KIs regler för hantering av laboratorieavfall samt utsläpp av kemikalier till avlopp

Transkript

1 Sida 1 av 12 KIs regler för hantering av laboratorieavfall samt utsläpp av kemikalier till Institutioner förlagda till sjukhus ska följa sjukhusens motsvarande regler. OBS! Material som varit i kontakt med de substanser som omfattas av detta dokument ska hanteras i enlighet med de regler som gäller för respektive substans. Innehåll Antibiotika (farligt avfall)... 2 Biologiskt avfall... 3 Etidiumbromid (farligt avfall)... 3 Fotokemiskt avfall (farligt avfall)... 4 Förpackningar som innehållit farligt ämne (farligt avfall)... 4 Kemiskt avfall (farligt avfall)... 5 Läkemedel inklusive cytostatika (farligt avfall)... 7 Radioaktivt avfall (farligt avfall)... 8 Skärande/Stickande avfall (farligt avfall)... 8 Smittförande avfall (farligt avfall)... 9 Utsläpp till Kontaktuppgifter och information om vanligt avfall och källsortering finns i handboken för KIs miljöoch hållbarhetsarbete på ki.se/hallbarutveckling.information om vanligt avfall och källsortering

2 Sida 2 av 12 Antibiotika (farligt avfall) Vad Antibiotika för användning i cellkulturer. OBS! Antibiotika som läkemedel för människor eller djur samt antibiotika i fast form (ampuller, tabletter etc.) ska hanteras enligt fraktionen Läkemedel, inklusive cytostatika. Det är viktigt att undvika utsläpp av antibiotika som kan nå ekosystemet. Utvecklad resistens kan kvarstå länge efter antibiotikaexponeringen. Dessutom kan korsresistens ge svåröverblickbara följder. Antibiotika som hamnar i de kommunala reningsverken slår ut det biologiska reningssteget och har på så sätt ytterligare negativ miljöpåverkan. Man skiljer på antibiotika med kort (lätt nedbrytbara) och lång ekoskugga (stabila). De förra kan hällas i vask i de små kvantiteter som används vid KI då de knappast når ekosystemen utan bryts ner. De senare kräver speciell behandling (kokning/autoklavering/ph-behandling) innan de kan hällas ut. Denna regel har utarbetats av Professor Ralf Morgenstern, Institutet för Miljömedicin. Källa: Antibiotika-Fibel, Gerg Thieme Verlag, Stuttgart, Antibiotika kan alltid hanteras som smittförande avfall. Antibiotika som inte kan förstöras genom kokning, autoklavering eller ph-behandling ska lämnas som smittförande avfall. Under förutsättning att det inte förekommer någon kontaminering av infekterade partiklar (smittförande agens) kan avfallet hanteras som läkemedelsavfall. Dessutom kan det finnas skäl att lämna speciella antibiotika som smittförande avfall där: a) egenskaperna är okända, b) antibiotikan är sista möjliga behandlingen av multiresistenta bakterier (ex. vankomycin). Nedan följer KIs regler för hantering av specifika antibiotika; Beta-laktamer: Penicillin, Ampicillin, Carbenicillin: Lätt nedbrytbara. Kort ekoskugga, kan hällas ut i vask. Aminoglykosoider: Gentamycin, Neomycin, Streptomycin (inklusive PEST), Geneticin (G418): Autoklaveras (alt. kokas) innan det hälls i vask. Kanamycin: Förstörs ej vid normal autoklavering. Hanteras som smittförande avfall. Övriga: Kloramfenikol: Tål kokning men bryts snabbt ner i naturen. Kan hällas ut i vask. Amphotericin=Fungizon: Autoklaveras (alt. kokas) innan det hälls i vask. Erytromycin: Nedbrytbart. Kort ekoskugga, kan hällas ut i vask. Puromycin: Autoklaveras (alt. kokas) innan det hälls i vask. Sulfadoxin: Autoklaveras (alt. kokas) innan det hälls i vask. Tetracyclin: Autoklaveras (alt. kokas) innan det hälls i vask. Blasticidin: Okända egenskaper. Skall hanteras som smittförande avfall. Ciprofloxacin: Tål autoklavering. Skall hanteras som smittförande avfall.

3 Sida 3 av 12 Enrofloxacin: Skall hanteras som smittförande avfall. Nalidixinsyra: Skall hanteras som smittförande avfall. Vankomycin: Mycket stabilt, sista antibiotikat som fungerar mot multiresistenta stafylokocker. Skall hanteras som smittförande avfall eller helst bytas ut. Zeomycin: Okända egenskaper. Skall hanteras som smittförande avfall. Zeozin: Okända egenskaper. Skall hanteras som smittförande avfall. Sammanfattningsvis hanteras antibiotika, där osäkerhet råder, som smittförande avfall. Biologiskt avfall Vad Kroppsdelar, vävnader och organ från människa och djur samt anatomiska preparat och liknande - förutsatt att dessa inte innehåller vassa föremål! Fraktionen finns endast på campus Solna. OBS! Kulturer med celler eller mikroorganismer, humanblod och blodprodukter, samt material som kontaminerats av dessa, ska hanteras som smittförande avfall. Av etiska skäl skall biologiskt avfall hanteras för sig. Det finns starka skäl att visa respekt för dem som arbetar med avfallshantering då de inte skall behöva råka ut för synen eller lukten av biologiskt avfall. Biologiskt avfall skall alltid förvaras fryst. Riskavfallsbehållarna (svarta) består av särskilt svårpenetrerat material. Riskavfallsbehållarna skall ha absorbtionsduk i botten och inte fyllas mer än till fyllinjen och/eller väga mer än 12 kg. Förslut noga. Riskavfallsbehållarna skall märkas med fullständigt ifylld etikett Biologiskt avfall. Lämna behållare på därför avsedd plats inom institutionen där det behålls fryst. Särskilt skrymmande avfall packas istället i tillräckligt stor kartong med dubbla invändiga plastsäckar. Förslut plastsäckar noga var för sig med buntband eller motsvarande. Märk och förvara enligt ovan. Etidiumbromid (farligt avfall) Vad Avfall som innehåller eller är kontaminerat med etidiumbromid, eller med ämnen med motsvarande egenskaper. Etidiumbromid är ett ämne som används framförallt för DNA-analyser. Det binder till

4 Sida 4 av 12 DNA och fluorescerar vid UV-belysning. På så vis kan DNA i ett prov detekteras. Förmågan att binda till DNA innebär att det kan vara farligt för personer som hanterar ämnet, eftersom det även binder till DNA i människokroppen och kan ge ärftliga genetiska skador (mutagent klass 1 eller 2). Det finns alternativ till etidiumbromid som kan antas ha liknande hälsoeffekter. Halten etidiumbromid i geler och lösningar som används är emellertid så låg att de sammansatta produkterna inte behöver klassas mutagena enligt de krav som finns hos svenska myndigheter. Oavsett vilken klassificering som är korrekt finns anledning att handskas försiktigt med etidiumbromid. Vi bör inte heller bortse från att laboratorie- och servicepersonal kan exponeras för många olika ämnen och att additiva effekter av multiexponering i stort sett alltid är okända. Etidiumbromid kan tas upp via huden. Nitrilhandskar uppges ge en effektiv barriär mot etidiumbromid. Lösningar med höga koncentrationer (>1mg/L) ska märkas och hanteras som kemiskt avfall. Buffertar och sköljbad ska hanteras som kemiskt avfall eller kan behandlas med tepåse, dvs Destaining bag, innan de hälls ut i vasken. Om vätskans koncentration av etidiumbromid är väsentligt lägre än 1μg / L kan behandlingen med tepåse uteslutas, vätskan kan då hällas direkt ut i. Tepåsen hanteras som kemiskt avfall. Kontaminerat material ska förpackas i dubbla platspåsar som försluts en och en med buntband eller motsvarande. Märk och hantera som kemiskt avfall. Tepåsar kan beställas från WVR: AMRESCO Destaining Bags. Fotokemiskt avfall (farligt avfall) Vad Framkallningsvätska, fixeringsvätska och film. Innehåller miljö- och hälsofarliga kemikalier. Hanteras som kemiskt avfall. Förpackningar som innehållit farligt ämne (farligt avfall) Vad Bedömningen om en förpackning skall hanteras som kemiskt avfall ska utgå från förpackningens farosymbol och farobeteckningen. Förpackningar klassificeras som farligt avfall när det innehåller rester av, eller är förorenade med, farliga ämnen som medför att avfallet uppvisar egenskaper som giftigt, och frätande. Förpackningar med nedanstående symboler (nya farosymboler som kommer att ersätta de gamla är angivna under de gamla symbolerna) skall lämnas som kemiskt avfall oavsett restmäng i förpackningen (med undantag från tömd metanolförpackning som kan hanteras enligt nedan).

5 Sida 5 av 12 T+: mycket giftig T: giftig C+(R35): starkt frätande N: miljöfarlig Övriga förpackningar kan gå till förpackningsinsamlingen (det vill säga sorteras som glas, hårdplast etc) under förutsättning att de är damm- och droppfria. OBS! Vid osäkerhet skall förpackningen alltid lämnas som kemiskt avfall. Kemiskt avfall (farligt avfall) Vad Kemikalier, reagenslösningar, lösningsmedel, oljor, färger, limmer, desinfektionsmedel etc. Vissa föremål med innehåll av miljöfarliga metaller t ex kvicksilvertermometrar, blyförkläden från röntgen och blybehållare för radioaktiva preparat Icke damm- och droppfria material inklusive till exempel handskar, pappershanddukar och provrör. Oidentifierade kemikalier (skall märkas med Okänd kemikalie under Innehåll) OBS! Se även Utsläpp till och dess Quick User Guide för de mest förekommande kemikalierna. En säker hantering av det kemiska avfallet är avgörande om vi ska undvika arbets- eller miljöskador. Emballering Alla burkar/flaskor/föremål ska ställas i en ytterförpackning eller i ett tråg för att undvika läckage. Burken/flaskan och dess lock får inte påverkas av innehållet. Originalförpackningen är att föredra då den är avsedd för innehållet och uppmärkt. Kontaminerat material ska packas i dubbla platspåsar som försluts var och en för sig med buntband eller motsvarande. Förpackningen måste förslutas ordentligt. OBS! Undvik att i samma förpackning lägga ämnen som kan reagera med varandra. Separera syror från baser, ammoniak från hydroxider och hypokloriter, samt brännbara ämnen från oxiderande ämnen. Har du inte kunskap för att avgöra om det finns risk för farlig blandning bör du fråga någon kemiskt kunnig person.

6 Sida 6 av 12 Undantag 1: Små kvantiteter av material (ej förpackningar) som är kontaminerat med kemikalier markerade med T+, T, C+ eller N kan hanteras som Smittförande avfall då denna fraktion går till förbränning. Undantag 2: Kontaminerat material (ej förpackningar) som kommit i kontakt med kemikalier märkta med annat än T+, T, C+ or N ska läggas i en innerpåse innan de sorteras som vanligt (brännbart) avfall. Märkning Behållare för kemiskt avfall måste märkas med etiketten Farligt avfall med alla fällt ifyllda. Om det på ett kärl finns ursprungsmärkning - som rätt anger innehållet - så behövs detta endast kompletteras med avlämnarens namn, institution och telefonnummer. Avlämning Kemiskt avfall lämnas i därför avsett utrymme i respektive byggnad. Vid Campus Solna ansvarar varje institution för transport från utrymmet för kemiskt avfall till KICK. Vid Campus Huddinge, inklusive Novum, hämtas det kemiska avfallet direkt från utrymmet för kemiskt avfall. En absorbent, till exempel Vermikulit, måste finnas lätt tillgänglig i utrymmet för kemiskt avfall i händelse av spill. Se också Nödlägesrutin vid större spill och utsläpp av miljö- och hälsofarliga kemikalier

7 Sida 7 av 12 Läkemedel inklusive cytostatika (farligt avfall) Vad Läkemedel som till exempel vacciner, antibiotika, cytostatika, narkotika. Föremål som förorenats med cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt. Förpackningar som innehållit antibiotika. Undantag Kanyler ska hanteras som skärande/stickande avfall Förpackningar som innehållit merbromin och kromsyra ska hanteras som kemiskt avfall För avfall från kliniska prövningar gäller särskilda rutiner. Överenskommelse måste träffas med sponsor och eventuellt med berört apotek. Radiofarmaka: Hanteras som Radioaktivt avfall. Läkemedel som innehåller giftiga metaller som antimon, arsenik, bly, krom och kvicksilver tas omhand enligt rutinerna för kemiskt avfall. Detta gäller till exempel acetarsol, arsenikpulver, blyacetat, kalii stibyli tartras (kaliumantimontartrat), kromsyra (kromtrioxid), merbrominlösning, silvernitratlösning och tiomersallösning. Tandvårdsprodukter och narkosgaser: Större mängder tandvårdsprodukter som Hartskloroform och Chlumskys lösning samt narkosgaser som Enfluran, Isoflouran, Halothan och Sevoflouran tas omhand enligt rutinerna för Kemiskt avfall. Utsläpp av läkemedelsrester medför miljörisker. Läkemedelssubstanser kan spåras i vattendrag. Substanserna är ofta svårnedbrytbara och kan vara biologiskt aktiva lång tid efter användning. De kan också ha hög giftighet, framkalla mutationer eller ge hormonella störningar. Antibiotika, hormonpreparat och cytostatika hör till de läkemedel som misstänks medföra miljöproblem. Riskavfallsbehållarna (gula) består av särskilt svårpenetrerat material. Riskavfallsbehållarna skall ha absorbtionsduk i botten (om de innehåller vätska) och inte fyllas mer än till fyllinjen och/eller väga mer än 12 kg. Förslut noga. Riskavfallsbehållarna skall märkas med etiketten Cytostatika och Läkemedelsförorenat avfall med samtliga fält ifyllda. Placera behållare för läkemedelsavfall i därför avsett utrymme. Utrymmet ska vara låst och ska inte kunna nås av obehöriga.

8 Sida 8 av 12 Läkemedelsavfall i vätskeform ska samlas upp i täta, förslutningsbara flaskor/behållare samt placeras i därför avsedda riskavfallsbehållare (gula). Låt inte behållarna stå utan se till att de avlägsnas snarast. Behållarna ska märkas med Kasserade läkemedel. Avfall som är förorenat med cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt ska först förpackas i tätt inneremballage innan det läggs i behållaren tillsammans med övrigt läkemedelsavfall. Narkotikaavfall ska avidentifieras innan det läggs tillsammans med annat läkemedelsavfall. Kassation ska dokumenteras i för varan avsedd liggare. Anteckning ska vidimeras av två behöriga personer. Radioaktivt avfall (farligt avfall) Se KIs lokala strålskyddsföreskrifter för arbete med radioaktiva ämnen vid vid Karolinska Institutet. Skärande/Stickande avfall (farligt avfall) Vad Som skärande/stickande avfall räknas alla vassa föremål som t ex kanyler, sprutor med fast kanyl, skalpeller, lansetter, suturnålar och objektglas. Det gäller således även om ingen misstanke om smitta finns. Vassa föremål som varit i kontakt med kroppsvätska kan lätt föra in smittämnen i blodet på den som kommer i kontakt med dem. Därför har Socialstyrelsen generellt klassat dessa som smittförande. Detta avfall är dessutom klassat som farligt avfall och som farligt gods vid transport på väg. För att undvika felhantering har KI beslutat att använda striktare regler, och klassar därför allt skärande/stickade i laboratoriemiljö som smittförande. Mindre skärande/stickande avfall kan läggas direkt i riskavfallsbehållare (gul), i mindre burkar som därefter läggs i riskavfallsbehållare (gul), alternativt i mindre riskavfallsbehållare (samma gula riskavfallsbehållare men 2-

9 Sida 9 av 12 3liter) med kanylavdragare. Riskavfallsbehållarna (gula) består av särskilt svårpenetrerat material. Riskavfallsbehållarna skall ha absorbtionsduk i botten om de fylls med material i vätskeform. Behållarna får inte fyllas mer än till fyllinjen och/eller väga mer än 12 kg. Förslut noga. Riskavfallsbehållarna skall märkas med fullständigt ifylld etikett Skärande/stickande smittförande avfall. Lämna behållaren i därför avsett utrymme på institutionen. Om avfallet förvaras i utrymme utanför avdelningen så skall detta hållas låst. Smittförande avfall (farligt avfall) Vad Som smittförande avfall räknas humant blod och blodprodukter, mikroorganismer, cellkulturer och material som kommit i kontakt med dessa (dvs hanskar, pipetter, saxar, servetter etc). Undantag fast avfall som kommit i kontakt med välkarakteriserade cellkulturer (som varken genmodifierats eller infekterats). Vätskeavfall undantas ej från regeln. Inaktiverat/avdödat avfall, men endast om det inaktiverats/avdödats enligt nedan godkända metod. Godkända typer av inaktivering /avdödning Autoklavering. Denna metod avdödar allt smittförande avfall inklusive sporer och kan alltid användas som avdödningsmetod. Kokning/kemisk/annan behandling. Denna metod får användas endast om den har visats vara effektiv mot agenset (agensen) i fråga. Specialfall De mest strikta reglerna för avfallshantering skall appliceras för hela laboratoriet. Exempel: Arbete med Salmonella utförs i ett laboratorium där även annan verksamhet bedrivs (ej smittförande), då skall allt avfall hanteras som om det vore salmonellakontaminerat. Antibiotika/cytostatika/kemikalier används ofta i samma experiment som smittförande agens. Dessa har ofta separata avfallsregler. Detta blandavfall kan alltid lämnas som skärande/stickade smittförande avfall, men inte alltid inaktiveras genom autoklavering/kokning/kemisk/annan behandling. Mikroorganismer i riskklass 3 /verksamhetsnivå R måste inaktiveras lokalt enligt godkända instruktioner och får inte lämnas som smittförande avfall.

10 Sida 10 av 12 Fast avfall som är undantaget från regeln eller inaktiverats/avdödats skall uppsamlas i skyddande innerförpackning och klart märkas med att det inaktiverats, te x med autoklavtejp eller text. Obs! Etikett med Skärande /stickande smittförande avfall får ej användas för detta ändamål. Detta för att verifiera att allt avfall är inaktiverat/avdödat innan det når vanligt brännbart avfall. OBS! Avfallsregler för genmodifierade mikroorganismer (även cellkulturer inräknade, gemensamt namn GMM) är definierade lokalt då tillstånd/anmälan sökts. Detta avfall är klassat som farligt avfall och som farligt gods vid transport på väg. En riskbedömning, där avfallshantering ingår, skall ligga till grund för hanteringen av smittförande agens. Blankett BARA kan användas för riskbedömningen, vilken kan hämtas från ki.se/biosakerhet. Smittförande vätskeavfall skall samlas upp i tätförslutande flaskor/dunkar och läggs därför avsedd riskavfallsbehållare (gul). Smittförande fast avfall skall samlas upp i riskavfallsbehållare (gul). Riskavfallsbehållarna (gula) består av särskilt svårpenetrerat material. Riskavfallsbehållarna skall ha absorbtionsduk i botten om de fylls med material i vätskeform. Behållarna får inte fyllas mer än till fyllinjen och/eller väga mer än 12 kg. Förslut noga. Riskavfallsbehållarna skall märkas med fullständigt ifylld etikett Skärande/Stickande smittförande avfall. Lämna behållaren i därför avsett utrymme på institutionen. Om avfallet förvaras i utrymme utanför avdelningen så skall detta hållas låst. OBS! Det är absolut förbjudet att hälla ut viabla mikroorganismer/cellkulturer i vasken!

11 Sida 11 av 12 Utsläpp till Vad Reglerna gäller forsknings- och utbildningslaboratorier som är belägna inom Campus Solna och Campus Huddinge och är kopplade till de kommunala reningsverken Käppalaverket på Lidingö och Stockholm Vatten i Henriksdal via det kommunala snätet. Dessa regler är ett undantag från gällande regler och har efter kommunikation med vederbörliga myndigheter och reningsverk godkänts. OBS! Dessa regler kan EJ användas av andra verksamheter, utanför Karolinska Institutet utan att föregås av kommunikation med vederbörliga myndigheter. För att minska vår samlade miljöbelastning och risken att släppa ut skadliga ämnen från våra verksamheter är det mycket viktigt att alla bidrar till att minska utsläppen av kemikalier till snätet så långt det är möjligt. Avloppsvatten från Karolinska Institutets verksamheter går huvudsakligen till Käppalaverket på Lidingö och Henriksdals reningsverk och kan endast tas emot under förutsättning att det kan behandlas där. Reningsverken är byggda för att behandla de föroreningar som normalt förekommer i svatten från hushåll. Miljöfarliga och skadliga ämnen, såsom tungmetaller och vissa organiska ämnen som är svårnedbrytbara, giftiga, bioackumulerande (lagras i levande organismer) eller nitrifikations- /denitrifikationshämmande (stör kväveavskiljningen) får absolut inte hällas ut i snätet. Grundprincip Alla rena kemikalier och beredningar som till sitt kemiska innehåll skiljer sig från normalt hushålls ska samlas i behållare och skickas till destruktion som kemiskt avfall. Alla övriga kemikalier skall hanteras enligt information i säkerhetsdatablad (se KIs kemikalieregister KLARA). Detta medför att endast lösningar som utan några som helst tvivel är helt ofarliga för personal, vattenlås, ledningssystem, rörmokare, reningsverkets olika processer, Östersjön och dess organismer, på både kort och lång sikt, får tillföras et. Undantag från grundprincipen Om en kemikalie som inte omfattas av grundprincipen ovan skall tillföras et måste samtliga tre punkter nedan vara uppfyllda: 1. Det skall röra sig om mindre mängder av t ex experimentrester eller lösningsmedel, som är svåra att samla upp vid t ex diskning. Det är inte tillåtet att hälla ut rena kemikalier direkt från burk eller liknande. Denna lista skall alltså inte tillämpas för kvittblivning vid kemikalieutrensning etc. Kontrollera noga att lösningen inte innehåller några skadliga bikemikalier! 2. ph-värdet skall vara lägst 5 och högst 11,5. Mycket sura eller basiska lösningar kan skada ledningssystemet. ph-värdet skall därför justeras.

12 Sida 12 av Ämnet är ett av nedanstående; Vitaminer, elektrolyter, aminosyror, peptider, proteiner, kolhydrater och lipider: Dessa ämnen bedöms inte medföra någon miljöpåverkan av betydelse. Rester kan hällas i et. Oorganiska kemikalier; Följande joner i vattenlösning kan hällas till i små mängder, det vill säga max någon liter/dygn och laboratorium: Katjoner: Na +, Mg 2+, K +, Ca 2+, Ti(IV), Mn(IV) (obs ej Mn(VII)), Fe 2+, Fe 3+, Al 3+, Li + Anjoner: Cl -, Br -, I -, CO 2-3, NO - 3, PO 3-4, SO 2-3, SO 2-4, silikater, borater Organiska kemikalier; Organiska kemikalier som är listade i Quist User Guide (se separat dokument) kan hällas till i små mängder, det vill säga max 1 liter/dygn och vask: Ämnen med riskfraserna R34 och R35 (frätande): Dessa ämnen kan hällas i et om de inte har andra farliga egenskaper och om de späds genom att spola med rikliga mängder vatten. Obs! Kemikalierna får endast hällas ut på detta sätt om det kan ske utan risk för laboranten. Radioaktiva isotoper: Se KIs strålskyddsföreskrifter. Quick User Guide har i samarbete med Karolinska Universitetssjukhuset tagit fram en baslista för hantering av rester från vanligt förekommande kemiska produkter för att förenkla hanteringen. Listan är godkänd av Stockholms Vatten och Käppala reningsverk. Listan finns i KIs handbok för miljö och hållbar utveckling på ki.se/hallbarutveckling. Se även Nödlägesrutin vid större spill och utsläpp av miljö- och hälsofarliga kemikalier i handboken.