Nummer 2, Profil. Följ med Andreas Hillarp på en resa i koagulationens spännande värld. Tema. Pollenallergi och överdiagnostisering

Transkript

1 Next Level Global Siemens Headquarters Siemens AG Wittelsbacherplatz München Germany Global Siemens Healthcare Headquarters Siemens AG Healthcare Sector Henkestrasse Erlangen Germany Tel: Nummer 2, 2012 En nyhetstidning från Answers for life. det ledande företaget för klinisk diagnostik har som mål att ge läkare den nödvändiga information som behövs för att ställa rätt diagnos samt erbjuda bra behandling och korrekt uppföljning av patienter. Vårt omfattande sortiment med högpresterande system, omfattande menyalternativ och IT-lösningar ger i kombination med lyhörd service ett smidigt arbetsflöde, ökad driftseffektivitet och förbättrad patientvård. Lokal kontaktinformation Johanneslundsvägen SE Upplands Väsby Sverige Telefonnummer: Fax: Global Division Inc Deerfield Road Deerfield, IL USA Följ med Andreas Hillarp på en resa i koagulationens spännande värld Tema Pollenallergi och överdiagnostisering med födoämnesallergi Sysmex CA Ekonomisk och effektiv Rapport från Siemens Academy Days 2012 Kalendarium Vad händer under hösten 2012!

2 Ledare Det är med nöje som vi härmed kan presentera det andra numret av Next Level Vi har fått stor uppskattning från våra kunder för innehållet. Samtidigt är vi tacksamma för att vi även i fortsättningen får synpunkter så att vi kan anpassa tidningen till våra kunders behov. I det här numret av Next Level kan ni bland annat läsa om en resa i koagulationens spännande värld, pollenallergi och överdiagnostisering med födoämnesallergi, produktnyheter och givetvis en rapport från Siemens Academy Days Vi önskar er en trevlig läsning och en skön sommar! Tomas Kramar, VD Innehåll 4-8 Följ med Andreas Hillarp på en resa i koagulationens spännande värld 9 Pollenallergi och överdiagnostisering med födoämnesallergi 10 Sysmex CA Ekonomisk och effektiv Rapport från Siemens Academy Days 2012 Utges av: Johanneslundsvägen SE Upplands Väsby, Sweden 3 Next Level Ansvarig utgivare: Monika Neuman, Marknadschef Kalendarium juni NCCC, Island augusti Linusdagarna, Göteborg 30 aug - 1 sept NordCoag 2012, Stockholm september Equalismöte Endokrinologi, Uppsala oktober Equalis användarmöte patientnära analyser, Uppsala 7-8 november Equalis användarmöte molekylär diagnostik, Linköping november Equalis användarmöte allmän klinisk kemi, Knivsta/Arlanda Följ med Andreas Hillarp på en resa i koagulationens spännande värld Vi har fått möjligheten att följa med laboratoriechef och sjukhuskemist Andreas Hillarp på hans resa i koagulationens spännande värld. Ingvor Olausson från Siemens besökte Andreas Hillarp i maj för att få en inblick i hans arbete och hur hans drivkraft att bli proteinkemist gav honom möjligheten att arbeta med de bästa inom området. F: Vad har Du för titel/profession? S: Jag är anställd som sjukhuskemist och har också titeln Laboratoriechef för koagulationslaboratoriet i Malmö. Jag har också en oavlönad docentur vid Lunds Universitet som medför en del förpliktelser, mest olika hedersuppdrag på fakulteten men också möjlighet att handleda studenter. F: Vad har Du för bakgrund och hur hamnade Du på SUS (Skånes Universitetsjukhus) med just koagulation? S: Jag är kemist och biolog, utbildad på något som hette Biologlinjen vid Lunds Universitet. Har också en 1-årig påbyggnad i bioteknik. Min drivkraft var att bli proteinkemist och världens bästa proteinkemister fanns i Malmö: professor Carl-Bertil Laurell hade byggt upp Klinisk kemi här, ett fantastiskt laboratorium med duktiga proteinforskare som Johan Stenflo, Per Fernlund, Jan-Olof Jeppsson, Anders Grubb och Björn Dahlbäck. Jag sökte mig hit 1984, när jag var färdig med min biokemistutbildning för att lära mig mer om proteinkemi. Jag hade Björn Dahlbäck som handledare och de proteiner han arbetade med var koagulationsproteiner och då halkade jag in på koagulationsbanan. Jag disputerade 1990 men visste långt innan dess att jag hittat rätt och ville gärna stanna kvar på institutionen på något sätt. Jag är ju inte läkare och att göra karriär inom den medicinska fakulteten eller vid Klinisk Kemi på ett Universitetssjukhus var inte självklart. Jag gjorde först en postdoc vid MRC Immunochemistry Unit i Oxford, England under ett år och kom tillbaka till Malmö tack vare en forskartjänst inrättad av Medicinska forskningsrådet (numera Vetenskapsrådet). Det var en treårig position där jag försökte etablera en egen forskningsprofil men i samma veva slutade en läkare som bl.a. ansvarade för verksamheten på koagulationslaboratoriet och en ny person med koagulationskunskap söktes. Koagulationslaboratoriet hade då blivit en del av Klinisk Kemi efter att Björn Dahlbäck hade fått professuren i experimentell koagulationsforskning, efter den legendariska Inga Marie Nilsson. Björn var även överläkare på koagulationslab och nu behövdes en ny person som kunde avlasta honom och jag blev erbjuden arbetet med att leda verksamheten där. Jag är väldigt tacksam för att klinikchefen på den tiden, Jan-Olof Jeppson, gjorde detta möjligt. Jag tror att många blev nöjda, med att jag äntligen fick en fast anställning och klinken någon som kunde utveckla koagulationslab och Björn kunde ägna större fokus åt sin framgångsrika forskning. Vid denna tidpunkt, 1995, stod verksamheten inför stora omvälvningar och en av Björns stora upptäckter, APC resistens, hade fått ett enormt genomslag i blodproppsdiagnostiken. Vi stod också i begrepp att automatisera allt mer specialkoagulationsanalyser och begreppet kvalitetssäkring fick en större tyngd på lab. Min anställning gjorde det också möjligt att fortsätta forska i viss utsträckning. Jag hade en underförstådd anställningsform där Jan-Olof Jeppson lät meddela att jag får ägna 1/3 åt forskning 1/3 åt utveckling och 1/3 åt att övervaka och förbättra den tekniska kvaliteten på koagulationslab. F: Hur ser ditt ansvarsområde ut? S: Jag ansvarar för den operativa verksamheten på koagulationslab i Malmö och för rutinkoagulation, dvs. de tester som görs på allmän kemi/ akutlaboratorier inom Labmedicin i Region Skåne, totalt 10 sjukhuslaboratorier. Sedan tre år tillbaka är all laboratoriemedicin sammanslagen til en organisation, Labmedicin Skåne, och inom verksamhetsområdet Klinisk kemi är vi idag omkring hundra medarbetare, indelade i olika processer. Koagulation är en sådan process, där jag nu fungerar som processledare. Nu lägger jag ner mer tid än någonsin Next Level 4

3 på den rutinmässiga koagulationsverksamheten i Skåne än jag tidigare gjort. Det blir visserligen på bekostnad av specialkoagulation, men jag ser ändå detta som en investering för framtiden. Det är en klok tanke att ta fram gemensamma rutiner och handhavande av våra analyser i Skåne men det innebär mycket jobb initialt. F: Vad är din absoluta specialitet? S: Mitt favoritprotein är protein S. Det ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Det har jag jobbat med ända sedan starten Vi har fortfarande hållit på att publicera arbeten kring Protein S och på senare år har jag haft förmånen att vara involverad i utredning av familjer med protein S brist, som är en orsak till blodproppssjukdom. Jag doktorerade på ett protein som heter C4b-bindande protein (C4BP) och dess interaktion med protein S. Min uppgift var att försöka bestämma de proteinstrukturer som var viktiga för denna interaktion och att kunna fortsätta engagemanget i detta protein är väldigt stimulerande. Man kan säga att det var protein S som ledde mig in på koagulationsbanan. En annan specialitet har blivit att ägna mig åt metodförbättringar inom blödarsjukediagnostiken. Blödarsjuka är en svår men tämligen sällsynt samling sjukdomar och utgör själva grunden varför klinisk och laboratorieexpertis samlas i ett koagulationscentra. Malmö har en stark tradition inom blödarsjukvård och har en fortsatt hög ambition att vara ledande inom detta område och då är det angeläget att laboratoriet är i takt med den kliniska koagulationsverksamheten. F: Vilka arbetsuppgifter ingår i ditt jobb? S: Det är just alla olika arbetsuppgifter, som gör arbetet så roligt. Det är visserligen lätt att mäta produktion, med antal provrör, remisser etc, men jobbet här är så mycket mer. Själva produktionen, alltså antalet resultat tar egentligen ganska liten arbetstid i anspråk. När allt fungerar som det ska kanske mitt engagemang i produktionen utgör ca % av min arbetstid. Övriga tiden ägnar jag åt kliniska kontakter, samarbete med externa kunder, utbildning, utveckling, viss forskning och kvalitetssäkring. Jag har också engagemang i regionala, nationella och internationella organ för laboratoriemedicin och andra medicinska områden som hanterar koagulationsfrågor. I Södra Sjukvårdsregionen finns ett utvecklat regionalt samarbete i ett Regionalt Medicinskt Råd där jag fått förtroendet att vara ordförande. Det ger oerhört mycket tillbaka och jag har fått direktkontakter med våra kunder och andra kliniska verksamheter som är beroende av servicen från Koagulationscentrum. Alla dessa uppdrag genererar nya samarbeten och ger laboratoriet kunder med önskemål om specialanapassad service, analyser etc. Jag ser klinisk kemi, med så många duktiga människor, som en kunskapsorganisation och inte så mycket som produktionsenheter, även om vi producerar mycket analysresultat och ska så göra förstås. Laboratoriet är ju också en del i ett högkompetentscentrum i Skåne för kvalificerad koagulationssjukvård där den kliniska koagulationssjukvården har samlats och koagulationslab är en del i detta centrum. Gemensamt har vi för avsikt att utveckla det här konceptet och fortsätta vara en kompetent specialenhet med regionala, nationella och internationella uppdrag. Andreas Hillarp Internationella uppdrag ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Just nu deltar jag i World Federation of Hemophilia Laboratory Science Committee, där vi lyfter upp laboratoriemedicinska aspekter på blödarsjukvård. Framförallt finns ett stort utbildningsbehov i den del av världen som utvecklas och får allt större resurser att behandla sina blödarsjuka. I kommitteen tar vi fram olika utbildnings-material, skriver omfattande labmanualer, anpassade för laboratorier som inte är så rikt utrustade. Man kan göra förbluffande mycket och ställa korrekta diagnoser med ett vattenbad och annan enkel instrumentering, bara man har tillgång till bra reagens och ett kunnande om hur dessa ska användas. Detta tar tid, men är roligt och är belönande och jag är tacksam för att vi har en klinikledning som inser att denna typ av engagemang är en viktig service. Koagulationslaboratoriet i Malmö, som tillhör Labmedicin Skåne, är ett välkänt begrepp i den lilla men specialiserade koagulationsvärlden. Vi får många förfrågningar där man vill använda Malmö som referenslab för att skicka patienter från andra delar av världen. Det är ett stort förtroende som vi gärna vill förvalta och det kräver ett bra samarbete mellan lab och klinik. Sen är det också läkemedelsföretag som önskar engagera oss som centrallab i kliniska prövningar och studier. Det är oftast logistiska svårigheter som ska övervinnas när man samlar prover från olika centra i världen som sedan ska analyseras centralt. Jag är glad att laboratoriet i Malmö många gånger har fått detta förtroende. Det är visserligen krävande att utgöra en servicepartner i stora studier men det är i gengäld utvecklande och ger oss kontakter med duktiga forskare som finns i industrin. Det är inte sällan som att vi får kunskap om nya analyser genom dessa samarbeten och det gagnar våra egna patienter i förlängningen. F: Hur ofta håller Du kurser/utbildningar? S: Som en del av högkompetenscentrum i koagulation så är det naturligt att vi engagerar oss i olika utbildningsuppdrag. Ofta sker det i samarbete med alla olika kliniska funktioner med specialuppgift att behandla den blödarsjuke eller blodproppsdrabbade patienten. Vi sätter ihop olika kurser efter behov och det kan vara på en regional nivå, mot våra kunder eller blivande specialister eller större uppdrag nationellt och internationellt. Koagulationscentrum bedriver för närvarande två internationella kurser för blivande koagulationsspecialister. En gäller utbildning i hemofilisjukvård med hela spektrat från vaggan till graven som inkluderar en hel del laboratoriekunskap. Den har vi haft 7 år i rad och senaste gången gjorde vi en mer avancerad kurs riktad mot de som tidigare gått vår kurs. Dessutom har vi en årligt återkommande kurs i von Willebrands sjukdom, som är en av de vanligaste allvarliga blödarsjukdomarna. Sen engageras vi i olika i ST-kurser som främst riktar sig mot hematologer, anestesiologer, och akutmedicin. I år har Karin Strandberg, medicinskt ansvarig för koagulation i Skåne, och jag fått förtroende av SFKK att anorda en ST kurs i koagulation för blivande specialister inom klinisk kemi. Dessutom är det många personer, som under sin utbildning till kliniska kemister eller kliniker, vill ha en placering på Koagulationscentrum. Det gäller även internationella gäster, idag har vi t ex. två sjuksköterskor från Lettland på studiebesök. Andreas Hillarp och Protein S F: Har Du något medicinskt ansvar? S: Jag har inget medicinskt ansvar för analyserna även om jag ofta konsulteras och engageras i patientresultat. Det är en av de roligaste bitarna med mitt jobb att driva en utredning framåt och bli klokare av konstiga analysresultat. Hos oss är det Karin Strandberg, som är specialistläkare inom koagulation som har det medicinska ansvaret för våra koagulationsanalyser men tolkningen av utredningar hos oss görs i samarbete med koagulationsspecialisterna på koagulationsmottagningen som ligger vägg-i-vägg med laboratoriet. F: Vilka uppdrag har du inom din profession utanför Sverige? S: Framför allt får jag förfrågningar att föreläsa om labaspekter på blödarsjuka, klassisk hemofili och von Willebrands sjukdom. Det kan vara både i Europa och övriga världen men jag tackar nej till många förfrågningar, främst av tidsbrist. Representerar man ett känt lab så vill många andra veta vår syn på olika frågor. F: Skriver du i några Tidskrifter, webbsidor eller annat offentligt? S: Vi publicerar med mer eller mindre regelbundenhet. Det är både inbjudna uppdrag, när man ska skriva om något ämne som är i fokus, eller att man publicerar sina egna forsknings- eller utvecklingsarbeten arbeten man varit involverad i. Jag är förstås också involverad i den information som publiceras på Internet av Labmedicin Skåne. För mig är det viktigt att aktualisera olika koagulationsrelaterade frågor. Många publikationer är tvärkliniska samarbeten och ibland försöker vi uppmärksamma intressanta patientfall. F: Hur mycket har du forskat inför Din Doktors- och Docent examen? S: Jag doktorerade och då forskade jag på heltid. Sedan fick jag en Postoc ett år i England och efteråt fick jag en forskartjänst i tre år. Sedan kom förslaget från Jan Olof Jeppson och Björn Dahlbäck att jag kunde få rollen som kemist på koagulationslab, med löfte om att kunna fortsätta forska viss del av tiden. Efter några år hade jag samlat på mig tillräckligt med arbeten för att bl.a. bli docent F: Hur många studier eller forskningsrapporter har Du gjort totalt? Forskar du med något just nu? S: Jag har givetvis en publikationslista som jag uppdaterar regelbundet och innehåller ett drygt hundratal arbeten om jag inkluderar översikter och bokkapitel. Det är viktigt att redovisa vad man gör för att kunna söka nya forskningsmedel och knyta kontakter. Jag har goda kontakter med universitetet via professor Björn Dahlbäck och andra universitetsanställda forskare. Mitt eget forskningsfokus ligger idag på förvärvade orsaker till blodproppssjukdom, förvärvad trombofili. Det gör jag genom att studera förekomst av autoantikroppar mot olika koagulationsproteiner. Det är mitt lilla egna område just nu som jag bedriver tillsammans med Kerstin Fridh, forskningsansvarig BMA på koagulationslab. Jag har ingen forskartjänst och inga stora projekt. Jag försöker hitta en nisch där jag kan arbeta utan att känna hetsen, som annars finns när man jobbar inom ett aktuellt område. Jag försöker också samarbeta med forskare som har resurser och bidrar med min kunskap och analyser och på så sätt får jag ta del av ett större arbete. På Koagulationscentrum i Malmö finns ganska goda förutsättningar till forskning, vi har bl.a. tillgång till ett stort blödnings- och trombosregister och tillhörande biobanker. Ett exempel är forskning kring antikroppar mot faktor VIII och faktor IX. Det gäller patienter med blödarsjuka som utvecklar sk inhibitorer, antikroppar, som hämmar faktor VIII eller faktor IX aktiviteten. Det är den stora utmaningen i blödarsjukebehandling eftersom 25-35% av alla blödarsjuka med faktor VIII brist, sk Hemofili A, utvecklar antikroppar mot proteinet. Det är väldigt svårbehandlat, dyrbart och medför stort lidande och det är en gåta varför vissa får antikroppar och vissa inte. Laboratoriet är med som partner och tar fram tester och för att mäta antikroppar på olika sätt. Det kommer också att leda till att vi kommer att sätta upp nya tester som kanske blir rutin inom blödarsjukeutredningar i framtiden. Det blir många spin off effekter av sådana här kliniska forskningsprojekt. F: Hur många år har du varit med i expertgruppen för Equalis? S: Jag tror jag har varit med sen 1997 men inofficiellt några år till då Björn Dahlbäck representerade laboratoriet i expertgruppen. Sedan 5 år har jag fått förtroendet att agera ordförande i expertgruppen för koagulation. F: Du är känd som en Key Opinion Leader inom Koagulation. Vad gör Dig till det tror Du? S: Jag vet inte, men det kommer troligtvis med tjänsten där jag representerar koagulationslaboratoriet i Malmö. Här finns en stark tradition, historik och ambition att vilja vara ledande framför allt när det gäller koagulationssjukvård. På kongresser blir man ofta uppmärksammad när man förstår att man representerar Malmö. Det kommer upp frågor om Inga-Maria Nilsson, Erik Berntorp, Björn Dahlbäck, Johan Stenflo, Rolf Ljung m.fl. som alla har publicerat mycket, och som har gett betydande bidrag till koagulationsforskningen. Jag har också förmånen av att jobba med ett ämnesområde, som har ganska stort förtroende hos våra sjukhushuvudmän och universitetet. Visserligen är koagulation en liten specialitet, men väldigt högspecialiserad och väldigt framgångsrik. I Malmö har koagulation alltid fått vara ett profilområde. Cheferna lyfter ibland fram koagulationsenheten som ett gott föredöme. 5 Next Level Next Level 6

4 F: Samarbetar Du med andra universitetslab? S: Det formella utbytet finns med Equalis, för där sitter ju representanter från Karolinska, Sahlgrenska Linköping representerat, alla med betydande koagulationsforskning. Jag är väldigt glad att Tomas Lindahl, professor i Linköping, är med i gruppen och det har gett mig förmånen till intressanta samarbeten. F: Vad är det svåraste fall Du har konfronterats med på patientsidan? Vad hände? S: Det är så många, vi har 4-5 pärmar fulla med intressanta fall. Det kan vara fall som avviker på något sätt, med atypiska resultat i förhålande till klinsik bild, och då vill man gå vidare med dem, för att lära sig och kanske undersöka om det är något vi missat. Det är viktigt i vår verksamhet, att det finns luft i systemet somgör att vi har möjlighet att följa upp det som avviker från gängse rutiner. Ett intressant exempel är ett fall som finns vi utredde väldigt extensivt, men inte ännu publicerat, gäller en femårig flicka från Norge. Hon debuterade med utbredd purpura fulminans och trombos. Lokalt gjordes gjorde flera utredningar med slutsatsen var att hon troligen hade protein S brist. Kollegorna i Norge vände sig till barnkliniken i Malmö som i sin tur diskuterade med vårt lab och undrade om en antikropp mot protein S brist förelåg. Vi blev mycket förbryllade över våra fynd. Vi kunde inte finna någon protein S brist och vi kunde inte hitta några antikroppar mot protein S eller andra abnormaliteter. Vi började nysta vidare och undrade över varför det lokala protein S testet var så låga och inte våra osv? Efter mycket detektiv-arbete mynnade det hela ut att flickan hade en antikropp mot aktivt protein C. I praktiken hade hon en förvärvad protein C brist men antikroppen riktades inte mot protein C, utan mot den aktiva formen av protein C. Det måste man säga är ganska exceptionellt. Ledtråden till det hela var att vi utförde APC resistenstestet, där aktivt protein C (APC) sätts till provet, och med det testet hade patienten en APC-resistens fenotyp men genotypen var normal. Denna motsats fick alltså sin förklaring av en antikropp mot APC i reagenset. Detta hade inte gått att göra på många andra lab. Vi fick tillgång på rent aktiverat protein C av Johan Stenflo i Malmö, som faktiskt en gång upptäckte protein C och hade olika varianter av protein C i sin frys. Andreas analyserar koagulationskurvor F: Vad är det viktigaste att lösa inom koagulationen anser Du? Vad brinner du för? S: När det gäller blödarsjukvård så är det förstås att försöka ta reda på en behandlingsform som inte orsakar antikroppar, att minimera antalet inhibitorpatienter. När det gäller blödarsjuka globalt sett,så är det tillgång på mediciner, tillgång till god diagnostik. Det är ett helt annat problem av en helt annan dimension. Man ska ju veta, att den sjukvård vi bedriver här bara går att utföra i i-länder med högt utvecklad ekonomi och välfärd.inom trombossjukvården finns också stora utmaningar. Vi vet fortfarande inte varför nästan hälften av alla som kommer till våra trombosmottagningar får sina proppar. Vi ser att det finns en ärftlighet inblandad men vi kan inte hitta allt i nuläget. Så där finns mer att göra. F: Vad var det som gjorde att Du/ni valde Siemens koagulation? Vad är det som är intressant med instrumenten? S: Det är en kombination av många saker. Vi skrev ju en önskelista på allt som vi ville se i ett koagulationsinstrument. Av alla svaren vi fick in, så poängsättes dem och ingen fick full pott. Idealinstrumentet finns ju inte. I det här fallet fick Siemens de flesta poängen, så jag kan inte peka på enskilda saker, men Siemens har just nu de mest moderna maskinerna, utrustade med de bästa tekniska lösningarna! Det är så vi ser det. F: Vad tycker du om Siemens reagens till instrumenten? S: Siemens har en hög kvalitetsstämpel på sina reagens, men för den svenska marknaden saknas tyvärr ett PK-reagens. Framför allt har Siemens en specialkoagulationsprofil som är intressant. Vi som speciallab går ibland in och petar i era specifikationer. Siemens, och andra reagenstillverkare, lägger ner väldigt mycket tid att CE-märka reagens, sedan går vi in på speciallab och ändrar olika saker och måste göra egna valideringar. Det finns tyvärr en kollision gällande synen på behov för de stora flertalet lab och behovet för specialkoagulationslab. När man vill driva koagulationsutredningar lite längre så räcker inte specifikationerna som ges av tillverkaren. Vi vet att reagenset är bra, men vi kan också göra det ännu lite bättre, t.ex. uppnå en lägre detektionsnivå men då krävs att vi har möjlighet att göra egna valideringar förstås. När det gäller allmän koagulation tänker vi inte hamna i den situationen utan ska hålla det så enkelt som möjligt och köra enligt tillverkarens rekommendationer, vilket räcker gott för de flesta situationer. Inom specialkoagulation har jag nyligen fått upp ögonen för ett test som har potential att ersätta ett gammalt, mer svårarbetat test. Det är Siemens von Willebrand Activity test som är ett latexbaserat test med många analytiska fördelar som kanske kan ersätta det betydligt mer omständliga von Willebrand Ristocetinkofaktor aktivitetstestet. Det återstår att se hur detta test tas emot internationellt men våra egna utvärderingar pekar på god överensstämmelse mellan gammalt och nytt test. F: Hur ofta tittar Du på olika kurvor till resultaten? Vilken analys är viktigast att visa kurvor på? S: Ganska ofta, främst när klinik och labresultat inte stämmer eller när ett enskilt labresultat inte stämmer med övriga resultat eller verkar konstiga på annat sätt. Då vill vi gärna se kurvor över reaktionen i mätkyvetten. När vi ser flaggor, då undrar man vad det beror på och vill se på kurvorna hur koagulations- eller färgutvecklingen skett under reaktionen. Jag tycker att man ska ta sig tid att titta på kurvor som speglar reaktionen, det ger en viktigt erfarenhet Jag ser fram emot de nya Siemensinstrumenten, när vi får bättre möjlighet att studera kurvor jämfört med de begränsade möjligheterna vi hade med de äldre instrumenten. Analysen APTT, och andra analyser med hög plasmamängd, är speciellt viktig att kunna titta närmare på reaktionskurvan eftersom det ofta är något i plasman som stör. Ju mer plasman är utspädd, desto mer specifik är ofta testet och desto mera sällan krånglar det. Nu hoppas jag kunna reducera den här typen av problem med de nya Siemensinstrumenten, som är utrustade med att läsa vid olika våglängder och att varna för eller skatta graden av hemolys, bilirubinemi och lipemi. F: Vad är intressant just nu inom koagulation? S: Det som är mest spännande nu är vad som ska hända med de nya antikoagulantia! Det är riktig vardagskoagulation och det är revolutionerande att man efter 60 år äntligen får ett alternativ till Waran. Det är också många frågor kring detta nya, allt från patientselektion till eventuell lab-support. F: Vad tycker Du är intressant inför framtiden? Vad tror Du blir fokus på? S: En sak gäller vilken plats de patientnära koagulationsterna, typ trombolastografi, trombolastometri, trombocyttester mm. ska ha i sjukvårfden och vem som ska ombesörja laborerandet. Detta har inte ännu hittat sin form och funktion men att utreda nyttan, möjligheter och begränsningar med den här typen av instrument kommer vi nog lägga ner mycket tid och kraft på tror jag. Kanske flyttas laborerandet närmare kliniken, vilket redan skett till viss del i vissa regioner. Labmedicin måste vara med i diskussionen hur dessa tester och instrument ska införas och hanteras ur en kvalitetssynpunkt. F: Vad borde utvecklas mer i rutininstrument samt specialkoagulation i en framtid? S: Jag är ju mycket nyfiken på hur det Inger och Andreas vid Siemens BCS XP kommer att gå med de nya antikoagulantia. Vi vet ju att ett antal patienter kommer att få nya blodproppar eller allvarliga blödningar under pågående behandling. Då skulle man önska att det fanns labtest som t.ex. akut masspektrometrisk bestämning som snabbt och elegant kan mäta den absoluta koncentrationen av en aktiv metabolit i blodet, så man vet hur antikoagulerad patienten är. Sedan skulle man ju vilja veta hur det går att reversera den effekten av läkemedel. Svårigheten med Warfarin är att dosen är individanpassad och vissa pateinter är svåra att ställa in. För specialkoagulation är det klart att det skulle vara bra om vi fick tillgång till bättre och mer specifika trombocytfunktionstester. F: Här i Malmö på specialkoagulationslab, har ni en maskin som sköter trombostester och en som sköter blödningstester. Vilken sida är mest belastad? S: Rent produktionsmässigt är det trombossidan, där vi har flest prover och analyser, men på blödningssidan är det mera analyser i en enskild utredning än vad som oftast är fallet med trombosutredningar. Blödningsutredningarna är ofta mer komplicerade till sin natur och ger oss mycket att fundera på. Sammanfattning Jag har försökt förmedla diversiteten, som finns inom det här relativt begränsade området koagulation och det stora behov av information som finns. Jag vill också komplettera med att den här verksamheten bygger mycket på kliniska kontakter och möjligheten att tolka analysresultat. Att ha en läkare på plats som omedelbart kan agera och ta kontakt med beställande läkare för kompletteringar är viktigt både för oss och beställaren av vår service. Jag vill också lyfta fram att vi är olika personalkategorier, BMA, kemist, läkare m.fl. som alla bidrar med sin kompetens för att nå framgångsrika resultat. I Malmö har jag turen att arbeta nära med en mycket kompetent klinisk kemist och tillika koagulationsexpert, Karin Strandberg, som är med och styr i processen i hela Skåne. I Skåneperspektivet arbetar Karin och jag med en kunnig BMA, Pernilla Gustavsson, placerad i Lund och som är metodansvarig BMA för koagulationsanalyserna som utförs på alla lab i Skåne utom koagulationslab i Malmö där vi har ett gäng skickliga BMA med bl.a. Margaretha Persson som ansvarar för trombosanalyserna och Inger Hemborg som är ansvarig för blödningsanalyserna. Betydelsen av den nära kontakten vi har med personalen på koagulationsmottagningen kan inte heller underskattas. Ett stort TACK till Andreas Hillarp för hans medverkan i Next Level. För intervjun och foto ansvarade Ingvor Olausson, Produktchef, Siemens Healthcare Diagnostics. 7 Next Level Next Level 8

5 Nyheter Nyheter Pollenallergiker - se till att de inte överdiagnostiseras med födoämnesallergi Sysmex CA Ekonomisk och effektiv Studiepopulationen utgjordes av 65 gräspollenallergiker utan historik av jordnöt- eller spannmålsallergi. Samtliga genomgick en öppen provokationstest för att säkerställa tolerans. Resultaten visade att med pricktester hade trettio patienter (46%) positivt utslag mot en eller flera av de testade födoämnena och 9% reagerade specifikt mot jordnötter. I denna högtid för pollensäsongen finns en intressant artikel 1 att läsa om pollenallergiker och hur denna patientgrupps pricktestresultat och specifika IgE resultat kan vara missvisande vid test för jordnöt och för olika spannmål (t ex vete). Det föreligger, enligt studien som publicerats, en stor risk att allt för många pollenallergiker felaktigt klassas som jordnöts- eller veteallergiker. På Rikshospitalet i Köpenhamn, där studien utfördes under ledning av Lars K Poulsen, ville man undersöka den diagnostiska specificiteten för pricktest och specifika IgE tester för jordnöt och olika spannmål hos gräspollenallergiska individer utan historik eller kliniska reaktioner mot just dessa födoämnen. Man hade tidigare funnit i en retrospektiv studie (ej publicerad) ett stort antal positiva reaktioner mot spannmål i specifika IgE tester hos gräspollenallergiska patienter som hävdar att de tolererar spannmål. Även andra studier har konfirmerat detta fenomen 2. Syftet med studien var att undersöka den diagnostiska specificiteten, dvs antalet falska positiva resultat hos pricktest (SPT) och två olika sige metoder för spannmål och jordnötter i en grupp av gräspollen allergiska individer utan kliniska reaktioner mot jordnöt eller spannmål. Allergenerna som testades var gräs (G6), björk (t3), vete (f4), råg (F5), havre (F7), korn (f6), majs (f8), ris (F9), jordnöt (F13) och bromelain (k202). Vid undersökning av specifika IgE resultat fann man att den kliniska specificiteten skiljde sig åt mellan de två undersökta metoderna. Med IMMULITE reagerade 20% mot något av de testade födoämnena och med ImmunoCAP uppvisade 38% ett positivt resultat. I artikeln lyfter man även fram hur resultaten för jordnöt skiljde sig åt för metoderna. Med pricktest och IMMULITE blev 9% respektive 13% av gräspollen allergikerna positiva mot jordnöt. Med ImmunoCAP uppvisade 23% av studiepopulationen ett positivt jordnötsresultat. Man fann också att med IMMULITE hade 40% av de som reagerade positivt mot vete, råg eller korn även hade IgE antikroppar mot bromelain. Bromelain användas för att identifiera individer med IgE antikroppar mot CCD (carbohydrate cross-reactive determinants) och dessa antikroppar ger inte upphov till några kliniska allergiska reaktioner och de anses skapa interferens för specifika IgE resultat 3. Motsvarande på ImmunoCAP uppvisade 12,5 % IgE antikroppar mot bromelain. Gräspollenallergi är en av de vanligaste inhalationsallergierna och med en uppskattad prevalens på cirka 20% av befolkningen skulle det, utifrån dessa publicerade data, innebära att 9% av befolkningen skulle vara positiv mot jordnöt eller spannmål i ett prick test. Vid specifika IgE tester skulle 4% respektive 7% av befolkningen vara positiva för samma födoämnesallergener uppmätta med IMMULITE respektive ImmunoCAP. Om sådana testresultat används utan kunskap om den bakomliggande gräspollenallergin och den låga specificiteten av de diagnostiska testerna kan allvarliga konsekvenser inträffa. Falskt positiva tester kan resultera i en överskattning av jordnöts- och spannmålsallergi vid epidemiologiska studier och på individnivå kan det leda till omotiverade dietrestriktioner eller onödiga och kostsamma födoämnesprovokationer. Referenser: 1. Poulsen L et al. Sensitization to cereals and peanut evidenced by skin prick test and specific IgE in food-tolerant, grass pollen allergic patients Clinical and Translational Allergy 2011, 1:15 2. Jones SM et al. Immunologic crossreactivity among cereal grains and grasses in children with food hypersensitivity. J Allergy Clin Immunol 1995; 96: Guilloux et al. Peanut Allergy Diagnosis in the Context of Grass Pollen Sensitization for 125 Patients:Roles of Peanut and Cross-Reactive Carbohydrate Determinants Specific IgE. Int Arch Allergy I 92 mmunol 2009;149:91 97 Av: Gwen Gilderson, Produktchef, Ett flexibelt, säkert, litet och användarvänligt koagulationsinstrument i Siemens koagulationsfamilj lanseras i början av juni Sysmex CA-600 bygger på den väl beprövade Sysmex CA-500-serien där det idag finns mer än 5000 instrument placerade av Siemens. Sysmex CA-600 är ett litet bänkinstrument som endast kräver ¼ m 2 bänkyta och har en kapacitet på ca 43 PT/APTT/Fib per timme. Instrumentet är utmärkt för små laboratorier, stora vårdcentraler eller som back-up-instrument. Sysmex CA-600 finns i 2 varianter: Sysmex CA-620 för de laboratorier som endast har behov av att utföra koagulationsanalyser och Sysmex CA-660 för de laboratorier som har behov av att utföra koagulationskromogena och immunologiska metoder. Nyheter jämfört med Sysmex CA- 500-serien Touch screen i färg Extern 2D-streckkodsläsare för att automatiskt kunna kunna läsa in reagensinformation från bipacksedlar och streckkodsinformation från primärrör. Sysmex CA-600 har förbättrat underhåll genom att ytterligare en tvättpostion. Instrumentet är försett med minneskort för enkel inställning och möjlighet att exportera inställningar mellan laboratoriets olika instrument. Minneskortet medför också förbättrad möjlighet att lagra resultat och förbättrade sökfunktioner. För mer information vänligen kontakta Kerstin Andersson, Produktchef/Teknisk säljare,. kerstin.ka.andersson@siemens.com Tel: Next Level Next Level 10

6 Reportage Reportage Rapport från Siemens Academy Days 2012 Den mars arrangerade Siemens Healthcare Diagnostics ett uppskattat multidisciplinärt kundevent, Siemens Academy Days i Stockholm. Sammanlagt hölls sex olika sessioner under dessa två dagar med ansedda svenska och internationella föreläsare. Den första dagen startade efter lunch med fyra parallella sessioner; Immunokemi, Klinisk kemi, Missbruksanalyser och Plasmaproteiner. Alla fyra sessionerna började med att applikationsspecialisterna och service gick igenom tips och trix för användarna. Detta följdes av föreläsningar inom olika områden med svenska och internationella föreläsare. Dagen avslutades med att alla grupper samlades för att lyssna på ett föredrag om Siemens Personalized Educational Plan som är ett effektivt utbildningsverktyg online tillgängligt för Siemens kunder. Senare på kvällen deltog alla de 170 deltagarna i en gemensam middag i ballroom på Scandic Infra City. På morgonen dagen efter fortsatte de fyra sessionerna sina program och dessutom påbörjades veterinärsessionen. Immunosessionen Det var många ansedda föreläsare på plats bland annat David Gaze från UK som pratade om högkänsliga troponiner och Ivan Brandslund från Danmark som delade med sig av sina erfaranheter av Her2neu diagnostik hos bröstcancerpatienter. Hans Ijpelaar från Siemens berättade om den nya leverfibrosmarkören, ELF, som kan ersätta många leverbiopsier. Avslutningsvis hölls Elisabeth Rothenberg, från Göteborgs Universitet, ett föredrag om vitamin D och hur viktigt det är för mer än bara benhälsan. Missbruksanalyser På sessionen för missbruksanalyser pratade bland annat Gunnar Hermansson, tidigare kriminalinspektör om RC (recreational drugs) droger och droger som kan köpas på Internet. Professor Olof Beck från Karolinska Universitetsalboratoriet berättade om analys av internetdroger och Peter Hultén från Giftinformationscentralen pratade om hur utbredd användningen av dessa droger är och hur man påverkas. Proteinsessionen Under sessionen för plasmaproteiner kunde man bland annat lyssna till ett föredrag om forskning, diagnos och behandling vid Alzheimers sjukdom som hölls av Erik Portelius, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Göteborgs Universitet. Bertil Kågedal och Birgitta Lundberg från Diagnostikcentrum i Östergötland höll ett intressant föredrag om användning av N Latex CDT metoden för screening av alkoholberoende (Linköpingsmodellen). Även under denna session fanns det tid för diskussion samt tips och trix för användarna. Kemisessionen Kemissessionen var som brukligt uppdelad i två delar, där dag ett hade ett varierat utbud av föreläsare från både kunder och interna från Siemens. Eftermiddagen började med Tips & Trix. Därefter Berättade Hans Broberg om kontrolluppföljning inom Jönköpings län. Carolina Birath Karlsson redogjorde för Rättsmedicinalverkets arbete och verksamhet. Mycket intressant, då denna verksamhet skiljer sig mycket från vår övriga vardag. Sedan var det dags för Tomas Persson, Unilabs Skövde, som berättade om automation och vad den betytt för teknik och metodologi för medicinsk behandling inom verksamheten. Nästa dags förmiddag inleddes med att Mats Bergström, Unilabs Eskilstuna att visade hur proteinanalyser enkelt kan analyseras på, inom laboratoriet befintliga ADVIA 1800 instrument. Innan den gemensamma delen tog vid avslutades kemissessionen med att Elke Schneider och Carole Dauscher från Siemens, berättade om nyheter, spårbarhet och om kvalitetskraven på våra metoder. Veterinärsessionen På veterinärsessionen höll Harold Tvedten, känd forskare inom hematologi gällande djursjukvård, föredrag tillsammans med veterinär Ulla Björnehammar och djursjukskötare Håkan Ahrsjö Petersson. Efter lunchen dag 2 samlades alla deltagare till en gemensam session där förbättringsfacilitatorn och kirurgen Jonas Leo från S:t Göran delade med sig av sina erfarenheter gällande sitt arbete med Lean inom sjukvården. Därefter tog den omtalade organisationskonsulten Manuel Knight vid och pratade om hur man skapar ett vinnande team vilket framfördes på ett mycket underhållande sätt. Demonstration av Tempus600 Automation Efter den gemensamma sessionen, fortsatte veterinärsessionen och en ny session började med fokus på automation som var välbesökt. Tre av våra automationskunder Tomas Persson, Skövde, Wiveka Lundberg, S:t Göran och Christina Alf-Borszeki, Eskilstuna delade med sig av sina erfarenheter från Siemens automation från olika perspektiv. Sammanfattningsvis var det ett mycket lyckat event och nästa Siemens Academy Days kommer att hållas i september Vi ser fram emot att träffa er då! Gwen Gilderson, Av: Gwen Gilderson, Produktchef, Siemens Healthcare Diagnostics Manuel Knight berättar om happy places 11 Next Level Next Level 12