Caroline Mellgren & Karl kronkvist. Trygghet i lokalområdet

Transkript

1 trygghet i lokalomr ådet m a l m ö h ö g s ko l a Malmö högskola Malmö, Sweden F o u r a p p o r t : 1 Caroline Mellgren & Karl kronkvist isbn/issn / Caroline Mellgren & Karl Kronkvist Trygghet i lokalområdet Resultat från Oxie områdesundersökning 2012 Om upplevelser av trygghet, brott och lokala problem

2

3 Trygghet i lokalområdet

4 FoU rapport 2013:1 Caroline Mellgren & Karl Kronkvist, 2013 Omslagsbild: Shadows of people Chalabala Dreamstime.com ISBN (tryck) ISBN (pdf) ISSN Service Point Holmbergs, 2013

5 Caroline Mellgren & Karl Kronkvist Trygghet i lokalområdet Resultat från Oxie områdesundersökning Om upplevelser av trygghet, brott och lokala problem. Malmö högskola, 2013 Institutionen för kriminologi, Hälsa & samhälle

6 Publikationen finns även elektroniskt, se

7 Innehåll Förord Introduktion... 9 Studiens övergripande syfte...10 Centrala utgångspunkter Otrygghet, lokalområdet och risksamhället Om att mäta trygghet...12 Olika förklaringar...14 Otrygghetens konsekvenser för individen och lokalområdet Beskrivning av Oxie områdesundersökning, Förutsättningar för trygghetsskapande strategier...21 Frågeområden och innehåll...22 Undersökningens upplägg...24 Resultat trivsel och social sammanhållning Områdets förändring...32 Trivsel och social sammanhållning i bostadsområdet lokala problem i bostadsområdet Brottsutveckling och utsatthet för brott Utsatthet för brott...44 Upplevd brottsutveckling trygghet, oro för brott och upplevd risk Många är trygga men inte i Oxie centrum...47 Oro för brott...52 Risk att utsättas för brott...55

8 8. trygghetsskapande strategier OCH konse kvenser av otrygghet Särskilda händelser - Det kan hända vad som helst, var som helst Vvad beror otrygghet på en sambandsanalys.. 71 Tillvägagångssätt...74 Resultat Ungdomars upplevelse av trygghet i närområdet Beskrivning av Oxie ungdomsundersökning, Upplevelse av närområdet...84 Vad beskrivs som otryggt? Slutsatser och diskussion Konsekvenser av otrygghet...94 Inriktning för prevention...96 Avslutande kommentar Referenser Bilaga Bilaga

9 Förord Otrygghet har hög prioritet bland politiker och beslutsfattare idag. Otrygghet kan ha betydande konsekvenser för den enskilda individen, lokalområdet och samhället i stort. I föreliggande rapport presenteras resultaten från två trygghetsundersökningar bland boende i Oxie stadsdel i Malmö. Den första enkäten riktade sig till den vuxna befolkningen och skickades ut till slumpvist utvalda invånare. Den andra enkäten handlade om ungdomars upplevelser av närområdet och delades ut bland elever i årskurs 7, 8 och 9. Studien initierades av Oxie stadsdelsförvaltning med bakgrund av att polisens årliga trygghetsundersökning visat att otryggheten i Oxie ökat. Studien genomfördes av forskare vid institutionen för kriminologi, Malmö högskola. Studiens övergripande syfte var att kartlägga upplevelsen av trygghet i lokalområdet för att veta vad som föranlett den ökade otryggheten samt för att kunna utforma anpassade förebyggande åtgärder. Vi vill rikta ett stort tack till de drygt 700 personer i Oxie som genom att de tagit sig tid att besvara enkäten och dela med sig av sina erfarenheter har gjort denna undersökning möjlig. Rapporten har granskats av professor Eva Tiby vid krimino logiska institutionen, Stockholms Universitet, som kommit med värdefulla kommentarer. De förslag och synpunkter som förs fram i rapporten, liksom eventuella felaktigheter, är helt och hållet författarnas ansvar. 7

10 8

11 1. Introduktion I samhällsdebatten och inom kriminologisk forskning finns ett stort intresse för frågor som rör trygghet och otrygghet. En anledning till det stora intresset är att otrygghet påverkar enskilda individer genom att exempelvis leda till att man undviker vissa platser och låter bli att gå ut på kvällen. Men intresset beror kanske framförallt på att upplevelser av otrygghet har effekter för samhället i stort. Om konsekvensen på individnivå är att vardagslivet begränsas är konsekvensen för lokalområdet att färre vuxna rör sig ute på allmänna platser, färre ögon på gatan, som i förlängningen kan leda till ett lägre förtroende för rättsväsendet. Därför beskrevs otrygghet i början av 1990-talet som troligtvis en minst lika viktig välfärdsfråga som den faktiska risken att utsättas för brott (Wikström, 1991:49). Otrygghet är även ojämnt fördelat geo grafiskt och drabbar människor i olika delar av en stad olika. Därför har otrygghet även lyfts fram som ett ojämlikhetsproblem 20 år senare (Wilkinson & Pickett, 2009). Otrygghet kan ses som ett uttryck för djupare sociala problem i närområdet eftersom forskning visat att det till viss del är en direkt reaktion på den sociala och fysiska närmiljöns utformning. På så sätt utgör människors upplevda otrygghet även en indikation på hur olika samhällsaktörer lyckas med sina uppdrag att skapa hälsofrämjande miljöer för befolkningen. Eftersom otrygghet är viktigt för människors vardagsliv är de även viktiga (kriminal)politiska frågor. Med utgångspunkt att studera trygghet i närområdet inte bara för att beskriva hur den ser ut utan också för att förstå vad som påverkar den och vilka eventuella konsekvenser en otrygg upplevelse kan få, genomfördes en fördjupad områdesundersökning med 9

12 vuxna och ungdomar i Oxie stadsdel i Malmö. En följdfråga är: varför ytterligare en undersökning, räcker det inte med polisens årliga trygghetsmätning? Ett svar är att för att kunna införa åtgärder krävs att vi kan identifiera olika faktorer som påverkar otryggheten i ett specifikt lokalområde. Allt för ofta resulterar enkätundersökningar i ett antal beskrivande frekvenstabeller som visar att tryggheten varierar mellan olika befolkningsgrupper och över tid. Resultaten kan ge olika indika tioner på att något borde göras, men sällan vägledning i hur det identifierade problemet bör hanteras och vilken part eller vilka parter som är bäst lämpad att stå för insatsen. För att kunna utforma åtgärderna så att de påverkar det som orsakar otrygghet krävs svar på vad variationer i (o)trygghet beror på. Beror de på något i närmiljön, individuella egenskaper hos de som upplever otrygghet eller tidigare erfarenheter av det man känner otrygghet inför, alternativt på en kombination? En annan tänkbar påverkansfaktor är den generella brottsutvecklingen. Ett sätt att söka svar på vad som påverkar upplevelsen av otrygghet är att ställa frågor som gör det möjligt att studera relationen mellan ovan nämnda faktorer och otrygghet. Nedan redogörs för projektets övergripande syfte och några av de utgångspunkter som ligger till grund för att en områdesunder sökning genomfördes i Oxie. Studiens övergripande syfte Oxie områdesundersökning 2012 syftar övergripande till att ge en bild av hur boende i Oxie upplever sitt närområde avseende bland annat (o)trygghet, allmän trivsel, problemnivå och utsatthet för brott men framförallt är syftet att erbjuda en förklaring till varför en del av befolkningen känner sig otrygga i Oxie. En lokal undersökning ger möjligheten att ställa lokalspecifika frågor om platser som de boende upplever som särskilt problematiska. De boende ges även möjlighet att beskriva vad det är i miljön som upplevs som obehagligt samt ge förslag på åtgärder. Förhoppningen är att resultatet ska ligga till grund för beslut om förebyggande åtgärder som i förlängningen leder till en ökad upplevelse av trygghet i närområdet. 10

13 Centrala utgångspunkter Projektet har formulerats utifrån ett antal centrala utgångspunkter. Vikten av lokalt förebyggande åtgärder: Ett framgångsrikt förebyggande arbete måste bygga på kunskap om de problem som förekommer i det område där åtgärderna ska genomföras. Otryggheten i Oxie antas ha ökat: Resultatet från polisens årliga trygghetsundersökning i Malmö visar att de boendes otrygghet har ökat jämfört med tidigare år och jämfört med resultatet för hela Malmö. Andelen otrygga har ökat till 33 procent i 2011 års undersökning jämfört med 25 procent Behovet av kartläggning och fördjupad analys: För att kunna svara på frågan varför de boendes otrygghet ökat krävs en fördjupad analys med ett större antal lokalt inriktade frågor med möjlighet till öppna svar där respondenten ges utrymme att förklara sin upplevelse av bostadsområdet. Ungdomsperspektiv: Ungdomar under 16 år omfattas inte av traditionella undersökningar av otrygghet vilket emellertid visar på ett kunskapsgap och därmed även ett behov av att öka kunskapen om ungas upplevelse av sin närmiljö. Lokala åtgärder kräver lokalt kunskapsunderlag: Upplevelsen av trygghet varierar mellan såväl befolkningen som mellan stadsdelar och bostadsområden. En anpassad, fördjupad analys av en plats kan förhoppningsvis utgöra underlag för välgrundade förslag på lokalt anpassade förebyggande åtgärder. Detta betyder att man även måste ta hänsyn till invånarnas definition av vad i problemen består och vara beredda på att problemen som identifieras kan ligga utanför olika aktörers traditionella arbetsuppgifter. På så vis blir samarbete mellan aktörer som polis, skola, lokala näringsidkare och stadsdelsförvaltning viktiga för att utveckla strategier för tryggare boendemiljöer. 11

14 2. otrygghet, lokalområdet och risksamhället Om att mäta trygghet Sedan de första trygghetsundersökningarna genomfördes i Sverige på 1990-talet (se till exempel Wikström, 1990 och Wikström m.fl., 1997) har ett stort antal både lokala och nationella undersökningar genomförts. Det finns ingen universellt accepterad definition av otrygghet och på grund av detta har kritik riktats mot denna typ av forskning. I engelsk litteratur används begreppet fear of crime som snarare betyder rädsla men otrygghet är det begrepp som kommit att användas synonymt med fear of crime i Sverige. Ord som vanligen används tillsammans med otrygghet är (o)trygghet, rädsla, oro, risk och säkerhet (Torstensson Levander, 2007). Paraplybegreppet otrygghet omfattar ett antal reaktioner, känslor och riskuppfattningar som betyder olika saker för olika människor beroende på vem du är och var du är. Otrygghet (fear of crime) har definierats som en känsla av personlig säkerhet i samhället (Conklin, 1971), som en känslomässig reaktion på ett uppfattat hot att utsättas för fysisk skada (Covington & Taylor, 1991) och som rädsla eller ångest kopplat till brott eller annat som symboliserar brott (exempelvis ordningsstörningar) (Ferraro & LaGrange, 1987). Ett sätt att fånga de olika betydelser som ingår i begreppet är att dela in det i dimensioner och eftersträva att mäta så många delar som möjligt. I den här rapporten används begreppet otrygghet som ett paraplybegrepp som omfattar olika typer av reaktioner kopplade till brott: riskuppfattning, otrygg ute sent en kväll, oro för brott, 12

15 rädd för särskilda personer i området och avstått från aktiviteter eller från att gå ut på kvällen (för en utförligare diskussion av trygghetsbegreppet se Litzén, 2006). Den generella otryggheten är här operationaliserad som hur trygg man känner sig när man vistas på vissa platser såsom i bostadsområdet, i Oxie centrum eller i skolan (d.v.s. när vissa aktiviteter utförs). Den allmänna otryggheten omfattar i den här studien inte oro för särskilda brottstyper eller händelser. Svaren på frågan ger en uppfattning om hur befolkningen känner sig när de vistas i sitt bostadsområde och i den direkta närheten av sin bostad. Under det som vi kallar den mer konkreta otryggheten ställs istället frågor som rör speciella personer som respondenterna är rädda för och om de avstått från någon aktivitet eller har agerat på ett speciellt sätt som begränsat deras handlingsutrymme på grund av otrygghet (s.k. brottspreventiva och trygghetsskapande strategier). Frågor som ställs om oro för brott är relaterade till specifika brottstyper. Ofta är frågor om oro att utsättas för särskilda typer av brott formulerade så att respondenterna ska ange om de är mycket eller lite oroliga. En sådan frågeformulering kan leda till en överestimering av förekomsten av oro (se t.ex. Jackson, 2009). Istället formulerades frågorna i den här undersökningen så att respondenterna, för ett antal olika brott, skulle ange om och i så fall hur ofta de oroar sig för att utsättas för respektive brott. Denna typ av frågor är förmodligen mer lämpliga för att mäta oro för brott/otrygghet än den traditionella frågan hur känner du dig när du går ensam ute en sen kväll? eftersom de efterfrågar mer specifika händelser där känslor av oro uppstått (Farrall & Gadd, 2004). Studier har även visat att ett sådant mått är högre korrelerat med självuppskattad livskvalité (Jackson m.fl., 2007). Altruistisk eller indirekt oro handlar istället om oro för att andra närstående ska utsättas för brott eller på något sätt fara illa. Trygghet har diskuterats i olika sammanhang som exempelvis i förhållande till brottslighet, hälsa, ekonomi och uppväxtförhållanden. I denna rapport är det i första hand trygghet kopplat till sociala företeelser som kan upplevas som obehagliga eller hotfulla (brott, hot om brott, människor, mörker etc.) som står i fokus. 13

16 Olika förklaringar Dagens samhälle och kultur har beskrivits som upptaget av säkerhet, risker och rädsla (Furedi, 2002) och medias upptagenhet av brott och rädsla och presentation av nya hot och risker antas påverka vårt sätt att leva. Vissa menar till och med att otrygghet (fear of crime) är en politisk konstruktion (exempelvis Hollway & Jefferson, 1997). Otrygghet är starkt förknippat med brott och ett vanligt antagande är att otryggheten i samhället i stor utsträckning är beroende av brottsnivån, men otryggheten varierar mellan stadens olika delar såväl som mellan olika grupper i befolkningen. Dessa variationer förklaras vanligen genom någon eller några av faktorerna nedan (Hale, 1996; Torstensson Levander, 2007): Sårbarhet: vissa grupper, bland andra kvinnor och äldre, rapporterar större otrygghet och upplever att de är särskilt sårbara vid utsatthet för brott. Brottsligheten i samhället: kännedom om brott, lokalt och nationellt. Egen utsatthet för brott eller om någon i din familj utsatts för brott. Närvaron av olika typer av ordningsstörningar i lokalområdet. Massmedias beskrivning av brottsligheten. Ett vanligt antagande, som dock inte är belagt med forskning, är att om man upplever att brottsligheten är hög i samhället eller i det område där man bor, så är man mer otrygg. Upplever man dessutom att det är den grova brottsligheten som ökar så ökar otryggheten ytterligare. Sambandet blir särskilt intressant att studera i en undersökning om trygghet i Malmö med tanke på den senaste tidens händelser i Malmö stad med bland annat dödsskjutningar och anlagda bränder. Händelserna har fått stor medial uppmärksamhet både lokalt och nationellt. En annan möjlighet är att den upplevda tryggheten framförallt är kopplad till andra faktorer än brott och utsatthet för brott. Detta är vanligtvis fallet i bostadsområden som karaktäriseras av låg brottslighet men samtidigt hög andel otrygga. I studier där man undersökt hur individuella egenskaper respektive områdesegenskaper påverkar trygghetsupplevelsen kan vanligtvis det mesta av variationen för 14

17 klaras med variationer i ålder, kön, och socioekonomisk situation (Mellgren, 2011). Detta är faktorer som inom forskning indikerar människors olika sårbarhet. Sårbarhet har beskrivits som bestående av personens uppskattade sannolikhet att bli utsatt för brott, känsla av kontroll över situationer samt en bedömning av konsekvenserna av utsatthet (Jackson, 2009). Att det mesta av variationen beror på individen själv och att trygghet därmed är en subjektiv upplevelse har lett till ett ifrågasättande av att mäta trygghet. Forskningsfältet är dock etablerat och metoder för att mäta just upplevelser är väl utvecklade. Det viktigaste är att man mäter det man avser att mäta (validitet) och att man gör det på ett tillförlitligt sätt (reliabilitet). Men det är viktigt att komma ihåg att det inte finns något entydigt samband mellan hot, brott och otrygghet som gäller för alla utan att upplevelsen av otrygghet varierar mellan människor och mellan olika platser. Ett alternativ till brottslighet och individuell sårbarhet som otrygghetsskapande faktor är olika former av fysiska och sociala ordningsstörningar som exempelvis ungdomsgäng, nedskräpning, skadegörelse, klotter och störande trafik. Den här förklaringsmodellen, mest känd som Broken Windows (Wilson & Kelling, 1982), handlar enkelt uttryckt om att närvaron av ordningsstörningar, oavsett om de är fysiska eller sociala, är en indikator för grövre brott som signalerar närvaron av så kallat stökiga personer, att ingen bryr sig i området och att den sociala kontrollen är låg. Människor som bor i områden där närvaron av ordningsstörningar är hög rapporterar oftare högre otrygghet och avstår oftare aktiviteter på grund av otrygghet. Detta kan leda till färre ögon på gatan och en försvagning av den informella sociala kontrollen vilket på sikt kan leda till fler (och grövre) brott i området. Forskning om brott och otrygghet har de senaste decennierna alltmer kommit att fokusera på sociala förhållanden i bostadsområden som förklaringar till varför brott koncentreras till vissa platser och varför människor i vissa områden är mer otrygga än andra. En sådan social process på områdesnivå är kollektiv styrka som beskriver invånares förmåga att gå samman och kontrollera sitt bostadsområde samt förhindra att brott och ordningsstörningar får fäste (Sampson m.fl., 1997). Den kollektiva styrkan påverkas av i vilken utsträckning invånarna delar samma normer och värderingar och 15

18 i vilken utsträckning de boende ingriper (antingen direkt genom att själva agera eller genom att larma polis) om de identifierar ett problem i bostadsområdet, exempelvis då ungdomar klottrar på väggar eller om det pågår ett slagsmål utanför bostaden (se bl.a. Sampson m.fl., 1997 och Mellgren, 2011). Enligt Furedi (2002) är en konsekvens av risksamhället en ökad rädsla för andra människor och socialt avståndstagande med sämre social sammanhållning som följd. Om en konsekvens av risksamhället är sämre social sammanhållning och avståndstagande är det särskilt viktigt att titta på lokalområdets sociala sammanhållning för att förstå upplevelsen av otrygghet. Anita Heber som forskar om medier, brott och otrygghet sammanfattar risksamhällets konsekvenser för individen så här: Den dagliga oron över den osäkra framtiden och det otrygga nuet, tillsammans med mediernas fokusering på brott och våld, skapar en upplevelse av att den egna säkerheten ständigt hotas. Därför uttrycks osäkerheten för framtiden som en personlig rädsla för brott. (Heber, 2007:22-23) Otrygghetens konsekvenser för individen och lokalområdet Otrygghet och oro att utsättas för brott påverkar inte bara den enskilda individens vardag utan har även konsekvenser för samhället i stort. De konsekvenser som diskuteras i den här rapporten är främst anpassning av individens livsstil i form av tillämpandet av brottspreventiva och trygghetsskapande strategier samt de effekter en otrygg befolkning har för lokalområdets sociala liv. Otrygghetens konsekvenser för lokalområdet En hög nivå av otrygghet riskerar att försvaga den informella sociala kontrollen (sannolikheten att någon ska gripa in och reagera på överträdelser) i lokalområden vilket i sin tur kan leda till en ökad risk att utsättas för brott. I områden där brottsnivån visserligen är låg, men där tydliga tecken på områdesförfall (nedskräpning, skadegörelse etc.) och en hög nivå av ordningsstörningar sänder signaler om brister i den sociala kontrollen och den lokala ordningen, kan de boende ändå ha en relativt hög grad av otrygghet. Detsamma gäller områden där de sociala nätverken är svaga (Hale, 1996). 16

19 Det är alltså inte med nödvändighet den grövre kriminaliteten som skapar otrygghet, utan de tecken på oordning eller fara som människor möter i vardagslivet, särskilt i det egna bostadsområdet. Resonemanget ovan styrks av resultaten i de svenska studier av brott och trygghet som hittills genomförts. Resultaten visar för det första att de områden med hög tätortsgrad, svag social integration och svag informell social kontroll (städer och i synnerhet de större städerna), har en större andel invånare som upplever sig otrygga och som har varit utsatta för brott. För det andra är upplevelsen av otrygghet och utsatthet för brott betydligt större i centrum områden och bostadsområden där allmännyttan äger en majoritet av bostäderna. Dessa områden är också de områden som har den svagaste sociala integrationen, det vill säga svaga lokala nätverk mellan de boende, och den svagaste informella sociala kontrollen, det vill säga de boende är i mindre utsträckning benägna att bry sig om och reagera på det som händer i området. Resonemanget ovan bygger på den redan nämnda teorin om Broken Windows (Wilson & Kelling, 1982; Kelling & Coles, 1996). Teorin får bland annat stöd i de trygghetsmätningar som tidigare gjorts på den vuxna befolkningen i Sverige (se t.ex. Wikström m.fl., 1997). Specifikt kan otryggheten medföra följande konsekvenser för ett lokalområde: Människor undviker vissa platser i bostadsområdet vilket kan få till följd att vissa platser blir så kallade no-go areas. Detta kan särskilt gälla dåligt upplysta platser som därmed upplevs som obehagliga. Konsekvensen är att människor slutar att vistas på dessa platser och de upplevs som än mer otrygga. Otrygghet i bostadsområdet kan leda till att människor väljer att flytta ifrån området. I förlängningen kan konsekvensen bli att den resursstarkare befolkningen flyttar ut och att det blir en koncentration av resurssvagare hushåll. En hög befolkningsmobilitet riskerar även att minska den sociala sammanhållningen och sociala kontrollen i ett bostadsområde, där följden kan bli att områdets brottsnivå ökar ytterligare. En tredje konsekvens av otrygghet är att de boende skyller sin otrygghet på aktörer i lokalområdet såsom fastighetsägarna, 17

20 detta leder till minskad legitimitet bland de boende (Hale, 1996). En trygg befolkning i ett tryggt område borde därmed vara en prioritet för de aktörer som ansvar för lokalområdet. Otrygghetens konsekvenser för individen brottspreventiva och trygghetsskapande strategier Rädsla kan medföra att man ändrar sina vardagsrutiner för att undvika situationer som upplevs som obehagliga. Antingen undviks vissa platser (den mörka parken), olika aktiviteter (gå på bio eller åka buss), vid olika tidpunkter (ta en kvällspromenad) eller i olika sammanhang (vänta vid centralstationen en sen kväll). En hypotes är att detta drabbar olika befolkningskategorier i varierande grad; kvinnor är mer rädda för att gå ute i mörkret, äldre är mer rädda att vistas utomhus. Användandet av dessa strategier är en konsekvens av otrygghet. Enligt Hindelang m.fl. (1978) blir individen försiktigare i sina vardagsaktiviteter om den känner oro inför att utsättas för brott, men det är inte vad man gör som förändras utan hur man gör det. I senare forskning har man dock funnit att oro för brott faktiskt påverkar, inte bara hur man utformar sin vardag, utan även vad man gör (Hale, 1996) eller avstår från att göra. Kvinnor avstår vanligtvis i större utsträckning än män från att utföra vissa rutinaktiviteter på grund av otrygghet. En otrygg befolkning som avstår från vissa aktiviteter kan i förlängningen leda till att den informella sociala kontrollen minskar och därmed att otryggheten och brottsligheten ökar ytterligare (Goodstein & Shotland, 1980). En studie av tågresenärers otrygghet och tillämpning av brottspreventiva och trygghetsskapande strategier i en given kontext (tågstation) visade att det är vanligt att människor använder sig av olika strategier för att hantera sin otrygghet (Mellgren, 2006). Exempel på sådana strategier är att undvika att köra bil till stationen av oro för inbrott och vandalisering, att ställa sig nära andra resenärer och att hålla särskild uppsikt över bagage. Studien visade också att oro för lindrigare brott som cykelstöld påverkade hela trygghets upplevelsen. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att människors trygghetsupplevelse sannolikt påverkas av omgivande faktorer som hur miljön är utformad fysiskt men även socialt, tidigare upplevelser av brott och kännedom om lokal och nationell brottslighet. Men 18

21 i vilken utsträckning dessa faktorer tillåts påverka en människas vardagsliv varierar med vem du är. Med detta som utgångspunkt kan vi granska sambandet mellan människors trygghetsupplevelser å ena sidan och kännedom om, eller erfarenheter av, brottslighet och upplevelser av närmiljön å den andra. Ovan har vi beskrivit en kunskapsram inom vilken otrygghet kan förstås. Flera olika förklaringsmodeller har beskrivits och sannolikt är det så att en kombination av faktorer påverkar otryggheten vilket gör det till ett svårt problem att angripa. Otrygghetens orsaker måste naturligtvis styra de eventuella åtgärderna för att öka tryggheten bland befolkningen och sannolikt varierar möjligheten att påverka beroende på vad otryggheten består i. Beror otrygghet på människors ångestbenägenhet är möjligheten mindre medan om otryggheten istället beror på hur en särskild plats är utformad, eller på särskilda personer som upplevs som hotfulla, är möjligheten troligtvis större att påverka det som upplevs som obehagligt och hotfullt. Här utgör en lokal områdesundersökning en viktig kunskapskälla. 19

22 3. Beskrivning av Oxie områdesundersökning, 2012 Oxie områdesundersökning bygger på den tradition av lokala undersökningar som utvecklades vid den idag nedlagda forskningsenheten vid Polishögskolan och Brottsförebyggande rådets före detta forskningsavdelning. Frågeformuläret som används i den här undersökningen bygger på det formulär som utvecklades inom det så kallade Stockholmsprojektet (Wikström, 1990). Undersökningsdesignen som utvecklades i början av 1990-talet var ett instrument för polisorganisationen att kartlägga nivåer och variationer av människors upplevda trygghet i närområdet och inkluderade frågor om både individ och miljö. Sådan kunskap är av central betydelse om man vill påverka denna upplevelse eller de förhållanden som påverkar den. Även polisens nuvarande årliga medborgarundersökningar bygger på dessa undersökningar. Idag genomförs regelbundet internationella, nationella och lokala trygghetsundersökningar med det övergripande syftet att förse myndigheter, kommuner och stadsdelsförvaltningar med information om utsatthet för brott och upplevelsen av trygghet (tillsammans med andra välfärdsindikatorer) i befolkningen. En enkel sökning på trygghetsundersökning/trygghetsmätning med hjälp av sökmotorn Google resulterar i cirka 5,500 träffar. Många av träffarna går till städers och kommuners hemsidor och gäller undersökningar som genomförts av polismyndigheter i samarbete med kommuner. I det här kapitlet presenteras undersökningens frågeområden, undersökningens uppläggning, urvalsförfarande, bortfall samt en översiktlig beskrivning av materialet. 20

23 Förutsättningar för trygghetsskapande strategier Vid en diskussion kring strategier, åtgärder och prevention är det av stor vikt att urskilja olika typer av interventioner med olika mål. Trygghetsskapande arbete är främst åtgärder som ämnar öka tryggheten i befolkningen genom att påverka de faktorer, både fysiska och sociala, som påverkar människors upplevda trygghet. Brottsförebyggande åtgärder är insatser som avser att minska brottsligheten och dess konsekvenser. 1 Samtidigt som det kan vara svårt att separera trygghetskapande åtgärder från brottsförebyggande åtgärder är det viktigt att vara medveten om att de båda inte nödvändigtvis har samma mål (Wikström & Torstensson, 1997). Med andra ord medför inte alltid ett brottsförebyggande arbete med dess specifika mål en ökad trygghet bland befolkningen och vice versa. Utifrån en sådan definition kräver framgångsrika åtgärder en noga utvecklad preventionsteori som bygger på kunskap om det specifika problem som ska åtgärdas (otrygghet). En sådan teori kan sedan fungera som en plattform för det förebyggande arbete som ska genomföras och kan även förse de inblandade och mest lämpade aktörerna med en specifik kontext inom vilken förebyggande aktiviteter kan planeras och samordnas. En framgångsrik strategi kan sammanfattat sägas vara: Baserad på kunskap och teori om det aktuella problemet. Inriktad mot de faktorer som påverkar problemet. Områdesbaserad och genomförd av lokala aktörer med god kännedom om lokala förhållanden. Multisektoriell, det vill säga genomföras tillsammans med andra preventionsområden och insatser. Det bör dock poängteras att ett multisektoriellt tillvägagångssätt måste tillämpas med försiktighet. Wikström (2007) framhåller återkommande problem, så kallade fallgropar, inom det brottspreventiva arbetet och påpekar bland annat riskerna med att implementera flera olika interventioner samtidigt. Tanken att låta tusen blommor blomma och att någon av de implementerade interventionerna borde ge effekt äventyrar potentiella utvärderingar av arbetet. Vilka 1 Det brottspreventiva arbetet delas vanligtvis in i två huvudgrupper. Social brottsprevention som avser att minska benägenheten hos individer att begå brott och situationell brottsprevention som ämnar minska antalet tillfällen för brott att begås (Wikström & Torstensson, 1997). 21

24 strategier hade en faktisk effekt och hur bör det fortsatta arbetet för (i detta fall) en ökad trygghet fortsätta? För att en insats ska kunna användas och vid ett senare skede bedömas är det alltså av yttersta vikt att den kan utvärderas på ett tillförlitligt sätt (Wikström & Torstensson, 1997). För att en undersökning likt Oxie områdesundersökning ska vara av nytta bör den resultera i, åtminstone delvis, följande information: En tydlig beskrivning av problemet. Genom kunskap och teori identifiera påverkansfaktorer av otrygghet. Identifiera särskilt otrygghetsskapande platser och miljöer. Identifiera särskilt otrygga befolkningsgrupper. Med dessa utgångspunkter går vi vidare med att presentera undersökningens frågeområden och innehåll samt undersökningens upplägg och genomförande. Frågeområden och innehåll Undersökningen innehåller frågor som rör allt från utsatthet för brott till hur kontakten med grannarna ser ut och om det finns något särskilt som man tycker om eller inte tycker om med sitt bostadsområde. Frågeundersökningar som den här är ofta fokuserade på utsatthet för brott samt rädsla och oro, men vi vet från tidigare forskning att helhetsupplevelsen påverkas av andra faktorer än brott och genom att ställa varierande typer av frågor är förhoppningen att kunna presentera en flerdimensionell bild av hur Oxieborna upplever sitt område. De frågeområden som behandlas i denna rapport är trivsel och social sammahållning, lokala problem, brottsutveckling och utsatthet för brott, (o)trygghet, oro för brott och upplevd risk; trygghetsskapande strategier och konsekvenser av otrygghet och avslutningsvis särskilda händelser. Utöver dessa frågeområden ingick frågor om respondenternas bakgrund (kön, ålder, civilstånd, boendeform etc.) för att kunna identifiera särskilt otrygga grupper. En majoritet av frågorna hade fasta svarsalternativ, d.v.s. att respondenterna fick ta ställning till på förhand givna svar på diverse frågor och påstående. Enbart denna typ av svarsalternativ riskerar att ge en ytlig bild av befolkningens trygghetsupplevelse. Av denna anledning inkluderades även ett antal frågor där möjlighet gavs till öppna 22

25 svar och att förklara sin oro eller ge exempel på otrygga platser, varför de upplevedes som otrygga etc. Vi tror att kombinationen av fler frågeområden tillsammans med öppna svarsalternativ bidrar till en beskrivning av helhetsupplevelsen av området, placerar oro och otrygghet i ett sammanhang och låter flera bilder av närområdet representera Oxie, inte bara en samlad problembild. Trivsel och social sammanhållning Gällande trivsel tillfrågades respondenterna bland annat huruvida det fanns något särskilt i bostadsområdet som de tyckte om respektive inte tyckte om, men även om de vid fritt val skulle välja att flytta från sin nuvarande bostad och i så fall vart. Andra aspekter av trivselfrågor berörde sociala nätverk (t.ex. att man pratar med sina grannar), social sammanhållning (att boende i området är pålitliga och hjälpsamma) samt förväntad informell social kontroll (att boende skulle göra någonting åt problem i bostadsområdet gällande klotter, skadegörelse, m.m.). Lokala problem De problem som respondenten skulle ta ställning till gällde i vilken utsträckning trafik, nedskräpning, skadegörelse, störande grannar, berusade personer, folk som bråkar och slåss samt störande ungdomsgäng utgör ett problem i bostadsområdet. För att komplettera bilden av de problem som förekommer i området gavs de svarande möjlighet att i öppna svar beskriva vad de upplevde som problematiskt. På så sätt bygger analysen i den här undersökningen på de boendes definition av vilka problemen är i större utsträckning än om enbart fasta svarsalternativ förekommit. Brottsutveckling och utsatthet för brott I det tredje frågeområdet ingår frågor om hur respondenterna upplever att brottsligheten i Malmö i allmänhet och i Oxie i synnerhet utvecklats under de senaste tre åren. Dessutom tillfrågades respondenterna om de blivit utsatta för brott, såväl egendom- som personbrott, under de senaste tolv månaderna. (O)trygghet, oro för brott och upplevd risk Frågeområdet (o)trygghet, oro för brott och upplevd risk innehåller frågor om respondenternas upplevelse av trygghet generellt i lokalområdet, mer specifikt om oro inför att utsättas för specifika brott 23

26 samt hur de upplever sannolikheten att de ska bli utsatta för något brott. I frågeområdet ingår även frågor om det finns lokala platser som upplevs som särskilt otrygga och obehagliga. Trygghetsskapande strategier och konsekvenser av otrygghet En vanlig konsekvens av otrygghet är att anpassa sina vardagsrutiner genom att exempelvis avstå från att utföra vissa aktiviteter, att ta omvägar för att undvika vissa personer eller att helt avstå från att gå ut på kvällen i bostadsområdet. Enkäten innehöll frågor kring om man valt att avstå från att utföra eller delta i aktiviteter, om man avstått ifrån att gå ut eller tagit en annan väg för att undvika obehagliga platser eller personer. Särskilda händelser Vi inkluderade en fråga i enkäten där respondenterna ombads ta ställning till om de påverkats negativt av den senaste tidens händelser i Malmö med bland annat dödsskjutningar. I en följdfråga gavs möjlighet att förklara på vilket sätt man påverkats. De flesta frågorna i enkäten behandlar problem, trivsel och samman hållning i förhållande till bostadsområdet, där ett bostadsområde definieras som: det direkta området runt respondentens hus och ett område inom ett par minuters gångavstånd från hemmet (anslutande gator, hus, affärer, parker och liknande). Undersökningens upplägg Oxie områdesundersökning genomfördes som en surveyundersökning med postenkäter. Med hjälp av SPAR (Statens Person- och Adress-Register) skapades en urvalsram bestående av personer mellan 16 och 85 år som vid urvalstillfället var folkbokförda på adresser i stadsdelen. Därefter drogs ett obundet slumpmässigt urval av 1000 individer. Urvalet motsvarar drygt åtta procent av befolkningen i Oxie vid undersökningstillfället, då det totala antalet invånare den 1 januari 2012 var Det första utskicket genomfördes i slutet av april 2012 och följdes av ytterligare två påminnelser (innehållandes en ny enkät samt en skriftlig påminnelse) i slutet av maj och slutet av juni. Respondenterna informerades om praktiska detaljer kring studien, till exempel det slumpmässiga urvalet och vikten av respondentens deltagande, 2 Se avsnittet Befolkning på 24

27 men även information gällande undersökningens syfte och hur respondenternas svar behandlas konfidentiellt. Svarsfrekvens och bortfall Ett problem med surveyundersökningar är det externa och interna bortfallet. Såväl det externa (de respondenter som av någon anledning inte kan, vill eller har möjlighet besvara enkäten) som det interna bortfallet (då respondenten utelämnat svar, kryssat i flera alternativ på envalsfrågor etc.) riskerar att påverka undersökningens reliabilitet och därmed även de slutsaser som dras ur materialet. Det externa bortfallet medför i första hand att eventuella undergrupper i populationen blir underrepresenterade. Exempel på sådana är kriminellt belastade individer eller individer med andra sociala problem (Brottsförebyggande rådet, 2000) samt bland invånare med begränsade svenskkunskaper (Wikström, 1991). Dessutom framhålls i den årligen genomförda Nationella trygghetsundersökningen (NTU) att såväl yngre som äldre åldersgrupper tenderar i högre grad att avstå medverkan i jämförelse med andra åldersgrupper (Brottsförebyggande rådet, 2013). Detta medför således att denna studie med största sannolikhet kommer att representera den konventionella befolkningens erfarenheter och åsikter kring den samlade områdesbilden, vilket är ofta förekommande i studier av detta slag (se t.ex. Wikström m.fl., 1997 och Torstensson, 1999). Även det interna bortfallet påverkar studiens tillförlitlighet, då svar har utelämnats eller förbisetts av respondenten, och inte bidrar till den samlade bedömningen av en viss erfarenhet eller åsikt bland befolkningen. Sammanställningen av det insamlade materialet visar att 502 ifyllda enkäter returnerats till forskningsteamet, vilket motsvarar 50,2 procent av det totala urvalet. Denna siffra bör självfallet vara så hög som möjligt för att kunna ge en generaliserbar bild av Oxiebefolkningens åsikter och erfarenheter gällande sitt bostadsområde. Utöver de besvarade enkäterna erhölls direkt eller indirekt information kring 50 av de respondenter som på grund av olika skäl inte haft möjlighet och/eller lust att besvara enkäten (se Tabell 1). Av dessa 50 respondenter räknas de som genom uppgift konstaterats avlidna eller utflyttade bort, vilket således minskar det totala urvalet till 978 individer vilket i sin tur ökar den totala svarsfrekvensen till 51,3 procent. 25

28 Tabell 1. Urval och bortfall Antal Procent Bruttourval 1000 Övertäckning (avlidna/utflyttade) 22 Nettourval Svarande 502 Bortfall 498 Sjukdom/ålderdom 2 vill ej delta 24 Flyttat 8 giltig eftersändning saknas 12 Avliden 2 Övrigt 2 Okänd anledning 448 Deltagandet i olika undersökningar har minskat generellt de senaste åren och denna trend märks både i Sverige och internationellt. En förklaring till det minskade deltagandet i undersökningar som använder sig av postenkäter är att det genomförs alltfler enkäter vilket leder till en viss undersökningströtthet. Men även undersökningar som använder telefonintervjuer drabbas av ett minskat deltagande bland annat på grund av att fler anmäler sig till spärregistret (NIX). Som exempel kan nämnas att deltagandet i Statens Folkhälsoinstituts nationella folkhälsoenkät Hälsa på lika villkor minskat från 60,8 procent 2004 till 52,1 år 2010 (Boström, 2010) och deltagandet i NTU har sedan 2006 minskat från 78 procent till 67,6 procent 2012 (Brottsförebyggande rådet, 2013). Bortfallet i NTU har ökat ungefär lika mycket bland män och kvinnor men i åldersgruppen år har bortfallet ökat betydligt. Bland de över 66 år har bortfallet istället minskat. En annan förklaring till den låga svarsfrekvensen är att den här undersökningen skiljer sig från till exempel polisens årliga mätning genom att vara mer omfångsrik och innehålla frågor som kräver öppna svar. Båda dessa faktorer har visat sig påverka svarsfrekvensen negativt (Litzén, 2006). En viss avvägning mellan värdet av hög svarsfrekvens och värdet av att fånga in fler dimensioner och få befolkningens upplevelser doku 26

29 menterade måste alltså göras. I det här fallet bedömde vi att det var viktigast att få en så mångfacetterad bild som möjligt av hur boende i Oxie uppfattar sitt lokalområde för att tillhandahålla bästa möjliga underlag för lokala aktörer och uppfylla undersökningens syfte. En möjlighet att ge öppna svar var ur det här perspektivet särskilt betydelsefullt. Beskrivning av materialet För att uppskatta materialets generaliserbarhet jämfördes det insamlade materialet med registerdata om den demografiska kompositionen i Oxie avseende kön, ålder, utländsk bakgrund, utbildningsnivå och bostädernas upplåtelseform. 3 Kvinnor är representerade i något högre utsträckning än män, vilket inte är ovanligt i studier av det här slaget (se ex. Torstensson, 1999). En jämförelse mellan registerdata och det förliggande materialet pekar på marginella skillnader mellan populationen och urvalet gällande utländsk bakgrund och bostädernas upplåtelseform. De största skillnaderna mellan populationen och det föreliggande materialet avser ålder, nämligen åldersgrupperna 45 till 64 år samt 65 till <80 år. De skillnader mellan urval och population i ålder som framgår ur Tabell 2 var väntade då trenden från bland annat NTU visar att den äldre åldersgruppen svarar i något högre utsträckning än den yngsta. Trots dessa skillnader mellan det slumpmässiga urvalet och den totala populationen gällande åldersstruktur, är det ett material som återspeglar Oxies befolkning på ett adekvat sätt genomfördes en liknande undersökning som omfattade hela Malmö (Torstensson, 1999). För vissa frågeområden kommer jämförelser att göras med hur boende i Oxie svarade för 14 år sedan. Vissa resultat kommer även att redovisas i relation till polisens trygghetsmätning i Malmö från Det är dock svårt att jämföra undersökningar med varandra eftersom de genomförts på delvis olika sätt metodologiskt. Utifrån syftet att bidra med ett komplement till polisens trygghetsundersökningar bland den vuxna befolkningen görs även vissa jämförelser med resultatet från NTU. Observera att NTU endast används som ett exempel och att jämförelser bör tolkas med försiktighet eftersom det även här rör sig om olika material med delvis olika formulerade frågor och definitioner. 3 Se avsnittet Områdesfakta för Malmö 2008: Delområden på 27

30 Tabell 2. Demografisk komposition över Oxie stadsdel, Malmö stad registerdata 2008 (N=11234), i jämförelse med surveydata (N=502) Variabel Registerdata % Surveydata % Kön Ålder 1 Män Kvinnor Bortfall (%) = år år år år Utländsk bakgrund Bortfall (%) = 4 Födda i utlandet Utbildningsnivå (20-64 år) 2, 3 Bortfall (%) = 2 Förgymnasial Gymnasial Eftergymnasial Bostadsupplåtelseform Bortfall (%) = 10 Hyresrätt 8 9 Bortfall (%) = 3 1. notera att andelen procent i registerdata representerar hela populationen i Oxie. Andelen procent i surveydata återspeglar emellertid andelen procent i åldrarna 16 till 85 år. 2. klassificering har genomförts med definitioner ur svensk utbildningsnomenklatur (SUN) (se SCB, 2000). 3. Respondenter som angett annan skolutbildning (6 procent) eller folkhögskola (2 procent) har ej kategoriserats p.g.a. brist på relevant information för klassificering enligt SUN. Majoritet bor i villa eller radhus Respondenterna som deltog i Oxie områdesundersökning tillfrågades om de ägde eller hyrde sin bostad. Av de svarande (n=485) bodde knappt var tionde person (9,5 procent) i en hyrd bostad och 28

31 resterande ägde sin bostad. I efterföljande fråga ombads respondenterna ange vilken typ av bostad de förfogade över. Bland de svarande (n=492) bodde nio av tio (89,2 procent) i antingen villa eller radhus. Av de respondenter som svarade på hur deras bostadsområde var utformat (n=490) uppgav merparten (83,5 procent) att de bodde i ett område bestående av huvudsakligen enfamiljshus (villa- och/eller radhusområde), medan resterande uppgav att de bodde i områden som huvudsakligen bestod av antingen flerfamiljshus (8,8 procent) eller blandad bebyggelse (7,8 procent). Oxie är alltså ett delområde som domineras av enfamiljshus. Familj Respondenterna ombads även svara på en fråga rörande sin nuvarande familjestruktur. Av de respondenter som besvarade frågan (n=467) var den huvudsakliga delen samboende eller gift utan hemmavarande barn under 18 år (53,5 procent). Drygt var tredje respondent (31,5 procent) var gift eller sambo med hemmavarande barn under 18 år. Knappt en tiondel av respondenterna (12,4 procent) var ensamstående utan hemmavarande barn under 18 år medan en avsevärt mindre del (2,6 procent) var ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. Denna fråga medförde ett relativt stort internt bortfall (7 procent), vilket delvis kan bero på att yngre respondenter (som vid undersökningstillfället fortfarande bodde inneboende hos sina föräldrar) samt de respondenter som var gifta, sambo eller ensamstående med barn över 18 år inte fann ett adekvat svarsalternativ och således utelämnade svar på denna fråga. Sysselsättning Bland de avslutande frågorna ombads respondenterna ange huruvida de förvärvsarbetade föregående vecka (respondenterna ombads svara ja även om de var tillfälligt frånvarande på grund av exempelvis kortvarig sjukdom eller liknande). Av de svarande (n=486) förvärvsarbetade merparten (60,3 procent). Bland de respondenter som svarade att de inte arbetade och som beskrev sin alternativa sysselsättning (n=196) var merparten pensionerade inklusive förtidseller sjukpensionerad och änkepensionerad (62,2 procent). Ansenligt färre var studerande (16,3 procent) alternativt arbetslösa, permitterade eller väntande på arbete (8,7 procent). Endast en mindre 29

32 andel respondenter arbetade i eget hushåll, var sjukskrivna eller hemmafru/man (3,1 procent) alternativt tjänstledig/föräldraledig (3,1 procent) medan resterande angav någon annan typ av sysselsättning (6,6 procent). Resultat Resultatredovisningen är indelad i två delar. I den första delen som består av kapitel 4, 5 och 6 presenteras de resultat som handlar om trivsel och social sammanhållning, upplevelsen av lokala problem och utsatthet för brott bland de som besvarat enkäten. I resultatredovisningens andra del presenteras de resultat som rör de olika dimensioner av otrygghet som undersöktes, mer specifikt allmän otrygghet, oro för brott, riskuppfattning och konsekvenser av otrygghet. Kapitel 7 redovisar i vilken utsträckning de boende i Oxie känner otrygghet när de vistas ute i bostadsområdet och om det finns särskilda platser som upplevs som obehagliga. I detta kapitel presenteras även de resultat som rör oro för brott och den uppfattade risken att utsättas för brott. Kapitel 8 handlar om i vilken utsträckning människor tillämpar trygghetsskapande strategier och konsekvenser av otrygghet diskuteras. Kapitel 9 uppmärksammar hur händelser utanför det egna bostadsområdet kan påverka människors trygghetsupplevelse. I kapitel 10 presenteras en tänkbar modell för att förklara vad människors oro för brott beror på. I kapitel 11 presenteras resultatet från ungdomsundersökningen. 30

33 4. Trivsel och social sammanhållning Enkäten innehöll flera frågor som handlade om trivsel och uppfattningen om olika typer av problem i bostadsområdet. I områden med hög befolkningsomflyttning och där de boende, om de hade möjlighet, skulle välja att flytta ifrån sitt område är det sannolikt så att de boende trivs sämre och inte är lika engagerade i vad som händer i området jämfört med områden där de boende är bosatta under en längre tid. Vi frågade de boende hur länge de varit bosatta i sin nuvarande bostad. Vi ställde även frågan: Om du fick välja fritt, skulle du då flytta från din nuvarande bostad? Svarsalternativen var ja, helt säkert, ja, ganska säkert, nej och vet ej. De som svarat ja på frågan fick följdfrågan: Om du skulle välja att flytta ifrån din nuvarande bostad, var skulle du vilja flytta då? Svarsalternativen var: inom samma bostadsområde, till en annan del av Oxie, till en annan del av Malmö och utanför Malmö. Befolkningsstabiliteten i Oxie är bland de som svarat hög. Drygt hälften av respondenterna (57,5 procent) har varit bosatta i sin nuvarande bostad längre än tio år, medan betydligt färre har varit bosatta mellan fem och tio år (16,2 procent) och mellan ett och fem 31

34 år (22,3 procent). Endast en liten del respondenter har varit bosatta i sin nuvarande bostad i mindre än ett år (4,0 procent). 4 Respondenterna tillfrågades även huruvida de (vid helt fritt val) skulle vilja flytta från sin nuvarande bostad. Resultaten visar (n=491) att knappt var fjärde antingen helt säkert (10,2 procent) eller ganska säkert (14,7 procent) skulle vilja flytta från sin nuvarande bostad. En följdfråga bland de svarande (n=439) visade att drygt sju av tio respondenter vid helt fritt val antingen skulle välja att flytta till en annan del av Malmö (35,3 procent) eller till en annan plats utanför Malmö (35,1 procent). Resterande respondenter skulle välja att antingen flytta inom sitt nuvarande bostadsområde (15,9 procent) eller till en annan del av Oxie (13,7 procent). Områdets förändring Relaterat till stabilitet och flyttningsbenägenhet är upplevelsen av hur området förändrats, antingen positivt eller negativt. I enkäten inkluderades tre påståenden om utvecklingen i bostadsområdet de senaste fem åren. Svarsalternativen var förbättrats, varit ungefär detsamma och försämrats. De senaste 5 åren har säkerheten i mitt bostadsområde De senaste 5 åren har sammanhållningen mellan de som bor i mitt bostadsområde De senaste 5 åren har nedskräpningen i mitt bostads område Tabellen som följer visar hur svaren fördelat sig. En majoritet svarar på samtliga påståenden att utvecklingen i bostadsområdet de senaste fem åren varit ungefär densamma. Mellan sju och nio procent anser att säkerheten, den sociala sammanhållningen och nedskräpningen försämrats. Andelen som tycker att bostadsområdet förbättras är ungefär densamma. 4 Något som även överensstämmer med registerdata från Malmö stad där befolkningsmobiliteten bland invånarna i Oxie låg på ca 10 procent, vilket var lägre än stadsdelsgenomsnittet och lägre andelar återfanns endast i Limhamn-Bunkeflo och Husie (se avsnittet Områdesfakta för Malmö 2008: Delområden på 32