minnessten över detta är rest; enstaka gånger förekommer Haninge och Tinnerö som tingsplatser. Vid slutet av medeltiden var sätesgården Slestad under något århundrade häradshövdingarnas boställe.93 Närmast Linköping ligger Hanekinds härad inklämt mellan Stångån, Svartån och sjön Rängen. Namnleden -kind antas syfta på ett släktområde eller klanområde, kanske för en grupp som trodde sig härstamma från en viss Hane. Namnet på dess äldsta kända tingsställe Hanögha (år 1390) antas bildat från ett ursprungligt Hanes högar, nu Haninge i S:t Lars socken.92 Bebyggelsen Som nämnt, förnyades agrarbebyggelsen i stor utsträckning Gemensamt för de sju socknarna Slaka, Kaga, Skeda, Kärna, S:t Lars, Landeunder 1800-talet. Där skiftena inte föranledde utflyttningar sparades en del ryd och Vist är att deras kyrkor daterar sig från 1100-talet eller 1200-talets äldre hus, varför en del bykärnor har tidsdjup ner i 1700-talet, men sällan början, men bara den vid Svartåns utlopp i Roxen belägna Kaga bevarar sin längre annat än genom fornminnen. Jordbrukets mekanisering har accelemedeltida karaktär och innehåller bekanta romanska och gotiska kalkmålrerat under hela 1900-talet, stordrift och monokultur har satts i system på ningar. Övriga kyrkor är ombyggda till oigenkännlighet under och Borensberg Borensberg därtill ägnade slättbygder, medan randbygdernas odlingssystem i allt högre tidigt 1800-tal, även om nedre tornvåningen och något väggparti ibland Boren Boren Motala Motala Lidköpinggrad beskogats. Det har från kulturmiljösynpunkt resulterat i att mycket bevarats. Det anförda gäller även S:t Lars i centrala Linköping. Götene Karlsborg Karlsborg av odlingsbygden nu är inlevelselandskap eller rena dokumentlandskap, Ljungsbro Ljungsbro Roxen Roxen medan agrara upplevelselandskap blivit ganska sällsynta, där de finns 92 Styffe 1911 s. 253; SEO s.v. Kind, Kinda. handlar det ofta om mer perifert liggande trakter. 93 Andersson 1965 s. 350f; A. Ericsson 2005 s. 188f. S Svart ån Vadstena Selinge Skövde Skara Vättern Hov Bjälbo Mantorp Skultorp Tåkern Vikingstad n llå pe Ka Tåkern Sturefors Sva rtån Byn Sörby i Landeryds socken bevarar en tomtindelning som karterades år 1691 och är bebyggd med tvillingstugor i två våningar från sent 1700-tal, samt ekonomibyggnader från senare sekel, dessutom finns flera järnåldersgravfält i området (riksintresse E 30). I Vist, medeltidens Husaby Vist, ligger storslagna herrgårdslandskap kring slotten Bjärka Säby och Sturefors, med byggnader från åren tal (riksintresse E 27 och 29), dock sannolikt för långt österut för att komma ifråga för en kanske kommande Götalandsbana. V Harg oån Åsb Svartån Visingsö Hökensås Tranås Gränna berg Sommen Timmele Vättern Mullsjö Skärstad Lommaryd Ulricehamn Sommen Kisa Lommaryd Aneby Ö Lägern Gullered Dumme Bottnaryd mosse Jönköping Täthetsbild visande idag kända lämningar från bronsålder i undersökningsområdet öster om Vättern.. Gunillaberg Komosse Tenhult Taberg Ö Lägern Huskvarna Täthetsbild visande idag kända lämningar från stenålder i undersökningsområdet öster om Vättern. Åsunden Forserum Säby Bankeryd Aneby Huskvarna berg Habo Hökerum Gingri Gripen- Kisa Vists kyrka är modern, uppförd sedan den gamla kyrkan brunnit år Vid Ladhungalundbro senare Kapellsbro i Vists socken fanns under senmedeltid ett kapell.96 Kärna socken var nära knuten till Linköpings domkyrka sedan medeltiden, och utgjorde biskopsprebende åren Det anförda gäller även S:t Lars i centrala Linköping. Svartå n Ätr an Skärstad Säby Svartå n ättern Tranås Gränna Gripen- Målsryd Tenhult Vikingstad n llå pe Ka Boxholm Hålaveden Norrut möter Kaga kyrkby med dess märkliga kyrka, antagligen uppförd som gårdskyrka och förknippad med kung Sverker I och hans ättlingar (riksintresse E 34). I Kaga socken finns därutöver stora kungshögar vid Sättuna och Allguvi ( e.kr.). Bägge dessa gårdar hade ägts av kung Valdemar Birgersson, som emellertid skänkte dem till domkyrkan i två omgångar för att läggas till grund för var sitt kanonikat. Miljön kring Svartåns utlopp samverkar dessutom med det på andra sidan högt belägna Vreta kloster Knivinge (riksintresse E35). Kärna socken var sedan medeltiden nära knuten till Linköpings domkyrka, och var biskopsprebende åren Socknen innesluter ett av SveriLinghem ges största järnåldersgravfält vid Tift, med omkring 600 synliga gravar, en provkarta på äldre och yngre järnålderns gravtyper, runda och fyrsidiga stensättningar, domarringar, treuddar, högar och sannolikt även kammarsturefors gravar (riksintresse E 33). Alvastra V Harg Visingsö Dalsjöfors Malmslätt lån Lil Mjölby oån Åsb Herrljunga ping Mantorp Tidaholm Boxholm Hålaveden Viskan Bjälbo En utfart i sydvästlig riktning stöter på Slaka sockencentrum med den gamla tingsplatsen; kyrkan behöll sitt medeltida torn vid ombyggnaden på 1700-talet, och här finns tre generationer skolhus; miljön sluter dessutom an till Lambohovs herrgård, med enhetligt 1700-talsbestånd av byggnader (Jean Eric Rhen) på ett dominerande parti av Slakaåsen, samt till ett järnåldersgravfält (riksintresse E 31). I denna riktning utbreder sig även Tinnerö eklandskap, med kilometerlånga stensträngssystem från äldre järnålder.95 Linköping Ödeshög Falköping istad Skänninge Hov Ödeshög yd Lillån Vättern Hjo Alvastra Sva rtån Linghem Malmslätt lån Lil Mjölby Hjo a Lillån Skänninge vartå n Vadstena Linköping Tibro Svartån 91 o Häradet innehåller många platser med upplevelsevärden, som på olika sätt illustrerar hur denna trakt blev centralbygd i Östergötland, men det är uppenbart att samspelet mellan dem försvåras av Linköpings sentida expansion.94 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Järnålder Från järnåldern berättar kontinuerligt använda gravfält om den ännu fortlevande bygdens struktur. I övergångsbygden bevaras omfattande stensträngssystem som upplevbara spår av äldre järnålderns jordbruk. De var hägnader kring åker och äng i moränbackarnas lätta och självdränerande jordar, som bildade fägator för boskapen mellan gården och betesmarkerna i skogen. Forserum Tagesson 2002 s ; Kaliff A. Ericsson 2005 s För uppgifter om kyrkors byggnadshistoria har jag här och i det följande använt uppslagsverket Våra kyrkor

38 Karlsborg Motala Borensberg Boren Ljungsbro Roxen holm ökensås umme osse 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup 38 Habo Taberg Tibro Vättern Bankeryd Hjo Huskvarna Jönköping Tenhult Visingsö V I S T A H D Skärstad Gränna T V E T A H D Forserum Vättern Alvastra Ödeshög Tåkern L Y S I N G S H D Hålaveden N O R R A V E D B O H D E4 Svartån Lommaryd Aneby S Ö D R A Gripen- berg V E D B O H D Vadstena 32 Hov Säby Bjälbo Svartån Tranås Eksjö Skänninge Svartån Svartån Boxholm Y D R E H D Mjölby Åsboån Åsboån G Ö S T R I N G S H D V I F O L K A H D Ö Lägern V Harg Mantorp Lillån Lillån Sommen Svartån Lillån Vikingstad Kapellån Kapellån VA L K E B O H D Linköping Malmslätt H A N E K I N D H D Linghem I västerut följer närmast Valkebo härad. Namnet utpekar den grupp som brukade samlas vid en förhöjning, en valk i landskapet. Under medeltiden var Gammelkils sockencentrum återkommande tingsplats i häradet, även om andra samlingsställen förekom. Torsten Andersson menar att den åsyftade valken var den grusås på vilken Gammalkils kyrka ligger. Norr om kyrkan slutar åsen i en spets som skjuter ut på slätten. År 1679 byggdes Stureforstingsstuga vid Gammalkils kyrka, år1691 flyttades dock tingsstället till Bankeberg, Vikingstads socken, möjligen också stugan. 97 Kisa Valkebo härad struktur och värdekärnor Under 1400-talet hörde de viktiga byarna Ullevi och Tornby norr om Linköping till Valkebo härad, som då alltså trängde fram ända till Stångån. Även fastigheter i Kärna socken tillhörde häradet. Enligt uppgift från talet hade fyra härader ifrån urminnes tider och hedendom underhållit Stångebro. Där möttes i nyare tid bara tre, Hanekind och Östanstångshäraderna Åkerbo och Bankekind. Man har antagit att Valkebo varit det fjärde härad som under medeltiden stötte samman vid den viktiga platsen. 98 Av de sju sockenkyrkorna är Gammalkils, Nykils, Rappestads, Sjögestads 99, Vikingstads (med Rackereds medeltida socken) och Ledbergs kyrkor från eller 1200-talen, men samtliga ombyggda mot slutet av eller i början av 1800-talet. Ulrikas lilla träkyrka invigdes 1737, namnet apostroferar drottning Ulrika Eleonora som stött utmarksinvånarnas önskan att bilda egen socken. Från senmedeltid känner vi tre sätesgårdar i häradet, Ulfsberg (Gammalkil socken), Vinäs (= Duseborg), Gismesta. Ledbergs kyrka är en viktig markör i landskapet, den färdigställdes år1851 i nyklassisk stil på platsen för dess medeltida föregångare. Detta sockencentrum, beläget på ett åskrön äger stort tidsdjup. Den till cirka 800 e.kr. daterade stora Ledbergshögen kan mäta sig med kungshögarna i Uppsala, här finns också en genom sina bilder märklig runsten, alltsammans anknutet till den närbelägna Bosgården, vars namn antyder att den varit ett ämbetsgods. I socknen finns även fornborgen Odensfors. Ledbergs socken, som år 1560 överfördes från Hanekinds till Valkebo härad, hör till den täta kulturmiljön kring dagens Linköping. Vifolka härad struktur och värdekärnor Vifolka härad ligger huvudsakligen utmed Svartåns högra strand. Namnet syftar på folket kring (kultplatsen) Vi som identifierats med den stora och fornminnesrika byn och socknen Viby, som på medeltiden skrevs Vibyskurusten. Det längre namnet indikerar något naturfenomen (stenklyfta? skärning?) som från början intresserat människor för platsen. Kyrkan bevarar torn och västvägg av 1100-talskaraktär, med långhus och kor nyuppförda på 1770-talet. Viby återfinns vid Göta landsväg och har av allt att döma varit häradets ursprungliga tings- och kultplats. 97 Andersson 1965 s Andersson 1965 s. 319; A. Ericsson 2005 s. 189f. 99 Söder om landsvägen vid numera Sjögestads motell står tre runstenar längs en äldre väg där Sjögestads s:n i Valkebo gränsade mot Viby s:n i Vifolka; se A. Ericsson 2005 s. 182f. De lämnar ett bidrag till diskussionen om häradsgränsernas ålder. Häradsgränsen anges även av en betydligt yngre sten. Täthetsbild visande idag kända lämningar från järnåldern i undersökningsområdet öster om Vättern. Röda gränsmarkeringar avser häradsindelningen, gröna punkter visar de äldsta kända tingsplatserna.

39 Dessutom fanns i häradet även Västra Hargs socken, där namnelementet -harg också utpekar en förkristen offerplats. I V. Hargs socken tyder vidare ortnamnet Bosgård på kontinuitet från ämbetsgods av hög ålder. På en holme i den närbelägna Kilarpssjön anlade kung Magnus Eriksson borgen Svaneholm, som dock kung Albrekts anhängare lyckades inta. Ruinen har därför kallats Garpeslottet. Häradsting hölls under 1400-talet i Ljunga, Veta socken (ej att förväxla med Lionga ting i Linköping). Platsen hade naturlig centralitet i häradet, nära vägkorset i Gottlösa 3 4 km öster om Viby, där den östvästliga landsvägen korsade det nordsydliga häradsstråket från Västra Harg mot Normlösa och vidare norrut. Ljunga i Veta förblev återkommande tingsplats, med vissa undantag, fram till år 1725, då Mjölby tog över. Mellan åren 1864 och 1924 hölls ting i Sya, därefter åter i Mjölby. 100 Under perioden åren utgjorde Normlösa n:o 1 häradshövdingeboställe, då omfattade emellertid domsagan flera härad. 101 Utöver Viby är ytterligare fem sockenkyrkor i häradet helt präglade av om- eller tillbyggnad under och 1800-talen: Härberga, Västra Hargs, Normlösa, Östra Tollstads. Veta kyrka bevarar däremot till stor del sitt 1100-talsskick, med korsarmar och klockstapel tillbyggda under 1700-talet, medan Sya kyrka har en del av sitt medeltida ursprung i behåll, men präglas till sitt yttre av om- och tillbyggnader från till 1800-tal. 102 Mjölby medeltida kyrka förstördes av brand år 1771 var efter den nuvarande uppfördes. Socknen inneslöt redan då den medeltida Söderby socken. Av stadshistoriskt intresse är att kyrkan kom att fungera som riktmärke när orten började urbaniseras mot slutet av 1800-talet, genom att Stora torget stakades ut intill den. Den kvarnindustri som fortfarande präglar Mjölby har åtminstone rötter i 1200-talet, då (vatten)kvarnar omtalas, på vilka även ortnamnet anspelar. I den nuvarande stadens nordvästra utkant finns Kungshögabacken, ett stort gravfält som förefaller nyttjats genom hela järnåldern. Göstrings härad struktur och värdekärnor Göstrings härad inskriver staden Skänninge i sin norra del, liksom furstesätet Bjälbo och det senmedeltida fogdesätet Hov vid Tåkern. Det påtagligt flerkärniga häradet hade tingsplats i Hogstads sockencentrum i stort sett genom hela medeltiden fram till år 1894, då funktionen flyttades till Skänninge. 103 Häradets namn är inte genomskinligt. Grannby till Hogstad är ännu ett Mjärdevi, äldst nærdhawi, Njords kultplats, som Andersson påpekar kan det gott ha funnits ett samband mellan denna helgade plats och lokaliseringen av häradstinget till Hogstad Andersson 1965 s Almquist 1954 s. 281f. 102 Styffe 1911 s. 251f. 103 Andersson 1965 s ; Stobaeus 2008 s. 123f. 104 Andersson 1965 s. 250ff; Styffe 1911 s. 250f. Hogstads kyrka ger med sin takryttare över koret ett speciellt uttryck. Järstads kyrka är märklig i egenskap av Östergötlands äldsta tegelkyrka men utvidgad och förändrad i etapper; Rinna, Åsbo och Väderstads kyrkor är helt omgestaltade medeltidskyrkor (Harstads medeltida socken har uppgått i Väderstad); Appuna och Högby kyrkor nybyggdes i sent 1800-tal, Ekeby socken omgestaltades på och 1700-talen. Längst i söder uppkom Blåviks socken år Där ligger herrgården Liljeholmen vid Sommens strand, en egendom som år 1280 avsöndrats från Göstrings häradsallmänning och gjorts till sätesgård för en frälseman under namnet Ringshult. Den befintliga herrgården exemplifierar det svenska stormannaskiktets relativt enkla, timrade bostäder, även om nu bevarade former knappast är äldre än 1600-talet. Bjälbo kyrka bevarar ett mäktigt bostadstorn från tidigt 1200-tal, med flera runstenar och kvarlevor av en arkeologiskt känd stormannagård förknippad med Birger Jarl, som år 1250 fick sin son Valdemar vald till kung. Genom det högt liggande medeltida tornet markeras fortfarande Bjälbos feodala dominans över omgivande landskap, inklusive staden Skänninge. (riksintresse E 15.) Sambandet med den under medeltiden viktiga numera småstaden Skänninge med sitt ringlande gatunät, kyrkor och institutionella ruiner, samt småskalig men betydligt yngre träbebyggelse (riksintresse E 16) är bestickande. Bjälbodynastin satt på tronen till 1360-talet, ofta invecklad i tumultatoriska inre stridigheter; år 1353 gav kung Magnus Eriksson och hans mor Bjälbo med patronatsrätten över kyrkan till Skänninge systrakloster. Hovs kyrka är också märklig genom fynden av ett stort antal fragmenterade Eskilstunakistor (runristade gravtumbor från övergångstiden åren 1060/1130 som indikerar högrestånd). Den har uppenbarligen ingått i fögderimiljön, som innefattade ett stenhus. Som ortnamn utpekar hov förhistorisk centralitet, där kulthandlingar utövats för fler än gårdens folk. 105 Den nuvarande Hovgården har huvudbyggnad från sent 1700-tal. Den förvärvades på 1830-talet av den kände fabrikören John Schwartz, drivande representant för jordbrukets kapitalisering och modernisering som bland annat arbetade på en torrläggning av Tåkern, täckdikning, industriell mejerihantering mm (miljön ingår i det stora riksintresset E 1 7, vars huvuddel ligger i Dals och Lysings härader). I Särstad Jordfälle, Rinna och Hogstads socknar bevaras viktiga fossila odlingslandskap stensträngssystemen, boplatslämningar och gravar. Det välbevarade fägatesystemet i Särstad, Rinne socken sammanbinder flera boplatser och äger utlöpare mot skogsbete. (E 92), som samspelar med ett liknande fossilt odlingslandskap med gravfält i Ekeby Ryckelsby (E 19). 106 Särskilt känsligt är det agrarhistoriska upplevelselandskapet i dalen kring Åsboån, där bebyggelsekontinuitet sen förhistorisk tid beledsagar ett och 1800-talslandskap i vilket herrgårdarna Grönlund och Strålsnäs sam- 105 Till Hovs fögderi hörde Göstrings, Vifolka och Lysings härader, medan Hanekind och Valkebo den tiden lydde under Ringstaholms (nära Norrköping). 106 SNA Kulturminnen och kulturmiljövård s. 39. verkar med Åsbo sockencentrum (riksintresse E 83). Dalen förknippas dessutom med skalden Atterbom, född i Åsbo komministerboställe. I Minnesrunor återvände han dit och återkallade sin mors utblick över dalen: Här satt den oförgätna! Detta fönster, med utsikt mellan lummiga syrener åt bergen, över däld och kvarn och gärden, var henne enkom kärt. Lysings härad struktur och värdekärnor Lysings härad beläget utmed Vättern är kortare och bredare än de övriga fyra. Det sträcker sig från Omberg, innefattar den gamla samlingsplats och tidigkristna nekropol som enligt ny forskning förknippas med Sverkerskapellet, Sverker I:s hustru drottning Ulvhild inkallade genom kontakt med Bernard av Clairvaux de första cisterciensmunkarna till Sveriges, vilka år 1143 tog plats i Alvastra. Häradsnamnet har föreslagits gå tillbaka på ett tingsplatsnamn *Lysinger, avseende en ljus öppen plats eller glänta. 107 Äldsta kända tingställe är emellertid Hästholmen; under 1400-talet hölls ting på en plats benämnd Haraker, därefter länge i Heda socken. 108 I början av 1300-talet var Hästholmen stad, tydligen sorterande under Alvastra kloster, vilket kan förklara att dess stadsrättigheter, senare inte bekräftas. Platsen var ofta anlitad som överfartsort mot Hjo i Västergötland, och under mecklenburgarnas välde anlades en borg, fortfarande urskiljbar som ruin. De sju socknarna Stora Åby, Heda, Västra Tollstad (med Hästholmens medeltida socken), Kumla, Rök, Svanhals, Ödeshögs (med medeltidssocknen Svem) har alla kyrkor från 1100-talet, av vilka Kumla och Heda bevarar viktiga delar. Flera av dem antas byggda vid stormannagårdar före sockenbildningen. 109 Stora Åby byggdes om på 1750-talet medan de övriga omgestaltades under 1800-talet. Häradets slätt- och övergångsbygder omfattas av det stora riksintresseområdet Omberg Tåkern, vars värde förknippas med vad traktens extremt goda odlingsbetingelser åstadkommit över tiden. Redan under stenåldern var Alvastra pålbyggnad ett centrum, med inslag av både trattbägar- och gropkeramik det förstnämnda indikerande bondekultur, det senare en kustbunden blandekonomi med sälfångst och svinskötsel, men benämnd efter sin karakteristiska keramik. 107 Styffe 1911 s. 246f; SEO s.v. Lysings; Andersson 1965 s. 277f. 108 För aristokratisk domarsymbolik i Heda k:a, se Reinholdsson 1998 s med anförd litteratur. 109 Särskilt Heda bör lyftas fram. Kyrkan byggdes om av medeltidsromantikern C.G. Brunius vid mitten av 1800-talet, medan en restaurering hundra år senare gick ut på att återställa henne i så ursprungligt skick som var möjligt. Ett sidoskepp citerar Alvastra klosterkyrkas valvsystem, och den innehåller konst från och 1200-talen. När Verner von Heidenstam betraktade himladrottningen i Heda, en madonnabild från omkring 1200, hörde han henne mumla Glömd sitter jag. Damm höljer mig. Dikten heter Himladrottningens bild i Heda. Citerad efter Hassler, G., Röster i Östergötland s Kulturarvets strukturer och tidsdjup 39

40 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Bronsåldershögar finns vid Brudkullen och Åsby kulle, liksom vid Disevids och Tjugby kullar i Hedatrakten, med närbelägna gravfält av järnålderstyp vid Jussberg, Isberga och Häggestad. Sveriges längsta och märkligaste runinskrift, Rökstenen finner man i närheten. Dess magistrala men svårtolkade text låter ana att ett hövdingasäte med utblickar åt Kontinentaleuropas centra legat här på 800-talet. Trakten hade konstitutiv betydelse för Sveriges statsbildningsprocess under yngre järnålder och tidig medeltid, med spår efter härifrån stammande kunga- och stormannaätter, men berättar också om den agrara stordrift som här utvecklades efter laga skiftet, där arrenderings- och sammanläggningsföretag, sänkningsförsöken i Tåkern, liksom de många innovationsprojekten mycket tydligt speglar det kapitalistiska jordbrukets inbrytning i Sverige under 1800-talet (riksintresse E 1 7). Hotbilden möjligheter och utmaningar En slutsats som kan dras av genomgången av häradernas historiska struktur är hur rikt inlevelselandskapet på Östgöta slätten trotts allt är. Till detta kommer att den berättelse detta landskap ruvar på är så stark den handlar i långa stycken om hur Sverige blev till. Det måste särskilt understrykas att det för äldre svensk historia viktiga inlevelselandskap som fortfarande, en smula sammanklämt, bevaras kring det expansiva Linköping kommer att ställa projektören av Götalandsbanan inför stora utmaningar. En utväg norr och väster om staden kommer i konflikt med tunga kulturmiljövärden. Även i övriga riktningar möter svårigheter och vägen ut ur staden måste utan tvekan föregås av detaljstudier. Likaså skulle en linjedragning genom slättdelen av de två västligaste häraderna inte kunna ske utan svåra kontroverser med kulturmiljön. Det stora riksintresset kring Omberg Tåkern är en tydlig markering; men även det feodala sambandet mellan furstesätet Bjälbo och den gamla småstaden Skänninge är av största betydelse. Att stora vägar redan dragits genom det känsliga landskapet längs med Vättern ger inte någon fribiljett; snarare skulle en sådan dragning utmana till diskussion om vad ett sådant landskap tål. Här gäller det att hitta den väg som kan samsas med landskapets historiska dimension. Möjligt är att den kan återfinnas i en tämligen rak sydvästlig riktning. Om man inte vill korsa Sommen måste man in i Göstrings övergångsbygd, och där kommer nya utmaningar: stensträngssystemen, med boplatslämningar och gravar, vilka liksom Åsbodalen ligger som ett band på tvärs över den känsliga trakt där banan måste fram. Här liksom vid stadspassagerna måste ytterligare studier till. Lokalhistoria och landskap i Norra Småland Norra Småland består av Vista, Norra och Södra Vedbo, Tveta och Mo förutvarande härader. Vista och Tveta utbreder sig längs Vättern och ingår liksom Mo härads norra del i Jönköpings kommun. De båda Vedbohäraderna delas mellan Tranås, Nässjö och Eksjö kommuner. Här kommer framför allt Norra Vedbo i fråga. En översikt av de fyra häradernas befolkningsutveckling under tidigmodern tid fram till den tidpunkt mot slutet av 1800-talet då landsbygden invånartal var som störst visar följ ande: Tabell 2. Se faktaruta demografiskt tidsdjup sidan 35 År: Vista hd 307, 44 km² 5 (4) socknar Norra Vedbo hd 996, 83 km² 11 (11) socknar Tveta hd 904, 85 km² 15 (14) socknar Mo hd 8 (11) socknar Upplevelselandskap i dalen kring Åsboån, här gården Grönlund. Notera den vackra valvbron i förgrunden. Foto: Bengt Schibbye. I norra Småland var folkökningen omkring 300 procent mellan åren1571 och 1751, åtföljd av en tillväxt i intervallet 147/214 procent mellan det senare årtalet och år Den var med andra ord svagare än i Östergötland under det äldre skedet, men i vissa trakter starkare under det yngre. Den övergripande tendensen är dock den samma, även om bilden inte är lika entydig här.

41 Lillån Vättern Skänninge Hov Skultorp Bjälbo Mantorp Tåkern Hjo Skövde Sva rtån Tidaholm Svartån Sommen berg Boren Motala Karlsborg Falköping Ljungsbro Bankeryd mosse Herrljunga Lillån Vättern Skänninge Hov Skultorp Vårgårda Taberg FRÖKINDS HD Tåkern Tenhult Bjälbo Forserum Hjo Eksjö Alvastra Nis san Nässjö GÄ SENE HD Ödeshög Laga n Svartå n tra n berg ÅS HD Borås Sandared Jönköping Ätr an Svartån Säby Dalsjöfors Aneby Ulricehamn Viskafors Taberg Tenhult Dumme Åsunden Jönköping mosse 26 Huskvarna Tenhult Taberg T V E TA H D Täthetsbild visande idag kända järnålderslämningar från Smålandsdelen av undersökningsområdet. Solgen Röda gränsmarkeringar avser häradsindelningen, gröna punkter visar de äldsta kända tingsplatserna. SÖDRA Forserum VEDBO HD Nässjö Järnålder Småland Lagan Lagan Ätra n YDRE MO HD Forserum Eksjö Lommaryd Gunillaberg Ö Lägern Komosse Nässjö 32 Aneby Gullered KINDS HD MARKS HD Säby VEDBO HD Kisa Mariannelund Fritsla NORRA Bankeryd Bottnaryd Målsryd V I S TA H D Skärstad Lommaryd Huskvarna Gunillaberg Nis san Habo Mullsjö 40 Bankeryd an sk Vi Vättern R E D VÄ GSommen S HD Gripen- Habo Komosse Gripen- oån Åsb Hökerum Viskan Skärstad Bottnaryd V Harg GÖSTR Tranås Gränna Tranås Gingri Vättern mosse Hökensås Timmele Fristad Dumme Sturefors Visingsö Gränna Gullered Visingsö Solgen Boxholm Hökensås Mullsjö Vikingstad n llå pe Ka berg Hålaveden VEDENS HD Linghem Malmslätt Mariannelund Täthetsbild visande idag kända lämningar från stenålder (övre bilden) och bronsålder (nedre bilden) i Tidaholm Smålandsdelen av undersökningsområdet. Falköping Mantorp Hålaveden Linköping lån Lil Mjölby Sva rtån Komosse Svart ån Ö Lägern Vadstena Gunillaberg Roxen Nis san Dumme Boxho LY S I N G S H D Aneby K U LTibro L I N G Huskvarna S HD Jönköping Tidaholm Borensberg Lommaryd E4 Ödeshög Kisa Svartå n Habo Skärstad a hamn Svartå n Vättern Säby Svartån Gripen- Gullered Alvastra 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Hjo Tranås Gränna Bjälbo Tåkern Visingsö Hökensås Götene Sk Skultorp Boxholm Vara Skövde Bottnaryd Vättern V Harg Hov Hålaveden hamn Vadstena Tibro Ödeshög Grästorp Mullsjö Sturefors Alvastra Skara Falköping Vikingstad n llå pe Ka lån Lil Mjölby Linghem Malmslätt oån Åsb Ätr an ra Linköping S Tibro Skövde Karlsborg Svart ån Vadstena Eksjö 41

42 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Fram till år 1751 hade Tveta den största tillväxten, nästan 350 procent, Norra Vedbo den svagaste, bara 283 procent. Under den senare perioden var det emellertid det glest bebodda Mo som växte mest, 214 procent, medan Vista hade minsta ökningen, 147, 6 procent. Folktätheten var dock hela tiden störst i Vista från drygt 6 invånare per kvadratkilometer år 1571, till drygt 19 invånare per kvadratkilometer år 1751 och drygt 28 invånare per kvadratkilometer år Norra Vedbo och Tveta följdes åt rätt väl på en lägre nivå, 3 4 invånare per kvadratkilometer år 1571, invånare per kvadratkilometer år 1751 och invånare per kvadratkilometer år 1865, det ödsliga Mo stod i en klass för sig, med 1 invånare per kvadratkilometer år 1571, 3 invånare per kvadratkilometer år 1751 och 6 invånare per kvadratkilometer år Går vi med dessa inblickar i den historiska demografin till kartan, blir det tydligt att siffrorna även här hjälper oss förstå häradernas struktur. Det folktäta Vista var ett härad av samma slag som de östgötska, med Visingsö, Grännadalen och Skärstadtrakten som en tydlig, men inte lika sammanhängande centralbygd, med ett slags övergångsbygd norr om sjöarna Bunn och Ören, och häradets beskärda del av Hålaveden som utmark. De rätt jämbördiga Norra Vedbo och Tveta var där emot mer avrundade småland, med varsin centralbygd, i Norra Vedbo var det Svartåns övre dalgång, i Tveta den lilla numer alldeles urbaniserade slätten nedanför förkastningsbranten; men medan övergångsbygden var snäv runt Norra Vedbos kärna och Hålaveden snart tog över, var den i Tvetas fall ganska vidsträckt i östlig riktning, innan höglandet tog över. För Mo härad kan vi överhuvudtaget inte tala om någon kärna, det utgör en tredje typ, uppbyggt kring den genomlöpande samfärdselns strukturer, som först under 1800-talet började forma en egentlig, flerkärnig bygd. Människans biotop har alltså tagit sig skilda uttryck i norra Smålands bygder. Här kan vi inte skildra en kollektiv process, utan får granska häradena ett efter ett. Vista härad struktur och värdekärnor Det lilla Vista härad innefattar Visingsö (ursprungligen två socknar, senare en) samt tre fastlandssocknar, och utbreder sig i nord sydlig riktning från landskapsgränsen till det spektakulära forn- och kulturminnet Vista kulle. Häradet präglas av två väsensskilda naturtyper. Dels Vättersänkan där kustremsan vid Gränna med långsträckta parallella åkerskiften och berömda fruktodlingar, gynnades av fördelaktigt mikroklimat. Häradet bestod i övrigt av västra Hålavedens berg- och skogsbygd. Visingsborgs slott, Brahekyrkan (barockombyggnad av medeltidskyrka, idag den enda miljö där grevskapets härlighet fortfarande kan upplevas fullt ut), Brahehus på fastlandsklinten, Brahälla (jaktslott 20 kilometer åt öster), Västanå och Östanå säterier, samt stadsbygget i Gränna, grundat år 1652, och Röttle kvarnby utgör tydliga fysiska spår av den feodala epok grevskapet utgjorde. Ett försök att hålla dess idé och legitimitet levande utgör de förklarande inskrifter Per Brahe den yngre lät sätta ut på olika bemärkta platser, tio på Visingsö, en på Vista kulle. 110 Fruktodlingarna i Grännadalen går med säkerhet också tillbaka på Braheättens initiativ, möjligen även vissa hantverkstraditioner (gelbgjuteri?). 110 Wienberg 2008 s I Skärstaddalen finns dessutom ett värdefullt herrgårdslandskap med vägminnen till påminnelse om att uppgången mot västra Hålvägen börjar här. Dokumentlandskapet 111 Gränna- och framför allt Skärstadstrakten är rika på stenåldersindikationer. Under bronsåldern tog Visingsö över. Här finns den största koncentrationen av (sannolika) bronsåldershögar i norra Småland, de ligger visserligen i flera fall i större gravfält och kan väl då vara från järnåldern, men på den särpräglade ön behöver vi inte räkna med normalitet. Äldre järnålder är svagt markerad i Vista, men under yngre järnålder antog Visingsö alltmer dominanta drag, med över 700 registrerade gravar, den största koncentrationen i norra Småland. 111 Min huvudkälla här och till de följande genomgångarna av dokumentlandskap i nordsmåländska härader är: Bebyggelse och kulturlandskap (B och K). Regionalt kulturminnesvårdsprogram för Jönköpings län, 1. Småländska kulturbilder, 59. Jönköping år Visingsö blev senast under tidigt 1100-tal ett centrum för hela Götaland, där Sveriges kanske första murade slott uppfördes längst i söder vid Näs. Som nämnt kom det i kungarnas hand, och den makt som utstrålade härifrån hade föga med häradet att göra. Medeltida tingsplats var Reaby en halv mil söder om Gränna. Namnet Vista har antagits betyda den slingrande och i så fall åsyfta Röttleån sträckning nära tingsplatsen. Men ting har även hållits i Gränna socken och Ed, Skärstads socken. 42 Trakten präglas till stor del fortfarande av beslutet att införa högadliga värdigheter i Sverige år 1561, som gav Per Brahe d.ä. Visingsö som territoriellt grevskap, vilket därefter utvidgades betydligt i Vista härad. Förläningen ägde bestånd till år Vista härad präglas av två väsensskilda naturtyper. Dels Vättersänkan där kustremsan vid Gränna med långsträckta parallella åkerskiften och berömda fruktodlingar, gynnades av fördelaktigt mikroklimat. Häradet bestod i övrigt av västra Hålavedens berg- och skogsbygd. Del av härad med Brahehus, som är den mest kända symbolen för Braheättens strävan att etablera ett grevskap i området. Foto: Pekka Kärppä.

43 Möjligt är väl också att fornborgen Vista kulle kan föras till detta skede. Med sitt strategiska läge, utsikt över Vättern och Landsjödalen, har den vid den senare kända häradsgränsen kontrollerat västra Hålavägens uppgång, i denna framskjutet strategiska mening är den unik i Småland. Grännadalen och Visingsö har med rätta setts som utlöpare till Östgötaslätten i fråga om bebyggelse. I Hålaveden präglas bilden av mer långsam förnyelse av byggnadsbeståndet, rester av fritt grupperade uthus förekommer i samspel med intill sen tid bevarat ängsbruk. Processer och frågor i landskapet Det som slår en i Vista härad är den totala inåtvändheten, som inte återkommer i någon av de andra territoriella förläningarna från år Braheätten ville verkligen skapa en stat i staten, analogt med tyska småfurstendömen vid samma tid. Sedan alltsammans dragits in genom reduktionen kom anläggningarna snabbt i förfall. På Visingsö inhystes ryska krigsfångar under det stora nordiska kriget åren , vilket tycks ha påskyndat ruineringen. Att den stora omsorg och de dryga kostnader dynastin Brahe investerade i sitt grevskap inte attraherat någon efterföljare, av vad slag det vara må, statlig, regional, enskild, är också ovanligt. Det understryker den starkt personliga, självmedvetna karaktären i det de ville åstadkomma. Hoten Det Braheska projektet är unikt i Sverige. En mäktig upplev elsemiljö, som knappast tål ytterligare storskalig exploatering. Miljön längs Vättersänkans bräm är mycket känslig. Vedbohäraderna struktur och värdekärnor Det ursprungliga häradet Vedbo sträckte sig från Östergötland bågformigt ner mot Kalmar läns gräns. Namnet är genomskinligt: skogsbornas härad. Häradet räknades till Östgöta lagsaga och förblev ett häradshövdingedöme fram mot mitten av 1400-talet, medan man i administrativt hänseende börjat skilja mellan Norra och Södra Vedbo redan mot slutet av 1300-talet, sedan Norra Vedbo lagts under Rumlaborgs fögderi. Tingsplats för det samlade Vedbo var Bredestad kyrkby söder om Aneby, men ibland hölls ting också i Eksjö, dess enda stad med medeltida ursprung. Säbydalen är ett rikt upplevelselandskap, en smått isolerad och avgränsad herrgårdsbygd, med Gripenberg, Sveriges största träslott, byggt för fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel på 1660-talet. Göberga strax intill har medeltida anor, där bodde Wrangels hejduk överste Erik Drake, som övervakade byggenskapen på Gripenberg. Att bönderna i Åby, som platsen hette innan Gripenberg anlades, tvangs flytta och tingsplatsen med dem, ger en åskådlig upplevelse av stormaktstidens ståndssamhälle i funktion. I dalen finns dessutom Åbonäs och Restads säterier, med sedvanlig torpbebyggelse, Säby sockencentrum med 1100-talskyrka, välvd på 1400-talet och två gravkor (Witting, Wrangel) och kyrkby, Ådala handelsgård med omgivande hantverkarby (riksintresse F 87). 113 Dumstorp, Säby socken var häradshövdingeboställe Med Säbydalens herrgårdar samspelar Botorps herrgård i Linderås socken, en 1600-talsbyggnad vid sjön Noen, med märkliga ekonomibyggnader, där även jaktslottet Brahälla anlagts på en hög klippa med vid utsikt (som naturligtvis samspelar med grevskapets anläggningar i Vista), samt godset Näs. 113 Åkerman 1997 s ; 97f. Dalgångens andra tyngdpunkt återfinns kring sjön Ralången straxt norr om Aneby. Här finns fornlämningar av äldre och yngre järnålderstyp samt (numera konferensgården) Nobynäs med rötter i 1500-talet och dess märkliga avknoppning Stjärneborg (och Hollandshus), som i början av 1900-talet uppfördes av den excentriske konstnären Malte Liewen Stierngranat. 114 Vid sjön ligger även det gamla Bonde-godset Hästeryd, Råby, Herrestad och Marbäcks kyrkby i ett odlingslandskap som bevarar äldre prägel. Häradets övriga värdekärnor ligger i övergångsbygd, eller som kilar in i höglandet. Dit hör Mada gravfält med välbevarad hagmark i norr; åt Vistahållet marknadsplatsen Platsen (Adelövs s:n), med bevarade marknadsbodar, vid ett vägmot av ansenlig ålder. I närheten finns fornminnesområdet Vassrödjorna med flera gravfält av järnålderstyp. (riksinresse F 84). Här finns också välbevarade agrara produktionsmiljöer (Botilstorps, Adelövs socken, riksintresse F 85). Tingsstället Hullaryd, i Lommaryds socken, är välbevarat med representativt tingshus från år 1800, och välbevarad kringmiljö. 114 Åkerman 1997 s Kulturarvets strukturer och tidsdjup Norra Vedbo är format kring en väl avgränsad öppen centralbygd längs med Svartåns övre lopp, med tyngdpunkter i Säbytrakten, Lommaryd och Aneby Bredestad. Dess utmark är östra Hålaveden. Under medeltiden hölls ting i Svinasöla (numera Sundby), Lommaryds socken. Senare utgjorde Åby i Säby socken tingsplats med flera centralfunktioner tingsplats, galgbacke, gästgiveri innan byn tvangs flytta för att bereda plats åt Gripenbergs slott. Man återskapade centralorten någon km österut. Från år 1662 hölls ting i Säthälla i Säby socken, men år 1757 flyttades tingstället till Hullaryd, Lommaryds socken, varefter häradstinget 1910 hamnade i Tranås. 112 Lommarydstrakten faller i ögonen även genom sin fornminnesrikedom (nedan) och har tydligen varit den kärna kring vilken häradet bildats. Sedermera, kanske avgörande först under tidigmodern tid, har tyngdpunkten flyttat mot Säbydalen och Aneby. 112 Almquist 1954 s Gripenberg Sveriges största träslott ligger i Säbydalen som är en tydlig herrgårdsbygd om rikt upplevelselandskap. Vykort från cirka

44 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup 44 Kring tingsfunktionen utvecklades en tätort under 1800-talet, med flera karaktärsbyggnader. Här finns dessutom gravfält av yngre järnålderstyp, genomdragna av en hålväg (riksintresse F 80), som påminner om den tid när häradet bildades kring Lommarydstrakten. Hullaryd har uppenbarligen på nytt blivit tingsplats tack vare naturlig centralitet inom hela häradet. Värdet av tingsmiljön stegras av kopplingen bakåt till Svinesöla/Sundby, Åby/ Gripenberg och Säthälla. Söderut i Norra Vedbo återfinner vi storhäradets gamla tingställe Bredestad med medeltida stenkyrka, gästgivargård, sockenstuga, skola från 1700-talet, prästgård mm samt gravfält och fragment av runsten som markerar det stora tidsdjupet på platsen, allt i ett väl hävdat, småskaligt odlingslandskap (riksintresse F 82). I häradets sydostliga periferi finns Haurida med medeltida träkyrka med stenbyggt kor, och vad i övrigt anstår ett sockencentrum. Här finns också en del välbevarade odlingslandskap kring högtliggande gårdar (Åsens by, prästgård, riksintresse F 79). Med Haurida samspelar också den närbelägna träkyrkan i Vireda, av medeltida ursprung. I den sydöstliga övergångsbygden framträder Askeryds ursprungligen romanska kyrka, med valv slagna kring år 1500 och fresker (Sven målare), här ligger sätesgården Bordsjö som ätten Bonde bebott i 650 år. (riksintresse F 83 A). Den närbelägna, oskiftade radbyn Västorp har bebyggelse från tidigt 1800-tal, ekonomibyggnader på motstående sida av bygatan, skola från 1868 och missionshus (riksintresse F 83 B). Den slingrande vägen mellan Askeryd och Eksjö omges av äldre odlingsmark och bebyggelse (riksintresse F 47) Det samlade intrycket är att Norra Vedbos värdekärnor ger en upplevelse av ståndssamhället. Dokumentlandskapet Dalgången är rik på stenålderindikationer, men tyngdpunkten tycks ha flyttat ut mot den nuvarande övergångsmarken (Lommaryd och Bälaryd) under bronsåldern. Under äldre järnålder avtecknar sig två tyngdpunkter, en i sydväst, den andra i nordost av det uppenbarligen ännu inte samlade häradsområdet. I någon mening central inom det blivande häradet var däremot den tillflyktsborg som finns i Lommaryds socken. 115 Den yngre järnålderns fornlämningsbild visar en bättre överensstämmelse med häradet. Som kärnbygd framträder Lommaryds sockenområde, där 558 gravar av yngre järn ålderstyp inventerats, 290 högar och 268 runda stensättningar. Gravfältsfördelningen motsvaras av mönstret av inventerade fornåkrar, där Lommaryd återigen dominerar med 73 åkerytor fördelade på nio primärenheter. Den slutsats man kan dra är att vikingatiden sett en kolonisationsrörelse riktad mot den tidens odlingsvärda trakter, och att som en följd därav det bygdelag som skulle komma att bilda (främst Norra) Vedbo härad höll på att formas Att märka är att även S. Vedbo hd har en centralt belägen tillflyktsborg (i N. Solberga s:n), medan annars utöver ovannämnda Vista kulle inga fornborgar känns från Småland. (B och K 1988 s. 24 (karta), s. 28). 116 B och K 1988 s Några få sätesgårdar bildades i Norra Vedbos övergångsbygd under medeltiden. Svartådalens förvandling till herrgårdslandskap skedde under talet. De östliga Hålavedstrakterna i Linderås, Adelöv, Vireda och Haureda socknar inrättade sig som periferi. Processer och frågor i landskapet Det är ingen tillfällighet att Hålaveden omges av dessa klasar av herrgårdar, både i Vista och Vedbo härader. Den var en attraktiv jaktmark. Norra Vedbo ger en tydlig bild av adelns expansion under Sveriges stormaktstid. Bygden har inlevelsevärden som speglar ståndssamhället i dess helhet byar och tingsplatser som flyttas runt, bondebruk som sprids centrifugalt över magrare utmarker. 117 Märkligt är att bönderna i dessa trakter samtidigt kan förknippas med en innovation av betydande räckvidd. Under 1500-talet började nämligen en omgestaltning av bondejordbruket i Vedbo och vissa angränsande härader, som från oregelbunden trädning övergick till tresäde. Tresädet har annars förknippats med det feodala jordbrukets tidigmedeltida expansion i västra Europa och England, med det då danska Skåne som enda exempel på den Skandinaviska halvön. Aadel Vestbö-Franzén som undersökt det västsmåländska tresädet menar att omläggningen var en följdföreteelse av den senmedeltida agrarkrisen, som efterlämnade många ödegårdar i dessa trakter. Man började odla svedjeråg på dem, som ett första led i deras återanvändning som ängs- och hagmarker. Från mitten av 1500-talet drev statsmakterna på återuppodlingen, samtidigt som svedjning motverkades, varför höstrågen fick flytta till inägomarken. Där prövade man sig fram till ett odlingssystem där träda följdes av höstråg, följt av korn eller vårhavre, följt av ny träda. Denna omställning sammanhängde också med en förändring i kosthållet, införandet av förrådsbrödet som bereddes i rationella storbak och kunde förvaras lång tid. Vestbö-Franzén menar att den nya inriktningen utvecklades av bondebefolkningen utan nämnvärd påverkan uppifrån, lättare i små byar och ensamgårdar, och med större friktion i stora byar med komplicerade skiften Vedbos befolkning engagerade sig i Dackefejden , vars epicentrum annars var sydöstra Småland (Åberg 1960 s , 107f). 118 Vestbö-Franzén 2004 Hotbilden möjligheter och utmaningar Herrgårdsstråken längs Svartån tål knappast 2000-talets snabbtåg. Övergångsstråkens små förtätade kommunikationsmiljöer, småskaliga centra och odlingslandskap än sämre. Men där finns rätt stora ytor emellan. Öppningarna finns antingen mellan övergångszonen och höglanden, eller mellan centralbygd och övergångszon. Södra Vedbo härad kan väl beröras perifert. Det centrerar kring den välbevarade trästaden Eksjö, som spåret inte bör komma i närheten av. Däremot är kanske det av tidigare järnvägar skapade Nässjö, en möjlig kontaktpunkt. Tveta härad, struktur och värdekärnor Tveta härad har haft en liten men markant centralbygd i ravinsänkan vid södra Vätterstranden, där stadsbygden som ovan skildrats gått hårt åt ett tidigare herrgårdslandskap. Häradets mellanbygd är tämligen utdragen åt öster, där den efterhand övergår i högland, i väster är den närmast obefintlig, och övergången sker abrupt. Med en sådan utbredning är det naturligt att häradets tyngdpunkt vacklat mellan en för hela området central plats och den för stora delar därav avlägsna centralbygden. Som tingsplatser omtalas i tur och ordning Rogberga, Jönköping, Ingaryd och Jönköping igen. Häradsnamnet innehåller ett gammalt ord thvet som betydde uthuggning eller röjning i skogen, man har föreslagit att det på ett ungefär skulle betyda nybyggarlandet. Tvetas sammanträngda centralbygd, dagens stadslandskap, innehåller flera anmärkningsvärda upplevelse- och inlevelsemiljöer. Ett tiotal bronsåldershögar är kända från trakten, de flesta inom Ljungarums socken. Åtskilliga fynd av bronsföremål har även gjorts vid gravundersökningar, vartill kommer ett depåfynd om tjugotalet slitna föremål, vilka tolkats som en bronsgjutares lager. Särskilt uppmärksammad är Sagaholmshögen som vid undersökning visade sig innehålla sandstenshällar med ristningar, vilka daterats till intervallet f.kr. den förefaller utpeka ett maktcentrum över ett vidsträckt område. Tabergs bergslag, Norrahammars socken är ett industrihistoriskt Mecka, där lågteknisk järnframställning har bedrivits baserad på rödjordstäkt och myrtäkt sedan omkring 700 AD. Spår av kolmilor, kolgropar (gropkolning) och smältplatser, samt förhöjda halter av järn och mangan i Melansjöns sediment bär vittne om det. Det mineralrika Taberg började brytas senast under 1400-talet. 119 Därtill kommer Norrahammars bruk, bergsmansbyn Kåperyd med rester av masugn som kan ha anlagts mot slutet av 1400-talet jämte flera kringmiljöer, allt i samspel med protoindustrin vid vattenfallen, inte minst vapensmedjorna vid Huskvarna- och Dunkelhallaåarna. Herrgårdslandskapet kring Järstorp sockencentrum är en attraktiv trakt i stadsmiljöns närhet, men är dessutom ett inlevelselandskap, som minner om uppkomsten av herresäten på pendlingsavstånd från ämbetsmannastaden (riksintresse F 67). En tidig exponent för det utgör lämningarna av sätesgården Stensholm med efterföljaren Stensholms säteri och fornlämningsmiljön Lundaberget i Hakarps socken (F 68-71). 119 Königsson och Qvarfort 1988 s ; Hansson 2008 s. 40f.

45 I övergångszonen finner vi en betydande värdekärna med gravfält i ängsoch hagmarker i Östra Höreda, Lekeryds socken (Riksintresse F 72), det välbevarade ålderdomliga odlingslandskapet samt gravfält av yngre järnålderstyp längs Huskvarnaåns övre dalgång i Djuvarp och Roestorp, Svarttorps socken (Riksintresse F 73). Allmänna värden i övriga sockencentra Bankeryd, Barnarp, Forserum, Månsarp, Nässjö, Rogberga, Sanda försvunna socken, delad mellan Ljungarum och Hakarp, Sandseryd, och Öggestorp. Dokumentlandskapet Sten- och bronsålder Jönköpingsdalen framträder redan i stenåldersmaterialet som ett kärnområde. Under bronsåldern blir denna bild ännu tydligare. Märklig är den nyss nämnda bronsålderskoncentration som spåras i främst Ljungarums socken. Järnålder Under äldre järnålder (500 f.kr. 600 e.kr.) tycks en omsvängning ha skett. De flesta arkeologiska indikationerna från denna tid har återfunnits ovanför Vättersänkans bräm, i socknar som Sandseryd, Månsarp och särskilt Ödestugu i Lagans källområden. Under yngre järnålder verkar däremot tyngdpunkten ha förflyttats till det blivande häradets östliga delar i trakterna, småningom socknarna, Svarttorp, Gärdsnäs och Lekeryd, medan Jönköpingsdalen ter sig föga betydande vid denna tid. Här måste visserligen den källkritiska synpunkten besinnas att just detta område blivit hårt exploaterat, så att risken för bortodling och skingrade fynd varit ovanligt stor, men det verkar ändå obestridligt att expansionen under yngre järnålder i det blivande häradets östliga trakter snarast varit en utlöpare av kolonisationen i Norra Vedbo. Bebyggelsebilden utanför Vättersänkan präglas fortfarande av 1800-talets agrarbebyggelse fördelad på oftast relativt små byar och kring rätt små centralorter, ofta sockencentra och stationssamhällen som fått växa till sig under 1900-talet. I skogsbygderna lever månghussystemet ofta i fri gruppering i förening med fragment av gammaldags ängsbruk. 120 Processer och frågor i landskapet Mo härad struktur och värdekärnor Mo härad hörde av ålder till Västergötland och tillhör ännu Skara stift, men lades vid slutet av 1300-talet till Rumlaborgs län, därefter till Oppenstens fögderi i Västergötland, för att på 1500-talet återföras under Jönköpings slott och definitivt införlivas i Jönköpings län med 1634 års länsorganisation. Norra delen ingår i Jönköpings kommun, den södra i Gislaveds kommun. Namnet Mo anspelar på sandig mark. Äldsta belägg Moaherath är från år Jordmånen har karakteriserats som den minst bördiga i Jönköpings län. På den sandiga marken växer barrskog och gamla vägstråk har sjunkit samman till hålvägar. Följande diktrader illustrerar rätt väl första intrycket. Se landets linjer! Såsom runor, skurna med eld och stål, mot gryningen de stå. Se skogarna! Av starka skuldror burna, de hålla vakt där våra vägar gå. 121 Som diktaren antyder är vägar och färdleder Mo härads starkaste kulturmarkörer. I sin östra del genombryts trakten av Nissans dalgång som leder ner mot Halmstad. I norr lutar den mot Västgötaslätten. Där rinner Tidan upp och söker sig tämligen rakt norrut innan den i en vid båge faller ut i Vänern vid Mariestad. Men genom häradet har också de stråk dragits som förbinder Sveriges östliga huvudbygder med de västliga. 121 Mats Magni Granström, cit. i Allhems landskapsböcker: Ett bildverk om Småland Kulturarvets strukturer och tidsdjup En betydande tyngdpunktsförskjutning från väst mot öst skedde alltså under järnåldern. Att fornlämningsbilden från yngre järnålder inte stämmer närmare överens med häradsgränserna tyder snarast på att häradet kan vara yngre än de i Östergötland. Samtidigt ger förhållandet ett uppslag till förståelsen av namnet Tveta. Kanske skildes det från kärnbygden i Vedbo medan det just var ett nybyggarland, någon gång under eller talen. Hotbilden möjligheter och utmaningar Det rika, redan hårt pressade upplevelselandskapet i och kring Jönköping är en veritabel hot spot. Dess värde ligger inte i att allt är välbevarat utan i att mänsklig logik är så tydligt avläsbar här på grund av de stränga regler själva landskapet har satt. 120 B och K 1988 s Namnet Mo anspelar på sandig mark. Jordmånen i Mo härad har karakteriserats som den minst bördiga i Jönköpings län. På den sandiga marken växer barrskog och gamla vägstråk har sjunkit samman till hålvägar. Foto: Bengt Schibbye. 45

46 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Mo härad har varit och förblir en transportsträcka i samma mån som Hålaveden, men också något mer, ett strategiskt vägmot där politiskt och ekonomiskt viktiga vägar har korsat varandra. Överhuvudtaget är det i den spröda bebyggelse längs vägstråken som kulturlandskapets värdekärnor återfinns. En antydan till centralbygd finns uppe kring vattendelaren. Ting har i äldre tid hållits i Ryd. Traktens huvudort i modern tid, serviceorten Bottnaryd, ligger där fyra gamla vägar möttes. Socknen omtalas sedan 1300-talet. Efter reformationen inkorporerades de medeltida kyrksocknarna Nackebo och Älgaryd i Bottnaryd. Vid sidan av Bottnaryd framträder Norra Unnaryds socken neråt Nissastigen som en tyngdpunkt i häradet. Här har hållits ting och marknad under senare århundraden fram till 1900-talets början. 122 Här finner vi ett agrarhistoriskt upplevelselandskap fördelat på flera samverkande värdekärnor. Öster om kyrkbyn ligger omkring 40 långsmala fossila åkerytor, begränsade av terrasser, stenvallar eller stensträngar. Här har man under delar av första årtusendet e.kr. odlat upp omkring 40 hektar. Denna miljö samspelar med Vallgårda (år 1363) fossila sockencentrum, en ödekyrkogård och tre husgrunder från en likaså ödelagd kyrkby (och en mer sentida torpgrund). Vallgårda gick upp i Norra Unnaryds socken efter reformationen. Sockennamnet betyder inhägnad mark, som möjligen kan anspela på de 35 långsmala fossila åkertegar, de flesta terrasserade, som sträcker sig från bytomten ner mot Nissan. De båda miljöerna (riksintressena F 63 och F 64) väcker frågor om järnålderns agrara kolonisation, odlingssystem, äganderätt och sockenbildning.123 Genomgående är kyrkorna i Mo härad panelade timmerbyggnader från 1600-talet, även om de haft medeltida föregångare. Angerdshestra 124 och Mulseryds sockencentra har allmänna värden. En Hede socken (omtalad år 1363) försvann före reformationen (om det inte var ett äldre namn på Mulseryd). Det finns en plats med relativt stora husgrunder och lämningar av en brygga i Mulserydssjön som kallas Heda. Där kan den medeltida kyrkan ha stått. 125 Också Jära medeltida socken, som även kallades Västra socken, har uppgått i Mulsaryd. Särskilt väcker den frågan vad denna herrskapsboning gör här i bolagsskogen, inklämd bland mossmarker och kalhyggen. Miljön är så långt ifrån herrgårdslandskap som tänkas kan. Svaret har att göra med upphovsmannen och vi måste dröja inför honom. Johan Björnsson Printz var prästson från Bottnaryd. Han föddes år 1592, upptäcktes år 1620 när Gustav II Adolf övernattade i prästgården och fick stipendium och kunde fullborda universitetsstudier i Tyskland. Där enrollerades han efterhand i ett venetianskt, flera tyska och ett danskt krigsförband. Fortsatte krigarbanan i Sverige, steg i graderna, dabbade sig visserligen år 1640 och ströks ur rullorna, men fick den svårrekryterade posten som guvernör i Nya Sverige (åren ). Därmed adlades han och fick ett par gårdar i hemtrakten. I Delaware blev Printz en färgstark och framgångsrik guvernör, höll fred med traktens indianer och har kommit att ses som urfader för vad som skulle bli staten Pennsylvania. Sverige orkade inte hålla kolonin, men Printz kom hem berömd, fortsatte sin karriär och blev 1658 landshövding i Jönköping. Från den positionen bebyggde han sin egendom. Namnet Gunilla hade burits av hans mor, prästfru i Bottnaryd. När Karl X Gustav avlidit i Göteborg år 1660 inväntade Printz liktåget vid länsgränsen och förde änkedrottningen med uppvaktning till Gunillaberg, där de övernattade. Printz dog på Jönköpings slott i maj år 1663 sedan han fallit av hästen på vägen från Gunillaberg. Han antas ligga begravd i Bottnaryds kyrka, där också flera Printzska familjeporträtt förvaras. Printzminnena och den svenska kolonialhistorien Bottnaryds kyrka är förknippad med socknens store son Johan Printz, en verklig profil från svensk stormaktstid, som även lät uppföra herresätet Gunillaberg i socknen, en karolinsk mangårdsbyggnad med stora upplevelsekvaliteter Almquist 1954 s. 348f, I Norra Unnaryds s:n ligger också den ålderdomliga byn Remma vars ryggåsstugor ger en god bild av en välmående boplats under 1700-talet. Den hade varit frälsejord som blev överstelöjtnantsboställe efter reduktionen, men kom i bondeägo kring 1770, då fyra mot varandra ställda mangårdsbyggnader bildade en torgby. Sedan ett av husen rivits har emellertid karaktären av boställe i viss mån återkommit, genom att ett av husen har två våningar och därigenom dominerar, det uppges emellertid vara yngre (1856). Byn har upplevelsevärden och är byggnadsminne. Remma var studieobjekt för etnologipionjären Sigurd Erixon vilket även ger den vetenskapshistoriskt intresse. 124 Namnet betyder Arngärds skottskog. 125 Styffe 1911 s Herresätet Gunillaberg vid Bottnaryd ligger enskilt belägen bland skogar och mossmarker, ett landskap som inte alls kan karaktäriseras som ett herrgårdslandskap. Foto: Pekka Kärppä.

47 Gunillaberg visar sig alltså vara ett av de Jönköpingscentrerade godsen, kanske det yttersta. Det är byggnadsminne och står i starkt mentalt samband med Bottnaryds kyrkomiljö. Den man som lett koloniseringen av Delawareflodens tassemarker kan inte ha uppfattat platsen som särskilt ödslig. Mo härad lämnar därmed sitt lilla bidrag till den stora historien om Nordamerikas kolonisering. 126 Dokumentlandskapet Fornminnesbilden i Mo härad är mycket speciell. Här finns några av de äldsta fynden från jägarstenåldern (mesolitikum) i form av ljusterspetsar av ben från Dumme mosse. Över 20 stenåldersindikationer har gjorts i Bottnaryd, 30 brons åldersindikationer gör samma socknen till en viktig miljö i det sammanhanget, ungefär lika många som de övriga socknarna tillsammans. Äldre järnålderns gravtyper relativt rikhaltiga i Mulseryd, Bottnaryd och Angerdshestra. Däremot är antalet kända gravar av yngre järnålderstyp bara omkring 50 av länets närmare Bebyggelsen består mest av enkelgårdar och små byar. Det traditionella byggnadsbeståndet är envånings bostadshus ibland med framkammare, bodbyggnader ibland med utskjutande övervåning, träbyggda fähus, logar, särskilda stall och en del småhus som sammanhänger med binäringar, exempelvis smedjor. Processer och frågor i landskapet Området befolkades uppenbarligen redan under jägarstenålder och sannolikt infördes ett extensivt jordbruk under neolitikum, det förblev befolkat under bronsålder och äldre järnålder då man även såg ett mer organiserat åkerbruk på fasta tegar spridas upp efter Nissan, men avfolkades tydligen under järnålderns lopp. Det är mot den bakgrunden anmärkningsvärt att tolv socknar bildas här uppe under medeltiden. Saken tyder på snabb återkolonisation, denna gång från Västergötland. Ortnamnen berättar ju om röjningar, lövskog och bodar, vilket tyder på att nybyggarna etablerade sig för att bedriva jordbruk i någon form. Efter reformationen avvecklades fyra eller fem socknar. Det är känt att kyrkorna i Västergötland byggdes i tätare kluster än på andra håll och man fick tidigt rätt att lägga ner dem som blivit övertaliga. På 1500-talet fanns som vi sett bara omkring invånare i häradet. De kyrkor man behöll fick byggas om i större format hundra år senare. ordet binäringar är berättigat. Kanske har skogen tidigt kommit att utgöra den viktigaste källan till försörjning. 128 Man hade länge också god avsättning av skogsprodukter i Jönköping och vid Taberg. Men år 1834 anlades masugn vid Norra Unnaryd, följt av ett järnbruk vid Vallgårda år 1836, tydligen motiverat av tillgången på skog. Detta var i den klassiska bruksrörelsens slutskede och anläggningarna drevs i knappt femtio år, med förödande verkan på skogsbeståndet. Anders Franzén visar i en fallstudie över Norra Unneryds socken att det var svårt att få fram det byggnadsvirke som det parallellt pågående laga skiftet skapade behov av. När försöken att bilda industri på gammalt sätt kollapsade mot 1800-talets slut gick luften ur denna trakt, många emigrerade, andra återföll i traditionella utmarkssysslor som tillverkning av laggkärl, enklare möbler och husgeråd. Medan dynamiken grep omkring sig på närbelägna orter som Gnosjö och Gislaved, stagnerade uppenbarligen Mo härad och uppvisar drag av reliktområde. 129 Hotbilden möjligheter och utmaningar De större kulturmiljösystemen återfinns i Bottnaryds och Unnaryds socknar; på bägge ställena finns platser som samspelar med varandra som kan skadas om mer påtagliga barriärer upprättas i landskapet. Även övriga sockencentra bör undvikas. De sydligare socknarna i Mo härad kommer antagligen inte i fråga för den planerade Götalandsbanan. Lokalhistoria och landskap i i Sjuhäradsbygden Översikt Trakten kring Borås består av de sju häraderna Redväg, Kind, Mark, Bollebygd, Veden, Ås och Gäsene. Begreppet är känt sedan 1600-talet. Området avvattnas av Ätran och Viskan som utmynnar i det till år 1645 danska Halland. De nordliga häraderna Redvägs, Ås och Vedens härader bildar en möjlig korridor in mot Borås. De ytmässigt större Kinds (Ätradalen) och Marks (Viskadalen) kan komma ifråga i sina norra delar. Bollebygds och Gäsene härader berörs däremot knappast i denna fas av linjedragningen. Det finns en nordsydlig karaktärsskillnad i Sjuhäradsbygden. De delvis kuperade och skogiga häraderna Redväg och Ås är liksom nordliga delar av Vedens och Kinds härader kulturhistoriskt sett mellanbygder (semiperiferi) till den rikt utvecklade Västgötaslätten, vilket framgår av runstenar, medeltida stenkyrkor och sätesgårdar med mera. 130 Om uppkomsten senast under 1300-talet av staden Bogesund (nu: Ulricehamn) har tidigare talats. Det finns också en östvästlig tudelning av ekonomisk art. I Bogesundstrakten har befolkningen varit inriktade på boskapsskötsel och handel med boskap bland annat medverkade man i de bekanta oxdrifterna upp mot Mellansverige och Bergslagen. Kontroversiellt var däremot avsättning söderöver, så länge Halland var danskt. I Sjuhärads västliga delar den blivande Boråstrakten fanns en inriktning på hantverk och handel och redan under 1600-talet. I samband med Borås grundning år 1621 talas, med syftning på Marks och Vedens härader, upprepade gånger om hemproduktion av textilier, träkärl och smidesföremål, men också befolkningen vandrade runt på landsbygden och avyttrade dessa varor. Som framgått grundades staden för att få slut på denna mot tidens doktriner stridande handel, men resultatet blev istället att handeln gynnades, under förutsättning att den bedrevs från staden. Det ledde till ett ömsesidigt beroende mellan land och stad, där handlare och hemhantverkarna åtminstone i någon mening måste ha hemortsrätt i staden, även om de tydligen ofta nöjde sig med att vara borgare på papperet. Ur detta växte västgötaknallarnas dörrhandel fram. Idealbilden av västgötaknallen är följande: Alnmåttet hade han under armen, stor, tvådelad säck över axeln, hemmavan och bekant var han överallt, och otaliga äro historierna om hans knipslughet och hans kvicka svar. 132 Under 1700-talet förvandlades hemspånaden och väveriet till förlagssystem, och på 1830-talet till fabrikstillverkning. Kärnområde för denna utveckling var Marks härad, där en kronolänsman år 1842 rapporterade: Binäringar finnas, då bomullsvävnaden numera såsom huvudnäring måste antagas, inga. 133 Demografin präglas av traktens särpräglade och för Sverige unika ekonomiska historia. 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Det vore att vänta att en så mager trakt utvecklade ett differentierat och påhittigt näringsliv. Under äldre tid sysslade man med tjärbränning, kolning, pottaskeberedning i sådan skala att Vestbö-Franzén väcker frågan om 126 SBL s.v. Printz, Johan, K. Tarkiainen; Åkerman 1997 s Printz gifte sig 1622 med Elisabet Bock av borgerlig tysk släkt, och efter hennes död 1641 med Maria von Linstow, 31-årig tysk adelsdam redan två gånger änka. Familjen Printz öden har även engagerat amerikansk publik. Jfr Chilstrom Meixner B och K 1988 s De sydliga, skogiga och höglänta Kinds och Marks härader ter sig däremot inte som västgötsk periferi, utan mer som gränsland mot Halland med ett mått av kulturellt oberoende. Mark och Kind är båda gamla bygdenamn; det förstnämnda är en över hela det germanskspråkiga området förekommande benämning på gränsområden, det senare syftar på inbyggarna i en sluten bygd, som beboddes av en särpräglad ätt eller stam Vestbö-Franzén 2004 s Franzén 2008 s Ekre 1997 s Andersson 1965 s Levander 1976 s Man ska dock inte underskatta gårdfarihandelns omfattning. En ögonblicksbild från Linnés västgötska resa ger ett mer dynamiskt intryck: Västgötar mötte oss trenne stycken, som drevo 21 lösa hästar, lastade med Västgötagods (cit. efter Levander 1976 s. 61). 133 Jämförelsen mellan östra och västra Sjuhäradsbygden följer Ahlberger 1997 s

48 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Tabell 3. Se faktaruta Demografiskt tidsdjup sidan 35 År: Redvägs hd 629, 96 km² 17 (17) socknar Kinds hd 2207 km² 35 (36) socknar Ås hd Arealuppgift saknas 16 socknar Marks hd 1412, 48 km² 24 (24) socknar Vedens hd 355, 28 km² 7 (6) socknar Denna bild skiljer sig från vad vi mött i Östergötland och Småland, med reservation för Mo härad som i mycket påminner om Sjuhärad. Tillväxten mellan åren 1571 och 1751 stannade här vid omkring 200 procent, högst i Mark (249, 5 procent), lägst i Kind (195 procent). Men å andra sidan höll denna trend i sig så att Marks härad år 1865 växt med ytterligare 254 procent. Svagast tillväxt mellan åren 1751 och 1865 uppvisar Redväg med 195 procent. Folktätheten stannade kring 4 5 invånare per kvadratkilometer år 1571, utom i Kind där den underskred 3 invånare per kvadratkilometer men år 1865 uppvisade Marks härad över 25 invånare per kvadratkilometer, Vedens närmare 23 invånare per kvadratkilometer, medan Kind och Redväg låg kring invånare per kvadratkilometer. Siffrorna bekräftar därmed industrialiseringens kraftiga genomslag. Införseln av sten- och bronsålderns massvaror verkar ha följt detta stråk upp mot övre Ätradalen, där ett distributionscentrum gentemot Falbygden förefaller ha funnits under långliga tider. Enligt Eva Weiler finns däremot nästan inga spår av sten- och bronsålderns långväga kontakter i Ätradalen söder om Åsunden. Den ridväg som namngivit häradet är därför kanske framför allt den som utgår från hålvägsmotet i Timmele, nära ett vadställe över Ätran, och följde samma spår upp emot Humla som idag riksväg 46; där lämnade den Ätran och fortsatte norröver genom ett brett stråk av förhistoriska gravar. 134 Tillkomsten av två parallella rid- och gångvägar mellan Halland och Västergötland var däremot en politisk akt, signerad Gustav Vasa (landsvägsförordningen år 1540). 134 Östmark 1997 s. 136; E. Weiler 1997 s Att märka är att Sveriges kanske allra märkligaste arkeologiska föremålsfynd har gjorts här, den sjuringade guldhalskragen från Yttergården, Möne socken, med 424 miniatyrer av djur och människor och en vikt på 820 gram. Ett annat märkligt föremålsfynd från ridvägens trakter är den s.k. Timmelegudinnan, en statyett av påtagligt keltiskt kynne påträffad vid S:t Annas källa, Källeberg, i Timmele socken. Redvägs härad bestod enligt sockenförteckningen i Västgötalagen av 24 socknar. 135 Det var flerkärnigt och utvecklade ingen fast tingsplats under medeltiden. Som tingsställen omtalas under 1400-talet Dalum, Nörene, Kolshald, Hössna, Kilaby och Haraldstorp. Senare blev Timmele fast tingsplats. År 1843 flyttades tinget från Timmele till Ulricehamn Styffe 1911 s ; Almquist 1954 s Huvudkällor till dokumentlandskapet är i detta och följande häradstexter Weiler, S. Redvägs härad struktur och värdekärnor Redvägs härad är Västergötlands högst belägna trakt. Dess centralbygd är Åsunden med staden Ulricehamn (medeltidens Bogesund) och en omskriven herrgårdsbygd, gårdarna kring sjön, vilka samspelar med Torpa stenhus i Kinds härad. Ätradalen är bemärkt som huvudled mellan Halland och Falbygden i äldre tid och vanligtvis anger man att det stråket ligger bakom häradsnamnet Redväg. Det är nu inte hela sanningen. 48 Den parallellt flytande Viskan har nämligen sina källsjöar Mogden och Tolken bara omkring 5 kilometer från Ätran och man har påvisat ett gammalt huvudstråk som länkade Fristadsbygden (vid Viskan) över Tolkabro till Ätran norr om Åsunden. Sjuhäradsbygden har en mycket intressant industrihistoria. Ett speciellt inslag i Sjuhäradsbygdens bebyggelsemiljö är de så kallade förläggargårdarna. Gårdarna drevs av traktens mer besuttna bönder och fick särskilda rättigheter av staten. Förläggargårdarnas typiska utseende är mangårdsbyggnad i två eller två och en halv våningar samt stora flygelbyggnader. Foto: Pekka Kärppä.

49 Ätrans dalgång är ett starkt upplevelselandskap kring en mångtusenårig samfärdselled mellan Västergötland och Halland. I Dalen, Silarp och Övre Vång finns talrika rösen, hällkistor från sten- och bronsålder, samt järnåldersgravfält, jämte Blidsbergs, Brunns, Böne, Dalums, Humla, Kölaby, Timmele med den medeltida socknen V. Vångs, Marbäcks och Gällstad sockencentra. Blidsberg är en odlingsbygd med tätt fornlämningsbestånd, i Kölaby ligger tio gravfält kring det med kristendomen etablerade sockencentret. I Marbäck Gällstad på östra sidan finns ytterligare kulturhistoriskt värdefull odlingsbygd med bland annat Källebacka och Bäckagården som betydelsebärare. I sin sydliga del tillhör denna centralbygd Kinds härad (riksintresse f.d. P 49). Åsundens strandtopografi med Ulricehamns stadskärna är av särskilt värde som scenen för en avgörande drabbning i Nordens historia. Den 19 januari 1520 drog en dansk armé fram över Åsundens is, där den möttes av en svensk. Under striden ådrog sig rådskonstitutionalismens ledare Sten Sture den yngre skador som senare tog hans liv. Därmed öppnades vägen för Kristiern II in mot Sveriges kärnbygder, en väg som ledde till Stockholms blodbad senare på året. När Sveriges ledarskikt hade topphuggits fanns utrymme för en oprövad ung ledare, en av de få som fanns kvar, Gustaf Eriksson Vasa. Han skulle efter bara några år föra Sverige ur den nordiska unionen, ur katolicismen och in i absolut monarki med merkantilistiska förtecken. Sjön och de höga berg som omger sundet gör det fortfarande lätt att föreställa sig det dramatiska förloppet denna vinterdag. Miljön har samma dignitet och ingår i samma berättelse, som Vasaminnena i Dalarna. Namnet Skotteken har bevarat minnet i folkfantasin, och en år1914 rest sten med inskription har permanentat det. Höga värden förknippas även med Vinstorpa (Vinsarp) som ursprungligen låg i Böne socken (nu: Gammelgården). Egendomen kan följas från år 1323, då en Sigge Djäkn köpte den. Hans ättling Ingrid Karlsdotter gifte sig med Udd Matsson, som hade Redvägs härad med staden Bogesund i förläning. Från dem utgick den så kallade Vinstorpaätten. Deras son Bengt Uddson, som var häradshövding i Redvägs år 1412 och ännu år 1424, förvärvade gods i Dalums socken på motsatta sidan av Vinstorpasjön, som han kallade Nya Winzatorp, nu: Vinsarp. Här finns delar av ett medeltida stenhus bevarat. Ättlingarna ingick i det under unionstiden framvuxna gränsfrälset och deltog intensivt i och det tidiga 1500-talets dansk-svenska konflikter, vilket givit Vinsarp en brokig historia. 137 (riksintresse f.d. P 49.) Andra värdekärnor är Gullereds sockencentrum (vars församling inkorporerat Tissereds medeltida socken) med värdefull bybebyggelse i anslutning till betydande ålderdomligt odlingslandskap (Riksintresse f.d. 49). Utöver de utpekade riksintressena utgör även övriga sockencentra kulturhistoriska värdekoncentrat: Norra Åsarps, Bjättlunda (vars socken inkluderar en del av Timmele socken), Fifflereds, Hössna (vars församling inkorporerat Kinnareds medeltida socken), Knätte, Kölingareds (vars församling inkorporerat Ingareds medeltida socken), Liareds (vars församling inkorporerat Igelsreds medeltida socken, men som fordom tillhört Frökinds härad), Smula (som också tydligen delvis hörde till Frökinds härad), Solberga, Strängsered samt Vists sockencentra. 1997:Almquist 1954 s Styffe 1911 s. 136; ÄSF I:1 s. 95, Dokumentlandskapet Fornlämningsbilden Lämningar från sten-, brons- och järnålder finns rikligt i Ätradalen, samt längs med vattendelaren. Stora stenrösen av bronsålderstyp framträder som monumentala prestigemarkörer för släkter eller stammar i hela norra Sjuhäradsbygden. Det största gravröset är Björnarp i Blidsbergs socken, andra finns på Trollö i Åsunden, i Knätte med mera. Karaktärslämningar är de talrika hålvägssystemen som förekommer särskilt rikligt i Timmeletrakten, ridvägen utmärks dessutom av broplatser, vad, runstenar och flera medeltida borglämningar. Fossila odlingslandskap med Vänern Lidköping Götene stort tidsdjup är också karakteristiska för trakten, järnålder, medeltid och fortfarande i våra dagar hävdade ålderdomliga tegsystem, med stenmurar, röjningsrösen, diken och fägator, samt ängs- och hagmark; särpräglade är de dikade madåkrarna i Hössna med omnejd. Bebyggelsebilden Övre Ätradalsbygden innefattar såväl mellan- som Skara skogsbygd ovanför högsta kustlinjen. Dalgången kring Ätran omges av högre terräng med mossar och sjöar. Trakten är utomordentligt bördig och dagens odlingsbygd sträcker sig upp längs dalsidorna mot höjdkrönen. Åtskilliga bykärnor återfinns i gamla lägen på höjderna. Här möts öst- och västsvenska byggnadstraditioner, exempelvis kan parstugor uppträda i sällskap med framkammarstugor och gammaldags timrade ekonomibyggnader. Vara Man byggde i två våningar både före och efter laga skiftet, då det västsvenska dubbelhuset kom att bli dominerande. Anmärkningsvärd är en nybyggnadsdrive cirka åren , där ladugårdar med brutna tak, stora skullar Falköping och murade körbroar tillkom. I anslutning till betydande före detta mossodlingar återstår fortfarande åtskilliga madlador i Hössnatrakten. Grästorp Processer och frågor i landskapet Herrljunga Staden Bogesund tycks ha tillkommit på 1300-talet men utan att dominera häradet, vars egentliga tyngdpunkt verkar ha legat uppe vid Timmele och upp Vårgårda mot gränsen till Ås härad. Häradet har därigenom fått en något onaturlig konfiguration. Sandared Viskan Viskan Fritsla Viskafors Borås Fristad Gingri Målsryd Ätran Viskan Dalsjöfors Svenljunga Hökerum Ulricehamn Åsunden Ätran Ätran Timmele Täthetsbild visande idag kända lämningar från Stenålder i Västergötland. Gullered Komosse Nissan Nissan Vadstena till känna i landskapet, Tibro vilket understryker det unika i ätten Brahes anordningar på och kring Visingsö. Skövde Skövde Skara Vättern Skänninge Hov Bjälbo Grästorp Hotbilden möjligheter och utmaningar Skultorp Tåkern Skultorp Bottnaryd Gunillaberg Mullsjö Stråket Viskan-Mogden-Timmele tycks i själva verket utpeka en centralbygd i gränstrakterna mellan Ås och Redvägs härader, vilket antyder att det funnits en mer vidsträckt äldre bygdelagsgruppering. Ett tecken på äldre centralitet utgör den närbelägna Södra Vings märkliga 1100-talskyrka, förknippad med samhällsbyggaren biskop Bengt och med en under 1200-och1300-talen inflytelserik frälsesläkt (Vingätten). På drottning Margaretas tid blev orten faktiskt formellt centrum för en större trakt när ett gårdsfögderi lokaliserades till Hökerum vid Mogdens strand. 138 Även Bogesundstrakten blev på 1560-talet förlänad som grevskap av Erik XIV; inne- Motala Vänern Lidköping Götene havare blev Gustav Johansson Tre Rosor Karlsborg och det upprätthölls tills ätten dog ut på svärdssidan på 1610-talet. Grevskapet återupplivades år 1651 och tilldelades riksrådet Fredrik Stenbock, men drogs definitivt in år Det kan konstateras att grevskapet Bogesund inte på något påtagligt sätt ger sig Götalandsbanan har att korsa de längs Ätradalen och Mogden Tolkenområdet koncentrerade kulturvärdena. Kanske är en passage nära Åsundens nordända möjlig, medan Hjo en dragning längre norrut Vara Alvastra skulle skapa stora svårigheter. Möjligt är att en gång söder om Åsunden skulle vara lättast framkomlig från kulturmiljösynpunkt. Tidaholm Hökensås Vårgårda 138 Fritz 1973 s Winberg 1997 s. 83. Vättern Habo Taberg Bankeryd Målsryd Tenhult Gränna Forserum Ödeshög Ås härad struktur och värdekärnor Falköping Ås härad sträckte sig från Falköpingsslättens övergångsbygd i nordost ner mot Borås utkanter i sydväst. I norr är landskapet kring några av Lidans källflöden böljande och småkulligt men stiger i mittpartiet Hålaveden till höglandsterräng, för att på nytt sänka sig mot Viskans dalgång och det ändå rätt kuperade Herrljunga Borås. Dumme mosse Sandared Viskan Viskan Fritsla Borås Lagan Lagan Visingsö Skärstad Fristad Gingri Huskvarna Jönköping Viskafors Ätran Viskan Dalsjöfors Svenljunga Hökerum Ulricehamn Åsunden Ätran Ätran Timmele Nässjö Täthetsbild visande idag kända lämningar från bronsålder i Västergötland. Svartån Lommaryd Gripenberg Aneby Gullered Säby Komosse Svartån Tranås Eksjö Nissan Nissan Svartån Svartån Borensberg Boren Mjölby Åsboån Åsboån Tidaholm Boxholm Bottnaryd Gunillaberg Mullsjö Ö Lägern Dumme mosse Solgen V Harg Hökensås Mantorp Lillån Lillån Sommen Habo Taberg 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Svartån Tibro Lillån Bankeryd 49 Lj M Vikingst Kapellån Kapellån Vättern H Jönköping Lagan Lagan

50 Grästorp Skara Skultorp Skövde Vättern Tåkern Hov Bjälbo Vara Hjo Alvastra Ödeshög E4 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Man har övervägt om namnet anspelar på traktens allmänna höjdsträckning, eller på en specifik ås, varvid föreslagits ortnamnet Tingmark på gränsen mellan Hällstads och Möne socknar, men om det råder ingen säkerhet. 140 Trakten ger allmänt intryck av böljande skogs- och odlingslandskap. Häradet var under medeltiden något större än senare, sedan socknen Dövene delats mellan K Ugrannsocknarna, L L I N G S H D varav några låg i Frökinds härad. Ännu på 1500-talet fanns ansenliga bokskogar Herrljunga i häradets sydliga delar, bland annat i allmänningen Gälaveden på gränsen mot Kind. Ting hölls under medeltiden i de varandra närbelägna socknarna Härna och Tärby, vilket antyder att övre Viskadalen var häradets centralbygd. Vårgårda 140 Andersson 1965 s Sandared Viskan Viskan Fritsla V E D E N S H D Borås Viskafors M A R K S H D Fristad Gingri Målsryd Ätran Viskan Å S H D Dalsjöfors G Ä S E N E H D Hökerum K I N D S H D Som fast tingstad Falköping hade man sedan mitten av 1600-talet Hällstad, med läge på vattendelaren. Under 1680-talet flyttades tingsstället Tidaholm till Väby, som kvarstod in i 1900-talet, innan alltsammans flyttades till Borås år Att märka är att de nämnda socknarna på ett tidigt stadium börjat specialiseras, så blev forkörning Hällstads och Tärbys profil, medan knallehandel kännetecknade Härna och Södra Ving, med spåntakstäckning som komplement. 142 F R Ö K I N D S H D 141 Styffe 1911 s ; Almquist 1954 s , 239. Mellan 1696 och 1849 utgjorde Segerstorp n:r 2, Tärby s:n, häradshövdingeboställe för en domsaga som innefattade flera intilliggande härader (Almquist 1954 s. 238). 142 GIV s. 99. Ulricehamn Åsunden Ätran Ätran Timmele R E D VÄ G S H D Gullered 40 Komosse Nissan Nissan Bottnaryd Gunillaberg M O H D 26 Mullsjö Hökensås Dumme mosse Taberg Lagan Lagan Som nämnt faller starkt ljus på trakten kring Möne kyrka på grund av det enastående fynd som gjordes på 1860-talet av en guldhalsring som med största sannolikhet hade kultisk betydelse och i varje fall utpekar centralitet i någon form under folkvandringstiden. L Y S I N G S H D I anslutning till Södra Vings märkliga 1100-talskyrka och den Hålaveden märkliga medeltida borgruinen Vädersholm utbreder sig (i Härna och Södra Vings socknar, Ulricehamns kommun) två gravfält med stensättningar och en storhög med runsten. Kyrkan från 1130-talet är en av Sveriges märkligaste. Äldre Västgötalagen Visingsö anger den legendariske samhällsbyggaren biskop Bengt som dess upphovsman; sydportalen tillskrivs den så kallade Ottravadsmästaren. Under sent 1200-tal har den vidare gynnats av den så kallade Vingättens medlemmar, som antagligen bekostat det gotiska koret konsolerna till dess valvribbor utgörs av Gränna fyra eleganta, naturtroget gestaltade manshuvuden. Enligt Jan Svanberg ger de uttryck för tidens riddarideal, medan Gripendet är mera tveksamt om de också porträtterar individer ur Vingätten. 143 berg Vingättens (tre sjöblad) mest framgångsrike medlem var lagmannen Gustaf Tunasson som under 1300-talet satt i riksrådet. Vättern 32 Ett med ätten förknippat V I S T A herresäte H D var Vädersholm på en ö i den numera Habo sänkta sjön Mogden, söder om sjön finns lämningar som kan vara en äldre sätesgård kallad Fagranäs; på 1370-talet innehades Vädersholm av den mecklenburgske N O R R A Skärstad lyckoriddaren Heyne Snakenborg, gift med Gustafs Tunassons dotter Bengta. Som lojal med kung Albrekt fick han Lommaryd lämna detta Bankeryd komplex ifrån sig efter slaget vid Falköping år V1389. E D B 144 O Hela D denna miljö möjliggör fortfarande upplevelsen av hur medeltida aristokrati växte fram i häradets semiperiferi med kontinuitet från äldre tider (riksintresse Aneby f.d. P 48). Dessutom omtalas flera medeltida sätesgårdar kring Mogden: redan nämnd är Huskvarna Hökerum på västra sidan, på norra sidan Säby och lite längre Jönköping norrut belägna Hov (jämför T V Eortnamnet T A H D Knapagården). Andra medeltida sätesgårdar i häradet var Fänneslunda i socknen med samma namn, samt Sundsholm vid södra änden av Tolken. 145 Men det är inte bara högreståndsmiljöer som förtjänar uppmärksammas. Ett värdefullt landskap med gravfält, fossil åkermark och Gingri tidigare sockencentrum breder Tenhult även ut sig mot Fristads sockencentrum i Vedens härad S Ö D R A (riksintresse P 65); de båda socknarna Forserum är numera förenade till en församling. V E D B O H D Rångedala och Toarps socknar utvecklades tidigt till hantverksbygder med smides- och svarvarbeten som 31specialitet, och var centra i den handel som bedrevs av utliggare före Borås tillkomst. Det gör deras Nässjö sockencentra och bybebyggelse speciellt intressanta. Som värdekärnor framstår även sockencentra i Brämhults, Döve (med del av före detta Börstigs socken i Frökinds härad), Äspereds, Fänneslunda, Grovare, Hällstads, Härna, Varnum, Kärråkra, Murum, Tärby, Töve (med en del som tidigare tillhört Södra Vings socken) socknar. Svartån Säby Svartån Tranå Eksjö B G Ö Y 50 Svenljunga Täthetsbild visande idag kända lämningar från järnålder i Västergötland. 143 Svanberg & Hernfjäll 1991 s Ekre 1997 s. 49f. 145 Styffe 1911 s. 140f

51 Dokumentlandskapet Fornlämningsbilden Rösen av bronsålderstyp är rikligt förekommande i krönlägen, liksom vid Mogden (Södra Vings s:n), stensättningar och gravfält är av järnålderstyp. Runstenar och flera befästa medeltida sätesgårdar i övre Viskadalen, markerar att häradets historiska kärnområde utvecklats i samspel med Västergötlands storbygder. Bebyggelsebilden Ås och det västerut belägna Gäsene härader framstår som gränsområde mellan sydligt och västligt byggnadsskick. Med tillgång till ädellövträd har man i områdets nordliga delar byggt i ek med skiftesverksteknik. Ovanligt mycket finns kvar av ett byggnadsbestånd med rötter i och 1700-tal: framkammarstugor, enkelstugor med sidokammare och låga ryggåsstugor. Efter skiftena tog de västliga influenserna överhanden; det västsvenska dubbelhuset gjorde entré. En typisk gård i Ås och angränsande trakter har en syrenomgärdad mangård, salsbyggnad från sent 1800-tal med bostadsflygel, fägårdslänga med lagård, stall med överbyggd skulle till vilken en murad körbro leder, loge, lada, magasin, brygghus, vagnbod, vårdträd, gräsrundel, hävstångsbrunn (exemplet Dållebo, Övergården, Varnums s:n). Påfallande är en sen nybyggnadsoffensiv från 1910-talet fram till andra världskriget. 146 Hotbilden möjligheter och utmaningar Liksom norra delen av Redväg utgör Ås en känslig, svårhanterad trakt med höga kulturvärden. Notervärt är det stråk av kulturvärden som följer Viskan från Mogden mot Boråstrakten. Bansträckningen bör i görligaste mån undvika detta. Utrymme synes finnas söder därom. En eventuell linjedragning genom Ås måste ägnas närmare studium. Vedens härad struktur och värdekärnor Häradets namn har antagits beteckna en skogrik trakt, dess invånare skogsborna eller en bestämd tingsplats. 147 Det hade så långt tillbaka vi kan se ungefär samma utsträckning som i modern tid. Dess naturliga huvudbygd var Viskans dalgång, idag ett utpräglat industrilandskap med tätorter som pärlor på en tråd. I övrigt dominerar produktionsskog medan jordbruket sedan århundraden spelar en underordnad roll. I äldre tider bedrevs hemhantverk och kommers på de magra gårdarna. Kring år 1800 började man tillverka tyg av importerad bomull, enligt det så kallade förlagssystemet (därmed kunde man ersätta importen av färdiga textilier). Förläggarna köpte råvara i Göteborg och lämnade ut den till väverskor i traktens backstugor. En del förläggare började därefter tillverkning i mer fabriksmässiga former; en pionjär var Sven Eriksson som år 1834 anlade väveri i Rydboholm, något som blev inledningen till en snabb industrialisering av Sjuhäradsbygdens västra del, tillsammans med andra förläggare grundade han därpå ett spinneri i Rydal. Produktionen fann avsättning genom Västgötaknallarna, intill dess näringsfriheten 1864 och bristen på bomullsråvara genom inbördeskriget i Nordamerika ställde dem inför djup kris GIV s. 99f, Andersson 1965 s. 132f. 148 Läsa landskap s. 80f, L Palmqvist; Östblom, Hjelm & Helmfrid 2004 s Krisen innebar slutet på förlagssystemet och drev på industrialiseringen av Viskadalen, vars ortnamn återfinns i många av den svenska textilproduktionens varumärken. Från 1490-talet känns tingsplatsen Longhem (Längjum?). Vedens tingsplats var från 1600-talets mitt Åslätt. På 1680-talet flyttades tingsstället till Borgstena och därifrån in till Borås år Påtorp vid sjön Ärtingen var stamgods för den vid medeltidens slut framträdande ätten Gylta. Även Röll nordväst om Öresjö var en senmedeltida sätesgård. Sockencentra i Borgstena, Bredared, Fristad, Sandhult under vilket Hedareds medeltida socken, senare kapell, lyder, Tämta och Vänga socknar. Viskans dalgång har varit en viktig förbindelselänk mellan Västgöta slätten och kusten. Vägstråket från Timmele (vid Ätran), via Hökerum till Gingri är rik på lämningar från olika tidsepoker. Gingri med Öresjö i bakgrunden. Foto: Pekka Kärppä. Ett speciellt inslag i den byggda miljön utgör förläggargård arna. Deras kärnområde är Viskadalen och Häggåns dalgång med tyngdpunkten i Marks härad. De drevs av traktens mer besuttna bönder, som tidigt blev ett slags industrialister. Förläggargårdarnas typiska utseende är mangårdsbyggnad i två eller två och en halv våningar i detaljrik träpanelarkitektur med enkel planlösning och jämnt placerade fönsteraxlar, samt stora flygelbyggnader. Dokumentlandskapet Fornlämningsbilden Järnåldersgravfält finner man vid äldre bebyggelselägen. Vedens härad är inget jordbruksintensivt område, men just därför bevarar det förhållandevis många fossila rester, däribland odlingsrösen av svårbestämd ålder alltifrån det allra äldsta någorlunda bofasta jordbruket ända in i medeltiden; dessutom finns lämningar av det entydigt bofasta jordbruket från järnåldern och framåt i form av stensträngar, terrasserade åkrar och bandparceller. Därtill kommer fullt av spår av äldre tiders utmarksnäringar. Bebyggelsebilden I dalstråken längs vattendragen bildades byar under medeltidens lopp. På höglandet dominerar ensamgårdar. Trots den dynamiska utvecklingen i Viskans dalgång återstår ännu bevarade exempel på hur den förindustriella bebyggelsen sett ut: framkammarstugor, långloftsstugor, högloftsstugor och tvåvåningsstugor från tidigt 1800-tal. Ett karaktärsdrag för äldre manbyggnader i området bildar de så kallade nyckelhålskônkarna (förstubroar). Äldre ekonomibyggnader är ofta heltimrade. De ålderdomligaste av dem samspelar med mycket välbevarade rester av de senare århundradenas småbruk med stenmurar, odlingsrösen, hamlade träd (exempelvid. Upptröst och Älmås). 149 Under det sena 1900-talet drabbades den svenska textil industrin av en djupgående strukturell kris, varigenom många av traktens företag blev utslagna från marknaden, och nedlagda textilfabriker utgör numera ett delvis svårhanterligt kulturarv. Processer och frågor i landskapet Samspelet mellan Borås stad och de omliggande socknarna kunde uppenbarligen vara spänningsfyllt. År 1766 utbröt ett folkupplopp i Vedens härad, med utlöpare åt Mark och Bollebygd. Det leddes av Sven Hoffman från Torpa, lantsocknen vid Borås, som blivit utsedd till riksdagsman men blivit avvisad av myndigheterna. Tillbaka i Västergötland samlade han flera hundra åhörare i en gammal kyrkoruin i Fristad (Gingri?), där han höll brandtal om hur riksdagsherrarna kringskurit den bondevänlige kungen och ledde därefter ett spontant fälttåg mot Borås, som dock kom av sig på tredje dagen. Hoffman blev tillfångatagen i Borås, eventuellt av sina egna, och avrättades sedermera i Stockholm, vid sidan av några medhjälpare GIV s Den av historiker föga uppmärksammade episoden skildras lite skiftande. Enligt Adolfsson 2007 s hade den lokale häradshövdingen vägrat utfärda nödvändiga handlingar för att Hoffman skulle få tillträde till riksdagen. Enligt NF s.v. Hofman, Sven var han en bondeadvokat som svartlistats av Göta hovrätt. 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup 51

52 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Från huvudstadsperspektiv skrev Olof Rudbeck den yngste en komisk hjältedikt om det hoffmanska oväsendet, som trycktes år 1776 under titeln Boråsiade, och därefter kom i flera upplagor. Handlingen är till mest men enligt Nordisk Familjebok präglas dikten av ledig versifikation och den kontrast, som det episka maskineriet med gudar och gudinnor bildar mot själva ämnet. 151 Även om man vid den tiden inte kommit längre än till så kallade förlagsindustri i Sjuhäradsbygdens vävarbälte, är det möjligt att dessa händelser i någon mening speglar de motsättningar som utmärker den tidiga industrialismen. Knallebygderna var beroende av de hemtillverkade varornas avsättning och var kritiska tider, präglade av spekulationsanda. Den riksdag Hoffman skulle deltagit i blev även utan hans medverkan tumultartad, när de radikala yngre mössorna tog makten från det egenmäktiga hattpartiet. 152 En annan aspekt på Sjuhäradsbygdens industrihistoria har lyfts fram av ett forskarlag vid Göteborgs universitet: att arbetarrörelsen hade mycket svårt att göra sig gällande vid dessa textilfabriker. Arbetarna kom direkt från ett strängt religiöst bondesamhälle där föreställningar om arbetets höghet och den enskildes ansvarskänsla var centrala. Det har setts som en komponent i den specifika västsvenska mentalitet man velat lyfta fram. 153 Hotbilden möjligheter och utmaningar Problemen i närheten av Borås liknar dem som gäller in- och utfarten ur Linköping och Jönköping. Kinds härad-helheten Om Götalandsbanan av någon anledning inte skulle komma att angöra Ulricehamn kunde norra delen av Kinds härad möjligen komma ifråga för linjedragningen mellan Jönköping och Borås. Detta är dock en spekulation i förändrade förutsättningar varför behandlingen här görs tämligen summarisk. Det i så fall aktuella området är socknarna Dalstorp, Dannike, Finnekumla, Grönahög, Gällstad, Hillared, Hulared, Ljungsarp, Ljushylt, Länghem, Marbäck, Mossebo, Månstad, Nittorp, Sexdrega, Tranemo, Tvärred, Södra Åsarp, Ullasjö och Ölsremma, med andra ord drygt hälften av häradets 36 socknar. Trakten är kuperad och höglänt, men genombruten av Ätrans och biflödenas ådalar. Idag är främst dalsidorna uppodlade, men kvarlevor finns av höglandets småskaliga jordbruk, hårt trängda av det industriella skogsbruket. Häradet hade från mitten av 1600-talet tingsställe i Svenljunga. 154 I nära samspel med det stora riksintresset Ätrans dalgång, ligger den medeltida sätesgården Torpa i Kinda härad (och numera Tranemo kommun), med ett av de två medeltida stenhus som överlevt till vår tid, det omges av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i odlingslandskap av äldre typ (riksintresse f.d. P 53). Av stort värde är även miljön kring Openstans borg, Södra Åsarps socken (riksintresse f.d. P 67). Tåstarp, Tranemo socken, är en rik fornlämningsmiljö med gravanläggningar från olika tider (riksintresse f.d. P 52); Tyggestorp, Tranemo socken är en upplevelsemiljö avseende förhistorisk järnframställning (riksintresse f.d. P 54); Dalstorp gamla kyrkplats (riksintresse f.d. P 55); det ålderdomliga odlingslandskapet i Månstad (riksintresse f.d. P 56). Mellan åren 1705 och 1876 var Ånarp i Ullasjö socken anslaget häradshövdingeboställe den domsaga som omfattade Kind och Redvägs härader. 155 I Gölingstorps by, Nittorps socken ovanför Jälmåns dalgång i nordöstra Kind finns en samlad miljö som väl illustrerar agrarlandskapets förändring under senare delen av 1800-talet: fina exempel på hur man vid denna tid förvaltade den regionala byggnadstraditionen i Norrgården och den mitt emot belägna Näbbagårde. Mellan dem löper den gamla färdvägen från Jönköping ner mot Opensten. Näbbagården var gästgiveri och i anslutning till näringslivets liberalisering etablerades här en marknadsplats på talet. Dess heltimrade bodlänga är fortfarande i behåll. 156 Dokumentlandskapet Fornlämningsbilden Norra Kind är rikt på fornlämningar, med bondestenålderns hällkistor och bronsålderns högt liggande rösen som karaktärsmarkörer. Järnåldersgravfälten demonstrerar den nuvarande bebyggelsens ursprungsområden. Flera platser för lågteknisk järnframställning är kända. Enligt arbetet Gårdar i Västergötland (år 2004) är Ätradalen ett av landets i särklass rikaste områden vad gäller fossila odlingslandskap från förhistorisk tid och medeltid. Bestånden innefattar stora arealer röjningsrösen, exempelvis vid Röstorp, och många lokaler med stensträngar, terrasskanter och bandparceller i anslutning till kvarstående gårdar, som i Läggared, Hillareds socken och Rösered, Månstads socken. Bebyggelsebilden Den agrara bebyggelse består till stor del av ensamgårdar, vilka ibland samlas till löst grupperade byar; några större byar återfinns i höjdlägen vid dalgångarna. Byggnadsskicket var in i sen tid mycket ålderdomligt och ännu kan man träffa på högloftstugor, framkammarstugor i två våningar, långloftstugor, loftbodar, kallmurade gråstenskällare av och tidig 1800-talskaraktär. I anslutning till höglandets gårdar finns hävdade stråk av dessa århundradens odlingslandskap, med röjningsrösen, småtegar, fägator, diken, mossodlingar och stenmurssystem. 157 Marks härad - helheten Karaktären i detta härad motsvarar den som beskrevs för Veden. Endast de nordligaste socknarna Kinnarumma och Seglora i Marks omfattande härad kan komma att beröras av Götalandsbanan. Och inte ens det är särskilt sannolikt. Beskrivningen blir därför summarisk även här. Segloras kulturhistoriska berömmelse sammanhänger med att dess välbevarade 1700-talskyrka av timmer med spånklätt tak flyttades till Skansen 1916, sedan den tagits ur bruk. Det har sitt vetenskapliga värde att man är varsam med den miljö den tidigare tillhört. Dokumentlandskapet Fornlämningsbilden Hällkistor återfinns mellan Öresjöarna och Tolken. Rösen och stensättningar i krönlägen. Flera järnåldersgravfält, av yngre järnålderstyp invid byar och gårdar i nedre Viskadalen. De redan berörda borgarna Öresten och Kinnaborg utgör betydelsebärande lämningar av den stora historien. Åtskilliga välbevarade småskaliga odlingslandskap, med en rikedom på stenmurar. Eklandskap finns här och var, bland annat vid Örestens borg. Bebyggelsebilden I Mark finns åtskillig bevarad äldre bebyggelse där västsvensk tradition blivit utmanad söderifrån. Den agrara bebyggelsen präglas av 1800-talets tillskott, och dess karaktärsmiljöer är de herrgårdsliknande förläggargårdarna. Gäsene härad - helheten Det är osannolikt att bansträckningen kommer att överhuvudtaget beröra häradet, som därför bara ska omnämnas i korthet. Det gamla bygdenamnet Gäsene är bildat av fågelbenämningen gås och namnelementet vin som betyder betesmark. 158 Har inte undergått någon förändring sedan 1400-talet, men var tidvis förenat med Vedens härad. Tingsplatsen låg från 1600-talets mitt vid Ljung. 159 Ett problematiskt kulturarv Häradet var känt för sin stora fattigdom. Vid Tånga hed och Remmene och ner mot Fristad i Vedens härad finns betydande rester av den landskapstyp som på och 1800-talet kallades Svältorna. Trakten var av ålder inriktad på boskapsskötsel, med ett komplementärt årderbruk. Det hårda betestrycket gav upphov till skoglösa ljunghedar. Svältorna hör till det problematiska kulturarvet, och det kan kanske förklara att mycket av denna naturtyp tidigt beskogades. Kring stormossarna i Skölvene, Hällestad och Börstig finns karakteristiska madladulandskap bevarade. 160 Jernvägar framkalla alltid en anda af framåtskridande NF s.v. Rudbeck Jfr Strindberg, A(xel) 1978 s talet var ju en orolig tid. Bankrutter noterades titt och tätt; inom affärslivet blomstrade allsköns ohederlighet, och såväl samtida tidskriftssom skönlitteratur tjäna som vittnesbörd om en allmänt spridd korruption. Efter mössornas seger kommo ju vid deras stora räfst de underligaste saker i dagen. 153 Ahlberger & Malmstedt 1993; Winberg 2000 s Almquist 1954 s Almquist 1954 s GIV s I huvudsak efter GIV s SEO s.v. Gäsene. 159 Styffe 1911 s. 218, GIV s. 98f.

53 Den förut nämnda unga engelska som 1863 befor den splitt nya stambanan från Göteborg till Stockholm fick omkring sex mil från Göteborg en stor, avlägsen hed utpekad för sig av sin kunnige reskamrat. Der ligga Svältorna, förklarade han, och de göra skäl för namnet, ty jorden giver knappt ett grönt strå till näring åt de stackars kreaturen. Så har likväl ej i alla tider varit förhållandet: sköna ekskogar växte där fordom och, tack vare jernvägen, börjar man nu åter plantera kring närmaste station, för att göra naturen som vi säga i England litet comfortable. Jernvägar framkalla alltid en anda af framåtskridande, av förbättringar, och detta är skälet hvarför jag förfäktar dem. 161 Med dessa ord, yttrade på förmodligen brusten engelska av en textilfabrikör från Gävle för snart 150 år sen 162, kan det passa att sluta. 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup 161 Howitt 1867 s Per Murén var inte bara en anhängare av Nils Ericsons planer. Hans egen insats för tillkomsten av den första stora enskilda järnvägen, Gefle-Dala järnväg, var utslagsgivande. Karlström 1974 s. 94f. 53

54 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup 54 Kulturarvets strukturer och tidsdjup en sammanfattning Götalandsbanans kommande sträckning leder som framgått genom trakter, vilka spelar stor, i vissa fall utslagsgivande roll i Sveriges framväxt. Dagens dynamiska Linköping har på de senaste åren expanderat ut över bördiga, historiskt rika trakter. Det har inte kunnat undvikas att historien blivit hårt åtgången av det. Människans historia går här tillbaka på strandbosättningar vid Ancylussjön. En centralbygd blev Linköpingstrakten under äldre järnålder (500 f.kr. 600 e.kr.), kanske i samband med att det blivande Östergötland börjat integreras. Som mötesplats för ett stort område drog trakten till sig en kungsgård och omkring år 1100 ett biskopssäte. Domkyrkans ekonomiska styrka under medeltiden gjorde att en handelsstad utvecklades. Med reformationen förföll allt detta, men Linköping återuppstod snart som skol- och residensstad och med Malmslätt som militär mötesplats. Ur detta växte, men först i vår tid, dagens blomstrande Linköping fram. På motsvarande sätt har jordbrukets fortgående rationalisering skett på bekostnad av spåren av äldre odling på slätten Västanstångs. Men den vid första anblicken sterila slätten visar sig vid närmare påseende bevara ett inlevelselandskap, som berättar om dessa trakters stora roll när Sverige blev till, med platser som Alvastra, Bjälbo, Skänninge, Hov och Vadstena som upplevbara höjdpunkter. Den lokala historien låter sig bäst avläsas med stöd av häradsindelningen. De fem häraderna Hanekind, Valkebo, Vifolka, Göstring och Lysing ligger i parallella stråk från en ungefärlig mittlinje på slätten söderut mot sjön Sommen och Hålavedens bergiga skogar. De gamla tingsplatserna och sockencentra med rötter i medeltiden ligger alla på slätten och i randen till övergångsbygden. Gamla, lokala vägar finns i stor utsträckning kvar, och bygden är i själva verket rik på fornminnen. I övergångsbygden möter spåren av det första jordbruket på fasta tegar i ett par av Sveriges mest omfattande stensträngssystem från äldre järnålder. Svartå- och Åsbodalarna bevarar ett mer traditionellt agrarlandskap av 1700-talsprägel. Med Hålavedens backar börjar redan Småland. Den småländska bygden är inte på samma sätt enhetlig. Vista härad behåller Östgötaslättens karaktär i sina kärnbygder Grännadalen, Visingsö och Skärstadstrakten. Även här går tidsdjupet ner i stenåldern. Visingsö hör också till berättelsen om hur Sverige blev till, som och 1200-talets kungasäte, mitt emellan de två Götalanden. Men gränsen till den småländska naturen är tvärbrant, och ovanför Vättersänkan vidtar Hålaveden, förr främst ett hinder för passage, men idag ett värdefullt reliktområde. Hela trakten präglas än idag av Braheättens försök att förvandla sitt här förvärvade grevskap till en kulturell stat i staten, som sådant unikt i Sverige (åren ). Norra Vedbo härad har en påtaglig kärna i övre Svartå dalen. Där växte på 1600-talet ett herrgårdslandskap fram med Gripenberg som främsta företrädare. Men Norra Vedbo var en tydligt avgränsad bygd långt tidigare, med Lommarydstrakten som kärnområde, vilket visas av en stor koncentration järnåldersgravar. Adelsätternas invasion av den avsides liggande Svartådalen skapade ett upplevelselandskap, som illustrerar det tidigmoderna ståndssamhällets kynne. Man kan fortfarande uppleva en spänning mellan herrgårdslandskapet och kvarlevor av det magra åkerbruket i närbelägna skogstrakter. Tveta härad centrerar i den trånga Vättersänkan, som kanske även här kan karaktäriseras som ett stycke utslängd östgötaslätt. Det är en bördig dalgång, som varit ett stort bronsålderscentrum. Här anlade Magnus Ladulås på 1270-talet Jönköping. Närheten till Visingsö hörde till förutsättningarna, och Jönköping skulle även senare bli föremål för satsningar, tänkta att ge den en viktig roll i den stora historien. De stora höjdskillnaderna drog tidigt också till sig manufakturer, som Smålands Taberg försåg med råvara. Dalgången blev därför redan under tidigmodern tid (åren ) ett flerkärnigt centralområde som under 1900-talet växte samman till ett stadslandskap. I övrigt förefaller Tveta härad vara ett förhållandevis ungt kolonisationsområde, snarast en utmark till Norra Vedbobygden. Namnet Tveta antas betyda något i stil med nyodlarbygd. Det var först järnvägen som på 1860-talet öppnade häradets periferi med järnvägsknuten Nässjö som främsta exempel. Av namnet Mo härad framgår hur mager odlingsmarken är. Ändå var den tidigt befolkad från jägarstenålder till äldre järnålder, varefter en avfolkning tycks ha följt. Återkolonisationen tycks ha börjat först under medeltiden. Kulturspåren sammanhänger här främst med samfärdslederna, där historiskt sett en spänning har förelegat mellan det svenska rikets behov av öst västliga samband och Nissans dalgång, som lockat till handelsfärder mot det till år 1645 danska Halland. Samma problematik återfinns i den västgötska Sjuhäradsbygden, där Redvägs, Ås och Vedens härader genomströmmas av de likaså mot Halland rinnande Ätran och Viskan. Gränsproblematiken motsvaras av en betydligt äldre dragkamp mellan Hallandskusten och Falköpingsslätten. Dalgångarna befolkades från bägge håll och de var uppenbarligen influerade av den mäktiga kulturutvecklingen på Falbygden under sten- och bronsålder. Man kan betrakta Redvägs härad och de norra delarna av Ås härad som mellanbygder i förhållande till Falbygden. Här fanns en tidig etablering av sätesgårdar och betydande frälsesläkter härstammar från dessa trakter. Marks och Kinds härader hade av ålder en tämligen självständig karaktär, delvis sammanhängande med att de både var skogstrakter och gränsland. Det magra jordbruket ledde till diversifiering, som redan på 1600-talet gav upphov till manufaktur och handelsverksamhet. Det på 1300-talet under namnet Bogesund framvuxna Ulricehamn kan ha anlagts av en frälseätt för att utnyttja gränshandeln. Det 1621 anlagda Borås fick däremot den omvända uppgiften att bringa manufaktur och handelsvandringarna under svenska kronans kontroll. Med hjälp av betydande privilegier blev Borås på kort tid en betydande handelsstad samtidigt som den svenska erövringen av Halland undanröjde gränsproblemet. Under 1700-talet fick textilslöjden industriella drag, först enligt det så kallade förlagssystemet. Under 1800-talets förra del byggdes de första fabrikerna. De skapade en hel kedja av tätorter, medan efterhand allt fler fabriker flyttade till Borås.

55 Boren Motala Borensberg Karlsborg Ljungsbro Skövde Skara Skänninge Skultorp Bjälbo Mantorp Tåkern Vikingstad n llå pe Ka Sturefors HANEKIND VIFOLKA HD Alvastra VA L K E B O H D Sva rtån Linghem Malmslätt lån Lil Mjölby Hjo Vara Linköping Lillån Vättern Hov Grästorp Svar tån Vadstena Tibro Roxen HD V Harg Ödeshög Falköping oån Åsb Tidaholm LY S I N G S H D Svartån Boxholm Hålaveden KULLINGS HD Herrljunga Visingsö FRÖKINDS HD Vårgårda Hökensås Tranås Gränna berg Habo Mullsjö VEDENS HD Gingri Hökerum Bankeryd R E D VÄG S H D Ulricehamn Gullered Dumme Sandared Åsunden Dalsjöfors Jönköping Ö Lägern Sammanfattning kulturmiljö T V E TA H D MO HD Komosse Tenhult Viskafors - Låg SÖDRA Forserum Riksintresse för kulturmiljövården VEDBO HD Nässjö Nis san MARKS HD Huskvarna Fornlämningstäthet per km² - Hög Taberg an sk Vi YDRE HD Lommaryd Gunillaberg KINDS HD Målsryd mosse Kisa VEDBO HD Aneby ÅS HD Bottnaryd Borås NORRA Skärstad Timmele Säby Svartå n Ätr an Vättern Viskan Sommen Gripen- GÄSENE HD Fristad GÖSTRINGS HD Eksjö V I S TA HD F Svenljunga La gan Ätra n!! Fritsla 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup Förstudieområdet berör flera bygder med stort tidsdjup, vilket bilden visar Koncentrationer av fornlämningar finns kring Linköping och i övergångslandskapet, Åsbodalen och Vänern Götene längs Ätrans vattensystem. Det syns tydligt att Lidköping varje härad har sin fornlämningsrika centralbygd och sin glesare befolkade utmark. Kring Jönköpinghar staden expanderat ut över tidigare generationers spår, som därmed inte finns kvar annat än som små rester. Fornlämningsbilden är inte komplett. Framförallt saknas kunskap om den äldsta tiden (tidig stenålder). Möjligen kan man hitta intressanta nya fynd i trakterna kring dåtidens strandlinjer, det vill säga i gränsen mellan övergångsbygden och Hålaveden. Häradsgräns/häradsnamn Kyrka/kyrkoruin Mariannelund Tingsplatser, äldre/yngre Förstudieområde Solgen 0 10 Lantmäteriet GsdBV/ km 55

56 5 Karaktärsanalys - tolv landskapskaraktärer 5 Karaktärsanalys tolv landskapskaraktärer Östergötland karaktärsområden Götalandsbanan möter mellan Linköping och Jönköping ett landskap som är representativt för hela Östergötland. Ett stycke av den rika, bördiga slätten, följt av övergångslandet med större skogklädda partier, varefter odlingsbygden steg för steg trängs samman i snävare ådalar, medan landet som helhet successivt höjer sig. Bygden väster om Linköping kallades för Östergötland Västanstång. Anledningen till detta är att det funnits en kungsgård som hette Stång vid Stångån. Bygden var uppbyggd av härader och här berörs Hanekinds, Valkebo, Vifolka, Göstrings och Lysings härader. De fem häraderna finns i en av Sveriges äldsta kulturbygder. Här visar fornlämningar och fynd att det bott människor sedan inlandsisen smälte undan för cirka år sedan. Delar av området var då en sjö och människorna bodde vid kusten. Östgötaslätten har varit viktig i svensk historia, särskilt från tidig medeltid till 1600-talet. Under första delen av medeltiden tog Sverkerätten och Bjälboätten från Östergötland kungamakten i Sverige. Götalandsbanan kan komma att i Östergötland sträcka sig genom ett mycket variationsrikt naturlandskap. Slätten med sina särpräglade miljöer som kalkrika orkidékärr och torrbackar, ståtliga ädellövträd i alléer och samt meandrande vattendrag. I övergångsbygden finner vi fortsättningen av det östgötska eklandskapet som är Sveriges viktigaste område för ek. Här ligger också gårdar med boskapsdrift tätt vilket har skapat en för Sveriges fastland närmast unik täthet med hagmarker. Det biologiskt rika odlingslandskapet fortsätter sedan ner i dalgångarna längs Svartån och Åsboån och ner i Hålavedsbygden. Hålaveden har i hög grad bibehållit ett odlingslandskap som påminner om 1800-talets Sverige och här finns också några av de värdefullaste hagmarkerna i Östergötland med en rik flora och mängder med rödlistade insekter. Slätten Västanstång Detta är en stor och mycket flack fullåkersbygd på djup, bördig lera och sand. Mellan de stora fälten finns många av de tidiga vägarna kvar, från vilka många utblickar ges över slätten och alla moderna vindkraftverk. Vägarna förbinder slättens gårdar och byar med E4 och järnvägen i södra delen av området. Till dessa miljöer hör också de biologiskt intressanta ädellövträden som finns i alléer, parker och trädgårdar. Mellan Linköping och Mjölby ligger samhällena tätt längs både den gamla riksvägen och järnvägen. Samhällena påverkas av närheten till det växande Linköping och efterfrågan på tomtmark är stor. Utbyggnaden av orterna tränger sig också på det äldre landskapet i Linköpings närhet och hotar stora värden. Här finns ett stort antal och mycket värdefulla lämningar av den centralbygd som staden vuxit fram ur, exempelvis Sveriges största järnåldersgravfält vid Tift. I Hålaveden finns också en stor mängd nyckelbiotoper och ett värdefullt skogslandskap som består av både ädellövskog, ren barrskog och sumpskogar. Sommen är vid sidan av Vättern den värdefullaste sjön längs Götalandsbanans sträckning. Det är en utpräglat näringsfattig sjö med mycket klart och rent vatten.se karta Karaktärsområden i kapitel Över slättens rationellt brukade åkrar höjer sig Skänninge kyrka och silotorn. Östgötaslättens stora historiska betydelse kan inte upplevas direkt, men spåren i form av vägnät, byar och kyrkor gör det möjligt att berätta historien på plats. Foto: Bengt Schibbye.

57 Intill Malmslätt finns Kärna mosse som är en av Östergötlands viktigaste kalkkärr med en mängd sällsynta orkidéer och andra växter. Nedskurna i sedimenten, slingrar över slätten åar som Svartån, Kapellån och Lillån. Åarna har till stor del kvar sitt naturliga, meandrande lopp och hyser bland annat en riklig musselfauna. Kring Svartån finns kvarnmiljöer som var eftertraktade redan på medeltiden, och från dessa har flera industrimiljöer vuxit upp, exempelvis Öjebro och Mjölby. Bönderna hade en stark ställning under senare delen av 1800-talet. De nya bostadshus och ladugårdar som byggdes då och de större systemen av åkrar har format slättens utseende. Sedan dess har jordbrukets utveckling påverkat landskapsbilden och nu kan åkermarken nästan se öde ut. Det gamla, småskaliga odlingslandskapet är nästan helt borta. Det innebär att stora delar av åkermarken, ur kulturhistorisk synvinkel, är ett inlevelselandskap*. De gamla bykärnorna kan man delvis se och de gamla mindre vägarna finns till stor del kvar och kyrkorna finns kvar. I området finns fortfarande många fornlämningar trots att en mängd lämningar nu är bortodlade. Ändå är den upplevda känslan av traktens historiska betydelse stark. Den berättelse detta landskap ruvar på handlar i långa stycken om hur Sverige blev till. Övergångsbygden först lera allt intill Skänninge, där sanden begynte, som räckte intill hålvägen. Således har man närmast intill höga berg merendels alltid sand och längre därifrån lera, en tydelig effekt av forna havets stränder. (Ur Linnés Skånska resa) Övergångsbygden är ett mosaiklandskap* som präglas av den successiva övergången från den öppna, flacka och storskaliga slätten i norr till det högre belägna och kuperade, skogsdominerade landskapet i söder. Hela området ligger under högsta kustlinjen och den odlingsbara jorden finns ofta i dalgångarna. Utblickarna begränsas av relativt låga kullar och skog. Enstaka mindre vattendrag rinner genom området, och några mindre sjöar finns i söder. Bebyggelsen är samlad i dalstråken och ofta placerad i gränsen mellan jordbruksmarken i dalbotten och skogs- och hagmarkerna på höjderna. Här ligger hagmarkerna tätt och inslaget av lövträd (bland annat grova ekar) är stort. Det finns alla typer av hagmarker i området, från ekhagarna med stolta sparbanksekar via björkhagar, enbuskmarker till den helt öppna hagen. På samma sätt skiftar flora och fauna och särskilt insektsfaunan med alla dagfjärilar är rik. I övergångsbygden finns också aristokratiska miljöer som ger en påminnelse om landskapets tidsdjup. Det var i övergångsbygden som det så kallade rusthållsfrälset växte fram under 1200-talet. Rusthållsfrälset gavs skattefrihet men också riddare och väpnare och bidrog till att en första överklass bildades. En anledning till att de gårdarna byggdes i övergångsbygden var att åkermarkerna på slätten redan var upptagna. De stora höjdskillnaderna kunde dessutom ge vackrare gårdsplatser och därmed större möjlighet att visa sin makt genom ståtliga byggnader i exponerade lägen. Svartåns och Åsboåns dalgångar Dessa dalgångar har en tydlig riktning, vilket skiljer dem från det omgivande övergångslandskapet. Dalbottnarnas sandiga och leriga jordar är ofta uppodlade och landskapet öppet, sånär som på lövridåer närmast åarna och hagmarkernas stora lövträd. Läget söder om slätten har gett marken i dalgångarna ett högt kalkinslag då inlandsisen tagit med sig kalkhaltiga sediment från slätten. Kalkinslaget gör att vi även i dessa dalgångar finner både kalkkärr och kalkrika torrbackar. Vägar, järnvägar och bebyggelse följer dalgången, ofta i gränsen mellan odlingen och skogen på de ganska branta dalsidorna. Höjdskillnaderna mellan dalgångar och höjder är ofta över 50 meter. Kring fallen i Svartån uppstod tidigt kvarnar och industrier, bland annat det industrihistoriskt intressanta Boxholms bruk. Bebyggelsen i Åsboåns dalgång har funnits länge och även odlingslandskapet har kvar en ålderdomlig prägel, med både ängar och naturbetesmarker, avgränsade av trägärdesgårdar. Hagmarkerna har mycket höga naturvärden. Åbodalen kopplas ofta ihop med skalden Atterbom som föddes i Åsbo. 5 Karaktärsanalys - tolv landskapskaraktärer Övergångsbygden har varit svårare än slätten att odla och de äldre spåren har därför bevarats bättre. Detta ger landskapet högre upplevelsekvaliteter. Här finns ett av Sveriges rikaste stensträngssystem som utgör spår efter den första brukningsformen då människan kombinerade fasta tegar med boskapsskötsel. Där den uppodlade bygden trängs samman i dalgångarna finns välbevarade jordbruksmiljöer med bebyggelse från och tal. Övergångsbygdens pastorala landskap med bland annat ekhagar rymmer välbevarade äldre jordbruksmiljöer och en unik biologisk mångfald. Bild från Rinna öster om Mjölby. Foto: Håkan Ignell. 57

58 5 Karaktärsanalys - tolv landskapskaraktärer Hålaveden Hålaveden är rikt på små element: små sjöar, små odlingsområden, små mossar med mera. Större delen av detta småkuperade, skogsdominerade mosaiklandskap ligger ovanför högsta kustlinjen. De relativa höjdskillnaderna är ofta mindre än 30 meter, men ökar i östra delen för att öster om Sommen bli över 50 meter i ett än mer sönderskuret landskap. Dalgångar och höjder har oftast en nordsydlig orientering, men den är inte särskilt tydlig. Små byar, ensamgårdar och torp ligger nära de odlade markerna. I den västra delen av området förekommer odling och bebyggelse tätare än i den östra, där skogen är mer dominant. Denna mosaik av landskapselement har skapat en mängd olika biotoper, varav några har uppmärksammats och ingår i nätverket Natura De biologiska värdena är högre i de västra delarna av området, några kilometer väster om Svartåns dalgång. Hålaveden präglas liksom Åsbodalen av ett ålderdomligt landskap som påminner om Astrid Lindgrens småländska odlingsbygd, något som till följd av igenväxning till stor del försvunnit från Småland. Till Hålaveden hör också ett rikt skogslandskap. Det mest särpräglade är de ädellövrika branterna mot Vättern. De är kalkrika och har ett synnerligen gott mikroklimat vilket gjort att särskilt den lägre faunan är rik. Sommen, som delas av Småland och Östergötland, är en klarvattensjö med mycket god vattenkvalitet. Här finns röding och relikter från Baltiska issjön. Kring sjön finns värdefulla skogsmiljöer med stort inslag av ädellövträd. Söder om Sommen utbreder sig ett rikt odlingslandskap med en stor mängd hagmarker. Kulturhistoriskt sett är Hålaveden utmarker till de långsmala häraderna som har sina centra på Östgötaslätten och längs Vättern. I dessa utmarker har utvecklingen gått långsammare och äldre bebyggelse har bevarats i större omfattning än på den bördiga slätten. Vid Sommens skapades några enstaka herrgårdar genom kungliga förläningar, liknande den utveckling som skedde i övergångslandskapet och i Åsbo dalen. Småland karaktärsområden Det småländska höglandet gör här verkligen skäl för sitt namn. Det gamla häradsnamnet Vedbo betyder skogsbornas härad, här finns skog och berg, och höjderna når över 300 meter. De norra delarna är mest kuperade, medan de relativa höjdskillnaderna avtar mot söder. Söder om Jönköping finns många mossar och sluttningarna är flacka. Detta är en bygd som nyttjats för jakt och fiske långt innan Sverige började odlas upp. Även en annan del av Småland berörs av förstudieområdet: Vätterns södra delar med lövskogsklädda branter över böljande åkrar och den växande stadsbebygglsen i Jönköping-Huskvarna. 58 Åsbodalen med Åsbo kyrka. Foto: Pekka Kärppä. Hålaveden består av en mosaik av sjöar, myrar, skogar och öppen mark. Höjdskillnaderna är relativt små. Foto: Håkan Ignell

59 Östra Vätternbranten och Sommen kuperat skogs- och sjölandskap Området präglas av stora skillnader i höjd. I väster är branten mot Vättern extremt tydlig. Landskapet reser sig från Vätterns 89 meter över havet upp till bergstoppar på höjder upp till 300 meter över havet. Mellan dessa toppar ligger dalgångar och sjöar på höjder mellan 150 och 200 meter över havet. Den smala stranden med sina berömda fruktodlingar närmast Vättern kontrasterar starkt mot den magra barrskogen uppe på de höga bergen. Detta storkuperade landskap har en tydlig sprickdalskaraktär i huvudsakligen nordvästlig till sydöstlig riktning, ofta med långsmala sjöar i dalbotten. Kring sjöarna finns öppna odlingsmarker, vägar och bebyggelse. På höjderna finns också odlingar och mindre gårdar. Detta är typiskt för bygder ovanför högsta kustlinjen, även om denna karaktär är vanligare lite längre söderut. Det bergiga sprickdalslandskapet kring Sommen och öster om denna stora sjö har en liknande karaktär. De branta bergssidorna, öppna dalgångarna och stora sjöarna innebär en variation som gynnar den biologiska mångfalden. Här finns utrymme för värmekrävande arter samtidigt som taigans natur finns i närheten. Vätternbranterna i Småland är vilda och hyser skogsmiljöer som knappt brukats av människan. I dessa orörda delar finns en stor mängd rödlistade och sällsynta arter. Även öster om branterna in mot höglandet är variationen stor och området rymmer hällmarkstallskogar, blåbärsgranskogar och alkärr. Kring Gränna och Grännaslätten finns ett eklandskap av stort värde och detta återkommer i branterna vid Huskvarna. Trakten har rika fynd från vår tidigaste historia, med stenåldersfynd kring Skärstad och lämningar från brons- och tidig järnålder på Visingsö. Den nordvästra delen av området, Vista härad, har en för Sverige unik historia. Området påverkas till stor del fortfarande av ett beslut från år 1561, som gav Per Brahe den äldre Visingsö (och senare även större delar av Vista härad) som grevskap. Visingsborgs slott, Brahekyrkan, Brahehus på fastlandet, Brahälla slott, Västanå och Östanå säterier samt stadsbygget i Gränna och Röttle kvarnby är tydliga spår av detta. Per Brahe den yngre försökte att hålla liv i grevskapet genom att sätta ut inristningar på olika platser, bland annat tio på Visingsö, en på Vista kulle, två i Dimbotrakten i Västergötland, och några i Uppland. Braheätten ville verkligen skapa en stat i staten, ungefär som de tyska småfurstendömena vid samma tid. Staten tog sedan tillbaka marken och de olika byggnaderna blev sedan ganska snabbt i dåligt skick. 5 Karaktärsanalys - tolv landskapskaraktärer Östra Vätternbranten är namnet på både förkastningsbranten på bilden och på det storkuperade landskapet i öster. Utblickarna från E4 är välkända och uppskattade. Foto: Pekka Kärppä 59

60 5 Karaktärsanalys - tolv landskapskaraktärer Säbydalen och Gripenberg herrgårdslandskap i skogsbygd Mellan Tranås och Aneby rinner Svartån genom en väl avgränsad, öppen centralbygd. Under isavsmältningen uppstod i dessa trakter en stor issjö vilket förklarar förekomsten av relativt stenfria och lättodlade sediment i botten av dalgången och längs dess sidor. Det uppodlade landskapet ger många för Småland ovanligt goda utblickar över landskapet, framför allt från höjderna som reser sig cirka 50 meter ovanför dalen. Huvuddelen av bebyggelsen, vägarna och även järnvägen följer dalgångens sidor. På omkringliggande höjdryggar finns också gårdar och torp placerade nära det småskaliga vägnätet och odlingsmarkerna. Det mest utpräglade när det gäller naturmiljön är knutet till odlingslandskapet. Här finns en stor koncentration av värdefulla hagmarker, dels kring Gripenberg och dels söderut kring Aneby. Dalgången är rik på lämningar och fynd från stenåldern, men tyngdpunkten tycks ha flyttat ut mot Lommaryd och Bälaryd under bronsåldern. Senare blev dalgången centralbygd i Norra Vedbo härad med tyngdpunkt i Säbytrakten och Aneby-Bredestad, som också är av riksintressen för kulturmiljövården. Sundby var tidigt en tingsplats ( Svinasöla på gamla kartor), men senare flyttades tingsplatsen till Åby där det också fanns galgbacke och gästgiveri. Åby tvingades flytta på 1660-talet för att bereda plats åt fältmarskalken C G Wrangels jaktslott Gripenberg. Gripenbergs slott är Sveriges största herresäte av trä, ritat av tidens främsta arkitekter. Häradscentrum flyttades då först till Säthälla, sedan till Hullaryd för att slutligen hamna i Tranås Under 1600-talet förvandlas dalgången till den typiska herrgårdsbygd som är så tydlig än idag. Det är ingen slump att det finns flera herrgårdar runt Hålaveden. Orsaken var främst de goda möjligheterna till jakt. Höglandet norr om Nässjö I de norra delarna av detta område är sprickdalslandskapet framträdande. Mot söder går dessa över i ett landskap med mer böljande bergkullar och där sluttningarna är flackare och landskapets riktningar är otydliga. Hela området ligger mellan 240 och 340 meter över havet. Här passeras vattendelaren mellan Svartån, som rinner norrut och Huskvarnaåns vattensystem som rinner mot sydväst. Sjöar är vanliga i terrängens lågpunkter. Jordtäcket domineras av moränjordar med inslag av sandiga och moiga jordar. De lätta sandjordarna togs tidigt i bruk av människor, och gravfält från järnålder finns i Höreda öster om Lekeryd. Kring de stora sjöarna finns herrgårdar, vars historia påminner om de kring Säbydalen. Då sandjordarna i alla tider lämpat sig väl för odling är bebyggelse och odlingsmark knutna till de sandiga dalstråken. Gårdar och torp återfinns även i höjdlägen, precis som i övriga Småland. Höjderna är glest bebyggda och domineras främst av mindre mossar och flack skogsmark. Det småländska höglandet har förvånansvärt lite skogliga värden jämfört med både Hålaveden och Östra Vätternbrant erna. Detta hänger säkerligen samman med att det är flackare och därmed varit mer lättbrukat. Likaså är odlingslandskapet relativt utarmat på grund av att brukandet har minskat betydligt och hagmarker och ängar vuxit igen. Ett typiskt utseende kring dagens gårdar är att åkermarken brukas som vall och till bete och de tidigare hagmarkerna nu är bevuxna med yngre lövskogar. Här stämmer bilden av det mörka Småland då landskapet är på väg att växa igen. Trots detta finns inslag av värdefulla naturmiljöer. En av dessa är Huskvarnaåns vattensystem kring vilket det finns flera sjöar och våtmarker av riksintresse. 60 Gripenberg är ett unikt herrgårdslandskap på Småländska höglandet. Under inlandsisens avsmältning bildades här en stor sjö, i vilken avsattes stora mängder finkorniga jordar. De har gett upphov till den bördiga, stenfria jorden som finns längs sluttningarna. Foto: Bengt Schibbye.

61 Vätternsänkan och Jönköping Detta område karaktäriseras främst av närheten till Vättern, som snarast har karaktären av djup havsvik, omgiven av förkastningsbranter och berg som höjer sig hundratals meter över sjön. Dalgångarna söder om Jönköpings stadsbygd reser sig brant upp mot det omgivande höglandet. Sandiga och moiga isälvssediment dominerar och har i västra delen av området skapat ett böljande, öppet och lövrikt landskap med flera herrgårdar. I de trånga dalarna längs Tabergsån och Huskvarnaån ligger bebyggelse och industrier tätt. Tenhultsdalen är öppnare med vissa jordbruksmarker. Sluttningarna runt stadskärnan domineras av bostadsbebyggelse. Vätternsänkan kring Jönköping är biologiskt mycket rik trots att tätorten tar en stor yta i anspråk. Koncentrationen av rödlistade arter är hög och högt rankade miljöer som ädellövskogar och hagmarker förekommer. Vättern är, där den möter Jönköping sandig och därmed en artfattig vattenmiljö. Vättern är i övrigt en helt unik sjö med stort djup, många kallvattensarter (inklusive den omtalade vätternrödingen) och en mycket god vattenkvalitet. Vättern ingår i det europeiska Natura 2000-nätverket och en av de utpekade vegetationstyperna är de mycket speciella kransalgsängarna. Dessa har en stor utbredning bland annat nedanför Östra Vätternbrant erna. Jönköpingstrakten har präglats av mänsklig närvaro gen om hela historien. Ett karaktärsdrag är dess kontinuerliga utveckling, där vi än idag kan se spår (om än hårt trängda) av tidigare epokers nyttjande. Den medeltida stadskärnan flyttades efter ödeläggelse år 1612 till det trånga området Sanden, vars 1600-talsstruktur ännu finns kvar. Det ursprungliga stadsområdet bebyggdes igen när staden på 1840-talet inledde sin kraftiga industrialisering. Det numera helt sammanvuxna flerkärniga stadslandskapet har även gått hårt åt det odlingslandskap av herrgårdskaraktär, vars rester finns kvar i västra delarna kring Järstorp. Många vägar och järnvägar löper in mot centralorten, och flera vägsträckningar har lång historia. Sedan järnåldern har järnframställning bedrivits i området som idag kallas Tabergs bergslag. Järnhanteringen har skapat flera industrier som exempelvis Norrahammar och Huskvarna. 5 Karaktärsanalys - tolv landskapskaraktärer Jönköping i nordost. I förgrunden Munksjön och industrier, till vänster syns delar av Jönköpings centrum. Bangården i bilden är en av tre utredda platser för ett nytt resecentrum i staden. Foto: Pekka Kärppä. 61

62 5 Karaktärsanalys - tolv landskapskaraktärer Västergötland karaktärsområden Västgötaslätten, precis som Östgötaslätten, övergår i söder i ett övergångslandskap där det storskaliga flacka området övergår i ett mer böljande, uppbrutet odlingslandskap. Skogklädda höjder blir alltmer dominanta ju längre söderut vi färdas. Detta landskap är mer storskaligt böljande, med större avstånd mellan höjderna och med vidare dalar än i Östergötland. De nordsydliga vattendragen bildar distinkta dalgångar med branta sidor, framför allt i södra delen av förstudieområdet, medan terrängen i norra delen är mer uppbruten. Riksväg 40 löper nära denna gräns. På denna karta redovisas också Mo härad som egentligen är en del av Småland. De magra områdena kring de stora mossarna närmast Jönköping och Nissans sandiga dalgång kontrasterar starkt mot de bördigare delarna i Västergötland. Höglandet med de stora mossarna Söder och väster om Jönköping ligger ett glest befolkat flackt område. Det är den nordliga utlöparen av Smålandsskölden, den berggrundsplatta som sträcker sig från kusten söder om Kalmar tvärs genom Småland. De stora flacka mossarna avbryts av skogklädda oftast svagt sluttande moränryggar i en huvudsakligen nord-sydlig riktning. Längs moränryggarna går många vägar och all bebyggelse och odling är knuten till dessa höjdlägen. Utblickarna kan vara storslagna över Nissans och Lagans dalgångar, som bryter genom landskapet. Naturvärdena i detta område är knutna till de stora mossarna Komosse och Dumme mosse, som hyser en fauna och flora som är beroende av stora öppna orörda områden. Här häckar vissa fåglar som annars bara påträffas i fjälltrakterna. En förutsättning för mossarna är den rikliga nederbörden som i denna del av landet är orsaken till dessa så kallade högmossar. Dessa är helt beroende av regnvattnet och saknar kontakt med omgivande grundvatten. En mosse som Komosse välver sig högt över omgivningen och ger nästan intrycket av fjällnatur. Kring mossarna är skogsmarken välbrukad och de biologiska värdekärnorna få. Denna del av västra Småland kallas Mo härad. Häraden tillhörde först Västergötland och är fortfarande en del av Skara stift. Här finns några fornlämningar från stenåldern och området var rikt befolkat fram till äldre järnåldern. Därefter indikerar lämningarna på avfolkning och bygden återbefolkades sedan inte förrän under medeltiden. Odlingsmarken i det karga området gav små skördar som kompletterades med inkomster från skogen. 62 Riksväg 40 skär rakt över Dumme mosse och innebär en allvarlig störning för fågellivet i området. I denna höglänta terräng ligger bebyggelsen ofta samlad på moränhöjder som höjer sig över mossar och myrar, som till höger i bilden. Foto: Pekka Kärppä

63 Sprickdalar och höjder kring Nissan Riksväg 40 går på denna sträcka nära vattendelaren mellan Nissan, som rinner söderut till Västerhavet, och Tidan som rinner norrut till Vänern. Norra delen av Nissans dalgång är smal, har branta sidor och är huvudsakligen skogbevuxen. I norra delen finns mycket långa och smala sjöar, med mycket branta sidor och omgivande berg som höjder sig cirka 150 meter över sjöarna. Denna mycket tydliga nord-sydliga struktur avbryts bara i trakten kring Bottnaryd, där marken är flackare. Nissans dalgång är i sin helhet av riksintresse för naturvården. Kulturhistoriskt sett är detta en del av Mo härad och har i stort sett samma historia som höglandet av tidig etablering, avfolkning och återkolonisering. Ett viktigt centrum var Bottnaryd, där öst-västliga och nord-sydliga (Nissastigen) vägar möttes. I närheten anlades också den märkliga 1600-talsherrgården Gunillaberg i ett allt annat är herrgårdsbetonat landskap. Det byggdes av Johan Printz, legendarisk guvernör i Nya Sverige (Delaware), som var född i Bottnaryd. Detta är troligen det yttersta av de Jönköpingscentrerade säterierna runt Vättern. 5 Karaktärsanalys - tolv landskapskaraktärer Sjön Stråken omges av höga, branta och skogklädda berg. Foto: Pekka Kärppä. 63

64 5 Karaktärsanalys - tolv landskapskaraktärer Sjuhäradsbygden böljande skogs- och odlingslandskap I landskapet med sprickdalarna öster om Vättern är avståndet mellan höjderna i medeltal under 2 kilometer och dalgångarna är smala. I denna del av sjuhäradsbygden är avståndet mellan höjderna ofta över 3 kilometer och dalgångarna breda. Skillnaden i höjd mellan dalgångar och höjder är ofta mellan 50 och 100 meter. Dessa topografiska förhållanden ger landskapet sin böljande form. Ätrans, Viskans och Häljaredsåns dalgångar är djupa sprickdalar som går från nordnordost till sydsydväst. I övriga dalgångar finns en del åar och små sjöar mellan de bergen. Den mesta bebyggelsen finns i dalgångarna, kring den odlade marken eller vattendragen. En särskild karaktär är småindustrierna som finns i nästan varje liten by. Odlingslandskapet påminner en del om Hålaveden och Sommenbygden men gårdar och hagmarker ligger glesare. Den enda delen som har lite högre koncentration av hagmarker är trakten kring Gullered. I ett landskapsekologiskt perspektiv hänger denna samman med Falbygden genom den riksintressanta Ätrans dalgång och ännu längre upp i de västgötska odlingsbygderna. I trakten kring Ulricehamn och Borås är inslaget av odlingsmark och ädellövträd större än i höglandet längre öster ut. Ädellövskogarna består av både ek och bokskogar med inslag av både lind, ask och lönn. Den största koncentrationen finns kring Viskans dalgång och kring sjön Åsunden är ek förekomsten påtaglig. Inslaget av ädellöv kring Ulricehamn och Borås har delar av sin förklaring i ett något mildare klimat, men också i de kalkrika jordar som inlandsisen fört med sig söderut från västgötaslätten. Ett omfattande stråk av hagmarker löper från Gulleredstrakten i nordlig riktning upp till Falbygden. I Viskans källflöden finns stora arealer av ädellövskog med betydande andel ek och bok. I Sjuhäradsbygden har människor bott länge och bedrivit odling och bete från cirka 2000 f.kr. Ätrans och Viskans dalgångar har alltid varit viktiga kommunikationsleder mellan Halland och Falbygden. Vid Timmele möts de två vägarna, vilket än idag återspeglas i de talrika hålvägarna i området. Under bronsåldern anlades stora högar som monumentala prestigemarkörer (hitta annat ord?), bland annat på öar i Åsunden och längs med vattendelaren. Åsunden och Ätrans dalgång norr om Ulricehamn utgör ett tydligt upplevelselandskap kring den mångtusenåriga samfärdselleden. Det gäller även för länken mellan Viskans dalgång i Fristad via Gingri och Hökerum till Timmele, en trakt full av spännande historia. 64 Trakten innehåller också områden av riksintresse för kulturmiljövården. Kring Åsunden finns också ett omskrivet herrgårdslandskap av betydligt senare datum. Sjön är också förknippad med händelser av storpolitisk betydelse. På Åsundens is stod vintern år 1520 det ödesdigra slag under vilket Sten Sture d.y. blev dödligt sårad och vägen mot Stockholm öppnades för Kristian II. Det var den danske kung som i Sverige kallas Kristian tyrann och låg bakom Stockholms blodbad. Sprickdalslandskapet har många inslag av ädellövskogar, som här vid Målsryd. Foto: Pekka Kärppä.

65 5 Karaktärsanalys - tolv landskapskaraktärer 65

66 6 Götalandsbanan i landskapet - hot och möjligheter 66 6 Götalandsbanan i landskapet hot och möjligheter Höghastighetsbanor i landskapet Landskapsanpassning är ett uttryck för relationen mellan järnvägen och den fysiska omgivningen. Järnvägens lokalisering i landskapet beror ytterst på valet av målpunkter, det vill säga de orter som banan ska förbinda. Den effektivaste linjedragningen mellan målpunkterna är en rät linje. Hur stora avvikelser som kan accepteras beror på valet av restidsmål och hastighetsstandard. Geometriska krav i plan och profil Äldre järnvägar lokaliserades av byggtekniska skäl så att de i möjligaste mån följde landskapets huvudstrukturer. Det var till exempel enklare att bygga en järnväg längs en dalgång än tvärs densamma, och så länge kravet på korta restider var lågt kunde järnvägen följa dessa huvudstrukturer. En modern höghastighetsbana kan inte ta denna typ av hänsyn då de önskvärda målpunkterna (stationerna) ligger på stora avstånd från varandra och restiden mellan dessa ska vara så kort som möjligt. Höjda krav på hastighet och komfort har lett till att järn vägen blivit stelare. Radierna i horisontal- och vertikalled måste vara stora för att önskad hastighet ska kunna uppnås utan att resenärerna ska uppleva obehag. Kravet på horisontalradier (helst inte mindre än m) och vertikalradier ( meter) är för Götalandsbanan större än för andra typer av järnvägar. En höghastighetsbana för persontransporter kan dock luta mer än en järnväg för tunga godståg (35 meter per kilometer, jämfört med 10 meter per kilometer). De geometriska kraven innebär svårigheter att anpassa banan till kuperade landskap. Det krävs stora ingrepp i terrängen om höjdskillnaden mellan en dal och omgivande höjder är stor, framför allt om avståndet mellan topp och dal är kort. Järnvägens stela och storskaliga geometri ska möta en omgivning som oftast har helt andra geometriska villkor. Denna relation är avgörande för landskapsanpassningen. Kopplingspunkter och bytespunkter Kopplingar mellan en höghastighetsbana och befintligt järnvägsnät tar stor plats. Det rör sig om kvadratkilometerstora områden för att järnvägarna ska kunna korsa varandra planskilt i önskade hastigheter. Valet av plats för kopplingspunkterna är därför av stor vikt för landskapsanpassningen. Stationer och resecentra ligger oftast i tätt bebyggda områden, med små frihetsgrader vad gäller lokalisering. Kraven på en välfungerande station (bytespunkt) och järnvägens stela geometri påverkar i hög grad anpassningsmöjligheterna till stadens och landskapets övriga strukturer och värden. En järnväg som byggs för höga hastigheter har en stel och storskalig geometri. Den raka och jämna banvallen för ofta med sig stora ingrepp i landskapet. Foto: Bengt Schibbye Järnvägen i förhållande till olika topografiska former. I ett starkt kuperat landskap krävs både stora broar och långa tunnlar (alternativt omfatt ande skärningar). I ett varierande och mycket småbrutet landskap kommer järnvägen att orsaka en mängd bankar, skärningar, broar och tunnlar. Där järnvägen ska ansluta till samhällen i botten av tydliga sprickdalar (som i Jönköping, Ulricehamn och Borås) krävs mycket långa tunnlar för att ta sig ner från de omgivande höjderna. Illustration: Eva-Lisa Andersson, Ramböll

67 Troliga krav på stängsel/avskärmning Den kanske mest betydande negativa effekten av en ny järnväg är den barriär som kan uppstå för samband tvärs sträckningen och den landskapsmässiga fragmentering som detta leder till. Det gäller såväl funktionellt som ekologiskt, kulturhistoriskt, visuellt och känslomässigt. Höghastighetsbanor utomlands är dessutom ofta försedda med stängsel och andra avskärmningar, som bullerdämpande vallar eller skärmar. De ska skydda människor och djur i omgivningen från att komma in på spårområdet, verka bullerdämpande eller helt enkelt dölja järnvägen i känsliga landskapsavsnitt. Även i Sverige lär det vara aktuellt med dessa åtgärder och det påverkar möjligheterna till landskapsanpassning. Järnvägsbank över dalgång i odlingslandskap. Foto: Bengt Schibbye. Påverkan och effekter Effekter på biologisk mångfald Järnvägar kan ha en rad olika effekter på fauna och flora från arealmässiga ingreppet till barriäreffekter och störning. I Sverige täcker vägar och järnvägar en större areal än landets alla nationalparker tillsammans. Arealerna blir betydligt större om man dessutom räknar med buffertzoner där djur- och växtlivet påverkas negativt. I USA beräknas så mycket som procent av markarealen vara ekologiskt påverkade av vägar och järnvägar. En rad olika negativa effekter av infrastruktur på djur och växter har också påvisats. Bland annat handlar det om djur som dödas genom kollisioner med fordon, förändrade rörelsemönster och förändringar av den fysiska miljön. En övervägande majoritet av alla studier har gjorts på större däggdjur och fåglar. Även groddjur och smådäggdjur finns relativt väl representerade. För ryggradslösa djur finns dock få studier och kunskapen är dålig om effekterna på denna grupp som är den absolut artrikaste. Förlust av livsmiljöer Förlust av livsmiljöer är den mest påtagliga effekten av en ny järnväg. Detta leder i första hand till att populationer av djur och växter minskar i antal. Om populationen i kvarvarande livsmiljö blir för liten riskerar den att dö ut. Om arealförlusten gör att kritiska tröskelvärden underskrids kommer arten sannolikt att dö ut från platsen i framtiden. För arter med begränsad utbredning kan det leda till lokala utdöenden, speciellt om området som drabbas är en sällsynt livsmiljö, t.ex. ett kalkkärr med krävande orkidéer och snäckor. I normalfallet är inte arealförlusterna betydande vid en järnvägsdragning, kanske något till några hektar av en livsmiljö. Det beror givetvis på att järnvägen är långsträckt och sällan tar en stor andel av ett område. De djur som har stora arealkrav, t.ex. björn, duvhök och älg, utnyttjar landskapet på ett sådant sätt att en minskning på några hektar av ett enskilt område normalt inte spelar någon stor roll (eventuella barriäreffekter och störningar kan dock vara betydelsefulla). För ett entite-par eller en insektspopulation vars livsmiljö är på några hektar kan dock minskningen av det enskilda området leda till minskande populationsstorlekar och lokala utdöenden. Organismer med ännu mindre arealkrav ( m2) som t.ex. snäckor och daggmaskar kan ofta leva kvar även i små restområdet som blivit kvar efter järnvägsdragningen. En viktig slutsats av detta är att arter som har intermediära arealkrav är de som i normalfallet kan påverkas mycket av direkta förluster av livsmiljö. Barriäreffekter Arealminskningar och isolering när livsmiljöer förstörs är relativt uppenbara effekter av järnvägsdragningar, men järnvägar kan också ha en effekt på djurlivet även om inga viktiga områden för arter försvinner. Om många små områden som ligger nära varandra isoleras av en väg eller järnväg kan det leda till isolering av populationer, demografiska effekter, inavelseffekter och förlängningen utdöenden. Det finns en rad studier kring hur vägar påverkar rörelser och tätheter hos ryggradsdjur. Svartbjörnar flyttade hemområden bort från vägar med hög trafikintensitet. Liknande resultat finns för puma, varg, grisslybjörnar, vapitihjort och många smådäggdjur. Vidare är det visat att en 6-10 meter bred väg med lätt trafik kan minska förflyttningarna hos smådäggdjur med 90 procent. I en studie av barriäreffekter på dagfjärilar var E4:an en tydlig barriär och reducerade förflyttningar av fjärilar upp till 75 procent. Det är anmärkningsvärt eftersom dagfjärilar är fullt kapabla att flyga den relativt korta sträcka som en motor väg utgör. Särskilt viktiga blir barriäreffekter när populationer isoleras från varandra så mycket att balansen mellan utdöenden och återkolonisering inte längre fungerar. En viktig aspekt när det gäller de större däggdjuren är att de negativa effekterna av en barriärkan verka över stora avstånd från järnvägar ofta flera kilometer, och för vissa arter flera mil. Det hänger samman med att de rör sig mycket mer i landskapet som helhet. Sammantaget innebär detta att landskapet fragmenteras (styckas sönder) och att livsmiljöerna riskerar försämras för dessa inom ett stort område kring en järnväg. Att djur dödas (mortalitet) är en mycket påtaglig form av barriäreffekt. Mortalitet är bäst studerat vad gäller däggdjur. I jämförelse med många andra arter är viltarterna i allmänhet långlivade och har långsam förökningstakt. Detta innebär att stammarna kan vara känsliga för en ökad dödlighet, även om antalet dödsfall i rena siffror inte är så högt. 6 Götalandsbanan i landskapet - hot och möjligheter Bro över dalgång i odlingslandskap. Foto: Bengt Schibbye. Förlust av livsmiljöer, så kallade habitatförluster är den mest påtagliga effekten av en ny järnväg. Vissa arter, med stora arealkrav är särskilt känsliga för att förlora delar av sina habitat. Illustration: Lars Löfman, Calluna AB 67

68 6 Götalandsbanan i landskapet - hot och möjligheter I synnerhet kan effekterna bli påtagliga om dödligheten inte slår slumpmässigt mellan åldersklasser eller kön. Det innebär också att negativa effekter av mänsklig påverkan kan ta lång tid att upptäcka, och att återhämtningen efter sådan påverkan går långsamt såvida inte stammen kan förstärkas genom invandring. Även detta pekar på vikten av att viltet kan röra sig fritt i landskapet. På den positiva sidan kan framhållas att den relativt långa livslängd som de flesta viltarter uppvisar ger dem en god förmåga att härda ut kortvariga störningar. Flera av arterna har också historiskt varit bra på att anpassa sig till förändringar i sin omvärld, och de lär sig relativt snabbt att hitta nya vägar i landskapet. Störningseffekter Störningseffekter raderar inte ut hela livsmiljöer utan gör dem mindre ekologiskt funktionella. För järnvägen rör det sig bl.a. om buller och förändringar i hydrologi. Att trafikbuller från vägar påverkar fågelfaunan är känt sedan tidigare men däremot är det mer okänt hur järnvägar påverkar. Därför grundar sig resonemangen från vägstudier. I Holland hade 60 procent av fågelarterna lägre tätheter i närheten av vägar. I genomsnitt var fågeltätheten en tredjedel lägre i den påverkade zonen intill vägarna. Trafikbuller verkar vara en bidragande orsak till att sjungande fåglar undviker vägar. Redan kring 35 db började tätheterna hos vissa fågelarter att minska. Generellt tycks det finnas ett tröskelvärde kring db då effekterna är tydligt negativa. Hydrologiska förändringar rör främst våtmarker, sjöar och vattendrag men även andra naturtyper kan komma ifråga vid exempelvis tunnelbyggen. Fragmentering Fragmentering är den sammanlagda effekten på landskapsnivå av förlust av livsmiljö, barriäreffekter och störning. När naturlandskapets livsmiljöer minskar på grund av infrastruktur, bebyggelse, jord- och skogsbruk bryts landskapet upp i allt mindre bitar, det fragmenteras. Det är välkänt att artrikedomen minskar med minskande area och med ökande isolering mellan varje livsmiljö. Den här minskningen i artrikedom sker dock inte linjärt med minskande livsmiljöer. Simuleringar av landskap har visat att det finns viktiga tröskelvärden i fragmenteringsprocessen när livsmiljöerna minskar. Stora sammanhängande livsmiljöer försvinner när mängden livsmiljö minskar till cirka 60 procent av den ursprungliga ytan. Mellan 60 och 50 procent av ursprunglig livsmiljö minskar den maximala storleken på fragmenten mycket snabbt. Isolering av fragmenten är dock inte stor i ett landskap med mer än 40 procent av den ursprungliga miljön. När mängden understiger 20 procent ökar dock avståndet mellan fragmenten exponentiellt, det vill säga en liten ytterligare minskning av livsmiljön ökar avståndet mellan fragmenten mångdubbelt mer än den lilla minskningen. Fragmentering är den sammanlagda effekten på landskapsnivå av habitatförlust, barriäreffekter och störning. Illustration: Calluna AB 68 Järnvägar och vägar ger barriäreffekter som kan leda till att olika djur populationer isoleras ifrån varandra. Illustration: Calluna AB Hydrologiska förändringar som uppstår vid anläggande av en järnväg kan orsaka störning på de omkringliggande livsmiljöerna. Hydrologiska förändringar rör främst våtmarker, sjöar och vattendrag men även andra naturtyper kan komma ifråga vid exempelvis tunnelbyggen. Illustration: Calluna AB Buller från tågtrafik påverkar fågelfaunan och leder till betydligt lägre fågeltäthet i den påverkade zonen intill järnvägen. Illustration: Calluna AB

69 6 Götalandsbanan i landskapet - hot och möjligheter 69

70 7 Slutsatser och rekommendationer 70 7 Slutsatser och rekommendationer Det varierande landskapet mellan Linköping och Borås har i sina olika delar också olika förutsättningar och tålighet för en hög hastighetsbana. Detta avsnitt sammanfattar de slutsatser om möjligheter, problem, konfliktrisker och andra viktiga frågeställningar som identifie rats under förstudiearbetets landskapsanalys. Slutsatserna är riktade, det vill säga att de enbart tar hänsyn till sådant som är av stor vikt för avgränsning av korridorer inför utred ningsskedet samt i vissa fall även lokalisering och utformning av banan. Kommentarerna bygger på den indelning i 12 karaktärsområden som beskri vits i kapitel 3. Värdeskalor och begrepp som används i detta avsnitt förklaras i metodavsnittet i kapitel 8 Metodik. 1. Slätten Västanstång Ett fragmenterat och starkt uppodlat landskap som dock innehåller flera värdefulla och för fastlandet unika naturtyper, som till exempel kalkrika miljöer som Kärna mosse. Dessa enskilda objekt är känsliga för direkt träff, vilket bör undvikas när banan lokaliseras. Stora delar av det historiska landskapet är bortodlat och kan inte längre upplevas direkt av betraktaren. Slätten är därför huvudsakligen ett inlevelselandskap men i vissa delar även ett dokumentlandskap. Landskapsförståelsen förmedlas här indirekt av det ännu läsbara sambandet mellan det intakta historiska vägnätet och bevarade punktobjekt. Ett av dessa viktiga samband är till exempel kopplingen mellan Bjälbo kyrka och Skänninge. Järnvägen bör lokaliseras så att visuella samband av betydelse för den historiska landskapsförståelsen inte bryts och så att direkta träffar på punktobjekt undviks. I de västra delarna närmast Linköping finns risk för konflikter mellan järnvägen och historiska värden, detta då det är ett område med höga inlevelsevärden i kombination med punktobjekt som kräver stor varsamhet. Slättens djupa leror är relativt fasta, men kan i vissa lägen vara tekniskt svåra och/eller kostsamma att hantera framförallt vid korsningar med befintlig järnväg eller andra vägar. Kring Malmslätt och i Linköping finns sandiga jordar som innehåller mycket grundvatten. Här rekommenderas noggranna undersökningar inför banans lokalisering, framförallt i delar där järnvägen behöver gå i skärning. 2. Övergångslandskapet Ett funktionellt odlingslandskap med ett av fastlandssveriges största sammanhängande ek- och hagmarksmiljöer. Miljöerna är mycket känsliga för brutna samband mellan miljöerna, barriäreffekter och fragmentering. Övergångslandskapet är också ett av Sveriges största odlingshistoriska upplevelselandskap. Här finns bland annat riksintressanta spår av hägnadssystem från äldre järnålder som visar på att landskapet redan då nyttjades för odling och boskapsskötsel. Upplevelselandskapet är känsligt för fragmentering och visuella störningar/barriärer. Götalandsbanan kommer här att bli en storskalig och modern struktur i ett småskaligt landskap med stort tidsdjup. Då det är omöjligt att undvika en passage av övergångslandskapet rekommenderas fördjupade studier för att hitta lämpligaste lokalisering av järnvägen. Studierna bör omfattabåde de funktionella sambanden mellan ek- och hagmarksmiljöerna samt historiska samband och system av betydelse för upplevelsen av det historiska landskapet. 3. Svartåns och Åsboåns dalgångar Historiskt och ekologiskt är dessa dalgångar en del av övergångslandskapet. Dalgångarna är dock tydligt visuellt avgränsade från de omgivande karaktärsområdena och behandlas därför för sig. Landskapet är ett funktionellt odlingslandskap och ett agrarhistoriskt upplevelselandskap med riksintressant kulturmiljöer. Landskapet är mycket känsligt för både fragmentering och upplevelsemässiga/fysiska barriäreffekter. Var och hur Götalandsbanan kommer att passera dalgångarna är av avgörande betydelse. En lokalisering i de centrala delarna av Åsbodalen bör helt undvikas. I övriga delar är det av mycket stor betydelse hur järnvägen passerar. Sedimentjordarna i dalgångens centrala delar kan vara dåliga ur grundläggningssynpunkt, medan de södra delarnas moränjordar troligen är bättre. Särskilt kärren är hydrologiskt känsliga. Karta: Resultat landskapsanalys Områden där lokalisering bör undvikas: 2. Slätten norr om E4 3. Rinna, stensträngslandskap 5. Åsboåns dalgång, värdekärna 7. Sommen, södra delen 8. Gripenberg, kulturlandskap 9. Norr Aneby, kulturlandskap 10. Lommary, järnåldersmiljö 11. Hullaryd, sockencentrum 12. Vireda, sockencentrum 13. Haurida, sockencentrum 15. Hålaveden och Östra Vätterbranten 18. Dumme mosse 20. Komosse 22. Timmele, kulturlandskap 24. Hökerum, kulturmiljö Hänsynsområden som kräver detaljerade studier: 1. Övergångslandskapet 4. Svartån och Åsboåns dalgång 6. Sommen, norra delen 14. Område med eventuellt höga skogliga värden 16. Sydligaste delen av Östra Vätterbranten 17. Vätternsänkan, Jönköping 19. Bottnaryd, Gunillaberg 21. Gullered, kulturlandskap 23. Ätradalen, Åsunden 25. Öster Borås, ädellövskog/kulturlandskap

71 Lidköping Boren Motala Götene Borensberg Karlsborg Ljungsbro Skövde Lillån Vättern Skänninge Hov Grästorp Skultorp Alvastra Ödeshög Falköping lån Lil Mjölby Hjo Vara Mantorp 2 Tåkern 3 4 E4 Linköping Linghem Malmslätt Vikingstad n llå pe a K Bjälbo Sva rtån Skara Svar tån Vadstena Tibro Roxen Sturefors 1 V Harg 5 oån Åsb Tidaholm Svartån Boxholm Hålaveden Herrljunga 6 Visingsö Vårgårda Hökensås Tranås 8 Gränna 7 Gripenberg 24 Viskan Fristad Mullsjö Skärstad Timmele 22 Hökerum 21 Bankeryd 25 Ulricehamn Gullered Sandared Dalsjöfors Målsryd Åsunden 23 Dumme Bottnaryd mosse Jönköping Komosse 26 Nis san Svenljunga 32 9 Lommaryd Aneby Ö Lägern 16 Resultat landskapsanalys Forserum Lantmäteriet GsdBV/ Kisa Huskvarna Tenhult Taberg Nässjö Områden med mycket stora landskapsvärden. Lokalisering bör undvikas. Eksjö Hänsynsområden Lagan Fritsla Sommen 18 Gunillaberg Viskafors Ätra n an sk Vi Gingri Borås 15 Svartå n Ätr an Vättern Habo Säby 7 Slutsatser och rekommendationer Vänern Mariannelund Förstudieområde Solgen km 71

72 7 Slutsatser och rekommendationer 4. Hålaveden och landskapet norr om Sommen Området är ett äldre, småbrutet och funktionellt landskap med höga biologiska värden, avseende såväl skogsmiljöer, odlingsmiljöer och kombinationen av dessa. Tillsammans med övergångslandskapet utgör detta det biologiskt rikaste landskapet inom förstudieområdet och kan beskrivas som ett helhetslandskap med låg fragmenteringsgrad. Landskapet är känsligt för intrång, fragmentering, barriäreffekter och störning. Känsligheten ökar ju längre västerut banan lokaliseras. En lokalisering av Götalandsbanan i de västra delarna bör absolut undvikas. Kulturhistoriskt utgör detta landskap ett inlevelselandskap med spår från jägarstenålder och agrarhistoriskt intressanta områden och strukturer i form av till exempel östra och västra Hålavedsvedsvägarna. Götlandsbanans lokalisering är i detta landskap avgörande. 5. Sommenbygden Sjön i sig, de omgivande strandmiljöerna och odlingslandskapet söder om sjön utgör i stora delar ett funktionellt landskap. Värdena är högre i de östra delarna. Landskapet är känsligt för störning, framförallt vad gäller fågellivet. Rekommendationen är att undvika lokalisering i detta landskap. Historiskt är detta område ett dokumentlandskap där känsligheten framförallt ligger i direkta träffar på de historiska dokumenten, främst säterimiljöer med träarkitektur. 6. Säbydalen och Gripenberg Området är ett känsligt odlingslandskap med de högsta värdena koncentrerat till två områden - Gripenberg och området norr om Aneby. Barriärverkan och fragmentering av detta landskap bör undvikas. Dalgången, som är av riksintresse för kulturmiljövården, är ett upplevelselandskap med lång kontinuitet, som särskilt tydligt illustrerar hur en bondebygd på 1600-talet förvandlades till ett herrgårdslandskap. En höghastighetsbana genom detta upplevelselandskap kommer att fragmentera området och bryta historiska strukturer och samband. Götalandsbanan kommer att ha en helt annan funktion, geometri och skala än den befintliga järnvägen genom området vilket är förklaringen till att kulturlandskapet tål den befintliga järnvägen, men inte en ny höghastighetsbana. En lokalisering genom området bör undvikas. I Säbydalen kan de lösa jordarna i dalgången kräva kostsamma geotekniska åtgärder. 7. Östra Vätternbranten Ett kuperat skogs- och sjölandskap med höga skogliga värden och riksintressanta naturmiljöer. Landskapet är också föreslaget som biosfärsområde. Landskapet är funktionellt och värdena känsliga för fragmentering, barriäreffekter och störning. Lokalisering i de mellersta och norra delarna av detta område bör helt undvikas. Det är troligt att Östra Vätternbranten har en fortsättning i både Aneby och Tranås kommuner men här har nyckelbiotopsinventering inte gjorts i samma omfattning. Detta är en viktig kunskapslucka att fylla i kommande planeringsskeden. Då en passage genom områdets södra delar är oundviklig krävs detaljerade studier som stöd för att hitta lämpligaste lokalisering och passage av de värdefulla branterna. Fördjupade studier avseende ingångsläge för tunnel och utformning av förskärningar/tunnelpåslag kan begränsa intrånget och konsekvenserna av detta. Kulturhistoriskt är norra delen av östra Vätternbranten ett upplevelselandskap innehållande värden knutna dels till den agrarhistoriska utvecklingen, dels till Braheättens ännu synliga försök att sätta sin specifika prägel på sitt innehavda grevskap, att göra det till en stat i staten. Tydligheten i upplevelselandskapet är redan ansträngt på grund av den barriär E4an utgör. En höghastighetsbana genom området skulle utgöra ytterligare en stor barriär som riskerar att landskapet övergår från upplevelse- till ett inlevelselandskap. En lokalisering i det område som historiskt utgjort Vista härad bör undvikas. Götalandsbanans planerade huvudsträckning i sydvästlig riktning mot Jönköping innebär att höjder och dalar måste passeras tvärs deras huvudriktning. Detta kommer att ge stora ingrepp i form av bankar och skärningar (alternativt broar om järnvägen placeras högt eller tunnlar om järnvägen placeras lågt). En byggnadsteknisk osäkerhet är de eventuella sprickzoner som alltid finns i sprickdalslandskap och i anslutning till stora förkastningsbranter. Krosszonerna kan gå ner till stora djup vilket försvårar och fördyrar tunnelbyggen. 72 Övergångslandskapet söder om Mjölby. Södra stambanan följer Svartån. Foto: Pekka Kärppä

73 8. Höglandet norr om Nässjö Ett fragmenterat landskap som innehåller enskilda värdefulla objekt samt riksintressanta system av sjöar och våtmarker. Med klok lokalisering i kombination med rätt utformning och tekniska lösningar går järnvägen i detta landskap att förena med befintliga värden. Det historiska landskapet är till vissa delar ett tydligt upplevelandskap där värdekärnorna utgörs av gravanhopningar från järnåldern, tingsplatser och sockencentra som visar att Norra Vedbo härad en gång haft sin huvudbygd här. Upplevelselandskapet är känsligt för direkta träffar på objekt och mindre miljöer. 9. Vätternsänkan och Jönköping Detta område är det i särklass mest komplexa karaktärsområdet längs sträckan. De branta sluttningarna på Vätterns båda sidor samt odlingslandskapet väster om Vättern är känsliga på grund av ädellövskogsmiljöer och stor koncentration av rödlistade arter. Götalandsbanan kan hota dessa värden genom direkta träffar och barriäreffekter. Fördjupade studier rekommenderas för att hitta rätt ställe att möta de branta sluttningarna på ett så skonsamt sätt som möjligt. Vättern i sig utgör ett funktionellt vattensystem. Jönköpingsområdet är ett upplevelselandskap. Området har präglats av mänsklig närvaro under hela historien och fungerat som centrum för större områden under flera epoker. Utvecklingen till stad började under talet. Här finns en stor mängd, fortfarande läsbara spår, av olika historiska landskap samlade på en liten yta. Det som idag upplevs tydligast är stadens historia från 1600-talet och framåt samt dess samband med områdets tidiga industrimiljöer. Hoten i detta upplevelselandskap utgörs av barriäreffekter och direkta träffar på betydelsefulla objekt. Järnvägen kan också tydliggöra upplevelselandskapet genom en hög profil, vilket ger resenären perspektiv över staden. Ju högre profil, ju större utblickar och förståelse för stadens utveckling. Vätternsänkans mycket stora höjdskillnader, sprickzoner och komplicerade jordlagerföljder kan ställa till stora tekniska problem. Långa tunnlar kommer att krävas mellan omgivande höjder och ett stationsläge i staden. Noggranna undersökningar krävs för att hitta de mest lämpade ställena att bygga tunnlar. I området finns sammanfattningsvis både höga natur och kulturvärden, tät bebyggelse och komplicerade byggnadstekniska förutsättningar. Allt detta ställer höga krav på banans anpassning, både avseende lokalisering och utformning. Mer detaljerade studier krävs i kommande skeden. 7 Slutsatser och rekommendationer Sommen med Tranås i bakgrunden. Foto: Pekka Kärppä 73

74 7 Slutsatser och rekommendationer 10. Höglandet med de stora mossarna Landskapet som helhet är fragmenterat. De orörda mossarna (till exempel Komosse) är funktionella medan de redan störda mossarna (till exempel delar av Dumme mosse) är känsliga för ytterligare störning. Mossemiljöerna är känsliga för fragmentering och störning, både avseende buller och hydrologi. I området finns också risk för barriäreffekt på nationell nivå gällande stora däggdjurs rörelser mellan mellersta och södra Sverige. Det historiska landskapet är ett dokumentlandskap. En liten varningsklocka är att kända fynd och lämningar ger indikationer på jägarstenålder, vilket kan innebära att till exempel tidiga standlinjer och mossar kan visa sig innehålla värdefulla och känsliga lämningar. Studier för att utreda detta rekommenderas. Byggnadstekniskt innebär detta karaktärsområde få problem då mossarnas djup troligtvis inte överstiger 10 meter och då grävs ur till fast botten. 11. Sprickdalar och höjder kring Nissan Området är ett fragmenterat landskap. Genom området i nord-sydlig riktning (bland annat längs Stråken och Nissan) går ett storskaligt stråk, för stora däggdjurs vandringar mellan mellersta och södra Sverige. Järnvägen innebär därför en risk för barriäreffekt på nationell nivå. Åtgärder för att minimera detta måste arbetas in i kommande skeden. Historiskt är området i stort ett dokumentlandskap, men fläckvis även ett upplevelselandskap. Dokumentlandskapet avser den äldre historien med spår av avfolkning, återbefolkning och spåren av att området genom alla tider varit en transportsträcka. Exempel på upplevelselandskapet är Gunillaberg och dess samband med Bottnaryd, delar vilka är känsliga för både direkt träff och barriärverkan dem emellan. En lokalisering mellan Gunillaberg och Bottnaryd bör undvikas. Sjuhäradsbygden är kulturhistoriskt sett ett område som är märkligt tomt på utpekade kulturmiljöer som till exempel riksintresseområden. Mitt i denna tomhet ligger Borås som i sig är en mycket kulturhistoriskt intressant ort. Trots frånvaron av utpekade kulturmiljöer är området att betrakta som ett upplevelselandskap, där upplevelsevärdena framförallt är kopplade till den industri- och handelshistoriska utvecklingen från 1700-talet och framåt. Andra upplevelsevärden inom området är kopplade till det äldre jordbrukslandskapet mellan Gingri och Hökerum. I dessa delar är det punktobjekt i landskapet i kombination med omgivande odlingsmarker som är det väsentliga att värna. Järnvägen kan här orsaka en barriäreffekt på de upplevbara sambanden. En fördjupad kulturhistorisk studie av odlingslandskapet samt Borås omgivningar för göras de landskapets kulturhistoria bör göras för att hitta en lokalisering som minimerar barriäreffekter och undviker direkta träffar. Detta landskap har en skala som är svår att hantera vid en järnvägsdragning. Topgrafin är storkuperad, men inte tillräckligt storkuperad och flack för att järnvägen skall kunna följa topografin. Detta innebär att järnvägen kommer att ge antingen höga/långa skärningar och långa broar alternativt långa tunnlar och höga bankar. Järnvägen skär också tvärs över landskapets huvudriktningar och skall tvära ådalarna vid stadspassagerna av Ulricehamn och Borås. För att nå ett stationsläge i Ulricehamn krävs tunnlar genom de omgivande bergen, precis som i Jönköping. En tänkt Götalandsbana måste här passera tvärs de branta höjderna och sprickdalarna, vilket kommer att ge upphov till ett flertal tunnlar och broar i den starkt kuperade terrängen. 12. Sjuhäradsbygden Naturlandskapet närmast Borås och i Ätrans dalgång söder om Åsunden samt stråket från Målsryd upp till Hökerum är känsliga. Riskerna med en järnväg i detta landskap är både direkta intrång och barriäreffekter. Om järnvägen lokaliseras där de sammanbindande länkarna i ädellövskogssystemet är som smalast kan detta ge negativa effekter på systemet i sin helhet. Det koncentrerade odlingslandskapet kring Gullered är känsligt både för barriäreffekter och fragmentering. Ju längre norrut i området järnvägen lokaliseras desto större blir barriäreffekten detta för att odlingslandskapets koppling upp mot västgötaslätten är mycket viktig. 74 Vätternsänkan norr om Tenhult. Foto: Pekka Kärppä

75 Noggranna undersökningar av bergets sprickzoner rekommenderas. Ett stationsläge vid befintliga E4:ans läge genom Ulricehamn kan tillföra värden till orten genom upprensning av en idag ganska stökig lågindustrimiljö. Isälvssedimenten i Borås kan innehålla mycket vatten, vilket gör det svårare att bygga en järnväg under staden. Även här krävs noggranna studier för att inte riskera höga kostnader och allvarliga konsekvenser. 7 Slutsatser och rekommendationer Sjuhäradsbygdens topografi är svår. En väg kan delvis följa terrängens former, men järnvägen är alltför stel. Broar eller bankar blir ofta följden. Foto: Kasper Dudzik 75

76 8 Metodik 76 8 Metodik Denna landskapsanalys ställer landskapets förutsättningar mot vad den nya banan kräver. Målet är att ta fram ett underlag för planeringen som på ett tydligt sätt ger förståelse för landskapet som helhet. Analysen ska också kunna användas som ett underlag för diskussioner om olika frågor som natur- och kulturmiljö, gestaltning, geoteknik med mera. Den kan användas som underlag för att avgränsa förstudieområdet och de korridorer som ska studeras i järnvägsutredningsskedet, jämföra dessa korridorer samt för att utforma åtgärder i järnvägsplaneskedet. Det är av stor vikt att de analyser som görs är anpassade till uppgiften. I förstudieskedet är det viktigast att fokusera på det studerade områdets storskaliga drag. I senare skeden av planeringen (järnvägsutredning och järnvägsplan) finns möjlighet att göra noggrannare studier av delområden, avgränsade teman och enskilda detaljer. Det är också viktigt att ha rätt kompetens. Det krävs biologisk kunskap, historieförståelse och formkänsla för att avgöra hur järnvägen kan anpassas till landskapet. Analysen genomförs således gemensamt med alla kompetenser till hands. På så sätt utvecklas kunskapen om och förståelsen för såväl landskapet som järnvägen. I förstudien används resultatet av landskapsanalysen för att identifiera: områden som inte bör ingå i det fortsatta utredningsområdet, det vill säga områden där det är olämpligt att dra en ny höghastighetsbana. Känsliga karaktärsområden som behöver speciell hänsyn vad gäller lokalisering, landskapsanpassning och gestaltning av en ny höghastighetsbana. Inledande karaktärsanalys Första steget är en områdesanalys av hela landskapet, så som det uppfattas idag. Det kräver kompetens inom tre områden: naturmiljö (geologi, hydrologi och biologisk infrastruktur), kulturhistorisk utveckling, samt landskapets form (rumsliga och visuella förhållanden). Genom att beskriva områdets karaktär skapas en grund för en gemensam förståelse och för det fortsatta arbetet. Med landskapskaraktär menas Ett specifikt samspel av landskapselement som ges av naturförutsättningarna, den historiskt betingade markanvändningen samt de rumsliga och visuella förhållanden som präglar ett landskapsområde och som skiljer det från omkringliggande landskap. Arbetet innebär inläsning av tidigare utredningar och relevant litteratur, ett gemensamt fältbesök samt en sammanställning av detta. Resultatet blir en grov indelning av landskapet, så som vi uppfattar det idag, i karaktärsområden. Beskrivningen ska göras förklarande för att öka förståelsen: varför ser landskapet ut och fungerar som det gör? Indelningen bygger på en analys av följande delfaktorer: Topografi, landskapets huvudformer och småformer Övergripande struktur (här ingår även sjöar och vattensystem) Bebyggelse och infrastruktur Brukningssätt Vegetation skogstyp Biologisk infrastruktur tematisk analys Det senaste årtiondet har frågor kopplade till biologisk mångfald hamnat i fokus. Detta beror på att naturlandskapet fragmenteras i allt högre grad, på grund av en ökad exploatering och ett ökat uttag av naturresurser. Idag är fragmentering den näst viktigaste orsaken till att arter dör ut. Infrastruktur som järnvägar och vägar bidrar starkt till att fragmentera landskapet. Därför är det viktigt att beskriva och värdera de övergripande landskapsekologiska samband som kan påverkas av en framtida järnväg. En järnväg påverkar den biologiska mångfalden på en rad sätt. Järnvägen kan orsaka förlust av livsmiljöer, skapa barriärer för spridning och rörelser, störa genom buller, öka dödligheten genom påkörning samt förändra hydrologi i myrar och vatten. Landskapsekologiska samband studeras genom att kartlägga den biologiska infrastrukturen. Kartläggningen tar hänsyn till att djur och växter använder landskapet på en mängd olika sätt och ställer olika krav på sin livsmiljö. Arternas krav på livsmiljön (habitatkrav) gör att olika arter trivs i olika miljöer. En del arter lever i lövskog, andra i vattendrag, hagmarker, grova ekar eller i en kombination av flera miljöer. Det är också viktigt att studera både vilken areal och vilka spridningsmöjligheter en art behöver för att inte riskera att dö ut. Därför måste en kartläggning av biologisk infrastruktur innefatta olika skalor, från närapå nationell skala för de stora rovdjuren till en mer detaljerad skala för andra djurgrupper. Biologisk infrastruktur beskriver funktionella samband. Några nyckelbegrepp är värdekärna, värdesystem och värdetrakt. (se illustration på motstående sida) Analyser av vilt ingår allmänt i analysen av biologisk infrastruktur. Fördjupade studier bör göras i kommande skeden. Förutom analysen av biologisk infrastruktur fördjupas beskrivningarna av Natura 2000 områden. Det är viktigt att identifiera de områden och arter som är känsliga för den förändring en framtida bana kan innebära. FAKTARUTA: NATURA 2000 Natura 2000 är ett nätverk av EU:s mest skyddsvärda naturområden. Nätverket syftar till att hejda utrotningen av arter och livsmiljöer. De EU-direktiv som styr Natura 2000 listar över 600 växtoch djurarter, 185 fågelarter och mer än 170 livsmiljöer som hotade eller unika i ett europeiskt perspektiv. Alla medlemsländer ska genom Natura 2000 se till att skyddsvärda naturtyper och arter har så kallad gynnsam bevarandestatus. Livsmiljöerna och arterna ska finnas kvar i livskraftiga bestånd. Sverige har Natura 2000-områden som har utpekats av regeringen. Åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område kräver tillstånd av länsstyrelsen och ibland även av regeringen. Källa: Underlag för analyserna har varit: den rikstäckande nyckelbiotopsinventeringen (indikatorer för skogliga värden) rikstäckande ängs- och hagmarksinventeringen (indikatorer för värdefulla odlingslandskap) arealkrav för störningskänsliga arter (stora öppna myrar) sammanvägd analys av värdetrakter för skogs- och odlingslandskap (mosaiklandskap områden med bäst fungerande ekosystem överlag) regionala lövskogsinventeringen i Västra Götaland (system av ädellövskog)

77 Landskapets känslighet ur biologisk mångfalds synpunkt redovisas i en tregradig skala: Funktionella landskap representerar landskap med liten grad av fragmentering. Spridningsfunktioner och samband förväntas fungera. Arealer och kvalitet av viktiga naturmiljöer och habitat är tillräckliga för att krävande arter ska kunna överleva på lång sikt. De viktigaste landskapen är där samtliga ingående och naturligt förekommande huvudnaturtyper (skog, myr, sjö osv) har låg fragmenteringsgrad. Ny infrastruktur i denna typ av landskap innebär nästan alltid habitatförlust och ökad fragmentering Känsliga landskap är ofta fragmenterade men vissa naturtyper eller kombinationer av naturtyper förekommer i sådan mängd eller struktur att det är sannolikt att det finns ekologiska samband mellan och inom dem. I känsliga landskap går det ofta att undvika habitatförlust och därför är slutsatser och åtgärder kring barriäreffekter, störning, trafikdöd etc viktigast Fragmenterade landskap hyser ofta värdefulla objekt men dessa ligger mer eller mindre isolerade från varandra. Landskapet har i hög grad tappat sin ekologiska funktion och behöver återställas. Vid ny infrastruktur är landskapsnivån inte lika viktig utan arbetet koncentreras på att undvika habitatförlust Kunskapsläget Vilka förutsättningar finns? Vilken är utgångspunkten? Vi har haft en mycket kompetent fornminnesinventering i Sverige som finkammat landet i två omgångar sen 1938, första varvet med inriktning på de egentliga fornminnena, de gravfält, boplatser, monument som finns kvar från förhistorisk tid. Andra varvet lade till det ekonomiska livets lämningar, upptäckte forntida fägator, röjningsrösen och annat som legat bortglömt i skogarna, tillförde en lång förhistoria innan den nuvarande bygden började gestaltas under järnåldern. Sen finns det byggnadsminnen, särskilda klenoder i bebyggelsen som man beslutat skydda från förändring, samt mer ojämnt förekommande massinventeringar av den byggda miljön. Och till det kommer sen tjugo år tillbaka riksintressen och ett antal reservat för kulturmiljön, tillkomna samtidigt som verksamheten 1988 bytte namn från kulturminnesvård till kulturmiljövård. Därmed hade diskussionen lyft blicken från de enskilda monumenten och börjat betrakta den historiska dimensionen i landskapet. Det finns alltså en massa kunskap arkiverad men att dra fram den och tolka den inför ett sånt här projekt är ett hästjobb. Här kan bara ett holistiskt angreppssätt komma ifråga, att göra en minneslista med erforderliga kommentarer och referenser, den synliga delen av ett isberg av resonemang och avvägningar. Listan ska belysa hur dragningen av en framtida snabbjärnväg kan påverka kulturmiljön, dels genom att som naturvården utpeka hotade värden och om möjligt gradera hoten 164, men dels också, eftersom kulturmiljön är människans biotop, tala om i vilka fall dragningen skulle kunna stärka den. 164 Jfr värdeskalan känslig, mycket känslig, irreparabel. 8 Metodik Landskapets historiska utveckling tematisk analys Avsnittet Kulturarvets strukturer och tidsdjup (kapitel 4 ovan) har gått igenom de landskap linjen kan komma att beröra, för att i så tidigt skede som möjligt signalera var den inte bör gå. Vad som i nuvarande skede har behövts är en övergripande och holistisk skiss av det kulturhistoriska innehållet i en kilometer bred korridor Linköping Jönköping Borås. En sådan skiss måste ändå bygga på vetenskapliga principer. Den ansats ska tillämpas som kallats totalhistoria, vilken förutsätter att historien allraminst framskrider i en politisk, ekonomisk, social och en kulturell dimension, som är ömsesidigt beroende av varandra, vi kan se dem som fyra olika efterlämnade berättelser om samma landskap. 163 Det handlar om att fånga in de berättelser som finns i landskapet på olika tidsdjup, knutna till kända objekt och system, eller om landskapet som helhet (det man kallar kognitivt kulturlandskap). I första rummet gäller det att identifiera den äldre historiens sällsyntare och sårbarare kvarlevor, men den prägel modernare skeden satt kommer man inte ifrån; de är bättre kända, men delvis ännu inte utvärderade. 163 Burke, P. 1992: Annalesskolan. En introduktion. Göteborg. Begreppet definieras på s Biologisk infrastruktur beskriver funktionella samband. I den lilla skalan finns värdekärnor som består av värdefulla områden som är viktiga för den biologiska mångfalden. En värdetrakt utgörs av ett område som har en högre täthet av värdekärnor än omgivande landskap. Om värdekärnorna ligger tillräckligt tätt kan djur och växter röra sig mellan dem, det finns ett ekologiskt samband. Detta kallas värdesystem, en viktig mellannivå som beskriver funktionella enheter i landskapet. Illustration Calluna AB 77