Bitidningen. Tema: Honung Livselixir, flytande, njutningsmedel. Jordbruksverkets pollineringsprojekt Odla drottningar!

Transkript

1 Nr 6 Juni 2009 Bitidningen Tema: Honung Livselixir, flytande, njutningsmedel Jordbruksverkets pollineringsprojekt Odla drottningar! Nosema ceranae Bitidningen

2 Buckfastdrottningar efter testade och stambokförda mödrar. Var ute i god tid för beställning. Info och priser på Egon Andersson tfn Buckfastdrottningar från Sörmlandskusten Vänliga, svärmtröga och produktiva mödrar. Odlade efter kalkyngel- och nosemafria drottningar med full utrensning. Friparade på rasparningsplats. Från i huvudsak slutet av juli, 325kr Oparade drottningar från juni 100 kr Beställ i god tid för säker leverans! Moms och exp. avgift tillkommer. Thomas Rafstedt (KRAV) , infra.kart@swipnet.se RAMLIST LN, Norsk, o Svea OB 3:50, Borrad 4:00. Hoffman, LN 4:50, Langstroth 4:75 Tillverkning av alla förekommande biramar. Frakt tillkommer. Tel 0223/13180 Vi behöver mer honung! Vi tar emot orörd, grovsilad honung året om. Betalning efter leverans. Bra priser. Ring angående kärl, frakter och priser. Mats Karlsson , Göran Sundström Bitidningen

3 Framtiden är vår Vår framtid! Ledaren Jonny Ulvtorp Ordförande Framtiden talar för biodlingen, ett flertal positiva trender i samhället pekar på detta. Konsumenter efterfrågar närproducerat. Det finns opinioner mot transport av livsmedel över långa distanser och biodlarna har stora möjligheter att delta i dessa utmaningar. För att lyckas krävs att SBR:s medlemmar sätts i fokus och att SBR agerar utifrån medlemmens behov. En organisations styrka är dess medlemmars tillfredsställelse med organisationen, samt att organisationen förvaltar sitt uppdrag och ekonomi på ett för medlemmen tillfredsställande sätt. Styrelsen för SBR kommer att sätta medlemsnyttan och förbundets ekonomi i fokus. Vid Riksförbundsmötet i Mjölby valdes nya företrädare på flera poster. Till styrelsen valdes det in 3 nya medlemmar samt en ny ordförande. Samtidigt tillsätter SBR också en ny förbundssekreterare. När det byts så många företrädare i en styrelse finns det olika funderingar: Med så många nya medlemmar i styrelsen kommer många nya tankar in i styrelsearbetet! Kommer styrelsen att klara sin uppgift med så många nya medlemmar? Nya medlemmar i styrelsen ställer de frågor som förmodligen annars inte skulle ha blivit ställda! Går SBR i takt med sina medlemmar? Till dessa funderingar får styrelsen också lägga till följande verklighet, att SBR under det gångna verksamhetsåret gjorde ett negativt rörelseresultat som inte kan anses som acceptabelt. Med dessa noteringar i minnet kommer styrelsen att prioritera följande insatser. Utvärdera årets budget och kostnadsstruktur så att det inte blir ett nytt underskott för innevarande verksamhetsår. Sätta medlemmen i fokus och verka för en ökad information och kompetenshöjning till medlemmarna om biodlingsfrågor. Det är min övertygelse att den valda styrelsen kommer att klara av sina arbetsuppgifter på ett framgångsrikt sätt. Vår personal på kansliets kommer också att bidra med sina erfarenheter vilket kommer att bli ett gott stöd till styrelsens uppdrag. Framtiden år vår. Biodlingen har många positiva utmaningar de närmaste åren. De utmaningar som vi gemensamt har att möta är konsumenternas önskemål om närproducerade produkter som honung. Det ökade behovet av pollinering av grödor och naturen i stort kommer att ge bidrag till den biologiska mångfalden. Skall vi bli framgångsrika i detta arbete krävs det att vi tar del av de möjligheter till extern finansiering som står till buds. Vår framtid. Framtiden kommer att bygga på ett gott samarbete mellan biodlare på samtliga nivåer. Alla är vi beroende av varandra. Till dessa insatser måste vi knyta ett gott samarbete med de myndigheter och organisationer där vi tillsammans utvecklar biodlingen. Utan bin kommer den biologiska mångfalden att minska med alla negativa konsekvenser som följer på det. Med förhoppning om att samtliga biodlare får en god skörd och att personalen på kansliet får en skön och välbehövlig semester, ser jag fram emot höstens utmaningar och samarbete inom styrelsen. Årgång 108 Redaktion: Bäckaskog 663, Hallsberg Redaktör: Erik Österlund Telefon: , E-post: erik.osterlund.sbr@biodlarna.org Bitidningen utges i 12 nummer årligen varav tre nr är dubbelnummer. Tidningen utkommer strax före aktuell månad. Material- och annonsinformation: Sid Manusstopp den första i månaden, knappt en månad före utgiv nings dagen. Tryck: VTT Grafiska, Vimmerby Trycks på miljövänligt papper. ISSN Bitidningen Ansvarig utgivare: Förbundsordförande Jonny Ulvtorp, Stenabyvägen 11, Listerby. Telefon: , Epost: jonny.ulvtorp.sbr@biodlarna.org Sveriges Biodlares Riksförbund är en politiskt, religiöst och etniskt obunden ideell organisation, som bygger på principen om frivilligt, individuellt medlemskap. SBR ska arbeta för att utveckla svensk biodling som näring och meningsfull fritidssysselsättning, numerärt, fackligt, socialt och innehållsmässigt. Förbundsexpedition: Trumpetarevägen 5, Mantorp. Telefon: se telefonlista på sidan 39. Fax: Plusgiro: Bankgiro: E-post: sbr@biodlarna.org Adressändringar meddelas till förbundsexpeditionen. Öppet: Mån-tors Fre Webbplats: Ett år gamla bitidningar läggs ut på hemsidan 3

4 I detta nummer JUNI 2009 Bidrag till avelsarbete 5 Nu odlar vi bin 6 Honung livselixir 13 Flytande honung 14 Smaksatt houng 15 Honung i försommarlunch 16 På jakt efter alla biarter 17 Nosema Ceranae är annorlunda 20 Binas pollineringsnytta för odlare 22 Omvälvande riksförbundsmöte 24 Nya avelskommittén satsar framåt 26 SBR-quinnor engagerar sig 27 Från HF, leveransavtal och nyheter 28 Samlastningsplatser för honung 34 Almanackan 36 Vi minns 37 Marknaden 38 Nästa nummer (7/8-09 juli/aug-nr) utkommer i slutet av juni. Manusstopp: 1 juni. Numret därpå (9-09) i slutet av aug. Manusstopp: 1 aug 6 14 Omslagsbilden: Bina i Asien har också mjölksyrabakterier som är med och påverkar hur honungen blir. Foto: Tobias Olofsson. 20 i:et på omslaget påminner om att drottningen märkes grön i år. 4 Bitidningen

5 JAnne Mårtensson SBR:s Avelskommitté Drottningodling/Avel Drottningen märks grön 2009 Bidrag till uppstart av bruksparningsplats 2009 Avelskommittén har också fått möjlighet att subventionera upprättande av bruksparningsplatser. Målet är att öka tillgängligheten på bra parningsmöjligheter för bin i landet. Det ger därmed fler medlemmar möjlighet att arbeta med lättskötta bin och indirekt sprida en positiv bild av bin och biodling. Föreningar, drottningodlingsklubbar, distrikt, befintliga parningsplatser etc kan ges stöd. Ersättning kan ges för direkta driftskostnader t ex hyra av drönarsamhällen, materialkostnader, hyror/arrende etc. Max 3 tkr kan beviljas per parningsplats. Bidragsansökan skall innehålla: en kort beskrivning av parningsplatsens verksamhet kopior på betalda fakturor/räkningar kontonummer för insättning av ersättningen Ansökan måste vara oss tillhanda senast den 15 augusti Adress: SBR:s Avelskommitté, Trumpetarevägen 5, Mantorp Välkomna med era ansökningar. SBR:s Avelskommitté Bidrag till inköp av avelsdrottning 2009 Avelskommittén har i år fått möjlighet att subventionera inköp av avelsdrottningar åt föreningar som bedriver drottningodling i sin föreningsbigård. Målet är att öka spridningen och användningen av väldokumenterat avelsmaterial bland landets biodlare. Avelskommittén hoppas att detta skall stimulera fler föreningar att bedriva drottningodling till medlemmarnas glädje och nytta. Bidrag beviljas med 300 kr för inköp av en avelsdrottning per förening. Medlen räcker därmed till de första 48 ansökningarna. Den inköpta drottningen skall vara dotter till antingen: en drottning testad i Svensk Biavels testprogram eller en drottning med en officiellt dokumenterad stamtavla hos t ex en avelsförening. Bidragsansökan skall innehålla: stamtavla för drottningen kopia på betald faktura/räkning kontonummer för insättning av ersättningen Ansökan måste vara oss tillhanda senast den 15 augusti Adress: SBR:s Avelskommitté, Trumpetarevägen 5, Mantorp Välkomna med era ansökningar. SBR:s Avelskommitté Bitidningen

6 I bigården Nu odlar vi bin Juni är den månad då vi kan göra skäl för benämningen biodlare. Det är nu vi skall ha kontroll på varroatrycket i samhällena. Det är nu vi skall göra avläggare för eget eller andras behov. Det är nu vi skall försöka förhindra att svärmstämningen infinner sig. Det är också i denna månad som drottningodling bör påbörjas. Jag är numera 64 år och har kallat mig för biodlare sen Jag bor i Långared, en by utanför Alingsås. Här har jag också min bigård som normalt omfattar 7-10 samhällen. Området kan betraktas som skogsbygd. Min förening, där jag är ordförande, är Alingsåstraktens Bf, med ett sjuttiotal medlemmar. Curt Augustsson Alingsås För de flesta av oss är det varroakvalstret som avgör om vi har bin eller inte. För min egen del är det oxalsyra på hösten och drönarutskärning på våren/försommaren som gäller. Det är uppenbart att det inte räcker att förlita sig på oxalsyra på hösten som enda behandling. Kontroll av kvalstermängden gör man i mitten till slutet av juni genom att räkna det dagliga nedfallet. Bäst är naturligtvis om nedfallsuppsamlingen motsvarar hela samhällets yta. Om det faller fler än 5 kvalster per dag måste man vara beredd att göra en behandling redan i början av augusti, om man vill vara hyfsat säker på att samhället skall klara vintern. om vilka hemskheter bisvärmar ställt till med. Bland det värsta jag hört, var när en svärm gått ner genom en sotig skorstenspipa och kommit in i lägenheten. Ni kan säkert föreställa er hur det sett ut när tusentals sotiga bin förvirrat flugit omkring på tapeter, gardiner, vita tak osv. Jag tycker att det borde vara en självklarhet för varje biodlare, att göra vad som är möjligt för att hindra bisvärmar att flyga iväg från bigården. Man kan inte ge sig i strid med binas natur, där svärmningsinstinkten är en förutsättning för fortlevnad, men det finns ändå mycket biodlaren kan göra. Svärmningen Näst varroan är det svärmningen som skapar det största ekonomiska avbräcket för biodlaren. Här kan dock en del insatser göra susen. Låt oss se på vad som kan och bör göras. Binas sätt att bilda nya samhällen är ju genom svärmningen. Hur det går till, beskrev jag i majartikeln. Men, bisvärmar kan ställa till med mycket elände för oss människor, särskilt när de söker bostad i skorstenar och liknande ställen i våra hus. Det finns många berättelser Det räcker inte med oxalsyra i varroabekämpningen. Skär täckt drönaryngel också. Jag använder en tredelad ram i kanten av yngelklotet och skär den täckta delen så länge det är meningsfullt. 6 Bitidningen

7 I balans Att skapa en bra miljö för samhället är mycket viktigt när det gäller att undertrycka behovet av svärmning. Vad är då en bra miljö för ett bisamhälle? En bra miljö är det samma som ett samhälle i balans, där drottningen lägger ägg obehindrat, där det finns lagom många ambin som matar larverna, där det finns plats och möjlighet för byggbina att tillverka lagringsceller när det är nektardrag, och där det är lätt för bina att hålla rätt temperatur och luftfuktighet. Sysslolöshet är en betydande faktor för utlösning av svärmningsbehovet. Om drottningens utrymme för äggläggning är mindre än hennes kapacitet, måste hon dra ner på aktiviteten. Då kommer samhället så småningom till ett läge då antalet ambin är för stort i förhållande till det antal larver som skall matas. De sysslolösa ambina ger samhället signaler om obalans. Likadant är det om inte byggbina får användning för de vaxfjäll som utsöndras under nektardraget. De här faktorerna kan biodlaren lätt ordna med, genom att ge bina ordentligt med plats i god tid. Det är avgjort bättre med för många ramar i yngelrummet, än för få. På samma sätt är det med skattlådorna, väntar man med att sätta på en ny till dess att sista ramen är fylld, ja då kan svärmbehovet redan infunnit sig. Vissa samhällen kan komma i svärmstämning trots alla trivselbefrämjande åtgärder. Inte sällan beror det på att drottningens feromonproduktion avtagit på grund av ålder eller av annan orsak. Samhällen med unga drottningar svärmar sällan. Genom att byta ut drottningen efter två säsonger, minskar man risken för svärmning högst påtagligt. För att veta om samhället är på väg att svärma, måste man öppna det och kontrollera i yngelrummet om det finns drottningceller eller ej. Under svärmningstiden gör man en kontroll i veckan. När bina bestämt sig Vad gör man då när man upptäcker att bina bestämt sig för att svärma? Har man ett samhälle som har förberett sig att svärma kan man göra på följande vis: Flytta samhället åt sidan och sätt en ny botten på den gamla platsen. Sätt ett tomt yngelrum på den nya botten. Leta reda på drottningen och häng den ramen hon går på i det nya yngelrummet. Inga Bitidningen Avla bin och odla drottningar. En odlingsram med täckta viseceller. Foto: Bo Lundberg. viseceller får finnas på denna ram. Häng dit en ram med täckt yngel, (om det inte var en sådan drottningen gick på), foderkakor och tomkakor så att lådan blir full. Avläggaren som nu står vid sidan om skall ha viseceller, resten av yngelkakorna foder och vatten. Efter 2 dagar tar du bort yngelkakan som den gamla drottningen fick och hänger den i avläggaren. Nu har du två samhällen och svärmlusten är borta. Många biodlare kvider för detta arbete, särskilt om det finns flera tunga skattlådor som skall lyftas av och på. Yrkesbiodlare med flera hundra samhällen kan som alla förstår inte klara en sådan arbetsbörda. En metod att ha kontroll över svärmarna, är att hindra drottningen att följa svärmen. När man byter drottning i ett samhälle, ser man till att dels märka henne med en färgprick på mellankroppens ryggsköld, dels att vingklippa henne. Vingklippning innebär att högst två tredjedelar av vänster eller höger vingpar klipps av. Det man vunnit med dessa två åtgärder är att det är lätt att hitta drottningen i yngelrummet och att man gjort henne oförmögen att flyga. Om samhället svärmar, faller drottningen till marken och svärmen återvänder till kupan. Är man hemma vid tillfället, kan man hitta drottningen på marken och göra en avläggare, dvs ett nytt samhälle. Vill man inte utöka sin bigård, kan man förena avläggaren med ett samhälle som behöver förstärkning. Ett annat mycket använt sätt för att hindra svärmar att flyga bort, är att lägga ett spärrgaller under yngelrummet. Drottningen kan naturligtvis inte följa med om bina går ut i svärm, vilket betyder att svärmbina återkommer efter en stund. Metoden förutsätter, för att vara lättanvänd, en specialbyggd botten där man utifrån kan reglera om bina skall gå genom spärrgallret eller ej för att komma ut. Man kan emellertid inte spärra samhället och sedan glömma bort det. En nyfödd drottning dräper som regel den gamla, och därför måste man öppna så att den nya kan komma ut och para sig. Likaså måste man släppa ut drönarna som inte heller kommer igenom spärrgallret. Avla svärmtröghet Svärmvillighet ligger delvis i arvet. Man kan alltså avla bin som sällan kommer i svärmstämning. Antingen köper man drottningar från drottningodlare med svärmtröga stammar, eller så odlar man själv från de egna bina som visar minst intresse för att bygga drottningceller. Om man tycker att ens eget material är allt för dåligt, kan det vara en god idé att hämta från annat håll. En kakbit med nyckläckta larver är lätt att transportera, för att inte tala om larver från 7

8 Några olika omlarvningsnålar. I mitten en s k kinesisk som skjuter under larven med den böjliga spetsen och sedan trycker av larven i cellkoppen. en Jenterram. Ännu trevligare är att hämta kläckfärdiga drottningceller från föreningens bigård. Detta kan på lite sikt ge en förbättring hos många medlemmar, under förutsättning att föreningen kan hålla sig med bra avelsdrottningar. Att odla drottningar själv är en mycket intressant del av biodlingen. En förutsättning för att behålla en eller flera bra stammar inom ett område är att biodlarna där kommit överens om att hålla samma biras. Ungdrottningen flyger ganska långt från hemkupan för att para sig, och drönarnas gener har naturligtvis stor betydelse för egenskaperna hos de arbetsbin som senare blir resultatet av parningen. Drönaren är ju född ur ett obefruktat ägg och för sålunda sin mors och sina morföräldrars arvsmassa vidare. Jag har kombinerat Jenteroch NC-systemen. Då kan jag också samarbeta lättare med andra som oftast använder NC-systemet om de larvar om på vanligt sätt. Odla drottningar Vad är det man måste veta för att syssla med drottningodling? Med drottningodling menas att biodlaren förmår bina att dra upp en eller flera drottningar från material som valts ut för detta. När man läser vissa böcker i ämnet, verkar det vara mycket svårt, men om det verkligen är på det viset skall vi snart se. Lite material behöver man köpa av biredskapsfirmorna. Det finns två system för drottningodling i lite större skala, nämligen Jenter Drottningodlingsset och NC-kassetten. Bägge systemen har sina fördelar. Jag har dragit nytta av detta och använder en kombination av bägge systemen. Nu skall genast sägas att jag inte odlar i stor skala, men utrustningen är bra ändå. Om man använder NC cellproppshållare och skär av toppen på denna så att den blir så att säga ihålig, då kan man även använda Jenters cellkopp+cellkoppsbotten. Vitsen med detta är att jag enkelt kan ta tillvara larver från andra biodlare oavsett vilket system dom använder. Man behöver också en odlingsram. Den gör man själv av 10 x 10 mm ramlist. Måtten är samma som för ditt normala rammått. Avståndsstift behövs inte. Sätt in en eller två tvärlister på vilka cellproppshållarna sätts fast. Skall man odla efter eget material bör man lära sig att flytta en nästan nykläckt larv från sin vaxcell till odlingscellen. Detta kallas omlarvning. Ägget kläcks ca 77 timmar efter det är lagt. Då är larven ungefär lika stor som ett kommatecken i denna text. Normalt arbetar man med larver som är runt 1,5 dagar gamla. Verktyget man be- Här har en traditionell omlarvingsnål lyft upp en lagom stor larv. För små är svåra att ta. För stora blir det lite mindre bra kvalitet av på drottningarna. 8 Bitidningen

9 En avläggarlåda gjord för tre vanliga ramar, här tre lågnormalramar. Larven stryks av mot botten på cellkoppen. Den här larven är på gränsen till för liten och ligger för långt upp på nålen för att det ska gå lätt. höver för flyttningen kallas omlarvningsnål. Sådana finns att köpa, men man kan också göra en själv. Till höger på bilden kan du se min som är gjord av en cykeleker. Det är viktigt att spetsen är tunnslipad och lite böjd. Själva arbetet tillgår så att man för in omlarvningsnålen under larven från ryggsidan, lyfter upp den och stryker av den på botten av cellkoppen som man satt i cellkoppshållaren. Larverna är känsliga för uttorkning så därför lägger man ett fuktat hushållspapper över. Den här omlarvingsoperationen gör man strax innan det är dags att sätta till odlingsramen till samhället som skall dra upp drottningarna. Odlingssamhället Man skall ha klart för sig att bin bara drar upp drottningar under tre olika situationer. Dessa är: svärmning, viselöshet och stilla byte. För att lyckas med odlingen måste alltså bina vara eller försättas i någon av dessa stämningar. Vilken man väljer beror lite på hur många drottningar man tänkt sig producera. Principen mesta och bästa möjliga utbyte för minsta möjliga arbete gäller. För den lille biodlaren är det enklast att utnyttja binas förmåga till stilla byte. Detta gör man i ett viseriktigt samhälle där en del av bina fås att tro att drottningen sjunger på sista versen. Tillvägagångssättet är följande: Välj ut ett samhälle som har minst åtta välfyllda yngelramar och en halvfull skattlåda på spärrgaller. Samhället skall Bitidningen inte ha några påbörjade viseceller. Plocka ur tre ramar med yngel i alla åldrar (inte för mycket ägg) och häng dom mitt i skattlådan. Yngelramarna skall ha minst en kvadratdecimeter pollen tillsammans. Om inte måste en pollenram flyttas upp också. Häng ner de överblivna ramarna från skattlådan i yngelrummet. Ta med lite honung. Låt nu det hela stå i tre dagar. Öppna och dra isär två av yngelramarna. Vänta tre timmar. Under denna tid gör du omlarvningen. Sätt ner odlingsramen i öppningen. Får den inte plats så ta bort en honungsram. Efter ett par timmar kan man kolla om bina matat larverna. Ligger dom torrt fortfarande så är något galet och odlingen kan avbrytas. Trolig orsak är att samhället har påbörjade viseceller. Kontrollera på dag fem efter odlingsstarten om cellerna är täckta. Dag sju åtta och nio är cellerna mycket känsliga och får inte röras. Dag elva är det dags att plocka ur cellerna och sätta dom i parningssamhällen. Parningssamhället Om drottningarna skall paras hemma så är det enklast att göra avläggare på det rammått man har i bigården. Skruva fast en botten på en 5-ramars låda. Gör flyghålet knappt en centimeter brett. Häng ner två ramar med krypfärdigt yngel, en ram med honung, en utbyggd ram i vilken du sprutat vatten och en mellanvägg. Skaka ner bin från ytterligare några yngelramar, men se upp så att inte den gamla drottningen följer med. Det här gör man ett par dar före det är dags att flytta drottningcellerna. När det är dags att ge samhället en cell, tar man upp en yngelram och gör en liten intryckning i den. Här trycker man försiktigt fast visecellen. Cellen skall sitta i överkant i mitten och mellan två yngelkakor. Röveriskydd för flustret till parningslådan. Om perioden är dragfattig så finns risk för röveri i parningssamhällena. Jag brukar använda ett litet knep. Jag tar en nätbit med tre millimeters maskor, kröker nedre delen runt ett nio millimeters borr och fäster biten framför flyghålet med ett häftstift. Rövarbina går på doften från flyghålet men kan inte komma in. Bina i parningssamhället har inga problem att ta sig ut och in. När drottningen är omkring en vecka gammal flyger hon ut för att orientera sig. Själva parningsflykten sker som regel någon vecka senare om vädret tillåter. Det behöver vara runt 20 grader varmt. Om man vill kontrollera parningssamhället så gör man det antingen tidigt på morgonen eller på kvällen. Egenskaper för aveln En god avel resulterar förhoppningsvis i sådana bin man vill ha. Man kan inrikta aveln på olika egenskaper. Det kan vara egenskaper som svärmtröghet, samlariver, fromhet, sjukdomsresistens, övervintringsduglighet, färg etc. För den som är intresserad av drottningodling finns det en hel del litteratur i ämnet. Drottningodling för vanligt folk av Ulf Gröhn, och Drottningodling i praktiken av Gunnar Krantz vill jag rekommendera. Böckerna finns att köpa hos SBR. 9

10 Vinn presentkort på 500 kr i Bibutiken! KOMPIS Kompetensutveckling inom svensk biodling KOMPIS-projektet arrangerar under hela 2009 en tips och trix-tävling för att utveckla den svenska biodlingen. Skicka in ditt bidrag senast den 15: e i varje månad tillsammans med bilder, skriftlig beskrivning och ritningar gärna digitalt till: lotta.fabricius@sv.se eller per post till: SBR, Lotta Fabricius, Trumpetarevägen 5, Mantorp Tävlingsteman för: Juni: Vaxsmältning, rengöring av ramar Juli: Förvaring av ramar och biredskap Augusti: Honungsförädling och marknadsföring September: Produktutveckling Oktober: Skydd mot inkräktare i bikupan (möss, talgoxar, getingar m.fl) November: Varroabekämpning December: Vårutveckling Den ojämförligt största sammandragningen av forskare (ca 200), redskapsförsäljare (för Apiexpo-utställningen), biodlare, m.fl. i världen. Ta del av de senaste forskningsrönen inom biodlingsområdet och den tekniska utvecklingen av redskap som används inom biodling/honungshantering samt knyt värdefulla kontakter med biodlare/honungsproducenter i andra länder för att utbyta erfarenheter. Vår bussresa: kr (full buss). Enkelrumstillägg kr. Ingår gör guidning, färjor, vägskatter Tyskland, Frankrike, 2 middagar, frukost alla dagar även på båten. Reservation för ev valutatillägg pga svag krona. Avresa med nattbåten kl 22 från Trelleborg 13 sep. Hemkomst med frukost på båten hemma i Sverige igen 21 sep. Ytterligare information kan du få av Stig Hansson, tel , bistig@tele2.se Clovis Kastberg, tel , ckastberg@mac.com Dr John Kefuss utmanar biodlarvärlden Dr John Kefuss i Toulouse i södra Frankrike, inte långt från Montpellier, platsen för årets Apimondiakongress, inbjuder apimondiabesökare som har vägarna förbi att besöka hans drottningodlingsstation och se hur de selekterar bin för varroamotståndskraft. De slutade behandla alla sina bin helt och hållet mot varroa för mer än 10 år sedan. De betalar 1 cent för varje levande eller död varroa man hittar. De har en happening varje år som de kallar World Varroa Challenge som innehåller just den utmaningen till besökare. Men kan nöja sig med att prata med dem och besöka de vackra och sevärda omgivningarna också. Han lovar att man får sätta upp tält i området om man vill eller skaffa sig en sovplats på någon höskulle. De skall räcka till. Annars finns det nog också andra övernattningsmöjligheter i närheten om man önskar. Han lovar också att man får stanna så länge man vill. Kom och ha trevligt slutar han sitt mail till redaktionen. Hans telefon (33) , jkefussbees@wanadoo.fr Red 12 Bitidningen

11 Honung livselixir och njutningsmedel! Erik Österlund I alla växter cirkulerar vätska, vatten från rötterna och uppåt. I de gröna delarna sker med solens energi en omvandling till koldhydrater, upplagrad solenergi. Utan denna energiomvandling skulle allt liv avstanna. Nektar är växtsaft Kolhydratberikad växtsaft vandrar från det gröna till andra delar av växten, för tillväxt och lagring. Ytterligare kolhydratberikad växtsaft ansamlas i blommornas nektarier där insekter kan hämta sitt livselixir, nektaren. Samtidigt utför de den livsnödvändiga pollinationen av blommorna. Pollen är mat Honungsbina är effektiva pollinatörer och nektarinsamlare. De förädlar nektaren till honung, en nyttig fermenterad produkt, inte bara för bina utan också för t ex oss människor. En viktig del av de nyttiga ämnena i honungen är pollenkorn som följer med nektaren in i kupan. Bina samlar också pollen speciellt och gör s k bibröd av detta, också en fermenterad, jäst, produkt. Apiterapi I många kulturer är honung inte bara ett sötningsmedel utan också ett hälsobringande livsmedel, ja t o m behandlas det som ett närmast medicinskt ämne. Och värdet visar sig i priset. Det finns t o m en medicinsk tradition, apiterapi, i vilken honung ingår, men också andra biprodukter som pollen, propolis, vax och bigift. I apiterapi används också honung utvärtes, bl a för att läka sår. Njutningsmedel Honung är inte bara nyttigt. Det är gott! Honung från olika blommor smakar olika. Klöverhonung och hallonhonung är mild. Bitidningen Efterfrågan ökar och tillgången, ja hur är det med den, minskar den? Kanske honungen i hela landet så småningom kommer upp i samma pris som den från Olaussons Bigård på Tjörn? Lindhonung smakar mynta. Ljunghonung är stark i smaken. I okristalliserat skick, som tixotrop gelé, är den ett njutningsmedel som avnjuts teskedsvis. Bladhonung, dvs växtsaftdroppar som avsöndrats av bladlöss, smakar kola. Flytande honung smakar annorlunda än kristalliserad. Färsk honung har mest aromatiska smakämnen. Allra mest oslungad direkt från kakan. Orörd honung, ofta kristalliserad med stora kristaller, smakar mera och knastrigt annorlunda än väl rörd och smörig. Olika kulturer föredrar olika slags honung. Åldrande Honung som aldrig når höga temperaturer innehåller oftast mest nyttiga ämnen. Det beror på hur länge den lagrats och vilken slags honung det är. Men det är en myt att honung förstörs, i betydelsen blir värdelös, om den värms över 40 grader. All honung åldras, i meningen att de nyttiga ämnena minskar med tiden. Hur mycket beror på temperaturen den har under tidens gång. Åldrandet beror av tid och temperatur, inte bara av temperaturen. Att värma honung till exempelvis 80 grader snabbt och snabbt kyla ner den igen åldrar den obetydligt. Att hålla den vid 40 grader en vecka kan åldra honungen mer. Åldrad honung är inte onyttig, bara lite mindre nyttig. Jag avråder från att smälta eller värma honung i mikrovågsugn. Visserligen ökar inte HMF-halten nämnvärt, men enzymaktiviteten i honungen försvinner. Tappa på burk Har du sparat honung i 20-litershinkar och vill värma den försiktigt och tappa upp den på burk. Använd t ex en värmespiral med termostat som placeras ovanpå honungen och sjunker ner i hinken. Ställ den på 36 grader och låt den stå i varmt rum i 36 timmar så får du mjuk och mer finkristallin honung även om honungen skulle ha i ditt tycke för stora kristaller från början. Häll över honungen i ett tappkärl, tappa upp den på burk och ställ svalt för att den ska ska bli fastare igen. 13

12 Flytande honung/ Nyslungad honung Arne Johansson Flytande honung och nyslungad honung, är det samma sak? Nyslungad honung är alltid flytande men flytande är inte alltid nyslungad. Alltmer honung sälj som flytande. Det är väl tack vare TV-kockarna tror jag, och visst kan vi sälja sådan också. Om man tar en hösthonung (ej ljung) och silar den noggrant i en fin sil efter slungningen. Honungen måste nog vara varm för att det ska gå bra och den får inte komma i kontakt med tidigare kristalliserad honung som kan utgöra kristalliseringskärnor. Sedan häller man den i rena brukar som förvaras varmt. På detta sätt kan honungen hålla sej flytande till jul. Sen kommer den att spontankristallisera och det bildas grova kristaller som sjunker till botten i burken. Överst blir ett skikt som innehåller en hög andel vatten och där kan jäsning uppkomma. Det går att fördröja jäsningen genom pastörisering dvs. honungen värms hastigt upp till 78 grader Detta är ett helt annat sätt att behandla honung på än vi är vana vid, då vi tillsätter kristalliseringskärnor och ställer honungen svalt. Ska pastöriserad nyslungad honung kallas nyslungad eller flytande? Fler sätt att få flytande honung finns, ett är att tillsätta fruktos, ett annat att överröra honungen dvs. man fortsätter att röra under hela kristalliseringsperioden. Man behöver nog ett tidsstyrt rörverk för att klara det. Mitt sätt Mitt sätt att framställa små mängder är att värmebehandla honungen i en varmluftsugn. Jag tar 12 st 500g-burkar och ställer dem i en vanlig varmluftsugn, ställer värmen på 80 grader, sätter i en stektermometer i en av burkarna. Efter ett par timmar när stektermometern visar 78 grader drar jag ner temperaturen till 40 grader och öppnar luckan lite för att temperaturen ska sjunka snabbare. Efter ca 6 timmar tar jag ut honungen. Det flyter alltid upp skum i burkarna även om honungen är välskummad tidigare. Detta ser så illa ut att det måste avlägsnas och det går att göra i varje burk. Sen häller jag honungen i ett litet tappkärl eller en kanna. Den kan gärna stå en stund innan den tappas på flaska. Då kan ev. ytterligare skum tas bort innan tappning. Det borde gå att sila bort skummet med en lämpligt tät sil men jag har inte hittat någon som jag tycker fungerar. Har någon ett tips är jag tacksam. Denna honung lovar jag på etiketten att den håller sig flytande i tre månader. Jag tror jag kan lova sex om jag vill. Den som håller sig längst är hösthonungen, men en klöverhonung håller sig också bra och den är ljusare och ser trevligare ut. Man kan naturligtvis analysera ingående sockerarter och utifrån det välja en lämplig honung, men min ambition har varit att ta fram metoder som kan användas under enkla förhållanden av små biodlare. I en industriell produktion gäller helt andra förutsättningar. Får man göra så här? Man får inte varaktigt förändra honung, men denna honung kommer så småningom att kristallisera och kontrollerar man den processen blir honungen nästan som vanligt igen. Det har inte tillsatts något men det går att hävda att vissa nyttiga ämnen har minskat vid uppvärmningen. Men dessa nyttiga ämnen minskar även vid lagring vid normala temperaturer men då mycket långsammare. Och visst, honungen är inte lika nyttig längre, men bryr sig alla konsumenter om det, och förresten, nyttigare än vad? Jag tror att min flytande pastöriserade honung fortfarande är nyttigare än kolasåsen på glassen och allehanda söta smörgåspålägg med massor av E-nummer. 14 Bitidningen

13 Smaksatt honung Arne Johansson Att smaksätta honung har blivit populärt. Det kan vara ett bra sätt att attrahera nya konsumenter. Det kan också vara möjligt att designa produkter för en speciell målgrupp, t ex honung med eucalyptus till förkylda. Man kan smaksätta honung på flera olika sätt, med kryddor, bär eller frukter. Men vanligast och enklast är nog med essenser av något slag. Man brukar skilja på tre olika slags smakessenser, naturliga, naturidentiska och artificiella. Naturliga essenser Naturliga essenser utvinns för det mesta ur växtdelar och det finns t o m många ekologiska varianter, oftast eteriska oljor. Problemet med dessa naturliga smakämnen är att det kan förekomma en smakvariation på olika omgångar man köper. Det gör att livsmedelsindustrin helst undviker dessa eftersom det är svårt att ange exakta recept och få ett förväntat resultat varje tillverkningsomgång. Naturidentiska essenser Naturidentiska essenser däremot ger samma resultat från gång till gång. Naturidentiskt betyder att det är samma Bitidningen molekyl som i naturliga smakämnen men den är framställd kemiskt av något annat. Vanilin är ett sådant ämne, som är naturidentiskt med smakämnet i vanilj. Artificiella essenser Artificiella essenser används mycket till t ex drycker med fantasinamn. Vår hantverksprodukt Vi har använt oss av naturliga smakämnen därför att i den hantverksmässiga produktion som vi har kan man acceptera en viss smakvariation. Dessutom finns dessa smakämnen i form av oljor tillgängliga hos vissa biredskapshandlare och kan köpas i små mängder även hos andra företag. Det finns företag som på beställning tar fram en viss smakblandning men då handlar det om naturidentiska smakgivare och du får inte veta den exakta sammansättningen. Enkel tillverkning Tillverkningen av smaksatt honung med eteriska oljor är enkel. Man bör använda en mild och torr honung, oljeväxthonung går bra, och så tillsätter man ett antal droppar av den smak man valt. Det finns många att välja på. Exakt dosering kan jag inte ge. Det måste ni prova er fram till. Riktvärden kan vara ca 10 droppar per kg för smakstarka ämnen t ex pepparmynta, ca 20 för svagare t ex lime. Dessutom måste ni fundera på hur smaksatta honungen ska användas. Ska den användas i te kanske den ska vara smakstarkare än om den ska ätas som den är. Tydlig märkning Märkningen är viktig för att inte någon ska ta fel. Därför märker jag både på lock och burketiketten vilken smak det är. Det ska t ex stå Honung smaksatt med citron inte citronhonung, annars kan konsumenten tro att i det här fallet honungen kommer från citronträdets blommor. Hållbarheten Hållbarhetstiden bör anges kortare än för vanlig honung. Den blir lite lösare och har lättare att skikta sej. Jag sätter därför hållbarheten till ett år. Lycka till och kom ihåg att branscherna nästan alltid är konservativare än kunderna. 15

14 Med smak av honung Försommarlunch eller midsommarbuffé Marita Delvert Bjud på honungssill, marinerade kycklinglår och honungsspetsade grönsaker tillsammans med ett somrigt blomsterbröd. Garnera med späda maskrosblad och violer. Som avslutning serveras förstås solvarma jordgubbar med nyslungad honung. Det är bara att njuta! Honungssill med balsamvinäger och honung Skär rödlöken i tunna skivor. Koka upp en lag av löken och övriga ingredienser. Låt lagen svalna och häll den sedan över den sköljda och skurna sillen. Låt dra ett dygn. Servera tillsammans med färskpotatis. 500 g inläggningssill 1 liten rödlök ½ dl strösocker 2 dl vatten ¾ dl ättikssprit (12%) ½ dl röd balsamvinäger 2 ½ msk honung 3 lagerblad och 6 kryddpepparkorn Citron- och honungsmarinerade kycklinglår Blanda marinaden tillsammans med 4 kycklingklubbor klubborna i en plastpåse och låt det 1 dl rapsolja Finrivet skal och juice från en citron hela marinera minst ett par timmar. Lägg 2 msk mjuk honung sedan klubborna i en form (strö gärna på 1 msk riven ingefära Salt, peppar, några droppar tabasco lite flingsalt) och stek i ugnen 200 grader i ung. 40 minuter. Vira folie runt foten vid serveringen så man kan hålla i klubban. Blomsterbröd Rör jästen i ljummet vatten, tillsätt salt, olja, honung och solroskärnor. Rör i mjölsorterna och blanda 1 pkt jäst 5 dl vatten 3 tsk salt 2 msk rapsolja Ca 10 dl lantbrödsmjöl 3 dl vetemjöl 3 msk honung 1 dl solroskärnor väl. Spar lite mjöl till utbakningen. Gör ett runt bröd, låt fantasin flöda och dekorera med blommor och blad. Jäs degen till dubbel storlek, pensla med ägg, garnera med frön av olika slag och grädda brödet i 225 grader 10 minuter, eftergrädda i 175 grader ca 20 minuter. Honungsspetsad rot- och grönsaksblandning Koka små färskpotatisar, minimajs, broccoli- och blomkålsbuketter och små morötter. Blanda med minitomater, sockerärtor och små paprikaringar i vackra färger. Fräs allt i smör och honung några minuter. Droppa saften från en halv lime över blandningen och avsluta med en nypa flingsalt. Som avslutning Ringla den nyslungade (eller den från förra året uppvärmda) honungen över de solvarma, svenska jordgubbarna. Garnera med några blad från citronmelissen. Njut! 16 Bitidningen

15 På jakt efter världens alla arter av Apis Alejandra Vásquez och Tobias Olofsson Forskare vid Mikrobiologiska Laboratoriet, Lunds universitet Campus Helsingborg t Under år 2008 gjorde vi en fantastisk upptäckt i vår forskning som vi skrev om i Bitidningen nr 9. Vi fann att bina bär på en bakterieflora av nyttiga mjölksyrabakterier i sin honungsmage vilka verkar ha en stor betydelse för binas hälsa och deras honung. Bakgrund Professor Ingemar Fries vid SLU, Uppsala for till Yucatanhalvön i Mexico på en biodlingskurs med gaddlösa bin vid universitetet där. Artikeln från detta besök publicerades i nr 6 av Gadden i december Ingemar skickade prover av honungsmagar, bipollen, bibröd och honung från biet Mellipona beechi till oss därifrån för bakterieanalys. Vi tyckte att det kunde vara spännande att jämföra bakteriefloran i dessa gaddlösa bins honungsmage (om de hade några) med bakteriefloran hos våra honungsbin här hemma. Resultatet härifrån får vi återkomma till men det blev enastående och inspirerande. Eftersom vi forskar på bakterier och släktskap mellan dem och vet att det finns 9 olika arter av honungsbin i världen så vore det intressant att titta på de åtta övriga förutom vårt bi Apis mellifera. Kanske bär dessa på samma mjölksyrabakterier i honungsmagen som Apis mellifera eller så har de andra arter (sorter) men som är släkt med varandra liksom de olika biarterna är släkt med varandra. För att studera evolutionen är det bra att också använda andra bin som inte är Apis t ex de gaddlösa släktena Mellipona från Mexico och Trigona från Borneo. Bitidningen Bild 1. Honung på marknaden i Kota Kinabalu för ca 20 kronor flaskan. Honungsbin på Borneo På Borneo finns 5 av alla 9 arter i världen nämligen Apis cerana, Apis nuluensis, Apis koschevnikovi, Apis andreniformis och Apis dorsata. De återstående tre finns t ex i Fillipinerna (Apis nigrosincta), Thailand (Apis florea) och Nepal (Apis laboriosa). Ingemar hade en kontakt på Borneo i pensionerade professorn Nikolaus Königer och hans medarbetare och fru Gudrun från Tyskland. De har under en tjugoårsperiod rest till Borneo för att forska på de olika binas parningsorgan och beteende. Forskningen utförs på den statliga jordbruksforskarstationen (ARS) vid Tenom, Sabah i den malaysiska delen av Borneo. Tyskarna var dessutom de som vetenskapligt beskrev arten Apis nuluensis. Med hjälp av denna kontakt blev vi inbjudna att gästforska där i nästan 2 veckor. Honungen Honungen från de olika arterna av Apis på Borneo är väldigt rinnig och förklaringen är delvis att dess vattenhalt ligger på runt 26 % till skillnad från svensk honung runt 18 %. Ändå fick vi höra att honungen står sig flera år efter lagring här på Borneo. Den är dock klart surare än den svenska honungen och gav ibland en eftersmak av kaffe och avslagen öl. Surheten kan bero på att deras honungmagebakterier bildar en större mängd organiska syror som mjölksyra, ättiksyra och myrsyra, som blir kvar när nektarn förvandlas till honung, vilket i så fall bidrar till bättre konservering. Surheten avskräcker t o m lokalbefolkningen från konsumtion och på hyllorna i byar och städer säljs det därför mycket honung från Australien istället. På den lokala marknaden på söndagarna i Tenom går det ibland att köpa honung från honungsjägare och då köper 17

16 man delar av jättebiets (A. dorsata) vaxkaka med honung och bibröd men det är förhållandevis dyrt. Även på den stora stationära utomhusmarknaden längs hamnkajen i Kota Kinabalu går det att få tag i inhemsk honung fylld på gamla ölflaskor (se bild 1) men det är ofta hög risk för utblandning med sirap. En viktig användning här, åtminstone förr i tiden, var att stryka honung på såret när navelsträngen klippts av efter en förlossning. Detta för att läka sårytorna, men viktigt var också att modern åt mycket honung efter förlossningen för att återhämta krafterna. Andra användningsområden är mot sår i munnen och mot halsont. Bild 2. Rörliknande ingångar till kolonier av det gaddlösa biet Trigona. Komplex På Borneo liksom andra ställen av världen där inte Apis mellifera finns naturligt så känner man ett påtagligt komplex för detta. Man får fram en sur honung som dessutom är rinnigare än den som vi producerar i t ex Europa. Givetvis har man därför försökt införa Apis mellifera här men den virker ikke här som man säger på dansk. Biet är för långsamt i denna miljö och blir uppätet av fåglar och känner inte alls igen blommorna mm, mm. Bina på Borneo Trigona Trigona är en avlägsen släkting till Apis och är oftast hälften så stor som dvärgbiet A. andreniformis. Arterna av Trigona bygger sina samhällen i ihåliga trädstammar eller i husväggar vid bebyggelse. Typen av propolis de tillverkar kan skifta från svart till regnbågens alla färger men är så kraftfullt att vaxmalen inte rår på det. Trigona har ingen gadd men försvarar sig genom att flyga in i öron och hår där de biter och surrar för att skapa panik hos fienden. När de bygger sitt samhälle i t ex ett träd så tillverkar de också ett rör som ingång vilket ofta är ganska långt och är gjort av vax (se bild 2). Honungen sägs ha speciella egenskaper pga att dessa små bin är ensamma om att kunna suga nektar även från de allra minsta blommorna och i dessa tror man att denna kraftfulla källa finns. Apis andreniformis Världens minsta honungsbi heter Apis andreniformis och därför kallas det för dvärgbi, kanske hälften så stor som vårt bi Apis mellifera. Samhället byggs förhållandevis nära marken i det fria på t ex en trädgren och är oftast väldigt litet med kanske 1000 bin. Det har rykte om sig på Borneo att vara det lataste biet för att det börjar flyga sent på förmiddagen. Det är ganska lätt att få tag i då det bygger nära marken i t ex ett Mangoträd (se bild 3) och det fanns rätt många samhällen runt om stationen. När vi väl fått ner ett tredje bo från ett träd och konstaterat att inte heller detta samhälle har någon honung så är stationsarbetaren som hjälpte till att ta ner det inte sen att äta upp det med alla larver och bibröd. Det är eftertraktat för sitt höga innehåll av proteiner fick vi höra och förhoppnings- Bild 4. Två samhällen av Apis dorsata i ett typiskt dorsata-träd. Stammen är väldigt slät och hal och grenverket börjar först efter 50 m Bild 3. Ett litet samhälle av Apis andreniformis uppe i ett mangoträd. 18 Bitidningen

17 Bild 5. Bin av arten Apis Koschevnikovi på väg in till samhället mellan väggarna i ett hus. vis är det gott också. Samhällena är alltså så små att honung blev svårt att samla in men till slut blev det ca 1 ml. Apis dorsata Detta bi är det största och bygger ofta sitt stora friliggande samhälle hängande under en gren högt upp i träd på ca 50 meters höjd (se bild 4). Honungsjägare brukar leta upp dessa bon och stjäl deras honung. Ett väldigt farligt jobb som utförs på natten så att bina inte kan flyga och anfalla. Folk och boskap här dör lite då och då av en attack av jättebiet (A. dorsata) även om man inte har stört dem. Någon eller något annat kan ha retat upp dem och därför är det förbjudet att ta honung från vilda samhällen som tillfälligt byggt sitt samhälle i byn i t ex ett träd eller på ett bönetorn. Vi cyklar ut till skogen själva och ska samla in detta jättebi. Samhället sitter ganska högt upp i trädet så vi är inte så nära egentligen. Ju närmare samhället ju fler bin på blommorna och desto lättare att få tag i dem. Man står helt stilla med håven i handen och väntar. Ett bi dyker upp på en blomma och det är gigantiskt, mer än Bild 7. Dissekering av Apis nuluensis. Herbert Lim från forskarstationen tittar på och lär av Alejandra. dubbelt så stort som våra i Sverige. Håven faller mot blomman med snabb reflex och kraft, sen ett snabbt ryck mot sig själv och biet är fast. De gånger som biet undkommer så börjar det cirkulera runt oss uppe i luften, så snabbt att det inte går att följa med. Ibland kommer 2-3 bin till och snart har man en väldigt snurrig bidans över sitt huvud. Det här känns inte bra så vi slutar med jakten. Nästa dag fick vi reda på att vi var nära döden, bina varnar varandra och blir fler och fler och sen attackerar hela samhället i 80 km/h rätt ner från trädet och man har ingen chans att springa ifrån dem och giftet dödar dig oavsett om du är allergisk eller inte. Vi hade tur men borde ha blivit varnade för detta. Apis cerana och Apis koschevnikovi Dessa bin är i storlek med Apis mellifera och bygger samhällen i ihåligheter. Därför är det lite lättare att odla dessa bin och de fanns både fribyggande och i bikupor runt om stationen. Det som skiljer ut Apis koschevnikovi från övriga bin är att det är gulrödaktigt och därför väldigt lätt att hitta (se bild 5). Chefsbiodlaren erbjöd sig att hjälpa till och han använde glödande torkade delar av kokosnöt för att lugna bina med rök. Bild 6. Apis nuluensis på en hallonblomma bland bergen på ca 2000 meters höjd. Apis nuluensis Vi hade bestämt att leta upp Apis nuluensis som lever på meters höjd och därför sällan flyger ihop med de andra bina. Biet är ungefär i storlek med Apis mellifera och bygger samhällen i ihåligheter som t ex en trädstam. Eftersom dessa bin endast fanns uppe bland bergen, på vägen mot Kota Kinabalu där flyget går hem och proverna måste vara färska, så chansade vi och bestämde oss för att samla dessa prover sista dagen. Efter 2 timmar är vi där med bil men det regnar. Alla blommor är blöta och bina flyger inte och vi får vänta i 4 timmar och snart går vårt flyg hem. Det slutar regna väldigt lokalt och efter ett tag ser jag en blomfluga och ett gaddlöst bi och nu hör jag väl ändå i syne, ett bi dyker upp men jag missar det med håven. Här uppe fanns det fullt med blommande hallonbuskar som bin älskar, något annorlunda än i Sverige. Vi har tur, blommorna torkar upp och svultna bin börjar flyga (se bild 6). Här uppe finns bara A. nuluensis så det blir ingen svår insamling. Jag och Herbert Lim från stationen fångar bin och Alejandra opererar dem i backluckan av bilen (se bild 7). Resultat Proverna letade sig hem till labbet i Helsingborg nedkylda och färska. Bakterier i bipollen, honung, bibröd och från honungsmagar extraherades ut och odlades upp på näringsagar (se bild 8). Det gick riktigt bra men nu återstår att se vad det är för bakterier. På bilden ser man speciellt en sorts mjölksyrabakterie (3 st till vänster med gloria runt sig) från honungsmagen som bildar ett ämne (en sorts antibiotika) som gör att intilliggande bakterier från blommans nektar inte kan växa i närheten. Nu återstår endast tre arter av släktet Apis att få prover från för att förstå om honungsmagebakterier är viktiga för alla honungsbin i världen och om dessa honungsbin har olika sorters bakterier eller samma. Det går att följa vår forskning och våra äventyr samt funderingar kring honung och bin på vår nystartade blogg: Bild 8. Tre mjölksyrabakterier till vänster bildar ämnen som hindrar den snabbväxande bakterien från nektarn att växa i dess närhet. Bitidningen

18 Nosema ceranae fungerar inte som Nosema apis Ingemar Fries, Eva Forsgren Institutionen för Ekologi, SLU, Box 7044, 75007, Uppsala Nosema ceranae är en parasit som först beskrevs från det asiatiska biet Apis cerana (Fries m.fl., 1996). Parasiten och dess utbredning i Sverige har tidigare redogjorts för i Bitidningen (Fries, 2007; Fries & Forsgren, 2008). Det har varit känt genom korsinfektionsexperiment i burar att N. ceranae kan infektera det europeiska biet Apis mellifera, och att N. apis kan infektera A. cerana (Fries & Feng, 1995; Fries, 1997), men det var först 2005 som naturliga infektioner av N. ceranae påträffades hos europeiska honungsbin i Europa (Higes m.fl., 2006). Det har antagits att den nya nosemaparasiten kommer att fungera ungefär som den vi känner sedan tidigare, men det har redan tidigt funnits misstanke att N. ceranae kan vara mer skadlig än N. apis. En anledning är att det verkar finnas en tendens för N. ceranae att faktiskt tränga undan N. apis (Paxton m.fl., 2007) och parasiten är nu påvisad över en stor del av världen (Klee m.fl., 2007). Nu kommer det dessutom mycket alarmerande rapporter från Spanien där förekomst av N. ceranae korrelerar med förluster av bisamhällen (Higes m.fl., 2008; Martín-Hernández m. fl., 2009). I ett fall har man också experimentellt visat att om man slår ut N. ceranae med antibiotika, så överlever angripna avläggare, annars dör de inom något år (Higes m.fl., 2008). Stämmer detta dystra perspektiv kan det bli mycket besvärligt för biodlingen framöver. Nu är det emellertid inte all information om N. ceranae som pekar på att den kommer att orsaka biodlingen stor skada Samhällen med dålig övervintring och utsot är ofta infekterade av Nosema apis. Infektioner av Nosema ceranae är inte lika ofta förknippade med utsot. generellt. Det är faktiskt bara från Spanien som det publicerats sådana data, även om det också finns muntliga rapporter från andra medelhavsländer att parasiten gör stor skada (Hatjina & Haristos, 2008; Nanetti, 2008). Rapporter från central-europa anger inte att vinterdödligheten ökar med infektion av N. ceranae (Siede m.fl., 2008) och ingenting i det stora tyska monitoreringsprojektet tyder på att förluster av bisamhällen kan kopplas till denna nya nosemainfektion (Monitoring-Projekt Völkerverluste, 2008). Enskilda bin som infekteras i burförsök, har i något fall rapporterats dö efter bara en vecka (Higes m.fl., 2007), men på SLU har vi inte kunnat se sådana dramatiska effekter i egna burförsök. Rapporterna är alltså motsägelsefulla och det är svårt att idag veta vad vi kan vänta oss. Det är emellertid helt klart att det finns fenomen hos N. ceranae som gör att den skiljer sig från vad vi sett tidigare hos N. apis. Hos N. apis infektioner har det funnits en tydlig säsongsvariation i infektionsintensitet, och ofta svårt att påvisa angreppen sommartid (Bailey, 1955). Med N. ceranae verkar det som om den säsongsvariationen är mycket mindre uttalad, och att påvisbar infektion kan påvisas också under den aktiva säsongen (Higes m.fl., 2008). Kopplingen mellan infektion och utsot verkar inte heller vara på plats när det gäller N. ceranae (Higes m.fl., 2008). Sammantaget antyder de skillnaderna att olika spridningsvägar för de två nosemaarterna kan vara av störst betydelse. En annan skillnad mellan nosemaarterna är hur de reagerar på skiftningar i temperatur. Spanska undersökningar tyder på att N. ceranae har bättre tillväxt i det enskilda biet över ett större temperaturintervall (Martín-Hernández m.fl., 2009). Det skulle kunna göra att den parasiten ger mer skadeverkningar då N. apis tillväxer dåligt både vid temperaturer över 20 Bitidningen

19 +35 C och under 25 C (Lotmar, 1943). En definitiv fördel för oss i ett tempererat klimat kan emellertid vara att sporerna hos N. ceranae verkar vara mycket mer känsliga för frysning. Vi har försökt använda fryst material av N. ceranae och N. apis under 2007 för jämförande infektionsexperiment men misslyckats att få infektionerna av N. ceranae att fungera tillfredsställande. Under sommaren 2008 utgick vi istället från färska infektioner som togs från levande bin där vi kunnat fastställa infektion, och då fungerade försöken. För att kontrollera om det var frysningen som gjorde skillnad gav vi bin två olika doser av färsk infektion, och sporer per bi för både N. apis och N. ceranae. Samma sporsuspensioner (av båda arterna) delades sedan i två delar och förvarades därefter antingen en vecka i vanligt kylskåp (+4 C) eller i frysbox (-18 C). Efter förvaring användes suspensionerna för att infektera enskilda bin på samma sätt som med den färska sporsuspensionen. Skillnaderna i infektivitet blev dramatiska. Normalt blir alla bin infekterade om de får sporer per bi, det gäller båda arterna. Vid sporer per bi blir de flesta bina normalt infekterade, men inte alla. Som framgår av figur 1 blev inte något bi (av 25) infekterat när det fått sporer N. ceranae förvarat i frysbox och bara ett fåtal när de fått sporer. För N. apis antyder data att frysning kanske t.o.m kan förbättra infektiviteten! Det räcker med med något hundratal sporer för att 50% av bina skall bli infekterade med både N. apis och N. ceranae, möjligen krävs ett något lägre antal med N. ceranae än med N. apis. Om bin får i sig båda arterna samtidigt visar försök som vi gjort på SLU att ingen av arterna slår ut den andra inom det enskilda biet. Varför N. ceranae ökar i omfattning på många håll i världen är därför ett mysterium. För N. apis anses det allmänt att vax förorenat med sporer är den viktigaste smittvägen (Bailey, 1955) och att sporerna kan vara livskraftiga i exkrementer över vintern på lagrat vax (Bailey, 1962). Om sporer av N. ceranae blir mer eller mindre odugliga om de utsätts för frysning kan det vara stor fördel att förvara utbyggt vax så att det utsätts för den svenska vintern. Kanske kan skillnader i temperatur förklara att genomslaget hittills av N. ceranae verkar vara mycket olika i olika områden av världen. Figur 1. Andel bin som blivit smittade av färska sporer, av sporer som förvarats en vecka i kylskåp eller av sporer som förvarats 1 vecka i frysbox. Referenser Bailey, L., 1955, The epidemiology and control of Nosema disease of the honey-bee. Ann. Appl. Biol. 43, Bailey, L., Bee diseases. Rep. Rothamstad exp. Stan. 1961, Fries, I., Feng, F., Cross-infectivity of Nosema apis in Apis mellifera and Apis cerana. In: 34 Apimondia International Apicultural Congress, Lausanne, Switzerland Aug , pp Fries, I., Feng, F., Silva, A., da, Slemenda, S.B., Pieniazek, N.J., Nosema ceranae n. sp. (Microspora, Nosematidae), morphological and molecular characterization of a microsporidian parasite of the Asian honey bee Apis cerana (Hymenoptera, Apidae). Europ. J. Protistol. 32, Fries, I., Protozoa, In: Morse, R.A., Flottum, K. (Eds.) Honey Bee Pests, Predators and Diseases. A.I. Root Company, Medina, Ohio, USA, pp Fries, I Nosema ceranae en ny parasit på europeiska bin. Bitidningen 106, maj, 20. Fries, I., Forsgren, E Undersökning av spridningen av Nosema ceranae i Sverige. Bitidningen 107, januari/februari, Hatjina, F., Haristos, L Some alterations of the standard protocol for microscopic diagnosis of Nosema infections. OIE- Symposium DIAGNOSIS and CONTROL of BEE DISEASES, August 26 and 28, 2008, Freiburg / Germany, muntlig presentation. Higes, M., Raquel Martín, R., Meana, A., Nosema ceranae, a new microsporidian parasite in honeybees in Europe. J. Invertebr. Pathol. 92, Higes, M., Garcia-Palencia, P., Martin- Hernandez, R., Meana, A., Experimental infection of Apis mellifera honeybees with Nosema ceranae (Microsporidia). J. Invertebr. Pathol. 94, Higes, M., Martín-Hernandez, R., Botias, C., Bailon, E.G., Gonzales-Porto, A., Barrios, L., del Nozal, M.J., Palencia, P.G., Meana, A., How natural infection by Nosema ceranae causes honeybee colony collapse. Environ. Microbiol. 10, Klee, J., Besana, A.M., Genersch, E., Gisder, S., Nanetti, A., Dinh Quyet, T., Tong Xuan, C., Puerta, F., Ruz, J.M., Kryger, P., Message, D., Hatjina, F., Korpela, S., Fries, I., Paxton, R.J., Widespread dispersal of the microsporidian Nosema ceranae, an emergent pathogen of the western honey bee, Apis mellifera. J. Invertebr. Pathol. 96, Lotmar, L., Über den einfluss der Temperatur auf den Parasiten Nosema apis. Beiheft. schweiz. Bienenztg. 1, Martín-Hernández, R., Meana, A., García- Palencia, P., Marín, P., Botías, C., Garrido- Bailón, E., Barrios, L., Higes, M., Temperature effect on biotic potential of honeybee microsporidia. Applied and Environmental Microbiology doi: / AEM Monitoring-Projekt Völkerverluste, 2008, Untersuchungsjahre Zusammenfassung und vorläufige Beurteilung der Ergebnisse. April 21, Nanetti, A., APIHERB in the control of Nosema ceranae infections. OIE-Symposium DIAGNOSIS and CONTROL of BEE DISEASES, August 26 and 28, 2008, Freiburg / Germany, muntlig presentation. Paxton, R.J., Klee, J., Korpela, S., Fries, I., Nosema ceranae has infected Apis mellifera in Europe since at least 1998 and may be more virulent than Nosema apis. Apidologie 38, Siede, R., Berg, S., Meixner, M Effects of symptomless infections with Nosema sp. on honey bee colonies. In OIE-Symposium DIAGNOSIS and CONTROL of BEE DISEASES, August 26 and 28, 2008 (Freiburg, Germany), muntlig presentation. Bitidningen

20 Pollinering till nytta för skörden och miljön Thorsten Rahbek Pedersen, Jordbruksverket En bra pollinering har stor betydelse för skörd och kvalitet i många grödor. Honungsbin och vilda humlor är dessutom nödvändiga nyckelorganismer för den biologiska mångfalden. Jordbruksverket visar i ett projekt hur lantbrukare och frukt- & bärodlare med enkla medel kan skapa bra förutsättningar för vilda och tama bin. Bra pollinering ger högre skördar och bättre kvalitet Nya och äldre försök visar att en bra pollinering kan ge 10-45% högre skördar i oljeväxter och ca 25% högre skördar i åkerbönor. I klöverfröodlingen är en bra pollinering helt avgörande för skörden. I frukt- och bärodling påverkar en bra pollinering dessutom i hög grad skördens kvalitet och därmed odlarens intäkt. Tre svältperioder för bin och humlor Som lantbrukare har man stort inflytande på bin och humlors matförsörjning. Lantbrukaren vill ha stora, starka samhällen som kan göra ett bra jobb i de blommande grödorna. För att få största möjliga nytta av bin och humlor kan lantbrukaren ta ett ansvar för att det finns blommande växter båda innan och efter huvudgrödans blomning. Det finns tre viktiga potentiella svältperioder för bin och humlor tidig vår, juni månad och sensommaren. Sälg och vide är livsviktiga för humlor Hanplantor av sälg och vide känns lätt igen på våren då videkissarna blir gula och träden skimrar i gult. Dessa träd producerar mycket pollen som är livsviktigt för nyvaknade humledrottningar som måste äta mycket pollen för att äggläggningen ska komma i gång. Ju fler drottningar som kan starta samhällen desto flera arbetare blir det som kan pollinera under sommaren. Även för honungsbin och nyttoinsekter som blomflugor och parasitsteklar är sälg och videbuskarna mycket viktiga. Brist på blommande växter i juni månad I april och maj brukar det finnas gott om mat till bin och humlor i form av maskrosor, höstoljeväxter, fruktträd mm. Juni månad är däremot besvärlig om det inte finns fält med vitklöver, åkerbönor eller våroljeväxter i närheten. Om man odlar rödklöverfrö bör man därför ha dragväxter som blommar i juni månad för att få starka samhällen av bin och humlor som kan göra ett bra arbete i rödklö- Blommande hanplantor av sälg är den viktigaste proteinkällan för nyvaknade humledrottningar. Jordbruksverkets pollineringsprojekt Syftet med projektet är att få lantbrukare och frukt & bärodlare att gynna vilda humlor samt att använda tama bin optimalt. Jordbruksverket har tagit fram mycket information om pollinering i lantbruksgrödor bl a tre broschyrer, fem gårdsexempel och en webbplats I broschyren Öka skörden med honungsbin och jordhumlor kan man läsa hur man bäst utnyttjar honungsbin och jordhumlor i oljeväxter, åkerbönor och klöverfrö. I broschyren Gynna humlor på gården finns det information om hur man med enkla metoder kan gynna de vilda humlorna. I gårdsexemplen på webbplatsen berättar fem lantbrukare om hur de konkret har använt idéerna i broschyren till att få fler humlor på gården. I broschyren Pollinering i ekologisk frukt- och bärodling kan man bland annat läsa om pollineringens betydelse i olika arter av frukt och bär. Alla broschyrer och gårdsexempel finns fritt tillgängliga som pdf-filer på Man kan också beställa broschyrerna via webbplatsen. Jordbruksverket finansierar dessutom försök och demonstrationer med pollinering av klöverfrö och åkerbönor, medan andra aktörer finansierar försök i oljeväxter. Försöken ska visa vad pollineringen är värd för lantbrukarna och hur man optimerar pollineringen. 22 Bitidningen