Svensk skogspolitik i tiden

Transkript

1 1 Svensk skogspolitik i tiden Mats Hagner Rekommendationer rörande SKOGSVÅRDSLAG FORSKNINGSANSLAG UTBILDNING UTRENSNING AV FORSKARE OCH ADMINISTRATÖRER RÄTTSVÄSENDET UBICON Rapport 6, 2015 ISSN UBICON, Blåbärsvägen 19, Umeå, Sweden. Tel mats.hagner@allt2.se Org. Nr

2 2 Skogens produkter Vår skog ger oss träråvara till industrin, men också mänsklig tillfredsställelse i form av renbete, jakttillfällen, skogsbär samt rekreation. Viktiga ekosystemtjänster från skog är dessutom bindning av koldioxid, rening av luft och vatten. Skogen bevarar också den biologiska mångfalden, ifall den inte vårdas alltför intensivt. Skogsindustrin tjänar bra på högförädlade produkter såsom blöjor och intimartiklar, men den ekonomiskt mest betydelsefulla industrigrenen är, och har alltid varit, sönderdelningen av timmer till plank, brädor, lister, möbler och fanér. Sönderdelningen av trä till fibrer är fortfarande av stort intresse för tillverkning av kartong och papper även om den utländska konkurrensen nu utgör ett oöverstigligt hot för vår svenska fiberindustri. Nanocellulosa kan bli en nisch för svensk industri tills man lärt sig denna teknik även i länder med billigare fiberråvara. Även om man i länder med överlägsen tillväxthastighet för träd, kan framställa högvärdigt virke för byggnation, så har vi i Sverige stora möjligheter att hålla oss kvar i branschen, tack vare rakt virke av gran och tall med täta årsringar. Denna typ av virke kommer säkert att vara efterfrågat, dels på grund av sina egenskaper, men också på grund av sitt utseende. Det är därför ytterst viktigt att odla träd på ett sätt som gör att virket blir rakt och kvistfritt, och att det har smala tydliga årsringar. Kostnaderna för odlingen måste hållas så låg att slutproduktens pris är acceptabel på världsmarknaden. Nu tillåtna skogsbruksformer Kalhyggesbruk Detta är det allra sämsta alternativet av alla skogsbruksformer. Med stora kostnader för återväxt och med stor emission av CO2 från förmultnande humus från markberedda hyggen, producerar vi virke med mycket dåliga egenskaper. De unga träden växer fort på hyggena och genom röjning bevaras den snabba tillväxten ända till dess trädens längd överstiger 5 m. Denna höga tillväxt skapas genom att de små träden har plats för många och grova grenar. Den värdefullaste delen av varje träd, rotstocken, som svarar för 50 % av ett fullstort träds netto, blir kvistig och försedd med ungdomsved nära märgen. Ungdomsved kännetecknas av breda årsringar med stora celler. Kvistigheten medför låg hållfasthet på grund av fiberstörningar runt varje stor kvist. Ungdomsveden gör att centrumutbytet, dvs. de grova plankorna, kröker sig vid torkning. Volymblädning Denna skogsbruksform har nyligen blivit tillåten av skogsstyrelsen. Skogsägaren tillåts nu att plocka ut enbart de största träden och att lämna allt annat utan åtgärd. Internationellt kallas detta för dimensionshuggning. Fördelen för skogsägaren är uppenbar, hen får omedelbart stora intäkter från grovt virke. Fördelen för virkesköparen och också uppenbar eftersom hen får plocka ut de värdefullaste träden som ger gott utbyte i sågverket.

3 3 Enligt min mening är volymblädning den näst sämsta formen av skogsbruk. Med strikt inriktning mot största möjliga inkomst i nuet, plockar man russinen ur kakan och försämrar skogens värde i allt större grad. Volymblädning innehåller ingen anvisning om hur träd skall väljas eller om att stora luckor skall beskogas genom plantering. De flesta skogsägare lockas naturligtvis av en virkesköpare, som lovar att utföra volymblädning på ett korrekt och omdömesgillt sätt. Virkesköparen får kontraktet och sänder sin skördarentreprenör att plocka de stora träden. Vad skogsägaren inte vet, är att den som kör skördartraktorn, har lovat virkesköparen att endast plocka ut de stora träden, som har en kvalitet som gör det lönsamt att kosta på sig avverkning och terrängtransport. Träd med grova grenar långt ned på stammen, eller med defekter såsom stamskador, krökar eller med dubbla stammar, ger ett virke som inte betalar avverkningskostnaden. Skördarföraren lämnar därför de dåliga träden i skogen. Om en skogsägare klagar i efterhand, hänvisar virkesköparen till bestämmelser i 30 skogsvårdslagen, som rekommenderar att naturvårdsträd skall lämnas, och att luckor är bra för den biologiska mångfalden. Jag får rysningar av att tänka på att man nu tillåter volymblädning, för att i framtiden kunna peka på de usla skogsområden som uppkommit, och med detta som argument återinföra kalhyggesbruket. Tidigare tillämpad skogsbruksform som bör återupplivas Bondblädning Detta var en skogsbruksform som utfördes av skogsägande bönder med åkerbruk och skog. Bonden använde träden i sin egen verksamhet, vilket innebar att han hade stort behov av ved för uppvärmning och för timmer till reparation och husbyggnad. Bonden valde själv de träd som skulle avverkas och han visste vad träden skulle användas till. Små träd med en form som skulle göra dem oanvändbara för reparation av hus, eller för timmer till väggar, plockades bort för att användas som brännved. Riktigt ståtliga raka halvstora träd med tunna kvistar, som så småningom kunde användas till starka bärande takstolar, befriades från konkurrens av andra träd. Bonden sparade de största timmerträden till dess de skulle användas på gården. Hur träden skulle odlas fram till önskad form och storlek hade bonden lärt av far och farfar, som under sin livstid sett hur träden utvecklades. Eftersom man sett, att små träd som befriades från konkurrensen av större träd, sköt fart, var det helt naturligt att ge utrymme åt små träd med vacker form så att de utvecklades till värdefulla timmerträd. Kunskapen om trädodling hade skapats under många generationer. Ett exempel är att de tallar som användes i Norges stavkyrkor på 1000-talet. De behandlades genom beskärning av grenar 25 år innan de skördades. Generationers observationer hade gett kunskap om att stora tallar, som endast hade några få levande grenar, gav timmer med mycket stor andel rötbeständig kärnved. Därför kapade man bort de flesta grenarna på välvuxna långa tallar redan 25 år före bygget av stavkyrkorna. Resultatet blev att kyrkorna fortfarande står kvar efter tusen år. Bondblädning förbjöds 1950 därför att skogsbolagen under början av 1900-talet hade förstört landets skogar genom hänsynslös dimensionshuggning. Genom kontraktbundna köp av

4 4 avverkningsrätt kunde sågverksägarna plocka russinen ur kakan. Liksom vid dagens volymblädning, som sanktioneras av skogsstyrelsen från och med 2013, kunde man plocka ut alla stora träd med hög kvalitet. Stora luckor uppstod på ställen där de avverkade träden stod i samlad grupp, eller där träden fällts så att luckor bildats. Något tvång att plantera i luckorna hade man inte, precis såsom fallet är med dagens volymblädning. Den största skillnaden mellan då och nu, var att skogsbete var vanligt på den tiden. Ända fram till 1960 var skogsbete en ytterst viktig näringsgren för Sveriges befolkning. Kor och getter sökte sig till områden med gräsklädda luckor. Kreaturen åt gräset inklusive de trädplantor av alla trädslag som fanns ibland grässtråna. Luckorna förblev därför öppna delar av skogsmarken. Det var inte konstigt att man genom riksskogstaxeringen, som började redan på 1920-talet, blev varse att produktionen av virke var låg. Skogarna var glesa. Riksdagen gav pengar till forskaren Kallin (1926) som reste landet runt för att undersöka saken. Hans rapport visade att skogarna var luckiga. Det han också rapporterade var att träden växte fort, i synnerhet de små träden. Den sistnämnda observationen undgick dock de professorer som under 1940-talet var satta att föreslå åtgärder. Dessa hade redan fått för sig att skälet till den låga produktionen var en konsekvens av plockhuggningen. Intresset för genetik var nyväckt och man var övertygad om att trädodling skulle bedrivas såsom rationellt jordbruk med en generation av träd i taget och markens resurser skulle ställas till förfogande genom kraftig omröring av marken eller bränning av kala hyggen. Hämning av tillväxten hos små träd som stod nära stora träd, ansågs förorsaka produktionsförluster, varför hyggen skulle göras så stora som möjligt. Om man lämnade fröträd eller skärmande träd skulle dessa tas bort så snart som möjligt, därför att de annars förorsakade produktionsförluster. I brist på möjligheter att rita detaljerade kartor delade man in skogen i stora bestånd vars medeltal skildrade områdets medeltal, med trädarter, trädålder, trädhöjd, kubikmassa etc. Konsekvensen av detta blev att beståndet kom att utgöra en behandlingsenhet, som vid omloppstidens slut skulle kalhuggas. Därefter skulle träden genom röjning och gallring hållas så likstora som möjligt, eftersom man trodde att ojämnhet ledde till låg produktion av virke. Professorerna var eniga om en rad hypoteser som senare visade sig falska. En del av dessa var: *skogsmarkens näringsförråd måste frigöras genom kraftig omröring av marken. *träden är födda efter en skogsbrand och i stort sett likåldriga. De största träden är genetiskt bättre än de små, varför höggallring leder till nedsatt volymproduktion. I denna anda blev det naturligt att 1950 införa en skogsvårdslag som förbjöd blädning och förutsatte att skog bestod av bestånd med träd med samma ålder och storlek. Dessa hypoteser och denna skogsvårdslag har sedan dess tillämpats mycket strikt i Sverige. Vi är ett folk med ovanligt laglydiga medborgare. I Kanada betraktas skandinaver därför som square. Vi går helst på upptrampade stigar och vår forskning kan i stort sett betraktas som vardagsrationalisering. Det blir små förbättringar av redan existerande metoder.

5 5 Det system vi svenskar har för utdelning av forskningsanslag innebär att en grupp av tolv sakkunniga tar ställning till om ett förslag till forskning är bra. Det ligger i sakens natur att de sakkunniga omöjligen kan vara lika kunnig inom ämnet, som den forskare som hittat ett intressant nytt ämne som hen vill studera ingående. Såvida hypotesen som skall belysas strider mot befintlig kunskap blir gruppen av sakkunniga naturligtvis skeptiska. Om forskaren av någon anledning fått dåligt rykte blir beslutet i forskningsrådet givetvis negativt. Beträffande skogsbruket i Sverige har lagens utformning kommit att utgöra grunden för forskning och för marknadsföringen av vetenskapliga resultat. De vetenskapsmän som i sin forskning fått resultat som strider mot de gällande hypoteserna, har känt sig tvungna att inte göra stor sak av dessa. Ett exempel är doktoranden Rickard Jakobsson, som tillsammans med sin handledare professor Björn Elfving undersökte inverkan av miljövårdsträd på volymproduktionen. De fann att allt vad som fattades av stamved hos de unga träden, inom konkurrenszonen runt ett fröträd av tall, återfanns i stammen hos fröträdet. Detta gällde även när ungskogen uppnått åldern 90 år. Jakobsson fann också att i kanten av hyggen hämmades ungskogens tillväxt, men all den förlorade stamvolymen återfanns hos de träd som växte intill hygget. Jakobsson vågade sig på en försiktig kommentar i sin avhandling. Konsekvensen av detta är en ekonomisk fördel för skogsägaren. Den uppseendeväckande konsekvensen av detta arbete är att ett hygge bör vara så litet att de stora trädens konkurrens når ända in till hyggets mitt. Med andra ord bör skog bestå en blandning av stora och små träd, eftersom den huvudsakliga volymtillväxten då sker i de större träden, som snart blir tillgänglig i form av få stora stammar. Om skogen är naturligt mångskiktad hamnar virket i ytan på de största träden. Grovt timmer ger mångdubbelt netto till skogsägaren och det får skördas nära i tiden. Den ekonomiska fördelen för skogsägaren framgår av figur 1.

6 6 Figur 1. Värdet per kubikmeter hos träd i skogen beräknat med datormodellen Tree. Köparens ersättning när virket ligger vid bilvägen anges som prislista. Att tall ger högre värde än gran beror på att tallens bottenstock håller kvalitet 1, dvs. högsta kvalitet. Skogsägarens drivningsnetto är vad som tillfaller skogsägaren efter att kostnaden för avverkning och terrängtransport dragits ifrån ersättningen för virket vid väg. De nedersta linjerna visar drivningsnettot minskat med kostnaden för den plantering (inkl. hjälpplantering) som skogsägaren måste betala efter en kalavverkning. Kostnaden för återväxt på ett kalhygge anses motsvara 3 kr/planta. Efter gallring krävs ingen plantering, vilket ger ett högre drivningsnetto framför allt hos småträd. Den areal som skall planteras är proportionell mot stammens genomskärningsyta, vilket medför att återväxtkostnaden, räknat per kubikmeter, sjunker med ökande diameter. Om trädodling skall ge maximalt utbyte skall alltså stora och små träd blandas. Produktionen av virke blir ungefär lika stor som om all träd är lika stora. Hämningen av småträd, som framkallas av närstående stora träd, är inte negativ. Alla studier av grenbildning och rakvuxenhet visar att den viktigaste delen av trädstammen får få och tunna grenar om det unga trädet (tall och gran) växer hämmat. Studierna visar också att hämningen leder till mycket liten andel ungdomsved nära märgen, vilket är liktydigt med hög kvalitet på centrumutbytet i sågverket. Rickard Jakobsson, som nu arbetar som forskare och lärare vid Linnéuniversitetet i Växjö, vill alls inte kännas vid denna tolkning av de egna resultaten, eftersom det skulle skada hans möjligheter till forskningsanslag. Institutionen i Växjö gör heller inget väsen av dessa uppseendeväckande resultat. Anledningen är bl.a. att skogsägareföreningen Södra har sitt huvudkontor i Växjö. Ledningen där skulle bli mycket oroad om medlemmarna fick reda på att föreningen framkallat stora förluster hos skogsägarna genom att förorda kalhyggesbruk. Södras skogsvårdchef varnar sina medlemmar för blädning, med påståendet att en blandning av trädstorlekar sätter tillbaka volymproduktionen med 40 %. Eftersom han är väl medveten om resultatet av Jakobssons doktorsarbete, är detta ett av många exempel på att skogsnäringens ledare medvetet undanhåller sanningen om fördelarna med bruk av skiktad skog. Det svenska systemet med en lag som bygger på falska hypoteser, och jägmästare som fostrats i lagens anda, har oerhört negativ inverkan på skogsindustrin. De största inkomsterna från trädodling kommer från sågtimmer med goda egenskaper. Trots mängder av studier som påvisat att dagens trädplantager resulterar i uselt sågtimmer, går man på i strumplästen som om ingenting hänt. I Tyskland, som hade Angela Merkel som miljöminister i början på 1990-talet, beslöt man att förbjuda kalhyggesbruk på statens skogsmark. Tio år senare konstaterade forskare att nettoinkomsten mer än fördubblats i statens trädodling. Anledningen var minskade kostnader och ökade intäkter.

7 7 Skogsekonomen Hanewinkel publicerade 2001 en studie av bokföringen hos två typer av enskilda fastigheter i Tyskland. Inom samma trakt valde han ut fastighetsägare som antingen bedrev kalhyggesbruk eller plockhuggning (kombinerad med plantering och röjning). Av bokföring under 14 år framgick att kassaflödet hos den senare gruppen var 366 % av den förra gruppen. Detta var räknat per år och hektar. Om nettot beräknades per kubikmeter blev siffran ännu högre därför att det timmer som sålts i medeltal betalats nästan dubbelt så högt per kubikmeter. Skogsägarna som plockhuggit hade kunnat sälja väldigt mycket mer högt värderat specialtimmer (Bilaga 1). Även svenska skogsägare har möjlighet att framställa virke av hög kvalitet, men då krävs kunskap om vad som kännetecknar träd med egenskaper som uppskattas av dem som använder trä. Ett svenskt företag som specialiserat sig på inköp av specialvirke är Rundvirke Skog Om detta företag samarbetade med personer med certifikat i Naturkultur (Plockhuggning kombinerad med plantering och röjning), skulle kunskaperna även kunna utnyttjas av skogsägare som själva saknar denna grund. Medlemmarna i föreningen Naturkulturförmedling hjälper nu skogsägare med märkning av de träd som är mogna för skörd, samt av de mindre träd som bör undanskaffas för att befria de bästa träden från konkurrens. När träd som skall plockas bort redan är tydligt markerade kan skördarföraren jobba mycket effektivt med sin maskin. Skogsägaren har visserligen en kostnad för att anlita en trädmärkare, men tjänar mångdubbelt på att få skogen förädlad genom tillämpning av all den kunskap om virkeskvalitet och om trädens konkurrens som den certifierade trädmärkaren besitter. Utöver detta tjänar skogsägaren stort på att i huvudsak slippa lägga ut pengar på hyggesrensning, markberedning, plantering, hjälpplantering, röjning och utgallring av småträd. Rekommendationer SKOGSVÅRDSLAG Skogsvårdslagens första paragraf och 30 kan behållas, men övrig text måste bytas ut. Förslag till en lag, som liknar den som länge använts i Kalifornien, finns beskriven i kapitel 16 i min lärobok FORSKNINGSANSLAG Roten till den utomordentligt långsamma förändringen av svensk skogsskötel ligger i systemet för tilldelning av forskningsmedel. Den forskare som har fått möjligheten att tränga djupt in i ett ämne, skall givetvis själv avgöra vilken hypotes han vill testa. Det svenska systemet måste omformas till någonting som liknar det jag själv en gång arbetade under. Jag har beskrivit ett lämpligt system i kapitel 18 i min lärobok. UTBILDNING Det är mycket lätt att skola ungdomar, och mycket svårt att omskola äldre personer. De som redan har gjort karriär och som chefer har infört arbetsmetoder och system i enlighet med sin utbildning, är allra svårast att omskola. Givetvis är det omänskligt att begära att en sådan chef plötsligt skall säga till sina underordnade, att det jag tidigare lärt ut var felaktigt.

8 8 Vid den nya inriktning som svensk skogsskötsel måste följa för att vår skogsindustri skall kunna behålla sin konkurrensfördel, måste man inse att de flesta äldre skogschefer bör ges ändrade arbetsuppgifter. UTRENSNING AV FORSKARE OCH ADMINISTRATÖRER INOM SKOGSSEKTORN Den mest smärtsamma blir att avskeda de forskare och administratörer på SLU som medvetet medverkat till att dölja nya forskningsrön. Processen bör dock fortgå i full förvissning om att det svenska systemet för utdelning av forskningsanslag är roten till det onda. Såvida detta system bevaras kommer de ovan nämnda problem att återkomma, även om de skyldiga entledigas. Tyvärr valde man på Lantbruksuniversitetet redan 1999, med tanke på framtida möjligheter att få forskningsanslag, att medvetet dölja vetenskapliga rön, samt att vägra lämna ut allmän handling. Utgå från en rapport av Academic Rights Watch som beskriver bakgrunden till den censur av obehagliga skrifter som skett på skogsbiblioteket (Bilaga 2). Utgå även från Handskrift 159 (Umeå universitetsbibliotek, Forskningsarkivet). Där finns ett par tusen sidor korrespondens som skildrar hur SLU:s chefsjurist lyckats övertyga regeringsrätten, att en statlig myndighet kan vägra att lämna ut en allmän handling genom att påstå att man inte förstår vilken handling som avses. Detta har skapat ett prejudikat som kan utnyttjas av alla statliga myndigheter när de vill förhindra granskning. SLU:s skogsfakultet har godkänt en doktorand, trots att denne, efter spikning av avhandlingen, vägrade lämna ut data för granskning och kontroll. Prefekten, betygsnämnden och handledaren informerades skriftligen om detta av en opponent. Doktoranden anmodades inte att lämna ut data. Vid disputationen yttrade respondenten, när han blev utsatt för kritik av sin databehandling, Ni kan inte kritisera mig eftersom Ni ej har mina data. Avhandlingen och doktoranden godkändes. Utgå även från den rapport som blev droppen som fick bägaren att rinna över, dvs. det som ledde till aktiv censur av vetenskapliga skrifter (Bilaga 3). Den nytillträdde rektorn vid SLU medverkade, såsom dekanus, medvetet vid SLU:s vägran att lämna ut allmän handling. Inom SLU:s skogliga fakultet och inom kåren av administratörer på hög nivå, har man på alla nivåer medvetet utfört olagliga handlingar, eller medvetet ljugit om vetenskapliga resultat. En mycket kraftig utrensning av personal måste ske eller omorganisation av hela universitetet för att bli kvitt de skyldiga. Lantbruksuniversitetet bör givetvis skiljas från bindning till departementet. Inom skogsstyrelsen måste också en mycket kraftig utrensning ske. Detsamma gäller ledningen för Sveaskog. RÄTTSVÄSENDET Domstolsväsendet har gjort ett grovt misstag gällande den viktiga principen om allmän handling. Nu gäller ett prejudikat som regeringsrätten godkänt. Det innebär att alla statliga myndigheter som inte vill bli granskade, skriftligen meddelar att man inte kan förstå vilken handling som avses. Offentlighetsprincipen måste återupprättas på alla nivåer. Utgå från bilaga 2 och Handskrift 159.

9 9 Referenser Hagner M. (2012) Handskrift 159. Professor Mats Hagners arkiv (1934-) Umeå universitetsbibliotek, Forskningsarkivet Kallin K. and E (1926) Föryngringsstudier i Norrlands skogar utförda under åren Norrlands Skogsvårdsförbunds Förlag, Stockholm

10 10 Bilaga 1. Hanewinkel M. (2001) Financial results of selection forest enterprises with high proportions of valuable timber. Results of an empirical study and their application. Schweizische Zeitung fur Forstwesen 8, Sammanfattning av Mats Hagner. Fastigheter som bedrev selektivt skogsbruk hade i medeltal över 14 år 3.66 gånger så stort netto per hektar och år som fastigheter som bedrev kalhyggesskogsbruk. Vinstökningen berodde på mer sågtimmer, högre virkeskvalitet och minskad risk (stormskador etc). Kostnaden för artificiell återväxt var mycket låg medan kostnaden för stamkvistning var hög. Jämförelse mellan två företag (1,2) som under åren helt bedrivit blädning (Bl), två (3.4) företag som delvis bedrivit blädning, samt tre (5,6,7) företag som helt sysslat med så kallat åldersklassskogsbruk (Åkl). Siffror i Euro / m3. (Idag är 1 Euro = 9.77 SEK) Kassaflöde över 14 år var: 2=51, 3=49, 4=14, 5=13, 6=10. Lönsamheten var mycket högre för Bl (2,3) jämfört med Åkl (5.6): 435 %, räknat per kubikmeter, och 366 % räknat per hektar och år. Skillnaden berodde på högre inkomster (framförallt) och lägre utgifter, Relationen input / output var 55 % för Bl och 81 % för Åkl. Den förbättrade inkomsten kom sig av lägre "incidental exploitation" dvs avverkning p.g.a. storm etc. (minskad risk): 31% resp. 53 %, högre andel stamved i skörden: 90 %, resp. 79 %, samt av bättre virkeskvalitet: 121 Euro/m3, resp Euro/m3. Första klass timmer inkl. specialsortiment var 30 % resp. 0.3 %. Skogsvården i Bl (jämfört med Åkl) kännetecknades av hög intensitet ( %) stamkvistning (Bl 415 stammar/ha resp. Åkl 289), mycket låg kostnad för plantering (Bl. 5.5 plantor/ha och år resp. Åkl 16), samt ungefär lika mängd röjning (Bl 2.0 % av hela området röjd per år, resp Åkl 2.1 %). Volymen skördat virke i kubikmeter per hektar och år var något lägre för Bl 6.9 (90 %) än för Åkl 7.7 (100%). (Man vet dock ej om detta hängde samman med skillnad i bonitet). Hanewinkel har gjort litteraturstudier och yttrar följande om skillnad mellan Bl och Åkl. Volyme production: "various authors hold different veiws (Assmann 1961, Ammon 1995). The supremacy of one of the systems is very difficult to prove (Kern 1966). Economic productivity: "As far as economic profitability is concerned, the superiority of selection forests seems clear: whether an empirical or a model-oriented approach was chosen, almost every study shows that selection forests yield higher financial results (Ammon 1995, Mitscherlich 1952, Mayer 1968, Roches 1970, Siegmund 1973, Schutz 1981, 1997, Leibundgut)

11 11 Bilaga 2 Academic Rights Watch Censur vid SLU: kalhyggeskritisk forskning raderades ur publikationsdatabas Mats Hagner, tidigare professor vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), nekades tillgång till normala emeritusresurser efter att ha ifrågasatt den vid SLU fastslagna vetenskapliga grunden för regeringens kalhyggespolitik. Men vid SLU påbjuds inte bara gallring i skogen; det gallras även bland forskarnas publikationer. Som vi nu kan dokumentera har Hagners samtliga artiklar som kritiserar kalhyggen nyligen raderats ur SLU:s publikationsdatabas Epsilon. Förfarandet bryter mot lärosätets egna interna regler för arkivering och mot Unescos internationella principer för högre utbildning och är dessutom sannolikt grundlagsstridigt. I botten ligger ett organisatoriskt systemfel som hotar lärosätets autonomi och gör dess forskning politiskt känslig. I ett tidigare ärende har vi granskat ett fall av bristande autonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Då gällde det dåvarande landsbygdsministern som i ett regeringsbrev till universitetet dikterade de empiriska slutsatser som forskarna skulle presentera som sanna vid en konferens i Brasilien. Målet var att framställa den svenska modellen för skogsbruk som ett internationellt föredöme och därmed stärka varumärket Sverige. Forskarna själva ansåg dock att det inte fanns vetenskapligt belägg för de politiskt önskvärda slutsatserna, som de betraktar som besvärande etnocentriska. Hur gränserna mellan forskning och politik vid SLU blivit allt svårare att urskilja illustreras av ett annat ärende där skogsbrukspolitiken återigen står i centrum. De

12 12 bakomliggande politiska sammanhangen är komplicerade. Den intresserade läsaren hänvisas till en serie artiklar i DN där Maciej Zaremba kritiskt granskar svensk skogsindustri. Diskussionen kring kalhyggen flammar upp då och då på tidningarnas debattsidor, nyligen i såväl SvD som DN. Väsentligen har det gått till så här: Skogsindustrin går till politikerna och förklarar hur viktiga de är för näringslivet och regionerna. De tillägger att om de inte får tillräckligt med råmaterial äventyras verksamheten, med regional arbetslöshet som följd. Det enda sättet att försäkra sig om att industrin kan blomstra är, menar man, att påbjuda kalhygge i stor skala. Politikerna tar intryck av lobbyisternas argument och kalhyggesbruk införs som statlig norm, till många skogsägarens och naturvänners förtret, men med den för industrin gynnsamma effekten att man för överskådlig framtid säkrar tillgången till virke. Men kritiken vägrar tystna då kalhyggesbrukets effekter på skog och natur uppfattas som, i bästa fall, oklara. SLU, ett universitet som lyder direkt under Landsbygdsdepartementet, levererar nu, som på beställning, en studie som utger sig för att rigoröst belägga de politiskt och industriellt önskvärda slutsatserna: att kalhyggesbruk har gynnsamma effekter på skog och miljö. Det sker i en avhandling av Lars Lundqvist. Mats Hagner, som när detta sker år professor vid SLU, har själv trott på och undervisat om kalhyggesmetoden. Kritiska studenter har dock lyckats så ett frö av tvivel på metodens förträfflighet. Hagner begär således in den information varpå den positiva studien bygger för att själv kunna kontrollera slutsatserna. Lundqvist underlåter emellertid att dela med sig av det sammanställda källmaterial som Hagner anser vara avgörande, utan erbjuder honom istället primärdata. Hagner gör en egen uppskattning utifrån Lundqvists studie och drar slutsatsen att denna inte kan stämma. Kalhyggen har, menar Hagner, i själva verket en negativ effekt på skogen. Som alternativ förordar han en mindre radikal skogshantering, det som kommit att kallas kontinuitetsbruk eller naturkultur. Hagner pensioneras och ansöker i vanlig ordning om emeritusförmåner, vilket för en aktiv forskare är en ren formalitet. Det skulle betyda att han kan ha kvar sitt tjänsterum, får undervisa osv. Men till sin bestörtning får han i ett beslut av dåvarande prefekt Per-Ove Bäckström avslag på ansökan men erbjuds viss administrativ hjälp. Sedan reduceras i samma beslut en vetenskaplig meningsskiljaktighet, tillika en av oerhörd praktiskt betydelse, till en simpel påfrestning för den psykosociala arbetsmiljön. Agerandet illustrerar en farlig utveckling, som ARW dokumenterat i andra ärenden, där arbetsmiljö ställs över forskningens frihet och grundlag. Effekten är att akademin blir en sluten verkstad där olika uppfattningar inte längre får brytas mot varandra. En prefekt vid en annan

13 13 institution ger dock Hagner tillåtelse att fortsätta som gästforskare vilket bl.a. gör att han kan fortsätta publicera skrifter i SLU:s databas Epsilon. Hagner publicerar i Epsilon under flera år en rad uppsatser där han ifrågasätter kalhyggen och argumenterar för kontinuitetsbruk. Kulmen nås i en artikel från 2012 där redan titeln kritiserar SLU för ovetenskaplighet: Utredning av Sveriges Lantbruksuniversitet leder fel på grund av bristande vetenskaplig metodik. Hagner arkiverar skriften i Epsilon som vanligt. Det han inte hade räknat med är att någon inom ledningsskiktet vid SLU med nödvändig behörighet, oklart vem, nu raderar samtliga av Hagner efter pensioneringen registrerade publikationer. Att se en forskares kritiska granskning av den vetenskapliga grunden för statens politik systematiskt raderas vid ett statligt lärosäte sänder kalla kårar längs ryggraden, även hos luttrade ARW-medlemmar. Det är oroande att företrädare för ett statligt lärosäte tror att man kan gallra bland forskningspublikationer i största allmänhet. Det är alarmerande att man tror att det går inom ett vetenskapligt och politiskt kontroversiellt forskningsområde. Vår kritik är oberoende av frågan om Hagner har rätt i sak, vilket vi inte tar ställning till. Vi har en egenhet hos Epsilon-systemet att tacka för att vi över huvud taget kan dokumentera raderingen av Hagners senare skrifter. Tydligen kan man i systemet bara gallra bort själva skrifterna, inte de ursprungliga posterna i databasen, vilket gör att spåren av gallringen finns kvar i systemet. När vi klickar på filsymbolerna för respektive post efterfrågas inloggning och lösenord. Genom e-postutbyte med bibliotekarie får vi veta att skrifterna hörande till posterna inte finns kvar. Såvitt vi kan se har ingen annan forskares skrifter raderas. I de fall vi kunnat upptäcka att andra poster är skriftlösa handlar det, enligt samma bibliotekarie, om tidigare felregistreringar. Även emeriterade och blott associerade forskare, inklusive sådana som aldrig haft tjänst vid SLU, har fått publicera i databasen. Hagner gick tidigt till domstol för att få ut kollegans sammanställning av forskningsdata. Men kammarrätten menade att det rörde sig om en mellanprodukt som inte är allmän handling. Hagner har nyligen klagat på censur hos Justitiekanslern (JK), även det utan framgång. JK fann, genom handläggare Nedim Salcic, liksom man gjort i senare ärenden, att universitetet inte kan klandras då Hagner inte var formellt anställd när gallringen ägde rum (se beslut från ). Hagner har dokumenterat ärendets utveckling i en fil som vi publicerar här. Dokumenten visar bl. a. att Hagner agerat föredömligt och försökt få till stånd en saklig debatt kring kalhyggesbruk på SLU, där man dock från ledningshåll verkar vara helt ointresserad av vetenskaplig dialog, även kring de mest väsentliga ting.

14 14 Som Hagner själv påpekar i en skrivelse till dekanus på SLU:s skogsfakultet från är raderingen av hans forskning oförenlig med lärosätets egna direktiv om arkivering på internsidorna. Där står bland annat att handlingar som bedöms ha ett fortsatt inomvetenskapligt värde och värde för annat forskningsområde alltid är undantagna från gallring. Här bör man i konkreta fall rimligen hellre fria än fälla. Vidare ska möjlighet till och behov av insyn i forskningen alltid beaktas innan föreskriven gallring verkställs. Ett huvudsyfte med Hagners forskning varit just att öka insynen i forskningen kring förutsättningarna för svenskt skogsbruk. Slutligen ska före gallring beaktas att forskningsresultat har redovisats och publicerats/offentliggjorts. Flera av Hagners skrifter var vid tidpunkten för raderingen såvitt vi förstår inte publicerade i annat sammanhang. I samma direktiv från SLU kan man läsa: Handlingar som uppstår i samband med forskning är underkastade tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars offentlighet. Det betyder bl.a. att [g]rundläggande bestämmelser om hur allmänna handlingar skall bevaras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar meddelas i lag (2 kap., 18 ). Den gallring som SLU gjort måste alltså ha konkret lagstöd för att vara laglig. Men var är de lagar som SLU här tillämpat? Hagners hänvisning till tryckfrihetsförordningen avfärdas av JK i ett beslut från Men JK missar att handlingarna redan var allmänna eftersom de uppstått i samband med forskning. Man kan även fråga sig om det är förenligt med regeringsformens krav på saklig och opartisk handläggning (1 kap., 9 ) att man systematiskt raderar skrifter som förespråkar en viss vetenskaplig ståndpunkt. Den som vill kritisera de akademiska övergreppen mot Hagner från principiell ståndpunkt kan inte minst hänvisa till Unescos rekommendationer för högre utbildning. Överenskommelsen är internationellt bindande för Sverige och statliga svenska lärosäten, som förbundit sig att göra allt man kan för att principerna ska respekteras. Det är ostridigt att Hagner som gästforskare bedrivit forskning vid SLU även efter pensioneringen och kunnat publicera sina artiklar i Epsilon. Han räknas därmed enligt Unesco som higher education teaching personnel vilket gör att hans verksamhet skyddas av överenskommelsen. Detta gäller i synnerhet den särskilda yttrandefrihet som akademiker åtnjuter. Universitetets beslut att censurera Hagners senare uppsatser är ett klart ingrepp i denna frihet och därför en överträdelse av Unescos principer. En fundamental princip i Unesco-dokumentet är även den om vetenskapens autonomi, som är högst relevant i sammanhanget. De ärenden om SLU som vi dokumenterat pekar ju på en situation där vetenskap inte längre klart kan skiljas från politik och näringsliv. En viktig bidragande orsak till bristen på autonomi är SLU:s tvivelaktiga organisatoriska placering

15 15 under Landsbygdsdepartementet. Det är olyckligt att forskning och undervisning inom lant- och skogsbruk placeras under motsvarande politiska organ, vilket bäddar för problem av den typ som vi här kan dokumentera. Generellt bör forskning om X inte underordnas X-departementet. Ekonomisk forskning bör inte underordnas Finansdepartementet, forskning om miljön inte underordnas Miljödepartementet, försvarsforskning inte underordnas Försvarsdepartementet osv. Regeringen har genom att inte åtgärda det uppenbara organisatoriska hotet mot vetenskapens autonomi vid SLU själv brutit mot Unescos principer. Ett oroligt inlägg på SLU:s rektorsblogg ger vid handen att en organisatorisk omplacering av lärosätet sannolikt redan är under utredning. Låt oss i så fall hoppas att den sker skyndsamt. Det skulle betyda påtagligt förbättrade möjligheter att garantera lärosätets autonomi i förhållande till politik och näringsliv. Detta i sin tur skulle stärka förutsättningarna för att SLU:s lärare och forskare ska kunna utöva de fri- och rättigheter som de är garanterade i såväl lag som internationella överenskommelser. EJO/MZ

16 16 Bilaga 3. Utredning av Sveriges Lantbruksuniversitet leder fel på grund av bristande vetenskapliga metodik. Mats Hagner Foto 1. En fullskiktad tallskog på 400 meter över havet nära polcirkeln i Arjeplog. Denna magra skogstyp passar utmärkt för bruk av skiktad tallskog, eftersom den naturliga återväxten fyller de luckor som bildas efter att stora mogna tallar med utmärkt sågtimmer skördats. UBICON Rapport 8, 2012 ISSN UBICON, Blåbärsvägen 19, Umeå, Sweden. Tel Epost mats.hagner@allt2.se Org.nr:

17

18 18 Sammanfattning Politiker ifrågasätter nu den svenska skogsvårdslagen, som tvingat myndigheten att åtala skogsägare som brukar sin skog genom återkommande gallringar i stället för genom kalhuggning. Skogsstyrelsen begärde därför en utredning om virkesproduktionen i skiktad skog av Sveriges Lantbruksuniversitet SLU. I utredningen hävdas att skiktad skog måste behandlas så att virkesförrådet hålls på hög nivå därför att tillväxten annars blir för låg. Därigenom anses texten i nuvarande skogsvårdslag kunna bibehållas utan förändring. Slutsatserna i utredningen grundar sig på enkel okulär analys av punktsvärmar, som vid närmare granskning i detta arbete, visar sig motivera helt motsatta slutsatser. En djuplodande multidimensionell statistisk analys visar resultat som kullkastar hela den svenska modellen för skogsbruk. Hög tillväxt uppnås nämligen om skogens naturliga skiktning bibehålls genom kontinuerligt skogsbruk, samtidigt som virkesförrådet hålls lågt. Tyvärr tycks utredningens arbete vara grundat på ett vetenskapligt medvetet falskt motiv, som understöds av både universitetet och skogsmyndigheten. Ämnesord: skiktad skog, kontinuerligt skogsbruk, plockhuggning, virkesförråd, tillväxt, produktion, ekonomi, vetenskaplig metodik, regressionsanalys, okulär analys. Bakgrund Jägmästarstudenter får lära sig att tillväxten i skog ökar med den stående kubikmassan. Detta budskap har förmedlats under ett halvt sekel och själv började jag min forskarkarriär med uppfattningen att det viktigaste var att sköta skog så att den innehöll många kubikmeter stamved per hektar. Nu får studenterna lära sig det enkla sambandet att tillväxten är lika med 3 % av den stående kubikmassan, upp till en nivå som motsvarar boniteten. Hur stämmer detta överens med det material som skapats genom ständig gallring i våra äldsta fältförsök? SLU förfogar över data från elva svenska försöksytor som blädats, med start redan I dessa försök har virkesförrådet varierats över tiden, samtidigt som tillväxten har mätts genom inventeringar vart tionde år. Detta stora material är det bästa möjliga för att besvara frågan. För oss som undervisat i statistisk analys är det självklart att en undersökning som skall visa hur en faktor påverkas av många andra, måste utföras på ett sätt som är mångdimensionellt. Eftersom tillväxten självklart påverkas av både markens bördighet och av hur mycket solfångande barrmassa som lämnats efter en gallring, kan analysen inte bli rättvisande om inte en statistisk metod används som besvarar frågan: hur varierar tillväxten i hela detta material när bördighet och virkesförråd hålls konstant? En metod som kan användas kallas multipel regression. Att lägga in alla observationerna i ett enkelt diagram och utifrån punktsvärmen sluta sig till något samband mellan alla samtidigt varierande faktorer är helt förkastligt som vetenskaplig metod. Eftersom författaren till en färsk utredning (Lundqvist 2012) inte förstått sig på vad statistisk analys har för värde, kände jag det nödvändigt att upplysa skogsstyrelsen om att utredningens slutsatser blivit helt felaktiga. Det visade sig då att myndighetens personal, förvånande nog, även saknade de mest grundläggande insikter i statistisk analys (bilaga 1.7). Man valde att försöka dölja detta med vackra ord: Fördelen med den vetenskapliga ansatsen, vilket för oss gör kunskaperna därifrån så mycket lättare att nyttja, är den vetenskapliga metodiken. Det mest skrämmande var att f.d. dekanen och professorn i skogsskötsel vid SLU, visade sig vara lika okunnig i statistiska metoder genom att svara (bilaga 1.2) Det enklaste är att visa vilken åsikt som vilar på den mest solida vetenskapliga grunden.

19 19 Eftersom primitiv okulär analys av punktsvärmar tydligen är den mest avancerade statistiska metod som kan användas för att diskutera multidimensionella samband med myndigheter och professorer på SLU, har jag i detta arbete lagt ner stor möda på att med denna metodik bevisa att utredningens slutsatser blivit helt felaktiga. Utredningens huvudargument för en oförändrad skogsvårdslag, är att virkesförrådet måste hållas högt i skiktad skog. Detta leder till slutsatsen att bruk av skiktad skog enbart passar för trädslaget gran (se foto på titelsidan). I tidigare vilseledande arbeten har framhållits att bruk av skiktad skog enbart är lämpligt på en tiondel av svensk skogsmark. I det följande diskuteras sambandet mellan virkesförråd och tillväxt med utgångspunkt från det material som utredaren själv skapat. För att myndighetspersoner och forskare skall förstå används enbart primitiv okulär analys. Från utredningen (Lundqvist 2012) har jag hämtat figur 1. Av punktsvärmen i denna figur finner författaren stöd för uppfattning att tillväxten ökar med växande kubikmassa. Lundqvist är givetvis medveten om att markens bördighet påverkar tillväxten, och han nämner själv att hård gallringsstyrka sänker tillväxten. I figur 1 kan man utan vidare se att den bördigaste ytan haft dubbelt så hög tillväxt som den magraste under de 60 år som man blädat. Att skog på bördig mark generellt sett har högre virkesförråd än skog på mager mark, är varje skogsman medveten om. Det är därför helt naturligt att den magra ytan endast har hälften så stor virkesmängd som den bördigaste. Redan detta faktum gör att man kan ifrågasätta resultatet av en okulär analys. Figur 1. En kopia av figur 7 i Lundqvist (2012). Figurtexten lyder: Årlig löpande tillväxt mellan blädningarna för fasta försöksytor på Siljansfors försökspark. Stående volym anger virkesförråd vid periodens början, efter blädning. Baserat på data från Lundqvist (1989). Effekten på tillväxt av virkesförrådet måste studeras inom samma yta. Detta sker bäst i de försöksytor som behandlats så att virkesförrådet varierat kraftigt över tiden. Emellertid sjunker tillväxten givetvis efter gallring eftersom skogens barrmassa reduceras när träd gallras bort. Tillväxten har sitt ursprung i fotosyntesen som skapar det socker som används för att bygga stamvirke. Stammarna i sig skapar inget socker utan är dessvärre enbart kostsamma organ för transport av vatten och näring upp till barren. Det förväntade är därför att överskottet av socker, som kan användas för tillväxt av stammar, bör minska när barrmassan lyfts allt högre upp. En komplicerande faktor är att tillväxten också

20 20 minskar när barrmassan reduceras genom gallring, samtidigt med att virkesförrådet reduceras. Denna minskning kvarstår dock endast tills de kvarstående träden byggt ut sin barrmassa till samma nivå som före gallringen. I princip gäller därför att kraftig gallring sänker tillväxten mer än svag gallring. Blädningsförsöken har gallrats ungefär vart tionde år under många decennier och utgör ett ypperligt material för att besvara den viktiga frågan om man skall hålla ett stort virkesförråd för att uppnå hög virkesproduktion. Skogsvårdslagens portalparagraf 1, anger att skog skall skötas så att den uthålligt ger hög avkastning. Ett viktigt argument i sammanhanget är att det företagsekonomiskt alltid är bäst att driva en verksamhet med så litet arbetande kapital som möjligt. För att effektiviteten, dvs. räntabiliteten i virkesodlingen skall maximeras, bör man därför i princip hålla så litet virkesförråd som möjligt. Två viktiga delar i SLU:s utredning har följande lydelse: För både grundyta och volym gäller att, vid i övrigt lika förhållanden vad gäller exempelvis ålder eller diameterfördelningens form, ju tätare bestånd, desto högre produktion. Löpande tillväxten är därmed i princip lika med medeltillväxten och därmed också lika med boniteten. Detta förutsätter dock att virkesförrådet kontinuerligt ligger på en hög nivå, eftersom det finns ett tydligt samband mellan virkesförråd och tillväxt i fullskiktad skog. Jag och statistikern vid SLU, Sören Holm, gjorde tillsammans statistiska analyser av en datamatris som jag framställt genom digitalisering av punkter i ett diagram publicerat av Lundqvist (1989). Den analysen baserades på elva ytor behandlade med blädning. Sju av dessa utgör underlaget bakom figur 1. Resultaten av en enkel regressionsanalys av alla observationer visade detsamma som Lundqvist funnit, dvs. att produktionen steg vid ökande virkesförråd. Eftersom faktorerna bördighet och gallringsstyrka givetvis inverkar på produktionen, gjorde vi en mer avancerad analys där dessa faktorer, samt skogens grad av skiktning, ingick. Det visade sig då att när skiktning, gallringsstyrka och bördighet hölls konstanta, blev sambandet signifikant negativt för stående volym. Virkesproduktionen hade varit störst i blädningsytorna när virkesförrådet varit lågt, dvs. ett helt motsatt resultat till de slutsatser som Lundqvist dragit genom okulär analys. De slutsatser som vi drog, av vår fördjupade analys (Hagner och Holm 2003), var att man för att uppnå hög produktion skall sköta skiktad skog så att: Den stående volymen hålls låg Gallringsstyrkan hålls låg Skogen förblir fullskiktad Den första punkten är helt motsatt den som utredningen föreskriver. Vid vårt försvar av Harald Holmberg i Lycksele tingsrätt bekräftade professorerna Sune Linder och Jan-Erik Hällgren, skriftligen, att volymproduktionen bör vara negativt, och inte positivt, korrelerad med stående volym (Hagner 2011 a och b). Söderberg och Elfving fann vid analys av tusentals rikstaxytor, att det fanns ett positivt samband mellan stående volym och produktion. Detta samband har därför påverkat produktionsprognoserna i Indelningspaketet och senare i Heureka. Jag har gjort en teoretisk genomgång av hur ett sådant samband kommit fram och funnit att sambandet troligen är falskt (Hagner 2005). Det beror på att rikstaxens ytor är små och de utgör tillfälliga observationer. Därför kan de inte användas för förutsägelse av vad som händer vid förändringar under lång tid på samma yta.

21 21 Professor Peter Lohmander föreslår att virkesförrådsdiagrammet, som bygger på uppfattningen om ett positivt samband mellan kubikmassa och produktion, måste tas bort om hyggesfritt skogsbruk skall kunna tillämpas. Skogsstyrelsens argument för åtal mot Harald Holmberg var att Holmberg lämnat kvar för litet virkesförråd vid gallring. Noggranna statistiska analyser av materialet från blädningsytorna visade alltså att man fick högst produktion genom bibehållen skiktning. Detta kan uppnås enbart genom kontinuerligt uttag av mogna träd, dvs. genom hyggesfritt skogsbruk. Ingen har ifrågasatt en negativ inverkan av kraftig gallringsstyrka. Den återstående viktiga frågan är därför hypotesen: Virkesproduktionen är hög om skiktad skog sköts så att virkesförrådet hålls lågt I det följande testas denna hypotes på ett så enkelt sätt att även den statistiskt okunnige skall förstå. Material I Lundqvists avhandling (1989), uppsats II finner man följande figurer.

22 22 Eftersom några figurer innehåller en blandning av observationer från flera ytor har jag renodlat varje yta i följande 11 diagram. Figur 2. Tillväxt över stående kubikmassa i elva blädningsytor, som behandlats med gallring ungefär vart tionde år. Diagrammen är skapade genom kopiering av figur 2 i Lars Lundqvists doktorsavhandling (1989), uppsats II. I denna figur har Lundqvist sammanfört observationer från flera ytor i tre av sina diagram. För att förtydliga sambanden har jag genom radering av övriga observationer skapat ett diagram för varje yta. Ingen förändring av punkternas läge har skett.

23 23

24 24 Figur 3. Tidsförlopp och stående kubikmassa i ytorna J och V2. Diagram med tillväxt över stående kubikmassa är kopior av bilder i figur1, uppsats II (Lundqvist 1989). Resultat Okulär analys av ett diagram (Figur 1), som hämtats ut Lundqvists utredning (2012), ger klart stöd för Lundqvists uppfattning att tillväxten i skiktad skog ökar med ökande stående kubikmassan. Okulär analys av samma material (Figur 2) hämtat från Lundqvists avhandling (1989) ger följande resultat. Endast i en av elva blädningsytor finns en svag trend till positivt samband mellan stående kubikmassa och tillväxt. Motsatsen gäller för fem ytor. Okulär analys av samma material (Figur 3) hämtat från Lundqvists avhandling (1989) ger följande resultat. I ytan J har den stående kubikmassan reducerats mycket kraftigt, från ca 300 till ca 70 m3/ha genom 6 gallringar under en tid av 39 år. Trots denna reduktion har tillväxten hållit sig på i stort sett samma nivå. I ytan V2 har den stående kubikmassan i stort sett fördubblats från ca 90 till ca 180 m3/ha. Under en tid på 63 år med 5 gallringar har tillväxten i stort sett hållit sig på samma nivå, dock med en svag tendens till minskad tillväxt. Sammanfattningsvis visar figurerna 2 och 3 inget samband mellan virkesförråd och tillväxt. En multidimensionell statistisk analys genomfördes av Hagner och Holm (2003) med data som skapats genom digitalisering av figurer i Lundqvists avhandling (1989). Anledningen till digitalisering av punkter i figurerna, var att Lundqvist vägrade lämna kopia på de siffror som han använt. Denna typ av statistisk analys gör det möjligt att se effekten av en viss faktor under det att andra faktorer hålls konstanta. Av resultatet framgick att: **låg gallringsstyrka hade ökat tillväxten, **minskat virkesförråd hade ökat tillväxten. **I skiktad skog bevarades tillväxten bättre än i skog som gallrats så att den blivit alltmer enskiktad.

25 25 Diskussion Hypotesen Virkesproduktionen är hög om skiktad skog sköts så att virkesförrådet hålls lågt kan inte förkastas efter analys av det material som utredaren själv förfogar över. Den utredning som SLU har levererat till skogsstyrelsen visar därför felaktiga resultat och slutsatser. Förklaringen är att utredaren dragit slutsatser enbart från en ytlig okulär analys av en punktsvärm. Detta förfaringssätt är helt förkastligt när effekter beror på många samtidigt varierande faktorer. I detta fall är det mycket allvarligare än så, ty den felaktiga informationen är en medveten lögn. Utredaren Lundqvist vägrar lämna ut sifferuppgifterna bakom sina diagram (bilaga 1.5), därför att han vet att en granskning skulle visa att hans uppgifter är felaktiga. Det är nämligen ställt utom allt tvivel, att Lundqvist varit väl medveten om att en statistisk analys av de siffror han publicerade i form av diagram (1989) och i utredningen (2012) skulle ge de resultat som jag och Holm (2003) har funnit. Mitt uttalande bygger på det faktum att jag redan 1998 meddelade honom resultat av en multipel regressionsanalys som jag hade utfört. Resultaten innebar att undervisningen av jägmästare hade varit felaktig i många år. Troligen var detta orsaken även till att professorn i skogsskötsel, PO Bäckström, liksom övriga administratörer på SLU, redan 1999 ställde sig positiv till Lundqvists vägran att lämna ut underlaget för diagrammen i Lundqvists avhandling. Denna vägran ledde till en juridisk process, som jag drev i många rättsinstanser under ett decennium. Den processen kan följas i de 1800 sidor som finns i form av Handskrift nr 159 på Umeå universitets forskningsarkiv. Till denna handskrift kommer att läggas den korrespondens med SLU och skogsstyrelsen som återfinns i bilaga 1. Den visar att båda dessa organisationer troligen önskar förhindra att förtroendet för den svenska modellen av skogsbruk raseras. Då den felaktiga föreställningen om att tillväxten i skog ökar med ökande kubikmassa varit förhärskande bland forskarna ända sedan 1950-talet, genomsyrar detta hela skogsnäringen. När det nu dessutom visat sig att bevarandet av skiktningen i skog förbättrar såväl tillväxt som råvarans kvalitet, blir konsekvensen av forskarnas och myndighetens lögn en skandal av stora mått. För att uppnå hög produktion av högvärdigt virke, dvs. hög avkastning, visar blädningsytornas resultat att man bör bruka naturligt skiktad skog med kontinuerliga uttag av mogna träd, dvs. det som kloka bönder gjort i alla tider. Detta leder till en stor skandal när allmänheten får klart för sig att vissa forskare medvetet har misslett politiker genom att, dels dölja obekväma vetenskapliga resultat, dels vägra att lämna ut allmänna handlingar. Det blir än värre när det står klart att skogsstyrelsen medverkat. Kontinuerligt skogsbruk enligt metoden naturkultur ger troligen skogsägaren ett dubblerat netto i virkesodlingen, ca 100 kr extra per kubikmeter (Hagner et al 2001). Resultatet av forskarnas misstag medför därför en årlig förlust för skogsägarna på 8 miljarder kronor. Eftersom lagen tvingat skogsägarna till kalhyggesbruk ända sedan 1950 har skogsmarkens ägare gått miste om 480 miljarder kronor. Genom försämrad råvara har skogsindustrin förmodligen förlorat lika mycket. Sveriges stora virkesförråd, som skogsnäringens representanter alltid framhåller som en positiv faktor, medför även låg förräntning på arbetande kapital. Förutom detta kan nämnas all otrivsel, förstörda fornlämningar, förlorad biologisk mångfald, förstört renbete, förstört klimat m.m.