VSK Info. Nummer 4, 1999 Det sista numret... Kallelse till årsmötet!

Transkript

1 VSK Info Nummer 4, 1999 Det sista numret... Kallelse till årsmötet!

2 Adress Västra Skärmflygklubben Box Mölndal Telefonsvarare Pg (sätt gärna in pengar) VSK! Ordförande Oskar Green, Kassör Johan Granath, Sekreterare Thomaz Gustafsson, Ledamöter Sven Adner, Mikael Säll, Suppleanter Lennart Möllgård, Patrik Saethe, Övrigt Kolbäcksvinschen Falköpingsvinschen Tjuvkils Huvud Televäder Göteborg Televäder Malmö (Väderstation Ålleberg ) Landvetter faxväder Hammarsbackar Framsidan: Johan på Agnesberg. Foto: Johnny Bergholtz 2 Flygledaren Så var det dags för säsongens sista VSKinfo. I början av året bad vi till vädergudarna och man får väl säga att de var på vår sida i år... Hoppas att alla har fått många härliga flyg under sommaren. Bara för att nu vädret blir sämre betyder det inte att klubbens aktiviteter blir lidande; det blir en repris på vårens nödskärmskastning, ett meteorologiseminarium och inte minst ett mycket viktigt årsmöte där du som medlem ska vara med och bestämma vad klubben ska göra. Jag har hört ryktesvägen att finns medlemmar som känner sig utanför och att de upplever att det finns en inre krets i klubben. Jag minns själv hur det var när jag började (-94), kände ingen och var ganska bortkommen. Minns hur äldre flög överallt och bara pratade med varandra. Jag hade samma känsla av att det fanns en inre krets (mest tydliga var Airmail-gänget). I början fick jag glädjas mer åt flygningen än åt den sociala gemenskapen. Efter ett par resor, många vinschbesök och torsdagsträffar så kom jag allt mer in i klubbgemenskapen (det tog lite tid och krävde initiativ från min sida!) När jag ser tillbaka på nybörjartiden så kan jag inte påminna mig att någon, på något sätt, försökte stänga ute mig men känslan fanns där ändå. I VSK har vi ingen klubblokal eller faddersystem som kan underlätta klubbkänslan. Vad vi har är vinscharna, torsdagsträffarna och några enstaka resor. Om det finns intresse så kan vi utöka t ex reseverksamheten. Hör av er till någon i styrelsen eller skicka in en motion. Kom på årsmötet! Årsmöteshandlingar kommer att finnas tillgängliga från och med den 18 oktober. Oskar

3 Årsmöte 1999 Härmed kallas alla medlemmar i Västra Skärmflygklubben till årsmöte. Plats: Göteborgs Tekniska Institut Adress: Karl Gustavsgatan 5 Datum: Lördagen den 30 oktober Tid: Mötet börjar klockan 1700, beräknas ta 2 timmar. Motioner som önskas bli behandlade av årsmötet skall vara styrelsen tillhanda senast den 11 oktober. I nödfall kan viss försening godtas. Dock senast 17 oktober. Efter årsmötet förflyttar vi oss skyndsamt till en trevlig lokal med rättigheter, där vi samlas under mera oordnade former och diskuterar året som gått. Missa inte denna årets stora händelse, utan boka helgen redan nu! Om någon har synpunkter eller förslag på styrelsens utformning 2000, kan ni kontakta Bengt Blidmark eller Johan Blomqvist. Träff på Säve Tisdagen den 7/9 var vi och hälsade på hos Säve flygledartorn. Där diskuterade vi olika flygställen inom kontrollzonerna och hur vi skulle meddela oss till Säve. Att ring och få låna lite luft är nästan aldrig något problem. Men ni måste kommaihåg att ringa och avanmäla er till Säve efter flygning. Vi diskuterade även att få ett permanent område att flyga i, ett område som då gäller Agnesberg. Vi skall lämna in ett förslag så får vi väl se om dom tycker att det ser bra ut. Sven Adner skall sätta ihop på en flygkarta över vart vi flyger i göteborgsområdet som skall delas ut till berörda flygklubbar på Säve, så dom vet var vi flyger. Ramberget ligger i ett område där det sker Dagordning för Årsmötet 1. Mötet öppnas. 2. Mötets behöriga utlysning. 3. Val av mötesordförande. 4. Val av mötessekreterare. 5. Val av justeringsmän. 6. Verksamhetsberättelse. 7. Genomgång av balansräkning. 8. Genomgång av medlemsstatistik. 9. Genomgång av revisionsberättelse. 10. Fråga om fortsatt ansvarsfrihet för styrelsen. 11.Fastställande om medlemsavgiften för år Nyval till styrelsen. 13. Behandling av motioner och propositioner. 14. Övrigt. 15. Mötet avslutas. Välkomna! Styrelsen mycket skolflygning så var noga med höjder och rapportring när ni flyger där. Dom vi pratade med var väldigt positiva till oss skärmflygare, så sköter vi oss så lär vi nog inte heller i framtiden få några problem. Vi som var där var som följer. Sven A, Bengt B, Erik B, Leo O, Per N, Mikael S, Jonas O, Jonny B, Rolf N, Andreas J. Mikael Säll 3

4 VSK - Äventyrscenter Som kanske redan många av er känner till så har samarbetet mellan klubben och Christer Ericsson på Äventyrscenter havererat. Tidigt i somras beslöt sig Christer sålunda att starta en ny klubb (Skärmflygklubben Göteborg). Vi i styrelsen beklagar denna utveckling och vill här kortfattat redogöra för vad som gick snett i våras. Som så många gånger förr var det en miss i kommunikationerna som var upprinnelsen på brytningen. För att vara mer specifik så rörde det sig om upphandlingen av en klubbresa till Danmark. När vi planerade för denna resa frågade vi först Äventyrscenter och Christer Ericsson för att få med honom som instruktör. Vid denna förfrågan tolkade vi det som att Christer inte var intresserad av att lägga en helg på en klubbresa under högsäsong, att det var förknippat med avbrott i hans normala verksamhet och att annan verksamhet skulle vara mer lönsam för honom (som exempel nämndes prova-på-dag). Han kunde trots allt tänka sig att ställa upp (2000 kr/dag). Vi tolkade att Christer inte var intresserad men kunde ställa upp i nödfall. Styrelsen beslöt då enhälligt att gå vidare för att hitta en annan instruktör. Som andra instruktör tillfrågades Tomas Pettersson som dock tackade nej. Därefter tillfrågades flera instruktörer och vi hittade till slut en lokal instruktör i Danmark som kunde ställa upp (750 DEK/dag). Den danske instruktören har stor erfarenhet av hang, känner till väderförhållanden och flygställen i regionen. Vi beslöt att anlita honom. När sedan Christer fick reda på vårt val blev han upprörd. Han kontaktade flera av oss i styrelsen. Vi beslöt oss för att ha ett möte med Christer för att lyssna och reda ut. Vid detta möte fick vi klart för oss att Christer absolut ville ha uppdraget som instruktör i Danmark och att han kände sig sviken. Vi redogjorde för hur vi tolkat honom tidigare. Christer var 4 också missnöjd med andra saker i klubbarbetet, för att fatta oss kort så ansåg han inte att han fick det stöd av klubben som han ansåg sig förtjänt av. Vi lyssnade på hans synpunkter och önskemål och lovade att diskutera saken. Vid mötet nämnde Christer också att han funderade på att starta en ny klubb. När vi efteråt diskuterade det som framkommit vid mötet beslöt vi för att inte bryta det kontrakt vi hade med den danske instruktören (det var nu bara en vecka innan klubbresan). Christers andra önskemål och synpunkter diskuterades men resulterade inte i att vi ändrade vårt arbete. (för den som är nyfiken på vilket samarbete Christer ville ha med VSK kan läsa den nya klubbens policy, sitter på Äventyrscenter). Styrelsen beslöt för att ändra aktivitets- och upphandlingsrutinerna till nästa år; alla upphandling av aktiviteter ska ske vid ett och samma tillfälle, tidigt på våren. Som tidigare ska alltid instruktörer i klubben ha första tjing på klubbaktiviteter - men inte ensamrätt. Det är viktigt att poängtera att styrelsen inte hyser något agg eller illvilja mot Christer Ericsson eller Äventyrscenter. Vi är mycket tacksamma och medvetna om den betydelse som Christer har haft för vår klubb och vår sport i regionen. Vi tycker som sagt att två klubbar på samma ort för med sig mer problem än vad det ger fördelar. Vi beklagar också att Christer inte gick vidare i sina försök att ändra på VSK (han sitter själv i VSKs valberedning och vi har årsmöten där det mesta går att ändra på). Den största risken med två klubbar ligger i samordningsproblemen. Vi flyger i samma luftrum och från samma berg. Det finns också en stor risk för en negativ rivalitet och konkurrens där vi inte hjälper varandra. Vi hoppas innerligt att vi får slippa detta. Vi vill avslutningsvis önska Christer Ericsson lycka till med sin nya klubb. Västra Skärmflygklubbens styrelse

5 Skärmflygklubben Göteborg SFG Det har startats en ny klubb i Göteborg! Det finns flera orsaker till varför det nu har skett. Upprinnelsen till det hela är dels ett missnöje med VSK:s nuvarande inriktning, dels styrelsens agerande i samarbetet med Äventyrscenter. Missnöjet med klubbens inriktning kommer från medlemmar och kan förklaras med att det är ett fåtal av klubbens medlemmar, som har faktiskt utbyte eller intresse av det jobb som förefaller ligga styrelsen varmast om hjärtat, distansliga, Sverigecuptävlingar, övriga tävlingar, vindmätare på Tjuvkil, sektorer mm. Man har glömt att majoriteten av medlemmarna faktiskt är elever och steg 1:or. Vi i Skärmflygklubben Göteborg, tror givetvis att bildandet av klubben är bra för den kategori flygare som vi sätter i förgrunden, dvs elevlicensare och steg 1:or. Klubben är inte Äventyrscenters eller Christers klubb, men vi har klara regler för hur samarbetet mellan SFG och ÄC ska bedrivas, allt för att undvika det käbbel, som tyvärr har uppstått i samarbetet med VSK. Vi hymlar inte, klubben samarbetar intensivt med Äventyrscenter. Medlemmarna har rabatter på resor, aktiviteter och material. Vi ämnar inte utmana VSK, utan hoppas att klubbarna, nu när vi väl har den här nya situationen, kan samarbeta och komplettera varandra. En tänkbar framtid är att SFG som tänkt är, satsar största delen av sina resurser på den nämnda kategorin piloter och VSK fortsätter att satsa på piloter med högre licensgrader. Vi får då istället för två klubbar som gör ett halvdant jobb för sina medlemmar, två specialicerade klubbar som gör ett utmärkt jobb för sina medlemmar! SFG kommer om detta sker, att fungera som en farmarklubb till VSK, dvs det blir ett naturligt steg för en årlig skara piloter, att gå över till VSK. Vår hälsning är därför: Se inte bara hinder, utan även möjligheter i en förändring! GSK Andreas Palmnäs / Tomas Johansson / Christer Ericsson PWC i Piedrahita, Spanien -99. Foto Anette Gårdhagen 5

6 Svenska Distansligan 1999 Än är tävlingen inte avgjord. Det som här presenteras är den nuvarande ställningen. I år har hittills 36 piloter lyckats flyga 2216,4 kilometer på 85 distanser. Dessa siffror skulle varar betydligt bättre om alla som flög distanser skickade in sina distansrapporter i tid. Ganska många långa distanser har strukits, på grund av att distansrapporter inkommit för sent eller helt uteblivit. PlacEfternamn Förnamn Klubb Skärm Dist.1 Dist.2 Dist.3 Dist.4 Dist.5 Totalt 1 Sandqvist August V-bott/Ångermanland Nova Xyon 25, , Thurman Oliver Västra Apco Bagheera 27, ,9 52,5 34,8 163,5 3 Kronvall Anders CPS Swing Ventus 44, ,5 149,6 4 Annsberg Martin Dala Häng o Skärm Gin Bonanza 50, ,7 5 Jönsson Melle ÖSHFK UP Blues , ,5 6 Appelqvist Johan CPS FreeX Spark Pro ,3 12,3 108,6 7 Blidmark Erik Västra Airwave XMX ,5 98,5 8 Vesterberg Bengt Hunflens Skärmf.kl Airwave Fusion 42,5 25,8 20,6 88,9 9 Eriksson Lars Västra Gin Boomerang 14 18,7 12, ,8 86,7 10 Saethe Patrik Västra Airvawe XM 10,8 73,5 84,3 11 Aunes Robert Cirrus Nova Xyon 45, ,1 12 Nilsson Per-Erik Hunflens Skärmf.kl Airwave Fusion 29,4 25,4 14,6 69,4 13 Moström P-O V-bott/Ångermanland Apco Tigra 43,8 25,1 68,9 14 Wicander Peter Dala Häng o Skärm Apco Futura Karlsson Hans V-bott/Ångermanland Apco Bagheera 49,5 49,5 16 Eklind Anders Cirrus Swing Ventus Bengtsson Daniel V-bott/Ångermanland Apco Bagheera 12, ,9 47,2 18 Hjulström Mats Hudikvalls Skärmfl. Gradient Saphir Helinsky Tony CPS FreeX Spear 27 19,4 46,4 20 Fulford Simon Fenix Saphir ,2 27,1 45,3 21 Kindblad Åke Frisksportarna Apco Futura 33,8 11,5 45,3 22 Larsson Anders a Smålands SFK Airwave XMX 28 43,8 43,8 23 Sjöström Johan Arctic HG/PG Club Edel Sector TX 25,7 16,8 42,5 24 Bexar Dan Cirrus Apco Extra 28 16, ,5 25 Pettersson Fredrik Smålands SFK Nova Xyon Hårdstedt Björn Fenix Airea Aspect 16,3 10, ,4 27 Orbing Leo Västra Airwave XXX 33,3 33,3 28 Sandqvist Joakim V-bott/Ångermanland Airwave Fusion 11, ,5 29 Svedberg Jonas Glidfl. Luleå Apco Futura 30 26,5 26,5 30 Carlsson Conny Dala Häng o Skärm Apco Sentra Eklind Per Cirrus Nova Xyon Ekström Tony Sälens SFK Airwave Alto XM Johansson Håkan FK Dundret Nova Xyon 10,3 11,5 21,8 34 Karlsson Leif V-bott/Ångermanland Apco Futura Arctedius Mats Västerbotten Swing Ventus Nylund Anders V-bott/Ångermanland Nova Xyon 11,7 11,7 6 Tony Helinsky, CPS, hangar i Abdalajis, södra Spanien. Så långt är allt OK. Men de övriga dagarna flög han termik. Vad är det som håller på att hända? CPS-piloter skall väl inte flyga termik? Foto: PS

7 Nivån på årets tävling har inte varit så bra som det var -95 till -97. Hittills i år har ingen lyckats flyga 100 km, även om Anders Kronvall var nära. Det är kul att se en VSK-pilot på andra plats. Oliver har verkligen gjort ett bra år, och lyckades nästan peta ner August från förstaplatsen. Håller sig Anders nu bara på marken de dagar som återstår av tävlingen, så står sig Olivers resultat. Grattis! Men vart är alla andra VSK-piloter? Det kan väl inte stämma att vi endast har fem distanspiloter kvar i klubben? Har VSK gått och blivit en hangklubb, eller? Och vad har hänt med CPS? Har de tröttnat på att hanga? Två piloter bland de sex bästa, och årets längsta distans. Inte illa! Det får bli en skärpning till nästa år. Med de fina möjligheterna vi har att få låna massor av luft, och flyga i sektorer som tidigare varit stängda, borde det gå att flyga många långa distanser från Kolbäck och Falköping. Undrar vem som blir först nästa år med att flyga upp mellan Vänern och Vättern och kanske ta sig till Laxå? Det låter kanske svårt men det är fullt möjligt, och svenskt rekord skulle det bli. Plattlandstermik är kul! Anmäl dig till Svenska Distansligan nästa år och flyg fram över Skaraslätten på över 1000 m höjd, mil efter mil. Ett sådant flyg glömmer man aldrig. //PS Statistik genom åren 1998 Vi var 26 piloter som på 61 distanser totalt lyckades flyga km = 55,4 km/pilot = 23,6 km/distans. Totalt var 76 piloter anmälda till 1998 års Distansliga Vi var 32 piloter som på 99 distanser totalt lyckades flyga km = 117,2 km/pilot = 37,9 km/distans. Totalt var 71 piloter anmälda till 1997 års Distansliga Vi var 41 piloter som på 126 distanser totalt lyckades flyga 3.943,1 km = 96,2 km/pilot = 31,3 km/distans Vi var 35 piloter som på 98 distanser totalt lyckades flyga 3.061,6 km = 87,5 km/pilot = 31,2 km/distans Vi var 29 piloter som på 76 distanser totalt lyckades flyga 1.586,7 km = 54,7 km/pilot = 20,9 km/distans Totalt flög 13 piloter 463,6 km, motsvarar 35,7 km/pilot 1992 Totalt flög 8 piloter 261 km, motsvarar 32,6 km/pilot Resultaten från alla år av Svenska Distansligan finner du på vår hemisda. 7

8 VM-99 Johan Mårtenssom startar i första VM-deltävlingen Efter att ha genomlidit NM (jag bara sjönk...) åkte jag, Johan och Anette till Neukirchen där VM i skärmflygning skulle hållas. Jag åkte inte dit för att tävla (jag sjunker ju som sagt var mer än jag stiger...) utan för att bara flyga och ha det bra. Neukirchen ligger i den västra delen av, den i flygkretsar, berömda Pinzgaudalen som sträcker sig från Gerlospasset och öster ut förbi Zell am See. På vägen ner passerade vi Kitzbuhel där Red Bull hade ordnat en tävling för hängglidare. Världseliten inom hängflyg var samlad för att visa var skåpet skulle stå. Men efter att 30% hade mer eller mindre kraschat i landningen och en av landningarna slutat med öppet armbrott, åkte vi, lätt illamående, vidare söder ut. I Neukirchen checkade vi in på hotellet där svenska landslaget skulle bo. Kanske skulle vi på så sätt få en glimt av de svenska superpiloterna... (Anette hade jag ju redan sett, men jag ville se fler...) Solen sken och livet kändes underbart, ända tills vi kom upp på starten. Där blåste det 8 kraftig backvind, något det alltid gör efter klockan ett på dagen. Johan lyckades ta sig iväg mellan pulserna med backvind innan det var för sent. Vi andra fick ta en öl och lift ner till byn igen. Men blåser det backvind på ena sidan dalen borde det vara perfekt vind på andra sidan. Vi åkte därför till Hollersbach, som lig- ger rakt söder om Pass Thurn. Hollersbach är en underbar start. Kortklippt gräs i en backe som börjar nästan plant och som snabbt blir väldigt brant. På starten möter vi Johan. Han hade flugit till landningen i Hollersbach och fått lift upp

9 till starten. Han startar och kämpar länge i den svaga kvällstermiken innan han topplandar och lovar att ta min bil ner till landningen om jag inte lyckas hålla mig kvar i luften och topplanda. Jag startar och... utnyttjar landningen. Sjunket höll i sig även denna dag. Nästa dag var det inflygning för VM-piloterna. Strålande sol och nästan 300 piloter Starten i Hollersbach. på starten. Förhållandena i Neukirchen är lite speciella. Man måste vänta med att starta tills inversionen i dalen gett med sig, men man får inte vänta så länge att backvinden sätter igång. Detta gör att det för termikflygare inte är startbart mer än någon eller några timmar per dag. Johan startar tidigt och får länge kämpa. Jag startar som vanligt sent och får passa på mellan pulserna med backvind. Väl i luften stiger det bra och snart är jag uppe långt över starten. Peter Brinkeby flyger in i samma blåsa som jag ligger i, och några av varven lyckas jag centrera blåsan bättre än vad han gör och vinner några höjdmeter (Peter satt väl och fikade eller nåt, men det kändes bra i alla fall...). Peter och några andra superpiloter flög därefter vidare till Kitzbuhel, åt lunch och flög sedan runt lite till i de österrikiska Alperna innan de landade i Neukirchen. Själv hade jag som mål att lyckas ta mig förbi Pass Thurn. Jag lyckades efter en lång stund nå nästan 3000 m, vilket man bör ha för att passera Pass Thurn. Jag låg visserligen långt från passet, men jag gasade iväg. Det sjönk, och det sjönk, och det sjönk... När jag väl var över på andra sidan var jag ganska lågt. Men många piloter före mig hade hittat termik både här och där så det kändes ganska OK. Jag hittade termik och det bar iväg uppåt. Sedan var det inga problem att hålla sig uppe. Det hängde piloter i nästan varje termikblåsa så det var bara att välja vilken man skulle tanka höjd i. Efter någon timma befann jag mig plötsligt nästan 3000 över Schmittenhöe, toppstationen i Zell am See. En gammal dröm hade äntligen gått i uppfyllelse, att flyga utefter Pinzgaudalen till Zell am See. Johan Mårtensson ropade på radion och undrade om någon annan svensk hade lust att landa vid Schmittenhöe och äta lunch, men ingen svarade. Själv undrad jag hur man kunde komma på en sådan tanke, att landa när man hänger på nästan 3000 meters höjd. Fast hade jag haft ett sådant vätskeöverskott i kroppen som Johan hade, så hade landa nog också varit min enda tanke. (Johan landade, uträttade ett långt ärende, åt en god lunch och flög sedan tillbaka till Neukirchen.) När nu min gamla dröm äntligen gått i uppfyllelse, stod nästa dröm att uppfylla på tur, att flyga tillbaka! (Aldrig får man vara nöjd...) Jag vände om och försökte ta mig tillbaka. Jag hade svag motvind men lyckades hålla mig högt hela tiden, och försökte komma ihåg vad Tibbe hade sagt om Pass Thurn på eftermiddagen. Men jag kom inte på något, vilket berodde på att han bara talat om hur man skulle passera Pass Thurn då man flög öster ut, inte vad som gällde då man flög väster ut. Men det kändes ganska bra ändå. Jag låg högt och hade massa piloter framför mig som 9

10 låg och kurvade i termikblåsorna, så det kändes helt OK. Väl framme vid Pass Thurn hade jag några olika alternativ att välja på, där jag sett andra piloter skruva sig uppåt. Jag chansade på ett av ställena, nästan samma som jag flugit på då jag var på väg åt andra hållet. Det steg men det var stökigt. Genom Pass Thurn blåser en sydlig vind 364 dagar per år, och denna vind rör om en del i luften. Jag lyckades dock plocka höjd och flög snett över dalen till sydsidan av Pinzgaudalen. Där borde det stiga tänkte jag, men luften var helt död, och jag hade många långa kilometer att glida till landningen i Neukirchen. Problemen med sydsidan av Pinzgaudalen är att det ligger på fel sidan floden och att där går en fet kraftledning som man måste passera innan floden. Blä! Till slut lyckades jag dock ta mig tillbaka till Neukirchen och landade på huvudlandningen. Peter, Tibbe och de andra satt redan på landningen. De hade varit både här och där under dagen. Under kvällens flygsnack gick det upp för mig att jag just varit med om flygdagen, årets bästa flygdag i Pinzgau, då man flyger jättelångt åt vilket håll som helst och sedan flyger tillbaka. Jag var där, jag flög och jag njöt! Nästa dag var första dagen på VM. Stämningen vid frukostbordet var inte så flamsig som den annars brukade vara. Annika, lagledaren, hade varit på briefing och fått de senaste uppgifterna, och vädret såg bra ut. Nu skulle här flygas... Dagens uppgift blev att flyga till en out & return med Wildkogel som startpunkt, därefter en vändpunkt vid Hundstein/ Statzerhaus, som ligger öster om Zell am See, tillbaka till radiomasten i Neukirchen och landning i Bramberg. Total sträcka 107,8 kilometer! 10 Det var inga problem att se termiken... Eftersom det låg en kraftig inversion i dalen hände inte mycket då fönstret öppnades. De flesta piloter satt kvar på marken och väntade. Peter startade, sjönk som en sten och flög väster ut mot fotopunkten som alla var tvungna att ta innan de fotografera startpunkten. Stämningen sänktes bland oss VSK-piloter som stod på marken och såg på. Anette kämpade länge med många andra piloter ovanför starten innan det blev någon ordning på termiken. Efter över en halvtimma kommer Peter flygandes tillbaka, fortfarande en bit under staren, men ändå i luften. Stämningen steg. Efteråt visade det sig att Peter lyckats trampa sönder speed-systemet strax efter start och att han försökt reparerat det i luften men inte lyckats. Trots ett trasigt speed-system tog han sig i mål som nummer 28. Starkt gjort! Då de flesta VM-piloter startat, startade jag. Jag hade då stått och tittat på vart det steg som bäst en lång stund. Det dröjde inte många minuter innan jag var uppe på strax över 3000 meters höjd. Jag satte genast kurs mot Pass Thurn. Jag gled över Pass Thurn jämsides med en tandemskärm. Kan han så kan jag, tänkte jag.

11 Leo strax efter start. Väl över på andra sidan siktade jag på ungefär samma ställe som dagen innan, och det steg. Det steg riktigt bra fast det var stökigt. Jag slängdes hit och dit, men hela tiden tjöt variometern ett glädjetjut, så det var bara till och hålla i sig och följa med upp m, 3300, 3400 m, 3500, 3600 m... Till slut började luften strax ovanför mig att kondenseras. Jag hade flugit in i början av en termikblåsa och följt med hela vägen upp. Jag flög ut ur blåsan och flög mot Zell am See. Först nu kunde jag titta på utsikten. Ooauu! Vilken utsikt! Söder ut tonade enorma moln upp sig, men norr ut endast några stackmoln. Då vi flög NM i Kössen såg man ibland sjön Chiemsee utanför Munchen. Den sjön såg jag tydligt nu, och då befann jag mig ändå långt söder om Kössen. Runt omkring mig flög flera segelplan och hängglidare, och överallt jag tittade hängde skärmflygare både lågt och högt. Själv är jag smått allergisk mot marken så jag försökte hålla mig så högt som möjligt så länge som möjligt, och det lyckades ganska bra. Efter Pass Thurn var jag nog inte under 3000 meter förrän jag passerat Zell am See och var tillbaka vid Pass Thurn. En konstig känsla infann sig då jag vara på väg tillbaka från Zell am See. Jag tyckte jag hade tappat för mycket höjd och det kändes som om jag låg allt för lågt. Jag tittade på variometern och den visade 3200 meter... Pinzgaudalen ligger mellan meter. Jag skrattade lätt för mig själv, tankade upp höjden till 3600 meter och gled vidare. Molnen fick en allt mörkare undersida, men stighastigheten förändrades inte under dem. Allt kände bara underbart, fast det var lite kallt. Framme vid Pass Thurn hade jag dåligt med höjd. Jag såg några piloter som flugit över Pass Thurn och hamnat väldigt lågt, och de såg ut att ha stora problem att få höjd på andra sidan. Själv hittade jag ingen termik där det brukade finnas. En pilot som hängde några hundra meter över mig gled söder ut utan att tappa höjd. Själv sjönk jag bara, Jag försökte ta mig ut i dalen en bit, eftersom jag hängde en bit över bergstopparna. Det verkade inte gå något vidare. Jag tittade på min GPS och den sa 45 km /h, vilket var ganska bra med tanke på att min gamla Airwave XM inte ens gör 40 km/h i normalläge. Jag försöker få syn på min skugga på marken (har bara några hundra meter kvar till markkänning...) och får till slut syn på den. Det visar sig att jag inte flyger framåt, utan snett bakåt. I 45 km/h! Då var min enda tanke att nå andra sidan Pass Thurn. Med den här vindriktning och berget på andra sidan så borde det lyfta tänkte jag, släppte på mina trimmers och ställde mig i speeden. Och visst lyfte det på andra sidan. Jag stod helt stilla gentemot marken och steg nästan 1000 meter. Under tiden jag stod stilla och steg, såg jag ute i dalen min reskamrat Johan. Han gjorde wing-over och allt möjligt. Jag ropade på radion, men fick inget svar. Jag steg fortfarande och gick inte framåt, trots att jag släppt bromsarna. Jag tittar efter piloten som flög framför mig, och som var på väg mot Neukirchen. Han låg högt... och plötsligt drog han rejäla öron... och det verkade som om han inte sjönk... 11

12 Jag vrider på huvudet ytterligare och får syn på ett jättemoln som plötsligt bildats norr om där vi flyger. Samtidigt hör jag Johan Mårtenson fråga landsagsledare Annika om tävlingen är avbruten, för det hade han hört på radion. Annika svarar Nej. Jag inser att jag inte har många minuter kvar innan jag måste stå på marken. Jag gasar iväg väster ut mot Neukirchen, och stiger som en kork. Långt under mig ser jag några piloter som är med i VM flyga åt andra hållet mot Bramberg. De verkar flyga med bamse-öron och full speed. Jag drar öron, men fortsätter att nolla eller stiga. På radion hör jag Johan igen, som frågar om tävlingen verkligen inte är inställd. Svaret är åter igen Nej. Då jag når radiomasten öster om Neukirchen stiger det rejält. Jag har vid det här laget dragit in rejäla öron och står i speeden för fullt, men det bara stiger. På radion hör jag Annika säga Vinden har vänt här i dalen nu. Det är kanske läge och landa nu.... Sedan hör jag på radion Johan säga: Jag har dragit jättestora öron och har full speed, men jag stiger med 3 m/s ändå, och det regnar trots att här inte finns några moln.... Det är inte sådant man vill höra då man hänger långt upp i luften, med stora öron, full speed och stiger med 6 m/s... På radion hörs Johan igen: Det blixtrar över Kitzbuhel nu... Jag ser mig omkring och ser några piloter som hänger långt över mig, och tänker Och jag som tycker att jag har problem.... I tre timmar har jag försökt hålla mig i luften och nu gör jag allt för att komma ner, tänker jag, 12 och försöker hålla mig i luft som sjunker så länge som möjligt. Att kurvar med dragna öron är inte att rekommendera, men i detta läge kändes det som om det inte spelade någon roll. Ena stunden var skärmen framför mig, nästa sekund var den bakom mig eller vid sidan om mig. Ibland steg det med 7 m/s, och ibland sjönk det med några m/s. När jag slutligen landade på landningen i Neukirchen, kändes det som att Om jag balanserar upp skärmen kan jag nog börja kurva från plan mark och ta mig upp.... Det var 32ºC på landningen och väldigt fuktigt. Då jag packade skärmen ringde Oskar. Han undrade om jag kunde komma och hämta honom... uppe i Pass Thurn. Jag gick och hämtade bilen och körde mot Pass Thurn. Jag körde upp i passet, passerade högsta punkten och fortsatte ner på andra sidan mot Kitzbuhel. Jag ropade på radion efter Oskar, men fick inget svar. För er som inte varit där kan nämnas att norr om passet finns endast en väg, flera kraftledningar, en massa gammal hög tät granskog samt en krog/kapell med tillhörande liten gräsplätt. På denna gräsplätt (enda landningen i Pass Thurn) hade Oskar lyckats landa utan problem. Så då jag kom dit var han både mätt och otörstig. Landningsölen jag tagit med till honom gick dock åt ändå. Vad lärde jag mig då, som dum svensk pilot i Alperna för femte gången? Jo, följande: 1. Vädret i Alperna ändras otrolig fort. Det visste jag egentligen innan. Trots att det kunde vara OK timma efter timma så kunde det plötsligt bli farligt. I Sverige ser man ganska snart vart hän det barkar...

13 Landslaget från vänster: Anette Gårdhagen, Tibor Berki, Nicolas Hervy, hang-around Pernilla, Peter Brinkeby, Peter Mannerstråle, Johan Mårtensson, lagledare Annika samt Leo Orbing. 2. Lita inte på en tävlingsledning, särskilt inte om tävlingsledningen är av samma nationalitet som den som leder tävlingen. Då kan nämligen CB blir helt OK flygväder. 3. Vrid mer på huvudet då du flyger i Alperna. Ett obetydligt moln kan på 10 minuter förvandlas till ett CB, och även om molnet ligger över en annan dal så vill det gärna ha all den varma goa luften som finns i den dal du flyger i, och då är risken stor att du åker med upp Tänk på att det tar ganska lång tid att nå marken från 3700 meter. Ligger marken på 700 meter och du gör en ganska fet spiral och sjunker med 10 m/s, så tar det fem minuter till dess att du står på marken! Stiger luften med 7 m/s... då tar det längre tid... Hur gick det då i tävlingen? Jodå, det gick ganska bra. Efter första deltävlingen låg de svenska superpiloterna på följande placeringar: 4 Berki Tibor, Gin Glider Boomerang 28 Brinkeby Peter (VSK), Edel Millenium 81 Mårtensson Johan(VSK), Airwave XXX 102 Mannerstråle Peter, Gin Glider Bonanza 139 Hervy Nicolas (VSK), Ozone Proton 140 Orbing Leo (VSK), Airwave XXX 192 Gårdagen Anette (VSK), UP Blues Andra deltävlingen placerade sig svenskarna som: 32 Brinkeby Peter, Edel Millenium 71 Orbing Leo Airwave XXX 89 Berki Tibor Gin Glider Boomerang 103 Mannerstråle Peter Gin Glider Bonanza 132 Gårdhagen Anette UP Blues 137 Hervy Nicolas Ozone Proton 137Mårtensson Johan Airwave XXX Totalt slutade Sverige på: 18 Peter Brinkeby (VSK) 47 Tibor Berki 90 Peter Mannerstråle 91 Leo Orbing (VSK) 174 Nicolas Hevy (VSK) 206 Anette Gårdhagen (VSK) Den som vann VM var österrikaren Christian Heinrich. Tvåa blev canadensaren Chris Muller och trea blev österrikaren Walter Holzmüller. Totalt kom svenska laget på en 11e plats (före Norge!) Så kan det gå... Text & foto: PS 13

14 Pass Thurn - Alpernas sämsta landningsplats?! Ni som läst Patriks berättelse om första dagen på VM i Nuekirchen/Bramberg kanske är nyfikna på hur och varför jag landade i Pass Thurn. Jag tänkte dela med mig av erfarenheten för det finns viktiga poänger och misstag att lära av. Startade från Neukirchen efter att ha begapat de 240 VM-piloterna - en mäktig syn. Planen för dagen var att flyga Pinzgaupromenaden bort till Zell am See och sedan tillbaka. Allt gick bra ända tills jag närmade mig Pass Thurn på tillbakavägen - då ökade vinden. Med lite speed tog jag mig dock fortfarande fram, halvt krabbandes, mot Nuekirchen. Det fanns gott om skärmar i luften runt omkring. Höll noggrann koll på de andra för att se om de råkade in i några otrevligheter. En skärm låg ca 500m före mig in över passet och såg ut att ta sig igenom utan att sjunka. Bra tänkte jag, kan han så kan väl jag. Jag flög ut över passet och märkte att vinden nu ökat till 50 km/t. Jag låg med full speed och krabbade mig sakta mot Nuekirchen. Piloten som legat framför mig såg ut att ha klarat sig över passet. När jag var ungefär mitt i passet kunde jag konstatera att min situation var ohållbar - stod stilla över marken och sjönk med 2 m/s! Under mig hade jag tät och hög granskog med enstaka små ängar mellan täta trädridåer. Inget drömställe att landa på precis... Vad göra? Att flyga på kontrakurs tillbaka till berget som låg innan passet var redan försent - jag låg för lågt och för långt in i passet. Återstod bara att vända och flyga i medvind, in i lä, genom passet och hoppas på att hitta en acceptabel landningsplats. Just som jag bestämt mig för lä-alternati- 14 Oskar visar den stora alternativa landningsplatsen. Den kraftiga vinden blåste över träden i bakgrunden. Goa lärotorer eller... Foto: PS vet säger skärmen ifrån: frontkollaps. (När man ligger med full speed är en frontkollaps ganska brutal, kroppen slungas framåt och skärmen trillar ner bakom en. Påminner om fullstall). Skärmen öppnar sig fort men asymmetriskt vilket gör att jag svänger runt 180 grader innan den flyger normalt igen. Med vinden i ryggen flyger jag så in bakom passet och får en minst sagt stökig resa. Inslag, frontkolappser, stig och sjunk. Försöker vid ett tillfälle att kurva i ett stig men inser snabbt att lätermik på låg höjd inte är något att satsa på. Under mig har jag fortfarande bara skog, väg och högspänningsledningar. Några öppna fält ser jag först ca 5 km bort, omöjliga att nå. Jag får syn på en skogsglänta bredvid vägen, min sista chans, sen kommer bara tät skog. Jag gör en vänstersväng och ställer upp mig mot vinden. Bakom mig har jag kraft-

15 Kan dom kan jag... Foto: PS ledningar och vindbyarna gör att jag tidvis backar in mot dem. Försöker desperat att pilla fram speeden (saknar trapets ). Väntar på den slutgiltiga kollapsen när jag sjunker under trätopparna. Men gudarna måste hört mina böner och åkallanden - vinden avtar tillfälligt, inslagen uteblir och jag sjunker stadigt mot marken och landar på vägbanken. Strax efter landningen hör jag de första åskknallarna, tittar upp och får se två piloter en bit norrut. Båda har dragit stora öron men stiger ändå. Att stå på marken kan vara underbart... Packar ihop och går en bit uppför vägen där jag hittar en vägkyrka, gud kanske hade ett finger med i spelet i alla fall. Bredvid kyrkan låg en trevlig vägkrog med bra priser. En öl och en trerätters middag senare kommer Patrik och plockar upp. Vad kan man då lära av detta - bedöm förhållanden efter din och skärmens egen förmåga! Felet jag gjorde var att titta på piloten framför mig och drog slutsaten att kan han så kan jag. Den andra skärmen hade precis tillräcklig prestanda för att ta sig över passet och min hade det inte. /Oskar Aurland Liten rapport från säkerhetskurs i Aurland i helgen som gick. Fredag Regn och blåst. Kursen cancelerad. Lördag Började med mulet, blåsigt och trist väder. Fram på förmiddagen blev det bättre och kursen kunde börja. Kursen löpte på bra med ovanligt lite (tror jag) vattenlandningar. Enbart en svensk gick i vattnet med nödskärm efter att ådragit sig tvist på linor efter en urgång av fullstall. De flesta deltagare gick igenom halva eller mer av kursen denna dag med manövrar såsom : Fullstall, negativ med fullstallurgång, A-paket, B-stall, negativstopp och 360. Söndag Fortsatt bra väder men med lite besvärligare startvind. Lite lägre tempo på kursen eftersom många redan var klara med kursen på lördagen. Några spektaktulära övningar med bud på norrmän i vattnet var det men vi svenskar blev snuvade på detta och fick ställa upp med ytterligare en blågul i vattnet även denna dag. Tyvärr för personen i fråga var det andra dagen i rad för hans del. Fick även se en högst mastig störtspiral av en norrman, -20 m/s enligt uppgift. Den fick Med berömm godkennt av instruktörerna. Puuust, sade vi som såg på!!! I det stora hela en mycket lyckad helg, tycker jag, som äntligen efter många bortförklarningar fick gjort kursen. Ett bra tillfälle att känna efter gränser hos sin skärm på ett kontrollerat sätt. Lennart Möllgård 15

16 NM i Kössen Berget man startar från i Kössen. Rakt under mig ligger landningen. Foto: PS I Juni bar det av till Kössen i Österrike där årets Nordiska och Norska öppna mästerskap skulle hållas. Kössen är ett gammalt friflygar-mecka och ligger alldeles vid gränsen till Tyskland. I år var det norrmännen som stod som värdar och de hade köpt in hela tävlingsarrangemanget från Zepp Himberger i Kössen. Norrmännen som för första gången nu lagt sitt mästerskap utomlands satsade rejält. Ett tiotal norrmän hade en distans- och tävlingskurs med Jocky Sanderson veckan innan tävlingen. Anette, Carina och jag anlände på söndag förmiddag och första dagen blev det lite lokala skutt i dalen runt Kössen innan jag landade i grannbyn (i Tyskland). Andra dagen där nere såg lovande ut. Hade en gammal dröm om att få flyga på Wilder 16 Kaiser som ligger en dalpassage från Kössen. Startade tidigt och fick snabbt höjd så jag kunde sätta näsan mot Wilder Kaiser. Berget är mäktigt och reser sig brant och spektakulärt ur de gröna kullarna. Väl framme vid Kaisern ser jag en flock komma sättande bakom mig. Det är Sanderson som är ute med sin kull av norrmän. Tillsammans flyger vi väster ut längs massivet och vid dess slut svänger Sanderson söderut med riktning Westendorf. Själv tycker jag dalpassagerna söderut inte ser så lockande ut och det skulle dessutom bli svårt att flyga tillbaka till Kössen så jag vänder mot norr och flyger till Zahmer Kaiser. Zahmer är inte lika stor men nog så vackert. Flyger runt på nordsidan och hangar ett bra tag på den vind som kommer in från Bay-

17 ern. Skrämmer en stackars stenbock och njuter av flyget. Tar mig sedan över dalen norrut och hamnar lågt på några sockertoppskullar. Gnetar på länge innan det kommer någon bra termik. Flyger hem mot Kössen och upptäcker att det puttrar termik ute i dalen. Landar hos Zepp och beställer en öl och en flygarstek. Lycka! 4 1/2 i luften och sex turnpoints rekade, 45 km avverkade - it was all in all a pretty good day. Får senare höra att Sandersons gäng hade mellanlandat på Hahnenkamm, Kitsbuhl för att luncha och att de sedan fortsatt ända ner till Sell am See. Kvällen innan tävlingen var det dags för den högtidliga invigningen. Alla piloter skulle samlas inne i byn på en parkeringsplats. Där delades det ut en stor flagga för varje nordiskt land. Det visade sig att vi skulle marschera genom byn samlade bakom respektive flagga. Efter en stunds väntande kunde vi höra en trumma som närmade sig och en hel umpabompaorkester dök snart upp. Med paradorkestern i spetsen tågade vi genom byn mot torget. Det måste ha varit en märklig syn att se en väluniformerad paradorkester följd av en brokig skara skärmflygare som inte gärna går i takt. Väl framme på torget fick vi avlyssna tal på tal från den ena presidenten efter den andra. Orkestern spelade mellan varven och det blev tillslut något långt (på WM skulle bli 4 gånger värre). Många internationella toppiloter var anmälda till tävlingen och hade det som genrep till VM. Totalt var det 76 piloter, ca 30 norrmän, 11 svenskar samt en handfull från Danmark och Finland. Det blåser från väster så vi måste använda den lilla väststarten. De tävlande väntar på att få starta. Pulsen ökar och det är rejält varmt. Piloten närmast kameran är Oskar. Foto:PS 17

18 Första tävlingsdagen såg ut att bli bra och en bana på 42 km och två turnpionts sattes upp. Luften för dagen var något stökig och själv hade jag blåsor som toppade 6+. Tibor Berki (Swe) vann på 1,5 tim. Lyckades ta mig runt banan på 3 timmar Andra heatet blev ett kryssande runt berget i Kössen. Patrik och några norrmänn hamnade i mega-sjunk uppe vid turnpoint 3 och tvingades landa uppe på berget. (Det tog åtskilliga timmar innan de var hemma.) Heatet vanns av Mads Syndegaard (Den) Tredje heatet var nästan en repris av det första men under sämre förhållanden. De flesta bombade ut innan de nått minimidistansen. En norrman som legat och hangat längs bergsidan hade hamnat i en annans vortex och sjunkit så mycket att ytterlinorna krokat fast i ett träd. Han blev stående på en lodrät bergssida i flera timmar innan alpenister kom till hans undsättning. En annan norrman hamnade i en trädtopp strax efter starten. När alpenisterna kom till undsättning började de att skära av hans linor. Piloten försökte handgripligen stoppa dem och blev illa skuren i handen! Annars var tävlingen förskonad från olyckor och skador. Tibbe och Brinkis höll sig som vanligt i täten. Slutresultat Nordic Open Vann gjorde Tibor Berki med Bodo Genz (Ger) på en andra och Peter Brinkeby på tredje. För en fullständig lista se SSFFs hemsida: Sammanfattningsvis får man säga att Kössen var ett toppenställe och att NM var en succé. Det visade sig bli den enda tävlingen som fick tre godkända heat. (SM, SC och VM blåste bort) 18 Sist igen... och det bara sjunker... Foto:PS Alla vinnarna... Foto:PS /OG

19 Rörtången, nord Hej gubbar, Idag, äntligen 2 jättebra flyg från rörtången Nord!!! Kom ca. 13,30, N-NV 7 m/s stod & daskade mig i ansiktet, en härlig känsla ;) Klättrade snabbt ner i selen & drog upp glidarn, för att sekunden senare lite snopet konstatera att den dök ner framför mig :( I en jävla fart! Hmmm, dax att kolla cellerna lite diskret kanske... OK, nytt bättre försök. & iväg. Typiskt katapult start igen men med bättre resultat. & denna gång med endast en skalad stamlina & en kort bromslina helt av. Ja va fan, i luften är jag ju iallafall. Åh vad fint, men efter att harvat ca m över starten i ca. 20 min börjar man undra om detta är samma ställe som drakflygarna vissa dagar skruvar upp ca, 2000 m... När man pratar om trollen, här kom en sådan konkandes. Samma kille som plockades ner av polishelikopter för ett antal år sedan. (flög från Agnesberg till Jönköping, fler än en gång) I samma stund kom blåsan, svisch å svuch 240 m ö havet... Fram på kanten för nu blåsa... Jaså inte det, provar öster om... nähä inte här heller. Oj vad 240 meter bara försvann & nu har jag landat:( Packa & upp igen, det ser ju så bra ut. Väl uppe är Taxi Bengt på en egen, ny startplats & draken nästan riggad. Lite kallprat om ditt & datt så dyker Johan A. upp. Hej & hejdå nu flyger vi. Tyvärr har vinden nu veknat något. Nu harvar vi allihopa & topless får givetvis landa förts ;) Bengt & jag topplandar. Johan står som ett betongfundament i ingen vind alls & stirrar ut över havet, muttrandes om att sjöbris på G. Agnesberg. Foto Johnny Bergholtz. 30 min. senare. V-NV 4-5. Dax igen denna gången lite annorlunda flygrutt Vi startar på Rört. Nord & skråar bort mot V-NV stenbrotten i motvind. & det gick fint för oss alla. Givetvis efter att jag & Omega 4 visat vägen ;) Väl framme var det bra, mycket bra. Kommer snabbt rätt in i en blåsa för att sedan följa med den upp till 210 m ö havet :))) Tyvärr skall farsan på Star Wars & vill bli avlöst från jobbet 17,30 så jag får lämna mina vänner, för en kort arbetseftermiddag ;) Hmmm, var skall jag landa nu då?! Bilen är ju på R.Nord... Stranden är inte att tänka på tiden har nästanrunnit ut. Får prova Nord starten lite som ligger lite i lä från sidan, typ!?!? Puh, det gick bra! Vilken dag, alltså. lite mer än en timme i luften med fina inslag av termik & vindriktningar, kul. Japp, nu går jag hem fast först stämplar jag in/ut lite övertid ;) //Johnny Bergholtz 19

20 Föreningsbrev RETURADRESS Västra Skärmflyg Klubben, Box 4022, Mölndal VM-99 som Anette såg det... Foto: Anette Gårdhagen Aktivitetskalendern Nu är det inte många aktiviteter kvar på året. Vi samlas ju som vanligt sista torsdagen i varje månad på någrot trevligt ställe i Göteborg. Håll koll på vår hemsida och eller aktivitetstelefon för uppgift om vad det är för ställe som gäller. Nödskärmskastning En aktivitet som vi genomförde i våras och som blev mycket omtyckt var nödskärmskastning. Vi kommer därför att köra en repris på denna aktivitet. Lördagen den 2 oktober klockan är du välkommen till Slottsbergsskolans gymnastiksal, Munspelsgatan i VF. Meteorologisminarie Vi kommer också att ha ett meteorologiseminarie torsdagen den 4 november, klockan Alla äv välkomna. Vi kommer att hålla till på Göteborgs Tekniska Institut, Karl Gustavsgatan 5, i Göteborg. Efteråt går vi ut eftersom det är sista torsdagen i månaden. Kul va? Mer information kan du få på vår hemsida eller vår aktivitetstelefon. //PS Säljes Paratech P60, kg hook in. Klassning: Performance. 7500:- Ring Oskar