Konsekvenser av IT-insatser till personer med autism. Projektrapport. Gunilla Thunberg Leg logoped

Transkript

1 Konsekvenser av IT-insatser till personer med autism Projektrapport Gunilla Thunberg Leg logoped DART- kommunikations- och dataresurscentrum i västra Sverige 1

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Rubrik Sida 1 SAMMANFATTNING 2 INLEDNING OCH SYFTE 3 METOD OCH GENOMFÖRANDE 4 RESULTAT 4.1 Litteraturstudier Inledning Vad hittar man specifikt om IT och autism? Vad sägs i autismlitteraturen om IT och autism? Vad står skrivet om IT och autism i AKK-litteratur? 4.2 Svenska projekt avslutade, pågående och planerade Alpha-, Delta-projektet Omegaprojektet Örebroprojektet Felix-projektet Timjan-projektet Prata med apparat eller dator vid autism AKK- IT-Autism-dynamiska kommunikationsprogram AKK&Autism 4.3 Internationella projekt - ISAAC-konferensen AKK-Autism Vad vet vi egentligen.mirenda Barns användning av IT-hjälpmedel under 5- årsperiod Mirenda&Wilk AKK-talutveckling.Millar&Light Autism och IT för skrivutveckling..buskin et al 4.4 Enkätundersökning Svarsfrekvens Redovisning av enkätsvar Enkätsvar - sammanfattning och kommentarer 4.5 Seminarium Diskussion Åtgärdsförslag 4.6 Fallbeskrivningar Alfred Hanna 5 DISKUSSION OCH SLUTSATSER 6 LITTERATURFÖRTECKNING 7 BILAGOR Enkätsvar Hjälpmedelscentraler Enkätsvar Barn- och ungdomshabiliteringar Enkätsvar Vuxenhabiliteringar Enkätsvar Autismverksamheter 2

3 1. SAMMANFATTNING Detta projekt har haft som målsättning att utreda kunskapsläget vad gäller effekterna av IT-stöd för personer med autism och basis av dessa resultat formulera konkreta åtgärdsförslag. Omfattande litteratursökningar har gjorts. Vid dessa framkom att det ännu inte finns så mycket som man med säkerhet vet när det gäller effekten av IT-insatser för personer med autism. De flesta studier som är gjorda avser datorn som träningsredskap. Resultat av dessa studier pekar nästan uteslutande i positiv riktning. Detta är också ett faktum för de få studier som fokuserar datorn som kompensatoriskt redskap för framför allt kommunikationssvårigheter. I projektet har också genomförda och pågående projekt inom området inventerats, framförallt med svenska projekt i fokus. Dessa jämte några internationella nyligen genomförda och pågående projekt sammanfattas i projektrapporten. Resultaten i dessa pekar i mycket positiv riktning. För att få reda på hur attityder och policy kring förskrivning av hjälpmedel till personer med autism ser ut i Sverige skickades en enkät ut till samtliga hjälpmedelscentraler och habiliteringar. I enkäten framkommer en genomgående positiv attityd till att använda IT-baserade hjälpmedel vid autism. I hjälpmedelscentralernas regelverk finns inga restriktioner utifrån diagnos utan det är funktionsnedsättningen som är utgångspunkten för möjlighet att få hjälpmedel. Emellertid framkommer att det framför allt mest är avgränsade IT-hjälpmedel som alternativa styrsätt, bildbanker på CD-skiva och små pratapparater som förskrivs och att det är vanligare att personer med autism får IT-hjälpmedel i vissa landsting. Endast ett fåtal datorsystem skrivs ut varje år till personer med autism. I princip samtliga svarande enheter efterlyser mer kunskap inom området IT-stöd och autism och menar att det är denna kunskap tillsammans med personalresurser som behövs för att man skall kunna ordinera fler hjälpmedel och för att dessa skall kunna fungera bra. De flesta efterlyser kurser med konkreta lösningar och videoexempel där personer med autism använder IT. Vid ett seminarium som arrangerades inom projektet konstaterades att verkligheten är något mer negativ än den som framkommit i enkäterna. Utifrån skrivningar i enkäter och diskussioner på seminariet formulerades konkreta åtgärdsförslag i form av olika projekt. Inriktningen på dessa är huvudsakligen att ta reda på om och hur olika IT-hjälpmedel fungerar för personer med autism och sprida kunskap om IThjälpmedel i verksamheter för personer med autism. För att illustrera hur IT-hjälpmedel kan fungera för personer med autism har två fallbeskrivningar inkluderats i rapporten. 3

4 2. INLEDNING OCH SYFTE Hjälpmedelsinstitutet har av Allmänna Arvsfonden erhållit medel för att analysera konsekvenser av IT-insatser för personer med funktionshinder. För vissa brukargrupper t ex personer med grav synskada och gravt rörelsehinder finns relativt omfattande kunskap om effekterna av IT-stöd. Policy för förskrivnng av hjälpmedel är också relativt entydig och samstämmig. För andra brukargrupper, såsom för personer med autism, är kunskapsläget inte lika gott. Policyn för förskrivning av hjälpmedel är också mer restriktiv och varierande över landet. Samtidigt har flera projekt genomförts och dokumenterats under talet där man studerat hur personer med autism kan dra nytta av IT-hjälpmedel på olika sätt. Syftet med föreliggande projekt har varit att: 1. Sammanfatta befintligt kunskapsläge genom att: a) studera och sammanfatta rapporter, artiklar, pågående projekt. I första hand svenska erfarenheter, men också beröra vad som händer i utlandet. b) beskriva hur IT-stöd används inom habiliteringen och hur den befintliga förskrivningspolicyn ser ut i landet. c) utföra en ungefärlig uppskattning av hur många personer med autism som använder datorhjälpmedel och hur spridd kunskap om IT och autism är hos personal inom området. 2. På basis av ovanstående sammanfattning analysera och diskutera vad som bör göras. Målsättningen har varit att konkretisera åtgärdsförslag i form av t ex: projekt, utbildningar, skrifter etc. Förhoppningen är att projektet kan användas som underlag för att förändra policy för förskrivning och användning av datorstöd för personer med autism. För att illustrera och levandegöra hur personer med autism kan använda IThjälpmedel har två fallbeskrivningar också inkluderats i rapporten. 4

5 3. METOD OCH GENOMFÖRANDE Projektdel 1, redovisad i olika moment nedan, genomfördes enligt följande: a) studera och sammanfatta rapporter, artiklar, pågående projekt. I första hand svenska erfarenheter, men också beröra vad som händer i utlandet. Detta arbete inleddes i november och har pågått kontinuerligt till projekttidens slut. Sökorden Autism och IT, datorer, alternativ kommunikation, hjälpmedel (på svenska och engelska) har använts för att finna information inom olika områden. Sökning har skett manuellt i litteratur, elektroniskt genom biblioteksdatabaser samt på Internet. Resultat från några ännu inte publicerade studier som redovisades under den Internationella ISAAC-konferensen (International Society for Alternative and Augmentative Communication) i Washington DC i USA i augusti 2000, kommer också att sammanfattas. b) beskriva hur IT-stöd används inom habiliteringen och hur den befintliga förskrivningspolicyn ser ut i landet. c) utföra en ungefärlig uppskattning av hur många personer med autism som använder datorhjälpmedel och hur spridd kunskap om IT och autism är hos personal inom området. För att få information om ovanstående författades två olika enkäter i november 1999 (se bilagor Sammanfattning svar på enkäter, där enkätfrågorna även är redovisade). En enkät riktades till hjälpmedelscentraler och den andra till habiliteringar. Enkäten remitterades ut till berörd personal inom de olika områdena som fick lämna synpunkter på utformning. Frågorna omarbetades något därefter. I mitten av november 1999 skickades enkäten ut till hjälpmedelscentraler, barn- och ungdomshabiliteringar respektive vuxenhabiliteringar i Sverige (se tabell 2). Utskicket gjordes med utgångspunkt från Hjälpmedelsinstitutets förteckning/adresslista. På basis av egen kännedom samt responser på utskick gjordes ytterligare ca 5 utskick till verksamheter som arbetar med personer med autism, men som inte fanns med på adresslistan. Till enkäten författades ett följebrev som innehöll kort information om projektet samt en uppmaning dels att sprida den vidare till berörda på eller utanför arbetsplatsen, dels en uppmaning att höra av sig med frågor. Man kan därför förmoda att enkäten nått fler team/verksamheter genom att mottagande enhet vidarebefordrat den eller spritt den vidare till olika team/verksamheter som inte fanns med i utskickslistan. Detta är dock inget som jag haft någon vetskap om och heller inte kunnat kontrollera. Svaren på frågorna i enkäten sammanställdes i ett formulär. De frågor i enkäten som besvarades med egen formulering analyserades med avseende på innehåll och sammanfördes till gemensamma grupper/formuleringar. 5

6 Projektdel 2 På basis av ovanstående sammanfattning analysera och diskutera vad som bör göras. Målsättningen har varit att konkretisera åtgärdsförslag i form av t ex: projekt, utbildningar, skrifter etc. Förhoppningen är att projektet kan användas som underlag för att förändra policy för förskrivning och användning av datorstöd för personer med autism. Material till denna projektdel samlades delvis redan i augusti 1999 då DART (vid sidan av projektet) sammankallat till ett möte för att diskutera vad som behövs göras i fråga om FoU-insatser när det gäller personer med autism och AKK (Alternativ och Kompletterande Kommunikation). Deltagarna på mötet bestod framför allt av logopeder verksamma vid landets sk REDAH-centra (regionala center för datorbaserade hjälpmedel). Vid detta tillfälle formulerades flera åtgärdsförslag framförallt i form av projektplaner som glädjande nog resulterat i projekt eller projektansökningar och som redovisas i denna rapport. Då ovanstående möte inte var formulerat med utgångspunkt från detta projekt sammankallades till ett nytt seminarium i mars Kallelsen skickades till regionala kommunikations- och dataresurscentra, Hjälpmedelsinstitutet, Riksföreningen Autism, Kunskapscentra för Autism, Certec, Handitek, Trollreda, BNK (Barnneuropsykiatriska kliniken) i Göteborg, Institutionerna för psykologi respektive lingvistik i Göteborg samt Nimbusgården i Lund. Samtliga inbjudna verksamheter uppmanades dessutom att sprida inbjudan till personer inom autismområdet med erfarenhet och/eller intresse av IT-stöd. Deltagarna fick möjlighet att styra val av seminarieort: Göteborg eller Stockholm. Då flertalet anmälda önskade Stockholm som seminarieort förlades träffen till Hjälpmedelsinstitutet i Vällingby Då några personer som fått inbjudan var förhindrade att delta på seminariet, har diskussion skett med dem separat, via telefon och e-post. 6

7 4. RESULTAT 4.1 Litteraturstudier Inledning För att finna kunskap inom området utfördes först en sökning i mer allmän litteratur om autism respektive böcker om pedagogik/träning vid autism. Den information om IT-insatser man hittar i denna litteratur kan sammanfattningsvis konstateras vara mycket begränsad. Erfarenheter och betydelse av IT-stöd, nämns i bästa fall i några meningar och ibland under lite olika avsnitt i dessa böcker. Härefter studerades litteratur inom området alternativ kommunikation och datorstöd vid funktionshinder. Här fanns lyckligtvis mer information att hämta. Genom biblioteksdatabaser är det möjligt att söka mer specifikt på vad som är skrivet om IT och autism. Det som genast måste framhållas är att en alldeles utmärkt och realtivt ny redovisning av vad som är gjort på området IT och autism redan är utförd och finns tryckt på svenska. Detta är boken Datorer och barn med autism, författad av forskarna och psykologerna Mikael Heimann och Thomas Tjus, som utgavs 1997 på förlaget Natur och Kultur. I denna lättlästa bok finns en utomordentlig och vetenskapligt vederhäftig sammanfattning av kunskapsläget inom området. Vid sökning i biblioteksdatabaser får man fram i stort sett samma litteraturreferenser som redovisas i boken. Fokus för nedanstående beskrivning och sammanfattning har därför varit att komplettera bokens beskrivning med nyare källor. Utgångspunkten är emellertid en sammanfattning av Heimann och Tjus bok då det förstås inte går att förutsätta att alla läst denna bok. För att flika in en personlig kommentar så vill jag verkligen rekommendera boken till alla som arbetar med personer med autism (även de som jobbar med vuxna). Boken har tyvärr inte alls sålt i den omfattning som man hade hoppats! Heimann och Tjus framhåller i sin bok (1997) att det som vanligen skrivs om och avses när det gäller datorstöd för personer med autism är datorn som redskap för träning och inlärning. Då intresset för detta projekt framför allt är hur datorn kan fungera som hjälpmedel, dvs datorn som redskap att kompensera funktionsnedsättning, har jag som nämnt ovan inriktat mig på att i första hand finna information i litteratur som är mer hjälpmedelsinriktad. Framförallt har det som hämtats här om autism och IT-stöd av skilda slag gått att finna i litteratur inom AKKområdet (Alternativ och Kompletterande Kommunikation). I flertalet handböcker eller allmänna böcker inom detta kunskapsområde återfinner man delar som handlar om AKK och autism och där IT-baserade hjälpmedel vanligen utgör en del av de redskap som används. Då Heimann och Tjus inte fokuserat detta område så mycket, kommer en hel del av denna litteratursammanfattning ägnas åt att referera vad som sägs här Vad hittar man specifikt om IT och autism? I ett av de inledande kapitlen Datorpedagogiska erfarenheter i Heimanns och Tjus bok, redovisas vad som är gjort på området internationellt. I ett av de avslutande kapitlen Lärdomar och slutsatser sammanfogar författarna resultaten av sin egen forskning och erfarenhet med de i litteraturbeskrivningarna. Heimann och Tjus 7

8 berättar också om sitt eget projekt. I ett kapitel i boken beskrivs också det sk Örebroprojektet. Dessa projekt sammanfattas kort i nästa kapitel. Heimann och Tjus urskiljer fyra områden för användning av datorer för barn med autism: 1. Att träna förmågor. Detta är den mer traditionella delen av datoranvändning. Det är också inom detta område man forskat mest. Resultaten i olika studier pekar oftast i positiv riktning, men några forskare höjer också ett varningens finger för att datorträning kan utvecklas till en asocial metod. 2. Att höja motivationen. Denna effekt är tämligen oomtvistad. Någon forskare har dock visat att detta inte alltid är tillräckligt för att öka inlärning vilket innebär att man alltid måste vara medveten om vad det är man vill uppnå med datorträning. 3. Att förbättra samspel och kommunikation. I bl a en studie i Örebro (Alén & Hollanti, 1996) har man kunnat visa att man kan skapa ökade möjligheter för delad uppmärksamhet med hjälp av datorn. 4. Minska beteendestörningar. Genom att förmågan att sitta stilla och arbeta ökar påverkas beteendet positivt. Man har också sett att stereotypier minskar. I flera artiklar och böcker diskuteras varför datorn är en hjälp för personer med autism. Heimann och Tjus väljer att lyfta fram följande aspekter: 1. Datorn förenklar och renodlar. Samspelet med en dator är ofta tydligare och enklare än sampel med en människa. Mindre saker händer på en gång. 2. Datorn fångar uppmärksamheten. Genom den ökade motivationen ökar koncentrationen. Fascinationen för sladdar, apparater och knappar är ofta stor hos många barn med autism. 3. Datorn strukturerar träningen. En dator reagerar konsekvent i alla situationer vilket underlättar att skapa en struktur och rutin som skapar trygghet och igenkännande. 4. Datorn erbjuder samtalsämnen. Många barn med autism har mycket smala intresseområden. Genom datorns motivationskraft går det att föra in nya ämnen som lockar till samtal. 5. Datorn ger visuellt stöd. Möjligheten att kunna kombinera text, ljud och bild på ett snabbt och smidigt sätt är en av datorns mest uppenbara fördelar. Den goda förmågan hos personer med autism att ta till sig visuell information är något som är väl känt. 6. Datorn repeterar. En dator tröttnar aldrig utan ger ständigt samma svar och återkoppling. 7. Datorn minimerar sociala krav. Datorn kan ge en vilopaus från socialt sampel. 8. Datorn ger tydlig återkoppling. Datorn glömmer heller inte och är pålitlig. 9. Datorn kopplar ihop flera sinnen. Att detta också kan ske mycket snabbt bedöms vara oerhört viktigt och en positivt avgörande faktor för språkutveckling. 10. Datorn individualiserar. Stora möjligheter finns att ge barnet just de uppgifter det är i behov och med rätt stöd. 11. Datorn tränar barns förmåga att tänka? Nya och andra erfarenheter än i dagliga livet kan göras med hjälp av datorn och som kan stimulera barnets tänkande. Heimann och Tjus behandlar också de eventuella risker som kan finnas med att använda datorer: 1. Urval. Det är vanligt att man i en skolsituation inte tillräckligt noga tydliggör undervisningens mål och de inblandade barnens förutsättningar. 8

9 2. Förväntningar. Måste vara rätt ställda utifrån det enskilda barnets förutsättningar och det sätt som man använder datorn på. 3. Motivation. I bland Annat författarnas egen forskning har man sett att motivationen hos läraren klart avspeglas i hur datorträningen utfaller. 4. Barnets förutsättningar. Datorarbetet måste ligga i linje med barnets funktionsprofil. 5. Fixeringar. Risk att personen enbart vill sitta vid datorn. 6. Undervisningsplanering. Viktigt. Författarna ger förslag till arbetsgång. I en mycket intressant artikel skriven av britterna Dinah Murray och Mike Lesser (1999) resonerar man också kring varför personer med autism fungerar så bra vid datorer. Förutom de faktorer som radats upp ovan relaterar man till nya forskningsrön kring uppmärksamhetsfunktion hos personer med autism. Enligt denna forskning har personer med autism svårt att uppmärksamma mer än en sak åt gången tunnelled interest systems. Författarna menar att datorn som i sig är så avgränsad därför passar detta sätt att ta in information från omvärlden. Murray och Lesser menar att man vid datorn påfallande ofta kan se personer med autism uppvisa beteenden eller förmågor som de annars i beskrivningar sägs ha mycket svårt med eller till och med sakna: - förmå att förutse - upptäcka/utforska - koncentrera sig - vara kreativa - vara lekfulla - vilja visa - använda språket ändamålsenligt - kunna samarbeta och ta sin tur I sin artikel ger de konkreta exempel på detta utifrån en fallbeskrivning. Murray och Lesser avslutar sin artikel med att konstatera att världen under de senaste århundrandena blivit alltmer svår att hantera för personer med autism och att de blivit alltmer handikappade. Med datorerna har emellertid en ny autism-anpassad miljö uppstått. Här har människor med autismspektrumstörningar lika mycket att bidra med som alla andra! Stöd för ovanstående påstående ges i en artikel från CERTEC (Centrum för Rehabiliteringsteknik) i Lund. Det är Charlotte Magnusson, forskare på CERTEC som beskriver det då nyligen påbörjade arbetet med att utveckla IT-baserade kunskapssystem för personer med autism (Magnusson 1998). I detta projekt gör man det möjligt för en person med högfungerande autism att själv utforma sitt kunskapssystem dvs informationsmaterial om sig själv. En del av artikelns bakgrundsdel ägnas åt att beskriva positiva erfarenheter av att erbjuda IT-stöd till personer med autism. Magnusson citerar bland annat Gunilla Gerland, en vuxen kvinna med högfungerande autism: Första gången jag träffade på en dator, kände jag mig mer besläktad med den än jag någonsin gjort med någon enda människa. I rapporterna från Certec som beskriver de olika projekten kring Freja (i massmedia fallet Elisabeth ), en vuxen kvinna som under hela sin livstid vårdats inom psykiatrin och först under senare år fått diagnosen autism. Förutom kunskapssystemet som 9

10 beskrivs ovan är datorn för denna kvinna tänkt att kunna fungera som ett skriftligt kommunikationsverktyg som gör det möjligt att få kontakt med världen utanför den låsta institutionen. Den kan också användas som verktyg för att kunna göra testa kunskap. Utifrån dessa kan sedan pedagogik och kunskapsstoff anpassas med datorn som verktyg (Mandre & Jönsson, 1996). Just Certec har ägnat sig en del åt att spekulera i datorns attraktionskraft, både för funktionshindrade i allmänhet och för personer med autismspektrumstörning, bland annat i skriften Datorns attraktionskraft (Jönsson, 1997). Flera av de punkter som tas upp i denna skrift berör områden som redan nämnts. Men ytterligare några infallsvinklar kan vara värda att ta upp. Den första av dessa är datorn som maktberedare. Med detta menar Jönsson att möjligheten att styra datorn ger ökad valfrihet och därmed ökat initiativ och frågeföreträde, exempelvis i en pedagogisk situation. Jönsson spekulerar också i datorskärmens dragningskraft och menar att faktorer som skärmens ljusstyrka, det givna avståndet till skärmen, tvådimensionaliteten och inramningen skulle kunna vara faktorer som ligger bakom den ökade koncentrationen på skärminformation. I en autentisk utsaga som Jönsson nämner talas om att skärmen blir till ett rum i rummet. Det skapar en stark en-till-enkoppling. I en artikel funnen på Internet där författaren Catherine Johnson (1999), mor till två barn med autism, intervjuas, hänvisas till forskning kring ögonrörelser hos personer med autism. Johnson menar att datorskärmen kompenserar för svårigheterna att ändra blickriktning vid skärmen händer allt på ett avgränsat område. I den danska tidskriften HIT berättade man i en artikelserie 1999 (Andersen, Toft) om hur man använder datorer för lek och träning med små barn med autism och annan neuropsykiatrisk problematik i Århus i Danmark. Resultaten är goda och fördelarna sammanfaller med de som radats upp ovan. Artiklarna ägnas till stor del att beskriva hur man arbetat och med vilken typ av programvara. När det gäller val av programvara ser man inte något större behov av autism-programvara utan menar att mycket av pedagogisk och kommersiell programvara också går att använda till barn med autism. Även program med mycket detaljer, som man vid en första anblick dömt ut, har visat sig fungera utmärkt för en del barn med autism. Det viktiga är att barnen har tillägnat sig vissa grundläggande färdigheter varav den viktigaste enligt författarna är att handla på eget initiativ. För att kunna anpassa datorarbete/lek till individen behöver man ett brett utbud av programvara (Toft, 1999) Vad sägs i autismlitteraturen om IT och autism? Som redan nämnts ovan är det inte så mycket som går att läsa om IT och autism i litteratur som mer allmänt beskriver autism respektive pedagogik vid autism. De kända autismforskare som framförallt engagerat sig mer i området förefaller vara Rita Jordan och Stuart Powell. Dessa forskare refereras i Heimanns och Tjus bok, vars innehåll beskrivits ovan. En forskare som däremot inte refererats i denna bok är Siegel (1996) som i sin handbok om autism åtminstone ägnar området några sidor. Siegel kallar kombinationen autism och datorer A match made in heaven (ett uttryck flera som 10

11 skriver om området använder!): Siegel menar med detta framför allt att datorer är interaktiva men utan sociala krav. Hon skriver vidare att innehållet i nästan vilket som helst datorprogram är lättare att ta till sig än motsvarande uppgift utlärd av en person. Det finns inga (vad Siegel känner till) specialprogram för barn med autism. Hon, liksom andra (se ovan) tror inte heller det behövs, utan menar att det handlar om att använda och anpassa de pedagogiska program som finns till individen. Aspekter kring datorbaserad träning som Siegel tar upp är: - Ibland presenteras olika begrepp på ett mycket enkelt sätt i datorprogram. Detta gör att barnen klarar uppgifterna, men kan leda till att man i viss fall luras att tro att de har större kunskap än vad de verkligen har. - Startålder: orsak-verkan bör vara etablerad (går dock träna med dator) annars ser man väldigt lite av självinitierad aktivitet vid datorn. - För mkt dator? Svårt att definiera när det blir för mycket för en individ då det beror på person och situation. Men när aktivitet vid datorn hindrar annan inlärning/aktivitet, blir det enda, menar Siegel kan vara en bra hållpunkt. Det kan vara en bra idé att redan från början avgränsa datoraktiviteten för att undvika stora konflikter i de fall datorn tar över och personens datoraktivitet måste börja skäras ner. I Wings nyutgivna (1998) bok på svenska Autismspektrum (1996) behandlar Wing datorer på 2 ställen i boken. Ett av områdena är då hon skriver om leksaker och lekar. Hon skriver att såväl högfungerande som barn på lägre nivå är mycket fascinerade av datorn och att det lönar sig att hålla sig à jour med vad som finns i fråga om programvaror. Hon varnar också för att barnen kan fastna vid datorn och menar att det därför är viktigt att från början sätt upp klara gränser för hur mycket tid som får ägnas framför datorn. Wing återkommer till datorn under kapitlet som handlar om fritid för ungdomar och vuxna. Hon framhåller det viktiga i att ta till vara de intressen som finns och att datorn, även för ungdomar och vuxna med autism, ofta är ett sådant område Vad står skrivet om IT och autism i AKK-litteratur? För att börja med den kanske bäst ansedda kunskapskällan inom området Augmentative and Alternative Communication - Management of Severe Communication Disorders in Children and Adults (Beukelman & Mirenda, 1998) så ägnas området ett avsnitt i kapitlet om utvecklingsströning. Efter en inledande beskrivning av kommunikationssvårigheterna vid autismspektrumstörning tar man upp unika AKK-frågeställningar. Den första av dessa är att börja tidigt vilket understryks även vad gäller AKK-insatser. Man skriver: the earlier the better (=ju tidigare dess bättre) är inte bara en möjlighet, utan en nödvändighet! Alternativ och kompletterande kommunikation (ej närmre definierad i avsnittet) behövs antingen under en period innan talutvecklingen kommer igång eller under hela livet. Den andra frågan som författarna belyser är vikten av att stödja föräldrar och närstående i att välja bland den mängd av behandlingsmetoder som man stöter på för gruppen. Givetvis är detta problem ännu större i USA, men även i Sverige är detta en högst påtaglig trend. Val av metod kan påverka AKK-insatser då man inom olika skolbildningar ser olika på 11

12 användning av AKK som t ex tecken, bilder och datorbaserade hjälpmedel. Den tredje frågeställningen handlar om vikten av att arbeta med kommunikation i ett socialt och utvecklande sammanhang. Pragmatik (användningen av språket) måste stå i fokus, varför det är extra viktigt att arbeta med kommunikation i vardagliga aktiviteter och miljöer och med utgångspunkt från individens utvecklingsnivå. I den tidigare utgåvan av samma bok, där faktiskt autism ägnas ett eget kapitel, går man lite mer in på typ av Alternativ och Kompletterande Kommunikation och då även IT-baserade hjälpmedel. Man menar att IT-baserade hjälpmedel av olika slag: samtalsapparater eller portabla datorer, kan var aktuella. Man uttalar att personer med autism är i behov av all hjälp de kan få för att uttrycka sig och kunna samspela med andra och att talande hjälpmedel då kan vara en möjlighet. Exempel ges på hur kommunikationen med omvärlden kan underlättas med möjligheten att använda inspelade meddelanden till bilder. Man tar också upp vikten av och problemen med att datorbaserade hjälpmedel måste vara bärbara, tåliga och lätta att hantera, både för brukare och personer i omgivningen. I Handbook of Alternative and Augmentative Communication (Glennen & DeCoste, 1997) återfinns ett mycket bra kapitel om autism, där man också sammanfattar hur man ser på AKK i vanliga program/metoder för personer med autism. Författarna skriver att det är viktigt att närmare studera hur datorn kan underlätta för barn med autism, då personer med autism tycks kunna samspela så förhållandevis väl med datorstöd. De framhåller också möjligheten att kompensera för flera av de vanliga funktionsnedsättningar som finns vid autism, såväl motorisk som kognitiva. De skriver också att pratapparater, som en del av datorbaserade hjälpmedel, kan främja kommunikation genom att ge barnet tillgång till ett välorganiserat ordförråd. Det är viktigt med individuella utprovningar och att man tar hänsyn till olika kommunikationsbehov och möjligheter i olika situationer. Oftast behövs en kombination av hög- och lågteknologiska hjälpmedel. Glädjande nog finns det nu en handbok för Alternativ och Kompletterande Kommunikation på svenska: AKK i teori och praktik (Heister Trygg, Andersson, Hardenstedt & Sigurd Pilesjö,1998) som också inrymmer ett kapitel om autism och AKK. Förutom att resonera kring bilder och tecken refererar man till de svenska undersökningarna som är beskrivna även här (Alén&Hollanti,1996, Thurfjell, 1998). Vid litteratursökning återfanns information om en studie som känns viktig att få med i denna sammanfattning. På svenska blir titeln ungefär: Att öka kommunikativt samspel hos små barn med autism genom att använda talande hjälpmedel och inlärning i naturlig miljö. Författare är Maureen M. Schepis, Dennis H. Reid, Michael M Behrmann och Kelly Sutton från USA. I studien inriktade man sig på 4 barn i åldrarna 3-5 år som enligt bedömning hade grav autism och inte hade något funktionellt tal. Barnens lärare fick undervisning om de teoretiska ramarna för interventionen (undervisning i naturlig miljö) samt i användning av talande hjälpmedel. Tillsammans med lärarna anpassade man därefter 2 situationer, mellanmål samt lek i klassrummet, för kommunikation med pratapparat. Det visade sig att samtliga 4 barn ökade graden av kommunikativt samspel med tillgång till pratapparat. Arten av kommunikativt sampel bedömdes av såväl barnens lärare som objektiva bedömare och befanns vara helt adekvat. Pratapparaten 12

13 användes varierat för olika kommunikativa funktioner (begära, ja-nej, påståenden, sociala kommentarer). Det fanns heller ingen tendens att att användningen av talapparat hade negativ inverkan på andra kommunikationssätt, utan snarast kunde man notera en positiv tendens. 4.2 Svenska projekt i urval avslutade, pågående och planerade Alpha-, Delta-projektet (Heimann &Tjus 1997) I dessa två studier som genomfördes i Göteborg i början av 90-talet har sammanlagt 83 barn, varav 24 med autism, fått prova att använda ett multimedialt övningsprogram på dator. Syftet var att se om detta kunde öka deras motivation att lära sig läsa. Programmen, i två olika versioner, bygger på att få helordskombinationer illustrerade med animationer (bilder eller teckenspråk). Avsikten var att ge en konkret återkoppling på den text som barnet skapat, vare sig resultatet var realistiskt eller ej. Förhoppningen var att ge barnen möjlighet att upptäcka språkets fantastiska uttrycksmöjligheter och stimulera barnens egen kommunikation. Barnen arbetade regelbundet med dator under några månader. Resultaten visade att samtliga barn med autism ökade sin språkliga medvetenhet och läsförmåga under träningsperioden. Barnen ökade också sin benägenhet att prata med läraren som en följd av datorintervention. Intressant nog såg man också att de barn vars lärare visade mest positiv attityd till datorträningen var de vars elever utvecklade sin läsförmåga mest! Omegaprojektet (Heimann, Tjus, Larsson & Lundälv 2000) Inom ramen för detta projekt är syftet att anpassa Delta-programmet (i ovanstående projekt) till modern teknologi. Förrådet med färdigt material/övningar i programmet kommer att utökas samtidigt som möjligheter ges att anpassa existerande övningar respektive infoga nytt material. Efter den tekniska anpassningen är färdig kommer programmet att provas och utvärderas på en ny grupp barn med autism Att utveckla samspel mellan barn med autism och deras föräldrar med hjälp av dator (Alén & Hollanti 1996) Inom projektet, som genomfördes i Örebro under 1995, deltog 5 barn med autism och deras föräldrar. Tanken var att barnen och föräldrarna med hjälp av datorn skulle kunna få bättre kontakt och kommunikation med varandra. Föräldrarna bestämde själva målsättningen för samspelsträningen som bedrevs i det egna hemmet. Med jämna mellanrum filmades träningssituationen vid datorn, som sedan analyserades av projektledarna, logoped och psykolog från habiliteringsteamet, samt av en oberoende bedömare. Resultaten av analyserna visade att samtliga förälder-barn-par utvecklades positivt i sitt samspel. Bland annat talade barnen oftare om saker utanför de egna intresseområdena och dialogerna blev längre. Man såg också att detta beteende generaliserades till andra situationer. Arbetssättet kändes så pass positivt att det permanentats inom barn och ungdomshabiliteringen i Örebro. 13

14 4.2.4 Felix-projektet Att utveckla samspel: barn med autism och datorer en omöjlig möjlighet (Heimann & Larsson 1999) Felixprojektet som beräknas att starta under 2001 bygger vidare på erfarenheterna från de ovan sammanfattade Göteborgs- och Örebrostudierna. Målsättningen är att hjälpa barn med autism att öka sitt språk, sin kommunikationsförmåga och sin samspelskompetens. Det nya inom projektet är dock att integrera de redan vunna vetenskapliga erfarenheterna med praktisk vardagspedagogik. Lärarna kommer att kunna styra vilka barn som deltar samt hur länge och ofta de sitter vid datorn. Resultaten kommer att utvärderas genom enkäter och ett urval av djupintervjuer Timjan En konsultationsmodell där barn med diagnos inom autismspektrat, får hjälp att samspela bättre med sina föräldrar. (Hedvall & Tornmalm, 2000) Detta verksamhetsutvecklingsutvecklingsprojekt har bedrivits av psykolog och logoped på Habiliteringscenter Syd för barn och ungdomar med autism som servar södra delen av Stockholms län. Inom projektet har man utformat en arbetsmodell för att utveckla kommunikativt samspel hos barn med funktionshinder inom autismspektrat. Delar av psykosocial konsultationsmetodik, Örebromodellen och kvalitetssäkring har utgjort grunden för modellen som utformats i nära samarbete med föräldrar. Modellen innebär att föräldrarna under en period om 6 månader får 15 timmar konsultationstid för att arbeta med barnets samspel. Tillsammans sätts ca 5-6 meningsfulla mål upp som föräldrarna kan få barnen att uppnå där man skall kunna se ett gensvar inom tre veckor. I projektet användes verktygsprogrammet Musse där bildsekvenser kan läggas in och sedan visas genom att trycka på en kontakt. Motiverande bilder valdes från olika bild- och symbolbanker, CD-skivor respektive digital kamera. Föräldrarna arbetade 5-30 min minst tre gånger per vecka med barnet. Videoupptagningar som gjordes i hemmet regelbundet utgjorde utgångspunkt för uppföljningar och fortsatta diskussioner kring mål och strategier. För att kunna få överskådlighet och kontroll över konsultationsperioden används ett protokoll som framtagits under projektet. I slutet av perioden får föräldrarna också en skriftlig sammanfattning där mål och grad av uppfyllelse redovisas tydligt. Responsen från de föräldrar som medverkade i projektet har varit positiv och de uppsatta målen uppnåddes i tämligen hög grad Användning av tekniska kommunikationshjälpmedel vid autism och autismliknande tillstånd (Thurfjell 1999) Detta projekt genomfördes i Stockholm och avsåg att utvärdera användning av tekniska kommunikationshjälpmedel, talapparater och datorer, för personer med autism och autismliknande tillstånd. Syftet var också att utarbeta metoder för utprovning och inträning för denna grupp samt att sedan sprida kunskaperna vidare. 11 personer med autismspektrumstörning i olika åldrar fick prova att använda hjälpmedel. Utfallet blev positivt för 9 av de medverkande individerna. Det man såg, som också är gemensamt för andra funktionshindergrupper, är hur viktigt det är att personerna runt brukaren är 14

15 engagerade och kunniga. Så länge entusiasmen finns i omgivningen och därmed vilja att ompröva och anpassa innehållet i kommunikationshjälpmedlet fungerar detta. I projektrapporten återfinns flera spännande och viktiga uppslag till fortsatt prövning och forskning inom området IT, AKK och autism dynamiska kommunikationsprogram (Thurfjell, Beijer-Bartoletti, Alenbratt & Jacobsson 2000) Projektet är ett samarbete mellan dataresurscentren vid DAHJM i Lund, StockKom Syd och StockKom Nord i Stockholms län. Målet är att utveckla och utvärdera metoder för utprovning och användning av så kallade dynamiska kommunikationsprogram för datorer, för förskolebarn och skolelever med autism som saknar tal. Vidare vill projektet utröna hjälpmedlets funktionalitet. Kunskapen och erfarenheten på området är liten och önskvärt vore att det gjordes fler studier hur denna typ av hjälpmedel kan användas av personer med autism. I projektet kommer 3-5 barn med autism i respektive län att väljas ut för att prova dator med lämplig programvara och anpassning. Inträningen görs av behandlande logoped och utvärderingen tillsammans med de projektansvariga. Dokumentation sker i skriftlig form och genom videofilmning. Projektet startar 2000 och kommer att löpa under två år AKK&Autism - kommunikationsutveckling hos barn med autism med hjälp av bilder och talande hjälpmedel (Thunberg, 2000) Detta mer forskningsinriktade projekt syftar till att maximalt utnyttja modern AKKmetodik för att stödja barn med autism i deras språkliga och kommunikativa utveckling. Studien är upplagd som en Single Subject Design där fyra barn kommer att videofilmas då de använder AKK i hem- resp skolmiljö. Följande specifika frågeställningar kommer att försöka besvaras: 1) Kan man förbättra möjligheten för barn med autism att uttrycka sig i olika aktiviteter i hem och skola genom att använda grafiska kommunikationskartor och talande hjälpmedel? 2) Hur påverkas barnets taloch språkutveckling av interventionen? Den övergripande målsättningen är att kunna förhöja livskvaliteten för de medverkande barnen genom att förbättra deras möjlighet att kommunicera i både hem- och skolmiljö. Inom ramen för projektet kommer också konkret material att tillverkas som sedan kommer att kunna användas för att sprida kunskap vidare till fler personer med autism och deras familjer. Studien genomförs i samverkan mellan DART Västra Sveriges kommunikations- och dataresurscentrum och Södra habiliteringen i Göteborg (Mölndal). Projektet kommer att starta i juni Som ett delprojekt kommer också medel att sökas av Gunilla Thunberg och Gunilla Ask vid ovanstående enheter för att framställa och prova utbildnings- och demonstrationsmaterial med syfta att underlätta introduktionen av AKK och ITbaserade hjälpmedel, både för personal och föräldrar. Tanken är att få fram ett konkret material/koncept som skall finnas till hands inom habiliterings- och hjälpmedelsverksamhet, autismcentra o dyl. Detta projekt kommer således också att starta

16 4.3 Internationella projekt presenterade på den Internationella ISAACkonferensen, Washington DC, USA, i augusti 2000 Det är mycket glädjande att från ovan nämnda konferens kunna redovisa resultatet av två undersökningar som i sitt syfte delvis liknar denna studie. Det är dessutom den framstående och redan nämnda forskaren Pat Mirenda från Kanada som ligger bakom dessa undersökningar. Den första och alldeles nyligen utförda studien handlar om att ta reda på vad man egentligen vet om AKK och Autism. Mirenda har då utfört en omfattande studie av engelskspråkig litteratur och biblioteksdatabaser för att försöka sammanfatta vad man kommit fram till i olika studier som gjorts. Under ISAAC-konferensen kunde hon ägna en halvdag under en workshop åt att redovisa och diskutera fynden från denna spännande och välstrukturerade studie. Den andra studien hon presenterade vid konferensen var en retrospektiv undersökning där man genom att ta del av skoljournaler, försökte studera hur det fungerat för elever som fått tillgång till dator som hjälpmedel i skolan. Ytterligare några presentationer från ISAAC-konferensen som är intressanta att ha med i denna rapport redovisas efter Pat Mirendas bidrag AKK och Autism Vad vet vi egentligen? Pat Mirenda, University of British Columbia, USA Pat Mirenda hade alldeles nyligen arbetat med denna studie. Hon ansåg undersökningen vara av största värde då vi som kliniker och pedagoger ofta hävdar nyttan av insatser för att stödja kommunikationen och att arbeta med datorhjälpmedel, men ofta utan att kunna visa på undersökningar som faktiskt bevisar detta. Man ansåg därför att det var viktigt att få en samlad bild av vad som faktiskt är gjort och vad man kommit fram till. Någonstans måste ju alltid gränser dras för hur mycket man kan inkludera i studien. Pat Mirenda valde att ta med studier som: - Avsåg personer med Autism eller Autistiska drag (PDD-Pervasive Developmental Disorders). Ej Aspergers eller Retts syndrom. - Försökt lägga fram något slags bevis för sina slutsatser (även fullödigt återgivna fallstudier). - Är publicerade eller på gång att tryckas (förutom 2 opublicerade avhandlingar) - Avser funktionell användning av AKK (dock ej teckenkommunikation) - Är skrivna på engelska Mirenda indelade de olika studierna med avseende på vad de fokuserade inom AKKområdet och fann följande fördelning: Fokus för studie Antal funna studier och kommentarer Bedömning 1 (Light et al 1998). Inga specifikt metodmässigt finns dokumenterat när det gäller autism! Träning/Stöd till personal 1 (Garrison-Harrel et al 1997) 16

17 och familj Impressivt stöd (användning av AKK, oftast bilder, för att informera personen med autism) - Schema för aktivitet (<5 studier) - Schema mellan aktiviteter(< 5 studier) (för att underlätta övergångar) Expressivt stöd - För att kunna begära (<10 studier). Ofta symbol/bildstöd. Samtliga studier redovisar positivt resultat. - PECS (2 studier). Förefaller vara en bra metod för att lära in grundprincip hur symboler kan användas för kommunikation. - FCT (Funktionell Kommunikations Träning - 2 studier med avseende på autism). Bilder, tecken eller pratapparat användes, ofta med positivt resultat Impressivt+Expressivt stöd IT-baserade hjälpmedel och autism - AKK utformad för att stödja såväl förståelse som uttrycksförmåga - stöd för att göra val (1 studie, Vaughn och Horner,1995)) - stöd för samtal (1 studie, Forsey, Raining-Bird & Bedrosian,1996) - stöd för språklig förståelse och utveckling (Aided Language Stimulation). 2 opublicerade avhandlingar (Cafiero 1995, Dexter 1998). Indivudell varation, men överlag noterades förbättrad kommunikation. - System för stödja språk (System for Augmenting Language, Romski &Sevcik, 1996). 1 studie där ett par av barnen hade autism. Båda barnen lärde sig använda pratapparat, ökade sin språkliga produktion, språkförståelse och lärde sig känna igen helord. - Pratapparater. 1 studie (Schlosser et al., 1998) visade förbättrad skrivproduktion med symboler då pratapparat också användes. 2 FCT-studier visade också positivt resultat då pratapparat användes.! studie visade att användning av talapparat kunde utöka social interaktion med skolpersonal. Mirendas egen studie (nedan) visar 70 % positivt resultat vid användning av pratapparat. - Datorbaserad träning/undervisning. Flera studier är utförda och pekar på ett positivt resultat. Jämförande studier pekar åt samma håll (ej själva inlärningen som ökar utan mer motivation, följsamhet och beteedeproblem som bättras). Mirendas egen studie visar 87% positivt resultat vid datoranvändning (nedan) Tabell 1: Översikt studier inom AKK-Autism, baserat på Mirendas sammanställning (2000) Pat Mirenda ansåg att man utifrån dessa resultat kan säga att när det gäller AKK och autism så går det bestämt att slå fast följande saker: 17

18 - AKK i form av visuellt stöd (schema) fungerar bra som stöd för förståelse (impressivt stöd). - AKK fungerar bra som stöd för språklig uttrycksförmåga: - för att lära sig basal förmåga att begära (generellt eller med PECS som metod). - för FCT (Funktionell Kommunikations-Träning) Det finns dessutom forskning som pekar mot: - Positiva resultat vid kombination av impressiv och expressiv AKK för att samtala samt för att stödja språklig utveckling och förståelse. Pat Mirenda beklagar att det finns så lite dokumenterat kring AKK och autism. Särskilt pekar hon på behovet att forska kring: - bedömning med avseende på AKK-insatser - träning/insatser för personal och familj - andra kommunikativa funktioner än de grundläggande begärande- respektive avvisande funktion. - IT-baserade AKK-insatser En retrospektiv analys av hur elever med autism använt IT-hjälpmedel under en 5-årsperiod. Pat Mirenda & Diana Wilk, University of British Columbia Mirenda inledde med att berätta att man i den kanadensiska provinsen British Columbia under skolåren och genomförde ett pilotprojekt där 57 elever med autism i 30 skoldistrikt fick tillgång till datorbaserade hjälpmedel. Resultaten från detta projekt var mycket positiva. Man kunde konstatera att datorn verkade ha en given plats i undervisningen av dessa barn. Men man kunde också se att resultaten till stor del berodde på hur engagerad skolan och arbetslaget var i det tekniska hjälpmedlet. Med utgångspunkt från dessa positiva resultat beslutade skolmyndigheterna i British Columbia att elever med autism, på samma villkor som andra funktionshindrade, skulle ges möjlighet att ansöka om datorbaserade hjälpmedel. Detta projekt kom till stånd för att se hur det gått för de elever med autism som fått hjälpmedel efter att man tog detta beslut. Man var särskilt intresserad av att få reda på: - vilka elever ansökte om och fick tillgång till IT-hjälpmedel? - vilken utrustning användes och till vilket ändamål? - vilken nytta hade IT-hjälpmedlet? Totalt hade 217 elever med autism försetts med pratapparater eller datorer med programvara, men kring flera av dem fanns inte tillräckligt med information/dokumentation för att de skulle kunna ingå i undersökningen. 170 elever kom därför till slut att ingå. Av dessa var merparten (75%) i åldrarna 7-11 år, några var ungdomar och några i förskoleålder. 85% var pojkar. 44% var normalbegåvade, 56 % hade någon grad av utvecklingsstörning. Pat Mirenda kommenterade detta särskilt eftersom det inte stämmer med gruppen i övrigt. Hon menade att det verkar som om man har en tendens att söka eller bevilja datorstöd till de något mer kapabla av barnen! 52% av barnen hade funktionellt tal, medan 48 % hade begränsat eller inget tal. 45 % av barnen använde redan lågteknologisk AKK (oftast tecken och/eller bildstöd). 18

19 De yngre eleverna fick oftast pratapparat medan de äldre oftare sökte och försågs med dator och programvara. Bland de icke-talande eleverna var det också vanligast att det var en pratapparat som var det aktuella hjälpmedlet. Det fanns också en tendens att man till de lågbegåvade i större utsträckning ansökte om dator. 50% hade målsättningen att använda IT-hjälpmedlet för expressiv kommunikation, skrivande och social interaktion. Det var också dessa målsättningar som föreföll vara de mest framgångsrika. Andra ändamål som föreföll fungera bra var: matematik, planering och organisation, inlärning i allmänhet, basala färdigheter (orsak-verkan, turtagning etc), socio-emotionella färdigheter. Ändamål för vilka datorhjälpmedlet inte kom att fungera så bra som man hoppats var: självständighet, läsning, ökat deltagande i klassrummet, förståelsestöd, ökad uppmärksamhet, minska beteendeproblem. Pat Mirendas kommentar till dessa mer misslyckade målsättningar var att de är av lite mer knivig karaktär och att det behövs mer stöd för att nå denna typ av mål, inte att de är omöjliga nå. Graden av lyckad användning graderades från 0-5. Totalt rapporterades att IThjälpmedlet använts med stor framgång i 60% av fallen och med viss framgång i 28 % av fallen. Sammanlagt var således resultatet positivt för 88% av eleverna. Särskiljde man dator och pratapparat fann man att de elever som använt dator med programvara fick positivt resultat i 92% av fallen, medan siffran blev något lägre vid användning av pratapparat: 81%. Man tittade även på de programvaror som använts och fann då att resultaten var genomgående positiva nästan oavsett vilket program man använt. Man kunde således konstatera att arbetslagen var duktiga på att välja programvara till sina elever. Det program som möjligen verkade fungerade aningen bättre än de andra heter Write:Outloud och är ett talsyntesstött skrivstödsprogram som liknar våra svenska program Taledit 3 och SkrivaTal. Då man studerade graden av framgång hos olika åldersgrupper fanns en tendens att hjälpmedlet fungerade bättre ju yngre man var. Dock återfanns några mycket positiva resultat bland de äldre barnen, varför man också kan hämta stöd för utsagan att det aldrig är för sent. Ett annat glädjande resultat var att de barn som hade lägst begåvning var de som rapporterat störst mått av framgång. Tittade man närmre på den grupp som försetts med pratapparat hade flera av dessa utvecklat så pass mycket tal efter en tid att de inte längre behövde sin pratapparat. Detta gällde särskilt för den yngre gruppen. Pat Mirenda menar att resultaten från studien definitivt ger stöd för tesen är du tveksam så prova!!. Den ger också stöd för att elever med autism oavsett grad av begåvning har nytta av IT-hjälpmedel. Visst stöd går också att hämta för hypotesen att pratapparat kan främja utvecklingen av talat språk, särskilt då hjälpmedlet sätts in tidigt. Däremot går det inte i denna studie att finna något särskilt mönster för vilka elever som har mer eller mindre nytta av IT-hjälpmedel, i synnerhet inte pratapparat. En artikel som är baserad på denna studie kommer att publiceras i Journal of Special Education Technology. 19

20 4.3.3 Hur användning av AKK påverkar den naturliga talutvecklingen: en metaanalys - Diane Millar, Janice Light, The Pennsylvania State University, Ralf Schlosser, Northeastern University, USA Denna studie motiverades av det motstridiga faktum att fastän mycket tyder på att användning av AKK befrämjar talutvecklingen är det ändå många föräldrar och personal som tvekar att introducera AKK just för att man är osäker i denna fråga. Det finns också en brist på information om hur det faktiska förhållandet är mellan AKK och talutveckling. I den studie som många faller tillbaka på (Silverman, 1980) finns det också många begränsningar. Författarna beslutade därför granska litteratur publicerad mellan och som innehåller någon slags information om AKK och talproduktion under eller efter AKK-insatser. Studien omfattade individer med medfödda funktionshinder och omfattande talsvårigheter. Man sökte dels i elektroniska databaser, men man sökte också manuellt i ungefär 45 olika tidskrifter. Man kodade målsättning, vilken vetenskaplig design som använts, oberoende variabler (exempelvis: typ av AKK, tränings/inlärningsmetod), AKK-variabler (exempelvis mätmetoder), tal-variabler (exempelvis mätmetodik), information om brukare (exempelvis handikapp, begåvningsnivå, ålder), resultat, slutsatser och även hur den som utförde kodningen bedömde resultat och slutsatser. Totalt fann man 25 studier som kunde svara mot de frågor och krav som ställdes. I dessa hade totalt 69 personer/brukare kodats. Av dessa hade 16 personer (23%) autism. Studierna var av typen single-subject-designs eller deskriptiva fallstudier. I flertalet av studierna hade man studerat teckenkommunikation (76%), i 16 % AKK utan talstöd och i 8% en kombination av AKK-system. I 52% av studierna hade man arbetat med benämningsuppgifter i en mycket strukturerad kommunikation, i 36% hade man arbetat i en naturlig miljö och i övriga studier hade man använt båda instruktionssätten. Talet hade studerats antingen genom benämningsprov (42%) eller genom observation (32%) eller endast genom beskrivning (24%). För 72% av de 69 kodade personerna kunde man se att talet ökade i samband med att man börjat använda AKK. För 25% av fallen såg man ingen förändring i talet. Endast 3 % (2 deltagare) minskade sitt tal efter att AKK introducerats. Granskningen visade att flertalet av studierna man funnit var behäftade med betydande metodologiska problem. Tittade man närmre på de 5 studier som höll godkänd kvalitet kunde man notera att 18 av de totalt 22 individer, som studerades i dessa, visade en påtaglig ökning av tal efter att AKK introducerats Att lära barn med autism/autististiska drag att använda skriftlig kommunikation Linda Buskin, Dana Sahian, Bonny Fournier & Tracie Lindblad, Bloorview MacMillan Centre, Toronto, Kanada I introduktionen till denna presentation menar författarna att det finns mycket lite information att hämta när det gäller att lära barn med autism att skriva och läsa. Trots att man arbetar mycket med bildstöd för samspel och instruktion används dessa hjälpmedel mindre ofta vid läs- och skrivinlärning. Vanliga metoder är istället att styra handen åt barnet, be dem peka på bokstäver eller ord eller låta dem kopiera text som någon Annan skrivit. Författarna menar att det ofta finns alldeles för lite utrymme till eget genererat tänkande och lärande. De pekar vidare på att, fastän man ofta talar 20