Förslag till beslut att godkänna bifogat yttrande som svar till Socialdepartementet. MISSIV 1(1) LJ 2014/1158. Förvaltningsnamn Avsändare

Transkript

1 MISSIV 1(1) LJ 2014/1158 Förvaltningsnamn Avsändare Landstingsstyrelsen Remissvar - Delaktighet och rättssäkerhet vid psykiatrisk tvångsvård Ds 2014:28 - S2014/6136/FS Landstinget i Jönköpings län har av Socialdepartementet beretts tillfälle att yttra sig över ovan rubricerade promemoria. Förslag till beslut att godkänna bifogat yttrande som svar till Socialdepartementet. LANDSTINGETS KANSLI Agneta Jansmyr Landstingsdirektör Mats Bojestig Hälso- och sjukvårdsdirektör

2 REMISSVAR 1(2) LJ2014/1158 Förvaltningsnamn Avsändare Socialdepartementet Remissvar Delaktighet och rättssäkerhet vid psykiatrisk tvångsvård Ds 2014:28 S2014/6136/FS Landstinget i Jönköpings län ser positivt på promemorians innehåll och på att patientens ställning stärks inom den psykiatriska tvångsvården. Patientens delaktighet är viktig i all vård och ska beaktas så långt det är möjligt, även i samband med tvångsvård. Tvångsvård av barn/unga är en grannlaga uppgift och det rör sig om ett litet patientunderlag som gör att formerna för tvångsvård är komplicerade. Inom ett antal områden behövs ytterligare förtydligande och klargöranden. Landstinget i Jönköpings län önskar: ytterligare poängtera att patienter överlämnade till rättspsykiatrisk vård i grunden har samma rättigheter som alla andra patienter och att inskränkning för inte återfalla i brott är en specifik åtgärd att redogörelsen för patientens inställning till de insatser och villkor som framgår av vårdplanen, där det inte är olämpligt, kompletteras med en kort redogörelse från patienten, alternativt ett stycke där patienten citeras trycka på vikten av att vårdplanen utformas i samråd med patient och närstående (i de fall då det inte är olämpligt) att mobilt bälte bör definieras närmare än vad som är fallet i nuvarande skrivning att vårdnadshavare ska underrättas kontinuerligt när tvångsåtgärder används i vård av minderåriga att vid vårdplanering för minderåriga trycka på vikten av att både patient och målsman är delaktiga. Det behövs dessutom ett klargörande av hur mindre landsting ska lösa tvångsvård av barn. Barn som tvångsvårdas ska inte vårdas tillsammans med vuxna i enlighet med barnkonventionen. Problem uppstår i mindre landsting där antalet barn som är i behov av PIVA-vård är mycket få. I Jönköpings län handlar det om cirka 10 patienter/år och med vårdtillfällen som är spridda över året. Om Landstinget skulle skapa en barn-piva kommer dessa barn att vårdas ensamma. När Socialstyrelsen granskade en PIVA-enhet för barn i Stockholm fann man att ensamvården betraktades som avskiljning, vilket inte är tillåtet. Landstinget i Jönköpings län Telefon Plusgiro: Box 1024 E-post landstinget@lj.se Bankgiro: Jönköping Hemsida Orgnr:

3 REMISSVAR 2(2) LJ2014/1158 Det bör därför klargöras vilket som är att föredra; att barn vårdas ensamma på barn-piva eller att barn vårdas tillsammans med vuxna. Med tanke på det begränsade patientunderlaget skulle man möjligen kunna skapa särskilda PIVAenheter för barn i regionen. Det är samtidigt inte önskvärt med tanke på långa avstånd och svårigheter att hålla kontakt med familj/nätverk och andra samverkansoch stödfunktioner. LANDSTINGET I JÖNKÖPINGS LÄN Håkan Jansson Landstingsstyrelsens ordförande Agneta Jansmyr Landstingsdirektör

4 Innehåll Promemorians huvudsakliga innehåll Inledning Författningsförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård Gällande rätt Grundläggande fri- och rättigheter Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård Allmänt Öppen psykiatrisk tvångsvård och öppen rättspsykiatrisk vård Överväganden och förslag Systematiskt kvalitetsarbete för minskat behov av tvångsåtgärder Gällande rätt Promemorians överväganden och förslag Patienten ges en starkare roll i vårdplaneringen Samordnad vårdplan i samråd med patienten Patientens inställning till insatser och villkor Uppföljningssamtal

5 Innehåll Ds 2014: Behandlingen av patienten Tvångsåtgärder Psykiatrilagsutredningens förslag om ett särskilt dispensförfarande Fastspänning Avskiljning Överklagande Barn i psykiatrisk tvångsvård Bakgrund Uppgifter om psykiatrisk tvångsvård för barn Promemorians överväganden och förslag Dokumentation och uppföljning Konsekvenser av förslagen Ekonomiska konsekvenser Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Författningskommentarer Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård

6 Promemorians huvudsakliga innehåll I promemorian lämnas en rad förslag för att stärka patientsäkerheten och rättssäkerheten för den som vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, förkortad LPT, och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, förkortad LRV. För att understryka vikten av ett fortgående arbete med att minska användningen av tvångsåtgärder inom ramen för tvångsvården föreslås att det i respektive tvångslag ska införas en kompletterande bestämmelse som tydliggör att det kvalitetssäkringsarbete som vårdgivare är ålagda enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), förkortad HSL, ska omfatta åtgärder som syftar till att minska behovet av tvångsåtgärder. Därmed ges naturliga förutsättningar för vårdgivarna att implementera goda erfarenheter från det nationella genombrottsprojektet Bättre vård mindre tvång i det ordinarie kvalitetsarbetet. I promemorian föreslås också att patientens delaktighet i vården ska stärkas bl.a. genom att det i lagen uttryckligen ska framgå att patienten ska medverka vid upprättandet av den samordnade vårdplan som ska upprättas inför ansökan eller anmälan om öppen tvångsvård. Detta är redan förutsatt i lagens förarbeten men har inte kommit till uttryck i den aktuella bestämmelsen. Vid ansökan om fortsatt öppen tvångsvård föreslås uppföljningen av den samordnade vårdplanen även innehålla en redogörelse för patientens inställning till de insatser och villkor som framgår av vårdplanen. Bestämmelsen i 17 LPT, som genom hänvisning även gäller vid vård enligt LRV, föreslås förtydligas att chefsöverläkaren, om det är nödvändigt, får ge behandling utan samtycke. I fråga om de tvångsåtgärder som under särskilda förutsättningar får vidtas inom ramen för den slutna tvångsvården föreslås en del förändringar och förtydliganden. I en ny bestämmelse föreslås chefsöverläkaren få en skyldighet att erbjuda patienten ett 3

7 Promemorians huvudsakliga innehåll Ds 2014:28 uppföljningssamtal efter en genomförd tvångsåtgärd. Att samtal ska genomföras framgår redan av rutinerna på många kliniker. Samtalen anses dock vara av sådan vikt för patienten att det bör framgå av lagen att så ska ske. Det lämnas också förslag på att tvångsåtgärder som rör barn endast får vidtas om det är förenligt med barnets bästa. Syftet är att säkerställa att beslut om tvångsåtgärder mot barn alltid föregås av en analys av vilka konsekvenser det får för barnet utifrån hans eller hennes förutsättningar och behov. Beträffande fastspänning görs vissa förtydliganden i 19 LPT bl.a. vad avser hur lång tid fastspänning får ske och när underrättelse ska göras till Inspektionen för vård och omsorg. Det införs också en uttrycklig möjlighet att använda s.k. mobilt bälte som ett alternativ till fasthållning. I nuvarande bestämmelse som reglerar i vilka fall och under vilka förutsättningar avskiljning kan ske (20 LPT), görs vissa redaktionella ändringar i förtydligande syfte, bl.a. att ett avskiljningsbeslut inte kan vara längre än åtta timmar enligt huvudregeln. Finns synnerliga skäl kan beslutet förlängas, genom ett nytt beslut, med högst åtta timmar. Särskilda begränsningar föreslås också beträffande fastspänning och avskiljning om åtgärden rör barn. I en ny bestämmelse föreslås att det ska regleras att i yttersta undantagsfall kan beslutas om långtidsavskiljning, högst fyra veckor i taget. Denna bestämmelse är avsedd att kunna tillämpas för en mycket begränsad patientgrupp som på grund av extrem farlighet utgör en allvarlig fara för annan. Eftersom det är fråga om en ytterst ingripande åtgärd föreslås den omgärdas med särskilda kontrollåtgärder. Chefsöverläkaren ska göra en anmälan om stödperson till patientnämnden vid ett beslut om långtidsavskiljning. Inspektionen för vård och omsorg ska genom tillsyn särskilt kontrollera tillämpningen av bestämmelsen och vårdgivaren ska se till att det görs en förnyad medicinsk bedömning inför ett beslut om långtidsavskiljning och om en sådan pågått i sex månader. Patienten föreslås också kunna överklaga ett beslut om långtidsavskiljning till förvaltningsrätten. Författningsförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari

8 1 Inledning Regeringen beslutade i maj 2012 om en handlingsplan för riktade insatser inom området psykisk ohälsa. Ambitionen med handlingsplanen är att skapa förutsättningar för en långsiktig kraftsamling hos huvudmännen och andra berörda aktörer för att förebygga psykisk ohälsa samt förbättra vården och omsorgen till personer med psykisk ohälsa. En av de centrala beståndsdelarna i satsningen är en bred överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting som syftar till att genom ekonomiska incitament och med patienternas behov i centrum skapa förutsättningar för ett gemensamt, långsiktigt och systematiskt förbättringsarbete i kommuner och landsting. Överenskommelsen har reviderats varje år och bestått av ett antal utvecklingsprojekt samt en prestationsbaserad modell där kraven och prestationsmålen succesivt höjs. Ett av prestationsmålen har varit att landstingen får del av prestationsmedel om de deltar i det nationella genombrottsprojektet Bättre vård mindre tvång samt rapporterar tvångsvårdstillfällen och tvångsåtgärder till Socialstyrelsens patientregister. I 2014 års överenskommelse är kravet att landstingen aktivt arbetar för att minska behovet av tvångsåtgärder genom att: visa att de har identifierat den tiondel av patienterna som blir föremål för flest tvångsvårdstillfällen, och den tiondel av patienterna som utsätts för flest tvångsåtgärder och med utgångspunkt i detta upprättat en handlingsplan för att minska behovet av tvångsvård och tvångsåtgärder i den gruppen under 2014, vara aktiva i aktiviteter för att vidmakthålla resultat som uppnåtts genom tidigare utvecklingsarbeten, och 5

9 Inledning Ds 2014:28 delta i ett gemensamt kvalitetssäkringsarbete avseende rapportering av tvångsvårdstillfällen och tvångsåtgärder till patientregistret (PAR). Bättre vård mindre tvång har sin grund i ett metodiskt förbättringsarbete inom den psykiatriska heldygnsvården som regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting redan 2009 kom överens om att stödja. Syftet var att förbättra kvaliteten i metoder och arbetssätt för att därigenom kunna ge en god och säker vård med ett tydligt patientperspektiv. Överenskommelsen skrevs under i december 2009 och var en treårig satsning. SKL utarbetade inom ramen för överenskommelsen konkreta mål och webbaserade inmatningsverktyg för att kunna följa förbättringsarbetet med att förebygga tvångsåtgärder och att förbättra användningen av dem. I arbetet ingick att utveckla kunskapen och kvaliteten vid bruk av tvång, samt att förbättra patientens upplevelse av tvångsåtgärder. Socialstyrelsen lämnade 2013 en slutrapport om satsningens resultat. Socialstyrelsen bedömde att satsningen hade en positiv inverkan när det gäller att öka ambitionen, ansvarstagandet och engagemanget för patienter inom den psykiatriska heldygnsvården. Personalen hade också fått mer kunskap om hur de kan driva förbättringsarbete lokalt. Socialstyrelsen drog emellertid även slutsatsen att punktinsatser med statliga stimulansmedel endast i liten grad bidrar till att långsiktigt lösa de resurs-, kompetens- och strukturproblem som fortfarande finns inom psykiatrin. Socialstyrelsen menade att sådana förändringar ofta tar tid och behöver bedrivas systematiskt under flera år. Arbetet har efter 2012 fortsatt inom ramen för ytterligare överenskommelser. I arbetet ingår att: 1. ta fram mått och mätmetoder, 2. utbilda personal och coacher, 3. ordna konferenser och inspirationsdagar, 4. följa upp och utvärdera resultat, 5. handleda och stödja de team i landstinget som har genomfört eller ska genomföra genombrottsprogram, och 6

10 Ds 2014:28 Inledning 6. skapa strukturer och ge stöd för landstingens inrapportering till det nationella patientregistret. Riksdagen beslutade i juni 2014 att en ny patientlag ska gälla från den 1 januari Det innebär bl.a. att den nuvarande informationsplikten gentemot patienten utvidgas och förtydligas. Det blir t.ex. tydligare vad patienten ska få information om och hur det ska ske, anpassad till mottagarens förutsättningar. Vidare kommer möjligheten för en patient att få en ny medicinsk bedömning att utvidgas vilket innebär att möjligheten enbart villkoras av att personen har en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom. Barns inflytande över sin vård blir också tydligare. Till exempel ska barnets inställning till den aktuella vården så långt som möjligt klarläggas. I april 2012 överlämnade Psykiatrilagsutredningen betänkandet Psykiatrin och lagen tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17). Betänkandet innehåller omfattande förslag bl.a. beträffande den psykiatriska tvångslagstiftningen och betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. I syfte att förstärka patientens rättssäkerhet och att stärka patientens ställning och möjlighet till inflytande i tvångsvården föreslås i denna promemoria, delvis med utgångspunkt i Psykiatrilagsutredningens betänkande, vissa ändringar i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, förkortad LPT, och i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, förkortad LRV. Det handlar bl.a. om patientens medverkan i vårdplanen, frågor om tvångsåtgärder och särskilda frågor rörande barn i psykiatrisk tvångsvård. Utredningen berör delvis barns kontakter med den psykiatriska tvångsvården. I den här promemorian görs en fördjupad analys av situationen för barn som tvångsvårdas bl.a. utifrån nya uppgifter om barns egna upplevelser av vården, som tagits fram av Barnombudsmannen. Det ingår inte i detta arbete att ta ställning till Psykiatrilagsutredningens förslag i sin helhet och avsikten är heller inte att förmedla något sådant ställningstagande. Promemorian ska ses som ett fristående komplement till Psykiatrilagsutredningens förslag. Samtidigt kan inte bortses från utredningens omfattande arbete varför det är naturligt att hänvisningar görs till de förslag och slutsatser som utredningen redovisat. 7

11

12 2 Författningsförslag 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård dels att nuvarande 20 a ska betecknas 20 b, dels att 1, 6 a, 7 a, 9, 17, 19, 20, 22 b, 31, 32, 33, 38 a och 39 ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 18 a, 18 b, och 20 a, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 1 Föreskrifterna i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) gäller all psykiatrisk vård. Kompletterande föreskrifter om psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång (tvångsvård) ges i denna lag. Kvalitetssäkringsarbetet som avses i 31 hälso- och sjukvårdslagen ska i en verksamhet som bedriver psykiatrisk tvångsvård även omfatta åtgärder som syftar till att minska behovet av tvångsåtgärder. Föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård finns också i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. 1 Senaste lydelse 2008:415. 9

13 Författningsförslag Ds 2014:28 Vad som sägs i denna lag om ett landsting gäller även en kommun som inte ingår i ett landsting. Med chefsöverläkare avses i denna lag chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där patienten är inskriven. I sådana fall som anges i 19 eller 20 får en patient som hålls kvar enligt 6 kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning eller kortvarigt hållas avskild från de andra patienterna. 6 a 2 I sådana fall som anges i 19 eller 20 får en patient som hålls kvar enligt 6 kortvarigt spännas fast med bälte eller mobilt bälte eller kortvarigt hållas avskild från de andra patienterna. En patient som hålls kvar enligt 6 får, om det finns en överhängande fara för patientens liv eller hälsa, ges nödvändig behandling. Vid beslut enligt denna paragraf ska 18 b tillämpas. Beslut enligt denna paragraf fattas av legitimerad läkare. 7 a 3 En samordnad vårdplan ska innehålla uppgifter om det bedömda behovet av insatser från landstingets hälso- och sjukvård och kommunens socialtjänst eller hälso- och sjukvård, beslut om insatser, vilken enhet vid landstinget eller kommunen som ansvarar för respektive insats, och eventuella åtgärder som vidtas av andra än landstinget eller kommunen. Vårdplanen ska upprättas av chefsöverläkaren, om han eller hon bedömer att patienten kommer att vara i behov av insatser enligt första stycket i samband med öppen psykiatrisk tvångsvård. Vårdplanen ska Vårdplanen ska upprättas av chefsöverläkaren, om han eller hon bedömer att patienten kommer att vara i behov av insatser enligt första stycket i samband med öppen psykiatrisk tvångsvård. Så långt möjligt ska 2 Senaste lydelse 2000: Senaste lydelse 2008:

14 Ds 2014:28 Författningsförslag utformas i samarbete mellan de enheter vid kommunen eller vårdplanen utformas i samråd med patienten och, om det inte är landstinget som svarar för olämpligt, med dennes närstående. insatserna. Vårdplanen är upprättad Vårdplanen ska ut- när den har justerats av formas i samarbete mellan de enheterna. enheter vid kommunen eller landstinget som svarar för insatserna. Vårdplanen är upprättad när den har justerats av enheterna. Chefsöverläkaren ska underrätta berörd enhet vid landsting, kommun eller annan huvudman om beslut om öppen psykiatrisk tvångsvård. 9 4 På ansökan av chefsöverläkaren får rätten medge att tvångsvården fortsätter i form av öppen eller sluten psykiatrisk tvångsvård utöver den längsta tiden enligt 8. Medgivande får lämnas för högst sex månader åt gången, räknat från den dag då förvaltningsrätten meddelar beslut i frågan. En ansökan enligt första stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tiden för gällande beslut om tvångsvård har löpt ut. Föreskrifterna i 7 andra fjärde styckena och 7 a tillämpas på en ansökan enligt denna paragraf. Till ansökan om fortsatt öppen psykiatrisk tvångsvård ska det fogas en uppföljning av den samordnade vårdplanen. Till ansökan om fortsatt öppen psykiatrisk tvångsvård ska det fogas en uppföljning av den samordnade vårdplanen. Om det inte är olämpligt ska det av ansökan även framgå patientens inställning till de särskilda villkoren och till insatserna i vårdplanen. 4 Senaste lydelse 2009:

15 Författningsförslag Ds 2014:28 I fråga om behandlingen under vårdtiden ska samråd äga rum med patienten när det kan ske. Samråd ska ske också med patientens närstående, om det inte är olämpligt. Frågor om behandlingen avgörs ytterst av chefsöverläkaren I fråga om behandlingen under vårdtiden ska samråd äga rum med patienten när det kan ske. Samråd ska ske också med patientens närstående, om det inte är olämpligt. Behandlingsåtgärderna ska anpassas till vad som krävs för att uppnå syftet med tvångsvården enligt 2 andra stycket. Om det är nödvändigt får patienten, efter chefsöverläkarens beslut, ges behandling utan samtycke. Om det finns en omedelbar fara för att en patient allvarligt skadar sig själv eller någon annan, får patienten kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning. Vårdpersonal ska vara närvarande 18 a Chefsöverläkaren ska, så snart patientens tillstånd tillåter, se till att patienten erbjuds ett uppföljningssamtal efter genomförd tvångsåtgärd. 18 b Tvångsåtgärder som rör barn får vidtas endast om det är förenligt med barnets bästa Om det finns en omedelbar fara för att en patient allvarligt skadar sig själv eller någon annan och det är oundgängligen nödvändigt, får patienten kortvarigt spännas fast med bälte eller mobilt bälte. Fastspänning 5 Senaste lydelse 2008: Senaste lydelse 2012:

16 Ds 2014:28 Författningsförslag under den tid patienten hålls fastspänd. Om det finns synnerliga skäl, får det beslutas att patienten ska hållas fastspänd längre än som anges i första stycket. Chefsöverläkaren beslutar om fastspänning. Inspektionen för vård och omsorg ska utan dröjsmål underrättas om beslut enligt andra stycket. med bälte får pågå högst fyra timmar och fastspänning med mobilt bälte högst 60 minuter. Är patienten under 18 år får fastspänning med bälte pågå högst två timmar. Om det finns synnerliga skäl, får det beslutas att patienten ska hållas fastspänd med bälte längre än som anges i första stycket. Tiden får genom ett nytt beslut förlängas med högst fyra timmar vid varje tillfälle. Är patienten under 18 år får tiden förlängas med högst två timmar vid varje tillfälle. Chefsöverläkaren beslutar om fastspänning. Om en patient hålls fastspänd mer än fyra timmar i följd, ska Inspektionen för vård och omsorg utan dröjsmål underrättas om detta. Vårdpersonal ska vara närvarande under den tid patienten hålls fastspänd. En patient får hållas avskild från andra patienter endast om det är nödvändigt på grund av att patienten genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna. Ett beslut om avskiljande gäller högst åtta timmar. Tiden för avskiljande får 7 Senaste lydelse 2012: En patient får hållas avskild från andra patienter endast om det är nödvändigt på grund av att patienten genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna. Ett beslut om avskiljande gäller högst åtta timmar. Ett beslut om avskilj- 13

17 Författningsförslag Ds 2014:28 genom ett nytt beslut förlängas med högst åtta timmar. Om det finns synnerliga skäl, får ett beslut om avskiljande enligt första stycket avse en bestämd tid som överstiger åtta timmar. ande av en patient som är under 18 år gäller högst fyra timmar. Om det finns synnerliga skäl, får beslutas att patienten ska hållas avskild längre än som anges i första stycket. Tiden får genom ett nytt beslut förlängas med högst åtta timmar vid varje tillfälle. Är patienten under 18 år får tiden förlängas med högst fyra timmar vid varje tillfälle. Chefsöverläkaren beslutar om avskiljande. Om en patient hålls avskild mer än åtta timmar i följd, ska Inspektionen för vård och omsorg utan dröjsmål underrättas om detta. En patient ska under den tid han eller hon hålls avskild stå under fortlöpande uppsikt av vårdpersonal. 20 a Om det är oundgängligen nödvändigt på grund av att patienten genom ett långvarigt och synnerligen aggressivt eller störande beteende utgör en allvarlig fara för annan, får chefsöverläkaren besluta om långtidsavskiljning under högst fyra veckor. Tiden för avskiljande får genom ett nytt beslut förlängas med högst fyra veckor vid varje tillfälle. Inspektionen för vård och omsorg ska utan dröjsmål underrättas om beslut enligt första och andra styckena. Inspektionen ska genom tillsyn kontrollera tillämpningen av bestämmelsen. Vårdgivaren ska, genom chefsöverläkarens försorg, om- 14

18 Ds 2014:28 Författningsförslag Ett beslut enligt 20 a eller 22 a gäller i högst två månader. När det inte längre finns förutsättningar för beslutet ska chefsöverläkaren genast besluta att inskränkningen eller övervakningen ska upphöra. Frågan om upphörande ska övervägas fortlöpande. Inspektionen för vård och omsorg ska utan dröjsmål underrättas om beslut enligt 20 a eller 22 a. besörja att patienten, inom eller utom det egna landstinget, får en förnyad medicinsk bedömning (second opinion) inför ett beslut om långtidsavskiljning. Om tiden för långtidsavskiljande förlängs ska en sådan bedömning göras minst en gång var sjätte månad. En patient ska under den tid han eller hon hålls avskild stå under fortlöpande uppsikt av vårdpersonal. Tvångsåtgärd enligt denna bestämmelse får inte vidtas om patienten är under 18 år. 22 b 8 Ett beslut enligt 20 b eller 22 a gäller i högst två månader. När det inte längre finns förutsättningar för beslutet ska chefsöverläkaren genast besluta att inskränkningen eller övervakningen ska upphöra. Frågan om upphörande ska övervägas fortlöpande. Inspektionen för vård och omsorg ska utan dröjsmål underrättas om beslut enligt 20 b eller 22 a Chefsöverläkaren ska anmäla till en sådan nämnd som avses i 30 när det kan finnas skäl att utse en stödperson. Har en stödperson för patienten inte redan utsetts, ska anmälan alltid göras när 8 Senaste lydelse 2012: Senaste lydelse 2008:

19 Författningsförslag Ds 2014:28 1. chefsöverläkaren ansöker om medgivande till tvångsvård enligt 7, 12 eller 14, 2. patienten överklagar chefsöverläkarens beslut om intagning enligt 6 b, 3. patienten överklagar chefsöverläkarens beslut att avslå en begäran om att tvångsvården ska upphöra. 3. patienten överklagar chefsöverläkarens beslut att avslå en begäran om att tvångsvården ska upphöra, och 4. chefsöverläkaren beslutat om långtidsavskiljning enligt 20 a. I en sådan anmälan ska chefsöverläkaren ange patientens inställning till att få en stödperson. Nämnden ska, om patienten inte har uttryckt en klar uppfattning, kontakta patienten eller vårdpersonal med kännedom om patienten för att få besked om huruvida patienten vill ha en stödperson. När tvångsvården av en patient, för vilken stödperson utsetts, har upphört, ska chefsöverläkaren snarast möjligt underrätta nämnden om detta och om huruvida stödpersonens uppdrag fortsätter därefter Patienten får hos förvaltningsrätten överklaga chefsöverläkarens beslut om intagning för tvångsvård enligt 6 b, 11 eller 14. Ett sådant överklagande ska anses innefatta även en begäran om att tvångsvården ska upphöra. Patienten får även överklaga chefsöverläkarens beslut enligt 26 a. Ett sådant överklagande ska anses innefatta en begäran om att den slutna psykiatriska tvångsvården ska upphöra. Innan förvaltningsrätten prövar ett överklagande enligt första eller andra stycket, ska rätten utan dröjsmål förelägga chefsöverläkaren att yttra sig i de hänseenden som anges i 7 tredje stycket. Patienten får hos förvaltningsrätten överklaga ett beslut om inskränkning enligt 20 a eller om övervakning enligt 22 a. Patienten får hos förvaltningsrätten överklaga ett beslut om inskränkning enligt 20 b eller om övervakning enligt 22 a. 10 Senaste lydelse 2009:

20 Ds 2014:28 Författningsförslag Patienten får hos förvaltningsrätten överklaga ett annat beslut av chefsöverläkaren enligt denna lag som innebär 1. avslag på en begäran om att tvångsvården ska upphöra, 2. långtidsavskiljning enligt 20 a, 2. förordnande enligt 24 om förstöring eller försäljning av egendom, 3. avslag på en begäran om tillstånd enligt 25 att vistas utanför vårdinrättningens område eller meddelande av villkor i samband med sådan vistelse, 4. återkallelse enligt 25 tredje stycket av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område, eller 5. meddelande av villkor i samband med öppen psykiatrisk tvångsvård enligt 26 andra och tredje styckena. 3. förordnande enligt 24 om förstöring eller försäljning av egendom, 4. avslag på en begäran om tillstånd enligt 25 att vistas utanför vårdinrättningens område eller meddelande av villkor i samband med sådan vistelse, 5. återkallelse enligt 25 tredje stycket av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område, eller 6. meddelande av villkor i samband med öppen psykiatrisk tvångsvård enligt 26 andra och tredje styckena. I övrigt får beslut av chefsöverläkaren enligt denna lag inte överklagas. Chefsöverläkaren får inte överklaga rättens beslut enligt denna lag. När ett beslut av chefsöverläkaren överklagas, ska överklagandet ges in till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, ska förvaltningsrätten avvisa det, om förseningen inte beror på att chefsöverläkaren har lämnat patienten en felaktig underrättelse om hur man överklagar. Överklagandet ska inte avvisas, om det har kommit in till chefsöverläkaren innan tiden för överklagandet har gått ut. I ett sådant fall ska chefsöverläkaren omedelbart vidarebefordra överklagandet till förvaltningsrätten. I mål om långtidsavskiljning enligt 20 a krävs prövnings- 11 Senaste lydelse 2009:

21 Författningsförslag Ds 2014:28 tillstånd vid överklagande till kammarrätten. 38 a 12 Offentligt biträde för den som åtgärden avser ska förordnas i mål hos allmän förvaltningsdomstol, om målet gäller 1. beslut om intagning för tvångsvård enligt 6 b, 11 eller 14 och om beslutet har överklagats, 2. medgivande till fortsatt tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller 14, 3. beslut om sluten psykiatrisk tvångsvård enligt 26 a, 4. avslag på en begäran om att tvångsvården ska upphöra, 5. beslut om inskränkning enligt 20 a, eller 6. beslut om övervakning enligt 22 a. 5. beslut om långtidsavskiljning enligt 20 a, 6. beslut om inskränkning enligt 20 b, eller 7. beslut om övervakning enligt 22 a. Offentligt biträde ska dock inte förordnas, om det måste antas att det inte finns något behov av ett biträde Chefsöverläkaren får uppdra åt en erfaren läkare vid sjukvårdsinrättningen med specialistkompetens inom någon av de psykiatriska specialiteterna att fullgöra uppgifter som chefsöverläkaren har enligt denna lag. Om det finns särskilda skäl, får chefsöverläkaren lämna sådant uppdrag åt en annan läkare vid sjukvårdsinrättningen, dock inte när det gäller 1. beslut enligt 6 b om intagning, 2. beslut enligt 11 om övergång från frivillig vård till tvångsvård, 3. ansökan enligt 7, 9, 12 eller 14 om medgivande till att tvångsvården fortsätter, 4. beslut enligt 17 första stycket sista meningen om behandlingen, 5. beslut enligt 19 andra stycket om fastspänning, 6. beslut enligt 20 andra 6. beslut enligt 20 andra 12 Senaste lydelse 2008: Senaste lydelse 2008:

22 Ds 2014:28 Författningsförslag stycket om avskiljande, stycket om avskiljande och enligt 20 a om långtidsavskiljande, 7. beslut enligt 20 a om 7. beslut enligt 20 b om inskränkning i rätten att inskränkning i rätten att använda elektroniska använda elektroniska kommunikationstjänster, kommunikationstjänster, 8. beslut enligt 22 a om övervakning av försändelser, 9. beslut om upphörande av sådan inskränkning eller övervakning som anges i 7 och 8, eller 10. beslut eller ansökan om sluten psykiatrisk tvångsvård enligt 26 a. Denna lag träder ikraft den 1 januari

23 Författningsförslag Ds 2014: Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård Härigenom föreskrivs att 1, 12 a, 16 b, 18, 22 a och 23 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård ska ha följande lydelse Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 1 Föreskrifterna i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) gäller all psykiatrisk vård. Kvalitetssäkringsarbetet som avses i 31 hälso- och sjukvårdslagen ska i en verksamhet som bedriver psykiatrisk tvångsvård även omfatta åtgärder som syftar till att minska behovet av tvångsåtgärder. Föreskrifter om psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång i andra fall än som avses i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (rättspsykiatrisk vård) ges i denna lag. Lagen gäller den som 1. efter beslut av domstol skall ges rättspsykiatrisk vård, 1. efter beslut av domstol ska ges rättspsykiatrisk vård, 2. är anhållen, häktad eller intagen på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning, 3. är intagen i eller skall förpassas till kriminalvårdsanstalt eller 4. är intagen i eller skall förpassas till ett särskilt ungdomshem till följd av en dom på sluten ungdomsvård enligt 32 kap. 5 brottsbalken. 3. är intagen i eller ska förpassas till kriminalvårdsanstalt, eller 4. är intagen i eller ska förpassas till ett särskilt ungdomshem till följd av en dom på sluten ungdomsvård enligt 32 kap. 5 brottsbalken. 1 Senaste lydelse 2006:897 20

24 Ds 2014:28 Författningsförslag 12 a 2 På ansökan av chefsöverläkaren får förvaltningsrätten medge att den rättspsykiatriska vården ska övergå i öppen eller sluten form eller fortsätta utöver den i 12 angivna längsta tiden. I ansökan ska det anges om vården avser sluten eller öppen rättspsykiatrisk vård. Vid ansökan om öppen rättspsykiatrisk vård tillämpas 7 fjärde stycket och 7 a lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Det som sägs där om öppen psykiatrisk tvångsvård gäller i stället öppen rättspsykiatrisk vård. Medgivande till förlängning av vårdtiden får lämnas för högst sex månader åt gången, räknat från den dag då förvaltningsrätten meddelar beslut i frågan. Vid beslut om öppen rättspsykiatrisk vård ska rätten föreskriva de särskilda villkor enligt 3 a första stycket 2 som ska gälla för vården. De särskilda villkoren får vara sådana som anges i 26 tredje stycket lagen om psykiatrisk tvångsvård. Rätten får överlämna åt chefsöverläkaren att besluta om dessa villkor. När det finns skäl för det, får rätten återta denna beslutanderätt. Till ansökan om fortsatt öppen rättspsykiatrisk vård ska det fogas en uppföljning av den samordnade vårdplanen. Till ansökan om fortsatt öppen rättspsykiatrisk vård ska det fogas en uppföljning av den samordnade vårdplanen. Om det inte är olämpligt ska det av ansökan även framgå patientens inställning till de särskilda villkoren och till insatserna i vårdplanen. 16 b 3 Om chefsöverläkaren vid anmälan enligt 16 a anser att den rättspsykiatriska vården ska fortsätta, ska han eller hon ange om vården bör ges som sluten eller öppen rättspsykiatrisk vård. I anmälan om öppen rättspsykiatrisk vård ska det anges vilka omständigheter som utgör grund för tvångsvården och vilka särskilda villkor som rätten bör föreskriva. Till anmälan ska det 2 Senaste lydelse 2009: Senaste lydelse 2008:

25 Författningsförslag Ds 2014:28 fogas en sådan samordnad vårdplan som anges i 7 a lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Därutöver ska det lämnas en särskild redogörelse för risken för att patienten till följd av sin psykiska störning återfaller i brottslighet som är av allvarligt slag och för de insatser som har planerats för att motverka att han eller hon återfaller i sådan brottslighet. Det som i 7 a lagen om psykiatrisk tvångsvård sägs om öppen psykiatrisk tvångsvård gäller i stället öppen rättspsykiatrisk vård. Till anmälan om fortsatt öppen rättspsykiatrisk vård ska det fogas en uppföljning av den samordnade vårdplanen. Till anmälan om fortsatt öppen rättspsykiatrisk vård ska det fogas en uppföljning av den samordnade vårdplanen. Om det inte är olämpligt ska det av anmälan även framgå patientens inställning till de särskilda villkoren och till insatserna i vårdplanen Patienten får hos förvaltningsrätten överklaga ett beslut av chefsöverläkaren enligt denna lag som innebär 1. intagning enligt 3 c eller 3 d för sluten rättspsykiatrisk vård, 2. intagning enligt 5 för rättspsykiatrisk vård, varvid överklagandet ska anses innefatta en begäran om att vården ska upphöra, 3. avslag på en begäran om att den rättspsykiatriska vården ska upphöra i fall som avses i 13 eller 15, 4. avslag på en begäran om tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område, i fall som avses i 9 eller 10 fjärde stycket första meningen eller meddelande av villkor i samband med en sådan vistelse, 5. återkallelse enligt 9 eller 10 fjärde stycket tredje meningen av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område, 6. förordnande om förstöring eller försäljning av egendom enligt 8 denna lag jämförd med 24 lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, 7. avskiljning enligt 8 denna 4 Senaste lydelse 2009:

26 Ds 2014:28 Författningsförslag 7. inskränkning i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster enligt 8 denna lag jämförd med 20 a lagen om psykiatrisk tvångsvård, 8. övervakning av försändelser enligt 8 denna lag jämförd med 22 a lagen om psykiatrisk tvångsvård, eller 9. meddelande av villkor i samband med öppen rättspsykiatrisk vård enligt 12 a tredje stycket eller 16 a fjärde stycket. lag jämförd med 20 a lagen om psykiatrisk tvångsvård, 8. inskränkning i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster enligt 8 denna lag jämförd med 20 b lagen om psykiatrisk tvångsvård, 9. övervakning av försändelser enligt 8 denna lag jämförd med 22 a lagen om psykiatrisk tvångsvård, eller 10. meddelande av villkor i samband med öppen rättspsykiatrisk vård enligt 12 a tredje stycket eller 16 a fjärde stycket. I övrigt får beslut av chefsöverläkaren enligt denna lag inte överklagas. Chefsöverläkaren får inte överklaga rättens beslut enligt denna lag. När ett beslut av chefsöverläkaren överklagas, ska överklagandet ges in till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, ska förvaltningsrätten avvisa det, om förseningen inte beror på att chefsöverläkaren har lämnat patienten en felaktig underrättelse om hur man överklagar. Överklagandet ska inte avvisas, om det har kommit in till chefsöverläkaren innan tiden för överklagande har gått ut. I ett sådant fall ska chefsöverläkaren omedelbart vidarebefordra överklagandet till förvaltningsrätten. I mål om avskiljning enligt 8 denna lag jämförd med 20 a lagen om psykiatrisk tvångsvård krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. 22 a 5 Offentligt biträde för den som åtgärden avser ska förordnas i mål hos allmän förvaltningsdomstol om målet gäller 5 Senaste lydelse 2008:

27 Författningsförslag Ds 2014:28 1. medgivande till fortsatt vård enligt 3 c eller 12 a, 2. upphörande av vård enligt 16 a, 3. överklagande av beslut enligt 18 första stycket 1, 2, 3, 7 eller 8, eller 3. överklagande av beslut enligt 18 första stycket 1, 2, 3, 7, 8 eller 9, eller 4. tillstånd eller återkallelse av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område för den som ges rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 brottsbalken med beslut om särskild utskrivningsprövning. Offentligt biträde ska dock inte förordnas, om det måste antas att det inte finns något behov av ett biträde Chefsöverläkaren får uppdra åt en erfaren läkare, med specialistkompetens inom någon av de psykiatriska specialiteterna, vid sjukvårdsinrättningen eller den enhet för rättspsykiatrisk undersökning där patienten vårdas att utföra uppgifter som chefsöverläkaren har enligt denna lag. Om det finns särskilda skäl, får chefsöverläkaren lämna ett sådant uppdrag åt en annan läkare vid inrättningen eller enheten, dock inte när det gäller 1. intagning enligt 3 c eller 3 d för sluten rättspsykiatrisk vård, 2. beslut enligt 5 om intagning för rättspsykiatrisk vård, 3. ansökan enligt 3 c eller 12 a om medgivande till fortsatt vård, 4. anmälan enligt 16 a om särskild utskrivningsprövning, 5. beslut om behandlingen enligt 8 denna lag jämförd med 17 första stycket sista meningen lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, 6. beslut om fastspänning enligt 8 denna lag jämförd med 19 andra stycket lagen om psykiatrisk tvångsvård, 7. beslut om avskiljande enligt 8 denna lag jämförd med 20 andra stycket lagen om psykiatrisk tvångsvård, 8. beslut om inskränkning i rätten att använda elektroniska 6 Senaste lydelse 2008: beslut om avskiljande enligt 8 denna lag jämförd med 20 andra stycket och 20 a lagen om psykiatrisk tvångsvård, 8. beslut om inskränkning i rätten att använda elektroniska 24

28 Ds 2014:28 Författningsförslag kommunikationstjänster enligt 8 denna lag jämförd med 20 a lagen om psykiatrisk tvångsvård, kommunikationstjänster enligt 8 denna lag jämförd med 20 b lagen om psykiatrisk tvångsvård, 9. beslut om övervakning av försändelser enligt 8 denna lag jämförd med 22 a lagen om psykiatrisk tvångsvård, eller 10. beslut om upphörande av sådan inskränkning eller övervakning som anges i 8 och 9. Denna lag träder i kraft den 1 januari

29

30 3 Gällande rätt 3.1 Grundläggande fri- och rättigheter I 2 kap. 8 regeringsformen, förkortad RF, ges gentemot det allmänna ett skydd för den enskilde mot frihetsberövanden. RF innehåller också ett skydd för den kroppsliga integriteten och rörelsefriheten. Var och en är vidare, gentemot det allmänna, enligt 2 kap. 6 första stycket RF, skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp, kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. I andra stycket, samma bestämmelse, ges ett skydd mot betydande intrång i den personliga integriteten om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Uttrycket personliga förhållanden avses ha samma innebörd som i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 1 Om en annan myndighet än en domstol har berövat någon friheten med anledning av brott eller misstanke om brott ska han eller hon, enligt 2 kap. 9 första stycket RF, kunna få omhändertagandet prövat av domstol utan oskäligt dröjsmål. Även den som av någon annan anledning än brott eller misstanke om brott har blivit omhändertagen tvångsvis, ska utan oskäligt dröjsmål kunna få omhändertagandet prövat av domstol. Skyddet i ovan nämnda relativa rättigheter får enligt 2 kap. 20 RF begränsas genom lag under förutsättning att det, enligt 2 kap. 21 RF, görs för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den 1 Regeringens proposition (2009/10:80) En reformerad grundlag 27

31 Gällande rätt Ds 2014:28 och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös eller annan sådan åskådning. Ett krav på att säkerställa skyddet för grundläggande fri- och rättigheter följer av flera internationella överenskommelser som Sverige anslutit sig till. Av störst betydelse för utvecklingen av skyddet torde Europakonventionen ha haft, inte minst efter inkorporeringen i svensk rätt Enligt artikel 5 har var och en rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen får berövas friheten utom i de fall som räknas upp i artikeln, bl.a. därför att någon är psykiskt sjuk, och i den ordning som lagen föreskriver. Var och en som berövats friheten genom arrestering eller på annat sätt ska ha rätt att påfordra att domstol snabbt prövar lagligheten av frihetsberövandet och beslutar om frigivande om frihetsberövandet inte är lagligt. I artikel 8 stadgas att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Med korrespondens avses inte endast befordran av brev och andra försändelser med post utan också kommunikation med t.ex. telefon samt överförande av meddelanden med hjälp av radio och datorer. 3 Skyddet för privat- och familjeliv innebär också ett skydd mot åtgärder som kränker den fysiska integriteten såsom kroppsvisitation. Inskränkningar i denna rätt får endast göras med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personer fri- och rättigheter. Var och en, vars i konventionen angivna fri- och rättigheter kränkts, ska enligt artikel 13 ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om kränkningen förövats av någon under utövning av offentlig myndighet. 2 Regeringens proposition (1993/94:117) Inkorporering av Europakonventionen och andra frioch rättighetsfrågor 3 Regeringens proposition (2005/06:195) Elektroniska kommunikationstjänster m.m. inom psykiatrisk tvångsvård 28

32 Ds 2014:28 Gällande rätt 3.2 Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård Allmänt Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, förkortad LPT, och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, förkortad LRV, infördes den 1 januari LPT innehåller föreskrifter om psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång (tvångsvård). Enligt 3 första stycket LPT får tvångsvård endast ges om patienten lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt: 1. har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård (sluten psykiatrisk tvångsvård), eller 2. behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård (öppen psykiatrisk tvångsvård). En förutsättning för vård enligt LPT är vidare, enligt 3 andra stycket, att patienten motsätter sig sådan vård som sägs i första stycket, eller det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke. Tvångsvård får inte, enligt tredje stycket, ges om patientens psykiska störning enligt första stycket utgör enbart en utvecklingsstörning. Vid bedömning av vårdbehovet enligt första stycket ska det även beaktas, om patienten till följd av sin psykiska störning är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa, vilket följer av 3 fjärde stycket. LRV reglerar tvångsvård beträffande psykisk störda lagöverträdare och gäller sålunda, enligt 1 andra stycket, den som: 1. efter beslut av domstol ska ges rättspsykiatrisk vård, 2. är anhållen, häktad eller intagen på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning, 3. är intagen i eller ska förpassas till kriminalvårdsanstalt eller 29

33 Gällande rätt Ds 2014:28 4. är intagen i eller ska förpassas till ett särskilt ungdomshem till följd av en dom på sluten ungdomsvård enligt 32 kap. 5 brottsbalken. Både LPT och LRV ger lagstöd för att begränsa den enskildes frioch rättigheter, dels genom frihetsberövandet i sig, dels genom att det i respektive lag ges utrymme för att under särskilda förutsättningar vidta också annat tvång under frihetsberövandet som ytterligare inkräktar på fri- och rättighetsskyddet i RF och Europakonventionen. En viktig utgångspunkt för LPT och LRV är att de utgör ett komplement till den grundläggande regleringen i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), förkortad HSL. Det erinras också i LPT:s inledande bestämmelse om att föreskrifterna i HSL gäller all psykiatrisk vård, vilket gäller vid såväl psykiatrisk tvångsvård i enlighet med bestämmelserna i LPT som vid rättspsykiatrisk vård enligt LRV. 4 Syftet med bestämmelsen är att ge HSL:s principer ökat genomslag på området för psykiatrisk tvångsvård. Genom stadgandet markeras att även tvångsvården omfattas av bestämmelserna i HSL och de grundläggande kraven på hälso- och sjukvården, bl.a. att vården ska vara av god kvalitet, vara lätt tillgänglig och tillgodose patientens behov av säkerhet i vården. Bakgrunden till uppdelningen i en allmän reglering i LPT och en särskild reglering i LRV är att det befunnits angeläget att försöka undvika att lagstiftningen genom sin grundläggande uppbyggnad bidrar till att vissa grupper av patienter med inbördes mycket olika vårdbehov förs samman. Vägande skäl ansågs vid lagarnas ikraftträdande föreligga för att inte reglera vården av de psykiskt störda lagöverträdarna samlat med annan psykiatrisk tvångsvård, vilket främst hängde samman med att omgivningsskyddet kräver särskilt beaktande i anslutning till att psykiskt störda personer har begått vissa typer av brott, i första hand brott mot liv och hälsa. 5 Fundamentalt för tillämpningen av alla tvångs- och kontrollåtgärder enligt LPT och LRV är att proportionalitetsprincipen i 2 a i respektive lag ska beaktas. Tvångsåtgärder vid vård enligt respektive lag får användas endast om de står i rimlig proportion till 4 Regeringens proposition (1990/91:58) Psykiatrisk tvångsvård m.m. 5 A.a. 30

34 Ds 2014:28 Gällande rätt syftet med åtgärden. Är mindre ingripande åtgärder tillräckliga, ska de användas. Tvång ska utövas så skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsyn till patienten. De tvångsåtgärder som under särskilda förutsättningar får vidtas inom den slutna psykiatriska tvångsvården regleras i huvudsak i LPT. Det är fråga om viss användning av tvång bl.a. för att upprätthålla ordningen eller säkerheten på vårdinrättningen (18 ), kortvarig fastspänning (19 ), vistelse i avskildhet (20 ), inskränkningar i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster (20 a ), förbud mot innehav av viss egendom (21), försändelsekontroll (22 ), försändelseövervakning (22 a ) och kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning (23 ). Det råder i princip ingen skillnad mellan vilka tvångsåtgärder som får vidtas beträffande patient som vårdas med stöd av LPT respektive LRV. Enligt 8 första stycket LRV gäller i tillämpliga delar dessa bestämmelser även vid sluten rättspsykiatrisk vård. Enligt 27 LPT ska chefsöverläkaren, när det inte längre finns förutsättningar för tvångsvård, genast besluta att tvångsvården ska upphöra. Frågan om tvångsvårdens upphörande ska övervägas fortlöpande. Tvångsvården upphör också, enligt 28, om inte en ansökan om medgivande till tvångsvård har kommit in till förvaltningsrätten inom den tid som anges i 7, 9 eller 12 LPT. Såvitt gäller patienter som vårdas enligt LRV utan särskild utskrivningsprövning ska, enligt 13 LRV, chefsöverläkaren genast besluta att vården av en patient som ges rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 brottsbalken ska upphöra om: 1. patienten inte längre lider av en allvarlig psykisk störning, eller 2. det inte längre med hänsyn till patientens psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han eller hon a) är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång, eller b) ges öppen rättspsykiatrisk vård. Bestämmelsen innebär att när förutsättningarna för vård, vare sig i form av sluten eller öppen rättspsykiatrisk vård, inte längre föreligger ska chefsöverläkaren genast besluta att vården ska upphöra. Denna fråga ska fortlöpande övervägas. 31