Kalla krigets Försvarsanläggningar Kulturarv, turistmål och upplevelserum. Exemplen Aspö och Hemsö.

Transkript

1 Kalla krigets Försvarsanläggningar Kulturarv, turistmål och upplevelserum. Exemplen Aspö och Hemsö. Fil. dr Per Strömberg, postdoktor vid Handelshøyskolen BI Kristiansand Inledning Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning förändrade det försvarspolitiska läget i Sverige under 1990-talet. Det svenska försvaret förutsätter idag snarare ett stort mått av oförutsägbarhet och rörlighet. Denna strukturomvandling från invasionsförsvar till insatsförsvar har därför gjort de fasta försvarsanläggningar överflödiga. Samtidigt är försvarsanläggningarna historiska monument och en viktig nyckel till förståelsen av samhällsutvecklingen under 1900-talet. De är en del av vårt moderna kulturarv på samma sätt som hur fabriksindustrier har upptäckts och omdefinierats som kulturarv. Den stora frågan i nuläget är vad försvaret och statlig förvaltning ska göra med denna mångfald av försvarsanläggningar låta dem förfalla, eller bevara och återanvända dem, och i så fall, till vilka ändamål och för vilka syften? Denna rapport syftar till att belysa, formulera och analysera problemställningar kring bevarandet, levandegörandet och det kreativa återbruket av kalla krigets försvarsanläggningar utifrån två fallstudier, Hemsö fästning utanför Härnösand, och Aspö utanför Karlskrona. Försvarsbefästningarna är goda exempel på det svenska kustartilleriets utveckling under det kalla kriget men också på utvecklingen efter nedläggelsen på 1990-talet. Målet med rapporten är också att ge konkreta förslag på hur anläggningarna kan bli en tillgång för turistnäringen som att öppna upp en dialog mellan turistnäring, intresseorganisationer och kulturarvsinstitutioner. Omställningsprocesser Borgar och fästningar har alltid varit turistmagneter och lokomotiv för den lokala turistnäringen. Nittonhundratalets försvarsanläggningar är ett spännande och kunskapsmässigt tillskott till kulturarvsturismen. Det gryende intresset för kalla krigets försvarsanläggningar har stora likheter med intresset för industrisamhällets kulturarv på senare år. Det post-industriella samhället existerar sida vid sida med ett post-militärt landskap som båda är ett resultat av omvälvande strukturomvandlingar och rationaliseringar. Konsekvensen är en mångfald av uttjänta och övertaliga anläggningar. Tider av modernisering och snabba strukturella omställningar i samhället föder ofta upplevelser av förlust och behov av att frysa sakernas tillstånd. Minnesarbetet blir en viktig del i denna mentala omställningsprocess. Industrier blir till museer på liknande sätt som de utrangerade försvarsanläggningar tas om hand och bevaras. Omställningsprocessen från försvarsanläggning till kulturarv har föregåtts av en långdragen förhandling om urval, ansvar och kostnader mellan statliga institutioner såsom Fortverket, SFV och Riksantikvarieämbetet å ena sidan, regionala kulturarvsinstitutioner och lokala initiativ å den andra. Hemsö fästning har kommit avsevärt Ett forskningsprojekt finansierat av Stiftelsen för kunskapsfrämjande inom turism 1

2 längre i denna försvarsmuseernas evolutionsprocess än försvarsanläggningarna på Aspö tack vare en tidig och alert mobilisering av lokala krafter i Härnösand. Men det existerar även andra användningsområden för kulturarvet än museer. Det finns exempel på hur utrangerade försvarsanläggningar har blivit föremål för kreativt återbruk inom den brett definierade upplevelseindustrin. På Gotland har Fårösunds fästning från 1880-talet omvandlats till designhotell medan den insprängda försvarsanläggningen Hemsö fästning utanför Härnösand har använts som scenografi åt krigsrollspel med över tusen deltagare. De är radikala upplevelserum som utmanar de traditionella synsätten på hur kulturhistoria kan förmedlas och hur turistattraktioner utvecklas. Frågan är hur långt man kan gå i återbruket utan att kulturarvet banaliseras eller formulerat i motsatta termer vilka faktorer begränsar ett kreativt återbruk som gagnar upplevelsenäringarna? Tillväxtvärden och destinationsutveckling En komparativ analys mellan Hemsö fästning och aspöanläggningarna visar att de båda har potential att bli en destination genom sin geografiska begränsning och befintliga attraktioner och faciliteter. Hemsö fästning är en utpräglad primärattraktion på ön. Här finns egentligen inte några andra utvecklade attraktioner, medan Aspö kan bjuda på fler attraktioner. Ur attraktionssynpunkt är Hemsö fästning som enskild attraktion både större och mer spektakulärt än de mindre moderna försvarsanläggningarna på Aspö. Den är en unik primärattraktion som kan erbjuda ett stort upplevelsevärde om den presenteras, förpackas och marknadsförs på rätt sätt. Aspö är än så länge en mer komplett destination och har bättre förutsättningar att ta emot turister än Hemsön tack vare utvecklad service och andra stödjande tjänster. På Aspö har man också lagt till rätta för cykelturism och skapat en cykelslinga som knyter ihop befästningsparken på ett bra sätt. Men för att aspöanläggningarna ska komma till rätta som attraktioner krävs en revidering och utveckling av cykelkonceptet där tillfartsvägarna förbättras, cykelkartorna uppdateras och konceptet packas in som en attraktion, t.ex. picknick- och övernattningspaket eller i kombination med mobilguidningstjänsten som man utarbetade i ett tidigare skede. Vad finns det då för alternativa aktiviteter som är förenliga med aspöanläggningarna och Hemsö fästning? Spektakulära boendeformer har blivit en genre för sig, vilket Icehotel i Jukkasjärvi är ett gott exempel på. Det som omedelbart kommer på tal är logi i de gamla bergrummen. De finns möjligheter både på Hemsö fästning och i aspöanläggningarna, men de begränsas i hög grad av brand- och säkerhetsbestämmelser. De kanske bästa idéerna för Hemsön som destination kommer emellertid från den nyligen hemvändande entreprenören Christer Sefbom som driver restaurang Örnnästet. Han ser en stor potential i fästningens omgivning. Storråbergets kuperade närmiljö skulle passa utmärkt för bouldering. Sefbom nämner även en annan aktivitet som har god utvecklingspotential, nämligen dykning. Runt Hemsön finns flera förlista skepp och andra marina lämningar från olika tider som kan lämpa sig bra för dykningsverksamhet. Ett forskningsprojekt finansierat av Stiftelsen för kunskapsfrämjande inom turism 2

3 Berget Event arrangerar världens största airsoftgame evenemeng i härnsösandstrakten varje år. År 2007 hyrde man med blandat resultat Hemsö fästning som kuliss åt krigsrollspelet. För framtida arrangemang på ön skulle dock Berget Event kunna spela en roll om man finner aktiviteter som passar in i respektive verksamheter. De har flera års professionell erfarenhet av att arrangera och ta hand om tusentalet besökare. Det finns sammanfattningsvis flera intressanta möjligheter i och omkring anläggningarna. Men för att goda idéer ska bli till verklighet krävs både drivna entreprenörer och support från offentligt håll. Den i min mening svåraste balansakten är hur attraktionsutvecklingen bäst sker i relation till säkerhets- och skyddsbestämmelserna för kulturarvet att utvecklingen sker utan att kulturarvet mister sitt autenticitetsvärde men att bestämmelserna inte heller hämmar kreativa idéer. Vem har då kraft att driva destinationsutvecklingen? SFV har spelat en viktig roll i båda fallen men det ligger inte deras uppgift att driva verksamheten, bara skapa goda förutsättningar för att göra det. I Hemsöns fall har Statens maritima museer skjutit till medel som möjliggjort länsmuseet Murbergets deltagande i processen. Murberget å sin sida har inga ambitioner att utveckla verksamheten kommersiellt, vilket inte ligger i deras uppdrag. De ser sig snarast som kulturella innehållsproducenter än som destinations- och attraktionsutvecklare. Härnösands kommun ser sig i bästa fall som en sparringpartner. Karlskrona kommuns intresse för aspöanläggningarna är närmast obefintligt medan Härnösand har visat ett större intresse för att utveckla området, om de lokala aktörerna så vill. Kvar finns eldsjälarna och de lokala entreprenörerna vilka är relativt få. Hur har de resurser till att driva destinationsutvecklingen vilken fram till nu i hög grad skett på ideell basis? Jag ser två lösningar, antingen att intressenterna bildar en ekonomisk intresseförening för destinationsutvecklingen och/eller att en av entreprenörerna får ett överordnat ansvar eller mandat att strukturera destinationsarbetet med utgångspunkt i primärattraktionen, försvarsanläggningarna. Upplevelsevärden och dramaturgiska förmedlingskoncept Hemsö fästning har kommit längst i kulturarvsprocessen. Från och med 2009 har länsmuseet blivit huvudman för den publika verksamheten. Tillsammans med en konsult har man utvecklat ett nytt förmedlingskoncept med s.k. svarta lådor som ska göra det möjligt att gå fritt i anläggningen. Min starkaste invändning och huvudargument mot det nya förmedlingskonceptet är emellertid att man har låtit museifunktionen dominera över bruksidentiteten hos den nedlagda fästningen. De pedagogiska hjälpmedel och skyddsanordningar som man har installerat i anläggningen drar ned intrycket av anläggningens kulturhistoria. Skyltar, plexiglas, grindar och de svarta lådorna förminskar upplevelsen av autenticitet. Det är som att sätta in aluminiumdörrar i en femtiotalsbiograf, för att använda en analogi. I Hemsö fästning möts flera förmedlingspraktiker där friluftsmuseet som idé har transponerats till ett bergrum i kombination med filmvisning och knapptryckarfunktioner. På vilket sätt kan museifunktionen på Hemsö fästning förbättras på ett sätt så att innehåll och upplevelse går hand i hand med vad som är praktiskt genomförbart? Ett forskningsprojekt finansierat av Stiftelsen för kunskapsfrämjande inom turism 3

4 För det första borde den frigående guidefunktionen återinföras med motiveringen att den kan ge den mest personliga introduktionen till anläggningen. Det andra förslaget gäller vilken dramaturgisk förmedlingsprincip man ska utgå från. Principen att presentera miljön som om den vore övergiven sista dagen då Hemsö fästning var i drift är ett bra alternativ till hur man vanligtvis presenterar museisamlingar. Men detta sker bäst under en guidad tur. Gruppen leds genom miljön som av sin egen tyngd klarar av att skapa suggestiva bilder och föreställningar om vad som en gång föregick nere i underjorden. Detta kan vara mer effektfullt än att använda utställningsdockor och ljud- och ljusinstallationer: ett par övergivna militärkängor kan vara mer illustrativt och levande än en skyltdocka i m59-uniform. Men man behöver inte alltid gå till de mest spektakulära lösningar för att nå dit. Man kan stimulera potentiella besökares nyfikenhet genom relativt enkel dramaturgi. Hemliga rum är ett utmärkt exempel på detta. Ett annat exempel är antikvarien Anders Stjärnbergs stadsvandringar på tak som har rönt en hel del uppmärksamhet. Det kräver egentligen inga större insatser än att ha förmågan att skapa en intressant dramaturgisk kontext för aktiviteterna. Det är egentligen fantasin som sätter gränserna för vad som är möjligt: Hemliga rum, Bunker Exploration, Bunkerologi, Övergivna rum, Bakom avspärrningarna, Bunkersafari, etc. Symbolvärden och människovärden Det finns ett spektrum av olika sociala och kulturella spänningar kopplade till utvecklingsprojekten om det kalla krigets försvarsanläggningar: mellan amatörism och professionalism, mellan akademiker och icke-akademiker, men också mellan lokalbefolkning och personer utifrån kommande. Initiativet för bevarande av kalla krigets försvarsanläggningar kommer inte sällan från lokalt håll och från personer inifrån den tidigare organisationen och verksamheten. Lokal förankring och samarbete med lokala intresseföreningar har visat sig vara en väsentlig framgångsfaktor i kulturarvsprocessen visar SFV:s erfarenheter. Det finns en risk för åsiktskollisioner och konflikter när kulturarvsinstitutioner i sina statliga uppdrag kommer in i kulturarvsprocessen utifrån (som ibland kan uppfattas som ovanifrån) med regelverk och andra meningar på hur den kulturhistoriska förmedlingen och organiseringen borde skötas fortsättningsvis. Å andra sidan kan det motsatta passivitet från kulturarvsinstitutioner och kommun innebära en lika stor frustration för lokala krafter då beslutande organ prioriterar bort kalla krigets kulturarv och ingenting händer. Sist och slutligen handlar anläggningarna om människovärde, dvs. de samlade personliga erfarenheterna av att ha arbetat i anläggningarna och de kollektiva erfarenheterna av symbolvärdet av anläggningarna. Anläggningarna har potential att berätta om den sociala och kulturella kontext som de uppstod och om det psykologiska behovet av trygghet hos medborgarna som anläggningarna i all sin hemlighet och osynlighet tillgodosåg. Men anläggningarna handlar också om ett annat människovärde som är knutet till nuet. Anläggningen fyller lika mycket en funktion idag för de människor som har levt och tjänstgjort i dessa anläggningar och de människor som strävar efter att bevara minnet av dem. Etnologiprofessorn Birgitta Svensson har identifierat en fyra värden i kulturarvsprocessen: tillväxtvärde, upplevelsevärde, symbolvärde och människovärde. Går det verkligen att förena dessa värden inom ramen för det Ett forskningsprojekt finansierat av Stiftelsen för kunskapsfrämjande inom turism 4

5 militärhistoriska kulturarvet? Det är möjligt. Men det förutsätter ett kontinuerligt utbyte av erfarenheter mellan intressenterna en dialog mellan antikvarien, turisten, entreprenören, eldsjälen och samhällsplaneraren som skapar insikt om de olika behov och mål som existerar i kulturarvsprocessen. Inledningsvis ställdes frågan hur långt man egentligen kan gå i återbruket utan att kulturarvet banaliseras och vilka faktorer som begränsar ett kreativt återbruk som gagnar upplevelsenäringarna. Svaret ligger som i många andra sammanhang mitt emellan. Idealet för alla parter i kulturarvsprocessen vore en avvägd balansakt mellan de fyra olika värdena: att balansera och växla mellan entreprenöriell lönsamhet och kulturell minnespolitik i samhällets tjänst, mellan kommersialisering och kulturell integritet, mellan det extraordinära och vardagliga, mellan konceptuell raffinering och genuin enkelhet, mellan fantasifull och sansad kreativitet, mellan överraskning och igenkänning, mellan spektakularitet och återhållsamhet, mellan fokusering och kombination, mellan det individuella och det allmänna. Ett forskningsprojekt finansierat av Stiftelsen för kunskapsfrämjande inom turism 5