Effekter på befruktning och larvutveckling hos blåmussla vid exponering för porvatten från sediment tagna i Valdemarsvik.

Transkript

1 Effekter på befruktning och larvutveckling hos blåmussla vid exponering för porvatten från sediment tagna i Valdemarsvik Rapport 66/04 LANDSKRONA 16 JULI 2004

2 Innehåll Sammanfattning... 3 Inledning... 4 Material & metoder... 5 Resultat... 7 Referenser

3 Sammanfattning Porvatten från fem sediment tagna i Valdemarsvik har genomgått en toxicitetstestning med avseende på befruktningen och larvutvecklingen hos blåmussla (Mytilus edulis). Testen utfördes i juni-juli 2004 av Toxicon AB. Resultat pressenteras från testprotokoll 66/04. Följande test har utförts: Effekter på befruktning och larvutveckling hos blåmussla enligt Granmo et al (1989). Testartiklar: Referensprov T1 T2 T3 T4 Toxicon provnummer P P P P P Resultaten presenteras i tabell 1: Tabell 1. Andelen (%) befruktade ägg efter 3-4 timmar och andelen (%) veligerlarver efter 120 timmars exponering (med hänsyn tagen till totala antalet tillsatta ägg respektive antalet befruktade ägg ) i de olika porvattnen samt kontrollerna (sterilfiltrerat havsvatten=kontroll 1 och syntetiskt havsvatten=kontroll 2). Medelvärdet ±standardfelet (n=5) anges. Testgrupp %-befruktade ägg %-veligerlarver %-veligerlarver av totala antalet av totala antalet tillsatta ägg befruktade ägg Kontroll 1 95,8 ± 2,7 54,7 ± 2,5 57,2 ± 2,1 Kontroll 2 85,8 ± 3,7 44,6 ± 6,3 52,8 ± 6,4 Referensprov 95,9 ± 1,2 52,1 ± 10,1 54,9 ±11,1 T4 87,2 ± 2,3 2,5 ± 0,7 2,8 ± 0,9 T3 78,2 ± 6,2 0,9 ± 0,5 1,4 ± 1,0 T2 74,3 ± 1,9 0 0 T1 76,7 ± 5,8 0 0 Porvatten från sediment T4, T3, T2 och T1 hade en kraftig negativ effekt på utvecklingen av veligerlarver jämfört med de två kontrollerna (innehållande sterilfiltrerat havsvatten respektive syntetiskt havsvatten) och porvattnet från referensprovet. 3

4 Inledning Porvatten från fem sediment tagna i Valdemarsvik har frampreparerats och genomgått en toxicitetstestning med avseende på befruktning och larvutveckling hos blåmussla (Mytilus edulis). Testen utfördes i juni-juli 2004 av Toxicon AB. Resultat pressenteras från testprotokoll 66/04. Testlaboratorium Toxicon AB Rosenhällsvägen Landskrona Försöksledare Anders Sjölin Datum Utförande Anders Sjölin Uppdragsgivare Envipro Miljöteknik AB Repslagaregatan Linköping Ref: Henning Holmström Testartiklar Referensprov T1 T2 T3 T4 Toxicon provnummer P P P P P

5 Material & Metoder Provtagning av sediment Sedimentprov från fyra lokaler i Valdemarsviken (T1, T2, T3 och T4) och från en referenslokal (referensprov) provtogs i början av juni 2004 av personal från Envipro Miljöteknik AB. Ca 1 liter sediment per lokal togs och skickades kylt till Toxicon AB. Toxicon mottog sedimentproven Proven förvarades kylda (2-8 C) i en vecka varefter porvattenprepareringen utfördes. Beredning av porvatten från sedimentproven Porvatten från sedimenten framtogs mha centrifugering vid g (Mistral 2000) i 30 minuter vid 10 C enligt Ankley et al (1991). Salthaltjustering av porvattnen till 15 PSU genomfördes enligt Brujewicz (1931). Samtliga porvatten hade före saltjustering en salthalt på 6 PSU. Porvattnen hade ett ph-värde på 8,1±0,1 och en syrgasmättnad på ca 100 % vid teststart. Insamling av blåmusslor Blåmusslor (Mytilus edulis) insamlades från Skälderviken (utanför Arild) på 2-3 meters djup av dykare/personal från Toxicon. 50 liter havsvatten från musselinsamlingsplatsen togs dessutom för användande i toxicitetsförsöket. Toxicitetstest på befruktning och larvutveckling hos blåmussla Metoden som användes är en modifiering av metoden beskriven i Granmo et al (1989). Blåmusslor placerades i separata kärl, tillsatt sterilfitrerat havsvatten (15 PSU), och stimulerades till att släppa ägg och spermier. Efter kvalitetskontroll av ägg och spermier mikroskopiskt, valdes ägg från en hona och spermier från en hane till experimentet ägg (ca 50 µl äggsuspension) och en droppe spermiesuspension (av en täthet motsvarande 0,1 absorbansenhet) tillsattes 1 ml testlösning (porvatten eller havsvattenkontroll) i små glaskoppar. Glaskopparna med testlösning placerades i små petriskålar vilka inkuberades i 10 C. 3-4 timmar efter försöksstarten räknades andelen befruktade ägg mikroskopiskt. Efter 120 timmar avbröts försöket, mha en tillsats av en droppe 8% formaldehydlösning per glaskopp, och andelen veligerlarver bestämdes mikroskopiskt. En kontroll med sterilfiltrerat (0,2 µm) havsvatten och en kontroll med syntetiskt havsvatten användes i försöket. Båda kontrollerna 5

6 hade en salthalt på 15 PSU. Kontrollerna hade ett ph-värde på 8,1±0,1 och en syrgasmättnad på ca 100 %. För samtliga testgrupper användes fem replikat (tabell 1). Tabell 1. Testgrupper som användes i försöket. Testgrupp Provtyp Koncentration Kontroll 1 Sterilfiltrerat havsvatten 100% v/v Kontroll 2 Syntetiskt havsvatten 100% v/v Referensprov Porvatten 100% v/v T4 Porvatten 100% v/v T3 Porvatten 100% v/v T2 Porvatten 100% v/v T1 Porvatten 100% v/v 6

7 Resultat Befruktningsgraden i Kontroll 1 (filtrerat havsvatten) och Referensprovet var 96% efter 3-4 timmar. En något lägre befruktninggrad erhölls däremot i Kontroll 2 (syntetiskt havsvatten). En befruktningsgrad under 80% erhölls i testgrupp T3, T2 och T1 (figur 1). Inga statistiskt signifikanta skillnader förelåg mellan testgrupperna med undantag för testgrupp T2 som hade signifikant lägre (Scheffe s test) befruktningsgrad relativt Kontroll 1 och Referensprovet (R) %-befruktade ägg K1 K2 R T4 T3 T2 T1 Figur 1. Andelen (%) befruktade ägg efter 3-4 timmars inkubering i de olika testgrupperna. K1=sterilfiltrerat havsvatten, K2=Syntetiskt havsvatten och R=Referensprov. Andelen (%) veligerlarver i Kontroll 1 och Referensprovet överensstämde relativt väl då hänsyn togs till totala antalet tillsatta ägg (figur 2A) samt antalet befruktade ägg (figur 2B). En något lägre andel veligerlarver erhölls i Kontroll 2 (syntetiskt havsvatten) då hänsyn togs till totala antalet tillsatta ägg (figur 2A-B). Inga statistiskt signifikanta skillnader förelåg mellan testgrupperna Kontroll 1, Kontroll 2 och Referensprov med avseende på larvutvecklingen. En kraftig effekt på utvecklingen av veligerlarver erhölls i testgrupperna T4, T3, T2 och T1 (figur 2A-B). Enstaka veligerlarver erhölls i några replikat i testgrupp T4 och T3 medan veligerlarver förekom varken i T2 eller T1. 7

8 %-veligerlarver av totala antalet tillsatta ägg K1 K2 R T4 T3 T2 T1 A Figur 2A. Andelen (%) veligerlarver, av totala antalet tillsatta ägg, efter 120 timmars inkubering i de olika testgrupperna. K1=sterilfiltrerat havsvatten, K2=Syntetiskt havsvatten och R=Referensprov. %-veligerlarver av antalet befruktade ägg K1 K2 R T4 T3 T2 T1 B Figur 2B. Andelen (%) veligerlarver, av antalet befruktade ägg, efter 120 timmars inkubering i de olika testgrupperna. K1=sterilfiltrerat havsvatten, K2=Syntetiskt havsvatten och R=Referensprov. 8

9 Referenser Ankley, G.T., Schubauer-Berigan, M.K. and J.R. Dierkes (1991) Predicting the toxicity of bulk sediments to aquatic organisms with aqueous test fractions: pore water vs. elutriate Environmental Toxicology and Chemistry10: Brujewicz, S. (1931) in N.N. Subov et al (ed.) Oceanographic tables- Oceanographical Institute, Hydro-Meteorological Committee of USSR, Moscow. p Granmo, Å. Ekelund, R., Magnusson, K. And M. Berggren (1989) Lethal and sublethal toxicity of 4-nonylphenol to the common mussel (Mytilus edulis) Environmental Pollution 59: