Om boklån, återlämning, informationssökning och källkritik

Transkript

1 Om boklån, återlämning, informationssökning och källkritik av Magnus Lindroth, Karlfeldtgymnasiet/Domarhagsskolan, 2013 Att söka efter en bok De flesta böcker på skolan är inlagda i bibliotekets datasystem LIBRA med bl.a. en streckkod, ett hyllsignum och flera ämnesord, m.m. Undantaget är kursböcker som lärarna har hand om. Detta innebär att en bok är sökbar efter bl.a. ämne, som t.ex. historia, geografi och medicin, eller mer specifika områden som exempelvis Karl XII, Nederländerna, kärlek och graviditet. Andra saker som det ofta kan bli aktuellt att söka på är författarnamn och titel. För att söka efter en bok i ett visst ämne eller av en viss författare kan du gå in på denna sida: Välj gärna Avancerad sökning i menyraden till vänster på sidan och markera alternativet Domarhagsskolan/Karlfeldtgymnasiet i rullningslisten för Enheter, som finns belägen en bit ner på sidan. Därefter fyller du i ett eller flera sökord i lämpligt fält, trycker på Sök och får upp en lista på förslag. Du får även upp information om var du kan hitta dessa böcker, under Klassifikation i träfflistan. De signum som står i denna kolumn är bokens placering. Om du behöver hjälp med att leta efter lämplig litteratur, eller har svårt att hitta en bestämd bok i hyllan, så tveka inte att fråga bibliotekarien. Bibliotekarien är till för att hjälpa, och om du önskar att få böcker framtagna i förväg, går det bra att skicka mail: karlfeldtgymnasietsbibliotek@avesta.se Tanken är att framöver fylla på bibliotekets bokbestånd med ett flertal nya titlar. Men om det ändå inte går att hitta en bok, eller tillräckligt många böcker, i det ämne som du är intresserad av, går det utmärkt att låna böcker från Avesta bibliotek, om du skaffar ett lånekort på skolan. 1

2 Att skaffa lånekort och att låna en bok En bok lånas i 4 eller 8 veckor, och lånet sker med ett lånekort eller annan identifikation. Lånekortet är giltigt inte bara på Karlfeldtgymnasiets och Domarhagsskolans bibliotek, utan även på Avesta bibliotek i centrum, och på biblioteksfilialerna i Krylbo, Fors och Horndal. Avesta bibliotek har en stor och väl uppdaterad samling, i både öppna och stängda utrymmen. Ditt lånekort kan hämtas hos bibliotekarien mot uppvisande av legitimation eller, om du är under arton år, mot en inlämnad blankett ifylld av föräldrar (finns att hämta på biblioteket). Det går bra att låna ett par böcker på skolan innan blanketten är ifylld. En bok från skolbiblioteket kan lånas på två sätt: 1. Ta med boken till bibliotekarien, som registrerar lånet i bibliotekets databas LIBRA. 2. Om bibliotekarien inte går att få tag på, kan lånet ske genom att du fyller i en blankett. Den heter Oregistrerade lån, har grön färg och står i en tidskriftshållare i biblioteket. Observera att alla fält som står på blanketten måste fyllas i. Då registreras lånet senare. Även tidskrifter kan lånas, men då är lånetiden en vecka och lånet bör ske hos bibliotekarien. Att förlänga lånet på en bok Alla lån där boken inte är reserverad, d.v.s. bokad i förväg av en annan låntagare, är möjliga att förlänga om man vill ha mer tid på sig att läsa. Förlängning av ett lån kan ske på två sätt: 1. Kontakta bibliotekarien via mail eller kom in på biblioteket och be om förlängning. Via mail: karlfeldtgymnasietsbibliotek@avesta.se. 2. Logga in med en PIN-kod på och förläng på egen hand dina lån. Det går även bra att läsa en bok utan att ta med sig den från biblioteket. Men om du är osäker på var i biblioteket du hittade boken, så lämna den gärna till bibliotekarien för uppställning. Böcker är uppställda efter ett speciellt system, för att man snabbt och lätt ska kunna hitta dem. Om böcker placeras fel kan det ta tid att lokalisera dem igen, något som absolut bör undvikas. 2

3 Att lämna tillbaka en bok Från och med i november finns en låda för återlämning av böcker och tidskrifter utanför biblioteket. Om du vill vara säker på att dina lån blir avregistrerade från ditt konto är det allra bästa att lägga böckerna i lådan, alternativt ge dem till bibliotekarien för en avregistrering. Om man ställer in boken på slumpmässig plats, ger boken till en lärare eller lämnar den i skolan, är risken att boken inte blir avregistrerad och, i värsta fall, inte går att hitta. Observera! Om en bok inte kommer tillbaka på utsatt datum skickas efter några dagar en påminnelse. En bok som inte lämnats tillbaka efter två påminnelser går till räkning. Tänk på att resurserna är begränsade. Varje bok som kommer tillbaka är värdefull! Att söka information: Utgångspunkt 1. Referensverk En utmärkt utgångspunkt för att besvara frågor på ett prov eller i ett projektarbete är att anlita ett referensverk såsom t.ex. en uppslagsbok. I tidskriftsrummet där datorerna står finns en stor hylla med referensverk i olika ämnen. Även ute bland hyllorna i rummet med faktaböcker finns referensverk, som regel ställda först i hyllan. Samtliga referensverk har en röd klisterlapp på ryggen och/eller framsidan som en signal. Referensverk är inte alltid samma sak som en uppslagsbok, utan kan bestå av en mer sammanhängande och resonerande text men har bedömts som mycket omfattande. Just att boken omfattar väldigt mycket om ett visst ämne gör den till ett referensverk. En bok märkt som referensexemplar kan som regel inte lånas hem, utan används i biblioteket. Möjligen kan bibliotekarien tillåta ett lån över en helg eller under ett lov. 2. Uppslagsböcker Ett vanligt referensverk är uppslagsboken, där allt har ställts upp i en bestämd ordning. I referenshyllan (i datarummet) finns exempelvis följande titlar: Nationalencyklopedin, som omfattar allt (men är daterad), Encyclopedia of World Cultures, The Encyclopedia of Popular Music, Bra Böckers Stora Läkarlexikon och Historic World Leaders, m.m. Runt om i biblioteket finns ett flertal andra uppslagsböcker, inte sällan märkt med (x). Märkningen är inte alltid konsekvent, men kan förhoppningsvis bli det i framtiden. 3

4 3. Digitala källor Ett problem med tryckta uppslagsböcker, inte minst de som handlar om olika länder, är att informationen med tiden blir gammal. För att få fram ny och fräsch information kan det vara nödvändigt att vända sig till en digital källa, såsom Nationalencyklopedin på nätet: Skolversionen av denna encyklopedi kan användas hemifrån: För att teckna ett privatabonnemang ska du göra så här. Öppna NE.se i en dator på din skola. På sidan NE SKOLA finner du en knapp - Skapa personligt konto - klicka på knappen, på sidan som kommer upp väljer du skol- och bibliotekspersonal respektive elev. Du kommer då till ett registreringsformulär. Fyll i uppgifterna och till den e-post adress du uppger sänder vi omg. inloggningsuppgifterna. Hemma öppnar du en Internetsida och i webbläsaren skriver du in På NE.se klickar du på - logga in och sedan använder du dina inloggningsuppgifter och du kan använda hela NE.se. Wikipedia är också den en bra startpunkt för att få tag på grundläggande information. Men eftersom den är skriven av oberoende lekmän och inte professionella skribenter, är det extra viktigt att kontrollera uppgifterna med andra källor på nätet och i bokform. En tryckt artikel eller bok har granskats av ett flertal kunniga individer, medan många källor på internet inte har kontrollerats alls. På internet kan man hitta på vad som helst. Om man söker artiklar i ett ämne har skolan tillgång till Retriever/Mediearkivet: Här finns texter från svensk press, däribland Aftonbladet, lokala tidningar som Dala-Demokraten och Barometern, samt tidskrifter som Råd & Rön, Sköna Hem, Teknikens Värld och Vi Föräldrar. Dessutom ges via denna sida tillgång till Länder i fickformat, som ger fakta om länder ifråga om befolkning, historia, kommunikation, religion, sociala förhållanden, turism, m.m. Att söka information: Fördjupning När man skaffat sig en grundläggande bild av en viss sak i referensverk och uppslagsböcker, t.ex. kortfattade fakta om en viss författare, kan man gå vidare och fördjupa sig i flera böcker. En del referensverk kan förstås erbjuda det mesta inom ett ämne, men ofta behöver man gå vidare och pussla ihop information, påståenden och fakta från flera olika böcker, d.v.s. källor. Något som är bra att veta är att de flesta nya böcker har ett sak- och/eller personregister längst bak. Där finner man personnamn, ämnen och annat uppställt i bokstavsordning. Kort sagt: Om man t.ex. söker efter uppgifter om Selma Lagerlöf, kan man leta på namnet i registret längst bak, och där få fram alla sidor och kapitel i boken där personen blir omnämnd, ungefär som när man klickar sig fram på nätet. På så vis slipper man läsa igenom hela boken! 4

5 Exempel på informationssökning Inför åttondelsfinalen i fotbolls-vm 1994, där Sverige kom på en tredje plats, läste förbundskapten Tommy Svensson dikten I rörelse av Karin Boye: Den mätta dagen är aldrig störst, den bästa dagen är en dag av törst Detta för att få laget att kämpa hårdare. Vem var Karin Boye? När levde hon och hur var hennes karriär? Hur lyder hela dikten? Utgå från Nationalencyklopedin och leta vidare i ett flertal böcker. Litteraturkunskap är hylla G i biblioteket, och biografier om svenska författare står på Gcz. Boyes dikter återfinns på avdelningen poesi, Hce.03, som står i hörnet bakom Glasburen. Att vara kritisk mot källor En källa kan vara alltifrån en skriven text till ett TV-program, en byggnad eller ett DNA-spår. Ett påstående om något, t.ex. Zlatan Ibrahimović gjorde fem mål för Barcelona i helgen, kommer alltid från en källa, oavsett om källan är dig själv, en artikel eller ett klipp på nätet. Men en källa är inte alltid helt trovärdig. För att återknyta till Zlatan: Det är ovanligt att en spelare gör fem mål i en match. Dessutom spelar han för ett annat lag än Barcelona nu för tiden. Inte minst på Internet kan ett osant rykte och en påhittad historia presenteras som fakta. Även tryckta källor, d.v.s. böcker och tidningar, kan ibland komma med falsk information, även om de granskas betydligt hårdare än ett inlägg av en anonym individ på en internetsida. Mer än en gång har upplagor av en bok fått dras in p.g.a. misstag i kontrollen av uppgifterna. 1 Vad man än läser eller tittar på, är det bra att ha en källkritisk medvetenhet: Kan jag tro på det här? Är det som sägs sant eller falskt? Är det trovärdigt eller verkar det lite misstänksamt? Källkritik handlar alltså om att försöka värdera om den källa man använder går att lita på. Enligt Torsten Thurén, en expert på området, har olika källor olika grad av trovärdighet: En kvarleva eller rest av något, som ett fingeravtryck eller vapen, är betydligt mer pålitlig som källa än en berättelse om ett brott. Om berättelsen är skriven nära inpå det skedda, som i fallet med dagboksinlägg, räknas den ändå som en relativt god källa. Är det skrivna däremot 1 Ett exempel är Herman Lindqvist, som fått böcker makulerade såväl 2000 som 2012, för felaktiga påståenden. Första gången drogs boken Drömmar och verklighet in, och den andra gången var det biografin Mitt i allt. 5

6 upprättat långt i efterhand, kan man inte tillmäta denna källa lika stor vikt, p.g.a. glömska och en vanlig tendens att lägga tillrätta och anpassa det som man varit med om till sociala normer. Det gäller även att vara uppmärksam på huruvida texten används som ett propagandaverktyg: Händelser kanske överdrivs för att tjäna ett visst, möjligt politiskt eller ekonomiskt, syfte. 2 Vetenskapliga faktaartiklar bygger i allmänhet på experiment och analys av kvarlevor, eller som i humanistiska ämnen (t.ex. retorik) på litterära källor som man genom jämförelser har bedömt som pålitliga. En faktaartikel torde därmed kunna hållas som en mycket god källa. Fast även här gäller det att vara misstänksam: Har forskaren någon ekonomisk vinning, eller något annat stort egenintresse eller politiskt intresse av, att föra fram en uppgift som sann? 3 Till exempel kan man fundera över alla de hälsolarm som varit på tapeten under 2000-talet: Galna ko-sjukan, akrylamidfaran, fågelinfluensan och nu senast svininfluensan, med mera Hur många av dessa var verkliga faror för allmänheten, och hur många var överdrivna faror för att forskare som sökte anslag till sina projekt och tillverkare av vaccin skulle få pengar? Källkritik är inte alltid så lätt: Om man inte kan lita på vetenskapen, vem kan man då lita på? Nu ska vi inte fördjupa oss i detta. Nationalencyklopedin nämner på sin sida på nätet ett bra tillvägagångssätt om man är osäker på ifall en uppgift som man har sett eller hört stämmer: Om man använder två oberoende källor kan man jämföra dem och lättare upptäcka brister i informationen. Om en viss uppgift, till exempel ett årtal, skiljer sig åt i de två källorna man använder så kan man kontrollera detta och ta reda på vilken av källorna som är mest tillförlitlig. 4 Thorsten Thurén illustrerar samma princip genom att jämföra med en rättegång: om två vittnen ger samma version utan att ha haft kontakt med varandra, stärker den trovärdigheten i hög grad. 5 Två källor, i detta fall två ögonvittnen till en kriminell handling, som inte är påverkade (alltför mycket) av varandra, är med andra ord en mycket bra början. I fallet med Zlatans fem mål för Barcelona ovan, kan det således räcka med att konsultera ytterligare en källa för att komma fram till vad som är sant, medan det i flera andra fall, exempelvis det om hälsolarmen under 2000-talet, skulle krävas en omfattande utredning. Sanningen är kanske att faran fanns, fast inte i den grad som flera forskare ville göra gällande. Poängen är: Ju fler källor som du använder, desto mer kan du tro på eller avfärda något. 2 Se exempelvis: Torsten Thurén, Källkritik, 2005, s Se även: Temapaket: Källkritik på 3 Torsten Thurén, Källkritik, 2005, s Se: Temapaket: Källkritik på Parti i fetstil av undertecknad. 5 Torsten Thurén, Källkritik, 2005, s. 35. Parti i fetstil av undertecknad. 6

7 För att avslöja Richard Nixon i Watergateskandalen, , anlitade Washington Postjournalisterna Bob Woodward och Carl Bernstein nästan 400 intervjupersoner, enligt Thurén. Däribland den mytomspunna källan Deep Throat. 6 Det kan man kalla ett detektivarbete! Exempel på källkritik Om du blir misstänksam mot ett påstående, eller behöver styrka en uppgift i ett projektarbete, använd då den källkritiska grundprincipen med minst två, om möjligt oberoende, källor. Jämför gärna fakta i Wikipedia, som är skriven av allmänheten, med Nationalencyklopedin, som är skriven av experter på området. Gå därefter helst till en eller flera, relativt aktuella, böcker på området för att ytterligare bekräfta att uppgifterna stämmer. Ett par exempel: 1. Planeten Pluto Du har fått i uppdrag att ta reda på fakta om en himlakropp långt ute i vårt solsystem: Pluto. På Karlfeldtgymnasiets/Domarhagsskolan finns flera böcker i astronomi, d.v.s. om rymden, stjärnor och planeter. Ett exempel är På resa i universum: De yttre planeterna, från år Där kan man på s. 135 läsa att Pluto är en planet med 1210 kilometers radie, som befinner sig på i genomsnitt 5900 kilometers avstånd från solen. Omloppstiden runt solen är nästan 248 år. I Bra Böckers Bildlexikon. Del 4: Stjärnor och planeter, förekommer samma data om Pluto. Det är en planet som tar cirka 248 dagar på sig att fullborda ett solvarv. Boken är från Slutligen, i uppslagsverket Nationalencyklopedin från 1994, som återfinns i referenshyllan, bekräftas det vi vet : Pluto är en planet på långt avstånd från solen med ca 1150 km i radie. Enligt bibliotekets, och hela 90-talets, samlade vetenskap är alltså Pluto en av nio planeter. För säkerhets skull konsulterar du även uppslagsverken på nätet. Nya upptäckter kan ha kommit till i och med nya mer utvecklade teleskop och mer precisa mätmetoder på 2000-talet. Nationalencyklopedin på nätet, skriven under sista halvan av förra decenniet, meddelar detta: Pluto är en himlakropp i vårt solsystem. När den upptäcktes 1930 räknades den som en planet. Men 2006 beslöt Internationella astronomiska unionen (IAU) att Pluto ska betecknas som dvärgplanet. Pluto består av sten och is och ligger så långt från solen att dess temperatur är 230 grader som högst. Från Pluto ser solen ut som en ovanligt ljusstark stjärna. Pluto behöver nästan 248 jordår för att göra ett varv kring solen 6 Torsten Thurén, Källkritik, 2005, s och

8 Fakta stämmer alltså med det som vi sett i böckerna, utom i en viktig detalj: Pluto definieras inte längre som en planet. Detta eftersom den inte uppfyller de nyuppställda kriterierna. I skolan på 80- och 90-talet fick man lära sig att Pluto var en av solsystemets nio planeter, men nu har det bara åtta, och Pluto är en av flera små himlakroppar i omloppsbana runt solen. Detta exempel visar att det är viktigt att jämföra olika, såväl äldre som färskare, källor. I synnerhet inom IT och naturvetenskap är det som gällde igår kanske inte så aktuellt idag. Lunarstorm var t.ex. en populär sida för ungdomar förr, men dog ut i och med Facebook. 2. SAF-toppens Hitlerhälsning Inte bara texter utan även en bild kan vilseleda läsaren. Torsten Thurén tar i boken Källkritik upp ett åskådligt exempel på hur man kan manipulera en bild: I ett nummer av Aftonbladet, utgivet vid 50-talets slut, publiceras en beskuren bild på en högt uppsatt chef inom SAF. Han har kastat varpa tillsammans med några andra höjdare. På grund av att bilden är beskuren kan man tolka kastet som en Hitlerhälsning, och tidningen gör en artikel om nazistsympatier! 7 Sammanfattning I samband med informationssökning är det bra att utgå från ett uppslagsverk, till exempel Nationalencyklopedin, för att där få ledtrådar så att man kan söka sig vidare till böcker, där man kan få fram ännu fler uppgifter och fördjupa kunnandet. Det är en bra metod att jämföra det som man lyckas hitta med minst en ytterligare källa, för att styra förbi falsk information. 7 Torsten Thurén, Källkritik, 2005, s. 27. Thurén återger här ett avsnitt ur boken Falska kort? av Bitte Alling-Ode. 8