1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör också sökas från andra källor. Mänskliga rättigheter i Nicaragua 2012 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys Utvecklingen vad gäller demokrati och respekt för de medborgerliga och politiska rättigheterna i Nicaragua har under de senaste åren i flera avseenden varit negativ. Statsförvaltningen kännetecknas av en allt högre grad av politisering, ökad maktcentralisering samt auktoritära tendenser. Gränserna mellan staten, regeringspartiet och presidentfamiljen är inte alltid tydliga. Vardagssäkerheten för medborgarna är högre i Nicaragua än för invånarna i flertalet andra länder i den centralamerikanska regionen. Landet är alltjämt mindre utsatt för organiserad gränsöverskridande brottslighet än grannländerna. Antalet mord uppgick 2012 till 13 per invånare. En nationell civilsamhällesorganisation (CENIDH) tog år 2011 emot 31 anmälningar om kränkningar av rätten till liv i samtliga fall var polis och/eller militär inblandade. Organisationer för mänskliga rättigheter har även rapporterat om en ökning av kortvariga politiskt motiverade godtyckliga frihetsberövanden under de senaste två åren. Viktiga delar av rättsapparaten är i hög grad politiserade med inslag av korruption, vilket undergräver förtroendet för rättsstaten. Den nationella polisen och militärmakten har traditionellt haft ett relativt högt anseende på grund av deras institutionella självständighet, men även dessa institutioners oberoende har på senare tid ifrågasatts. Landets fängelser kännetecknas av överbeläggning, svåra sanitära förhållanden samt bristande tillgång till mat och adekvat hälso- och sjukvård. Yttrande- och tryckfrihet är föreskrivet i författningen, men hot mot regeringskritiska medier har förekommit. Rätten att organisera sig fackligt

2 föreskrivs i författningen. Hot mot representanter för organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter förekommer, särskilt när det gäller organisationer som arbetar för kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, samt organisationer av partipolitisk karaktär. Nicaragua är ett av de fattigaste länderna i Latinamerika och fördelningen av landets resurser är ojämn. Vissa framsteg har gjorts när det gäller livsmedelssäkerhet, tillgång till kostnadsfri utbildning samt hälso- och sjukvård. Förbättringar kan också noteras vad gäller kampen mot undernäringen och analfabetism. Vissa framsteg har även gjorts när det gäller att minska andelen personer som lever i extrem fattigdom. Våld och övergrepp mot kvinnor och barn förekommer. Abort är förbjudet, även vid fara för moderns liv. Kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter är starkt eftersatta, och regeringen har inte visat någon öppenhet att prioritera detta område. Andelen tonårsgraviditeter är den högsta i Latinamerika. Prostitution är vanligt förekommande och människohandel av framför allt unga kvinnor och barn är ett växande problem. Anmälningsbenägenheten för våldsbrott mot kvinnor har ökat de senaste åren, vilket delvis kan tillskrivas informationskampanjer utförda av regeringen och kvinnorättsorganisationer. Regeringens ambition att främja kvinnors ökade politiska deltagande och representation har gett resultat. Andelen kvinnor i parlamentet uppgår till 40 procent och sju av totalt 16 statsråd i regeringen är kvinnor. Landets urfolk är särskilt utsatta. De flesta av landets urfolksgrupper lever i två autonoma atlantkustregioner där de statliga investeringarna i offentlig grundläggande service traditionellt har varit eftersatta. Diskriminerande attityder förekommer mot urfolken och afro-honduraner. Specifik lagstiftning mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet saknas, och hbt-personer drabbas ofta av diskriminerande attityder i samhället. De offentliga åtgärderna för att öka tillgången till utbildning, arbete samt hälso- och sjukvård för personer med funktionsnedsättning har hittills varit otillräckliga. Nicaragua tar endast emot ett fåtal flyktingar. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Följande konventioner har ratificerats under nedan angivna år: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), 1980, samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt,

3 - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR), Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD), Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW), Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), 2005, samt det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr, Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC), 1990, samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter, 2005, respektive om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities, 2007, samt tilläggsprotokoll, Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, 1980, samt det tillhörande protokollet från 1966, Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter med tilläggsprotokoll, Följande konventioner och tilläggsprotokoll har inte ratificerats: - Det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraff tillhörande konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. - Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt tillhörande konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor. - Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt tillhörande konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. - Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) - Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (CED) Landet har lång eftersläpning i rapporteringen till FN:s konventionskommittéer, för närvarande fem stycken som gäller CCPR, CEDAW, CERD, CPD och CMW. Rapporten som gäller CMW (Konventionen om migrantarbetares rättigheter) är försenad åtta år. 3

4 Nicaragua har sedan 2006 en stående inbjudan till alla FN:s specialrapportörer att besöka landet. Senaste gången man mottog ett besök var 2009, av specialrapportören för rätten till mat. Nicaragua genomgick under 2010 FN:s råd för mänskliga rättigheters universella granskning av respekten för mänskliga rättigheter, Universal Periodic Review, UPR. Landet erhöll 110 rekommendationer, av vilka man accepterade drygt hälften men inte godtog42. Rekommendationerna rörde bland annat stärkande av nationella institutioner för mänskliga rättigheter, bekämpning av våld mot kvinnor, upprätthållande av yttrande- mötes- och föreningsfriheterna, skydd av försvarare av mänskliga rättigheter samt stärkande av sårbara gruppers ekonomiska- och sociala rättigheter, särskilt urfolk. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Vardagssäkerheten för medborgarna är högre i Nicaragua än för invånarna i flertalet andra länder i den centralamerikanska regionen. Även om landet inte är helt förskonat, har det inte drabbats lika mycket som grannländerna av organiserad gränsöverskridande brottslighet. Detta hänger samman med det faktum att polisen och militären i Nicaragua i högre grad än i till exempel Guatemala, El Salvador och Honduras kunde utvecklas till professionella, och relativt sett mindre korrumperade institutioner. Antalet mord uppgick år 2012 till 13 per invånare. Militären används i ökad utsträckning i brottsbekämpning och det har förekommit rapporter om övervåld både från militärer och poliser i samband med anhållanden och frihetsberövanden. En nationell civilsamhällesorganisation (CENIDH) tog 2011 emot 31 anmälningar om kränkningar av rätten till liv, i samtliga fall var polis eller militär inblandade. Enligt det nationella fängelsesystemets officiella statistik fanns det i augusti 2012 nästan fångar i landets åtta fängelser, samt personer i häkten. Enligt uppgifter i media överstiger överbeläggningen 100 procent i vissa fängelser. Förhållandena är undermåliga med allvarliga brister när det gäller sanitet, kost och hälsovård. Många celler saknar adekvat belysning och ventilation, och tillgången till rent vatten är i många fall begränsad. Landets två kvinnofängelser har knappt 200 interner, varav de allra flesta har dömts för narkotikarelaterade brott. Lokala och internationella organisationer för mänskliga rättigheter samt media rapporterade under 2011 att de vid flera tillfällen förvägrats tillträde till fängelser. Straffmyndighetsåldern är 15 år och det förekommer att vuxna och minderåriga interner blandas på landets fängelser. 4

5 5 4. Dödsstraff Dödstraffet avskaffades år Rätten till frihet och personlig säkerhet Förbud mot godtyckliga frihetsberövanden är stadgat i lag. Ett anhållande måste föregås av ett beslut av domare, och generellt respekteras de i lag stipulerade tidsfristerna. Organisationer för mänskliga rättigheter har rapporterat om en ökning av kortvariga politiskt motiverade godtyckliga frihetsberövanden. Det finns inga formella inrikes eller utrikes reserestriktioner för nicaraguanska medborgare. För att få ett pass utfärdat krävs giltig identitetshandling. Handläggningstiden för att få identitetshandlingar kan ibland vara lång (upp till ett år). I samband med valen 2011 uttryckte civilsamhällesorganisationer oro över höga kostnader och ett selektivt, politiserat utfärdande av identitetshandlingar, då innehav av identitetshandling är en förutsättning för att få rösta. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Nicaraguas domstolar är formellt självständiga i förhållande till den verkställande makten. Högsta domstolens 16 domare utses enligt författningen av nationalförsamlingen för en femårig mandatperiod på förslag av regeringen. Högsta domstolen utser i sin tur samtliga domare i landets appellationsdomstolar och underrätter. Domstolarna, liksom övriga institutioner inom rättssektorn, är dock i praktiken starkt politiserade, och partipolitisk tillhörighet präglar utnämningen av domare. Den höga graden av politisering samt förekomsten av korruption gör att domstolarnas oberoende, liksom kvalitén på domstolarnas beslut, många gånger kan ifrågasättas. Den lagstadgade rätten till offentlig försvarare kan inte garanteras på grund av brist på offentliga försvarare. Polisen är, tillsammans med försvarsmakten, den institution som har störst förtroende hos medborgarna. Polismyndigheten har uppfattats som professionell och i hög utsträckning politiskt oberoende. Kopplingar mellan polisens lokala brottsförebyggande råd och Råden för medborgarmakt (Consejos de Poder Ciudadano, CPC), som står regeringspartiet FSLN nära, har dock inneburit att polisens oberoende på lokal nivå reducerats. CPC:s tillkom officiellt med föresatsen att fördjupa det folkliga deltagandet i beslutsprocesser, men de uppfattas av många som en återgång till de tidigare sandinistkommittéerna med uppgift att övervaka medborgarna och ge fördelar

6 6 till partimedlemmar. Den avdelning inom polisen som ansvarar för att utreda och i förekommande fall avskeda poliser som har begått brott, registrerade anmälningar, utredde misstänkta fall samt avskedade 173 poliser som begått brott, inklusive mot mänskliga rättigheter under år I polisutbildningen ingår obligatoriska kurser i mänskliga rättigheter. Anmälningar om brott mot mänskliga rättigheter kan lämnas såväl till polisen som till ombudsmannen för mänskliga rättigheter samt till ett antal organisationer för mänskliga rättigheter. Ombudsmannen för mänskliga rättigheter har kritiserats för en ökande grad av politisering och en allt större oförmåga att garantera ett oberoende arbete. Ett antal organisationer för mänskliga rättigheter har rapporterat om brister i ombudsmannens samarbetsvilja. Den narkotikarelaterade organiserade brottslighetens etablering och framväxt i landet utgör, i kombination med korruptionen, ett potentiellt hot mot rättssäkerheten. Det har förekommit flera fall där dömda narkotikabrottslingar har lyckats rymma genom att muta poliser och fängelsevakter. Under den nuvarande regeringens två mandatperioder har transparensen successivt minskat, och gränserna mellan staten, regeringspartiet och presidentfamiljen har i flera fall suddats ut. Det omfattande biståndet från Venezuela, som uppgår till cirka 500 miljoner USD årligen, hålls avskilt från statsbudgeten och används utan insyn. Transparency Internationals (TI) korruptionsindex placerade år 2012 Nicaragua på plats 130 av 187 länder. Sedan år 2007 finns en lag som fastställer att samtliga statliga institutioner ska tillgängliggöra offentlig information. Tillämpningen av lagen har hittills varit bristande. 7. Straffrihet Endast en liten del av alla brott som begås leder till fällande domar. Enligt organisationer för mänskliga rättigheter förekommer det att politiker försöker använda sitt inflytande för att påverka domstolar. Domstolsväsendets ökade politisering samt förekomsten av korruption undergräver möjligheterna till en effektiv, oberoende och rättssäker domstolsprövning. Bidragande faktorer till den höga nivån av straffrihet är också ineffektiviteten och resursbristen i de rättsvårdande institutionerna. Ett tydligt exempel på politiseringen av domstolsväsendet är att konstitutionsdomstolen tillät omval av president Ortega, och att den före detta presidenten Arnoldo Alemán, vars fängelsestraff (som verkställdes genom husarrest) för allvarliga korruptionsbrott upphävdes i januari 2009 genom ett beslut av Högsta domstolen, utan övertygande juridisk argumentation.

7 7 8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Rätten till yttrande- och tryckfrihet föreskrivs i författningen. Radio är det medium som når störst nationell publik. Under den nuvarande regeringen har kontakterna med pressen förändrats. Kommunikations- och medborgarrådet, som övervakar regeringens kontakter med pressen, har anklagats för att begränsa tillgången till information och censurera oppositionella medier. Pressklimatet har karakteriserats av större brist på tolerans gentemot regeringskritiska media, vilket inkluderar flera fall av verbala attacker och trakasserier. Det har förekommit fall av hot och trakasserier mot journalister i samband med undersökande journalistik där högt uppsatta personer i regeringspartiet har varit inblandade i misstänkta fall av korruption. Viss självcensur förekommer bland journalister för att undvika repressalier. Det har även hänt att företrädare för vissa åsikter har förhindrats tillgång till medialt utrymme i den offentliga debatten när det gäller kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter samt rätten till medicinskt motiverad abort. Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex rankade år 2011/2012 Nicaragua på plats 72 av 183 länder. Freedom house placerade år 2012 landet i kategorin delvis fria medier. Det fanns inga rapporter under året om restriktioner vad gäller internetanvändning, men ett flertal civilsamhällesorganisationer rapporterade under 2011 att deras epost övervakades av regeringen. År 2011 hade omkring 40 procent av befolkningen tillgång till internet i städerna och sju procent på landsbygden. 9. Mötes- och föreningsfrihet Mötesfrihet föreskrivs i landets författning, men garanteras inte alltid i praktiken. Polismyndigheten utfärdar demonstrationstillstånd. Det har förekommit att regeringskritiska demonstrationer attackerats med våld av anhängare till regeringspartiet utan att polisen på plats har ingripit. Detta var särskilt vanligt under de många demonstrationer som följde efter de omstridda lokalvalen i november 2008 samt även president- och lokalval 2011 respektive Föreningsfrihet föreskrivs i författningen. Inrikesministeriet ges dock rätt till viss insyn i enskilda organisationers verksamhet och ekonomi. Regeringspartiet FSLN styr många av landets fackföreningar och de juridiska rättigheterna för fackföreningar som inte är anhängare av FSLN garanteras inte till fullo. Valövervakningsorganisationer och politiska partier måste godkännas av valmyndigheten El Consejo Supremo Electoral (CSE). Vid valet 2011 godkändes

8 8 inte två inhemska valövervakningsorganisationer. Båda hade vid tidigare val uttalat kritik mot regeringen och FSLN. Det finns ett stort antal organisationer inom det civila samhället, och det finns inga formella hinder för dessa att uttrycka sin åsikt. Organisationerna är i hög grad beroende av utländskt bistånd. Under den nuvarande regeringen har högt uppsatta statstjänstemän vid upprepade tillfällen angripit ett antal organisationer som uttryckt kritik mot regeringen eller regeringspartiet, och ifrågasatt dessa organisationers inflytande i politiska beslutsprocesser samt deras rätt att ta emot utländska biståndsmedel. Ett antal organisationer har blivit utsatta för hot och trakasserier. Det förekommer att arbetstagare blir uppsagda på grund av facklig verksamhet. 10. Religions- och övertygelsefrihet Religionsfriheten föreskrivs i författningen, som även anger att den nicaraguanska staten inte ska bekänna sig till någon viss religion. Majoriteten av befolkningen tillhör den katolska kyrkan, som har en stark ställning och därmed påverkar regeringens inställning i olika samhällsfrågor, t.ex. abortfrågan. 11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Nicaraguas författning stadgar ett demokratiskt statsskick där presidenten är stats- och regeringschef, överbefälhavare samt högste polischef. Presidentens mandatperiod är fem år och författningen förbjuder omval. Den lagstiftande nationalförsamlingen, Asamblea Nacional, har en kammare där de 90 ledamöterna väljs direkt genom allmänna val enligt ett proportionellt valsystem med en mandatperiod på fem år. Ett mandat är reserverat för den föregående mandatperiodens president och ett mandat är reserverat för den presidentkandidat som kom på andra plats i det senaste presidentvalet, vilket gör att det totala antalet ledamöter är 92. Rösträttsåldern är 16 år. Sedan tillträdet i januari 2007 har president Daniel Ortega alltmer centraliserat makten till regeringspartiet Frente Sandinista de Liberación Nacional (FSLN) samt till sin egen person. Regeringen har uppvisat ökande auktoritära tendenser och utrymmet för oppositionella aktörer och civilsamhällets organisationer har minskat. Den politiska oppositionen är därtill mycket splittrad och har haft svårt att utarbeta trovärdiga och attraktiva alternativ till regeringspartiet. Trots författningens explicita förbud mot omval av presidenten beslutade Högsta domstolen i oktober 2009 att förbudet inskränkte Daniel Ortegas rätt till likhet inför lagen. Detta beslut banade väg för Ortega att söka omval, och i november 2011 vann han presidentvalet med 63 procent av rösterna. Oppositionen anklagade regeringen för valfusk och både inhemska och utländska observatörer noterade oegentligheter.

9 9 Kommunalvalen i november 2012 bojkottades av stora delar av oppositionen och utföll till FSLN:s fördel med cirka 75 procent av rösterna och en ökning från 109 i valet 2008 till 134 borgmästarposter i valet Det förekom uppgifter om omfattande valfusk. Regeringens ambition att främja kvinnors ökade politiska deltagande och representation har gett resultat. Andelen kvinnor i parlamentet uppgår till 40 procent och sju av totalt 16 statsråd (44 procent) i regeringen är kvinnor. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor Nicaragua har ratificerat samtliga av ILO:s (International Labour Organization) åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Arbetslöshet, undersysselsättning och fattigdom är några av de största problemen för flertalet nicaraguaner. Enligt officiell statistik uppgår arbetslösheten till omkring sex procent. Den stora informella sektorn, vilken sysselsätter två tredjedelar av den arbetsföra befolkningen, gör att officiell arbetslöshetsstatistik är missvisande. Över hälften av den arbetsföra befolkningen påverkas av undersysselsättning. Den genomsnittliga minimilönen per månad uppgår till motsvarande mellan 90 och 200 USD beroende på utbildningsgrad och arbetssektor. Den lägre minimilönen gäller bl.a. arbete inom jordbrukssektorn samt inom maquilaindustrin (fabriker för legosömnad av bland annat märkeskläder). Det förekommer emellertid ofta att lagstadgad minimilön inte respekteras. Minimilönen höjdes med tolv procent under 2012 till 280 USD, vilket dock inte räcker för att täcka kostnaden för en basvarukorg. Arbetstiden är reglerad till åtta timmar per dag och högst 48 timmar per vecka med rätt till en ledig dag i veckan. Arbetstidsbestämmelser överträds dock frekvent. Författningen föreskriver rätten att bilda fackföreningar och rätten att strejka för alla yrkesgrupper utom poliser och militärer, samt förbjuder antifacklig diskriminering. Strejkerna måste emellertid i förväg godkännas av en särskild strejkdomstol utsedd av Ministeriet för arbetsfrågor, och beslut kan dröja upp till sex månader. Ministeriet har också rätt att efter 30 dagar avbryta strejken. Det förekommer att fackföreningar som inte är knutna till FSLN nekas rätten att strejka. Arbetare som deltar i en olaglig strejk riskerar att förlora sina anställningar. Omkring fem procent av den arbetsföra befolkningen mellan 15 och 60 år är fackligt anslutna. Kollektivavtal förekommer.

10 Regeringspartiet har stärkt greppet om de statliga institutionerna under de senaste åren, och det har förekommit flera fall där offentliganställda har avskedats efter att ha vägrat delta i manifestationer organiserade av FSLN. Vid ett flertal tillfällen har det förekommit att regeringspartiet har betalat människor för att ställa upp i demonstrationer och manifestationer till stöd för sandinistregeringen. Det har även förekommit att fackföreningar inom den offentliga förvaltningen som har uttryckt kritik mot FSLN har tvångsupplösts. Enligt uppgifter från fackföreningar och media har fler än offentliganställda avskedats på politiska grunder, inklusive lärare, sedan Maquila-industrin sysselsätter omkring personer, till största delen kvinnor, och står för knappt hälften av landets samlade export. Trots att fabrikerna är skyldiga att följa nationella arbetsrättsliga lagar är arbetsförhållandena i många fall svåra. Det finns uppgifter om att arbetstiden i vissa maquilas uppgår till 14 timmar om dagen, sju dagar i veckan, liksom att fackförbund motarbetas eller förbjuds samt att minimilöner inte respekteras. Ministeriet för arbetsfrågor arbetar aktivt för att arbetsrättslig lagstiftning respekteras, genom företagsinspektioner. Maquilas står för omkring 30 procent av de företag som årligen bötfälls för att bryta mot arbetsrätten. Omkring 20 procent av den arbetande befolkningen inom den formella sektorn är inskriven i det nationella socialförsäkringssystemet. 13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa En av regeringen Ortegas första åtgärder efter tillträdet i januari 2007 var att införa kostnadsfri hälso- och sjukvård. Detta har skapat en ökad efterfrågan som har besvarats genom vissa satsningar på personal, mediciner och infrastruktur. Emellertid har satsningarna hittills varit otillräckliga, och kvalitén på hälso- och sjukvården har inte alltid kunnat garanteras. Omkring 70 procent av befolkningen har tillgång till hälso- och sjukvård i närheten av hemmet, men tillgången varierar kraftigt inom landet. I de mest otillgängliga områdena vid atlantkusten är tillgången till offentlig hälso- och sjukvård begränsad. På landsbygden får endast drygt hälften av kvinnorna hjälp av sjukvårdspersonal vid förlossningar. Mödradödligheten har sjunkit under de senaste åren med hjälp av utökade satsningar inom hälso- och sjukvårdssektorn. UNICEF uppskattade att mödradödligheten år 2010 uppgick till 95 per levande födda (jämfört med 110 per år 2005). Enligt hälsoministeriet uppgick mödradödligheten 2012 till 63 per levande födda. Drygt tio procent av mödradödligheten beräknas enligt kvinnorättsorganisationer härröra från illegala aborter, men mörkertalet antas vara stort. 10

11 Andelen hiv-smittade personer uppskattas till 0,2 procent. Det finns en nationell strategi mot hiv/aids som bl.a. inkluderar jämställdhetsaspekter och som tar hänsyn till olika befolkningsgruppers speciella situation. 14. Rätten till utbildning Rätten till grundläggande utbildning stadgas i författningen och innebär att skolgång till och med sjätte klass är kostnadsfri och obligatorisk. Den nuvarande regeringen har genomfört ett antal åtgärder för att öka andelen barn som går i skolan samt för att minska analfabetism, vilka har fått positiva effekter. Exempelvis har alla skolavgifter avskaffats liksom kravet på skoluniform, vilket tidigare utgjorde ett hinder för många resurssvaga personers tillgång till utbildning. Elever erbjuds kostnadsfria måltider. Åtgärderna har ökat antalet inskrivna elever under de senaste åren. De statliga utgifterna för offentlig utbildning har successivt ökat och uppgick 2012 till 5,4 procent av BNP. Enligt officiella siffror fullgjorde 90 procent av alla barn grundskoleutbildning Tillgången till utbildning varierar kraftigt, och landets regioner uppvisar stora skillnader i antal registrerade elever. Vuxna har i genomsnitt gått sex år i skolan. Omkring hälften av landets skolor saknar alltjämt elektricitet samt vatten och avlopp. Situationen är mest akut i de autonoma regionerna på atlantkusten. Mellan genomförde den nuvarande regeringen ett projekt för att öka läskunnigheten hos den vuxna befolkningen (Yo Puedo). Enligt officiella siffror har analfabetismen bland vuxna reducerats från omkring 20 procent till under fem procent. I december 2012 uppgav dock FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien (CEPAL) att analfabetismen uppgår till 30 procent. Mot bakgrund av denna skillnad i siffrorna har utbildningsministeriet och det nationella institutet för utveckling beslutat att genomföra en nationell folkräkning för att bestämma det faktiska antalet analfabeter i landet. 15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Utrotning av fattigdomen stadgas i författningen som en konstitutionell rättighet. Trots att landet har haft en god ekonomisk tillväxt de senaste åren är Nicaragua fortfarande ett av Latinamerikas fattigaste länder och inkomstfördelningen är ojämlik. Landet har genom åren utsatts för flera stora naturkatastrofer som också bidragit till den utsatta situationen för stora delar av befolkningen. Enligt officiella siffor uppgick andelen av befolkningen som levde i fattigdom till 44 procent 2011, av dessa var åtta procent extremt fattiga. Landet befann sig år 2012 på plats 129 av 187 länder på UNDP:s index över mänsklig utveckling, näst längst ned bland de centralamerikanska länderna. 11

12 Den förväntade livslängden ärr 74 år för kvinnor och 70 år för män. Tillgången till rent vatten och sanitet har förbättrats något. 85 procent beräknas ha tillgång till rent vatten och 52 procent har tillgång till sanitära anläggningar. Det finns emellertid stora skillnader mellan stad och landsbygd; endast 68 procent av den rurala befolkningen har tillgång till rent dricksvatten och 37 procent till sanitet. I landets centrala och östra områden lever mer än hälften av befolkningen i extrem fattigdom. På den geografiskt isolerade atlantkusten är levnadsförhållandena generellt sett svårare än genomsnittet och tillgången till hälsovård, utbildning, vatten, avlopp och elektricitet är betydligt lägre i dessa områden. President Ortega gick till val med löftet att minska fattigdomen och den extrema fattigdomen i Nicaragua, och satte omgående igång ett antal projekt efter tillträdet Regeringen har genomfört två interinstitutionella program för att minska undernäring och fattigdom riktade till landets mest resurssvaga människor (Hambre Cero och Alimentos para el Pueblo). Programmen har bidragit till att öka livsmedelssäkerheten i landet under de senaste åren, vilket FAO har uppmärksammat, liksom lett till vissa framsteg när det gäller att reducera den extrema fattigdomen. De senaste två decennierna minskade den extrema fattigdomen och undernäringen med 35 procent, vilket enligt FAO är en av de mest märkbara förbättringarna på området bland länderna i regionen. 12 SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Våld mot kvinnor inom och utanför familjen är straffsanktionerat i lag men vanligt förekommande. Enligt officiell statistik har drygt 20 procent av kvinnorna utsatts för fysiska eller sexuella övergrepp. 83 kvinnor mördades under 2012, vilket är en ökning med åtta procent jämfört med Kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter är starkt eftersatta i både lagstiftning och rådande samhällskultur. Nicaragua har den högsta andelen tonårsgraviditeter i Latinamerika, med 109 mödrar per flickor mellan år. Flickor mellan år står för tre procent av alla graviditeter. Sedan oktober 2006 är alla former av abort förbjudet i landet, även om det föreligger fara för moderns liv, eller vid graviditet efter våldtäkt. Enligt strafflagen från 2007 bestraffas kvinnor som genomgår abort med ett till fyra års fängelse. Läkare som medverkar vid en abort riskerar upp till tio års fängelse samt indragen legitimation. Antalet illegala aborter är stort, och komplikationer efter illegala aborter uppskattas vara en av de vanligaste

13 dödsorsakerna bland kvinnor i fertil ålder. De flesta fallen av mödradödlighet rapporteras från landsbygden. FN:s särskilde rapportör om rätten till hälsa uppmanade under år 2011 landet att avskaffa legala hinder mot sexuella och reproduktiva rättigheter, inklusive kriminaliseringen av abort. FN:s kommitté för barnets rättigheter liksom dess tortyrkommitté har uttryckt oro över abortlagstiftningen och hur den drabbar unga flickor som blir gravida ofrivilligt. Särskilda kvinnoenheter på landets polisstationer, Comisaría de la mujer y la niñez, finns sedan mitten av 1990-talet, där kvinnor och barn erbjuds rättshjälp, kontakt med socialarbetare och psykologiskt stöd. Andelen kvinnor som uppsöker dessa enheter har ökat mycket de senaste åren, vilket bland annat kan tillskrivas informationskampanjer som utförts av polisen och kvinnorättsorganisationer. År 2011 tog enheterna emot kvinnor, vilket var tre gånger så många som år Bara drygt 20 procent av kvinnor som utsatts för våld och övergrepp gick vidare och anmälde brotten, och av dessa ledde omkring 20 procent till rättsligt efterspel. Civilsamhällesorganisationer har rapporterat om att personer med politiska kontakter ofta undgår straff. Under 2012 trädde en ny, övergripande lag om våld mot kvinnor i kraft. Lagen inför nya typer av brott såsom femicidio (kvinnomord), egendomsbrott mot kvinnor, våld på arbetsplatsen, bortförande av barn och våld i utövandet av offentliga uppdrag. Lagen föreskriver också inrättandet av särskilda domstolar specialiserade på våld mot kvinnor. Civilsamhällesorganisationer har emellertid varnat för att staten inte har de ekonomiska resurser som krävs för lagens genomförande. De två statliga institutionerna som ansvarar för skydd av kvinnors rättigheter den särskilda åklagaren vid Ombudsmannen för mänskliga rättigheter samt kvinnoinstitutet Instituto Nicaragüense de la Mujer har begränsad effektivitet. Diskriminering av kvinnor i arbetslivet förekommer, särskilt när det gäller skillnader i lön mellan män och kvinnor. Kvinnor arbetar i större utsträckning än män i traditionella låglöneyrken samt inom maquila-industrin. Enligt World Economic Forums uppgifter avseende 2011 tjänade kvinnor i genomsnitt knappt hälften i jämförelse med män för lika arbete. Prostitution är inte olagligt för personer över 14 år, medan koppleri är förbjudet. Nicaragua är ett ursprungs-, transit- och slutdestinationsland för människohandel. Inrikesministeriet ansvarar för att bekämpa människohandel och samordnar gränspolisen, immigrationsmyndigheten och den särskilda avdelningen mot människohandel inom polisen. En lag från 2008 straffbelägger människohandel, sexuellt utnyttjande och andra relaterade brott. Under 2010 antogs en lag som anger att människohandel är en form av organiserad brottslighet. En arbetsgrupp mot människohandel med företrädare 13

14 från de mest relevanta statliga institutionerna och det civila samhället har bildats, och en nationell handlingsplan för åren med syfte att utrota människohandel är under implementering. Människohandel för sexuella syften är straffbelagt med fängelse mellan sju till tio år och andelen fall med rättsligt efterspel har ökat något under senare år, även om straffriheten fortfarande är utbredd. 17. Barnets rättigheter 40 procent av Nicaraguas 5,9 miljoner invånare är under 18 år. Barn är legalt skyddade av en särskild barn- och ungdomsrättslagstiftning från 1998 som fokuserar på barns och ungdomars hälsa och sociala situation. Vidare antogs en ny familjelag år 2012 som bland annat stadgar att föräldrar har försörjningsplikt för sina barn tills de fyller 24 år, förbjuder äktenskap för barn under 16 år och inrättar särskilda familjedomstolar samt en familjeenhet vid åklagarämbetet. Den utbredda fattigdomen i landet drabbar barn och ungdomar hårt. 16 procent av alla barn under fem år beräknas vara undernärda. Spädbarnsdödligheten uppgår enligt Unicef till 22 per levande födda och barnadödligheten för barn under fem år uppgår till 26 per levande födda, vilket i båda fall är en minskning med 25 procent sedan Många av landets minderåriga saknar födelsebevis och är därför inte inskrivna i folkbokföringen. Det innebär att möjligheten för dem att omfattas av offentlig hälso- och sjukvård samt offentlig utbildning reduceras. Vissa ansträngningar av den nuvarande regeringen har gjorts för att öka registreringen av nyfödda genom närvaro på statliga sjukhus och genom insatser i rurala områden. Enligt lag får barn arbeta från 14 års ålder med föräldrarnas tillstånd. Arbetstiden är dock begränsad till sex timmar per dag, och barn får inte arbeta i gruvor eller nattetid. Omkring åtta procent av barnen i åldersgruppen fem till 14 år arbetar regelbundet. Sjuttio procent av dessa arbetar inom jordbrukssektorn, vid exempelvis kaffe-, tobak- och sockerplantager. Många av de arbetande barnen under 14 år arbetar som hembiträden utan ekonomisk ersättning. Det finns en handlingsplan som involverar samtliga relevanta statliga institutioner och organisationer inom det civila samhället med målet att utrota alla former av barnarbete till år Alkohol- och drogmissbruk bland unga är ett växande problem liksom den ökande förekomsten av kriminella ungdomsgäng, maras, i landets städer. Civilsamhällesorganisationer uppskattar att det finns omkring gatubarn i landet. Våld och sexuella övergrepp riktade mot barn är vanligt förekommande. Sexuell kommersiell exploatering av barn är ett växande problem. Enligt den nationella polisens statistik var 42 procent av offren av anmälda våldtäkter år 14

15 minderåriga och i de flesta fall var de misstänkta förövarna en familjemedlem. Kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn under 14 år och bedrivande av sexturism som drabbar minderåriga är straffbart. Människohandel främst med sexuella syften men även som syftar till tvångsarbete drabbar minderåriga, främst unga flickor i åldern år. 18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Omkring fem procent av landets befolkning tillhör urfolken, varav den största gruppen är miskiter, följd av sumo, garífunas, mayanga och rama. Urfolken är till stor del koncentrerade till atlantkustregionerna, och särskilt till de båda autonoma atlantkustregionerna. Författningen förbjuder diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, vilket även är straffbelagt i den nationella strafflagen från Diskriminering av urfolk samt afro-nicaraguaner som utgör omkring nio procent av befolkningen, förekommer dock i praktiken. Den parlamentariska representationen för de atlantkustregionerna understiger kraftigt det antal mandat som tilldelats andra regioner med liknande befolkningsmängd. Landets sociala och ekonomiska ojämlikheter är särskilt framträdande i de fattigaste regionerna som domineras av afro-nicaraguaner och urfolk. De statliga investeringar har hittills varit mycket begränsade i atlantkustregionerna, vilket har lett till bristfällig hälsovård, låg utbildningsstandard, knapp tillgång till rent vatten och dålig eller obefintlig infrastruktur. Fattigdomen är betydligt högre än det nationella genomsnittet, endast 20 procent av befolkningen i dessa regioner har tillgång till rent vatten och uppvisar generellt klart sämre hälsoindikatorer än övriga befolkningen. Utbildningsdepartementet erbjuder tvåspråkig grundutbildning vilket utnyttjas av ungefär 20 procent av de inskrivna skolbarnen. Vid domstolsförfaranden finns lagstadgad rätt till offentlig försvarare som talar den anklagades modersmål. I praktiken är dock tillämpningen av lagen otillräcklig, främst på grund av resursbrist. Rätten till mark är en fortsatt viktig fråga för urfolken. Trots att centralregeringen har vidtagit vissa åtgärder för att tillförsäkra urfolken rätten till land har det förekommit att lokala makthavare har tillåtit exempelvis skogsavverkning samt utnyttjande av naturresurser i områden som bebos av urfolk, utan att först konsultera dessa, vilket har lett till lokala konflikter.

16 Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Författningen föreskriver allas likhet inför lagen utan att specifikt nämna förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Sedan år 2007 är sexuella förbindelser mellan personer av samma kön inte längre straffsanktionerat i den nationella strafflagstiftningen. Det finns inga rapporter om organiserad förföljelse eller våld gentemot hbt-personer. Diskriminerande attityder mot hbt-personer förekommer dock i det nicaraguanska samhället. Flera fall av diskriminering i skolor och på arbetsplatser har rapporterats under året, liksom fall då hbt-personer har hotats med avstängning och avsked. Diskriminerande uttalanden av politiker har förekommit. Organisationer för hbt-personers rättigheter har kritiserat den nya familjelagens definition av familj, där homosexuella par inte inräknas. Under 2009 skapades en särskild avdelning inom ombudsmannen för mänskliga rättigheter mot diskriminering av hbt-personer. Samma år gav hälsoministeriet ut en instruktion till landets hälso- och sjukvårdskliniker som syftade till att motverka diskriminering av hbt-personer inom dessa institutioner. 20. Flyktingars rättigheter Nicaragua har ratificerat FN:s konvention om flyktingars status från 1951 samt det tillhörande tilläggsprotokollet från Sedan 2008 existerar en nationell lag till skydd för flyktingar, och en nationell kommission för flyktingar har skapats med uppgift att besluta i flyktingärenden. Kommissionen består av representanter för sex institutioner, varav tre statliga och tre kyrkliga. Endast ett fåtal personer beviljas flyktingstatus årligen. Enligt UNHCR var sex ansökningar om flyktingstatus under handläggning i januari 2012 och 86 flyktingar levde i landet. 21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Personer med någon form av funktionsnedsättning uppgår till omkring tio procent av landets befolkning, dvs. drygt en halv miljon människor. Nicaraguansk lag förbjuder diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Regeringen har genomfört ett antal kampanjer riktade till allmänheten för att öka integreringen av personer med funktionsnedsättning i samhället, men en heltäckande integrerad nationell politik på området saknas fortfarande En särskild ombudsman utnämndes år 2010 för att främja rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och utbildningsministeriet har genomfört särskilda satsningar för att öka tillgången på utbildning för barn med funktionsnedsättning, inklusive särskilda utbildningsinsatser för lärare. I praktiken är personer med funktionsnedsättning ofta diskriminerade när det gäller tillgång till utbildning, arbete, hälso- och sjukvård samt övriga statliga

17 tjänster. Enligt lag ska en procent av alla statliga tjänster öronmärkas för personer med funktionsnedsättning, vilket inte uppfylls i praktiken. Under 2011 uppskattade Världshälsoorganisationen (WHO) att under en procent av alla personer med funktionsnedsättning fullföljde grundskoleutbildning. Endast ett fåtal offentliga byggnader är anpassade för personer med funktionsnedsättning. ÖVRIGT 22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett aktivt civilt samhälle med ett stort antal organisationer varav knappt hälften arbetar med mänskliga rättigheter. Vissa organisationer tar emot enskilda anmälningar och utreder brott mot mänskliga rättigheter. Endast en minoritet av organisationerna kan betraktas som helt partipolitiskt obundna. De två viktigaste organisationerna för mänskliga rättigheter är Comisión Permanente de Derechos Humanos (CPDH) och Centro Nicaragüense de Derechos Humanos (CENIDH). Det finns ett avancerat rättsligt ramverk vad gäller medborgares deltagande och medbestämmande i utförandet av politiken, särskilt på lokal nivå. I praktiken tillgodoses inte denna rättighet, regeringen godkänner endast samråd med Råden för medborgarmakt och civilsamhällesorganisationer som står det styrande partiet nära. Hot och trakasserier riktade mot vissa regeringskritiska organisationer för mänskliga rättigheter har förekommit där personer med koppling till regeringspartiet misstänks vara inblandade Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Det finns en stor närvaro av biståndsgivare i Nicaragua, både länder och organisationer. Såväl OAS som UNDP, UNICEF, UN Women, WHO, PAHO (Pan American Health Organization) och UNFPA stöder insatser för att främja mänskliga rättigheter i Nicaragua. Sverige gav omfattande bistånd till Nicaragua från 1979, främst inom sektorerna hälsa, demokratisk samhällsstyrning, mänskliga rättigheter samt landsbygdsproduktion. Efter regeringens beslut år 2007 om landfokusering av det svenska biståndet har Sverige avslutat det bilaterala utvecklingssamarbetet med Nicaragua, och Sidas sektionskansli i Managua stängdes den 31 augusti 2010.