Hur förbereder sig skånska kommuner för ett långvarigt avbrott i den ordinarie dricksvattenförsörjningen?

Transkript

1 Hur förbereder sig skånska kommuner för ett långvarigt avbrott i den ordinarie dricksvattenförsörjningen? Uppsats i kursen Magisterutbildning i samhällskunskap med inriktning mot krisberedskap, 60 hp Utbildningen ges på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Försvarshögskolan genomför utbildningen i samverkan med Uppsala universitet. Datum: /Vt2012 Författare: Kenth Svensson Handledare: Henrik Tehler Examinator: 1

2 Förord År 2002 byggdes en ny del av Europaväg 4 genom Örkelljunga kommun. Den nya sträckningen placerades genom en av kommunens vattentäkter. Med anledning härav har det framförts frågor från kommunens säkerhetsgrupp hur ett vattenbortfall påverkar den ordinarie dricksvattenförsörjningen. Dessa frågor har blivit speciellt aktuella i samband med risk- och sårbarhetsanalysarbetet. För att få ett större perspektiv på hur kommunen klarar av denna situation har det funnits lämpligt att efterhöra hur kommunerna i Skåne förbereder sig för ett eventuellt avbrott i dricksvattenförsörjningen. Det är uppenbart att samverkan ökar möjligheten att få en stor kunskap inom området. Genom uppsatsen "Hur förbereder sig skånska kommuner för ett långvarigt avbrott i den ordinarie dricksvattenförsörjningen?" är tanken att få svar på några av säkerhetsgruppens frågeställningar. Detta är en empirisk uppsats som utgår från praktiska förhållanden i kommunalt arbete. Analysen har därför valts utifrån praktiska förhållanden och principiellt ramverk som presenterats i Riksrevisionsverkets granskning av dricksvattenförsörjningen 2008 och de förslag till resultatmål som Myndigheten för säkerhet och beredskap (MSB) presenterat Analysen ställs därutöver inte mot något teoretiskt ramverk. För värdefull hjälp i detta arbete vill jag framföra ett stort tack till Gatu- och VA-chef Kristian Swärd, Örkelljunga kommun, ekonom Karl Karlsson, Örkelljunga kommun och till min handledare Henrik Tehler för inspiration och många goda råd. Dessutom vill jag framföra ett speciellt stort tack till Christina Nordensten, Statens Livsmedelsverk, Kristina Tapper Olsson Länsstyrelsen i Skåne, Josefin Barup, VA SYD, Anders Mårtensson, NSVA och Göran Tesfai Skoglund, Klippan och Åstorps kommuner för mycket lärorika intervjuer. Vidare vill jag tacka Jan-Erik Einarsson och Ingemar Johansson, ordförande och vice ordförande i kommunstyrelsen Örkelljunga kommun 2002 för bra historiebeskrivning. Slutligen vill jag framföra mitt speciella tack till Nicklas Guldåker. Örkelljunga

3 Sammanfattning År 2002 byggdes en ny del av Europaväg 4 genom Örkelljunga kommun. Den nya sträckningen placerades genom en av kommunens vattentäkter, vilket utgör ett hot mot kommunens vattenförsörjning. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur skånska kommuner förbereder sig för ett långvarigt avbrott i dricksvattenförsörjningen och om det är ett vanligt problem med vattenavbrott. Tanken är att nyttja dessa erfarenheter för att öka kunskapen om nödvattenförsörjning. Förhoppningsvis även bidra med ökad kunskap och ökad säkerhet i bl a Örkelljunga kommun. En av uppsatsens viktigaste fråga efterhör Hur kommuner som saknar reservvattentäkt kan förbereda sig inför ett långvarigt avbrott i den kommunala vattenförsörjningen och påverkar risken med avsaknad av reservvattentäkt kommunernas beredskapsarbete? En enkät har skickats ut till de skånska kommunerna. Dessutom har genomförts djupintervjuer med representanter från Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp AB (NSVA), kommunalförbundet VA SYD, kommunerna Åstorp och Klippan, Länsstyrelsen i Skåne och Statens Livsmedelsverk. Samtidigt har resultatet satts i relation till Riksrevisionsverkets genomförda granskning av dricksvattenförsörjningen och MSB: förslag till resultatmål för samhällets krisberedskap för dricksvattenförsörjningen. Enkätundersökningen och djupintervjuerna har på olika sätt fångat de förberedelser som flertalet av de skånska kommunerna vidtagit. Resultatet är positivt och visar att de följer krislagstiftningen inom området. Ett fortsatt stort arbete kommer att påbörjas om förmågebedömning i regi av länsstyrelsen under hösten Ett annat resultat från intervjuerna är den information som lämnats från Anders Mårtensson, NSVA att Örkelljunga kommun har ett tidigare avtal med Helsingborgs kommun om att få hämta vatten. Vidare har NSVA kontakt med ett åkeriföretag som levererar vatten utan att tankarna behöver rengöras. Livsmedelsverkets Christina Nordensten har dessutom meddelat att man har som idé att producera och leverera nödvattenflaskor med hjälp av bl a ett bryggeri i Skåne. I rapporten om kontinuitetshantering (Barup, Samuelsson 2010 sid 36) presenteras 10 krav över de behov som är kopplade till nödvattenförsörjning med åtgärdsförslag. Dessa berör, bl a intern kommunikation, information till allmänheten och media, övning ger färdighet, uthållig bemanning osv. Genom intervjuer med representanter som var aktiva vid den tid som vägen byggdes fann jag att det ursprungliga problemet var att Vägverket utförde vägen inom vattenskyddsområdet i strid med kommunen och i strid med gällande lagstiftning. Fortsättningen blev att Vägverket tecknade ett avtal om att kompensera kommunen. Vägverket numera Trafikverket har därefter gjort stora ansträngningar för att kunna ersätta den gamla vattentäkten. Ett arbete som pågår och där Örkelljunga kommun och Trafikverket hoppas på en lösning. Efter flera provborrningar har Trafikverket ännu inte lyckats hitta en ersättningstäkt. 3

4 Statens Livsmedelsverk framställs i uppsatsen som en central aktör i det proaktiva riskoch sårbarhetsanalysarbetet. I syfte att minska sårbarheten hos dricksvattenleverantörerna och därmed även sårbarheten i samhället som helhet föreslås Statens Livsmedelsverk initiera nedanstående åtgärder. SLV bör bl a ta fram underlag och genomföra kontinuitetshantering i nödvattenhantering och att kommunerna därefter certifieras, inventera möjligheter till nödvattenleveranser med tankbilar som inte behöver rengöras, genomföra möjligheter till produktion av vattenflaskor som distribueras via VAKA och som kan långtidslagras, ta fram underlag för bra informationshantering till allmänheten genom olika kanaler och som även inkluderar Cell Broadcasting. Dricksvattenförsörjningen är oerhört komplex och att det är angelägna frågor för en kommun. Det är viktigt att slå vakt om de naturliga tillgångar som finns i vårt land, inte minst tillgången till rent dricksvatten. Men eftersom samhället ständigt förändras gäller det för kommunerna att vara på sin vakt för att bygga ett robustare samhälle där t ex vattentäkterna är fredade från andra särintressen. Mitt förslag på vidare forskning är att inventera och analysera tidigare exploateringar av vattentäkter som stridit mot gällande lagstiftning enligt beslut i Mark- och miljödomstolen i Växjö. Vidare är det också viktigt att titta på vilka orsaker och processer som ligger bakom problemen med exploatering av skyddade vattentäkter. Handlar det om ekonomiska intressen, kunskapsproblem, om samhällsnyttan etc? 4

5 Innehållsförteckning 1 Inledning Problemdiskussion Problembakgrund till uppsatsen Syfte och frågeställningar Avgränsning Disposition Definitioner för dricksvatten, nödvatten, reservvatten mm Principiellt Ramverk Hur fattas beslut under normala förhållanden Riksrevisionsverkets granskningsrapport, Dricksvattenförsörjning beredskap för stora kriser Mål och krav för Dricksvattenförsörjningen Förutsättningar att hantera en allvarlig kris i stora kommuner MSB:s förslag till resultatmål Förebyggande verksamhet enligt förslagen till resultatmål Kontinuitetshantering Dricksvattenförsörjningen i Skåne Sydvatten Reservvattenförsörjning NSVA och VA SYD Metod Fallstudie Enkätundersökning Frågornas ordningsföljd Större bortfall Kvalitativ intervju Reliabilitet och validitet eller trovärdighet Semistrukturerad form Samtyckeskravet Målstyrt urval Flermetodsundersökning Webbenkät om störningar i vattenförsörjningen Intervjuer Analys Riksrevisionsverkets principiella ramverk Myndigheten för säkerhet och beredskap (MSB) - principiellt ramverk Beskrivande information utanför principiellt ramverk Beskrivning av problembakgrunden ur ett historiskt perspektiv - överkörd eller omkörd Slutsats - Hur förbereder sig de skånska kommunerna "Findings" - mina aha upplevelser Mitt forskningsbidrag Källor och litteratur Muntliga källor Litteratur Bilaga 1 Definitioner för dricksvatten, nödvatten, reservvatten m m Bilaga 2 Webbenkät om störningar i vattenförsörjningen Bilaga 3 Intervjuer Intervju med byrådirektör Kristina Tapper Olsson, Länsstyrelsen Skåne län. 63 5

6 12.2 Intervju med säkerhetssamordnare Josefin Barup VA SYD Intervju med statsinspektör Christina Nordensten, Statens Livsmedelsverk Intervju med beredskapssamordnare Göran Tesfai Skoglund, Åstorps kommun Klippans kommun Intervju med säkerhets - och krissamordnare Anders Mårtensson, NSVA Bilaga 4 Webbenkät

7 1 Inledning År 2002 byggdes en del av Europaväg 4 genom Örkelljunga kommun. Den nya sträckningen placerades genom kommunens vattentäkt. Om en trafikolycka inträffar vid vattentäkten skulle detta kunna leda till ett avbrott i vattenförsörjningen. Med detta problem som utgångspunkt är avsikten med mitt uppsatsarbete att undersöka vilken beredskap Skånes kommuner har inför ett vattenbortfall. Tanken är att nyttja dessa erfarenheter för att öka kunskapen om nödvattenförsörjning. Förhoppningsvis även bidra med ökad kunskap och ökad säkerhet i bl a Örkelljunga kommun. Genom en enkät till Skånes kommuner och djupintervjuer med ett urval representanter för myndigheter, kommuner och sammanslutningar tänker jag ta fram underlagsmaterial till min analys. Samtidigt är tanken att ställa resultatet mot det principiella ramverket som Myndigheten för säkerhet och beredskap (MSB) och Statens Livsmedelsverk tagit fram i förslag till resultatmål ( Ulf Eliasson, 2011) samt Riksrevisionsverkets granskningsrapport Dricksvattenförsörjning - beredskap för stora kriser (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008). Min avsikt är att kunna besvara huvudfrågan Hur förbereder sig skånska kommuner för ett långvarigt avbrott i den ordinarie dricksvattenförsörjningen? Samtidigt finns ursprungsfrågan kvar: Hur kunde man dra en väg genom en vattentäkt? 1.1 Problemdiskussion Larmrapporter om problem med dricksvatten har duggat tätt i Sverige och Finland under de senaste åren. Exempel från Östersund och Skellefteå med föroreningar i ytvattenanläggningar har visat sårbarheten i kommunernas vattenproduktion. Staden Nokia i Finland fick stora problem när liter avloppsvatten trängde in i vattenledningarna. Bolmentunneln har varit avstängd under två år för omfattande reparations- och förstärkningsarbeten. Dricksvattenförsörjningen har under tiden skett från reservtäkten Ringsjön. VD Jörgen Johansson, Sydvatten AB meddelar i Årsredovisning 2011 att " utan Bolmentunneln och vattnet från Bolmen hade Västra Skåne saknat hållbara förutsättningar för säker dricksvattenförsörjning." (Sydvatten, 2011, sid 4). Under vintern 2011 körde en bil ut på isen på Ringsjön. Felaktig dosering av lut ledde till problem med dricksvattnet i Halmstad våren Detta ledde även till brist på vattenflaskor i affärerna. Under sommaren 2012 har stora översvämningar ägt rum i Östra Småland och problem har även uppstått i Dalarna efter stora skyfall. Diskussioner har förts i media om säkerhet kring vattenförsörjning och kostnader för detta. I samhället Virserum i Hultsfreds kommun meddelades fredagen den 20 juli 2012 ca kl att allmänheten bör koka vattnet och att kommunen inte vet vad som påverkat dricksvattnet. Möjligtvis att något hänt i samband med den stora nederbörden som varit i området de senaste veckorna och som även bidragit till översvämningar. Kommunen har problem med att få ut informationen på hemsidan under de första timmarna på fredagskvällen. Kommunen har även problem med att få analyserat vattnet som först kan göras på måndagen den 23 juli och att svaret senare kan erhållas på onsdagen den 25 juli. På onsdagen den 25 juli 2012 meddelar dessutom Kajsa Berggren, 7

8 enhetschef på Havs- och vattenmyndigheten att parasiten Cryptosporidum som smittade personer i Östersund för två år sen kostade 220 miljoner kronor för samhället. I text TV den 4 augusti 2012 framgår under rubriken Dåligt skydd för dricksvatten att en och en halv miljon svenskar får sitt dricksvatten från drygt 123 vattenverk som inte lever upp till Livsmedelsverkets rekommendationer. Av artikeln framgår vidare att branschorganisationen Svenskt Vatten gjort en kartläggning av hur vattenverk följer lagen om skydd mot parasiter och föroreningar. (Dagens Nyheter 2012). I den fortsatta rapporteringen anförs att Det duger inte. Vi ser att kvaliteten på det utgående dricksvattnet ofta inte uppfyller kraven enligt Christer Johansson vid Livsmedelsverket. Enligt artikeln finns det kommunala vattenverk i landet, många av dem mycket små. Det är uppenbart att frågorna kring hanteringen av vatten ökat i intresse från de svenska medierna. Larmrapporter har på olika sätt varit på agendan under den senaste tiden. Detta har säkert sin bakgrund i de problem kring vattenhanteringen som tidigare uppstått i Skellefteå och Östersund och som haft ett stort allmänt intresse. Slutligen kommer en larmrapport även från Skåne. Under fredagen den 17 augusti 2012 klockan meddelar Osby kommun på sin hemsida att ett vattenprov i Lönsboda visat sig innehålla för höga värden av Trikloreten. De boende rekommenderas att inte använda kranvattnet till dryck eller matberedning eftersom Trikloreten kan vara cancerframkallande. 1.2 Problembakgrund till uppsatsen Utgångspunkten för uppsatsen är de störningar i vattenförsörjningen som kan uppstå och som påverkar samhällsviktig verksamhet. För kommunen Örkelljunga ökade sårbarheten i vattenförsörjningen när dåvarande Vägverket drog den nya sträckningen av E4 an genom en av kommunens vattentäkter. I samband med färdigställandet av vägsträckan lämnade Vägverket en förpliktelse om vattenleveranser som gäller till dess att kommunens vattenförsörjning är löst i enlighet med överenskommelsen. Vid mötet konstaterades att det sannolikt krävs flera borrhål, för att uppnå den överenskomna kapaciteten, som är minst 1000 m3 per dygn. Vägverket, numera Trafikverket har därefter gjort stora ansträngningar för att kunna ersätta den gamla vattentäkten. Ett arbete som pågår och där Örkelljunga kommun och Trafikverket hoppas på en lösning. Efter flera provborrningar har Trafikverket ännu inte lyckats hitta en ersättningstäkt. I början av perioden tecknade enligt uppgifter Vägverket avtal med lokala transportörer utifall det skulle uppstå en situation där vatten omedelbart behövde levereras. I samband med förändringar i Trafikverkets och även kommunens organisation, med ny personal på nya befattningar och förändrade arbetsförhållanden finns enligt min uppfattning risk att kommunen lever i en falsk säkerhet om att få hjälp i tillräcklig omfattning om en olycka skulle uppstå. Möjligheten att leverera dricksvatten i tankbilar ställer stora hygien- och kapacitetskrav. Nyttjandet av mjölkbilar till vattentransporter kräver att bilarna rengörs både före och efter transporter med vatten. 8

9 1.3 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att undersöka hur skånska kommuner förbereder sig för ett långvarigt avbrott i den ordinarie kommunala dricksvattenförsörjningen. Tanken är att nyttja dessa erfarenheter för att öka kunskapen om nödvattenförsörjning. Förhoppningsvis även bidra med ökad kunskap och ökad säkerhet i bl a Örkelljunga kommun. Jag vill med följande frågeställningar även undersöka: Hur stor andel av befolkningen räknar kommunerna med att förse med vatten vid olika tider på avbrottet och utan hjälp utifrån? Hur stor andel av befolkningen räknar kommunerna med att förse med vatten vid olika tider på avbrottet och med hjälp utifrån? Har MSB:s rapport om resultatmål för dricksvatten och Riksrevisionsverkets granskningsrapport om dricksvattenförsörjning någon koppling till kommunernas säkerhetsarbete och på vilket sätt? Hur kan kommuner som saknar reservvattentäkt förbereda sig inför ett långvarigt avbrott i den kommunala vattenförsörjningen och påverkar risken med avsaknad av reservvattentäkt kommunernas beredskapsarbete? Hur kunde en väg byggas genom en kommunal vattentäkt? Var det problem i samverkan före, under eller efter vägbygget? 1.4 Avgränsning Uppsatsen kommer inte att behandla orsaken till varför vattenbortfallet inträffar. Följaktligen kommer jag inte heller att behandla frågor om risk, hot, sårbarhet och säkerhet från råvatten till tappkran. Avgränsningen gäller också Sydvattens distribution av vatten från Bolmen till 15 kommuner i Skåne. I arbetet kring dricksvattenförsörjningen finns en mängd risker exempelvis med förorenat vatten, röravbrott m m. Dessa kommer inte att behandlas i uppsatsen. Enkäten har skickats ut till de skånska kommunernas beredskapssamordnare under månaderna maj juni Målgruppen berör i första hand de som arbetar med beredskapsfrågor i svenska kommuner. Uppsatsen avser inte att genom historiska dokument ta reda på hur det kom sig att vägen drogs genom en vattentäkt. Men min avsikt är i alla fall att fråga kommunala representanter om deras historiebeskrivning. 1.5 Disposition I avsnitt två presenteras studiens principiella ramverk som behandlar hur beslut om dricksvattenfrågor regleras. Därvid behandlas Riksrevisionsverkets granskningsrapport av dricksvattenförsörjningen och MSB:s förslag till resultatmål för krisberedskap för dricksvattenförsörjningen. Avsnittet avslutas med en presentation av en studie om kontinuitetshantering för nödvattenförsörjning. 9

10 Dricksvattenförsörjningen i Skåne presenteras under avsnitt tre och där behandlas såväl Sydvatten som Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp AB (NSVA) och Kommunalförbundet VA SYD. Avsnitt fyra beskriver och motiverar de olika metodval som ligger till grund för mitt arbete. Avsnitt fem hänvisar till utsänd webbenkät om störningar i vattenförsörjningen. I avsnitt sex hänvisas till intervjuer med Länsstyrelsen i Skåne län, VA SYD, Statens Livsmedelsverk, kommunerna Åstorp och Klippan samt NSVA. Under avsnitt sju genomförs en analys av insamlat material som speglas i Riksrevisionsverkets granskningsrapport av dricksvattenförsörjningen och MSB:s förslag till resultatmål för krisberedskap för dricksvattenförsörjningen. Vidare beskrivs och kommenteras övriga frågor som inte behandlas i det principiella ramverket. Dessutom presenteras intervjuer från kommunala representanter om deras historiebeskrivning hur det kom sig att vägen drogs genom en vattentäkt. Slutligen under avsnitt åtta behandlas studiens slutsats och forskningsbidrag. 1.6 Definitioner Definitioner av för uppsatsen viktiga begrepp som dricksvatten, nödvatten, reservvatten m m behandlas i bilaga 1. 2 Principiellt ramverk Som principiellt ramverk används Riksrevisionsverkets granskningsrapport Dricksvattenförsörjning beredskap för stora kriser, RiR 2008, (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008) samt Förslag till resultatmål för samhällets krisberedskap för försörjningen av dricksvatten, livsmedel och värme, Redovisning av regeringsuppdrag FÖ2010/697/SSK, ansvarig utredare Ulf Eliasson. 2.1 Hur fattas beslut under normala förhållanden Den 1 juli 2002 började staten bygga upp ett nytt system för hantering av fredstida kriser i Sverige. Enligt regeringsformens portalparagraf utgår all offentlig makt från folket. Den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna. (1 kap regeringsformen 1976:871) Den kommunala självstyrelsen kan definieras som en princip att kommunen själv skall bestämma över sina angelägenheter. Inget hindrar staten att genom lag ålägga kommunerna att svara för vissa uppgifter och också i lagen ge direktiv för hur dessa skall skötas. Den större delen av den kommunala verksamheten är reglerad genom sådana speciallagar. (Eksborg 2003 sid 2) 10

11 Det finns vissa lagar som inte är fullmaktslagar som innehåller särskilda regler för vissa speciella fredstida förhållanden. Lagen om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner ger såväl vissa särskilda befogenheter som vissa skyldigheter vid händelser i fredstid. (Eksborg 2003 sid 6) Kommunernas ansvar är kopplat till vad som i lagen kallas en extraordinär händelse och som avser händelser som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och kräver skyndsamma insatser av en kommun eller landsting. (Lagen 2006:544 om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap) Svenska Kommunförbundet och staten har träffat en överenskommelse om kommunernas uppgifter och ersättning i krishanteringssystemet. Målet är att minska sårbarheten och höja krishanteringsförmågan. (Överenskommelse mellan staten och Svenska Kommunförbundet samt Lagen 2006:544 om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap) Enligt Överenskommelsen mellan Kommunförbundet och staten ska kommunerna ha följande uppgifter: Genomföra risk- och sårbarhetsanalyser. För varje ny mandatperiod ska kommunerna fastställa en plan för hur de ska hantera en extraordinär händelse. Planerna ska grunda sig på risk- och sårbarhetsanalyser av all verksamhet som måste fungera även vid en kris. Syftet med analyserna är också att öka beslutsfattarnas och allmänhetens kunskap om kommunens sårbarhet. Utöva geografiskt områdesansvar. Kommunerna ska samordna krisberedskapen med landsting, organisationer, företag och de statliga myndigheter som finns i kommunen. Att identifiera risker i kommunen och göra dessa kända, liksom att inrätta ett krishanteringsråd, eller motsvarande, är andra viktiga uppgifter. Kommunerna ska också samordna informationen till allmänheten vid en kris. Utbilda och öva. Kommunerna ska regelbundet utbilda och öva politiker och tjänstemän. Rapportera. Kommunerna ska informera länsstyrelsen om vad de gör för att minska riskerna och öka förmågan att hantera en kris. Också under en kris ska länsstyrelsen informeras om läget i kommunen. Upprätthålla höjd beredskap. Kommunerna ska ansvara för allmänhetens skyddsutrustning och annat materiel som ska användas vid krig. I planeringen för fredstida kriser har regeringen betonat att samhällets krishanteringsförmåga ska byggas underifrån från lokal nivå via regional till nationell nivå. Tre grundläggande principer gäller: Ansvarsprincipen: Den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden skall ha motsvarande ansvar även under krissituationer. 11

12 Likhetsprincipen: En verksamhets organisation och lokalisering skall så långt som möjligt överensstämma i fred, kris och under höjd beredskap. Närhetsprincipen: En kris skall hanteras på lägsta möjliga nivå i samhället. (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008 sid 32) Geografiskt områdesansvar: När det gäller det Geografiska områdesansvaret så ska kommunen inom sitt geografiska område i fråga om extraordinära händelser verka för att; - olika aktörer i kommunen samverkar och uppnår samordning i planerings- och förberedelsearbetet, - de krishanteringsåtgärder som vidtas av olika aktörer under en sådan händelse samordnas, - information till allmänheten samordnas, - när krisen är över samla in dokumentation och erfarenheter samt utvärdera händelsen. (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008 sid 32) Utgångspunkten för arbetet med kommunens krisberedskap ska vara analyser av risker och allvarliga störningar i de delar av kommunens verksamhet som alltid måste kunna upprätthållas. Varje nämnd och bolag ska därför göra risk- och sårbarhetsanalyser och fastställa planer med: Mål och inriktning - Prioriterad verksamhet, lägsta acceptabla servicenivå - Ledningsförhållanden (organisation, lokaler, kontaktpersoner). Handlingsprogram ska tas fram för kommunens risker som hänförs till Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och som föranleder räddningsinsats. Erfarenhetsmässigt kan störningar som elavbrott, teleavbrott, databortfall, vatten- och avlopp samt influensaepidemi ha stor påverkan på kommunens verksamhet. Särskild prioriterad verksamhet, som det inte ska göras avkall på, är områdena Vård och Omsorg, Miljö- och Hälsoskydd samt Vatten och Avlopp. Slutsatsen blir då att enligt närhetsprincipen och i enlighet med det geografiska områdesansvaret ska kommunen vara den som direkt hanterar en kris i dricksvattenförsörjningen och samordnar nödvändiga operativa insatser. 2.2 Riksrevisionsverkets granskningsrapport, Dricksvattenförsörjning beredskap för stora kriser Mål och krav för Dricksvattenförsörjningen I Riksrevisionsverkets granskning Dricksvattenförsörjning beredskap för stora kriser, RiR 2008, (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008) menas att krav på dricksvatten ställs på olika aktörer i lagar, förordningar och föreskrifter som fastställs av riksdag, regering, myndigheter, kommuner och EU-institutioner. 12

13 Riksdag, regering och myndigheter ställer upp mål som ett led i resultatstyrning och de ska vara mätbara och uppföljningsbara och inte alltför vagt och allmänt formulerade. (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008 sid 23). Författarna menar vidare att både mål och krav bör täcka in väsentliga aspekter av dricksvattenberedskap. Mål och krav bör enligt dessa samverka, och därför är det också väsentligt att ur ett krishanteringsperspektiv skilja ut vad som bör vara mål och vad som bör vara krav. (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008 ff) Författarna framför att mål och krav för dricksvattenförsörjningen kan formuleras både i kvantitativa och kvalitativa termer. Man skiljer på dricksvattenkvalitet, att vattnet är användbart i syftet att dricka och laga mat och dricksvattenförsörjning, att vattnet över huvud taget levereras i en viss mängd. (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008 ff). Enligt 6 i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (VA-lagen) anges att kommunen har skyldighet att ordna vattenförsörjning genom en allmän VA-anläggning om detta är påkallat i ett större sammanhang och med hänsyn till människors hälsa eller miljön. Lennart Grufberg & Hans Seyler (2008) menar att endast här regleras att det offentliga över huvud taget och under vissa förhållanden ska anordna vattenförsörjning. Att det ska finnas vatten i en bostad är innehavarens ansvar. Det framgår av 33 6 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det finns alltså enligt författarna inget krav att vatten måste ordnas genom en kommunal anläggning. I Sverige faller dricksvatten vad gäller framställningsprocess och produkt under livsmedelslagstiftningen. Livsmedelslagen (2006:804) och följdföreskrifter ställer krav på kvalitet och framställningsprocess. Detta gäller dock enbart det vatten som levereras av en producent (kommunen). I likhet med vad som gäller för livsmedel ställer lagen inga krav på att vatten ska produceras eller tillhandahållas. Dricksvattenföreskrifterna som utfärdas av Livsmedelsverket (SLVFS2001:30) ställer krav på vattenkvaliteten hos det dricksvatten som når konsumenten, dels genom gränsvärden (för mangan, fluorider, nitrater, koppar, bekämpningsmedel med mera), dels genom krav på processen i anläggningarna från och med den punkt där vattnet tas in i vattenverket till den punkt som ansluter till brukarens hushåll. (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008 sid 23) I Riksrevisionsverkets rapport anges att det finns inga krav från riksdag eller regering som preciserar vilka mängder dricksvatten producenter och kommuner som lägsta krav ska kunna tillförsäkra medborgarna under en allvarlig dricksvattenkris. Det finns för normala förhållanden krav på viss kvalitet på dricksvattnet som livsmedel. Men det finns inga krav som anger kvantitativa nivåer av det vatten som ska levereras eller under vilken tid. Sådana krav brukar kallas funktionskrav och under en allvarlig kris skulle denna typ av krav kunna visa sig få stor betydelse. (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008 sid 24) 13

14 Riksrevisionsverket redovisar två bestämmelser i VA-lagen som kan sägas ange krav på VA-huvudmannen att förebygga krisutlösande händelser. Huvudmannen ska driva anläggningen så att den uppfyller krav på skyddet för människors hälsa och miljön (10 ). Huvudmannen ska ordna vad som behövs för att VA-anläggningen ska kunna tillgodose skäliga anspråk på säkerhet (13 ). Riksrevisionsverket framför i sin rapport mycket överraskande att det utöver de mycket allmänna formuleringarna i 10 och 13 i VA-lagen finns i dag inga statliga krav på producenter och kommuner att vidta särskilda beredskapsåtgärder vid en eventuell och mycket allvarlig dricksvattenkris i något av våra storstadsområden. Specifika krav saknas för dricksvattenanläggningar av typ kapacitet, reservsystem, antal barriärer, underhållsrutiner och skydd mot råvattenföroreningar. (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008 sid 24) Riksrevisionsverket anger som en risk på grund av ovanstående oklarheter att enskilda människor kan drabbas av farliga sjukdomar, därför att de inte nås av information om att vattnet är odrickbart eller är oförmögna att själva skaffa fram nödvändigt vatten. Hushållen kan enligt Riksrevisionsverket komma att sakna vatten till dryck, matlagning och hygien. I extremfallet kan livsmedelsindustrier, mejerier, slakterier och bryggerier tvingas ställa in verksamheten. Det kan enligt verket betyda att skolkök inte fungerar och att människor måste flyttas från sjukhus, särskilda boenden och vårdinrättningar eller att personalen inom vården inte kan utföra sina huvudsakliga uppgifter. Enligt Riksrevisionsverket kan brandbekämpning och fjärrvärme hotas. Dessutom anges att medborgarnas förtroende för dricksvattnet och de offentliga myndigheter, som ansvarar för det, kan komma att skadas. Slutligen kan ett samhälle utan vattenförsörjning efter en tid bli en härd för smittor och sjukdomar och i flera avseenden sluta att fungera. (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008 sid 102) Förutsättningar att hantera en allvarlig kris i stora kommuner För att kunna göra en värdering av de statliga aktörernas insatser har Riksrevisionsverket undersökt hur hanteringen av en allvarlig kris i dricksvattenförsörjningen ser ut i ett antal stora kommuner och kommunalförbund. Riksrevisionsverket har funnit att det finns vissa förutsättningar att klara en allvarlig kris men att det också finns betydande svagheter. Denna värdering görs mot bakgrund av nio olika dimensioner av grundläggande förutsättningar för att hantera kriser i dricksvattenförsörjningen, vilka omfattar både förebyggande arbete och förberedelser inför en faktisk kris. (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008 sid 9) Riksrevisionsverkets värdering grundar sig på en sammanvägning av dessa nio olika förutsättningar. Denna redovisas här: Granskningen har särskilt visat på svagheter eller begränsningar i följande avseenden: Risk- och sårbarhetsanalyser är ännu inte en etablerad form i krishanteringsarbetet. De används i mycket liten utsträckning för att stärka beredskapen. 14

15 Övningsverksamheter kring kris i dricksvattenförsörjningen är inte allmänt förekommande. När de genomförs omfattar de en begränsad del av personalen och följs ofta inte upp. Krisledningsorganisationen bygger ofta på att informella kontakter fungerar i kris, och planer saknas för verkligt allvarliga händelser. Den interna informationshanteringen, att samverka och skapa en gemensam lägesbild, har ofta svårt att fungera mellan lokala förvaltningar och mellan kommuner. Laboratorie- och analysstödet är sårbart vid den överbelastning som en allvarlig kris innebär. Säker hantering kan inte garanteras och det statliga stödet har inte tillräcklig uthållighet vid starkt tryck. Bristen på reservvatten i form av reservvattentäkter är ett problem i vissa storstadsområden, men ett mindre problem i andra. Problemen kan dessutom förvärras då möjligheterna att nödvattenförsörja är starkt begränsade. Nödvändig utrustning och reservmateriel är svårtillgängliga. Om det finns vet ofta ingen var det finns. Det återstår ett visst arbete för att förstärka skalskydd, informationssäkerhet och säkerhetskultur. Granskningen har vidare funnit positiva inslag i krishanteringen. Vad gäller personal finns tillgång till kompetent personal i VA-förvaltningarna, som kan förstärkas bland annat genom kommunal samverkan. Det finns dock sårbarheter i form av förestående generationsskifte, slimmade organisationer och därmed sämre uthållighet och en ökad osäkerhet om hjälp från Försvarsmakten. Den operativa förmågan kan vidare anses vara god på VA-förvaltningarna. De stora kommunerna har i regel betydande resurser för utåtriktad information, även om inga garantier kan ges att alla grupper som behöver information kan nås. De laboratorie- och analysstöd som finns kan förstärkas med hjälp av Smittskyddsinstitutets laboratorium som har en hög nivå. Tillgången till olika former av reservlösningar är på flera håll god. (Lennart Grufberg & Hans Seyler 2008 sid 9-10) 2.3 MSB:s förslag till resultatmål Enligt regeringens beslut den 14 april 2010 har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) fått i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter senast den 4 april 2011 föreslå resultatmål för samhällets krisberedskap och hur dessa ska följas upp. MSB har redovisat förslag till resultatmål i Redovisning av regeringsuppdrag FÖ2010/697/SSK. Ansvarig utredare har varit Ulf Eliasson. MSB:s förslag till resultatmål för samhällets krisberedskap för Dricksvattenförsörjningen är följande: att berörda aktörer med utgångspunkt i risk- och sårbarhetsanalyser, förmågebedömningar och annan beredskapsplanering vidtar åtgärder som minskar risken för allvarliga störningar i dricksvattenförsörjningen, 15

16 att uppkomna störningar i dricksvattenförsörjningen inte påverkar samhällsviktig verksamhet som t.ex. hälso- och sjukvård samt vård och omsorg, vatten- och avloppssystem och livsmedelsförsörjning i sådan omfattning att det uppstår allvarliga konsekvenser för samhället, samt att varje individ vid en störning i dricksvattenförsörjningen i ett krisläge har tillgång till följande miniminivåer av dricksvatten: för upprätthållandet av kroppens vätskebalans inom 1 dygn 3 5 liter/dygn, för hälso- och smittskyddet inom 3 dygn ytterligare liter/dygn samt inom några månader liter/dygn. Vidare anges att allmänheten bör informeras om innehållet i de föreslagna resultatmålen, så att den enskilda individen, framförallt i ett initialt skede av en kris och utifrån sina förutsättningar, ska kunna agera för att lindra konsekvenser och möta sina grundläggande behov. (Eliasson, 2011 sid 5) I rapporten anges vidare att regeringen tilldelat Livsmedelsverket samordningsansvar för att uppnå resultatmålet för samhällets krisberedskap för dricksvattenförsörjningen. (Eliasson 2011, sid 37) Förebyggande verksamhet enligt förslagen till resultatmål I utredningen om resultatmål anges under rubriken Förebyggande verksamhet att det för samhällets krisberedskap för dricksvattenförsörjningen bör anges en målsättning för det förebyggande och förberedande arbetet i syfte att minska risken för att det uppstår allvarliga störningar i dricksvattenförsörjningen. (Eliasson 2011, sid 30 Som några exempel härpå nämns bl a följande: Risk- och sårbarhetsanalyserna bör identifiera vilka förebyggande åtgärder och förberedelser som behövs för att minska risken för allvarliga störningar i dricksvattenförsörjningen. Det kan t.ex. gälla behov av reservel till det vattenverk som producerar dricksvatten till tätorten, behovet av en plan för nödvattenförsörjning som tar hänsyn till de olika abonnenternas och samhällsviktiga verksamheters behov av nödvatten och på vilket sätt detta kan tillhandahållas beroende på typ av kris m.m. I redogörelsen anges exempel på samhällsviktig verksamhet som är beroende av dricksvatten som t ex sjukhus och andra vårdinrättningar, livsmedelsproduktion och äldreboenden. (Eliasson 2011 sid 31) Dricksvattenproduktionen och -distributionen bör analyseras avseende beroendeförhållanden till andra funktioner, såsom el, tele, IT, transporter m.m. (Eliasson 2011 sid 31) 16

17 I utredningen om resultatmål anges under rubriken Uppföljning att man bör identifiera ett antal faktorer som har betydelse för effektiviteten hos de förebyggande åtgärder som bör genomföras för att ordna med nödvattenförsörjningen. Här anges bl a följande: Det är väsentligt att uppföljningen av resultatmålet uppmärksammar de kritiska beroenden som finns mellan dricksvattenförsörjningen och andra system, t.ex. bränsleförsörjningen till reservkraftverken, IT-stödet för styrning och övervakning av vattenverken, tillgången på och transporter av kemikalier för vattenrening, etc. Beroende på krisens karaktär kan störningar i dessa verksamheter få stor betydelse för möjligheterna att upprätthålla dricksvattenförsörjningen. (Eliasson 2011, sid 36) Slutligen anges följande: Utgångspunkten för resultatmålet är att den ordinarie dricksvattenförsörjningen i en kommun har satts ur funktion och att erforderliga dricksvattenmängder måste säkras genom någon typ av nödrutin. Ett väsentligt inslag i uppföljningen måste därför vara att granska kommunernas planering och övriga förberedelser för att kunna genomföra nödrutinen om detta skulle bli nödvändigt. (Eliasson 2011, sid 36) I anslutning härtill kan anges att Livsmedelsverket anger följande i sin handbok om beredskapsplanering för dricksvatten: Om det inom några timmar uppstår ett behov av nödvattenleveranser så måste det tas hänsyn till kommunernas möjlighet att inom rimlig tid kunna genomföra de åtgärder som krävs för att motsvara hjälpbehovet. Det anges även att En grundprincip i samhället är att den enskilda individen har ett primärt ansvar för att förebygga och förbereda sig för oförutsedda händelser. Först när den enskilda individen själv inte klarar av en eventuell bristsituation i ett krisläge ska det allmänna komma till undsättning. (Eliasson 2011, sid 35) Om det uppstår ett krisläge med avbrott i dricksvattenförsörjningen är det rimligt att det finns en målsättning att det inom 1 dygn efter att störningen har inträffat ska kunna tillhandahållas dricksvatten i enlighet med de kvantiteter som anges i resultatmålet. Vidare anges att planeringen bör ta hänsyn till att det för särskilt sårbara grupper kan finnas ett större behov av dricksvatten än vad som anges i de nämnda nivåerna och tidsramarna. En sådan planering bör ske inom ramen för hälso- och sjukvården samt vården och omsorgen. (Eliasson 2011, sid 35) 17

18 2.4 Kontinuitetshantering - tidigare forskning I uppsatsen "Slut i Kranen" presenterar Josefin Barup & Sofie Samuelsson En Studie av kontinuitetshantering för Dricksvattenbranschen med fokus på nödvatten och standarden BS Rapporten är ett examensarbete inom ramen för civilingenjörsutbildningen i riskhantering vid Lunds Tekniska Högskola (LTH). Man har undersökt hur nödvattensystemet hos svenska dricksleverantörer kan förbättras med hjälp av Business Continuity Management; kontinuitetshantering. I rapporten föreslås bl a att standarden anpassas till dricksvattenbranschens specifika förutsättningar innan den implementeras. (Barup, Samuelsson 2010) Som definition till kontinuitetshantering anges att ett företag eller en annan typ av organisation planerar hur dess affärskritiska verksamhet skall kunna fortsätta även om det inträffar en produktionsstörning. (Barup, Samuelsson 2010 sid 16) I rapporten (Barup, Samuelsson 2010 sid 36) har man valt ut en lista på 10 krav över de behov som är kopplade till nödvattenförsörjning. Dessa krav är; intern kommunikation, information till allmänheten och media samarbete med andra aktörer ansvarsfördelning se hela kedjan, (dvs att varje aktivitet i händelsekedjan fungerar) skriftliga rutiner eller flexibla lösningar övning ger färdighet uthållig bemanning förebygg risken för sabotage lista stora och känsliga kunder. Dessa 10 krav behandlas därefter på ett utförligt sätt. Kravbilden som man får fram jämförs med standarden BS som är en brittisk standard för kontinuitetshantering. I rapporten föreslås bl a Svenska vattenföretag att använda kontinuitetshantering för att förbättra nödvattensystemet. (Barup, Samuelsson 2010 sid 63) 18

19 3 Dricksvattenförsörjningen i Skåne Länsstyrelsen i Skåne har tagit fram en Regional vattenförsörjningsplan för Skåne län (2012:2), Utpekande av vattenresurser av regional betydelse för dricksvattenförsörjningen i Skåne idag och i framtiden. Företaget SWECO Environment AB har utarbetat planen. I Skåne finns 33 kommuner. I den Regionala vattenförsörjningsplanen framgår att 19 kommuner producerar och distribuerar dricksvatten ur egna vattentäkter till sina kommuninvånare. Antalet allmänna täkter i länet uppgår enligt rapporten till drygt 170 st varav ett 90-tal uttag sker ur bergborrade brunnar och ett 60-tal ur jordlagerbrunnar. Resterande uttag sker ur täkter vilka inte har klassificerats eller där formationen är okänd. (SWECO Environment AB, sid 30) Enligt rapporten framgår det vidare att det vid åtta vattentäkter används konstgjord infiltration för att förstärka grundvattentillgången. Det infiltrerade vattnet kommer både från sjöar, vattendrag och återinfiltrerat grundvatten. Lomma kommun och Staffanstorp kommun är de två av Sydvattens medlemskommuner som inte har några egna täkter för dricksvattenproduktion. Vellinge kommun har en dricksvattentäkt i drift men vattnet tas inte ut för dricksvattenändamål utan det avleds för att undvika problem med höga grundvattennivåer vid byggnader. (SWECO Environment, sid 30) 3.1 Sydvatten Sydvatten levererar vatten till resterande fjorton kommuner men majoriteten av dessa har även delvis egna vattentäkter, vattenverk och distributionsnät. Enligt vattenförsörjningsplanen är Sydvatten AB ett kommunägt bolag som producerar dricksvatten till fjorton medlemskommuner; Malmö, Helsingborg, Lund, Landskrona, Eslöv, Bjuv, Burlöv, Höganäs, Kävlinge, Lomma, Staffanstorp, Svalöv, Svedala och Vellinge. Skurups kommun tillkom som delägare under (SWECO Environment sid 32). Sydvatten äger och driver Bolmentunneln samt de två vattenverken Ringsjöverket och Vombverket samt huvudledningssystemet för distributionen av dricksvatten i medlemskommunerna. Det dricksvatten företaget producerar tas från sjön Bolmen som ligger i Småland och Vombsjön som ligger i Skåne. Från småländska Bolmen leds vattnet via Bolmentunneln till Ringsjöverket. Ringsjön utgör en reservvattentäkt åt Sydvatten. (SWECO Environment AB sid 32) Sydvattens dricksvattenproduktion motsvarar ca 58 % av den totala dricksvattenproduktionen i Skåne och vatten från sjön Bolmens utgör ca 32 % av länets totala allmänna dricksvattenproduktion under (se vidare nedanstående bild om Ordinarie dricksvattenförsörjning. SWECO Environment AB sid 116) 19

20 "I de fjorton anslutna medlemskommunerna finns i vissa fall ordinarie- och reservvattentäkter i drift kvar för att försörja områden som inte är anslutna till Sydvattens försörjningsnät. I medlemskommunerna råder således vissa förutsättningar för att på egen hand producera eget dricksvatten samtidigt som Sydvatten innehar det faktiska ansvaret att producera reservvatten åt medlemskommunerna" enligt vattenförsörjningsplanen. (SWECO Environment AB, sid 32) 3.2 Reservvattenförsörjning Av vattenförsörjningsplanen framgår dessutom att av de nitton kommuner som har en egen dricksvattenförsörjning" har nio kommuner angett att de har en eller flera reservvattentäkter. I vissa fall utgör en reservtäkt både ordinarie vattentäkt och reservvattentäkt till en annan ordinarie vattentäkt. Av de kommuner där Sydvatten ombesörjer reservvattenförsörjningen har åtta kommuner angett att de har en eller flera vattentäkter med reservvattenfunktion i kommunal regi." (SWECO Environment AB sid 33). Se även nedanstående bild om Reservvattenförsörjningen. (SWECO Environment AB, sid 117) I det fortsatta arbetet med de kommunala vattenförsörjningsplanerna bör enligt vattenförsörjningsplanen "analyser utföras avseende reservvattenkapaciteten vid olika produktionsbortfall och det är även viktigt att den som är ansvarig för vattenförsörjningen säkrar sin reservvattenförsörjning." (SWECO Environment AB, sid 33) 20

21 3.3 NSVA och VA SYD Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp AB (NSVA) ansvarar för drift, underhåll och utveckling av VA-anläggningarna i ägarkommunerna Bjuv, Båstad, Helsingborg, Landskrona, Svalöv och Åstorp. Verksamheten omfattar vattenproduktion och distribution, avledning av dagvatten, avledning och behandling av spillvatten, samt omhändertagande av vid reningen avskilt slam. VA SYD är ett kommunalförbund som består av Burlövs, Eslövs, Lunds och Malmös VA-verksamheter. Man levererar dricksvatten och renar avloppsvatten i Burlöv, Eslöv, Lund och Malmö, samt tar hand om avfallshanteringen i Malmö och Burlöv. 21

22 4 Metod Metoderna jag använt mig av i min uppsats är dels en kvantitativ enkätundersökning, dels kvalitativa intervjuer. Till detta kommer inläsning av rapporter från berörda myndigheter och organisationer, såsom Livsmedelsverket, Riksrevisionsverket, Länsstyrelsen i Skåne och Svenskt Vatten samt Årsredovisning från Sydvatten. Detta är en empirisk uppsats som utgår från praktiska förhållanden i kommunalt arbete. Analysen har därför valts utifrån praktiska förhållanden och Principiellt ramverk som presenterats i Riksrevisionsverkets granskning av dricksvattenförsörjningen 2008 och de förslag till resultatmål som Myndigheten för säkerhet och beredskap (MSB) presenterat Analysen ställs därutöver inte mot något teoretiskt ramverk. 4.1 Fallstudie I min uppsats har jag använt mig av intervjuerna som kvalitativ metod och enkäten som kvantitativ metod. Enligt Bryman inbegriper fallstudier ofta en tillämpning av både kvalitativa och kvantitativa metoder (Bryman 2011 sid 74). En vanlig kritik som förs fram om fallstudier är att de resultat man får fram inte kan generaliseras. Bryman framför att Förespråkare för fallstudieforskning motsätter sig påståendet om att de resultat som läggs fram skulle vara begränsade, bara för att den externa validiteten är otillräcklig; de menar att syftet med denna design inte är att generalisera till andra fall eller andra populationer. (Bryman 2011 sid 79). 4.2 Enkätundersökning För att kunna besvara frågorna som jag ställer mig i uppsatsen har jag utsänt en webbenkät till kommunernas beredskapssamordnare i Skåne. Med hjälp av Kommunförbundet i Skåne har enkäten med länk distribuerats till samtliga 33 kommuner. Dessutom har jag vid en av beredskapssamordnarnas årliga träffar informerat om enkäten och dess syfte. Enkäten har sänts ut till alla vid samma tid och enkäten har varit standardiserad i ganska hög grad, d v s att man på frågorna inte har kunnat ge öppna svar. Undersökningen har genomförts under månaderna maj juni Styrkan med enkäten som insamlingsmetod är att kunna få flera svar under en kort period. Svagheten är att beredskapssamordnarna inte i första hand sysslar med vattenfrågor och att problem kan uppstå hur och vem som ska svara på frågorna. Beredskapssamordnare ska inte ha svar på detaljnivå utan vara bra på att samordna beredskapsarbetet däribland vattenfrågorna i en kommun. Möjligheten att vidarebefordra svaren till annan mottagare har funnits. Svårigheterna som jag upplevt det är utformningen av enkätfrågorna. Utformningen kan påverka svarsfrekvensen och berörda mottagare av enkäterna har i regel avsaknad av tid för att svara på ständiga enkäter i olika sammanhang. Frågornas inbördes ordning har jag försökt beakta. Möjligtvis kunde frågor med fler svarsalternativ komma senare i enkätundersökningen. 22

23 I Enkätboken framhåller Oskar Hultåker (Trost 2007 sid 135) att svarsfrekvensen ofta blir lägre vid en webbenkät än vid postenkäter. Det beror på att man lättare glömmer bort ett e-brev. Oskar Hultåker menar också att påminnelser via e-brev upplevs som tjatiga. En annan orsak som framförs är att frågorna aldrig kommer fram till rätt mottagare. Han menar att dessa kan fastna i olika slag av filter. Andra orsaker kan vara felaktiga adresser eller brevlådor som är fulla. Enkäten har utformats som en webbenkät/websurvey. Egentligen kallas denna formen webbsurvey. Detta innebär att man ber respondenterna att besöka en webbsajt för att fylla i den enkät som finns där online. (Bryman 2011 sid 599). I samband med frågornas utformning har dessa testats på en teknisk chef och en VA-chef. Frågorna har ändrats efter hand och genomgått en process. Jämförelser har även gjorts av andra enkäter som under denna tid kommit mig tillhanda. Frågorna framgår av bilaga Frågornas ordningsföljd Resultatet av webbenkäten är att det finns ett internt bortfall, dvs att man svarar inte på alla frågorna i enkäten. Jag har funderat på om frågornas ordningsföljd påverkat detta. Enligt Bryman bör frågor som ställs tidigt i intervjun vara direkt relaterade till undersökningens syfte. Detta eliminerar enligt Bryman risken för att respondenterna redan under intervjuns inledning börjar undra över varför de ska besvara till synes irrelevanta frågor (Bryman 2011 sid 217). Eftersom de viktigaste frågorna ställts väldigt tidigt har min fortsatta fundering varit om frågorna var för svåra för de svarande eftersom det interna bortfallet uppstod tidigt. Några av fördelarna med webbenkäten är att den är billig och snabb att administrera. Jag har dock tagit hjälp från mer kunniga vid uppbyggnaden och programmeringen av enkäten på Internet. Analysarbetet hade underlättats om utformningen av enkäten gjorts på ett bättre sätt. En negativ överraskande erfarenhet. Men i dagens tekniska värld går det mesta att lösa. Men jag anlitar inte den hjälpen nästa gång. Fördelar med webbenkäten har varit; Billigt att administrera Snabbare att administrera Ger ingen intervjuareffekt (Bryman 2011 sid 229). Påminnelse om enkäten har utsänts 1 gång via e-post och även framförts via telefon till några kommuner Större bortfall Bortfallet i svaren kan bero på att man förväntat sig att förbunden NSVA (kommunerna Landskrona, Åstorp, Båstad, Svalöv, Bjuv och Helsingborg) och VA SYD (kommunerna Malmö, Lund, Eslöv och Burlöv) ska besvara dessa frågor. Vissa av kommunerna ingår i bortfallet. Men med förbunden har jag gjort en semistrukturerad intervju. Tillsammans ger det en större trovärdighet till materialet. Bryman anför att svarsfrekvens och bortfall är av vikt eftersom ju större bortfallet är desto mer kan man ifrågasätta hur representativt urvalet är. Men han anger att detta är av betydelse endast när det gäller slumpvist utvalda respondenter. (Bryman 2011 sid 232) 23