Beslut om föreskrifter enligt 7 kap. 30 miljöbalken m.m. utmed Mörrumsån i Karlshamns och Olofströms kommuner, Blekinge län

Transkript

1 BESLUT 1 (5) Dnr Avdelningen för Samhällsutveckling Carina Burelius Planarkitekt tfn Carina.Burelius@lansstyrelsen.se Se sändlista Beslut om föreskrifter enligt 7 kap. 30 miljöbalken m.m. utmed Mörrumsån i Karlshamns och Olofströms kommuner, Blekinge län Beslut Länsstyrelsen föreskriver, med stöd av 7 kap. 30 miljöbalken, om förbud att under perioden den 1 oktober den 30 november inom Mörrumsåns strandskyddsområde, från Blekinge läns gräns i norr till pumphuset i Forsbacka i söder framföra kanot eller annan båt i Mörrumsån. Föreskriften skall gälla omedelbart, även om den överklagas. Länsstyrelsen upphäver myndighetens beslut den 6 februari 1987, dnr , bilaga 1. Detta beslut kan överklagas hos Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt inom tre veckor från den dag kungörelse om beslutet varit införd i ortstidning, bilaga 2. Redogörelse för ärendet Länsstyrelsen utfärdade den 6 februari 1987 vissa föreskrifter för allmänheten inom strandskyddsområde och byggnadsplanelagt område i delar av Mörrumsåns dalgång i Mörrums socken. I slutet av år 2010 initierades bl. a av föreningen Forspaddling Sydost ett möte med Länsstyrelsen angående de nämnda föreskrifterna. Föreningen framförde önskemål om att föreskrifterna borde omprövas för att ta bort de begränsningar som anges i föreskrifterna när det gäller forspaddling i Mörrumsån. Föreningen ansåg att det inte finns något stöd för ett paddlingsförbud i nu gällande bestämmelser. Föreskrifterna kom till år 1987 på initiativ av dåvarande domänverkets fiskeriförvaltning i Mörrum. Förvaltningen ansåg att föreskrifter borde utfärdas som reglerade allmänhetens utnyttjande av Mörrumsåns stränder och vatten inom av staten ägt sportfiskeområde under den tid som fisket bedrivs, dvs. från den 1 april t.o.m. den 30 september. Enligt domänverket var det annars svårt att bedriva fisket på ett tillfredsställande sätt. I samband med upprättandet av föreskrifterna inhämtade Länsstyrelsen synpunkter från Naturvårdsverket. Verket ifrågasatte om kanoting och nyttjande av annan båt utgör en Postadress Besöksadress Telefon/Telefax E-post/webbplats: Org.nr SE KARLSKRONA Skeppsbrokajen 4 010/ blekinge@lansstyrelsen.se /

2 Dnr (5) sådan allvarlig störning för sportfisket att behov av ett förbud var välgrundat. Samtidigt ville Naturvårdsverket inte motsätta sig ett sådant förbud. Efter mötet med föreningen Fordpaddling Sydost år 2010 påbörjade Länsstyrelsen en översyn av 1987 års föreskrifter. Den 8 september 2011 underrättade Länsstyrelsen berörda myndigheter och andra intressenter om Länsstyrelsens avsikt att ompröva beslutet i enlighet med nu gällande bestämmelser i 7 kap. 30 miljöbalken samtidigt som Länsstyrelsen begärde in yttrande från berörda. Yttranden har inkommit från Sveaskog, Karlshamns kommun, Göte Borgströms stiftelse för fiske och vattenvård, Havs- och vattenmyndigheten (HAV) och Naturvårdsverket. Sveaskog anger att ett upphävande av föreskrifterna skulle aktualisera frågan om fortsatt drift av den nuvarande fiskeverksamheten vid Mörrumsån. Sveaskog vill understryka områdets betydelse för allmänhetens friluftsliv i form av ett unikt fiske och uppmanar länsstyrelsen att även fortsättningsvis möjliggöra denna platsanknutna verksamhet genom att meddela nya föreskrifter med motsvarande innehåll som de nuvarande. Karlshamns kommun anför i huvudsak att sportfisket är av stor betydelse för Mörrumsån och för turismen och näringsverksamheten i Mörrum, och att konkurrerande aktivitet till sportfisket är främst kanoting. Även camping utanför föreskrivna platser kan medföra olägenhet vid vistelse i årummet. Göte Borgströms stiftelse för fiske uppmanar länsstyrelsen att meddela föreskrifter med samma innebörd som de nu gällande. Stiftelsen har gjort en förfrågan till SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) angående eventuella effekter av kanotsport på Mörrumsåns laxbestånd. SLU anger bl. a att effekter av kanotsport på fiskbestånd inte är undersökt i Sverige och att flera olika typer av påverkan kan tänkas. Bl. a störning av frisimmande fisk och lekvandrande fisk, störning/chock av deponerad rom, effekter av ökat slitage på strandzon och bottnar. Kanoting bör därför styras bort från känsliga partier. Naturvårdsverket anser att det finns anledning att vara restriktiv när föreskrifter enligt den aktuella bestämmelsen (7 kap. 30 miljöbalken) används till att skydda en form av utnyttjande av allemansrätten, om detta sker genom att inskränka allemansrätten i övrigt. HAV anger att de har vissa erfarenheter från Mörrumsån samt laxfiskens vandring och lek i vattendraget. Utifrån nuvarande situation är det angeläget att olika störningar på laxens vandringar och lek kan begränsas. Motivering Mörrumsån är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården och friluftslivet enligt 3 kap. 6 miljöbalken. Mörrumsån är även Natura 2000-område enligt 7 kap. 28 miljöbalken. Delar av Mörrumsån omfattas av naturreservat enligt 7 kap. 4 miljöbalken. Ån omfattas även av strandskyddsbestämmelserna enligt 7 kap. miljöbalken. För Mörrumsån omfattar strandskyddet land- och vattenområde intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd.

3 Dnr (5) Enligt 3 kap. 6 miljöbalken skall mark- och vattenområden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Enligt 7 kap. 13 miljöbalken gäller strandskyddet vid havet och vid insjöar och vattendrag. Strandskyddet syftar till att långsiktigt 1. trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområdet, och 2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. I 7 kap. 30 miljöbalken anges att föreskrifter om rätten att färdas och vistas inom ett område som skyddas enligt detta kapitel och om ordningen i övrigt inom området får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, om det behövs för att tillgodose syftet med skyddet. Föreskrifterna ska gälla omedelbart även om de överklagas. I förarbetena (prop. 1997/98:45 del 2 s. 102) till den sistnämnda bestämmelsen anges att föreskrifterna inte ska göras mer ingripande än vad som är motiverat av skyddsbehovet. Exempel på åtgärder som kan förbjudas med stöd av föreskrifterna är att beträda känsliga områden, tälta, ställa upp husvagn och göra upp eld. Länsstyrelsen gör följande bedömning. Inom ett område av betydelse från naturvårdssynpunkt kan bevarandevärdet ligga i t ex ett rikt fågel- eller annat djurliv, en ovanlig flora eller en kombination av egenskaper som gör området värdefullt för förståelsen av naturen. Bevarandevärdet hos ett område av riksintresse för friluftslivet kan hänga samman med goda möjligheter till bad, fritt strövande i obebyggda områden, goda förutsättningar för fritidsfiske, båtliv, camping etc. När det gäller områden som är av riksintresse för friluftslivet spelar förutsättningarna för naturupplevelser och friluftsverksamhet samt tillgängligheten för allmänheten stor roll. Mörrumsåns värde för det rörliga friluftslivet och djur- och växtlivet är betydande sett i ett såväl nationellt som internationellt perspektiv. Lax och havsöring vandrar upp från Östersjön och nyttjar delområden av Mörrumsån som lek- och uppväxtområde. Mörrumsån utgör idag det viktigaste enskilda vattendraget för produktionen av vildlax i södra Östersjön och smoltproduktionen i ån har beräknats utgöra nära 50 % av den sammanlagda vildlax-produktionen i vattendragen kring södra Östersjön. Beståndet av lax i Mörrumsån har genetiskt bedömts utgöra en särskild stam av Östersjölax. Länsstyrelsen har hört HAV angående myndighetens uppfattning om eventuell negativ påverkan på laxen vid kanot och båttrafik i Mörrumsån. HAV menar att olika slag av fritidsverksamhet utmed Mörrumsån (fiske mm) bör vara viktig. Aktiviteter bör dock ske på sådant sätt att exempelvis laxens och havsöringens uppvandring och lek i ån kan skyddas på lämpligt sätt. Särskilt viktigt är att laxbestånden inte riskerar att bli allvarligt störda vid lekperioden. Vidare anger HAV att skyddet av viktiga och känsliga fiskbestånd, som lax och havsöring, utgör en viktig del i det fiskevårdsarbete som kan komma att bedrivas i Mörrumsån. När det gäller andra störningar och inverkan hänvisar HAV till en skrivelse som Sötvattenslaboratoriet SLU tagit fram

4 Dnr (5) Av SLU`s: skrivelse framgår att kanotsport bör undvikas i känsliga partier av mindre vattendrag av hänsyn till laxfiskar, speciellt vid ansamlingen av fisk före lek och under lektid fram till senvåren. Utifrån vad som framkommit ovan bedömer länsstyrelsen att det är motiverat att förbjuda kanot- och båttrafik i Mörrumsån under den för bestånden av lax och öring mest känsliga tiden på året, lektiden i oktober november. Under denna period är också fiske förbjudet i ån. Under vinter och vår anser Länsstyrelsen att riskerna för störningar av båtar/kanoter är begränsade. Då ligger romkorn av lax och öring nerbäddade i åns grusbottnar och negativ påverkan av båtar eller kanoter bör vara mindre sannolikt. När det gäller övriga föreskrifter i 1987 års beslut gör Länsstyrelsen följande överväganden. Av 1987 års beslut framgår klart att sportfisket varit den friluftsverksamhet som prioriterats i södra delarna av Mörrumsån under sportfiskesäsongen. Föreskrifter enligt såväl den i 1987 års beslut åberopade bestämmelsen som den numera gällande 7 kap. 30 miljöbalken ska, som sagts ovan, behövas för att tillgodose strandskyddets syften. Eftersom fiske inte ingår i allemansrätten saknas skäl för föreskrifter som syftar till att tillgodose sportfiskeintresset. Föreskrifterna avseende förbud mot tältning, badning, cykling m.m. kan inte heller i övrigt anses nödvändiga för att tillgodose de syften som strandskyddet har enligt 7 kap. 13 miljöbalken. Den generella förbudsregeln i 7 kap. 15 samma balk får i sig anses ge ett gott skydd mot åtgärder som negativt kan påverka allemansrätten samt livsvillkoren för växt- eller djurarter. Till detta kommer att Natura 2000-reglerna i miljöbalken ger ett extra skydd och att den del av strandskyddsområdet i Mörrumsån som ingår i naturreservat omfattas av föreskrifter om inskränkningar i rätten att använda de mark- och vattenområden som utgörs av reservatet. Det som nu sagts talar, enligt länsstyrelsens mening, starkt för att samtliga föreskrifter om förbud som meddelats i 1987 års beslut bör upphävas. Upplysning De ordningsföreskrifter som polismyndigheten i Karlshamn utfärdat i februari 1987 och som omnämns i handlingarna i detta ärende har upphört att gälla den 1 januari I ärendet har länsrådet Ingrid Lovén beslutat och planarkitekt Carina Burelius varit föredragande. I ärendet har avdelningschef Lars Olsson, avdelningschef Markus Forslund, naturvårdshandläggare Ulf Lundgren, länsfiskekonsulent Lars Lundahl samt länsassessor Bengt Johansson deltagit. Ingrid Lovén Carina Burelius

5 Dnr (5) Sändlista Sveaskog Naturupplevelser AB Forspaddling sydost Mikael Andersson Polismyndigheten Blekinge län Karlshamns kommun Olofströms kommun Bilagor 1. Hur man överklagar 2. Beslut Kungörelse av beslut Länets författningssamling Blekinge läns tidning Sydöstran Kopia Karlskrona kommun Ronneby kommun Sölvesborgs kommun Länsstyrelsen Kronobergs län Naturvårdsverket, Stockholm Havs- och vattenmyndigheten Göteborgsströms stiftelse för Fiske- och Vattenvård Kronlaxfisket Mörrum Miljöförbundet Blekinge väst Centraldiariet