Familjerådgivning för barn. Skiljas.rb.se Årsrapport Februari 2007

Transkript

1 Familjerådgivning för barn Skiljas.rb.se Årsrapport Februari 2007

2 Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer i Sverige och i världen. Vår vision är en värld där varje enskilt barn har ett värde och respekteras, där vi lyssnar till barn och lär av dem och där alla barn har möjligheter och framtidstro. Rädda Barnen ger ut böcker och rapporter för att sprida kunskap om barns förhållanden, ge vägledning och inspirera till nya tankar och diskussioner. Du kan beställa våra publikationer genom att ta direktkontakt med oss eller genom att gå in på vår hemsida på Internet Rädda Barnen Art nr: Författare: Sophie Arnö Layout: Ulla Ståhl Omslag: Henrik Engdahl Rädda Barnen Stockholm Besöksadress: Landsvägen 39, Sundbyberg Tel: Fax:

3 Innehåll Inledning 3 Bakgrund 3 Målsättning 3 Resultat 4 Skiljas.rb.se 4 Barngrupper 5 Individuella besök och konsultationer 5 Referensgrupp 5 Enkät 6 Nätverk 6 Medier, marknadsföring, kommunikation, 7 opinion och påverkan Budget 7 Slutsatser så här långt 8 Måluppfyllelse 10

4 Inledning Den 23 februari 2006 öppnades webbsidan skiljas.rb.se, för barn och ungdomar i behov av råd och stöd i samband med föräldrarnas skilsmässa. Parallellt startades samtalsgrupper för barn och unga med skilda föräldrar. I viss utsträckning öppnades också möjligheter till individuella besök. Projektet, vars samlande namn är Familjerådgivning för barn bedrivs inom Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris. Det stöttas finansiellt av IKEA. Fyra legitimerade psykologer bemannar mottagningen. Arbetet sker under kontinuerlig handledning och med återkommande konsultationer av jurist. Bakgrund Varje år är drygt barn med om att deras föräldrar separerar. Närmare 30 procent av dagens svenskfödda 17-åringar har varit med om en skilsmässa. Idén till projektet föddes ur att det fanns tydliga indikationer om att en skilsmässa är en påfrestande livshändelse, samt på att samhällets stöd till barn i denna situation brister. Förstudien till projektet, som färdigställdes under hösten 2005, bekräftade denna bild: En skilsmässa är en stor och genomgripande händelse i ett barns liv. Samhällets stöd brister och föräldrarna är ofta så upptagna av sin egen kris att de under en period inte förmår att finnas för barnen i den utsträckning som de skulle behöva. I projektplanen redovisas mer utförligt de forskningsresultat och erfarenheter från kontakter med barn, föräldrar och socialtjänst, som låg till grund för beslutet att starta projektet. Målsättning Den övergripande vision som formuleras i projektplanen är att: Att alla barn som är med om en skilsmässa tillförsäkras rätt att uttrycka sin mening och att bli lyssnade till. Att alla barns rätt till vuxenstöd tillgodoses, även då föräldrarnas omsorgsförmåga brister. Att barnens bästa alltid kommer i första rummet I projektplanen formuleras också följande konkreta mål: Att under projekttiden erbjuda enskilda barn som upplever svårigheter eller har funderingar kring skilsmässor, en möjlighet att anonymt och på eget initiativ få tillgång till stöd och råd från oberoende, professionella 3

5 vuxna via mejl, telefon och personliga besök. Mottagningen ska också ge barn och unga möjlighet att komma i kontakt med andra barn och unga som kan relatera till deras situation. Att samla kunskap om barns tankar, känslor och behov i samband med skilsmässa. Att sprida dessa kunskaper, att bedriva påverkansarbete, så att barns röster och behov i samband med skilsmässa blir bättre belysta. Resultat Skiljas.rb.se Den 23 februari 2006 öppnade webbsidan/mejlmottagningen skiljas.rb.se. Redan under den första veckan tog 185 barn och ungdomar kontakt. Under det första år som sajten funnits, alltså 23 februari 2006 till och med 22 februari 2007, har unika besök gjorts på webbsidan. Drygt 500 barn har fyllt i och skickat in kontaktformuläret och på så vis inlett kontakt med oss. Vissa barn har bara sökt svar på en fråga, andra har behövt rådgivning och terapeutiskt stöd av oss under en längre tid. Några har fått hjälp att söka stöd på annat håll. De vanligaste teman som barnen tar upp är frågor som rör bråk, boende och styvfamiljer. Sorg och ensamhet har varit mycket framträdande känslor. Många har också uttryckt oro och rädsla. Flera har vittnat om en skadad självkänsla. Det har blivit alldeles klart i dessa kontakter att en skilsmässa är en livskris, en påfrestande livshändelse, och att många barn saknar det stöd de skulle önska, framförallt ifrån föräldrarna, men även från andra anhöriga, vänner och professionella som kuratorer, psykologer, socialsekreterare. Vår ambition i mötet med barnen via mejlen, har varit att lyssna och ta på allvar. Vi har velat erbjuda dem ett möte med en professionell vuxen som de kan tänka tillsammans med, en vuxen som kan hjälpa barnet att fundera över och uttrycka egna tankar, känslor och behov, och som kan bekräfta dessa. En person som också kan vägleda och komma med råd när så varit befogat. Vi har också velat stimulera barnen att använda sig av det kontaktnät de har - att våga vända sig till föräldrar, skolkurator, etc. Många av dem som skrivit till oss har uttryckt att de upplevt mejlkontakten som ett stort stöd. Flera har också förmedlat att den hjälpt dem till konkreta handlingar, till exempel att de efter samtal med oss vågat uttrycka för föräldrarna hur de själva velat ha det, att de vågat ställa nya frågor eller sätta nya gränser. Åldrarna hos dem som skrivit till oss har varierat mellan 6 och 18 år. Medelåldern är 11,5 år. Cirka 80 procent är flickor. 4

6 För närvarande kommer cirka tio mejl per vecka. Inströmningen förväntas öka efter vecka 9, då vi aktivt börjar marknadsföra sajten med ett nytt informationsmaterial. Barngrupper Under det första året har också tre barngrupper med tema skilsmässa, genomförts på Centrum för barn och ungdomar i kris. Syftet har, liksom i mejlkontakterna, varit att erbjuda barnen ett tryggt eget utrymme där de får möjlighet att komma i kontakt med och uttrycka sina egna tankar, känslor och behov samt att få dessa bekräftade och i vissa fall modifierade (Bearbetning). Ett annat syfte har varit att erbjuda barnen möjlighet att dela sina erfarenheter med andra barn med liknande erfarenheter (Normalisering). Ett tredje syfte har varit att erbjuda barnen hjälp att fundera kring strategier (Hantering). Sammanlagt 24 barn i låg och mellanstadieåldern har deltagit i de tre grupperna. Varje grupp har träffats en gång i veckan, en och en halv timme, tio gånger. Föräldrarna och barnet har även träffat gruppledarna inför gruppstarten, och efter avslut för uppföljande samtal. Många, både barn och vuxna, har uttryckt att de upplevt gruppen som givande. Flera föräldrar har uttryckt att de upplevt förändringar hos barnet till följd av verksamheten, till exempel att barnet blivit självständigare, gladare och tydligare med sina egna behov gentemot föräldrarna. En viktig iakttagelse från arbetet med grupperna är dock att mycket sköra barn med bräckliga inre strukturer inte i första hand bör delta i gruppverksamhet, eftersom en sådan inte säkert leder till en positiv utveckling för dem. Blir de inte hjälpta av gruppen kan erfarenheten istället leda till en känsla av hopplöshet som spär på deras egen negativa upplevelse av sig själva. Dessa barn bör i första hand erbjudas individuell behandling inom till exempel Barn och ungdomspsykiatrin, BUP. Efter det första året kan vi också konstatera att intresset för gruppverksamheten är fortsatt stort. Många står på kö. Ett starkt önskemål om motsvarande parallella stödgrupper för föräldrar har framkommit. Individuella besök och konsultationer Under det första året har vi tagit emot ett mindre antal barn och föräldrar för individuella konsultationer och i ett par fall terapier. Många telefonkonsultationer med föräldrar och vuxna som i sin yrkesroll möter skilsmässoproblematik har genomförts. Referensgrupp En viktig del av det förberedande arbetet i projektet var bildandet av en referensgrupp. Via föreningen Makalösa föräldrar, en organisation för ensamstående föräldrar, samt via personliga kontakter, värvades fem ungdomar i åldrarna år, alla med skilda föräldrar. Ett viktigt urvalskriterium var att skilsmässan låg flera år tillbaka i tiden. Detta för att ungdomarna skulle ha hunnit få perspektiv. Vi ville inte heller att de skulle befinna sig mitt i en pågående kris. 5

7 Syftet med gruppen var till en början att ungdomarna skulle hjälpa oss att utvidga vår förförståelse kring vad det innebär att genomleva en skilsmässa, och att leva med skilda föräldrar. Innan mejl-mottagningen skiljas.rb.se öppnade träffades gruppen tre gånger och diskuterade frågor som: vad fungerade bra vid separationen? Vad fungerade dåligt? Vad var svårast? Vilka känslor förknippar du med skilsmässan? Pratade du med någon? Hade du velat ha mer stöd? Vad tror du är viktigast för barnen när föräldrar separerar? Hur är det att leva med skilda föräldrar? Hur kan andra vara bästa möjliga stöd? Ungdomarna fungerade också som konsulter vid konstruktionen av hemsidan, både vad gäller utseende och innehåll. Deras bidrag var viktigt för att finna rätt tilltal till målgruppen. Sedan mottagningen öppnat har gruppen träffats 2-3 gånger per termin. Tema för träffarna har då varit olika problem, scenarier eller frågeställningar, som kommit upp i arbetet med barngrupperna eller mejlen. Tillsammans har vi diskuterat olika sätt att förstå dessa svårigheter/teman och tänkbara lösningar. Ungdomarna har också fått ta del av avidentifierade mejl, för att sedan kunna ge oss (psykologer) feedback på vårt sätt att svara. Deras tankar har givit oss många nya insikter och hjälpt oss att utveckla vår svarsteknik. Ungdomarna i referensgruppen har också hjälpt till med lanseringen av projektet på så vis att de ställt upp för intervjuer i flera olika medier. Detta har varit möjligt eftersom ungdomarnas uppdrag från början varit tydligt formulerat: de skulle fungera som referensgrupp, alltså som ett slags konsulter åt oss, inte som patienter. Samtidigt kan vi konstatera att möten i grupp av det här slaget har positiva effekter som gör att en liknande grupp säkert skulle kunna initieras med egen utveckling och ökad insikt som syfte. Enkät Under året har kunskap även samlats in genom en stor enkät som genomförts på internetplatsen Lunarstorm. Hypoteser som genererats inom projektet har via enkäten prövats mot en större grupp ungdomar med skilda föräldrar. Resultaten analyseras just nu och kommer att lanseras under våren. Nätverk Vi har under året deltagit i ett nätverk för anställda inom socialtjänsten som arbetar med grupper för barn till skilda föräldrar. Detta har bidragit till metodutveckling och genererat nya kunskaper. Vi har också deltagit i interna nätverk med anställda inom Rädda Barnens regionkontor. Detta har givit upphov till samarbete mellan lokal-, regional- och nationell nivå inom organisationen. En kartläggning av vilket stöd som finns att tillgå för barn i skilsmässa pågår just nu i samarbete med regionkontoren. Materialet är insamlat och analysarbetet har inletts. Resultaten kommer att användas i påverkansarbete lokalt, regionalt och nationellt. Resultaten kommer även att utgöra en del av alternativrapporten till FN. 6

8 Medier, marknadsföring, kommunikation, opinion och påverkan En kommunikativ utmaning för projektet har varit att nå ut till målgruppen för webbplatsen och barngrupperna; barnen och ungdomarna. Barngrupperna har framförallt marknadsförts via en broschyr som distribuerats via Barn och ungdomspsykiatrin i Stockholm, bibliotek och Familjerätter. De har också marknadsförts via personliga kontakter med BUP och Socialtjänsten. Med tiden har kunskapen också spridit sig från mun till mun, dvs kompisar till barn som gått i grupp hör av sig och vill börja. Webbplatsen har marknadsförts via annonsering på internetplatsen MSN, två gånger i veckan under hela året. Vi har också märkt tydliga uppgångar i antalet besök i samband med att vi figurerat i olika medier. I samband med att skiljas.rb.se öppnade uppmärksammades projektet bland annat av: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, TT, Kamratposten, Rapport morgon, Rapport, Lilla Aktuellt och Ekot - Sveriges radio. Under det följande året har vi återkommande medverkat i flera av dessa, samt även andra medier, till exempel Psykologtidningen, Tidningen Mama, Byggnadsarbetaren och en rad lokala medier. Inför julen 2006 gick vi till exempel ut via TT med Barnens råd till föräldrar inför julen. Detta ledde till artiklar i cirka 30 av landets tidningar. Vår mediala medverkan har alltså inte bara fungerat som ett sätt att nå ut med själva verksamheten, utan också som ett sätt att nå ut brett med den kunskap som successivt genererats inom projektet. Vi har också anlitats för en rad föreläsningar, både för lekmän och experter inom socialtjänst, skola och psykiatri/sjukvård. Vi har även deltagit i en rad föreläsningar i samband med konferenser som Rädda Barnens regionkontor anordnat för våra medlemmar. Budget Kostnaderna för projektet har i stora drag följt vad som angivits i projektplanen för det första året. Vi kan konstatera att kostnaderna för konsulter varit något lägre än beräknat, samtidigt som kostnaderna för extern annonsering och resor i samband med konferenser och föreläsningar varit något större. Inför det kommande året ser vi att utgifterna för marknadsföring och dokumentation troligen kommer att vara större än tidigare beräknat. 7

9 Slutsatser så här långt En skilsmässa innebär stora förändringar både för stora och små. Separationen är en stressande livshändelse, även de gånger då den är det bästa, och kanske det enda, alternativet. De flesta barn vi varit i kontakt med upplever både själva skilsmässan och livet efteråt med skilda föräldrar, som en påfrestning. Konsekvenserna är både praktiska (t ex boende, umgänge, styvfamilj, försämrad ekonomi), känslomässiga (t ex sorg, saknad, ilska), och fysiska (stressymtom som t ex magont, huvudvärk). Även om det går många år finns drömmen om den hela familjen kvar hos de flesta barn och ungdomar. Vi har också kunnat konstatera, i linje med tidigare forskning på området, att föräldrarnas samarbetsförmåga är viktig för hur barnet klarar av att hantera skilsmässan. Barn tenderar att stå tillbaka och ta ansvar för föräldrar som mår dåligt och bråkar. Våra kontakter visar också att många barn känner sig oerhört ensamma och övergivna efter föräldrarnas skilsmässa. De får inte det stöd de behöver. Föräldrarna är ofta upptagna av sin egen kris under en period och förmår då inte att sätta barnens behov i centrum. Barnen vill inte heller lasta föräldrarna med sina egna känslor. Vi har också noterat att barn inte pratar med varandra om sina föräldrars skilsmässa. De pratar inte heller med andra vuxna i någon större utsträckning. Detta trots att de ofta önskar att de hade någon att prata med utanför familjen. Vi tror att detta till viss del kan förstås som en lojalitet gentemot föräldrarna. Man vill helt enkelt inte lämna ut deras privatliv och eventuella tillkortakommanden. Istället får det egna behovet av stöd stå åt sidan. Vi kan även konstatera att det finns väldigt lite uppsökande verksamhet för den här gruppen av barn. Socialtjänsten prioriterar till exempel inte uppföljning av vårdnadsärenden. I de fall då familjer själva söker hjälp och stöd inom barn och ungdomspsykiatrin möter de ofta långa väntetider. Beslutanderätten, som gör det möjligt för den ena föräldern att neka barnet psykiatrisk vård så länge vårdnaden är gemensam, kan också vara ett hinder. Vi har mött flera familjer där barnet och den ena föräldern vill ha professionell hjälp och den andra föräldern förhindrar det genom sitt nekande. Samtidigt har vi kunnat konstatera att när barnen får möjlighet att dela sina upplevelser med andra, under trygga former, så har de ofta stor glädje av det. Både barn och föräldrar har skattat sina kontakter med oss högt. Vi har kunnat se hur barnen, både i grupperna och i våra mejlkontakter, i dialogen har kunnat utveckla och modifiera sina egna tankar. Flickan som bara varit jättearg på sin pappa har kunnat börja se att han också har goda sidor. Pojken som inte ville förlåta sin mamma kan börja skratta åt eländet. Vi har även fått ta del av hur vissa barn har ökat sitt eget handlingsutrymme under pågående kontakt. Flickan som inte vågade säga ifrån börjar sätta gränser. Pojken som helst 8

10 vill bo hos sin mamma vågar berätta det. Detta är förändringar som är av stor betydelse för det enskilda barnet. En annan aspekt av att vara i sann dialog med en annan, eller andra, människor, är upplevelsen av att det går att prata om svåra saker så att det känns bättre efteråt. Varje barn som fått en sådan upplevelse kommer att stärkas i sin positiva förväntan på vad kontakter med andra kan ge. För att sådana kontakter ska bli möjliga för fler barn måste de vuxna närmast dem erbjudas bättre stöd, så att deras resurser att vara tillgängliga stärks. Föräldrar bör också underlätta för sina barn att ta andra kontakter vid behov, genom att visa förståelse och acceptans för att ett sådant behov kan finnas. När en förälder på detta vis legitimerar barnets behov av kontakt med en annan, och dessutom värdesätter denna kontakt som meningsfull för barnet, blir det lättare för barnet att till fullo använda sig av kontakten. Samhället måste också erbjuda fler och bättre möjligheter till stöd till barnen. Man måste också finna vägar att nå ut bättre med information om det stöd som finns. Man behöver även fundera över hur man gör det möjligt för barn att använda sig av det stöd som finns, till exempel i situationer då en eller båda föräldrarna motsätter sig hjälp utifrån. Vår erfarenhet är att möjligheten att söka hjälp anonymt och på eget initiativ varit helt avgörande för många som tagit kontakt med oss. Vår uppfattning är också att det behövs en genomgripande attitydförändring i samhället vad gäller effekterna av skilsmässa. Under vårt arbete har vi uppfattat att barn ofta förnekas sin upplevelse av skilsmässan som en påfrestande livshändelse genom de attityder som råder. Skilsmässa är så vanligt idag. Just därför är det inget problem tycks vara en etablerad föreställning. Kanske finns det också ett behov hos den som skiljer sig att tänka att det inte är så farligt, just för att det ofta är så smärtsamt? Barnens tystnad kan också ofta felaktigt tolkas som bekräftelse på den uppfattningen. Dilemmat är att vi måste få lov att lida, att sörja, vara arga och oroliga, för att på djupet kunna bearbeta förändringen. Just så går vi vidare, på riktigt, och skilsmässan kan bli del av en genuin utveckling. Familjerådgivning bör inbegripa även barnen. Föräldrar behöver veta att det inte är ett misslyckande om deras barn behöver hjälp. Barn behöver känna att föräldrarna står bakom dem och att det är okej att ha behov av att prata med utomstående. Till sist har vi konstaterat att regeln om delad vårdnad ofta tycks slå snett och bli mer på föräldrars villkor än på barnens. Vi behöver ett system med större lyhördhet för barns behov. Som det ser ut idag är systemet oflexibelt och tar inte hänsyn till att barns behov av umgänge med respektive förälder kan se olika ut för olika barn och vid olika tillfällen i livet. 9

11 Måluppfyllelse Målsättningarna från projektbeskrivningen har uppfyllts. Vi har utvecklat verksamhet som erbjuder direktstöd till barn med behov av stöd i samband med, eller till följd av, föräldrars skilsmässa. Vi har börjat samla kunskaper om barns tankar, känslor och behov i samband med skilsmässa. Vi har börjat sprida dessa kunskaper så att barns röster och behov i samband med skilsmässa blir belysta. Vi har följt aktivitetsplanen för det första året, så som den är formulerad i projektplanen. Under den första tiden av projektet koncentrerades arbetet av naturliga skäl till att bygga upp själva mottagningen, till att bilda nätverk och utveckla arbetsmetoder. Sedan mottagningen öppnade har arbetet sedan kommit att handla mer om direktstöd och kunskapsinsamling. Under året har vi också börjat analysera dessa kunskaper och arbetat för att sprida dem. Under år 2007 planerar vi att fortsätta arbetet med direktstöd, samtidig som arbetet kommer att handla allt mer om dokumentation och analys av våra erfarenheter. Vi kommer att fortsätta sprida kunskap via seminarier, föreläsningar och deltagande i olika medier. Under våren 2007 lanseras bland annat resultaten av den enkät som genomförts på Lunarstorm. Den regionala kartläggning av stödet till barn i skilsmässa, som genomförs på lokal, regional och nationell nivå, avses också bli klar under året och förväntas utgöra en viktig grund för fortsatt påverkansarbete, tillsammans med de erfarenheter som samlats in via våra kontakter med barnen. Under 2008 slutförs dokumentationen av projektet i form av en eller två publikationer. Sophie Arnö Leg psykolog, projektledare