Europaparlamentets resolution om befolkning och utveckling - 10 år efter Förenta nationernas konferens i Kairo 1994 (2003/2133(INI))

Transkript

1 P5_TA(2004)0154 Befolkning och utveckling Europaparlamentets resolution om befolkning och utveckling - 10 år efter Förenta nationernas konferens i Kairo 1994 (2003/2133(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av åtgärdsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling, vilken hölls i Kairo mellan den 5 och 13 september 1994; ett program som antogs av 179 deltagande stater, med beaktande av de viktigaste åtgärderna för fortsatt genomförande av åtgärdsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling, vilka antagits vid FN:s generalförsamlings 21:a specialsession mellan den 30 juni och 2 juli 1999 i New York, med beaktande av FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, i vars artikel 25.1 hälsan räknas som en av de mänskliga rättigheterna, med beaktande av de strategiska målen för hälsa, i den form de antogs vid världskvinnokonferensen i Peking 1995 och bekräftades vid FN:s generalförsamlings 23:dje specialsession mellan den 5 och 9 juni 2000 i New York med temat Kvinnor 2000: jämställdhet, utveckling och fred för det 21:a århundradet (Peking + 5), med beaktande av millenniemålen för utveckling, vilka antogs vid FN:s millennietoppmöte mellan den 6 och 8 september 2000, med beaktande av den överenskommelse som antogs vid konferensen i Monterrey om utvecklingsfinansiering den 22 mars 2002, med beaktande av konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor (Cedaw) av den 7 november 1967, med beaktande av Wienkonferensen om mänskliga rättigheter 1993, vid vilken man uttryckligen erkände kvinnors rättigheter som en del av de mänsklig rättigheterna och fördömde brott mot kvinnans sexuella självbestämmanderätt som begås på grundval av kultur och tradition, med beaktande av Johannesburgförklaringen om hållbar utveckling, vilken antogs den 4 september 2002 av konferensen om hållbar utveckling, med beaktande av Europarådets resolution om effekterna av Mexico City Policy för det fria valet av preventivmedel i Europa (resolution 1347 (2003)1), med beaktande av konventionen om barnets rättigheter, vilken antogs och öppnades för undertecknande, ratificering och anslutning genom FN:s generalförsamlings resolution 44/25 av den 20 november 1989, PE \ 1

2 med beaktande av den europeiska befolkningskonferens som hölls den januari 2004 i FN:s ekonomiska kommitté för Europa och där man diskuterade frågor av betydelse för Europa, Nordamerika och länderna i före detta Sovjetunionen, bl.a. demografi, sexuell och reproduktiv hälsa och de därtill hörande rättigheterna, och dessutom särskilt tog upp givarländernas genomförande av åtgärdsprogrammet från Kairo i utvecklingsländerna, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1567/2003 av den 15 juli 2003 om stöd för strategier och åtgärder avseende reproduktiv och sexuell hälsa och därtill hörande rättigheter i utvecklingsländerna 1, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1568/2003 av den 15 juli 2003 om stöd för att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar (hiv/aids, tuberkulos och malaria) i utvecklingsländer 2, med beaktande av artikel 25.1 c och d och artikel 31 i partnerskapsavtalet mellan AVS-länderna och EU, undertecknat i Cotonou i juni , med beaktande av sin resolution av den 4 juli 1996 om uppföljningen av den internationella Kairokonferensen om befolkning och utveckling 4, med beaktande av den resolution som antogs vid den gemensamma parlamentariska AVS- EG-församlingens möte i Togo den 29 oktober 1997 och handlade om den betydelse som FN:s världskonferenser mellan 1990 och 1996 har för samarbetet mellan Europeiska unionen och AVS-länderna mot bakgrund av Lomé-konventionen 5, med beaktande av resolutionen om uppföljning av fjärde världskvinnokonferensen (Peking, 1995), vilken antogs i Abuja (Nigeria) 6 den 23 mars 2000 av den gemensamma parlamentariska församlingen för partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stilla havet och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2000 om uppföljningen av åtgärdsplattformen från Peking 7, med beaktande av den resolution om resultaten från det extraordinarie sammanträdet i Förenta nationernas generalförsamling den 5 9 juni 2000 på temat Kvinnor 2000: Jämställdhet, utveckling och fred för 2000-talet, vilken antogs i Bryssel (Belgien) den 12 oktober 2000 av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen 8, med beaktande av den resolution om import och lokal tillverkning av generiska läkemedel, vilken antogs i Libreville (Gabon) den 22 mars 2001 av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen 9, EUT L 224, , s. 1. EUT L 224, , s. 7. EGT L 317, , s. 3. EGT C 211, , s. 31. EGT C 96, , s. 19. EGT C 263, , s. 41. EGT C 59, , s EGT C 64, , s. 49. EGT C 265, , s /PE

3 med beaktande av de resolutioner om hiv/aids, vilka antogs den 23 mars 2000 i Abuja (Nigeria) 1 liksom den 1 november 2001 i Bryssel (Belgien) 2, av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, med beaktande av den resolution om funktionshindrades och äldre personers rättigheter i AVS-länderna, vilken antogs den 1 november 2001 i Bryssel (Belgien) 3 av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2002 om Europeiska unionens politik gentemot partnerskapsländerna i Medelhavsområdet för att främja kvinnors rättigheter och lika möjligheter i dessa länder 4, med beaktande av den resolution om smittsamma sjukdomars inverkan på hälsa, ungdomar, äldre och funktionshindrade, vilken antogs den 21 mars 2002 i Kapstaden (Sydafrika) 5 av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet handlingsprogram för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i gemenskapens utvecklingssamarbete 6, med beaktande av sin resolution av den 20 september 2001 om kvinnlig könsstympning 7 samt sin resolution av den 3 juli 2002 om sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa 8, med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 februari 2003 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om stöd för strategier och åtgärder avseende reproduktiv och sexuell hälsa och därtill hörande rättigheter i utvecklingsländerna 9, med beaktande av den resolution om barns rättigheter och framför allt om situationen för barnsoldater, vilken antogs den 15 oktober 2003 i Rom (Italien) 10 av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, med beaktande av resolutionen från den hiv/aidskonferens som anordnades under det irländska ordförandeskapet i Dublin den februari 2004, med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och samarbete och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5-0055/2004), och av följande skäl: A. Åtgärdsprogrammet från den internationella konferensen i Kairo 1994 om befolkning och EGT C 263, , s. 44. EGT C 78, , s. 66. EGT C 78, , s. 64. EGT C 284 E, , s EGT C 231, , s. 57. EUT C 131 E, , s EUT C 77 E, , s EUT C 271 E, , s EUT C 43 E, , s EUT C 26, , s. 17. PE \ 3

4 utveckling antogs av 179 deltagande stater. Detta program och den samsyn som nåddes vid konferensen bekräftades på nytt fem år senare i samband med granskningen av programmet. B. Framför allt kvinnor och barn lever under fattigdomsgränsen, och det är då särskilt kvinnor och flickor som undanhålls utbildning. 57 procent av alla barn som inte får någon grundläggande skolgång är flickor. Såväl yngre som äldre kvinnor befinner sig därför i ett ofördelaktigt läge även när det gäller tillgång till familjeplaneringsåtgärder. C. Vid konferensen i Kairo kom tyngdpunkten att vila på en rad mål beträffande befolkning och utveckling, bl.a. hållbar ekonomisk tillväxt, utrotning av fattigdom, utbildning, jämställdhet, minskning av dödligheten bland spädbarn, barn och mödrar, och för första gången de enskilda kvinnornas och männens behov och rättigheter på reproduktionens område i stället för abstrakta befolkningspolitiska målsättningar. D. Alla har rätt att åtnjuta bästa tänkbara fysiska och psykiska hälsa. Programmen för reproduktiv hälsa bör därför utan någon form av tvång tillhandahålla så många tjänster som möjligt. Alla par och alla enskilda individer måste ha rätt att fritt och på eget ansvar bestämma om hur många barn de vill ha och när de vill få dem. Alla måste också få tillgång till upplysning om familjeplanering och förebyggande av graviditeter samt medel för detta ändamål 1. E. Sexualundervisning och familjeplaneringstjänster måste uttryckligen även inbegripa männens ansvar för den reproduktiva hälsan hos deras partner och en familjeplanering som ser till hela familjen. F. Enligt åtgärdsprogrammet skall alla människor i de åldrar som det berör så snabbt som möjligt och senast fram till 2015 tillförsäkras reproduktiv hälsa via systemet för bashälsovård 2. G. Åtgärdsprogrammet för uppnåendet av millenniemålen måste ovillkorligen genomföras i praktiken, också med tanke på tillförsäkrandet av reproduktiv hälsa, eftersom tre av dessa mål står i direkt samband med den reproduktiva hälsan (minskad barnadödlighet, bättre mödrahälsovård och bekämpning av hiv/aids, malaria och andra sjukdomar). Det är accepterat i vida kretsar att det råder ett sammanhang mellan fattigdomsbekämpning, kvinnors tillgång till bildning och utbildning och sexuell och reproduktiv hälsa och därför är satsningar på detta område särskilt givande. H. Det är beklagligt att de sammanlagda utgifterna (inberäknat krediter och betalningar från FN) under 2000 dock uppgick till endast 45,6 procent av det mål som uppställts för detta år i åtgärdsprogrammet. Givarländerna betalade endast 45 procent av den andel ekonomiska resurser som kom an på dem enligt åtgärdsprogrammet från Kairo, medan utvecklingsländerna nådde upp till 76 procent. I. Alla givarländer upplever inte i lika hög grad detta tema som förpliktande. Därför råder det en påfallande brist på ekonomiska resurser för området sexuell och reproduktiv hälsa, trots att Europeiska unionen spelat en nyckelroll, både genom att på kort sikt ställa medel till förfogande och även genom att stödja åtgärdsprogrammet med lagstiftningsåtgärder. 1 2 Åtgärdsprogrammet från Kairo, princip 8. Åtgärdsprogrammet från Kairo, punkt /PE

5 J. Vid den internationella parlamentsledamotskonferensen i Ottawa 2002 om genomförandet av åtgärdsprogrammet från Kairo förband sig parlamentsledamöterna att arbeta för att mellan fem och tio procent av de nationella budgetarna skall gå till frågor som har med befolkning och sexuell och reproduktiv hälsa att göra. K. Vid den europeiska befolkningskonferensen, som anordnades av FN:s ekonomiska kommitté för Europa tillsammans med flera parlamentsledamöter och frivilligorganisationer, bekräftades att åtgärdsprogrammet från Kairo uttryckligen skulle användas som gemensamt underlag för åtgärder inom området för sexuell och reproduktiv hälsa och de därtill hörande rättigheterna. L. Enligt Mexico City Policy betalas inga USAID-medel ut till sådana utländska organisationer som utan pengar från Förenta staterna utför, hänvisar till, ger rådgivning om eller förespråkar abort, oavsett om abort är lagligt eller inte i landet i fråga. De problem som skulle lösas genom Mexico City Policy har förvärrats: eftersom kliniker läggs ned och det blir svårare att få tillgång till reproduktiva hälsovårdstjänster har allt färre fattiga kvinnor runt om i världen råd med preventivmedel. Detta leder till en ökning av oönskade graviditeter och följaktligen många, ofta osäkra, aborter, som i sin tur leder till en ökning av mödradödligheten. M. Behovet av att garantera jämställdhet anses inte längre bara vara en fråga om rättigheter och goda styrelseformer utan i allt högre grad också en fråga om ekonomisk effektivitet, eftersom jämställdhet ofta har en positiv inverkan på samhällets välbefinnande överlag. N. Det är beklämmande att det i vissa delar av världen råder en övertygelse om att män, felaktigt, är mer värda än kvinnor. Detta tvingar fram selektiva aborter på grundval av det ofödda barnets kön samt mord på nyfödda flickebarn. Det här framgår till exempel av att man vid folkräkningen i Kina 2000 noterade ungefär 120 födda gossebarn på 100 flickebarn. Efter vad Unicef kommit fram till kommer det om några år att finnas ungefär 50 miljoner män i landet som aldrig får någon hustru. O. Kulturella, religiösa, sociala och ekonomiska värderingar samt situationen med avseende på respekten för mänskliga rättigheter är faktorer som ofta motverkar kvinnornas frigörelse och självbestämmande. P. Överallt i världen faller flickor och kvinnor offer för samhällsstrukturellt våld. Detta tar sig uttryck i manligt våld i hemmet eller våld utfört av militär, våldtäkter i krigs- och krissituationer, påtvingade graviditeter, sexuellt utnyttjande, tvångsprostitution av flickor och kvinnor i alla åldrar, könsstympning, tvångsäktenskap, övergivande eller försäljning av nyfödda flickebarn och så vidare. Gemensamt för allt detta är att det är fråga om en kränkning av de allmänna mänskliga rättigheterna samt självbestämmanderätten i sexuella frågor och en allvarlig risk för kvinnors reproduktiva och psykiska hälsa. Q. Enligt undersökningar från FN är var tredje graviditet över hela världen oönskad eller oplanerad och över 300 miljoner par saknar tillgång till preventivmedel, något som ofta leder till att kvinnor låter göra abort under otrygga betingelser, vilket ofta får grava konsekvenser för hälsan och rentav kan leda till döden. R. Graviditeter och barnafödande kostar årligen mer än kvinnor livet, och enligt millenniemål nr 5 skall mödradödligheten minskas med tre fjärdedelar. Bristen på bashälsovårdstjänster och reproduktiva hälsovårdstjänster och upplysning, t.ex. prenatal PE \ 5

6 rådgivning, bidrar till att graviditet fortfarande är en av huvudorsakerna till död och funktionshinder bland kvinnor i utvecklingsländerna. S. Enligt åtgärdsprogrammet är familjen samhällets grundenhet och den har rätt till omfattande skydd och stöd. T. Mindre än 1 procent av kvinnorna i de länder som är mest drabbade av hiv har tillgång till tjänster för att förhindra överföring från mor till barn, och 3,2 miljoner barn under 15 år är smittade av hiv. Hälften av alla hiv-infektioner berör ungdomar, bland dem flickor och unga kvinnor med särskild hög risk. Detta visar behovet av särskilda program för förebyggande av hiv för ungdomar. U. För närvarande går en miljard ungdomar in i den reproduktiva fasen av livet och hälften av alla hiv-infektioner berör ungdomar, bland dem flickor och unga kvinnor med särskilt hög risk. V. Det är oroväckande att en stor del av infektionerna med hiv/aids förorsakas av smutsiga injektionssprutor. Enligt uppgifter från Världshälsoorganisationen görs hela 75 procent av alla injektioner runtom i världen med osterila nålar och i sju kinesiska provinser har uppskattningsvis människor smittats med hiv till följd av brister i hygienen vid blodgivning. W. På grund av den alarmerande spridningen av sexuellt överförbara sjukdomar, inbegripet hiv/aids, är det nödvändigt att helt integrera programmen för förebyggande av sexuellt överförbara sjukdomar/hiv i programmen för sexuell och reproduktiv hälsa. X. I dag är 80 procent av alla flyktingar runtom i världen kvinnor och barn. I flyktsituationer är mödradödligheten till följd av dålig kost och täta graviditeter ofta högre och till följd av oskyddat sex och könsspecifika våldtäkter uppträder sexuellt överförbara sjukdomar oftare. Y. Världshälsoorganisationens plan om att utbilda tiotusentals barfotaläkare för att skapa möjligheter för hälsovård också på landsbygden och i fattiga områden, innebär ett steg i rätt riktning. Z. Det är att beklaga att man från konservativt håll fått till stånd en begränsning eller rentav nedskärning av anslagen till familjeplanering och upplysning så att t. ex. Förenta staterna genom återinförandet av sin Mexico City Policy från och med 2002 frusit sina anslag till FN:s befolkningsfond och frivilligorganisationer inom det här området. I detta sammanhang välkomnas kommissionens förslag om kompensation för de uteblivna anslagen. AA. De behöriga organisationernas, t.ex. FN:s befolkningsfond, ofta mycket svåra insatser uppskattas, och de måste garanteras ett mer omfattande stöd, bl.a. i samarbete med Europeiska unionens organ och medlemsstaternas utrikesministerier för att förbättra hälsovården, erbjuda valmöjligheter och förebygga sådana dödsfall som kan undvikas bland kvinnor i sina bästa år. AB. Sådana åtgärder från industri- och utvecklingsländernas sida som tjänster inom bashälsovården eller program för grundläggande utbildning får inte räknas med bland utgifterna för befolkningspolitik ens i de fall att de bidrar till denna politik. 6 /PE

7 AC. Kostnaderna och de sociala konsekvenserna av att misslyckas med reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter för den hittills största generation ungdomar, 1,2 miljarder, som är på väg att uppnå barnafödande ålder skulle bli mycket höga eftersom denna åldersgrupp redan drabbas av hiv/aids och oönskade graviditeter i oproportionerligt stor omfattning. AD. Det civila samhället har en viktig och kompletterande roll att spela vid genomförandet av åtgärdsprogrammet. Kommissionen bör ha ett närmare samarbete med grupper från det civila samhället, framför allt kvinnogrupper och kvinnoföreningar, familjeplaneringsorganisationer, olika folkrörelser på det sociala området, välgörenhetsorganisationer och biståndsorgan, men också med privata företag. AE. Framför allt medierna spelar en viktig roll då människor skall göras medvetande om och få information om olika frågor. 1. Europaparlamentet förväntar sig en heltäckande översikt av hur åtgärdsprogrammet från Kairo uppfyllts, med tanke på att det 2004 gått tio år sedan den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD). Denna översikt bör sammanställas av alla ansvariga organ inom FN, men framför allt också av regeringarna i EU:s medlemsstater, kommissionen och institutionerna inom AVS och de av saken berörda frivilligorganisationerna. 2. Europaparlamentet välkomnar att man anordnar rundabordskonferensen ICPD+10 för att se över och bedöma vilka framsteg som gjorts och vilka utmaningar som återstår när det gäller genomförandet av åtgärdsprogrammet från Kairo och gläder sig över att kommissionen stöder detta initiativ. 3. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att offentliggöra en rapport över de initiativ som gjorts hittills, och ber medlemsstaterna att ställa mer medel till förfogande för skydd av reproduktiv hälsa i enlighet med de åtaganden som gjorts när det gäller officiellt utvecklingsbistånd (ODA). 4. Europaparlamentet yrkar på att Europeiska unionen, dess medlemsstater och de anslutande länderna helt och fullt skall fullgöra sina skyldigheter i fråga om genomförandet och finansieringen av åtgärdsprogrammet från Kairo, alltså också inom områden som grundskole- och gymnasieutbildning, högre utbildning och fortbildning särskilt för flickor och kvinnor och tjänster inom bashälsovården, samt för att alla unga och alla kvinnor och män under hela den tid de är i reproduktiv ålder lätt och till överkomligt pris skall få tillgång till hälsovårdstjänster av hög kvalitet för att slå vakt om sin sexuella och reproduktiva hälsa och rätten att fritt, på eget ansvar och på samma villkor bestämma inom det här området. 5. Europaparlamentet yrkar på att kommissionen skall ta upp åtgärdsprogrammet som ett tema för sitt samarbete med tredje länder och på internationella forum samt utveckla strategier för ett gemensamt genomförande av det. 6. Europaparlamentet yrkar på att Europeiska unionen och dess medlemsstater skall låta sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter ingå som ett led i sin utvecklingspolitik och inom denna ram verka för minskad dödlighet bland spädbarn, barn och mödrar. PE \ 7

8 7. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att bjuda in Förenta staterna till en grundlig debatt om följderna av återinförandet av Mexico City Policy över hela världen, och uppmuntra president George W. Bush att upphäva den. 8. Europaparlamentet kräver att också en större andel av det humanitära biståndet och katastrofhjälpen måste användas till förmån för reproduktiv hälsa hos människor i nödsituationer. 9. Europaparlamentet anser det oumbärligt att de allra fattigaste i de berörda länderna definieras som huvudsaklig målgrupp, exempelvis med hjälp av målinriktade ingripanden i programplaneringen, eftersom det just är dessa människor som blir mest lidande på att tillgången till åtgärder till förmån för reproduktiv hälsa är bristfällig. 10. Europaparlamentet uppmanar EU och u-länderna, framför allt AVS-länderna, att särskilt beakta de fistelproblem som ett stort antal i synnerhet unga kvinnor (uppskattningsvis 0,3 procent av alla gravida kvinnor) har på landsbygden i u-länderna och att göra sitt yttersta så att sjukdomen inte uppstår och en ändamålsenlig behandling kan garanteras. 11. Europaparlamentet betonar att abort inte får betraktas som någon familjeplaneringsmetod, men uttalar sig dock till förmån för att sådana kvinnor, som inte ser någon annan utväg ur en nödsituation måste ha möjlighet till avkriminaliserade och medicinskt trygga aborter till skydd för sin reproduktiva och psykiska hälsa, något som skulle innebära minskad mödradödlighet i utvecklingsländerna, eftersom 14 procent av de mödrar som dör i barnsäng är offer för osakkunnigt utförda aborter. 12. Europaparlamentet uppmanar stater att avstå från att dra kvinnor som genomgått olaglig abort inför rätta. 13. Europaparlamentet yrkar på att Europeiska unionen och dess medlemsstater skall ha en bättre samordning av sin verksamhet som givare och ställa ökade anslag till förfogande för sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter, för att på det sättet kunna fullgöra de skyldigheter de påtagit sig i Kairo Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och hela världssamfundet att i brist på botemedel mot aids öka sina anslag och åtaganden när det gäller internationell forskning och utveckling av ett aidsvaccin och omfattande kliniska prövningar, särskilt i utvecklingsländer. 15. Europaparlamentet anser det förnuftigt att det ställs budgetmedel till utvecklingsländernas förfogande för att användas inom hälsovården, men yrkar dock på garantier för att dessa medel också används för att bevara eller återställa reproduktiv hälsa. 16. Europaparlamentet betonar att kvinnor måste få bättre tillgång till utbildning, ekonomisk självständighet och delaktighet i beslutsfattandet, eftersom detta är väsentliga rättigheter samt förutsättningar för utvecklingen. Genom att kvinnor får mer att säga till om kan man öka jämställdheten och minska fattigdomen. 17. Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att ungdomar på ett meningsfullt sätt aktivt får medverka i projekt, program och åtgärder av alla slag, som kan ha en positiv inverkan på deras liv. 8 /PE

9 18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett ramavtal med vars hjälp det kan göras framsteg i arbetet med att fram till 2015 förverkliga målen från Kairo och det finansiella samarbetet mellan Europeiska unionen, medlemsstaterna och de andra institutionella givarna kan samordnas, så att de mål som man kommit överens om i fråga om vilka totala resurser som skall ägnas programmen inom områdena befolkning och reproduktiv hälsa, inklusive hiv/aids, fortfarande skall kunna uppnås. 19. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och medlemsstaterna att stödja forskningsarbetet efter medel till skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar och hiv/aids samt metoder med vilkas hjälp kvinnor lätt kan skydda sig mot oönskade graviditeter. 20. Europaparlamentet anser det viktigt att medlemmarna av kommissionens delegationer får ökad medvetenhet om de mål som fastställts i Kairo samt ges utbildning i könsspecifika frågor, för att förverkligandet av de mål som fastställts inom områdena hälsa och befolkning skall kunna påskyndas. 21. Europaparlamentet förväntar sig att Världshälsoorganisationen och alla andra i ansvarig ställning skall göra allt för att med hjälp av lämpliga åtgärder till förmån för bättre hygien stoppa hiv-infektioner till följd av smutsiga sprutor och på det sättet begränsa sådana hot mot den reproduktiva hälsan som inte beror av den enskilde individens beteende och kan leda till livshotande infektioner även hos dem som har säkert sex. 22. Europaparlamentet yrkar på att Europeiska unionen, dess medlemsstater, regeringar och institutioner i utvecklingsländerna som samarbetar med dessa länder skall genomföra brett upplagda informations- och rådgivningskampanjer, och andra lämpliga åtgärder, i utvecklingsländer, med följande mål: sexualupplysning och information riktad till barn och ungdomar, i en form som är anpassad efter deras ålder och kön, och som tar hänsyn till deras kapacitet och livssituation, kamp mot sexuellt utnyttjande och undertryckande och hjälp till offren för sådant, betoning av att varje människa är värd respekt oberoende av sexuell läggning, betoning av att var och en har rätt att själv bestämma i sexuella frågor, tillräcklig tillgång till preventivmedel och detta till ett överkomligt pris, bättre hälsovård överlag, inklusive tillgång till sexuella och reproduktiva hälsovårdstjänster, tillräckligt utbud av överkomligt prissatta läkemedel mot sexuellt överförbara sjukdomar, framför allt hiv/aids, varvid läkemedelsindustrin skall åläggas hjälpa till och utbud av generiska läkemedel göras möjligt samt särskild forskning inom antiretroviral behandling med inriktning på barn, bättre tillgång till samordnade tjänster för att förebygga överföring från mor till barn, bättre möjligheter till abort under medicinskt trygga betingelser, PE \ 9

10 tillhandahållande av information som krävs för att garantera ett säkert havande- och moderskap. 23. Europaparlamentet yrkar på att kommissionen och AVS-ministerrådet inom ramen för samarbetet med AVS-länderna skall högprioritera skyddet för den reproduktiva hälsan och låta de åtgärder som behövs för detta ändamål ingå i de olika landsstrategidokumenten. 24. Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna, anslutnings- samt AVS-länderna att inbegripa organisationer inom det civila samhället, privata företag och framför allt medierna, då målen genomförs. 25. Europaparlamentet yrkar på att utvecklingsländerna skall ställa till förfogande de medel som de redan anslagit för hälsovårdsändamål. 26. Europaparlamentet betonar att framför allt de fattigaste befolkningsgrupperna i de fattigaste länderna måste få en klart bättre tillgång till preventivmedel, i synnerhet kondomer. 27. Europaparlamentet yrkar på att alla regeringar skall förbjuda sådana skadliga traditioner och sedvänjor som kvinnlig könsstympning och ordna med informationskampanjer för att göra klart att detta innebär en oacceptabel kränkning av kvinnors kroppsliga integritet som kan leda till svåra skador för hälsan och rentav döden. Regeringarna uppmanas således att i sin politik införliva de mål och instrument som anges i Kairodeklarationen, antagen av de regeringar och icke-statliga organisationer som deltog i Kairokonferensen 2003, som organiserades inom ramen för den internationella kampanjen Stop FGM (internationell kampanj för att stoppa könsstympning av kvinnor). 28. Europaparlamentet hälsar med tillfredsställelse att femton afrikanska länder i lag förbjudit könsstympning av flickor och kvinnor och väntar sig att gällande lagar också skall tillämpas, något som i sista hand blir till nytta för kvinnornas reproduktiva hälsa genom att farliga infektioner och komplikationer i samband med graviditet kan undvikas. Parlamentet uppmanar de övriga afrikanska länder där könsstympning praktiseras att likaså vidta åtgärder i lag mot den. De afrikanska länderna uppmanas i synnerhet att snarast ratificera tilläggsprotokollet till Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter samt folkens och kvinnors rättigheter i Afrika (Maputoprotokollet), som antogs av Afrikanska unionen i juli 2003 i Mozambiques huvudstad. Detta protokoll föreskriver ett förbud mot och ett fördömande av alla sådana skadliga sedvänjor som kränker respekten för kvinnors rättigheter. Parlamentet uppmanar regeringarna att anta nödvändiga lagstiftnings-, informations- och utbildningsåtgärder för att få ett slut på dessa sedvänjor. I synnerhet efterlyser parlamentet att samtliga initiativ som tas i detta syfte skall uppmuntras och stödjas. 29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med utvecklingsländerna för att ta itu med och förebygga fistularelaterade problem vid förlossningar bland flickor och unga kvinnor, särskilt i samband med giftermål i unga år. 30. Europaparlamentet föreslår att parlamentet i sin kommande årsrapport om de mänskliga rättigheterna i världen och inom Europeiska unionen skall ägna jämställdheten och de sexuella och reproduktiva rättigheterna särskild uppmärksamhet. 10 /PE

11 31. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, AVS-EU-rådet, medlemsstaternas regeringar, FN:s generalsekreterare, FN:s befolkningsfond (UNFPA) samt FN:s gemensamma program mot hiv/aids (UNAIDS). PE \ 11