Vägledning för Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut om användning av kemiska bekämpningsmedel och gödsel inom vattenskyddsområden i Halmstads kommun

Transkript

1 Sid 1(5) Handläggare: Rune Liljenberg MILJÖ- OCH HÄLSOSKYDDS- KONTORET Vägledning för Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut om användning av kemiska bekämpningsmedel och gödsel inom vattenskyddsområden i Halmstads kommun Denna vägledning är miljö- och hälsoskyddsnämndens dokument, och om den enskilde handläggaren på någon avgörande punkt i det enskilda fallet vill frångå vägledningen ska detta förankras hos nämnden. Handläggaren ska alltid göra en bedömning i det enskilda fallet utifrån denna vägledning. Denna vägledning är ett komplement till de enskilda vattentäkternas föreskrifter och har ingen legal tyngd enbart i sig själv. Detta är tredje versionen av vägledning och den ersätter tidigare beslut om vägledning, Mhn 147/2013. Vägledningen avser endast grundvattentäkter. Kemiska bekämpningsmedel Yrkesmässig hantering av kemiska bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden i Halmstads kommun tillåts enligt följande riktlinjer: 1. Hantering av kemiska bekämpningsmedel inom primär skyddszon medges ej. 2. Inom sekundär skyddszon tillåts endast användning av de kemiska bekämpningsmedel som enligt resultat från MACRO-DB steg 1 eller 2 kan förväntas förekomma i koncentrationer under 0,10 mikrogram per liter i grundvattnet. 3. Kemiska bekämpningsmedel vars nedbrytningsprodukter bedöms som relevanta, och där nedbrytningsprodukten har GUS-värde överstigande 3,0 tillåts inte för användning, oberoende av resultat från MACRO-DB för modersubstansen. Simuleringskörning i MACRO-DB steg 2 ska göras för den mest lättgenomsläppliga jordarten inom den i respektive ansökan angivna arealen. Jordarten bestäms genom provtagning ner till minst 20 cm djup. Med kemiska bekämpningsmedel avses i denna vägledning sådana medel som är registrerade hos och godkända av kemikalieinspektionen, och som är placerade inom behörighetsklass 1L, 2L eller 3. Gödsel Yrkesmässig hantering av gödselmedel inom vattenskyddsområden i Halmstads kommun tillåts enligt följande riktlinjer: Primär skyddszon 1. Spridning eller annan hantering av flytgödsel och avloppsslam tillåts ej. 2. Om nitrathalten i inkommande vatten till vattentäkten ligger på eller över 20 mg nitrat/liter vatten tillåts inte spridning av kvävehaltiga gödselmedel. 3. Om nitrathalten i en enskild borra i vattentäkten överstiger 5 mg nitrat/liter vatten ska den sökande vidta åtgärder för att begränsa kväveläckaget i odlingen. Halmstads kommun Box 153, Halmstad Besöksadress: Rådhuset Tel Fax E-post: mhn@halmstad. se Bankgiro Postgiro

2 Sid 2(5) Sekundär skyddszon 1. Spridning eller annan hantering av avloppsslam tillåts ej. 2. Om nitrathalten i en enskild borra i vattentäkten överstiger 15 mg nitrat/liter ska den sökande vidta åtgärder för att begränsa kväveläckaget i odlingen. Användning av gödselmedel som ej innehåller kväve tillåts för användning inom både primär och sekundär skyddszon. Bakgrund Skyddet av grundvattnet är en bärande del i miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet, och kräver att långtgående hänsyn tas för att minimera riskerna för förorening av grundvattnet. Syftet med Naturvårdsverkets föreskrifter för skydd av vattentäkt är att säkerställa att vattentäktens vatten efter normalt reningsförfarande utan risk ska kunna användas för dricksvattenförsörjning. Skyddet av vattentäkterna i kommunen ska uppfylla Vattendirektivets krav som säger att dricksvattentäkterna långsiktigt ska bibehålla en god kemisk status och en god kvantitativ status. I planeringsdirektiv för åren anges att Halmstads kommun ska arbeta för att nå de kommunala åtagandena i EU:s vattendirektiv (Ekologiskt hållbar utveckling, mål 13). Artikel 11, punkt 1c, i direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel, säger att åtgärder ska vidtas för skapandet av säkerhetszoner för grundvatten, där bekämpningsmedel inte får användas. Gränsvärden för bekämpningsmedel och nitrat återfinns dels i Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter (SGU-FS 2008:2) om statusklassificering och miljökvalitetsnormer för grundvatten, och dels i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2001:30) om dricksvatten. Miljö- och hälsoskyddskontorets bedömning Användning av kemiska bekämpningsmedel En risk vid användning av bekämpningsmedel på lättgenomsläpplig mark är att bekämpningsmedlet kan infiltrera genom marklagren och nå grundvattnet. Denna risk finns både vid ordinär användning av lättrörliga bekämpningsmedel, och om större spill uppstår vid ett olyckstillfälle. Bedömning av kemiska bekämpningsmedels lämplighet för användning inom vattenskyddsområde görs i enlighet med Kemikalieinspektionens vägledning från februari 2011 (länk). Den praktiska bedömningen av det enskilda bekämpningsmedlet görs med hjälp av simuleringsprogrammet MACRO-DB, som är framtaget av KompetensCentrum för Kemiska Bekämpningsmedels (CKB) på Sveriges Lantbruksuniversitet. Alla kemiska substanser går idag igenom en godkännandeprocess via EU:s European Food Safety Authority (EFSA). Grunduppgifter om kemiska bekämpningsmedels aktiva substanser hämtas i databaser på EU-nivå, dels i Review report i EU Pesticides database och dels i Peer review från EFSA. De aktiva substansernas egenskaper finns med som ett viktigt underlag i MACRO-DB.

3 Sid 3(5) Uppgifter om nedbrytningsprodukter hämtas från Pesticide Properties DataBase (PPDB) som administreras av University of Hertfordshire. Simuleringsverktyget MACRO-DB Med simuleringsverktyget MACRO-DB kan man genomföra databaserade simuleringar av bekämpningsmedelstransport för ett jordbruksskifte och bedöma förluster av bekämpningsmedel till ytvatten och grundvatten. Indata till verktyget handlar om markens beskaffenhet (t.ex. jordart och textur), om odlad gröda, och om klimatet på platsen. Simulering görs för en aktiv substans åt gången. Simuleringsverktyget är framtaget av KompetensCentrum för Kemiska Bekämpningsmedels (CKB) på Sveriges Lantbruksuniversitet och mer information finns på deras hemsida (länk). Miljö- och hälsoskyddskontorets bedömning är att en simuleringskörning i MACRO-DB steg 1 och steg 2 kan ligga till grund för nämndens beslut att godkänna eller underkänna ett bekämpningsmedel för användning inom ett vattenskyddsområde. I nuläget omfattar simuleringen normalt sett endast läckagerisk för modersubstansen och inte för den aktiva substansens restprodukter. Simuleringskörning i MACRO-DB steg 2 ska göras med indata från den berörda spridningsarealen, från den mark inom som har högst genomsläpplighet. Ett heltäckande underlag till MACRO-DB innefattar jordartsanalyser ner till två meters djup i de skikt som redovisas i programmet. Miljö- och hälsoskyddskontoret bedömer det vara tillräckligt att jordens modermaterial bestäms med hjälp av SGU:s kartvisare för jordarter 1:1 miljon (länk), tillsammans med resultat från jordartsanalys till minst 20 cm djup, vilken oftast görs i samband med markkartering. Halter av bekämpningsmedel Riktvärde för grundvatten För dricksvatten är gränsen för tjänligt med anmärkning 0,10 mikrogram aktiv substans per liter (LIVSFS 2001:30), vilket motsvarar miljökvalitetsnormens riktvärde för grundvatten (SGU-FS 2008:2). Utgångspunkt för att vända en trend är enligt miljökvalitetsnorm för vatten när substansen är detekterbar, i praktiken en halt på 0,01 mikrogram aktiv substans per liter. Miljö- och hälsoskyddskontoret anser att ett bekämpningsmedel ska kunna godkännas för användning inom ett vattenskyddsområde då simuleringsresultatet från MACRO-DB visar att den enskilda aktiva substansen inte riskerar förekomma i halter överstigande 0,10 mikrogram per liter. Om resultatet i MACRO-DB steg 1 för det enskilda bekämpningsmedlet och för den angivna användningen (dos, tid på året och behandlingsfrekvens) visar att risken för att produkten ska kunna transporteras till grundvatten i halter över 0,10 mikrogram per liter inte är försumbar, krävs en simuleringskörning via MACRO-DB steg 2. Nedbrytningsprodukter För vissa av de ansökta preparaten uppstår det nedbrytningsprodukter som är läckagebenägna och som därigenom skulle kunna utgöra en risk för grundvattnet. Uppgifter om nedbrytningsprodukternas egenskaper hämtas från Pesticide Properties DataBase. Risken för grundvattenkontaminering av nedbrytningsprodukter värderas normalt sett inte vid simuleringskörning med MACRO-DB.

4 Sid 4(5) En kemisk substans GUS-värde visar på risken för läckage till grundvatten genom en sammanvägning av substansens lättörlighet och persistens. Miljö- och hälsoskyddskontoret bedömer att de relevanta nedbrytningsprodukter som har GUS-värde under 3,0 inte utgör någon risk för grundvattnet. I Rådets direktiv 91/414/EEG (om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden) anges regler för bedömning av nedbrytningsprodukters relevans för grundvattenkontaminering. Det är endast de nedbrytningsprodukter som i registreringen av den aktiva substansen bedöms som relevanta som ska utgöra grund för miljö- och hälsoskyddskontorets bedömning av ett preparats lämplighet. Användning av gödsel Flytgödsel och slam I föreskrifter till skydd för kommunens vattentäkter beslutade från år 2005 och senare anges att det inom primär skyddszon inte får spridas flytgödsel och slam från reningsverk. Motivet är framförallt att skydda vattentäkten från smittämnen ämnen som kan finnas i flytgödseln och avloppsslammet och även förekomsten av hormonstörande ämnen som kan finnas i avloppsslammet. Det är rimligt att vid tillståndsgivning begränsa spridningen av flytgödsel och avloppsslam i primär zon för alla vattenskyddsområden i kommunen, och att begränsa användning av avloppsslam inom sekundär skyddszon. Kväveutlakning För dricksvatten är gränsen för tjänligt med anmärkning 20 milligram nitrat per liter, och gränsen för otjänligt 50 milligram per liter (SGU-FS 2008:2). Miljö- och hälsoskyddskontoret anser att nitrathalten i det avrinnande vattnet inte bör överstiga 20 milligram nitrat per liter. Ett högre tillskott av nitrat till grundvattnet kan medföra förhöjning av nitrathalten och därmed leda till anmärkning m.a.p. tjänlighet. Gränsen 20 milligram nitrat per liter är, enligt miljökvalitetsnorm för vatten (SGU-FS 2008:2), en utgångspunkt för att vända en trend. Miljö- och hälsoskyddskontoret bedömer att det krävs en ytterligare säkerhetsmarginal för kväveutlakningen då detta är en trög markkemisk process, och att gränsen för att vidta åtgärder bör ligga på 5 milligram per liter för odling inom primär zon, och på 15 milligram per liter för odling inom sekundär zon. Bestämning av lämplig nivå för kväveutlakning Grundutlakningen på lätta jordar i Halmstads kommun är kg kväve per ha och år, vid växtodling med en ren spannmålsväxtföljd. Enligt uppgifter via t.ex. Greppa Näringen är det möjligt att bedriva växtodling med en kväveutlakning på 30 kg kväve per ha och år om man vidtar aktiva åtgärder för att minska utlakningen. Det bör ha betydelse för nitrathalten i vattentäkten om kväveutlakningen minskar till denna nivå, och att ställa krav på åtgärder är därför skäligt i de fall en vattentäkts nitrathalt är förhöjd. Miljö- och hälsoskyddskontoret anser att den totala mängden kväve som får utlakas inte bör överstiga 30 kg kväve per ha och år som ett medelvärde för resp. verksamhets odlingsbara areal inom skyddsområdet sett över en växtföljd. Målet är att nitrathalten i det utlakande vattnet inte ska överstiga 20 mg nitrat per liter.

5 Sid 5(5) Underlag för bedömning av kväveutlakning Beräkning av kväveutlakning ska ske med den metod som redovisas i rapporten Beräkning av olika odlingsåtgärders inverkan på kväveutlakningen (Aronsson H. & Torstensson G Ekohydrologi 78, Avd för vattenvårdslära, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala). Beräkning med hjälp av simuleringsprogrammet Cofoten (f.d. Stank in Mind) uppfyller detta krav. Miljöbalken 2 kap 3 ställer krav på att bästa tillgängliga teknik ska användas för att förebygga, hindra eller motverka skada eller olägenhet för människors hälsa och miljön. Med hänvisning till denna paragraf är det skäligt att kräva att den som brukar mark inom vattenskyddsområde ska, inom ramen för företagets ordinarie produktionsinriktning, använda sig av de tillgängliga tekniker som finns för att minimera kväveutlakningen, t.ex. genom användandet av fånggrödor och utebliven höstbearbetning. Miljö- och hälsoskyddskontoret bedömer att användandet av dataprogrammet Cofoten är en skälig åtgärd för verksamhetens egenkontroll och är att anses som användande av bästa teknik. Utlakningsberäkning bör skickas in i förväg med den planerade växtodlingen som bas, beräkningen bör vara miljö- och hälsoskyddskontoret till handa i god tid det första året i tillståndsperioden. Beräkningen ska ge lantbrukaren ett verktyg för att kunna se vilka grödor som kan odlas och vilka åtgärder som behöver vidtas för att minimera kväveutlakningen. Om utlakningen enligt den inlämnade beräkningen, i medeltal för ansökningsperioden, ligger över 30 kg kväve per ha och år kan miljö- och hälsoskyddskontoret komma att förelägga om åtgärder för minskning av utlakningen. Skälighetsbedömning vid begränsning av brukandet Om brukandet p.g.a. beslutade restriktioner avsevärt försvåras i vattenskyddsområden som har en enligt 7 kap miljöbalken (1998:808) beslutad föreskrift till skydd för vattentäkten, har fastighetsägare enligt 31 kap 4 samma lag, rätt till ersättning. Detta innebär att miljö- och hälsoskyddsnämnden i det enskilda fallet kan kräva begränsning av kväveläckaget till den nivå som krävs för att skydda grundvattnet, utan att göra en skälighetsbedömning enligt 2 kap 7 miljöbalken. Om föreskriften till skydd för vattentäkten inte är baserad på miljöbalken, den är äldre eller saknas, finns ingen möjlighet för en fastighetsägare att begära ersättning, och då måste nämnden göra en skälighetsbedömning i det enskilda fallet. De skyddsåtgärder som nämnden kräver i dessa fall ska vara tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga att genomföra för den enskilde. Miljö- och hälsoskyddskontoret anser att brukandet av mark inom sådana vattenskyddsområden ska uppfylla kravet i 2 kap 3 miljöbalken, att bästa tillgängliga teknik ska användas. Detta kan t.ex. innebära brukandet av fånggrödor och användning av vårplöjning, och krav på en kväveutlakning under grundutlakningen.