SensePad - den intelligenta blöjan

Transkript

1 SensePad - den intelligenta blöjan Arbete i Informationsteknik, 1 sv Elin Sundback, Maria Finne, Anna Hamberg och Mikko Partanen, YHHV 8 Handledare: Patrik Eklund

2 Innehållsförteckning 1 Inledning 1.1 Vår idé 1.2 Syfte 1.3 Metod 2. Sensorn 2.1 Sensorns funktion 2.2 Hur sensorn fungerar i praktiken på en vårdanstalt 2.3 Nyttan av blöjsensorer i hemmen 3. Vården förenklas 3.1 Hur skulle sensorn förbättra och förenkla vårdarbetet? 3.2 Olika patientgrupper Förlamade Gynekologiska och urologiska patienter Vård av anhöriga Barn i åldern 0-3 år 4. Etiska problem med sensorer i blöjorna 4.1 Ett etiskt problem? 4.2 Integritet och etik 4.3 En blöja med sensor en bra idé 5. Finns det blöjsensorer på marknaden? 5.1 Sökord: sensorer i blöjan 5.2 Utbud på marknaden 5.3 I framtiden 6. Diskussion Källor

3 1 Inledning 1.1 Vår idé Som projektarbete i kursen Infoteknik valde vi att utveckla och skriva om något vi anser att skulle vara till nytta för oss i vår kommande yrkesroll som sjukskötare. Eftersom vi endast praktiserat inom grundvården, framför allt åldringsvården, fäste vi uppmärksamheten på hur det arbetet kunde förenklas. En stor del av dagen som vårdare på ett åldringsboende går ut på att byta blöjor eller kolla om blöjor måste bytas. Det är bökigt och tidskrävande. Dessutom händer det ibland att patienten blir sittande med smutsig blöja eftersom vårdaren är upptagen och patienten kanske är för dement eller för blyg för att själv påpeka sin situation. Därför enades vi snabbt om att det borde gå att elektroniskt övervaka blöjor. 1.2 Syfte Vårt syfte är att utveckla och konkretisera idéen om sensorer i blöjan för att få en bättre uppfattning om informationsteknikens möjligheter inom sjukvårdsområdet. 1.3 Metod Vi ville använda vår kreativitet och själva uppfinna och utveckla en egen produkt. Även om vi inte har den tekniska kunskapen att bygga sensorn ansåg vi att det inte spelade någon roll i detta fall. Vi valde därför att inte söka referenser förrän vi var färdiga med vår egen produkt. Som vi ser det skall tekniken arbeta för vården och inte tvärtom. Alltså, en bra idé kan man nog få någon teknisk kunnig att utveckla om denna teknik saknas. 2. Sensorn 2.1 Sensorns funktion Blöjsensorerna skulle säljas som engångsblöjor i förpackningar. En blöja skulle alltså innehålla en sensor som reagerar på när blöjans fuktighet och värme överstiger en viss gräns. Sensor skulle till storleken vara ytterst liten, den får ju inte kännas eller ställa till obehag för patienten. Olika storlekar på blöjor och därmed sensorers känslighet skulle även vara tillgängliga. Ju större blöjan är desto känsligare sensor skulle sensorn vara.

4 2.2 Hur sensorn fungerar i praktiken på en vårdanstalt Varje patientrum har en mottagare som tar emot signaler och information från sensorerna. Från mottagarna skickas informationen vidare via sjukhusets egna nätverk till en dator med specialmjukvara som kan ta emot informationen, behandla den och därefter skicka den till avdelningens kansli var en tavla finns som visar vilket rum och patient det är fråga om. På tavlan finns patienternas namn, rum och säng skrivna och när sensorn reagerar tänds en lampa på tavlan vid patientens namn. Mottagarna i patientrummen skickar även signal via samma kanal som patienten i frågas ringklocka så att det också ringer på tavlan i sjukhusets korridor. Där syns det dock inte, med tanke på patienters integritet, vad det är fråga om utan det bara ringer och sedan visar tavlan i kansliet närmare information. Man kan även tänka sig att vårdarna har egna trådlösa handdatorer som visar informationen. För att kunna koppla ihop sensorblöja med rätt patient kan man t ex använda en handscanner med vilken man registrerar patienten till en viss sensor. En sensor har ett serienummer som man kopierar med hjälp av scannern varefter man skriver in att patient Jansson i rum 3, säng 2 har den blöjan. Där efter skickas informationen återigen via sjukhusets nätverk till datorn som behandlar informationen och noterar det till kansliets tavla. Detta kan tyckas arbetsamt men man måste ta i beaktande att inte alla patienter skulle ha dessa sensorförsedda blöjor utan endast de som är inkontinenta eller är oförmögna att kalla på hjälp. Sensorn skulle heller inte vara en särskilt ekonomisk belastning eftersom sensorerna är relativt billiga och informationen skickas via sjukhusets redan existerande nätverk. Mottagarna måste inköpas men med tanke på att vårdens kvalitet ökar märkbart i och med att hygienen förbättras, risken för trycksår och infektioner minskas är det enligt oss en bra investering. 2.3 Nyttan av blöjsensorer i hemmen Även inom hemsjukvård och närståendevård kan detta system användas. Informationen skulle då skickas via patientens larmklocka till vårdaren. En synpunkt kan då vara om den skulle vara till någon nytta eftersom vårdarna oftast bara har möjlighet att komma vissa tidpunkter såsom morgon, lunchtid och kväll. Men återigen så kan man ordna det så att sensorblöjor endast används hos patienter som har vårdare som har möjlighet att komma och byta blöjan när sensorn reagerat.

5 3 Vården förenklas 3.1 Hur skulle sensorn förbättra och förenkla vårdarbetet? Sensorn som finns i blöjan kan förenkla vården på olika sorters avdelningar, främst inom långtidssjukvården av patienter som inte själva, på grund av nedsatt allmäntillstånd eller nedsatt kognitiv förmåga, inte förmår ombesörja sina utsöndringsbehov. Med sensorns hjälp kan vårdpersonalen veta huruvida en patient har urinerat. Det finns två huvudlinjer för nyttan av att få information om saken med hjälp av sensorn och dess mottagare. För det första patientens väl och för det andra förenklar det vårdarens arbete. Om vårdaren direkt, eller så fort som möjligt, kan byta torrt på patienten efter att denna har urinerat behöver patienten inte behöver ligga i vått. Om en patient ligger med våta blöjor finns risken för urinvägsinfektion vilket man självfallet vill undvika. Patienten behöver ej heller väckas i onödan på natten för förfrågningar om blöjan blivit våt. Sett ur vårdarens synvinkel hjälper sensorerna henne att strukturera sitt arbete vad gäller de många små sysslorna. Om vårdaren med elektronisk hjälp kan veta när ett blöjbyte bör göras kan hon lättare koncentrera sig på de andra uppgifterna utan att behöva fundera på när och framför allt om patienten har urinerat eller tömt tarmen. På samma gång kan man få veta klockslag för när urineringen har skett vilket är viktig information ur en postoperativ synvinkel. 3.2 Olika patientgrupper På stora långvårdsavdelningar där patienterna är många och ofta sängbundna är inte alltid toalettbesök ett alternativ för patienten varför många använder blöjor. En stor procent av kvinnorna, främst de äldre, har även inkontinensbesvär varför de har behov av blöjor i någon form. Till demenspatienters sjukdom hör inkontinens och ofta kan de inte känna av det själv eller så glömmer de bort vad det var man skulle göra när det känns vått i byxorna eftersom den kognitiva funktionen är nedsatt. Vårdaren kan med säkerhet fastställa behovet för blöjbyte. Det kan även vara jobbigt för en patient att behöva tillkalla hjälp för att blöjan blivit våt. Patienter som ser hur mycket jobb vårdarna har kanske inte alltid anser det vara så viktigt att få torrt under sig direkt. Det kan även upplevas som pinsamt och förödmjukande att vara tvungen att medge att man gjort på sig än en gång.

6 3.2.1 Förlamade En patient som är förlamad från nacken eller höften och nedåt kan inte känna om urin har kommit i byxorna, framför allt kan de inte förhindra dess utflöde. På dessa används dock inneliggande kateter. Den grupp förlamande som har hemiplegi, det vill säga att ena kroppshalvan har blivit förlamad exempelvis som följd av ett slaganfall, kan dock ha nytta av sensorn i sin vård. Vården, eller snarare rehabiliteringen, innefattar bland annat inkontinensträning. Det går ut på att patienten lär sig hålla tätt. Med sensorns hjälp kan han eller hon lättare veta när urinen börjar läcka igenom och därmed träna bäckenbottenmusklerna inte på beställning som i början av inkontinensträningen utan spontant så som det sker i det dagliga livet Gynekologiska och urologiska patienter De patienter som ligger inne på gynekologiska eller urologiska avdelningar kan också ha behov av inkontinensträning, se ovan Vård av anhöriga Inom vården av anhöriga i hemmen kan sensorerna i blöjan också nyttjas. De anhöriga kan med hjälp av sensorn veta om den sjuke gjort på sig under natten och behöver inte väcka honom eller henne för att få reda på huruvida detta är fallet. Att inte behöva väcka en patient är att föredra sömnen är viktig på grund av behovet av vila, vilket för sjuka oftast är större än vanligt. Om patienten behöver väckas under natten endast vid enstaka fall av urinläckage tryggas nattsömnen på ett annat sätt Barn i åldern 0-3 år Spädbarn och deras vårdare, såväl sjukvårdspersonal som föräldrar, kan ha nytta av sensorn. På avdelningar med många barn kan man med sensorns hjälp genast konstatera huruvida det är en våt blöja som fått barnet att gråta; vårdaren behöver inte titta efter. För föräldrar kan det vara tryggt att veta hur den lilla har det under nattens timmar, likväl kan sensorn vara fördelaktig under exempelvis vinterpromenader när barnet på påbyltat och blöjbyte vore komplicerat. Om sensorn avger signal vet föräldern att det lönar sig att bege sig inomhus annars kanske gråten kan stillas med lite tröst och en napp.

7 4. Etiska problem med sensorer i blöjorna 4.1 Ett etiskt problem? Gunvald är 75 år och ligger på en bäddavdelning p.g.a. reumatism och tjocktarmscancer. Han har varit nu på bäddavdelningen i 1 år, så Gunvald har lärt sig hur rutinerna är på avdelningen. Gunvald har en blöja som han inte alls är stolt över, han skäms varje gång personalen måste byta blöjan. Men han säger inget. En dag kommer sjukskötaren med en blöja och säger att detta här är en ny sorts blöja, den säger ifrån när Gunvald har kissat eller bajsat i blöjan. Detta är en bra blöja tänker Gunvald då. När blöjan är bytt försvinner sjukskötaren. Det dröjer inte länge innan första blöjan har avverkats, vårdpersonalen kommer och byter. Men efter någon dag börjar de bli jobbigt, de andra i rummet vet om att Gunvald har vätt ner blöjan. Visst är det bra med en vanlig blöja, bättre det än att ligga i sin egen avföring. Men samtidigt ligger man ju i sin avförning men bara mer på ett ställe. Även urinen samlas upp i blöjan. 4.2 Integritet och etik Man kan ju fundera lite själv, små barn som har blöja brukar bli sura och gnälliga när deras blöja är full och då byter vi på direkten. Men när det gäller de äldre människor som är i behov av torr och ren blöja, får de oftast ligga i sin egen avföring en bra stund innan någon kommer och byter. Är små barn med blöja mer värda än äldre? Man kan nog dra alla över en kam, ingen vill ha en blöja på sig. De flesta anser det vara förnedrande att ha en blöja och ligga i sin egen avföring i flera timmar innan någon kommer och byter på en. Även Gunvald tycker detta. Men med den här relativt nya uppfinningen behöver man inte ligga i sin egen avföring längre tid än det tar för vårdaren att komma till rummet. Den här sensorn säger ifrån när du har urinerat eller bajsat i blöjan, ute i korridoren och i personalens kansli så står det vilket rum och säng som har gjort på sig. Som sagt anser vi detta vara mycket behändigt eftersom man inte behöver ligga i sin egen avföring allt för länge och detta är då inte lika förnedrande för patienten. Visst har patienten kvar sin blöja som han/hon skäms för men fundera på saken; hellre en ren blöja än en blöt blöja, som man måste ligga i flera timmar i innan den blir bytt. Men samtidigt så är även detta ett problem. Patienterna lär sig att om en vårdare kommer in i rummet är det dags att byta blöja. Så för patienten blir detta jobbigt, i början kan det ha varit

8 helt bra men nu när det har gått en månad sen avdelningen började med blöjor så kan det ha blivit lite sämre hos vissa patienter som inte tycker om att personalen kommer inrusande direkt när blöjan är fuktig. 4.3 En blöja med sensor en bra idé Vilket är då bäst för patienterna och Gunvald? Vi i gruppen är till 90 % övertygade att en sensor i blöjan skulle vara bättre för patienter och Gunvald än vanliga blöjor. Visst tär det på integriteten, men en del saker måste vi tyvärr leva med, tills det har kommit en bättre lösning. Just för tillfället så är den här sensorn det bästa vårdalternativet. Det är som sagt bättre med en torr blöja än en blöt blöja. 5. Finns det blöjsensorer på marknaden? 5.1 Sökord: sensorer i blöjan Efter att vi utvecklat vår idé om sensorer i blöjor sökte vi på Internet för att se om den produkt vi talar om redan existerar och varför den i så fall inte används. Vi började vår sökning på och fick snabbt resultat. Som sökord användes sensorer i blöjan. Vi fick 18 träffar. Vi kunde naturligtvis även sökt på engelska och finska men vi valde att begränsa oss till svenska. Vi ville bara få en uppfattning om marknaden och det fick vi genom våra träffar. 5.2 Utbud på marknaden De flesta träffar visade sig handla om samma sak. Det var press om en teknik som utvecklats av Mitthögskolan i Sundsvall. Ett projekt som kallas Utveckling av teknologiplattform för trådlösa övervakningsnoder och går ut på att utveckla smarta sensorer och teknik för Radio Frequency Identification (RFID). Utvecklingen av sensorer sker i samarbete med olika företag, bland andra Bofors. Den speciella fuktsensorn som utvecklas kallas för Action Activated sensor Tags ( AAT). ( Inom det projektet har bl.a. Johan Sidén utvecklat en blöja som piper när den är fuktig. Pappersremsan kan sätta i blöjan och klipps sedan sönder innan blöjan slängs. ( Sensorn i blöjan är en pappremsa med metallbemängd färg som leder elektricitet som reagerar på fukten genom att byta färg. Färgskiktet skickar sedan som en antenn iväg en signal till en mottagare i närheten. Sköterskorna hör när det piper och blinkar och kan sedan med mottagaren se vem som behöver byta blöja. Sensorn beräknas kosta ungefär en krona (ca tio cent) per blöja och

9 signalmottagningsutrustningen ca 400kr (ca 40 euro). ( Radiosignalen i sensorn är mycket svag. Den motsvarar endast signalen från en radio. Räckvidden är endast en meter och tyvärr kan den inte vara starkare för då kommer diskussionen om strålning in i bilden. ( När man sedan bytt blöjan klipps remsan helt enkelt av och slängs med hela blöjan. 5.3 I framtiden De elektroniska blöjorna beräknas finas ute på avdelningar om 5-10 år. ( Det Svenska företaget Imega har också utvecklat sensorer för blöjor och deras är billigare, ca 50 öre per remsa. ( 6. Diskussion Under arbetets gång har vi kunnat konstatera att vi är lite förvånade över att denna typ av blöjor inte redan finns ute på marknaden. Möjligheten att känna av fukt och att alarmera detta är användbart inom många områden, inte bara blöjor. I artiklarna nämnda i punkt 5 påpekas att sensorerna kan användas inom t.ex.i sårvård, för att alarmera om det böjar blöda på nytt, eller för att t.ex. övervaka cement som torkar. Redan från början var vi noga med att iaktta patientens integritet. Vi vill inte ha någon klocka som signalerar ut en patient för alla andra i rummet. För att man skall kunna använda sensorerna måste vårdaren alarmeras utan att någon annan patient vet om det. Det utesluter genast personliga klockor och lampor. Detta är orsaken till att vi inte är riktigt nöjda med de sensorer som i verkligheten utvecklas. Vi vill ha alarmet i kansliet. Att ha alarmet i kansliet kan verka mer komplicerat men vi tror inte att det är det. Även om man måste byta ut något gammalt klocksystem är det värt det, klocksystemen bör även de utvecklas.

10 Källor Samtliga hämtade