Sveriges flyktingkvot 2017

Transkript

1 Sveriges flyktingkvot Den svenska flyktingkvoten

2 Fler människor än någonsin är på flykt undan krig, konflikter och förföljelse. I slutet av 2016 fanns det över 65 miljoner flyktingar i världen. UNHCR/Alessandro Penso 2 Den svenska flyktingkvoten

3 65 miljoner på flykt Fler människor än någonsin är på flykt undan krig, konflikter och förföljelse. I slutet av 2016 fanns det över 65 miljoner flyktingar i världen. Av dem var hälften barn. Globalt sett innebär det att var 113:e person är på flykt. För flyktingar som inte kan återvända till sitt hemland, och även är i utsatt situation i värdlandet där de befinner sig, kan vidarebosättning bli ett alternativ. Det blir aktuellt när FN:s flyktingorgan UNHCR bedömer att alla andra möjligheter, som bosättning i värdlandet och återvändande till hemlandet, är uttömda. Vidarebosättning innebär att flyktingar, som befinner sig utanför hemlandet, tas ut och överförs till ett tredje land som erbjuder dem skydd. Syftet är att skapa hållbara lösningar för flyktingar. Behoven av vidarebosättning är större än någonsin. Enligt UNHCR skulle nästan 1,2 miljoner flyktingar behöva denna form av skydd. Det är en ökning med 72 procent sedan Konflikten i Syrien bidrar starkt till att behovet av skydd har ökat. Sedan konfliktens början 2011 har miljontals människor tvingats lämna sina hem för att söka tryggare platser för sig och sina familjer. Under konfliktens första år hoppades många att kunna återvända, men det hoppet avtar allt mer. Idag står konflikten i Syrien i fokus för många av världens diskussioner om flyktingar, men det finns flera andra grupper som också är i behov av internationellt skydd. Det gäller flyktingar från exempelvis Somalia, Eritrea och Afghanistan där kriser och konflikter avlöst varandra under decennier. I länder som Jemen, Burundi och Centralafrikanska republiken har kriser blossat upp under senare år. UNHCR vittnar om att det ända sedan kalla kriget har blivit allt svårare att hitta varaktiga lösningar på världens flyktingsituationer. Idag finns de största behoven av vidarebosättning i Mellanöstern och Nordafrikaregionen ( behövande) följt av andra delar av Afrika ( ) och Asien ( ). Vidarebosättning har fått en allt större politisk betydelse, både inom stora vidarebosättningsländer som USA och Kanada och inom EU. Sveriges flyktingkvot Den svenska flyktingkvoten skapades efter andra världskriget för att ge skydd till dem som inte hade möjlighet att söka det själva. Varje år ger regering och riksdag Migrationsverket resurser för att kunna överföra ett visst antal kvotflyktingar till Sverige. Migrationsverkets arbete med vidarebosättning ger stöd till både utsatta individer och värdländer med stora flyktinggrupper. Den svenska flyktingkvoten ska bidra till att lösa utdragna flyktingsituationer som riskerar att bli permanenta. Systemet ska kunna fungera snabbt för att kunna ge skydd i akuta lägen. Varje år gör UNHCR en global analys av behovet av vidarebosättning. Den utgör grunden när Sverige planerar varifrån kvotflyktingarna ska tas ut. Sedan samråder Migrationsverket med Regeringskansliet om hur flyktingkvoten ska fördelas. Efter detta samråd beslutar Migrationsverkets generaldirektör om fördelningen. UNHCR presenterar sedan individer i behov av skydd för Migrationsverket som prövar deras ärenden. Under 2017 ska människor vidarebosättas till Sverige, vilket är en ökning i förhållande till de platser som fanns under Hur fungerar vidarebosättningsprocessen? Presentation Utredning Förberedelser Överföring 65 miljoner människor är i dag på flykt. Av dem bedömer UNHCR att 1,2 miljoner är så utsatta att de bör tas emot i ett tredje land, det vill säga vidarebosättas. UNHCR identifierar de mest behövande och presenterar deras ärenden för Migrationsverket handlar det om människor. Migrationsverket bedömer behovet av skydd i varje ärende som UNHCR presenterar. Endast personer som är flyktingar eller i övrigt skyddsbehövande enligt utlänningslagen får uppehållstillstånd. Cirka 95 procent av dem som utreds får permanent uppehållstillstånd. Migrationsverket förbereder en kommun att ta emot kvotflyktingen och förbereder överföringen till Sverige. Kvotflyktingen får information om resan och livet i Sverige före avresan. Det sker ofta genom så kallade Sverigeprogram som hålls av personal från Migrationsverket och en kommun. Migrationsverket eller svensk ambassad utfärdar utresetillstånd eller provisoriskt främlingspass och International Organization for Migration (IOM) arrangerar kvotflyktingens resa. En svensk kommun tar emot på flygplatsen. I kommunen finns en bostad för flyktingen och nu startar integrationsarbetet. 3 Den svenska flyktingkvoten

4 Antalet platser i olika länder ökar UNHCR planerar att presentera upp till personer för vidarebosättning i olika länder under Trots att det på långa vägar inte motsvarar behovet är det ändå många fler än de drygt platser som funnits tillgängliga de senaste åren. Den tidigare administrationen i USA, som är ett stort vidarebosättningsland, tillkännagav under sommaren 2016 att de från och med början av oktober tänker fortsätta att utöka sitt program från till personer. Detta kan dock påverkas av den rådande svårbedömda politiska utvecklingen i landet. En betydande del av ökningen har skett inom de redan stora och etablerade programmen för vidarebosättning. Här kan främst nämnas Kanada som under vintern tog ut syriska flyktingar. Storbritannien har på senare år startat flera nya spår vid sidan av sitt traditionella vidarebosättningsprogram för att ge särskilt stöd till syriska flyktingar. Även länder som Norge och Australien har ökat sina kvoter. Under hösten 2016 inleddes förhandlingar i Bryssel om en EU-förordning om vidarebosättning. Det är ytterligare ett steg i ambitionen att reglera och harmonisera insatserna mellan medlemsstaterna och dela på ansvaret att erbjuda trygga vägar till EU för människor som behöver skydd. Förordningen är kopplad till det gemensamma EU-systemet för asyl och migration (CEAS). Det har framhållits att medlemsstaterna fortsatt kommer att ha möjlighet att styra över sina vidarebosättningsprogram och genomföra egna insatser. Det kan ske antingen som en del i en EU-gemensam insats eller som en rent nationell angelägenhet. Flera medlemsstater har under 2016 genomfört vidarebosättning inom ramen för gemensamt framtagna överenskommelser, bland annat från Turkiet. Den 19 september 2016 hölls en högnivåkonferens i New York som USA:s dåvarande president Barack Obama stod värd för och där bland andra Sverige var medvärd. Då tillkännagav flera olika stater att de ska bidra till ökade möjligheter till vidarebosättning världen över. Inom EU finns bland annat det svenskledda projektet EU-FRANK som stöttar nya länder som ska börja arbeta med vidarebosättning (se faktarutan). Sveriges uppdrag 2016 Under 2016 hade Migrationsverket i uppdrag att ta ut och överföra flyktingar och skyddsbehövande genom vidarebosättning i Sverige. Majoriteten av de kvotflyktingar som kom till Sverige hade flytt undan våldet i Syrien och 4 Den svenska flyktingkvoten

5 UNHCR/Ivor Prickett tagits ut i Turkiet och Libanon, men även på andra platser. Förutom syrier var andra vanliga nationaliteter bland 2016 års kvotflyktingar afghaner, somalier, eritreaner och personer från Demokratiska republiken Kongo. Även statslösa palestinier togs ut för vidarebosättning, framförallt från länder i Mellanöstern. Uttagningarna gjordes främst i värdländer som Kenya, Sudan, Iran, Uganda, Turkiet, Libanon, Jemen och Somalia. Dessutom togs mindre grupper och individer ut i Irak, Jordanien, Egypten och flera andra länder. Den operativa verksamheten påverkades av det gemensamma uttalande som EU, Grekland och Turkiet gjorde våren 2016 och som bland annat innebar att medlemsstaterna ökar sina insatser för att ta ut syriska kvotflyktingar från Turkiet. Den 20 juli 2015 beslutade Europeiska rådet att EU:s medlemsländer frivilligt ska vidarebosätta personer i behov av internationellt skydd, bland annat från Syriens närområde, fram till december I september 2016 var Sverige en av de första medlemsstaterna som hade klarat sin del av detta beslut, totalt 491 personer. Trots olika utmaningar kunde Migrationsverket genomföra sitt vidarebosättningsprogram för 2016 på effektivt sätt. En faktor var den nya bosättningslagen som gjorde mottagandet i kommunerna mer förutsägbart. Europeiskt utvecklingsprojekt Migrationsverket driver sedan januari 2016 utvecklingsprojektet EU-FRANK, European Action on Facilitating Re-settlement and Refugee Admission through New Knowledge, tillsammans med myndigheter i Belgien, Nederländerna, Italien, Ungern och Schweiz, samt UNHCR, EU:s asylstödsbyrå EASO och tankesmedjan Migration Policy Institute. Projektet finansieras av EU:s Asyl-, migrations- och integrationsfond (AMIF) och syftar till att stödja de EU-länder som saknar erfarenheter av vidarebosättning, bland annat med hjälp av utbildningar och arbetsmaterial. Genom att sätta tjänstemän i kontakt med varandra, och genom erfarenhetsutbyte, bidrar projektet till att utveckla både nya och befintliga vidarebosättningsprogram och andra insatser. Projektet pågår till Den svenska flyktingkvoten

6 Nya förutsättningar för kommunanvisningar Bosättningslagen* trädde i kraft den 1 mars Den innebär att det nu är obligatoriskt för alla kommuner att ta emot nyanlända personer som har fått uppehållstillstånd, inklusive kvotflyktingar. Regeringen anger i en förordning hur många personer ett län ska ta emot från Migrationsverkets anläggningsboenden och genom vidarebosättning. Lagen har ökat Migrationsverkets möjligheter att anvisa kvotflyktingar och har på så sätt underlättat verkets planering av överföringar. Arbetet under 2016 genomfördes utifrån en detaljerad planering av mottagandet i varje kommun som togs fram tillsammans med Arbetsförmedlingen. Den 1 januari 2017 tog Migrationsverket över hela bosättningsuppdraget. Det innebär att anvisningar av kvotflyktingar nu är en del av arbetet på Migrationsverkets centrala bosättningsenhet. Kvotflyktingar kommer även fortsättningsvis att ingå i det totala antal nyanlända som kommunerna ska ta emot efter anvisning av Migrationsverket. * Lag 2016:38 om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning. 6 Den svenska flyktingkvoten

7 Den 1 januari 2017 tog Migrationsverket över hela bosättningsuppdraget. Det innebär att anvisningar av kvotflyktingar nu är en del av arbetet på Migrationsverkets centrala bosättningsenhet. Kvotflyktingar kommer även fortsättningsvis att ingå i det totala antal nyanlända som kommunerna ska ta emot efter anvisning av Migrationsverket. UNHCR/Johan Bävman 7 Den svenska flyktingkvoten

8 8 Den svenska flyktingkvoten UNHCR/Marc Femenia

9 Svenska flyktingkvoten ökar med 1500 platser Uttagningsområden Mellanöstern inkl. Turkiet och Nordafrika (främst syrier) Östra Afrika och Afrikas horn (främst somalier, eritreaner, kongoleser och etiopier) Sydvästra Asien (afghaner) Akuta och prioriterade ärenden globalt (olika medborgarskap) Totalt Antal Den migrationspolitiska uppgörelsen från 23 oktober 2015 innehöll bland annat målet att Sverige successivt ska öka antalet kvotflyktingar till under regeringens mandatperiod. I Migrationsverkets regleringsbrev för 2017 finns det första steget mot detta mål medel för platser, en ökning med platser jämfört med Sveriges planering av flyktingkvoten 2017 inleddes med att UNHCR efter en global analys av behoven av vidarebosättning föreslog hur de platserna bör fördelas. Migrationsverket pratade därefter med övriga parter, främst med svenska utlandsmyndigheter, Justitiedepartementet, Säkerhetspolisen och International Organization for Migration (IOM). Sedan fastställde Migrationsverkets vikarierande generaldirektör Mikael Ribbenvik fördelningen. Huvuddelen av platserna ska användas för uttagning av flyktingar i Mellanöstern och Nordafrika till följd av konflikten i Syrien. Ett stort antal personer ska också tas ut i Afrika, bland annat i området Afrikas horn. På förslag från UNHCR har dessutom den svenska kvoten av akuta och prioriterade platser höjts till 600 platser. Fördelningen är snarlik 2016 års vidarebosättningsprogram. Migrationsverket kommer dock att genomföra fler delegationsuttagningar Det beror på att många flyktingar kommer från komplexa konflikter och att Migrationsverket därför behöver ta särskild hänsyn till olika säkerhetsaspekter. I länder där säkerhetssituationen är svår eller osäker är det i allmänhet lämpligt att Migrationsverket prövar ärendena med hjälp av dossierer (se faktarutan). Då utreder myndighetens personal ärendena med hjälp av underlag från UNHCR som kompletteras med annan information. Handläggaren kan också få stöd av Migrationsverkets olika specialister. Migrationsverket förbereder flyktingarna för livet i Sverige Vid flera tillfällen har uttagningar av större grupper kombinerats med att Migrationsverket skickat ut en delegation som på plats har informerat de uttagna flyktingarna om resan till Sverige och livet här. Detta sker genom så kallade Sverigeprogram, som ska förbereda kvotflyktingarna inför resan till Sverige. Då har också de uttagna flyktingarna kunnat besöka en svensk ambassad för att fotograferas och lämna fingeravtryck till ett uppehållstillståndskort och vid behov även till visum och resedokument. Uttagningar görs på två sätt En uttagning av kvotflyktingar kan ske antingen genom en dossieruttagning eller en delegationsuttagning. Ärenden som är mindre komplicerade kan avgöras med hjälp av skriftligt material från UNHCR och det kallas dossieruttagning. Ärenden som är mer komplicerade utreds av en delegation från Migrationsverket där flyktingarna befinner sig och det kallas delegationsuttagning. Då intervjuas flyktingarna och får information om Sverige. Normalt beslutar delegationen om uppehållstillstånd i samband med intervjuerna. Svårbedömda ärenden kan ibland behöva utredas mer och kan få vänta på beslut tills delegationen har återvänt till Sverige. På grund av säkerhetsläget i Jemen och Somalia har Migrationsverket under senare år prövat ärenden som gäller flyktingar som vistas där med hjälp av dossierer. Dossieruttagningar har också skett av personer i mer stabila länder, till exempel eritreanska flyktingar i Sudan och kongolesiska flyktingar i Uganda. Då har denna form av uttagning valts av effektivitetsskäl. 9 Den svenska flyktingkvoten

10 UTTAGNINGSOMRÅDEN I MELLANÖSTERN OCH NORDAFRIKA RYSSLAND BULGARIEN GEORGIEN GREKLAND TURKIET LIBANON SYRIEN IRAN ISRAEL IRAK JORDANIEN EGYPTEN LIBYEN SAUDIARABIEN SUDAN Uttagningsområde Mellanöstern inkl. Turkiet och Nordafrika (främst syrier) Antal 10 Den svenska flyktingkvoten

11 Det politiska klimatet i regionen har hårdnat och minskat flyktingarnas möjligheter till rörlighet, boende och arbete. Syriska flyktingar i fokus Kriget i Syrien startade med oroligheter våren 2011 och har resulterat i vår tids största humanitära katastrof. Sedan konflikten bröt ut har medellivslängden för syrier sjunkit med 25 år. Staten och samhällsstrukturen har till stor del fallit sönder och territoriet kontrolleras av många olika stridande grupper. Till följd av konflikten är halva den syriska befolkningen, tolv miljoner människor, på flykt. Av dem har över fyra miljoner sökt skydd i Syriens grannländer. Konflikten har därigenom fått stora konsekvenser för de länder som har en gräns till Syrien, framförallt Libanon, Jordanien och Turkiet. Även Irak påverkas, men där utgör även nationella stridigheter en stor utmaning. De flesta syriska flyktingarna bor i vanliga samhällen i grannländerna, inte sällan i områden med stor fattigdom. Ökad konkurrens om arbetstillfällen, lägre löner och höjda bostadskostnader har lett till spänningar mellan flyktingarna och lokalbefolkningen. Det politiska klimatet i regionen har hårdnat och minskat flyktingarnas möjligheter till rörlighet, boende och arbete. Minoriteter samt utsatta kvinnor och barn har det särskilt svårt i dessa desperata miljöer. Det gör att somliga beslutar sig för att göra den farliga resan över Medelhavet för att söka skydd i Europa. UNHCR bedömer att syrier utgör 40 procent av de flyktingar i världen som behöver vidarebosättning. Sedan 2014 utgör de den största gruppen bland de flyktingar som UNHCR har ansvar för. En kraftsamling för att öka antalet vidarebosättningsplatser och liknande former av överföring av syrier görs sedan ett par år. Den har bland annat skett med hjälp av en särskild kärngrupp inom UNHCR, som Sverige ledde under I mars 2017 tar Storbritannien över uppdraget från Norge. Sverige fortsätter att delta aktivt i dialogen mellan UNHCR och andra stater om hur skyddet för syrier kan öka. UNHCR har föreslagit att Sverige under 2017 främst ska fokusera på att ta ut syrier i Syriens närområde. Det avspeglar sig nu i fördelningen av de svenska platserna för kvotflyktingar. Konflikten i Syrien är av sådan natur att säkerhets- och uteslutandeaspekter behöver utredas i varje ärende (se faktarutan). Syriska ärenden utreds därför genom delegationsuttagningar. Bland de flyktingar som kommer att tas ut på den svenska kvoten förväntas bland annat finnas mycket utsatta personer, till exempel minoriteter, kvinnor, barn och anhöriga till personer som redan finns i Sverige. Viktigt utreda säkerhet och uteslutandegrunder En viktig del av prövningen av föreslagna personers skyddsbehov är frågan om de medverkat i någon handling som kan göra att det kan bli aktuellt att utesluta dem från flyktingskap, exempelvis brott mot mänskligheten eller krigsbrott. Det är också lika viktigt att bedöma om de på något sätt kan utgöra ett hot mot rikets eller andra människors säkerhet. Om det finns välgrundade skäl att anta det, är personen inte aktuell för vidarebosättning. Innan ett ärende presenteras för Migrationsverket har UNHCR bedömt ärendet ur säkerhetssynvinkel. Organisationen har interna riktlinjer för detta. Vanligtvis föreslås inte personer som kan utgöra en säkerhetsrisk för vidarebosättning till något land. Deras ärenden kan också nedprioriteras till förmån för andra som inte har dessa komplikationer. Om någon person skulle presenteras, trots att det finns indikationer på att det kan bli aktuellt med ett uteslutande, är Migrationsverket inte bundet av UNHCR:s bedömning. Myndigheten gör alltid en självständig granskning av varje enskilt ärende. Alla ärenden som presenteras för Sverige skickas på remiss till Säkerhetspolisen innan något beslut om uppehållstillstånd fattas. Vid delegationsuttagningar gör Migrationsverket en första genomgång av ärendena innan delegationen lämnar landet. Sedan sker en kontinuerlig uppföljning. Även vid dossierprövning inväntar Migrationsverket svar från Säkerhetspolisen innan något beslut fattas. Om Säkerhetspolisen har invändningar mot att en person ska beviljas uppehållstillstånd av skäl som rör rikets säkerhet, är personen inte längre aktuell för vidarebosättning i Sverige. För att kunna identifiera indikationer på att ett uteslutande kan bli aktuellt och förbereda den kommande utredningen, granskar Migrationsverket alltid noga de ärenden som UNHCR presenterar för vidarebosättning. Vid behov sker det med hjälp av bland andra myndighetens uteslutandespecialister och landanalytiker. Migrationsverkets säkerhets- eller uteslutandespecialister medverkar dessutom vid behov under delegationsuttagningarna. 11 Den svenska flyktingkvoten

12 UTTAGNINGSOMRÅDEN I AFRIKA LIBYEN EGYPTEN SAUDIARABIEN SUDAN ERITREA TCHAD JEMEN CENTRAL- AFRIKANSKA REPUBLIKEN ETIOPIEN KONGO (DRK) SOMALIA UGANDA KENYA TANZANIA ANGOLA ZAMBIA Uttagningsområde Östra afrika och Afrikas horn (främst somalier, eritreaner, kongoleser och etiopier) 830 Antal 12 Den svenska flyktingkvoten

13 Migrationsverket genomför Sverigeprogram för somaliska flyktingar i flyktinglägret Dadaab i Kenya. Migrationsverket. Många flyktingar i Afrika behöver vidarebosättning Vid sidan av länderna i Mellanöstern och Nordafrika finns de största behoven av vidarebosättning i Afrika. Under 2015 presenterade UNHCR ärenden från 16 afrikanska länder. Majoriteten gällde flyktingar från Demokratiska republiken Kongo, Somalia, Eritrea och Sudan. Flera av länderna på Afrikas horn, i Östafrika och runt de stora sjöarna lider av långa konflikter som tvingat generationer av människor att lämna sina hem. Det gäller framför allt Somalia, Eritrea och Demokratiska republiken Kongo. Många människor har tagit sin tillflykt till grannländerna Kenya, Sudan och Uganda. Bara Kenya har tagit emot över en halv miljon somaliska flyktingar sedan 1990-talet. Majoriteten av dem har bott i lägren Kakuma och Dadaab, som hotas av stängning. I Sudan finns det cirka flyktingar, majoriteten är eritreaner och etiopier som bor i läger nära den eritreanska gränsen. Rörelsefriheten är mycket begränsad och även om flyktingarna kan få arbete, vård och utbildning har många inte råd att skaffa de tillstånd som krävs för att i praktiken kunna nyttja sina rättigheter. I Sudan är integration ett känsligt ämne och flera av de flyktingar som kommit de senaste åren passar inte in i det jordbrukssamhälle där de skulle kunna bosätta sig. Många försöker därför ta sig vidare norrut mot Europa. I området kring de stora sjöarna präglas flyktingsituationen framförallt av våldet i Demokratiska republiken Kongo. Hälften av de flyktingar som finns i grannlandet Uganda kommer därifrån, majoriteten är barn. Konflikten i Kongo har skapat en av Afrikas mest långdragna flyktingsituationer. I Uganda får flyktingarna vissa rättigheter, som utbildning, arbete och sjukvård. Men många har svårt att nyttja dessa på grund av långa avstånd eller svårigheter att bekosta avgifter och material. I Uganda lever cirka personer i särskilda bosättningar som liknar flyktingläger. Där kan de bruka jorden och försörja sig någorlunda, men skolorna är överfulla och många barn tvingas till arbete i stället för skolgång. I alla dessa områden är vidarebosättningen en del av ett mer omfattande skyddsarbete som även omfattar möjligheter till lokal integration och, då det är möjligt, ett värdigt återvändande. Uttagningarna av kvotflyktingar i östra Afrika och på Afrikas horn beräknas 2017 omfatta personer med olika medborgarskap, främst somalier, eritreaner och kongoleser. 13 Den svenska flyktingkvoten

14 Sverigeprogram för afghanska flyktingar i Iran. Migrationsverket. RYSSLAND KAZAKSTAN UZBEKISTAN TURKMENISTAN KINA IRAK AFGHANISTAN IRAN SAUDI ARABIEN PAKISTAN INDIEN Uttagningsområde Antal Sydvästra Asien (afghaner) 200 Afghanska flyktingar tas ut i Iran Behovet av vidarebosättning i sydvästra Asien är stort, framför allt på grund av flykten från Afghanistan som pågått under många år. UNHCR lyfter fram Iran som det land där det är viktigast för Sverige att ta ut afghanska kvotflyktingar, även om Pakistan också hyser många afghanska flyktingar. Afghanska flyktingar har sökt sig till Iran ända sedan 1979 och det finns idag cirka en miljon i landet. De är tydligt påverkade av den ekonomiska utvecklingen, med stor inflation och dramatiskt höjda levnadskostnader som följd. År 2012 skrev UNHCR tillsammans med bland annat den iranska regeringen en strategi för att förbättra villkoren för afghanska flyktingar. I den tas olika frågor upp som utbildning, hälsa och försörjning, men även vidarebosättning. UNHCR bedömer att afghanska flyktingar i Iran är i behov av vidarebosättning. I brist på andra möjligheter ser organisationen det som en viktig hållbar lösning. De individer som är aktuella är nästan uteslutande födda och uppvuxna i Iran och har liten eller ingen kännedom om sitt hemland. Enligt UNHCR och flyktingarna själva är det särskilt svårt för afghaner som är uppvuxna i Iran att återvända till hemlandet, eftersom de är lätta att identifiera och betraktas med misstänksamhet. Det frivilliga återvändandet från Iran till Afghanistan minskade med hälften under 2014, jämfört med Det berodde på den allmänt osäkra situationen i landet. Samtidigt omöjliggör den iranska lagstiftningen lokal integration för flyktingar. De som har identitetskort för flyktingar, så kallade Amayeshkort, har i princip tillgång till grundläggande socialt stöd som utbildning och hälsovård och kan få arbetstillstånd inom vissa sektorer. Trots detta har de begränsad rörelsefrihet och kan endast vistas i vissa provinser utan särskilda tillstånd. Iran har inte utfärdat några Amayeshkort till flyktingar som anlänt till landet efter Det har lett till att många flyktingar betraktas som illegala och får därför inte ta del av de grundläggande rättigheterna. Migrationsverket har vidarebosatt flyktingar från Iran under flera års tid. De har tagits ut både med hjälp av delegationer på plats och dossierer från UNHCR. Under 2017 kan det bli aktuellt med antingen uttagning utifrån dossierer eller en delegation på plats. 14 Den svenska flyktingkvoten

15 UNHCR/Jim Hyulebroek Akutplatser och brådskande insatser UNHCR har föreslagit att 600 platser av den svenska flyktingkvoten 2017 avsätts för akuta och prioriterade ärenden. Migrationsverket har nu också beslutat detta. Antalet platser kan jämföras med de 450 akutärenden som överfördes till Sverige under Ökningen står i proportion till hur hela flyktingkvoten har vuxit. Antalet platser för brådskande vidarebosättning har minskat globalt och allt fler stater öronmärker sina platser för specifika värdländer eller grupper. Sveriges akutplatser motsvarar ungefär hälften av det totala antalet tillgängliga platser årligen. Det innebär att de svenska akutplatserna fyller ett viktigt behov i det internationella vidarebosättningsarbetet. Genom dem bidrar Sverige på ett konkret och aktivt sätt till att evakuera några av världens mest utsatta flyktingar. Brådskan kan ligga i det akuta behovet av överföring, men den kan ibland minska genom att personen beviljas vidarebosättning i Sverige. Under 2017 önskar UNHCR att Sverige skapar utrymme i flyktingkvoten både för regelrätta akutplatser och andra insatser av brådskande eller prioriterad karaktär. Det kan röra sig om individer i behov av brådskande beslut om vidarebosättning, snabb överföring eller som prioriterats av andra skäl. Akuta och prioriterade ärenden presenteras av UNHCR:s huvudkontor i Genève eller av de regionala kontoren i Amman, Nairobi och Pretoria. Det finns även utrymme för att vidarebosätta personer som ska vittna vid tribunaler och ärenden som presenteras av svenska utlandsmyndigheter. Sveriges akutplatser motsvarar ungefär hälften av det totala antalet tillgängliga platser årligen. 15 Den svenska flyktingkvoten

16 16 Den svenska flyktingkvoten