Remissvar Effektiv vård, SOU 2016:2

Transkript

1 Stockholm S2016/00212/FS Till Socialdepartementet Remissvar Effektiv vård, SOU 2016:2 Sammanfattning Svensk sjuksköterskeförening anser att 1 begreppet patientcentrering bör ersättas med personcentrerad vård som inkluderar hela människan i hens olika situationer i livet som patient och person definitionen av primärvårdens uppdrag ska även innefatta omvårdnad förslaget att införa remisstvång för akut vård på sjukhus är alltför obearbetat och behöver utvecklas primärvården ska organiseras i form av allmän och riktad primärvård för att bättre kunna tillgodose behoven hos äldre personer med omfattande behov den riktade primärvården ska undantas från skyldigheten att organisera primärvården i form av vårdvalssystem utredningen gjort en undermålig analys av varför andelen sjuksköterskor i jämförelse med undersköterskor ökat på sjukhusen utredningens slutsats att kompetensen i hälso- och sjukvården underutnyttjas främst på grund av för få anställda med lägre kompetens inte stämmer läkemedelshantering för undersköterskor inom sluten vård inte ska utvidgas vårdens kvalitet bygger på ett interprofessionellt teamarbete med ömsesidig respekt för varandras kompetens bristen på kontinuitet motarbetar professionernas möjligheter att förbättra och utveckla vården en säker vård och omsorg kräver hög omvårdnadskompetens på alla ledningsnivåer en professionsneutral vårdgaranti i Primärvården bör införas staten bör se över det samlade kunskapsstödet från olika aktörer det finns ett stort behov av att utveckla enhetliga termer och begrepp inom omvårdnad som kan ge en helhetsbild av patientens hälsosituation och vårdbehov en nationell informationsstruktur kräver ett tydligare ansvar för tillämpningsstöd och operationalisering en nationell samordning för samverkan mellan staten och huvudmännen i frågor om kompetensförsörjning behövs. Företrädare för professionerna och lärosäten behöver i denna samordning. sjuksköterskornas grundutbildning uppfyller väl EU direktivets krav och ska inte utredas. Huvudämnet i utbildningen ska vara omvårdnad. utbildningen till specialistsjuksköterska behöver utredas. Den ska ges av universitet/högskolan och vara på avancerad nivå. Utbildningen behöver både bredd och djup inom såväl omvårdnad som specialisering.

2 Utredningens förslag avseende styrande principer för hälso- och sjukvården, primärvårdens roll och sammanhållen vård och socialtjänst Utredningen bedömer att den nuvarande strukturen och uppdragsfördelningen vad gäller primärvård och sjukhusanknuten vård är en viktig bidragande orsak till ineffektivitet i hela hälso- och sjukvårdssystemet. Utredningen visar att primärvården har svårt att klara uppdraget som första linjens vård. Sverige är också dåligt rustat för att möta demografiska utmaningar i form av en ökad multisjuklighet i takt med en åldrande befolkning. Utredningen visar att en väsentlig del i det samlade resursutnyttjandet inom vård och omsorg handlar om hur landsting och kommuner gemensamt förmår att ta hand om behoven hos de personer som har störst vård och omsorgsbehov. Insatserna från de olika huvudmännen har svårt att möta patienternas samlade behov vilket leder till ökade vårdbehov som medför kostnader och ineffektivitet. Utredningen föreslår att det i hälso- och sjukvårdslagen införs en ny definition av primärvården. I förslaget till definitionen framgår att primärvården bland annat ska vara lätt tillgänglig under dygnets alla timmar, ansvara för förebyggande arbete, diagnostik, behandling samt ansvara för akut hälso- och sjukvård som inte kräver vård på akutsjukhus. För akut hälso- och sjukvård på sjukhus förslås remisskrav om det inte finns särskilda skäl. Primärvården ska organiseras i form av allmän och riktad primärvård. Den riktade primärvården ska fullgöra primärvårdens uppdrag för äldre med omfattande behov. Tre likalydande bestämmelser föreslås i Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, och Socialtjänstlagen, SoL. Bestämmelserna innebär att en kommun och landsting ska organisera den riktade primärvården, kommunernas hälso- och sjukvård och socialtjänsten för äldre personer med omfattande behov så att den utförs gemensamt. Den gemensamma verksamheten ska syfta till att ge individen en sammanhållen hälso- och sjukvård och socialtjänst. Den riktade primärvården undantas från skyldigheten att organisera primärvården i form av vårdvalssystem. Landsting och kommun ska få organisera den gemensamma verksamheten så att den enskilde kan välja utförare av sammanhållen hälso- och sjukvård och socialtjänsten. Om kommun och landsting är överens får kommunen överta skyldigheten att erbjuda läkarvård i samband med hälso- och sjukvård som ges till personer som bor i särskilt boende eller har hemsjukvård. Svensk sjuksköterskeförenings ställningstagande till förslagen Svensk sjuksköterskeförening anser att begreppet patientcentrering bör ersättas med personcentrerad vård som inkluderar hela människan i hens olika situationer i livet som patient och person. Personcentrerad vård innefattar även ett partnerskap mellan patienter och professionella i hälso- och sjukvården och omsorgen. Svensk sjuksköterskeförening delar utredningens analys av att det är nödvändigt att hälso- och sjukvården förändras radikalt och utgår från primärvården istället för sjukhusvård. Vården behöver i första hand organiseras av en förstärkt primärvård. Vi tillstyrker utredningens förslag att det krävs ökad tydlighet om primärvårdens uppdrag och vilka delar inom primärvården som måste utvecklas samt förslaget att ge primärvården ett tydligare akutuppdrag. 2

3 Ett nationellt lagstiftat uppdrag för primärvården kan ge bättre förutsättningar för en kunskapsbaserad och jämlik vård. Föreningen tillstyrker förslaget att i HSL införa en paragraf om inriktningen för landstingets organisering av hälso- och sjukvården. Det bör dock kompletteras med krav på att landstinget ska samverka med kommunen. Detta för att undvika stuprör mellan landsting och kommuner. För att klara utmaningen till en förstärkt primärvård krävs att både ekonomiska resurser och kompetens överförs från sjukhusen. En förstärkt primärvård med ansvar för prevention och stöd för förändrade levnadsvanor behöver ha ett uttalat befolknings- och områdesansvar. Den nuvarande lagstiftningen om vårdval som förutsätter etableringsfrihet är inte ändamålsenlig och behöver förändras. Utredningens förslag att införa remisstvång för akut vård på sjukhus är alltför obearbetat och behöver utvecklas. Mot bakgrund av att primärvården förutsätts vara befolkningens första kontakt med sjukvården och ha ansvar för vården av personer som är multisjuka är det anmärkningsvärt att förslaget till definition av primärvårdens uppdrag utelämnar omvårdnad, vilket är ett de nuvarande lagstadgade kraven på primärvården. Svensk sjuksköterskeförening föreslår att punkt tre i lagförslaget ändras till ansvara för förebyggande arbete, diagnostik, behandling, omvårdnad och rehabilitering för de allra flesta vårdbehov. Föreningen tillstyrker utredningens förslag att dela upp primärvården i två delar för att bättre kunna tillgodose behoven hos äldre personer med omfattande behov. Analysen som ligger till grund för förslaget stämmer väl överens med Svensk sjuksköterskeförenings slutsatser. Den nuvarande lagstiftningen om samverkan mellan HSL och SoL är otillräcklig för insatser som kräver en hög integration för att skapa kontinuitet för personen som behöver vård och omsorg. Dagens uppdelning av ansvaret för dessa personer är ineffektivt, ger dålig kontinuitet och riskerar patientsäkerheten. Föreningen stödjer att en reglering avseende samverkan sker i både HSL och SoL. Svensk sjuksköterskeförening tillstyrker förslaget att den riktade primärvården ska undantas från skyldigheten att organisera primärvården i form av vårdvalssystem. Vi instämmer även med utredningens analys att den riktade primärvården måste vara interprofessionell. Fler fysioterapeuter, arbetsterapeuter och specialistutbildade sjuksköterskor behövs för att kunna möta äldre personers komplexa hälsoproblem och multisjuklighet. Föreningen anser liksom utredningen att läkarna ska vara anställda i den riktade primärvården både för kontinuiteten i mötet med patienten och för att skapa förutsättningar för interprofessionellt teamarbete. Vi tillstyrker även att kommunen ska få erbjuda läkarvård i samband med hälso- och sjukvård som ges till personer som bor i särskilt boende eller har hemsjukvård. Utredningens förslag avseende minskad detaljstyrning, arbetssätt och kontinuitet Utredningen rekommenderar att staten och huvudmännen minskar sin detaljstyrning av vården och att utvecklingen mot allt mer detaljerade ersättningssystem behöver brytas. Vårdgarantin föreslås bli professionsneutral. Staten bör avskaffa kravet på signering av journaler. 3

4 Utredningen menar att kompetensen underutnyttjas främst för att det är få anställda med lägre kompetens. De formella möjligheterna att delegera arbetsuppgifter som avser läkemedelshantering till undersköterskor inom sluten vård behöver utvidgas och Socialstyrelsens föreskrifter om läkemedelshantering bör därför ändras enligt utredningen. Statens rekommenderas att se över det samlade kunskapsstödet från olika aktörer och tillgång till kunskap om förbättringsarbete och implementering bör övervägas. Utredningen slutsats är att det behövs en mer systematisk ansats från ledningen och genom organisationen till verksamhetsnivå för att förbättra arbetssätt och metoder. Verksamheten behöver utgå från vad som ökar nyttan för patienten och se patienten som medskapande. Kontinuitet avser enligt utredningen personliga kontinuiteten, att patienten får träffa samma person eller team, tekniska kontinuiteten, alla åtgärder är dokumenterade och patienten väl informerad om kommande åtgärder samt administrativ kontinuitet, fast vårdkontakt som ansvarar för att hålla samman patientens vård. Utredningen föreslår även att huvudmännen bör planera för en genomsnittlig beläggningsgrad på 85-90% på klinik/enhetsnivå på akutsjukhusen. Svensk sjuksköterskeförenings ställningstagande till förslagen Svensk sjuksköterskeförening anser att utredningen gjort en undermålig analys av varför andelen sjuksköterskor i jämförelse med undersköterskor ökat på sjukhusen. Utredningen konstaterar att sjuksköterskor och läkare växer i antal medan yrkeskategorier med lägre formell kompetens som undersköterskor och medicinska sekreterare minskar. Ur ett övergripande perspektiv ter sig denna utveckling smått obegriplig, det är sannolikt inte så att arbetsuppgifterna i vården i sig har ändrat karaktär så att det skulle motivera denna omsvängning i den strukturella personalmixen. Utredningen har därför en hypotes om att denna utveckling delvis kan vara ett resultat av att sjuksköterskor och läkare dominerar som chefer i vården och att identiteten med den egna yrkeskåren är så stark att när en verksamhet behöver rationalisera, t.ex. vid budgetneddragningar, så är det svårare att säga upp personal som tillhör den egna yrkeskategorin. En annan orsak som utredningen anför är att den allmänna akademiseringen i samhället ökat. Samtidigt anger utredningen att antalet sjuksköterskor per capita i ett internationellt perspektiv ligger i mitten. Sedan år 1995 har antalet sjuksköterskor i landstingen ökat med 26 procent från till samtidigt som undersköterskorna minskat från till Under samma period har dock undersköterskorna i kommunen ökat från till Den avgörande faktorn för denna förändring, som utredningen inte nämner, är Ädelreformen som genomfördes 1992 då kommunen fick ansvar för omvårdnad och omsorg av äldre personer. Reformen innebar att många undersköterskor bytte huvudman. I utredningen saknas en analys av kommunens nuvarande organisering av och resurser för kommunal hälso- och sjukvård. Trots det framhålls kompetensförsörjningen i kommunerna som ett föredöme. Det har skett en utveckling mot att alltmer avancerade hälso- och sjukvårdsinsatser utförs i ordinärt eller särskilt boende. Socialstyrelsen rapporterade redan år 2008 i rapporten Hemsjukvård i förändring att tillgången till läkare och sjuksköterskor i många fall inte är tillräcklig. En sjuksköterska ansvarade till exempelvis i vissa verksamheter 4

5 för upp till 400 patienter. Socialstyrelsens slutsats var att det finns risk för att kraven på god vård för hemsjukvårdspatienten inte kan upprätthållas och att patientsäkerheten äventyras. Svensk sjuksköterskeförening delar inte utredningens slutsats att kompetensen i hälso- och sjukvården underutnyttjas främst på grund av för få anställda med lägre kompetens. Det finns många exempel på att teamet inte kan ge vård av hög kvalitet på grund av kompetensbrist. Det gäller till exempel brist på specialistutbildade sjuksköterskor, specialistläkare eller fysioterapeuter. Bristen på specialistutbildade sjuksköterskor innebär att grundutbildade sjuksköterskorna ofta får ta orimligt stort ansvar. Undersköterskor behövs i teamet och i omvårdnad av patienterna. Men sjuksköterskan har en högre kompetens och ansvar att bedöma och tolka patientens status, tillämpa ny kunskap samt i partnerskap med patienten ordinera omvårdnadsåtgärder. En rad vetenskapliga studier visar att sjuksköterskans kompetens och antal patienter hen ansvarar för har betydelse för patientens överlevnad och komplikationer. Föreningen avstyrker förslaget att läkemedelshantering för undersköterskor inom sluten vård ska utvidgas. Formell kompetens för medicinska arbetsuppgifter har mycket stor betydelse för patientsäkerheten. Det visas bland annat av att läkemedelshantering enligt Socialstyrelsen är det riskområde som rapporterats mest. I slutenvården är det ofta korta vårdtider och många patienter behandlas med potenta läkemedel. Därför är delegering av läkemedel väl reglerat. I dagens komplexa vård med potenta läkemedel är delegeringsföreskrifterna från år 1997 än angelägnare. Utredningen gör även en problematisk beskrivning av att vissa omvårdnadsåtgärder oavsett patientens tillstånd eller behov, till exempel såromläggning, läkemedelshantering, provtagning, sätta och spola urinkateter och sondmatning, alltid är enkla. Det nämns till exempel ofta att sjuksköterskor inte ska dela ut vatten eller mat till patienterna för det kan personal med lägre kompetens göra. Naturligtvis är det inte en huvuduppgift för sjuksköterskor men det ger hen en klinisk blick av patientens status såväl fysisk som psykisk och kan därmed bedöma vilka omvårdnadsåtgärder som behövs. Utredningen bejakar en återgång till ett förlegat sakorienterat förhållningssätt där varje arbetsuppgift delades upp i delmoment och genomfördes av hen som hade lägsta möjliga utbildning som krävdes för uppgiften. I strävan efter att rationalisera vården har denna modell redan prövats. Stora förhoppningar fästes vid att industrins teknologiska processer skulle kunna överföras till sjukvården. Resultatet blev ett arbetssätt som likande löpande-band i industrin. Det tog inte lång tid innan man fann att omvårdnaden av patienten for illa i en sådan organisation. I ett interprofessionellt team är det patientens tillstånd och omvårdnadsbehov som ska avgöra hur arbetet fördelas. Svensk sjuksköterskeförening delar utredningens uppfattning att ekonomistyrning influerad av New Public Management har bidragit till detaljstyrning och kontrollsystem med mätning som skapar onödig administration och minskar utrymmet för professionernas egna bedömningar. Föreningen tillstyrker att en professionsneutral vårdgaranti ska införas i Primärvården. Det underlättar för personer i behov av vård att direkt få tid till exempelvis distriktssköterska eller fysioterapeut. 5

6 Svensk sjuksköterskeförening tillstyrker att staten bör se över det samlade kunskapsstödet från olika aktörer och att det finns ett behov av kunskap om förbättringsarbete och implementering. Svensk sjuksköterskeförening avstyrker förslaget att signeringskravet av journaler ska avskaffas. Vid utredning av avvikelser, egenkontroll och uppföljning av vårdens resultat och kvalitet kan det vara av vikt att veta vem som gjort en journalanteckning och när den gjordes. Föreningen delar utredningens slutsats att ledarskapet på alla nivåer är avgörande för att förbättra verksamhetens arbetssätt och metoder. Idag saknas en organisation som skapar förutsättningar för att ge omvårdnad av hög kvalitet och möjlighet till professionell utveckling. En nyckelfråga i Sverige är att det idag saknas hög omvårdnadskompetens i de flesta av vårdens och omsorgens högsta ledningar. En hög omvårdnadskompetens är nödvändig på sjukhusens alla beslutsnivåer, i öppenvården och på särskilda boenden. I den högsta ledningen behövs en chefsjuksköterska med tydliga mål för hur hög omvårdnadskvalitet ska uppnås. Det behövs även en organisationsstruktur som uppmuntrar och tar tillvara alla professioners insatser och som skapar ett engagemang för organisationens utveckling. Ett interprofessionellt teamarbete med ömsesidig respekt för varandras kompetens är avgörande för att uppnå hög kvalitet i vården. Chefers förmåga att skapa en vårdkultur som betonar vikten av en kunskapsbaserad vård är betydelsefull. För att implementera kunskapsbaserad vård krävs ledare som har kunskap om hur man söker och värderar evidens samt om strategier för hur den kan införas. Svensk sjuksköterskeförening delar utredningens bedömning att kontinuiteten måste öka och beskrivningen av vad som bör. Vi saknar dock förslag för hur kontinuiteten i vården kan förbättras. Många modeller för personalplanering motarbetar teamets möjligheter att utveckla och förbättra vården. När sjuksköterskor dagligen byter såväl ansvar för patientgrupper som teammedlemmar går mycket av energin åt till att skapa en ny grupp och försvårar möjligheterna att bedriva och utveckla en personcentrerad vård. Föreningen tillstyrker utredningens förslag att huvudmännen bör planera för en genomsnittlig beläggningsgrad på 85-90% på klinik/enhetsnivå på akutsjukhusen. De ständiga överbeläggningarna utgör en fara för patientsäkerheten och försvårar alla medarbetares arbete. Utredningens förslag avseende verksamhetsstöd och minskad administration Socialstyrelsen bör ges ett långsiktigt uppdrag att utveckla och förvalta den nationella informationsstrukturen inom vård och omsorg. Socialstyrelsen behöver förstärka det stödjande och vägledande arbetet avseende dokumentation i hälso- och sjukvården. Ett nationellt center för informationsstruktur och informatik föreslås. Centret ska organiseras med en nationell bas men med ett regionalt nätverk av experter och i alla delar med involvering av alla professioner. Regeringen förslås i samarbete med huvudmännen finansiera ett nationellt hälsobibliotek som ska erbjuda vårdens professioner att snabbt kunna hitta, sovra och använda evidensbaserat och 6

7 kliniskt kunskapsunderlag, som är enkelt tillgängligt, överblickbart och samlat sökbart på ett enda ställe. Utredningen föreslår att staten och huvudmännen på alla nivåer bör belysa och begränsa administrativa konsekvenser i samband med beslut. Svensk sjuksköterskeförenings ställningstagande till förslagen Utredningens förslag är delvis redan antagna i regeringens och SKLs gemensamma Vision e- hälsa Det är angeläget att visionen konkretiseras med handlingsplaner och genomförs. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utveckla och förvalta den nationella informationsstrukturen och nationellt fackspråk inom vård och omsorg. Men det behövs mer resurser och ett tydligare ansvar för tillämningsstöd och operationalisering. Föreningen delar i huvudsak utredningens bedömningar och förslag avseende verksamhetsstöd. Det är nödvändigt att staten tar ett tydligt ledaransvar. Vi instämmer i att det är mycket angeläget att skapa en interoperabilitet som innebär att information kan överföras automatiskt mellan IT-system och över huvudmannagränser. Staten behöver skyndsamt lösa de lagstiftningsfrågor som aktualiseras i samband med informationsöverföring så att skyddet för patientens integritet säkras. Det kräver ökat fokus på och resurser för att utveckla informationssäkerheten, vilket är förvånande att utredningen inte påtalar. Bristen på användbarhet för vårdens professioner utgör ett stort hinder för effektiv vård. Svensk sjuksköterskeförening understryker att behovet av verksamhetsstöd är mycket stort även i kommunernas vård och omsorg. Dagens problem med bland annat dubbeldokumentation från olika professioner beror till stor del att det har saknats standardiserade informationsstrukturer som är gemensamma för samtliga professioner i journalsystemen. Det är nödvändigt med ett evidensbaserat verksamhetsstöd som stödjer arbetet med en patientsäker dokumentation och strukturerade journaler. Ett sådant stöd skapar förutsättningar till att skapa en patientjournal som samtliga i teamet använder. Det skulle minimera dubbeldokumentationen och ge alla i teamet relevant information. Journalsystem som stödjer vårdprocessen och som baseras på gemensamma begrepp och strukturer skulle ge stora effektivitetsvinster. Föreningen tillstyrker inte förslaget att vårdgivarna ska avgöra vad, vem och hur dokumentationen ska föras. Principerna för dokumentation bör fastställas i nationella styrdokument och med professionernas medverkan. Det finns ett stort behov av att utveckla enhetliga termer och begrepp inom omvårdnad som kan ge en helhetsbild av patientens hälsosituation och vårdbehov. För att säkerställa en personcentread och säker vård krävs att information om omvårdnad är en integrerad del av journalen. Det är en förutsättning för att vårdinsatser som görs ska kunna beskrivas, mätas och följas upp. Föreningen stödjer utredningens förslag med ett nationellt center för informationsstruktur och informatik. Förslaget att regeringen bör lämna ekonomiska bidrag till professionsföreningar som ska sätta upp förutsättningar för strukturerad information och bidra i det praktiska arbetet är bra. Detta arbete behöver ske i nära samverkan med Socialstyrelsen. 7

8 Svensk sjuksköterskeförening anser att det är angeläget att regeringen i samarbete med huvudmännen snarast påbörjar arbetet med ett hälsobibliotek. Föreningen tillstyrker utredningens förslag att staten och huvudmännen på alla nivåer bör belysa och begränsa administrativa konsekvenser i samband med beslut. Utredningens förslag avseende kompetensförsörjning och forskning Regeringen ska enligt förslaget besluta om en stående kommitté för samverkan mellan staten och huvudmännen i frågor om kompetensförsörjning och hur den befintliga kompetensen kan användas mer effektivt. Utredningen föreslår även att regeringen ska snarast besluta om en utredning för att ta ställning till utformningen av framtidens grund och specialistutbildning för sjuksköterskor. Socialstyrelsen ska enligt utredningen få i uppdrag av regeringen att fastställa nationella kompetenskrav för undersköterskor och vårdadministratörer. Utredningen föreslår att regeringen ska lämna ekonomiska bidrag för att stimulera utvecklingen av akademiskt präglad kommunal hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvårdslagen bör enligt utredningen förtydligas så att ansvar för forsknings- och utvecklingsfrågor förs ihop till en paragraf som tydliggör kopplingen mellan begreppen. Svensk sjuksköterskeförenings ställningstagande till förslagen Svensk sjuksköterskeförening är enig med utredningen att det saknas ett övergripande strategiskt tänkande avseende kompetensförsörjning och tillstyrker en nationell samordning för samverkan mellan staten och huvudmännen i frågor om kompetensförsörjning. Föreningen understryker att företrädare för professionerna och lärosäten behöver ingå i den nationella samordningen för att klara uppgiften att planera utifrån vårdens och omsorgens behov. Det finns annars en risk för kortsiktiga lösningar inom vissa områden på bekostnad av mindre attraktiva, men för vården lika viktiga specialistinriktningar. Vi anser att bakomliggande orsaker till den svåra bemanningssituationen för sjuksköterskor bör utredas och åtgärdas. Rekryteringsproblem får stora konsekvenser för vårdens kvalitet och säkerhet. För att bibehålla hög kompetens i vårdens kunskapsintensiva verksamhet måste även vårdgivarnas ansvar för en systematisk kompetensutveckling av samtliga professioner uppfyllas. Arbetet med en kontinuerlig fortbildning behöver ske i samarbete med de professionella organisationerna. Föreningen avstyrker utredningens förlag att grundutbildningen till sjuksköterska ska utredas. EUs har nyligen antagit ett moderniserat yrkeskvalifikationsdirektiv som reglerar bland annat sjuksköterskeutbildningens grundutbildning. Direktivet innebär bättre möjligheter att inom Europa uppnå gemensamma krav på kunskap och kompetens i sjuksköterskeyrket. Lärosätena är skyldiga att utforma utbildningarna så att direktivet uppfylls vilket ställer stora krav på att den verksamhetsförlagda utbildningen för sjuksköterskestudenter utvecklas. Direktivet ställer även berättigade skärpta krav på fortbildning vilka behöver implementeras i Sverige. Utbildningen i Sverige med omvårdnad som huvudämne uppfyller väl direktivets krav. Det är dock ett stort behov av att nyutbildade sjuksköterskor erbjuds en tillräcklig och strukturerad introduktion. Svensk sjuksköterskeförening tillstyrker förslaget att specialistutbildningen ska utredas. Det är ett krav som föreningen drivit under flera år. Det är däremot inte tillräckligt att enbart utreda avvägningen mellan klinisk och teoretisk utbildning. Utbildningen behöver bli flexibel 8

9 och dess längd behöver ses över. Den behöver både bredd och djup inom så väl omvårdnad som specialisering. Om framtidens specialistsjuksköterskor ska kunna bidra till en god och säker vård krävs en tydligare progression inom omvårdnad, teoretisk kunskap inom medicinsk vetenskap kopplat till den valda specialiteten, klinisk kunskap inom omvårdnad och medicinsk vetenskap, reflektion, kritiskt tänkande och tydlig autonomi. Oavsett specialistområde behöver de sex kärnkompetenserna personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård samt informatik ingå. Progression i huvudområdet omvårdnad är nödvändig eftersom det innebär att förmågan till att självständigt bedöma, planera och åtgärda komplexa omvårdnadsbehov utvecklas. Specialistsjuksköterskan ska även kunna utveckla omvårdnaden samt fungera som omvårdnadsexpert i samarbete med andra professioner. En sjuksköterska med både en generell examen inom huvudområdet omvårdnad och en yrkesexamen inom vald specialitet kan ta mer krävande kliniska beslut och genom detta medverka till förbättrad vårdkvalitet. En akademisk uppbyggnad måste ske i verksamheten så att det möjliggör en lärmiljö för studenter både i grund och specialistutbildning med specialistkompetenta handledare, kliniska lektorat, kombinationstjänster och satsningar på kliniska forskningsprojekt. Svensk sjuksköterskeförening tillstyrker förslaget att fastställa nationella kompetenskrav för undersköterskor och vårdadministratörer. Föreningen tillstyrker förslaget att regeringen ska lämna ekonomiska bidrag för att stimulera utvecklingen av akademiskt präglad kommunal hälso- och sjukvård. Det krävs för att även den kommunala vården ska kunna arbeta kunskapsbaserat och implementera nya metoder. Utredningens förslag att i HSL tydliggöra att landsting och kommuner fortlöpande ska bedriva forsknings- och utvecklingsarbete för att säkra kvaliteten i verksamheten samt att de skar samverka med varandra samt med berörda universitet och högskolor är utmärkt och kan bidra till att en kunskapsbaserad vård. Ami Hommel Ordförande Svensk sjuksköterskeförening Åsa Andersson Strategisk rådgivare Svensk sjuksköterskeförening 9