Fjällkor på Hallandsåsen Växter som klättrar Chilitema Ärter

Transkript

1 Tidskrift för Förbundet organisk-biologisk odling Årgång 30 Nummer 2/2007 Fjällkor på Hallandsåsen Växter som klättrar Chilitema Ärter Mat & klimat Kirskål i köket Bygg ett blåbärsland Biologisk bekämpning Vart har bina tagit vägen?

2 Ledare Måste man ha ordning i trädgården? I koloniområden råder, liksom i villaområden, en stark konformism i synen på hur en trädgård ska se ut och skötas. Foto: Lars Forslin är jag för en del år sedan började täckodla vid min Den organisk-biologiska odlingen handlar i första hand om att kolonistuga utbröt moralpanik. Min granne kontaktade skapa ett odlingssystem där man så mycket som möjligt låter natu- Nordförande i koloniföreningen som meddelade att man ren göra jobbet. På köpet får man en miljövänlig trädgård, friska enligt stadgarna visst får odla som man vill. Men grannen gav sig grönsaker och sund näring. Den organiska trädgården ser kanske inte. Hon ringde hem till mig och menade att jag var tvungen att ta inte alltid lika ordnad ut som den konventionella, i alla fall inte om bort täckmaterial som gränsade till hennes tomt. Eftersom det man tycker att täckmaterial ser skräpigt ut. Den kommer inte heller kunde anses som en kompost hade jag inte rätt att ha det på mark att alltid stoltsera med fina rader av vackra grönsaker och blommor. som låg intill hennes. Det skulle bort med en gång, annars min- Ibland har man helt enkelt skördat en del och växterna står där kala sann När jag inte gjorde som hon sa gick hon handgripligt tillväga. utan blad. Nästa gång jag kom till kolonin låg löven spridda på min gräsmatta. Kanske ska den som vill ha en perfekt trädgård inte ge sig på Fortfarande i vår moderna tid tycks skräpighet i trädgården grönsaker. De är alldeles för opålitliga och gör ofta lite som de vill. kunna röra upp känslorna rejält. Idealet för många är fortfarande Eller så får man lära sig att se skönheten även i det ofullkomliga, raka rader, bar mark och ogräsfritt. Även om det inte finns med lära sig att gilla blast och täckmaterial och njuta av att den mark bland budorden förefaller det vara ett moraliskt brott att inte hålla man odlar på tillåts att upprätthålla sin egen balans. trädgården lika välstädad som vardagsrummet. Ve den som inte För kanske handlar odling mer om balans än om ordning? mäter ut sina rader, krattar bort alla löv och beskär buskar och träd Naturen lyckas på sitt geniala sätt förena de två. De ekologiska enligt konstens alla regler. kretslopp som allt levande är uppbyggt kring är i högsta grad ett Idag har jag sålt kolonistugan. Av förståliga skäl blev gemytlig- ordnat system men det förtar inte på något sätt den skönhet som vi heten med min kolonigranne aldrig riktigt vad den varit. Numera spontant upplever i naturen. Uppgiften för den som vill skapa en odlar jag istället på odlingslotter där grannarna är mer nyfikna än ekologisk trädgård är därför att överföra de ekologiska principerna, upprörda över mina odlingsmetoder. Ja, min närmsta granne har så gott det går, in i ett småskaligt system som kan försörja oss med till och med börjat slänga på lite gräsklipp på sina grönsaker. Inte så den näring vi behöver och på så sätt skapa en balans mellan natur mycket, och helst inte så det syns, men i alla fall, ibland ligger där och kultur. lite gräs bland raderna. Att föra in naturen i trädgården kan för en del te sig som skrä- Det finns en stark koppling mellan ordning och moralism, även pighet. Men med rätt metoder handlar även detta om ordning. Till när det gäller odling och trädgårdar. Den som städar och håller fint skillnad mot min kolonigranne föredrar jag dock naturens ordning, är en god människa, det kan man ju se, eller? När det kommer till utprovad under årmiljoner, framför människans, ofta kortsiktiga, naturen tänker vi ofta tvärtom och uppskattar oordningen. Vem planering. gillar inte att traska i en lövskog på hösten, se bladverket sakta sing- Kanske är det till och med så att vi på sikt måste gå tillbaka till la ned och höra fraset när fötterna rör runt bland alla löven? Eller naturens ordning om vi över huvud taget ska kunna överleva på vem skulle uppskatta om de vilda blommorna stod på givakt i räta vår planet? Att vi helt enkelt behöver lite skräpighet för att också rader och buskar och träd i skogen beskars och formklipptes? våra barn och barnbarn i en okänd framtid ska få fram den mat de Naturligtvis är det skillnad på natur och kultur och båda har sitt behöver? egenvärde. En vackert anlagd trädgård eller park är en skönhetsup- Min forna kolonigranne skulle nog inte hålla med om det. För plevelse precis som orörd vildmark. Men det är för den sakens skull säkerhets skull har hon sått igen sina grönsakssängar och odlar inte omoraliskt eller fel att skapa en trädgård som delvis efterliknar numera endast gräs. Lätt att tukta och klippa och mossan kan man ju naturen. I det långa loppet är den typen av trädgård säkerligen mer behandla med kemiska medel. Ingen skräpighet så långt ögat når på hållbar och kräver mindre insatser för att hållas fri från skadedjur. den tomten. Fast på andra sidan staketet, ut mot en vild träddunge När jag sålde min kolonistuga var det också just de kvaliteterna som slänger hon allt sitt trädgårdsavfall, löv, ogräs och kvistar. Men det är köparna uppskattade, att naturen och trädgården smälte ihop. säkert en helt annan historia och absolut ingen täckodling. Men den gängse syn på trädgård, som man möter i trädgårdsre- * * * portage, handelsträdgårdar och trädgårdsböcker, är fortfarande i Välkomna att ta del av ett nytt nummer av Odlaren. Hoppas du stort sett inriktad på den perfekta, ordnade trädgården. Även om vi bland artiklarna ska finna inspiration och kunskap som du kan kommit en bit från 70-talets klippta gräsmatta kantad av barrväxter omsätta i din trädgård. Tänk på att Fobo är en förening som behöver är den svenska trädgården förvånansvärt kal. Det räcker att ta sig växa. Sprid gärna idéer om organisk-biologisk odling bland vänner till Danmark, eller varför inte England, för att hitta trädgårdar där och bekanta. Eller varför inte ge bort en gåvoprenumeration? man vågar jobba på höjden, skapa rumslighet och blanda natur och Tillsammans kan vi bli en stark organisation som jobbar för ekolokultur. Här är det också naturligt att odla sina grönsaker och att inte gisk trädgård och mat och bidrar till ett hållbart levnadssätt. bara ha trädgården som prydnad. Karin Jansson 2

3 FÖRBUNDET ORGANISK- BIOLOGISK ODLING FOBO FOBO:s Kansli Sörängsvägen 63, NÄSSJÖ E-post: Mobil: Postgiro: Webb: Förbundet organisk-biologisk odling är politiskt och religiöst fristående. Syftet är att sprida organisk-biologisk odling i Sverige. PRENUMERATION OCH MEDLEMSKAP Medlemskap inkl. Odlaren: enskild medlem 250 kr, ungdomar (under 20 år) 100 kr, familj 290 kr. Enbart prenumeration: 275 kr. FÖRBUNDSSTYRELSEN Ordförande Birger Zakariasson, Munkbergsvägen 1, Piteå Tel: , e-post: birger.zakariasson@spray.se Sekreterare Sven-Åke Svensson, Castmansväg 158, Eksjö Tel: e-post: sven-ake.svensson@ebox.tninet.se Kassör Bo Lagerstedt, Sörängsvägen 63, Nässjö Tel: , e-post: bolagerstedt@telia.com Ledamöter Ola Johansson, Klunkens Backe 7, 3 tr, Kalmar Tel: , e-post: ola@halsoresa.se Stig Persson, Haglundsvägen 9, Jarvsö Tel: , e-post: esspesson@hotmail.com Börje Remstam, Ryningsberg, Trantorp, Husby- Rekarne Tel: , e-post: borje.remstam@spray.se Marita Nilsson, Klockaregård, Reftele Tel: LOKALAVDELNINGAR Lokalavdelningar och kontaktpersoner hittar du på förbundets webbplats: 4 Fjällkor på Hallandsåsen 10 Ärter TIDNINGEN ODLAREN Tidningen Odlaren är en medlemstidning. för Förbundet organisk-biologisk odling och kommer med 4 nummer per år. Ansvarig utgivare är Birger Zakariasson. REDAKTION Redaktör Karin Jansson, Iliongränden M 200, Lund Tel: , e-post: odlaren@kagus.nu Layout Lars Forslin, Slaggvägen 6, Bromma Tel: , e-post: odlaren@monarda.se Manus Odlaren utkommer med 4 nummer per år: l. vår manus senast 15 februari 2. sommar manus senast 15 maj 3. höst manus senast 21 augusti 4. vinter manus senast 13 november ANNONSER Prislista på Manus skickas till odlaren@monarda.se TRYCK Federativ tryckeri AB Upplaga: exemplar ISSN: Trädklättrare 26 Kirskål Omslagsbild: Bi besöker apelblomma. Foto: Lars Forslin I Odlaren nummer 2/ Lars & Evy Schale 24 Mat & klimat 8 Rovdjur hemma 10 Ärter i slott & koja 12 Smått & gott om ärter 14 Chilitema 19 Växter som klättrar 26 Kirskål i köket 28 Vart tar bina vägen? 29 Bygg ett blåbärsland! 30 Föreningsnytt 32 Ärtans fröjd poem 3

4 Småjordbruk skapar Jordbruk behöver inte vara en belastning för miljön. Tvärtom kan ett jordbruk som bedrivs med miljövänliga metoder gynna den naturliga floran och faunan. Fobos rådgivare för småjordbrukare, Lars Schale, har sedan början av åttiotalet jobbat med att utveckla småskaliga, miljöanpassade jordbruksmetoder. Text: Karin Jansson Foto: Cliff Weinmann På gården finns 12 fjällkor som används till mjölkproduktion. Fjällkorna har valts för att de är tåliga och inte drabbas av så många sjukdomar som andra raser. nskilda initiativ kan betyda mycket för miljön och naturen. Det visar Lars och Evy Schale som i över 25 år drivit Eett litet jordbruk på Hallandsåsen. Med varsam hand brukar de marken och genom att använda ekologiska metoder, anlägga våtmark och ha fjällkor som håller marken öppen bidrar de till den biologiska mångfalden och ger livsrum åt många växt- och djurarter som är på väg att försvinna från vår natur. Intresset för att använda alternativa och miljövänliga metoder i jordbruket startade i början av 1980-talet. Evys bror var engagerad i Fobo och fick med oss. Sedan dess har miljöintresset bara vuxit, berättar Lars. När de köpte gården lämnade säljaren kvar en halv pall med konstgödsel. Det blev den sista handelsgödsel som användes på gården. Sedan dess har det blivit ekologiskt för hela slanten och Lars och Evy har också på många sätt försökt bidra till den biologiska mångfalden. En metod har varit att låta en del av ängarna skötas på gammalt sätt. Genom att slå med slåtterkniv vilket inte skadar och sliter sönder det som växer på samma sätt som en rotorslåtter har man skapat en flora som mer liknar en gammaldags slåtteräng. Lars har också sått in olika ängsblommor för att få en mer varierad flora. Här växer bland annat sandnejlika, fältvädd, gökärt, kärringtand och johannesört. Ängen slås först i augusti så att blommorna ska få möjlighet att fröa av sig. Man har också anlagt en våtmark där fåglar och grodor trivs. Kommunen har bidragit med pengar, så kallade Lip-medel (lokala investeringsprogram) och våtmarken ingår i en satsning för att minska övergödningen i Laholmsbukten. Våtmarker tar upp kväve och kan omvandla det till kvävgas som går ut i luften. På så sätt hindrar man att näringen läcker ut i vattendrag och havet, förklarar Lars. 4

5 Odlarporträtt mångfald i naturen I över 25 år har Lars Schale engagerat sig för miljövänligt jordbruk och organisk-biologisk odling. Under en period var han med i Fobos styrelse, numera är han ordförande för lokalföreningen i Laholm och rådgivare för småjordbrukare. Fjällkor Huvudinriktningen är mjölkproduktion och idag finns 12 kor på gården. Från början valde man att ha jerseykor men med åren har man korsat dem med fjällkor och idag har de mest av fjällkon i sig. Vi har valt den här rasen eftersom de är så tåliga och fungerar bra i vårt landskap. De har kraftiga ben och får inte så lätt problem med klövarna. De har heller inte så ofta juverinflammation som andra raser. Fjällkorna är mindre än låglandsboskap och producerar också färre liter mjölk per ko. Men om man istället räknar på hur mycket de väger och äter så är produktionen ungefär lika stor som för låglandsboskap. Korna går ute från början av april till november. De får mest grovfoder i form av gräs, ensilage och hö från den egna gården men också tillägg av lite Krav-godkänt kraftfoder. Den höga andelen grovfoder gör att mjölken blir mer näringsrik och innehåller mer omega-3 och vitamin E än vanlig mjölk. Korna betar bland träden och håller borta sly och buskar. Naturbetet gynnar även floran och bland träden växer till exempel klockpyrola, svinrot, klätt och slåttergubbe som trivs på naturbetad mark. Mjölkproduktionen är Krav-godkänd men tyvärr hämtas den ibland som konventionell mjölk eftersom de ligger så långt från mejeriet i Göteborg. När de redan har fyllt sin kvot med ekologisk mjölk kommer vår produktion in bland den vanliga mjölken, förklarar Lars. Blommor och bin På gården finns ett hönshus med två sorters höns som delvis har korsat sig. Blommehönan är en traditionell skånsk hönssort i kraftiga färger som rödorange, brunt, svart, blågrått och gult. Sedan har man också rasen araucana som värper ägg med grönaktigt skal. Araucanan har sitt ursprung i Sydamerika och har ett lite annorlunda utseende eftersom den saknar stjärt och har örontofsar. Det sägs att deras ägg är mycket nyttiga och har lägre kolesterolhalt än vanliga hönsägg. 7 5

6 Odlarporträtt Överst: Nybearbetad potatisåker i naturskönt läge. T.v: Grönsaker odlas för husbehov. Här vitlök som täckodlas. Ovan: Den egna potatissorten Åsa, som liknar mandelpotatis men som är motståndskraftig mot bladmögel. T.h: Lars känner på den fina myllan där potatisen ska växa. Överskottet av ägg säljs till vänner och bekanta. Så gör man också med den honung som man inte konsumerar själv. På gården finns några bisamhällen och bina är en korsning av Buckfast och nordiskt bi. Buckfast är det vanligaste biet i Sverige och det sägs vara väldigt snällt och flitigt. Nordiskt bi är en gammal ursprunglig sort. Det nordiska biet är bättre anpassat till vårt klimat än de moderna bisorterna. Det härstammar från mörka vildbin och kan ses som en gammal lantras. Eftersom det har ansetts aggressivt har biodlare valt att föra in andra arter i landet och det nordiska biet har därför blivit ovanligt. Numera finns en förening, Nordbi, som jobbar med att bevara den ursprungliga rasen och att intressera biodlare för den. Egen potatissort Tidigare har Lars satsat en del på potatis och grönsaker och han har bland annat haft lök och morot till försäljning. Numera odlar man endast grönsaker till husbehov. Jag tycker att det blev för mycket arbete och för lite betalt, förklarar han. Den egna potatisen sätts någon vecka in i maj. Att man väntar så länge beror på att det ofta kommer frostnätter långt fram i maj. Potatisen sätts i fåror som krattas igen. Sedan hackar han för hand någon gång innan det är dags att kupa när potatisen har kommit upp en bit. På gården odlas många sorters potatis, men mest stolt är Lars för en egen sort som man döpt till Åsa. Det är en sort som har frösått sig själv. Den har väldigt fina egenskaper, är avlång och mjölig som mandelpotatis. Samtidigt klarar den sig mycket bra mot bladmögel. När till exempel Asterix har vissnat ned står den fortfarande kvar. Potatissorten Åsa finns numera även i Fobos trädgård utanför Eksjö och där planerar man även att förädla den vidare. Morötterna sår man inte förrän i början av juni. På så sätt hinner man bearbeta jorden och bli av med ogräs. Dessutom slipper man den första generationen av morotsfluga. Jordmånen är mossjord som lämpar sig väl för grönsaksodling. Nackdelen är att jorden kan bli mycket blöt och det är svår att bearbeta den vid blött väder. Vi ligger också nära en å som ibland svämmar över. En gång fick vi ta upp kålrötter med hjälp av kanoten, berättar Lars. Jorden gödslas med naturgödsel från korna. Ibland har Lars också använt stenmjöl från en bergskross i närheten. Surt stenmjöl binder lättlösligt kväve. Men det gäller att få tag i så finfördelat stenmjöl som möjligt. Solpanel och etanol Även när det gäller avlopp och uppvärmning har Lars och Evy satsat på miljövänliga alternativ. Avloppsvattnet leds först till en trekammarbrunn och sedan vidare till en anlagd damm. Runt dammen har man planterat olika träd och buskar som suger upp näringen. Jag tror att en biologisk avloppsanläggning fungerar mycket bättre i längden än en markbädd. De blir ju igensatta efter år, menar Lars. 6

7 Odlarporträtt T.v: Hönsen är av raserna blommehöna (bilden) och den sydamerikanska araucana. Den senare lägger ägg med grönaktigt skal. Ovan: Lars och Evy Schale har drivit gården sedan början av 80-talet. De är också drivande i Laholms lokalförening av Fobo sedan många år. Observera solfångaren på taket. Nedan: Bin med inblandning av nordisk lantras hålls i några kupor.de nordiska bina är mörkare till färgen än de vanligare buckfastbina. Dungen runt dammen är ett populärt tillhåll för fåglar, inte minst eftersom flera av träden bär frukter och bär. Överhuvudtaget är trakten mycket rik på fåglar och för att hjälpa dem har Lars satt upp många holkar runt gården. Själva gårdshuset består av en trälänga, en så kallad Hallandsgård, som har byggts till under senare år. Det mesta av värmen kommer från vedeldning och veden hämtas från den egna skogen. Som komplement har man satt upp en solpanel som ger varmvatten. Den gör att vi knappast behöver elda från början av april till september, berättar Lars. Även när det gäller bil och transporter tänker Lars i miljötermer och tankar bilen med 30 % etanol. Gräsklipparen går på samma bränsle. Aktiv i Fobo Lars gick med i Fobo1982 och har sedan dess engagerat sig i föreningen på olika sätt. Han har varit med i förbundsstyrelsen och är numera ordförande för lokalföreningen i Laholm. Vi har en livaktig förening i Laholm men tyvärr är det dåligt med återväxten av yngre medlemmar. Vi skulle verkligen behöva få in fler unga i föreningen, menar Lars. m Lars Schale är Fobos rådgivare när det gäller småbruk. Den som har frågor är därför välkommen att höra av sig till Lars, telefonnumret är

8 Rovdjur hemma biologisk bekämpning för mindre odlingar Ni har väl sett de konstiga kartongbitarna som hänger på en del växter hos ekologiska yrkesodlare och i botaniska trädgårdar? Det är förpackningar som innehåller rovkvalster och parasitsteklar, eller predatorer som de också kallas, som är menade att förgöra skadegörare. Frågan är om vi skulle kunna använda de här organismerna även i hobbyodling? rkesodlare av växthuskulturer använder sig av levande organismer för att minska angrepp från olika ska- Ydegörare. Metoden introducerades i början av 70-talet med ett par rovkvalster, men antalet har utökats och utvecklats så att vi idag har mer än 20 arter av predatorer. Metoden är nu så väl beprövad att även vissa hobbyodlare skulle kunna använda några av de här organismerna. Problem för hobbyodlare Tyvärr har förpackningarna med nyttodjur hittills varit alldeles för stora, och eftersom djuren är färskvara kan de oftast inte lagras mer än några dagar. De flesta skadegörare har också sin speciella predator, så det gäller att veta exakt vilken ohyra man har; det finns till exempel många olika arter och sorter av bladlöss, sköldlöss och ullöss. Utsättningen måste ske under kontrollerade former. Sedan krävs rätt temperatur och fuktighet för att rovdjuren ska äta och föröka sig. Men klarar man det här så bör man absolut prova metoden. Bladlöss älskar späda skott på rosbuskar. Så här tätt kan det bli innan nyckelpigorna kommer och reglerar bladlössens härjningar. Foto: Lars Forslin Nyttoorganismerna kan vara bakterier, insekter, kvalster, nematoder, svampar eller virus. När det gäller insekter och kvalster är principen den att nyttodjuren äter upp skadegörarna; några är parasiter som lägger ägg i värddjuret. De nyttiga svamparna fungerar så att de konkurrerar ut skadliga svampar som till exempel gråmögel och rostsvampar genom att stjäla näringen från skadesvamparna. Levande färskvara Vanligen levereras nyttoorganismerna i vermiculit eller sågspån för att behålla fukten. Förpackningarna får inte ligga i direkt solljus och man bör undvika att sätta ut dem mitt på dagen, då det kan vara för varmt med risk för att de torkar. Bäst är att sätta ut dem morgon eller kväll, då har de lättast för att acklimatisera sig. Temperaturen har sedan stor betydelse för att de ska föröka sig och utvecklas bra. Till exempel mår rovkvalstret Amblyseius swirskii allra bäst vid dryga 25 grader och relativt hög luftfuktighet, säger Kersti Hesseldal på Biobasiq som är ett av de företag som säljer nyttodjur. Går temperaturen ner mot 15 grader blir dessa kvalster helt inaktiva. Låga temperaturer kan däremot utnyttjas om man inte kan sätta ut djuren direkt utan måste lagra dem några dagar. Vid låga temperaturer vilar de - några klarar av 8 grader medan andra dör vid en minimitemperatur på 15 grader. Vilket betyder att alla inte ens kan lagras i kylskåpet! Andra metoder först Eftersom användnigen av nyttoorganismer är en både komplicerad och dyr metod ska man förstås ta till andra bekämpningsmetoder först. Bladlössen minskar avsevärt om man spolar av dem med vatten eller klämmer dem med fingrarna. Vanligt spinn gillar inte fukt, så duscha plantorna om det går. Vita flygare och sorgmyggor kan man fånga med gula klisterskivor. Vita flygare och bladlöss mår inte heller bra av att sprutas med såpa. Oljeemulsioner av till exempel rapsolja kan man prova att använda mot både ullöss, sköldlöss, mjöllöss, bladlöss, spinn och trips. Oljan löser upp insektens yttre skal och förstör dess andningssystem. Den fungerar både på ägg, larver och vuxna kvalster och insekter. Numera finns det rapsoljeemulsioner som innehåller pyrethrum utvunnet av Chrysanthemum cinerariefolium. Oljan förstärker verkan av pyrethrumet och insekten dör av att nervbanorna snabbt förstörs. Dessa medel säljs under namnen Raptol och Insekt Effekt. Observera att pyrethrumet är giftigt och att även rovkvalstren dör om de får det på sig! Men pyrethrumet bryts ner på 24 timmar, så efter ett par dagar kan man återinsätta eller tillsätta nyttodjuren igen. Få bukt med möglet Biologisk bekämpning av mögel är däremot relativt lätt för hobbyodlare. Rovsvamparna levereras bland annat som ett frystorkat pulver som sedan kan frysas och då håller i uppemot två år. Svamparna är ett par arter av släktet Trichoderma. Pulvret går att vattna ut och att spruta med. Det ska användas i förebyggande syfte och fungerar bra på sticklingar, tomater, rosor och vid beskärning 8

9 Skadegörare Favoritvärd Nyttoorganism Biologisk bekämpning Bladlöss Skottspetsar, knoppar, dill Parasitsteklarna Aphidus ervi och Aphidus colemani Bladlusgallmyggan Aphidoletes aphidimyza Bladluslejon, Chrysoperla carnea. Minerarflugor Tomat, gurka Parasitsteklarna Diglyphus iseae och Dacnusa sibirica. Mjöllöss (Vita flygare) Fuchsia, tomat, paprika, gurka Encarsia formosa. Macrolophus caliginosus samt rovkvalstret Amblyseius swirskii. Sorgmyggor Krukväxtjord Nematoder. Rovkvalstret Hypoaspis och Vectobac= bacillus t. Falska spinnkvalster Bildar ett gråbrunt tätt skikt på taggkaktusar och på bladkaktusarnas kanter. Kaktus, bladkaktus, julkaktus Tripsrovkvalstret Ambyseius cucumeris och rovkvalstret Amblyseius swirskii Dessa är polyfaga, d.v.s. de äter och överlever på flera olika skadedjur. Växthusspinnkvalster Bildar spinnvävnad mellan bladen. Trips Suger på bladen och späda växtdelar. Svamp Gråmögel, rost, svartfläckssjuka, potatisbladmögel, häxringar Fjärilslarver t.ex. kålmask Gurka, paprika, tomat, murgröna, fikus, hibiskus Gurka, basilika, murgröna, ärtor Tomat, gurka, sticklingar, rosor, julros Broccoli, grönkål, vitkål m.fl. kål Spinnrovkvalstret Phytoseiulus persimilis Tripsrovkvalstren Amblyseius cucumeris Amblyseius swirskii och Orius majusculus, rovlevande skinnbagge. Svamparna Trichoderma polysporum och Trichoderma harzianum. Finns i Biobalans (jord) och Binab TF WP (pulver som vattnas ut). Bacillus thuringiensis, finns bland annat i Turex, (Biobit, Dipel, och Thuricide.) Vanliga skadegörare som kan bekämpas med nyttoorganismer. Se och Foton copyright Biobasiq Sverige AB Parasitstekeln (Encarsia formosa) i färd med att lägga ägg i mjölluslarver, vita flygare.den är ca. 1 mm och är gul och svart till färgen. Den kläckta parasitstekeln letar aktivt efter larver av vita flygare att parasitera. Äggen lägger de inuti värdlarverna (som är vita). Efter ca. 14 dagar svartnar dessa parasiterade larver. Efter ytterligare ca. 14 dagar kläcks på nytt vuxna parasitsteklar ur pupparierna. Bladlusparasitstekeln (Aphidius colemani) i färd med att lägga ägg i bladlöss. Efter några dagar dör bladlusen och efter ca.8-10 dagar sväller bladlusen och blir till en gråbrun kokong eller puppa, som sitter fast på bladet. Efter ca. 2 veckor kläcks från kokongen en ny parasitstekel som söker sig ut att finna nya bladlöss att parasitera. Spinnrovkvalstret (Phytoseiulus persimilis) i färd med att äta växthusspinnkvalster. Rovkvalstren är 0,5 mm långa och till färgen röd-orange. I första hand skall rovkvalstren sättas ut efter att ett angrepp är konstaterat, eller möjligen förebyggande, om man har erfarenhet av årliga återkommande angrepp. av träd. Hobbyodlare berättar om goda resultat efter att de blandat svamppulvret direkt i sticklingjorden eller strött lite pulver kring sättpotatisen. Efter beskärning av träd penslar många odlare det uppslammade pulvret över snittytan, även sår på träd brukar då få en dos. Överallt finns svampsporer, så långt som tio kilometer upp i luften har man upptäckt dem. Om förutsättningarna finns är det ofrånkomligt med mögelangrepp. Mögelsporerna trivs där det är instängt och fuktigt, några vill ha det varmt medan andra föredrar kallt. Gråmögel är en typisk sådan som slår till när det blir kallt. Vem har inte fått gråmögel i växthuset på sensommaren när nätterna börjar bli kalla? Förutom att spruta plantorna med uppslammat pulver kan man också blanda Biobalans (en jordblandning med Trichoderma) i jorden. Men som vid all bekämpning gäller att först göra miljön så ogästvänlig som möjligt för skadesvamparna. Glesa ut och ventilera bort fukten, ge näring och vatten, eftersom skadegörarna angriper svaga plantor först. Tyvärr har det visat sig att rovsvampen inte fungerar mot mjöldagg. Om du använder Trichoderma i trädgården får du inte heller använda fungicider mot mjöldaggen. Svampgiftet angriper också rovsvamparna. Då får du istället använda bikarbonat mot mjöldaggen. Britt-Marie Tenghoff 9

10 Ärter i slott och koja Text: Maja-Lisa Perby Foto: Lars Forslin En tidig sommarmorgon i början av 1930-talet cyklade en femtonårig flicka uppför Högelid i Halmstad. Plåtspannen hoppade på styret, det var sol och morgonluft, hon var på väg till Slottsmöllan för att plocka ärter. Flickan var min mamma, hon gick i realskolan och ärtplockningen om sommaren var hennes viktigaste inkomstkälla. Hur ärterna smakade förmäler inte historien, men den grönsak som min mamma minns framför andra var ett annat slag av ärter. De sockerärter som min mormor odlade i kökstäppan, fredade för hönsen innanför stängsel, hörde till sommarens givna fröjder. De ärter som min mamma plockade på ärtfälten på 1930-talet gick till konservindustrin. Trettio år senare, när hon berättade om ärtplockningen i ett kåseri, hade en sak förändrats: ärterna i konservburken som hon öppnade till middagen var plockade med maskin. Hur den industriella ärtskörden i Skåne går till är nog välkänt för de flesta. När tidpunkten för skörd är inne den bestäms genom att man gör fortlöpande analyser av hur ärternas mognad framskrider skickas en armada av skördetröskor ut på fälten. Mindre än tre timmar efter skörd är ärtorna frysta och klara. Den industriella ärtodlingen och skörden, det väloljade maskineriet, allt är för att uppnå ärtans bästa smak eller vad är det man söker efter och vad är det man uppnår? För mig var ärter länge något rätt så anonymt. Ärter var ärter från burk, grågröna och mosigt mjuka, sötsalta i smaken. Lika ofta var det ärter och morötter i burken. Till vardags stuvade ärter, vid enstaka festliga tillfällen fanns ärter tillsammans med äpplen och majonnäs i den blå skålen. Efter hand kom de frysta ärterna, illande gröna och med tycke av hårdplast. Jag visste inget om ärter, visade det sig. För ungefär femton år sen, i en liten by bland olivodlingar i Ligurien, bjöd Anna och Teofile oss på middag. Först fick vi pasta med gröna ärter. Barnen åt med god aptit, vi vuxna gjorde det. Det smakade ärter smakade gott av ärter, kulinariskt var det en nyhet för mig. Ärterna som Anna bjöd på var små och möra, till och med färgen var vänligt grön. Som så ofta i Italien gjorde Anna mycket litet med ärterna till pastan. Hon puttrade lite finhackad lök i smör enbart smör i det här fallet, sen lät hon ärterna bräsera un oretta, en knapp timme, tillsammans med löken. Vad var det för ärter? Det var i februari månad, inte var det väl ärttid? Det är frysta ärter, sa Anna. Hon gick ut i köket, kom tillbaka med förpackningen i handen. De är från supermarketen, sa hon. Italienska ärter. Brytärter redo att skördas. Brytärten är en kombination av sockerärt och märgärt; man kan äta hela den fullmatade söta, trådfria baljan rakt av med ärter och allt. En delikatessgrönsak som även barn gillar! Ger mycket rikt om man bara plockar av efterhand. Idag, och sedan länge, är spritärter sällsynt vara på svenska torg. I Finland är det annorlunda, där finns en ärtkultur i levande tradition. Den som besöker Helsingfors i sommartid ärttid kan få se flanörer som går och mumsar på spritärter som de köpt på torget eller i tidningskiosken, öppnar baljorna, stoppar i sig ärterna, slänger skal... En sommardag i slutet av 1970-talet satt jag tillsammans med vänner på balkongen med utsikt mot tallar och klippor, i Stockholmsförorten där jag då bodde. Vegetariska kräftor, skämtade vi medan vi mumsade på de gröna matade ärtbaljor vi hade framför oss det var släpärter, alltså gråärter från åkern som skördats gröna och omogna; jag hade köpt dem på torget i Farsta samma förmiddag. Vi doppade släpärterna i smör, släpade dem mellan tänderna, kvar blev bara membran och trådar. Så nuddade jag vid en svensk ärtkultur. Jag tänkte inte då på att jag var med om att avnjuta en primör med gamla anor. 10

11 Den släta runda ärtan, den oregelbundet kantiga ärtan, den platta ärtbaljan, den välmatade trinda ärtbaljan i Anna Maria Zetterstrands kokbok från 1863 finns de alla med: ärterna från trädgården och ärterna från åkern sockerärter, färska spritärter, märgelärter, släpärter och alla är de färska och gröna till färgen. Varje recept börjar med att man tar sina ärter, skördade vid den rätta punkten, dvs i viss mån är det nog att man anpassar sig till ärterna så som de är när man får dem i sin hand: lagom växta sockerärter ; åkerärter, som ej är för mycket matade respektive som är väl matade (de förra är utmärkta spritärter, de senare anrättas som släpärter); späda märgelärter respektive mera växta och matade (båda spritas, men tillagningen sker på olika sätt.) Anna Maria Zetterstrand smaksätter alla slagen av ärter på varsamt sätt. Hon tar smör, lite persilja och aningen muskot, hon reder med lite smör och mjöl eller låter ärterna avsimmas med helt litet potatismjöl men bara så att det spad som omger ärterna får lite konsistens. Lite apropå ger Anna Maria Zetterstrand läsaren ett praktiskt råd. Om man har för litet ärter, skriver hon, så kan de till tarvligare [dvs enklare] måltider drygas ut genom att tillsammans med dem koka färska morötter, skurna i mycket små tärningar. Hon anade nog inte att hon på pricken beskrev något som skulle komma att ingå i konservindustrins standardsortiment. Ärter Som kulturgröda har ärter mycket gamla anor, men så vitt man vet var ärter långt fram i tiden detsamma som stapelfödan torkade ärter. När färska gröna ärter nådde Ludvig XIV:s hov, tog de solkungen och hovet med storm. Enligt Madame de Maintenon, kungens andra hustru, försatte den lilla gröna ärtan med sitt fräscha behag hovet i en lätt exalterad stämning. I ett brev till kardinal Noailles i maj 1696 skriver hon: Fortfarande tilldrar sig ärterna stor uppmärksamhet; [här råder] otåligheten att få äta dem, nöjet att ha ätit dem och den glädje som ligger i att man ser fram mot att få äta dem igen... En del damer som har dinerat hos kungen, och dinerat väl, fortsätter att äta ärter på kvällen hemma hos sig själva innan de går och lägger sig, så att de riskerar att få problem med matsmältningen. Det är ett mode och en galenskap, och det ena följer med det andra. Inte bara i slottet utan också i kojorna blev gröna ärter en omhuldad grönsak. I en liten skrift från fröuppropet, Vi odlade till husbehov, framträder sådana ärter, den ena efter den andra. Det är så himla gott, säger en bonde på Orust om de gråärter man om sommaren åt i form av kokta ärtbaljor det var gråärter som odlades för att få foder till djuren. Om en norrländsk brytmärgärt: Som barn plockade jag fickorna fulla och åt dem som frukt. Om tant Erikas sockerärt (också den från Norrland) som bevarats av familjen i odling i mer än hundra år: liten, söt och rikgivande. Om en stensärt från Småland: dessa gamla ärter ger en bra skörd, de är godare och sötare än de moderna sorter som går att köpa idag. Några av berättelserna i skriften ger en skymt av en äldre tids kosthåll. Om en småländsk stensärt: Mor plockade ärtor varje dag.... Ärtorna kokades i vatten och reddes av och åts varje frukost till spickesill. Om gråärter i Skåne: ärtorna spritades ur, koktes och stöttes till mos, som sedan blandades med ungefär lika mycket potatismos, som sedan åts med kokt eller stekt fläsk. (Den senare rätten liknar tydligt den bondbönegröt som jag själv smakat i Småland i sensommartid för många år sen.) Jag tar fram föreningen Sesams senaste årsbok och finner en rätt brokig blandning av ärter, lokalsorter och arvesorter från Sverige men här är också en tydlig blick ut mot Europa och över haven, och det är ärter från allmogens trädgårdar och från herrgården. Många av namnen är sådana att man anar berättelser mellan raderna: mosters Annas (lokal skånsk ärta); mormor Hannas; dansk ärta med Gråärten har vackra rödlila blommor och känns igen på långt håll. Många gamla lantsorter har kommit in till fröuppropet. Lena Nygårds, som jobbar med detta inom Programmet för odlad mångfald POM, har nu kommit med en liten skrift om ärter. Den kan rekvireras gratis från författaren om man bifogar ett adresserat och frankerat kuvert. Skicka till Lena Nygårds, Raukudden Storugns, Lärbro. tyskt namn; ärta från England; 1800-talssort från USA; herrgårdssort från Västergötland troligen framtagen på 1870-talet ; ärta från Zinkgruvan, från Klenshyttan, från Örshult; Gryttes ärt (från Danmark), Herzog från Albanien. Själv odlar jag sedan många år den gamla sockerärten Engelsk Sabel, en god och pålitlig sort nästan outtröttligt blommar den och ger skörd. (Flera år var den försvunnen från marknaden, nu finns den åter att få tag på.) Efter hand har jag provat en del olika spritärter, och funnit att det bland äldre sorter finns sådana som inte alls behöver skördas med någon precision, och som också tål att ligga ett antal dagar innan de kommer i grytan: den fräscha smaken står sig över en tid. Också jag har, genom Sesam, funnit en favorit bland ärter. Ögonärten, brytmärgärt, lokalsort från Småland, har blivit min följeslagare. Varje år väljer jag ut en plats åt den i soligt och vindskyddat läge. Ögonärten tackar och växer och ger dessa ljuvliga baljor som smakar mest och bäst när de blivit lite inte så lite runda om magen. Man kan äta dem som de är, koka dem rakt upp och ner, laga dem som Anna i Ligurien eller enligt Zetterstrands kokbok. Hur man än gör blir det ärtas fröjd! Foto: Lena Nygårds Än är det vår, jag går och påtar med mina ärter i landet, allt är ännu i en tidig början. Jag går och hämtar näten som ärterna ska få klättra och klänga på, och medan jag gör det tänker jag på att det här är inte husbehovsodling som i gamla tider, men husbehovsodling är det lika fullt: var finns de ärter att köpa som mäter sig med dessa? m 11

12 Ärter Smått & gott om ärter Omogna ärter är söta och goda och allmänt omtyckta. Sötast är fröna hos märgärter som här på bilden. Märgärter odlas i stor industriell skala för djupfrysning. England är märgärtens hemland och där odlas också mest gröna ärter i hela Europa. Foto: Karin Jansson om varande en urgammal kulturväxt har ärten utvecklats till många kulturformer. Man kan lämpligen skilja på Särter som odlas för mogen skörd, då både fröna och baljorna är torra, och ärtor som skördas i färskt tillstånd. De förra typerna odlas inom lantbruket och behandlas i princip som säd, ja ärter kallas också för trindsäd med ett gammalt ord. Det som odlas på åkrarna är vanligen gula eller gröna kokärter som vi gör ärtsoppa av, men de används också, eller snarare till övervägande del, till foderändamål. Gula och gröna ärter känns igen på sina vita blommor. Inom lantbruket fanns förr i världen även så kallade gråärter. Det var sorter med grå eller gråspräckliga frön och vackra blåröda blommor. Tidigare förde man dessa till en annan art, Pisum arvense, medan ärter med vita blommor fördes till Pisum sativum. Nu anser man bägge vara former av en enda art den senare. Förr odlade man gula ärter till humankonsumtion och gråärter till djurfoder. Gråärterna åts på sina håll även av människor, men de har en kärvare smak och blandades därför kanske oftare i tunnbröd; man malde då först mjöl av ärterna. Kärvheten hos gråärten kommer från garvsyra. Den gör också att gråärterna svartnar vid kokning eller efter några års lagring. I trädgårdarna har ärterna också funnits länge: i Kina har man odlat sockerärter i tusentals år. Sockerärter är en underart, var. saccharatum, som saknar det sega, trådiga membran som annars utgör stommen i ärtskidan. Tack vara denna trådfrihet kan baljan ätas hel, men den är godast i sitt späda stadium, då själva fröna är outvecklade. Fröna i sockerärterna är nämligen av samma typ som hus vanliga gula ärter, dvs. de är inte söta annat än som ganska späda. Senare blir de precis som gula kokärtor hårda, stärkelserika och lite kärva i smaken. Den andra underarten som vi odlar i trädgården är spritärter, var. pachylobum. Dessa odlas för sina omogna, söta fröns skull och har den sega hinnan kvar i baljan. Till denna grupp hör också märgärterna, som är det vi får när vi handlar frysta eller konserverade ärter. Den vanliga spritärten är en enklare typ som kom fram på 1500-talet. Den står ganska nära den vanliga kokärten, men har som omogen något sötare frön. De blir dock snabbt tråkiga och måste skördas och spritas (man sprättar ur ärtorna) i rätt stadium om de ska vara något så när söta. Märgärterna kom fram i England under slutet av 1700-talet och är den helt dominerande typen i dag. Märgärterna har större och sötare frön, som inte omvandlar sockret till stärkelse i samma omfattning som spritärten. Man ser det på fröna genom att de är skrynkliga som mogna och torra. Det tyder på att fröet har lagrat in näring i form av socker, som tappar volym när det torkar, därav skrynkligheten. Vi ser samma fenomen hos majs, där sockermajsen har skrynkliga frön. I likhet med sockermajs blir också märgärtorna känsliga för groningssvampar i jorden och kan lätt ruttna i jorden om den är för kall och våt. Om inte temperaturen är tillräckligt hög för snabb groning, dvs. minst 8-10 grader, så angrips gärna fröna tack vare det lätt omsättbara och för svampar och bakterier begärliga sockret i fröna, innan fröna hinner gro. Släta ärter, alltså sockerärter och spritärter, har näringen upplagrad som stärkelse vilken inte alls är lika snabbt omsättningsbar som socker. De tål därför att sås så fort jorden reder sig och de gror dessutom redan vid 1-2 grader, om än sakta. Undertecknads erfarenhet är att man kan så märgärter tidigt om man sår dem luftigt. Man packar alltså inte till jorden efter sådd och man vattnar definitivt inte. Det gäller att fröet omges av mycket luft och syre. Fukt finns tillräckligt i jorden ändå. Packar man jorden för tätt blir den kall och våt; groningen tar längre tid och fröet kanske hinner angripas. Det här sättet fungerar framförallt i norra hälften av Sverige, där vårbruket inte kommer igång förrän i maj. Det finns där ingen störe anledning att vänta med sådden av märgärter: när våren kommer så kommer den i allmänhet snabbt och groningen kommer igång så fort det blir några soliga dagar. Den kanske läckraste ärtvarianten är bytärten. Den är en korsning mellan sockerärt och märgärt och har fått de bästa egenskaperna från bägge föräldrarna. Det innebär att brytärterna har trådlösa baljor som sockerärten, plus att själva ärtorna är söta och mjälla som hos märgärten, även som fullt utvuxna. Ska man vara riktigt petig så kan man även dela in brytärter i två typer: brytsockerärter och brytmärgärter. Den förra har släta frön, precis som hos sockerärten, den senare har skrynkliga, liksom hos märgärten (i torrt, moget tillstånd). Idag finns knappast brytsockerärter i handeln, men så sent som på 80-talet fanns sorten Kungs i handeln. Den var mycket rikgivande och helt fin i smaken, men kvalitén var kanske inte fullt klass med brytmärgärterna där den amerikanska sorten Sugar Snap gjorde succé över hela världen i slutet på 70-talet och slog ut brytsockerärterna. 12

13 Ärter Trädgårdsärter finns i låga, medelhöga och höga former och alla, utom möjligen de lägsta, behöver stöd för att ge bra skörd och vara lättplockade, rena och fina. Det finns mängder av sätt att stötta ärter, här är några av de vanligaste: hönsnät, armeringsnät, snören, björkris och flätverk. Foto: Karin Jansson Är man intresserad av äldre typer av brytärter som Kungs, så finns de fortfarande att få tag på hos fröodlarföreningen Sesam. Ska man odla bara en sorts ärter i trädgården så borde det vara brytärter. Man kan plocka dem tidigt, som sockerärter, om man vill det, och man kan låta dem fylla ut nästan helt, då är de som läckrast. Man kan till och med använda dem som spritärter när baljan har gått lite för långt för att vara saftig och spröd. Ärtorna är fortfarande goda då, men man ska inte vänta allför länge. Någon kanske undrar var släpärterna kommer in i bilden? Ja, släpärter är alltså ingen speciell typ av ärter, utan snarare ett sätt att äta ärter i ett visst stadium på. Man kan använda vanliga åkerärter, spritärter, märgärter eller brytärter. Brytärterna kan tillåtas få ganska stora frön medan åkerärter blir tråkiga om ärtorna får utvecklas för mycket. Man kokar helt enkelt baljorna hela och doppar dem i smält smör innan man stoppar in baljan i munnen, fortfarande med ett stadigt grepp om skaftändan, sedan släpar man ärtskidan mellan tänderna. Tanken är att själva fröna ska stanna kvar i munnen tillsammans med smöret och den del av baljan som fortfarande är mjäll, medan fibrerna, och i synnerhet membranet på åker-, spritoch märgärter, följer med ut. Ärter eller ärtor? Bägge formerna är riktiga men Svenska Akademins ordlista anger att ärter används i allmänhet och att ärtor används med avseende på de individuella fröna ärtorna. Alltså: ärter med fläsk, men synd på så rara ärtor. Lars Forslin Brytärter kallas också salladsärter och blir pricken över i i vilken sallad som helst. Mjöksyrning är också ett trevligt sätt att bevara brytärter. Höga ärter (här brytärten Sugar Snap) kan bli riktigt höga och kräver ordentligt stöd. De blir högre ju längre norrut de odlas. Tack vare de långa sommardagarna med intensivt ljus norröver fortsätter de bara att växa och blomma förutsatt att man plockar av baljorna efterhand. Höga ärter som blir 1,5 m i södra Sverige blir gärna över 3 meter i norra. För att växa så här frodigt behöver ärterna mycket vatten och ej för varmt väder. Blir det varmt och torrt drabbas de lätt av mjöldagg. Ärterna behöver knappas rensas om man räfsar dem tvärs över raderna när de är små. En lätt kupning när de är 25 cm tar hand om resten. 13

14 Chili Anders och Sara satsar småskaligt Att starta verksamhet inom ekologisk odling behöver inte betyda att man måste ha en stor gård och göra dyrbara investeringar. Möt Anders och Sara som startade ett företag hemma på villatomten. Text: Karin Jansson Foto: Cliff Weinmann en tid då även den ekologiska odlingen rationaliserar och går mot allt större enheter finns det personer som går emot Itrenden. På sin knappt tusen kvadratmeter stora villaträdgård i Billeberga, ett litet samhälle i Mellanskåne, har Anders Aldsten och Sara Bryzell startat en liten plantskola med inriktning mot tomat och chili. Genom att använda enkel teknik, bygga allt själv och lägga ned tid snarare än pengar har de lyckats få igång både plantförsäljning och förädling av chili i liten skala. Anders intresse för odling började för några år sedan när han testade att odla tomat och chili på sin balkong i Malmö. Försöket slog väl ut och han blev snabbt biten av odling och inte minst av möjligheten av att få fram egen chili, en favoritkrydda i köket. Som maskiningenjör hade han ingen utbildning på området men skaffade sig snabbt kunskap från böcker och Internet. Intresset växte och med det idén att starta en småskalig plantuppdragning. När Anders för ett och ett halvt år sedan fick tag i ett hus i Billeberga med en liten tomt drog han genast igång sitt projekt. Idag drar han upp 40 olika sorters chiliplantor och 70 olika tomater liksom paprika, kryddväxter och blommor. De flesta säljs genom torghandel men plantor skickas också per post och en del kommer förbi och handlar. Med i projektet är idag sambon Sara. Inte heller hon är utbildad inom odling men har ett stort intresse för trädgård och har tidigare ägnat sig mycket åt bland annat pelargoner. Båda har halvtidsjobb utanför den egna trädgården men satsar resten av sin tid, i alla fall på våren, på plantuppdragning. 14

15 Chili T.v: Anders och Sara i växthuset som de byggt själva. I mitten finns en låda med kompost som alstrar värme. Plantorna sätts ut i början av april på lådan och täcks med fiberduk vilket gör att man inte behöver tillföra så mycket extravärme. Ovan fr. v: 1) Förutom tomater och chili säljer Anders och Sara även en del krydd- och grönsaksplantor.2) Ett mindre rum i huset har byggts om för plantuppdragning. Anders har själv snickrat ihop hyllor och lysrörsarmaturerna är köpta begagnade. 3) Anders och Sara förädlar chili. De har tagit fram ett sortiment med torkad chili, chilisås och rökt chili, chipotle. 4) En chili med lila färg på bladen. Frukterna är heta och röda eller orange. Vacker även som prydnadsväxt. Byggt växthus Säsongen startar tidigt på året i februari och mars när alla fröer ska sås. Plantorna dras först upp i ett rum inne i huset som med enkla medel har byggts om för ändamålet. Hyllor och lysrörsarmaturer gör det möjligt att på en liten yta dra upp tusen plantor samtidigt i pluggbrätten. Jag har köpt lysrörsarmaturerna begagnat och fixat allt själv. Vi har satsat på enkla material och begagnade prylar eftersom vi inte vill dra på oss stora kostnader. Vi försöker helt enkelt göra mycket av lite, berättar Anders. I april sätts de små plantorna ut i ett växthus, även det hemmasnickrat av reglar och byggplast. I mitten finns en stor låda, isolerad med frigolit, som har fyllts med kompost och gödsel. Plantorna står på lådan och hålls varma genom värmen som alstras av komposten. De täcks också med fiberduk, man får alltså ett växthus inuti ett annat. Den sinnrika konstruktionen gör att man behöver tillföra väldigt lite extravärme, ett värmeelement finns dock om det skulle bli riktigt kallt. Ger tips När vi besöker Anders och Sara i slutet av april är växthuset fullt av nästan färdiga chili- och tomatplantor. Försäljningssäsongen ska just börja och i ett hörn står en back med några plantor som en kund har beställt. Folk verkar ha förtroende för oss och vi har fått en väldigt positiv respons på försäljningen förra året. Många som handlade då har nu hört av sig med nya beställningar. Anders förklarar att han har märkt att många tycker det är trevligt att handla direkt av den som dragit upp plantorna. När de står och säljer kan de också ge odlingstips och berätta om sorterna och ge exempel på användning i matlagning. Folk tycker det är roligt att veta lite mer om det de köper. Vi har till exempel en tomatsort som kommer från indianstammen Cherokee och andra sorter som har förädlats fram av Amishfolket i USA. Sortlistan är full av mer eller mindre ovanliga sorter och fröerna köper de av svenska och engelska fröfirmor. Här finns tomater och chili i alla regnbågens färger liksom en rad olika former och storlekar på frukterna. Vi försöker välja sorter som passar bra i vårt klimat och det mesta vi har fungerar även på varma lägen på friland. Odlar ekologiskt Plantuppdragningen sker utan handelsgödsel och kemisk besprutning. Planteringsjorden köps in men i år har man även kunna blanda upp med egen kompost. Plantorna får också hönsgödsel. För oss har det varit naturligt att använda ekologiska metoder vid odlingen. Däremot har vi ingen certifiering, det blir tyvärr för dyrt i en småskalig verksamhet. Men i framtiden hoppas vi kunna certifiera plantor och produkter, säger Anders. Den ekologiska inriktningen gör dock att man är mer känslig för angrepp. I år fick en del plantor slängas direkt eftersom de hade bladlöss. Förra årets försök att odla färdiga tomater för försäljning slog inte heller väl ut. Vi fick bladmögel på tomaterna och runt 80 procent av skörden blev förstörd. I år blir det ingen tomatodling eftersom Anders och Sara är på väg att flytta. De har fått tag på en liten gård på Österlen där de ska fortsätta med plantuppdragning. Tanken är också att driva ett litet café och sälja egna förädlade produkter. Redan idag har de tagit fram ett litet sortiment med chilisås, torkad pulvriserad chili och chipotle, rökt chili. Ingen vinst Första säsongen gick verksamhet inte med någon vinst. Men överskottet från försäljningen har täckt upp investeringarna och på köpet har de fått mycket kunskap, erfarenhet och en liten kundkrets. Och tillfredställelsen över att driva något eget, småskaligt är stor: Vi gör allt själva, från att dra upp plantor till att göra etiketter och bygga växthus. Ibland har vi gjort misstag, men det mesta har faktiskt fungerat. Och visst känns det bra när man märker att ens egna plantor kan mäta sig med proffsens. Tills vidare kommer de att fortsätta att jobba halvtid för sin försörjning men räknar samtidigt med att efter hand utvidga den egna verksamheten. På det nya stället kommer vi att ha café över sommaren och vi får också betydligt mer mark, tre tunnland, där vi bland annat kan ha höns. Vi hoppas kunna leva på småskalig plantuppdragning, odling och förädling i framtiden, säger Anders. Mer om Anders och Sara:

16 Chili Frälst på chilipeppar Den som har börjat använda chili i maten har ofta svårt att sluta. Chili är till och med, menar en del, den mest använda kryddan över världen och den passar i det mesta, från pastasås och heta grytor till chokladkaka. Text & foto : Karin Jansson inlagd chili att köpa i vanliga livsmedelsbutiker och många odlar också kryddan själva. Invandring och svenskarnas flitiga resande över klotet har också gjort att heta smaker blivit vanligare i svenska kök. Sorter Det finns flera hundra sorters chili och en rad olika namn som cayenne, tabasco, jalapeño, chilipeppar, spansk peppar och peperoni. Även paprika är en typ av chili och kallas på engelska för pepper eller bell pepper. Chili delas ofta in efter styrkan och det finns numera en vetenskaplig mätmetod för att fastställa hur mycket capsaicin, det ämne som ger den starka smaken, en viss sort innehåller. Bland de starka sorterna återfinner man habanero, tabasco, aji, piri piri och cayenne. Jalapeño är en vanlig sort som inte tillhör de allra starkaste. Vill man ha en mild sort kan man odla Anaheim eller Hungarian wax. I butikerna idag hittar man ofta spansk peppar som är medelstark och peperoni som är svag. Cayenne long slim kallas även för spansk peppar. Ger röda, heta frukter. å engelska kallar man dem som vill ha chili till allt för chili-head. Kanske beror den starka längtan efter Pchili på att kryddan får oss att utsöndra endorfiner som ger upphov till euforiska känslor. Psykologer har också spekulerat i att chili ger oss en mental kick, den känns farlig att äta samtidigt som vi vet att det hela är ganska harmlöst. Historia Chilin kommer ursprungligen från Sydamerika. Columbus blev förtjust i kryddan och tog den därför med sig tillbaka till Europa. Härifrån har den spridits vidare till de europeiska kolonierna i Indien, Kina och Afrika och blivit en viktig ingrediens i många kök. I Sverige är det först under senare år som intresset för chili har vaknat på allvar. Visserligen fanns chili här redan på Linnés tid men det var först på 1950-talet som svenskarna på allvar började bli förtjusta i chilipeppar genom tabascosåsen. Numera finns färsk och Odling Att odla chilipeppar är inte alls speciellt svårt. Bästa resultatet får man i växthus men i södra Sverige går det även att odla chili på friland i varmt läge. Chili sår man tidigt, i januari-mars, och det är relativt lätt även för hobbyodlaren att dra upp fina plantor. Skola om i större krukor efter hand och sätt ut i växthus eller på friland när nattemperaturen ligger kring 8-10 grader. Odlar man utomhus kan man gärna ha dem i kruka eftersom jorden blir varmare då. Chilin vill ha varm jord och gott om näring och det lönar sig att övergödsla den en gång i veckan med till exempel hönsgödsel löst i vatten. Gräsklipp är bra näring och håller också jorden fuktig. Odlar man i kruka undviker man uttorkning genom täckodling. Att skörda frukterna efterhand gynnar blomsättningen. Man ska alltså inte vänta för länge med att skörda de första frukterna. Ta dem redan när de är gröna. Den första frukten som kommer kan man gärna knipsa av för att plantan ska förgrena sig bättre. På hösten kan chiliplantan, om den står i en kruka, tas in för att förlänga säsongen. Frukterna mognar då fortare och har man tur lyckas man övervintra plantan i fönstret. Om chiliplantan klarar av övervintringen beskär man den hårt på våren och den kommer då att förgrena sig och åter ge frukter. Plantor som man har lyckats övervintra ger i allmänhet betydligt större skörd nästa säsong. Några plantor chili ger årsbehovet för en familj. Men när man blir biten av denna krydda vill man gärna använda den oftare och kanske får man då utöka sin odling. 16

17 Chili Long chocolate habanero: Chokladbruna vackra frukter som är mycket heta. Har en lång utvecklingstid och ska helst odlas i växthus. Aji blanco crystal: Medelstark chili vars frukter går från ljusgrönt till mörkrött. Bra sort för svenska förhållanden, ger frukt tidigt. Frukterna kan frysas och går också bra att fylla. Förvaring Chilin kan frysas som den är men man får räkna med att den blir lite sladdrig i konsistensen. Den fungerar dock precis som vanligt i matlagningen. Man kan också torka chilifrukterna. Skär dem först på längden och torka på en luftig plats. Man kan också hänga upp hela plantan inomhus och låta frukterna torka. De torkade frukterna maler man i mixern till ett fint pulver som är lätt att ha i matlagningen. Chilin kan läggas in i vinäger. Äppelcidervinäger, gärna med lite honung, fungerar bra. Chili kan också torkas och rökas och kallas då för chipotle. Vanligtvis använder man jalapeño till chipotle. Hetta Styrkan hos olika chilipepparsorter varierar från milda varianter som kan användas som paprika, till de hetaste där några korn räcker för att krydda en maträtt. Lite förenklat brukar man säga att de minsta chilifrukterna är de starkaste. De starka ämnena produceras av körtlar som sitter på de vita hinnorna inuti frukten. För att minska hettan väljer därför många att ta bort frön och hinnor, men vill man ha riktigt het mat ska man låta dem sitta kvar. Mängden capsaicin kan variera hos frukterna från samma planta. Man kan också tänka på att de är hetare vid bladfästet än i toppen. Efterhand som man använder chili i maten vänjer sig smaklökarna vid den starka smaken. Det sägs att mexikaner, som äter chili varje dag, inte längre känner styrkan utan mest uppfattar kryddsmaken. Man kan alltså räkna med att man efter hand vänjer sig vid den heta smaken och måste krydda mer för att uppnå samma effekt. När man äter het chili och känner att man inte står ut längre är ofta den spontana reaktionen att börja dricka men tyvärr tar inte vatten eller öl bort hettan. Däremot lindrar det om man dricker mjölk eller yoghurt eftersom capsaicinet är fettlösligt. Man kan också äta bröd eller ris som drar åt sig de starka ämnena. Chili som medicin Chili är rik på C-vitamin och betakaroten, ett förstadium till vitamin A. Det finns också B-vitaminer, kalium, magnesium och järn i frukten. Eftersom vi i allmänhet äter så lite av chili är dock näringsinnehållet inte speciellt viktigt för människan. Alla chilifrukter innehåller capsaicin som har många medicinska egenskaper. Det ökar cirkulationen i kroppen och sänker kolesterolvärdena. Detta är troligtvis orsaken till att man har sett att befolkningsgrupper som äter mycket chili har mindre risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Vid försök i laboratorier på möss har man sett att capsaicin kan få cancerceller att dö, men om det även fungerar hos människan vet man inte. En annan intressant egenskap hos chili är att forskare har upptäckt att den som kryddar med chili behöver mindre insulin för att reglera blodsockret. Kanske kan därför chili i framtiden bli en hjälp för diabetiker och även hjälpa överviktiga att gå ned i vikt. Chili används för att rensa luftvägarna vid förkylning och det sägs att den har en förmåga att slå ut parasiter i tarmen. Det finns också preparat med capsaicin att köpa för utvärtes bruk. De sägs lindra värk och ömhet i musklerna och används även vid psoriasis. På svenska apotek säljs en kräm mot smärta vid bältros som är baserad på capsaicin. 7 17

18 Chili Chili i maten Chili är inte bara en krydda utan många. De olika sorterna har sin egen kombination av hetta, sötma och fruktighet som passar i olika typer av rätter. En mild form kan man till exempel fylla och baka i ugnen medan starka sorter måste användas i mycket små doser. Att använda chili i köket kräver därför en del kunskap och man måste hela tiden pröva sig fram eftersom det aldrig riktigt går att vara säker på hur stark en chilifrukt är, inte ens om man har odlat den själv. Chili kan blötläggas i vatten några timmar om man vill ha bort den starka smaken. Frukterna kan sedan fyllas, till exempel med ostkräm, och ätas hela. Man får experimentera lite hur länge de ska ligga i vatten, någon timme brukar räcka för att man ska kunna äta de hela frukterna råa. I första hand tänker man kanske på chili som en krydda som passar till varmrätter, men den som har blivit riktigt frälst på chili kan finna många fler användningsområden. Redan Inkaindianerna gillade att blanda kakao och chili och chokladkakor med chili är en spännande smakkombination. Man kan också använda chili för inläggningar, såser, sallader och chutney liksom för att hotta upp den vanliga svenska husmanskosten. Chili-head För en chili-head är det helt enkelt svårt att komma på en maträtt där chili inte passar. Själv prövade jag under våren nässelsoppa med chili och fann att de fungerade väl ihop och gav en ny dimension till denna vårsoppa. För den som är öppen för nya smakupplevelser är det aldrig fel att testa med en nypa torkad chili i maten eller låta en bit färsk, finhackad chili fräsa med i grytan. Chili är helt enkelt vanebildande och ju mer man använder den desto mer kommer man att längta efter den. En bekant från Afrika brukar till exempel alltid be om att få en rå chilifrukt till maten som han långsamt tuggar i sig utan att röra en min. En annan vän, en mexikan, besökte en sommar Skandinavien. Jag frågade vad han tyckte om vår mat och han såg då genast lidande ut. Artig som han är, sa han ändå något uppskattande om det skandinaviska köket, men tillade: Ni måste förstå att för oss mexikaner är en dag utan chili en förlorad dag. Så talar en sann chili-head och runt vårt klot finns det miljontals människor som äter chili varje dag. Kanske skulle även vi här i det kalla Norden behöva lite mer hetta i tillvaron? Testa gärna att odla chili i sommar. Fröfirmorna har numera många olika sorter att välja på som passar i vårt klimat och man kan också hitta fina plantor i handelsträdgårdarna. Det finns alltså inte längre någon ursäkt för att inte odla och krydda med chili. Att man kanske blir en chilihead på köpet är något som man helt enkelt får stå ut med! Anders sorttips Tomat Cherokee Purple är en gammal indiansort som en nybyggare fick i slutet av 1800-talet. Stora saftiga tomater, svart-lila i färgen och mycket smakrika. Beduin är även den en gammal sort, svart-röda tomater med mycket smak. Kraftig växande plantor och stora klasar av medelsmå saftiga tomater. Överhuvudtaget gillar Anders svarta tomater (de är ju inte riktigt svarta utan snarare svart-brunlila-röda) och gemensamt för dem alla är att de har mycket kraftigare smak än de röda. Odlas med fördel utomhus, direkt sol ger mer smak än om de odlas bakom glas. En annan favorit är Ildi, gula små tomater som växer som druvklasar. Upp till 120 tomater i en klase och över 1000 på en planta. Små som vindruvor och med en lite syrlig smak, tacksam och lättodlad och ger mycket bra på friland. Riktigt goda busktomater är till exempel Ida Gold (Runåbergs) och Gul Tumbling Tom som passar i ampel. Tiny Tim är extremt kompaktväxande men ger ändå stor skörd av små röda goda tomater. Chili Flera av Anders favoriter tillhör släktet Capsicum baccatum, t.ex. Aji Crystal, Hot Lemon och Omnicolor. De har det gemensamma att de har en syrlig och fruktig smak, lagom hetta och ger stora skördar på buskiga och fina plantor. Av de vanliga Capsicum annum är Jalapeño en stor favorit. Den kan användas omogen gärna i inläggningar eller matlagning, som mogen röd i såser, salsor och rökt och kallas då chipotle. Golden Cayenne ger stora plantor med massor av vackert gula avlånga frukter. Styrkan är måttlig och den är användbar till det mesta i matlagningen. m Länkar Stort utbud av ovanliga tomatsorter finns att köpa på: och Chilifröer kan man bland annat köpa hos som har Sveriges största sortiment. Anders Aldsten tipsar om tomat- och chilisorter SAMAP Hushållssädeskvarnar Mal färskt fullkornsmjöl av bl.a. vete och råg - malt på naturstenar - mycket tystgående - inget bortsiktat - fullt hälsovärde Ring så berättar vi mera! ORBIO AB tel:

19 Trädklättrare Växter som klättrar i träd & buskar Del 1 Text & foto: Lars Forslin Här klättrar en alpklematis av sorten Violet Purple i en prydnadsapel. Den har kommit ända upp i toppen och blommar där i duett med trädet. Bilden tagen i framlidne klematisexperten Magnus Johnssons trädgård i Södertälje. Apeln är av hans egna förädling. Vem har sagt att kläng- eller klätterväxter alltid måste odlas på en spaljé mot en vägg? Det har nog ingen sagt, utan det handlar nog mest om konventionens makt. Tittar vi runt i villaträdgårdarna så odlas troligen 90 % av klängväxterna just på detta sätt. Inget fel i detta, eftersom klängväxter som odlas så får mycket sol och blommar rikligt. Men tänk efter hur växter klängväxter i naturen? Där finns inga spaljéer eller pergolor, däremot finns det träd och buskar. Faktum är att i princip alla klängväxter är designade att klättra upp i andra växter, som just träd eller buskar. Att låta klängväxter klänga på ett naturligt sätt i trädgården skapar en atmosfär av just natur. I dag eftersträvar många en naturligare trädgård och ett enkelt sätt att få sin trädgård att se mer naturlik ut är att använda klängväxter på det sätt naturen tänkte sig. Klängväxter i träd ger en sirlig, romantisk och graciös kvalité till trädgården. Man får kanske inte den massiva blomning som en spaljéodlad klängväxt ger, men det uppvägs av de förtjusande scenerier som skapas till exempel när klematisblommor skymtar högt uppe i ett träd eller hänger graciöst från en buske. En trädgård med många klängväxter i träd och buskar ger också ett intryck av yppig frodighet och rikedom. Det känns som en bonus när körsbärsträdet på sensommaren åter blommar med till exempel en italiensk klematis. Nästan alla träd och buskar är ju vårblommande och med klängväxter kan man få en extra blomning senare på sommaren. Klängväxter är ofta oerhört kraftigväxande. Deras strategi är att snabbt ta sig upp i solen för att där kunna få energi till att växa ännu mer och för att blomma och sätta frö. Vissa klängväxter växer så kraftigt att de mer eller mindre kan kväva stora träd. Livet i naturen är ju en kamp och detta gäller i högsta grad även växtvärlden. Därför kan det behövas insatser av dig som trädgårdsmästare för att en lämplig balans mellan klängväxt och värdväxt ska upprätthållas. Beskärning av den ena eller den andra är den vanligaste åtgärden, men gödsling och vattning av klängväxten för att gynna denna kan också vara aktuellt, särskilt i början. Genom beskärning avgör du också graden av ordning och reda i trädgården. Vill du ha en trädgård i romantiskt förfall så låter du klängväxterna växa tämligen fritt och vill du ha ett striktare utseende så skapar du det med sekatören. De allra mest kraftigväxande arterna passar förmodligen bäst i ett sammanhang liknande ett större woodland eller naturpark eftersom de i vissa fall nästan kan ta död på mindre träd. Lämpliga värdväxter De flesta träd och större buskar lämpar sig som klätterstöd, det är bara fråga om att använda en lämplig kombination. Att sätta en klematis intill en stor björk är till exempel inte så lämpligt eftersom björken har ett ytligt och aggressivt rotsystem som konkurrerar ut klematisen. Detsamma gäller i viss mån gran, ask, lönn och bok samt buskar som syrén och olvon. Klängväxter som träddödare eller bokharabinda, som växer mycket aggressivt, bör dock kunna fungera även vid den typen av träd. 7 19

20 Trädklättrare Honungsrosen, Rosa helenae, är mycket tacksam att leda upp i träd. Den växer snabbt, ett par meter redan första året och redan året efter plantering kommer de första blommorna som dessutom doftar härligt. T.v: här har man använt kraftiga störar för att leda upp rosorna och planterat dem en bit ifrån äppelträdet pga. bänken runt stammen. Till vänster den tagglösa Lykkefund och till höger Hybrida som är taggig, men mycket härdig. Använder man störar på detta sätt bör man hjälpa till att sno de unga skotten runt stören. Kommer de bara upp i trädet så klarar de sig själva. Ovan: en Hybrida som prunkar över alla brädder på en pergola. Träd med snällare rotsystem är tall, ek, al, rönn och fågelbär (vilda körsbär). Även fruktträd lämpar sig bra liksom de flesta buskar inklusive hassel. Mindre barrväxter som enar och idegranar fungerar också bra. Plantering Det går bra att plantera alldeles intill stammen. Ofta finns det ett mellanrum mellan några grova rötter där man kan gräva ut en ordentlig grop, ju större desto bättre. Trädet har ju sina sugande rötter ofta långt ut, vid kronans ytterkant. Finner man att marken närmast trädet är genomvävt av trädrötter så kan det vara vettigt att lägga plast runt hela eller delar av kanten på gropen. Om möjligt gräv gropen på trädets skuggsida för att optimera fukttillgången. Rosor bör planteras på solsidan för så gynnsamt mikroklimat som möjligt. Lägg i god matjord i gropen och grundgödsla med kompost eller komposterad kreatursgödsel. Vattna ordentligt och fortsätt att vattna hela första säsongen. Stödvattna och gödsla efter behov följande år. Löv som faller ner från trädet är en perfekt naturlig gödsel och kan krattas ihop och läggas på planteringsytan. I den mån klängväxten inte tar sig upp själv med sugrötter eller häftskivor så måste man leda upp den i trädkronan. En lång bambukäpp kan fungera bra och om trädet inte är alltför grovt kan man binda snöre runt trädet. Försök att göra det så diskret som möjligt. Växtval Att välja växter är alltid ett spännande och kreativt moment, men för att det ska bli riktigt lyckat på längre sikt bör man verkligen tänka på härdigheten. Att plantera en klängväxt fritt innebär större påfrestningar för växten än om den planteras mot en vägg. Kyla och vind kommer åt på ett helt annat sätt, så för att man ska ha några marginaler bör man välja växter som tål en eller ett par klimatzoner kallare klimat, detta gäller särskilt rosor vars härdighet brukar uppges med mycket god vilja. Klematis å andra sidan, särskilt vårblommande, ges ofta för låg härdighetsklassning och tål förvånansvärt mycket. Försök skapa en lummig trädgård där också växterna hjälper till att skapa ett skyddat klimat. Det är betydligt lättare att klara en klängväxt som är omgiven av lummiga buskage än en som står helt öppet på en kal gräsmatta, utsatt för väder och vind. Rosor Att plantera en klätterros som inte är fullt härdig, ger bara besvikelse. Eftersom de lämpligaste klätterrosorna blommar på fjolårsskotten så kan det bli en evig väntan på de efterlängtade blommorna om rosen fryser ned till marken varje år. Bättre en enklare men härdig ros som blommar varje år än en exklusiv sort som sviker. I de kallare klimatzonerna, zon 5-6, är det Polstjärnan som gäller, men där kan den i gengäld bli mycket fin och det är en bra och säker klätterros även för varmare zoner. Generellt sett så gäller de engångsblommande klätterrosorna för klättring i träd eftersom endast dessa växer tillräckligt kraftigt för att kunna ta sig upp i trädkronorna. Det är dessa sorter som på engelska går under beteckningen ramblers. Vissa återblommande sorter som New Dawn och Louise Odier kan användas i de varmaste zonerna där de blir riktigt kraftiga. För lite varmare klimat, zon 3 och 4, finns Rosa helenae, honungsros, särskilt sorten Hybrida som är den härdigaste honungsrosen och som ev. kan provas även i zon 5, samt Rosa arvensis, sorten Venusta pendula. Vår vildväxande stenros, R. canina, klättrar utmärkt i träd i naturen och passar fint i mer naturbetonade trädgårdar i dessa zoner liksom R. multiflora, japansk klätterros. Flammentanz bör också fungera här. 20