SOU 2005:43. Vårdnad Boende Umgänge Barnets bästa, föräldrars ansvar Betänkande av 2002 års vårdnadskommitté ROKS remissvar augusti 2005.

Transkript

1 Stockholm 31 augusti 2005 SOU 2005:43 Vårdnad Boende Umgänge Barnets bästa, föräldrars ansvar Betänkande av 2002 års vårdnadskommitté ROKS remissvar augusti ROKS bakgrund De första två kvinnojourerna bildades i mitten av 1970-talet i Göteborg och Stockholm. De följdes snart av fler, och 1984 beslöt 80 kvinnojourer att bilda en nationell organisation, ROKS, Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige, som senare bytt namn till ROKS, Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige. Namnbytet är ett led i att många tjejjourer startat över hela landet de senaste åren. Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige består i dag av ca 110 medlemsjourer. ROKS är en feministisk organisation vars uppgift är att motverka alla former av sexualiserat våld mot kvinnor och barn. ROKS ger stöd och service till medlemsjourerna, bevakar aktivt utredningar och information inom opinionsbildande verksamhet och skapar debatt. ROKS är också en resursbank för forskning och verkar för dokumentation. ROKS har under tjugo år bedrivit ett aktivt arbete genom internationell samverkan och erfarenhetsbyte. En av de viktigaste frågor som ROKS och kvinnojourerna har arbetat med under de senaste åren är just om vårdnad, boende och umgänge. Kvinnojourerna i landet har mött många kvinnor och barn som varit utsatta för mäns våld i hemmet och som farit mycket illa i vårdnadsärendena sedan den nya reformen kom 1998 med ändringarna i Föräldrabalken. Innan den nya reformen beslutades, påtalade ROKS vilka allvarliga konsekvenser det skulle få för kvinnor och barn om den trädde i kraft, men våra kunskaper och erfarenheter osynliggjordes. Därefter har ROKS och kvinnojourerna fått erfara att dessa konsekvenser har besannats, och vi anser att det nu är högst angeläget med förändringar, bl a att våldsamma fäder inte skall ha rätt till vårdnad och umgänge med sina barn. ROKS upplägg av remissvaret ROKS kommenterar inte alla kapitel och avsnitt i betänkandet, utan fokuserar på det som har anknytning till vår verksamhet. Vi tar upp våra erfarenheter av tillämpningen av dagens lagstiftning och kommenterar sedan förslagen i betänkandet. ROKS info@roks.se Hornsgatan 66, 1 tr STOCKHOLM

2 Kapitel 1 Kommitténs uppdrag och arbete ROKS välkomnar det uppdrag som vårdnadskommittén har haft att genomföra, att bl. a utvärdera 1998 års reform om vårdnad, boende och umgänge. För ROKS och kvinnojourerna har 1998 års reform varit ett stort bakslag för kvinnor och barns situation när de är utsatta för våld i familjen. De nya reglerna om gemensam vårdnad och boende har fått mycket negativa konsekvenser för de kvinnor och barn, som utsätts för mäns våld. Vi tycker att det är ett gediget arbete som utredningen har utfört och vi är mycket nöjda att det i arbetet särskilt uppmärksammats hur reglerna tillämpats när det förekommer övergrepp och våld. Kommittén har tagit till sig delar av de tragedier som vårdnadsreformen från 1998 genererat. I huvudsak är vi nöjda med kommitténs förslag, men finner på ett flertal ställen i betänkandet sådant som vi vill ifrågasätta, vilket vi tar upp i våra kommentarer. Under utredningens gång har ROKS varit inbjuden att medverka vid hearingar och framföra våra synpunkter utifrån vårt arbete i kvinnojourerna. Vi tycker det är positivt att kommittén har tagit del av frivilligorganisationernas synpunkter och även av olika avhandlingar som berört de frågor som kommittén haft att arbeta med. En kritisk synpunkt är dock, att det i kommittén saknats sakkunniga med barnfrågor som kompetensområde, t ex Barnombudsmannen, barnpsykolog, barnpsykiatriker. Vi anser även att aktuella forskare borde ha funnits med i sakkunniggruppen. Kapitel 3 Barnet i fokus A 3.2 Barnets bästa Redan i dagens lagstiftning finns begreppet barnets bästa och att det skall komma i främsta rummet i alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vår erfarenhet är att barnets bästa inte beaktas i sådana beslut. Vi håller med om den kritik som riktas mot domstolar och socialnämnder (sid 105), som går ut på att det snarare är föräldrarnas intressen som tillgodoses än barnets intresse. Det har mer kommit att handla om ett rättvisetänkande mellan föräldrarna än om barnets bästa och behov. Vi saknar en definition av begreppet barnets bästa. Som det är idag så tillämpas barnets bästa som grund för alla möjliga beslut, vilka ofta är direkt skadliga för barnet. En förklaring till detta anser vi är bristande kompetens om barn och barns behov hos både domare och socialsekreterare. Lagens mening om barns behov av båda föräldrarna har i praktiken överordnats meningen om barnets bästa, och att risken för att barnet utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, beaktas inte. Med ROKS breda erfarenhet, anser vi inte att det är förenligt med barnets bästa att bevittna våld, utan mamman tillsammans med barnet skall ges reella möjligheter och förutsättningar att etablera en lugn, säker och trygg miljö fri från hot och våld. Vi ser mycket positivt på att kommittén har tagit till sig våra erfarenheter i den föreslagna förändringen i lagstiftningen. Sidan 2 av 18

3 Kommitténs förslag Vi är mycket positiva till kommitténs förslag som innebär en förstärkning av barnets rätt, d v s att enbart och uteslutande barnets bästa ur ett barnperspektiv skall vara avgörande vid alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge. Vi anser att det är bra att lagtexten har skärpts. Vi ser dock att det finns en öppning i resonemanget om barnets bästa, t ex sid 104 Barnet måste också få tycka om båda sina föräldrar även om de är i konflikt med varandra. Ett barn som tvingas förneka en av föräldrarna tvingas också förneka en bit av sig själv. Detta är ett synsätt som är etablerat inom socialtjänsten, där man menar att man utgår från barnets bästa, även om det som benämns konflikt i själva verket handlar om våld mot mamman och barnet. ROKS anser vidare att det måste bli en klar definition av begreppet barnets bästa, inte minst för att socialtjänsten skall förmås att lämna ett tänkande som utgår från fadersrätten. Kapitel 4 Vårdnad A 4.2 Gemensam vårdnad mot en förälders vilja 1998 års vårdnadsreform har varit en katastrof för kvinnor och barn som utsätts för mäns våld. ROKS har sedan reformen tillkom, gång på gång påpekat de allvarliga konsekvenser som lagen medfört. Kvinnojourernas erfarenheter är att gemensam vårdnad har blivit huvudprincip, och att barnet bevittnar våld och/ eller utsätts för övergrepp beaktas inte. Gemensam vårdnad är bra i normalfallet, men inte i de fall där det förekommer våld och hot mot mamman och barnen. Vår erfarenhet idag är att varken socialtjänsten eller domstolen lägger särskilt stor vikt vid förekomsten av våld mot mamman och barnen vid bedömning och beslut om vårdnad, boende och umgänge, och det döms också ofta till gemensam vårdnad mot mammans vilja. Detta bekräftas av genomgången av domar, där det framgår att det dömdes till gemensam vårdnad i 47 % av de mål där det förekom påståenden om övergrepp. Den gemensamma vårdnaden möjliggör för våldsamma män att fortsätta att utöva makt och kontroll över kvinnan. En vanlig uppfattning är att påtvingad gemensam vårdnad skall leda till att föräldrarna växer ihop och börjar samarbeta, vilket kan få mycket allvarliga följder för kvinnan och barnet. Påtvingad gemensam vårdnad gör det också omöjligt för mamman som boendeförälder att besluta för barnets bästa, t ex hon kan inte flytta, byta skola och dagis, ta ut föräldradagar för sitt spädbarn utan pappans skriftliga medgivande. Vår erfarenhet är också att hon kan t o m förlora vårdnaden om hon flyttar, vilket anses försvåra umgänget. En annan erfarenhet är att en pappa som misstänks för att ha begått övergrepp mot barnet kan med stöd av den gemensamma vårdnaden vägra låta barnet få professionell hjälp inom sjukvården. Dessa frågor har blivit kvinnojourernas största problem under de senaste åren. Kommitténs förslag ROKS välkomnar kommitténs förslag med förstärkning av barnperspektivet, att enbart och uteslutande barns bästa skall vara avgörande för valet av vårdnadsform. Vi är eniga med kommittén om, att bedömningen av när gemensam vårdnad är till barnets bästa skall vara nyanserad och inte bygga på presumtioner, men vi efterlyser metoder för att kunna uppnå detta. Vi håller med om att gemensam vårdnad är den naturliga vårdnadsformen, men den är direkt olämplig då föräldrar inte kan samarbeta eller där det förekommer våld mot mamman och/eller mot barnet, vilket också kommittén tagit fasta på. Sidan 3 av 18

4 Vi delar kommitténs uppfattning om att samarbete är en grundläggande förutsättning för gemensam vårdnad. En kvinna som utsätts för våld, får aldrig tvingas till samarbete för att få tillstånd gemensam vårdnad. Vi delar också kommitténs uppfattning att den gemensamma vårdnaden inte får bli ett sätt att skipa rättvisa mellan föräldrarna, vilket vi idag har erfarenhet av. Vi anser liksom kommittén, att man inte skall gå emot en förälders vilja när det gäller beslut om vårdnadsform, om det finns uppenbara skäl till motståndet mot gemensam vårdnad. Men det finns en öppning i diskussionen, att ändå överväga gemensam vårdnad trots den utsatta kvinnans motstånd, något vi befarar kan missbrukas. Vi ser här en risk att det ändå kan dömas till gemensam vårdnad om det inte finns tillräckliga bevis. A Samarbetssvårigheter ROKS är mycket positiv till möjligheten att besluta om gemensam vårdnad mot en förälders vilja stramas upp, och att domstolen endast får besluta om gemensam vårdnad om föräldrarna kan samarbeta i frågor som rör barnet. Det borde vara ganska lätt för domstolen att bedöma om det föreligger samarbetssvårigheter, då det inte längre skall krävas s.k. djup konflikt. Vi tror att många processer kan förkortas, och därigenom även den psykiska press som kvinnor och barn utsätts för, i samband med domstolsprocessen. A Familjevåld ROKS är i princip positiv till kommitténs förslag att gemensam vårdnad bör vara utesluten, när en förälder utsätter en familjemedlem för våld, trakasserier eller annan kränkande behandling, men vi anser att det skall uttryckas med skall och inte bör. Det finns dock en öppning i avsteget som får göras, om en utredning visar att det inte finns risk för att barnet far illa. Där ligger det ett stort ansvar på socialtjänsten och familjerätten som är utredare. Vi upplever redan idag att det finns stora brister hos socialtjänsten/familjerätten då det gäller kunskaper och metoder att se och förstå när det förekommer våld mot mamman och barnet. Kvinnojourerna har stor erfarenhet av att barn som bevittnar våld i hemmet påverkas mycket starkt av sådana upplevelsen, och det kan därför inte vara för barnets bästa att döma till gemensam vårdnad. Vi delar kommitténs uppfattning om, att det under utredning om övergrepp och kränkande behandling mot mamman och/eller barnet, skall ske inskränkning av barnets kontakt med den förälder som misstänks för övergreppen. Det är en viktig förändring, då socialtjänsten idag ofta inväntar polisutredning för att få bevis, och under tiden uppmuntrar socialtjänsten till umgänge med pappan. Socialtjänsten måste vara mer aktiv än idag, för att skydda barnet. Vi vill också betona vikten av att vårdnadsutredningarna måste vara opartiska. ROKS välkomnar förslaget, att en pappa som avsiktligt dödar mamman inte har rätt till vårdnaden. A 4.3 Automatisk prövning av vårdnadsfrågan ROKS är positiv till en skärpning av skyndsamhetskravet. Det är viktigt att utredningar görs skyndsamt, om socialtjänsten får kännedom om att ett barn far illa. Skyndsamhetskravet finns även idag, men det följs inte och inga sanktioner utgår. Vi har erfarenhet av att utredningar kan ta långt mer än ett år. Sidan 4 av 18

5 Vi delar kommitténs uppfattning att det är nödvändigt att vårdnadsfrågan prövas vid våld mot mamman och/eller barnet. Även här är det viktigt att socialtjänsten är aktiv och bättre än i dag kan uppmärksamma när det förekommer våld och därför skyndsamt inleder en vårdnadsutredning. A Bestämmanderätten Vi kan konstatera att män som utsätter kvinnor för våld och som sedan får gemensam vårdnad, väldigt ofta använder sig av bestämmanderätten för att bibehålla makten och kontrollen över kvinnan. Gemensam vårdnad, som är en positiv regel, vänds i dessa fall till fortsatta trakasserier mot kvinnan och även mot barnen. Som tidigare nämnts kan kvinnan som boendeförälder vid gemensam vårdnad inte bestämma över sin situation. Hon kan inte flytta, byta skola eller dagis för barnen om pappan motsätter sig detta. En pappa som utsatt barnet för övergrepp kan motsätta sig att barnet får psykiatrisk vård eller behandling. Vi delar kommitténs uppfattning att barnets intresse av att få vård, skall väga tyngre än vårdnadshavarnas rätt att besluta i dessa fall. Kommitténs förslag ROKS anser att det är positivt att frågan om bestämmanderätten har lyfts fram och diskuterats i kommittén, men vi anser att kommittén borde ha tagit ställning, då det definitivt är en fråga som rör barnets bästa. Vi anser att modern ensam skall kunna besluta om t ex vård och behandling som barnet har behov av, om hon är boendeförälder och pappan motsätter sig det. Kapitel 5 Boende A 5.2 Växelvis boende ROKS och kvinnojourernas erfarenhet är att växelvis boende har blivit en vårdnadsform utifrån en rättviseaspekt och av ekonomisk hänsyn. Vi har också erfarenhet av att det ofta döms till växelvis boende mot mammans vilja, när det förekommit våld mot henne och barnen av pappan. För pappan är det ofta en ekonomisk fråga, för att slippa betala underhåll, och sen kan han fortsätta och trakassera och kontrollera kvinnan genom barnen. I sådant fall är det inte fråga om en vårdnadsform för barnets bästa. Vi anser att det skall vara helt uteslutet att döma till växelvis boende mot en förälders vilja, vanligtvis mot mammans vilja. Vi håller med om att växelvis boende kräver samarbete och flexibilitet, och att barnets inställning är mycket viktig. Men det är också viktigt att socialtjänsten som bedömer barnets inställning, verkligen har insikt i när barnets inställning kan handla om lojalitet och påverkan. Växelvis boende skall definitivt inte användas för att tvinga föräldrar till samarbete. Växelvis boende skall heller inte kunna dömas till, om pappan utsätter mamman och barnet för våld och övergrepp. Det skall vara en vårdnadsform, enbart för barnets bästa. Kommitténs förslag ROKS anser att det inte skall skrivas in i lagtexten om domstolens möjlighet att besluta om växelvis boende. Vi stödjer därför reservationen av ledamoten Cecilia Magnusson (sid 423). Det finns redan möjlighet att besluta om växelvis boende om det är för barnets bästa, utan att uttrycka det i lagtexten. Vi ser farhågor i, om det uttryckts i lagtexten, att domstolen ser det som en ännu större möjlighet att döma till växelvis boende än idag, även när det inte reellt är för barnets bästa. För barn som utsätts för övergrepp och bevittnar våld mot mamman, har ju Sidan 5 av 18

6 kommittén förslagit, att det skall vara uteslutet med gemensam vårdnad, och då även med växelvis boende. Vi stödjer även reservationen av ledamöterna Stefan Tornberg, Kjell Eidensjö och Solveig Hellqvist (sid 421) om att det inte skall dömas till växelvis boende mot en förälders vilja. Kapitel 6 Umgänge Umgängesfrågor är ett annat stort problem som kvinnojourerna har fått mycket erfarenhet av, genom de kvinnor som söker stöd och hjälp när de och/eller barnen utsatts för våld av pappan. I nuvarande lag framgår det klart att risken för att barnet utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, skall beaktas. Men lagen tillämpas inte så, enligt våra erfarenheter. Många barn tvingas till umgänge med en pappa som förgripit sig på dem eller mamman. Vi anser inte att det är för barnets bästa att tvingas till umgänge med en pappa som utsatt det för övergrepp, eller att det bevittnat våld. Att barnet har rätt till en nära och god kontakt med båda föräldrarna, har tillämpats av både socialtjänsten, familjerätten och domstolen som en rätt för pappan att ha umgänge med barnet, till varje pris. Det har ofta inte handlat om att umgänget varit till för barnet. A 6.2 Umgänget är till för barnet ROKS är mycket nöjd med att det tydligt markeras att ett umgänge är till för barnet och att det är barnets intresse och behov av umgänge som skall tillgodoses, även att det tydliggörs i lagtexten att det skall tas hänsyn till om barnet far illa och att det skall gå före en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Vi vill poängtera att det alltid är bäst för barnet att umgänge inte äger rum, om det finns risk att barnet far illa vid umgänge. Ett besöksförbud skall alltid ses som en allvarlig risk för barnet, och därmed skall ett umgänge inte äga rum med pappan i sådant fall. A 6.3 Umgängessabotage och umgängesvägran Umgängessabotage bekräftar de föreställningar och myter som gäller kvinnor som försöker skydda sina barn och sig själva. ROKS erfarenhet av 20 års specifikt arbete visar att kvinnor tvärtom, gör allt för att barnen skall få träffa pappan. I de fall där de och/eller barnen vägrar, vet vi, att grunderna är goda. Umgängesvägran är något som inte får några som helst konsekvenser för mannen. Vi hör ofta kvinnor berätta, att pappan inte kommer alls eller han inte kommer på utsatt tid. Han byter ofta veckor i sista sekunden inför semestern, så att kvinnan och barnens planering helt förrycks. Det är ett sätt för mannen att fortsätta att ha makt och kontroll över kvinnan och barnen. Kommitténs förslag ROKS anser att förslaget är mycket otydligt formulerat och att det finns öppningar för att bevara den syn som idag råder, när kvinnor försöker skydda sina barn från att fara illa vid umgänge hos pappan som utsätter barnet för våld och övergrepp. Vi anser att begreppet umgängessabotage skall tas bort och inte användas. Det handlar inte om sabotage, när en kvinna skyddar sina barn från att fara illa, vilket är hennes skyldighet. Vi stödjer därför reservationen av ledamoten Bitte Engzell, att begreppet umgängessabotage skall utmönstras ur texterna. Sidan 6 av 18

7 Vi delar kommitténs uppfattning om umgängesvägran, att det då kan övervägas om umgänget bör begränsas eller upphöra helt för att barnet inte ska känna sig sviket. A 6.4 Umgängesstöd ROKS är positiv till kommitténs förslag att besluta om umgängesstöd i stället för kontaktperson, och endast i de fall då barnet har behov. Men i de fall då barnet inte känner sig tryggt eller riskerar att fara illa under umgänget, skall inget umgänge ske, och då finns inget behov av umgängesstöd heller (kommentar till diskussion sid 173). A 6.5 Situationer där umgänget ställer särskilda krav ROKS stödjer kommitténs förslag att införa en möjlighet för socialnämnden att väcka talan om umgänge eller annan kontakt än umgänge, om syftet är att skydda barnet. Om pappan gör sig skyldig till våld eller annan kränkande behandling mot mamman eller barnet, får besöksförbud eller använder droger, är det viktigt att socialnämnden kan väcka talan om ett umgängesförbud i stället för som idag, försöka påverka pappan att ta sitt ansvar och att mamman sedan skall väcka talan. A 6.6 Annan kontakt än umgänge ROKS är positiv till förslaget att förordna annan kontakt än direkt umgänge, men det måste vara på barnets villkor. En sådan bestämmelse skulle kunna ge barnet större kontroll över situationen. Men det kan också finnas en fara med sådana indirekta kontakter som man måste vara observant på, t ex att en pappa som utövar våld kan ha skadlig påverkan på barnet genom brev- och telefonkontakter. A 6.7 Närståendes talerätt om umgänge ROKS håller med kommittén om att inte införa en bestämmelse om närståendes talerätt om umgänge. Kapitel 7 Risken för barnet att fara illa ROKS och kvinnojourerna har stor erfarenhet av att barnets behov av god kontakt med båda föräldrarna har gått före risken att fara illa, i bedömningar och beslut hos socialnämnder, familjerätter och domstolar, vilket bekräftas från de vårdnadsutredningar och domar som kommittén har tagit del av. Under de senaste 10 åren har vårdnadsfrågorna i samband med våld mot kvinnor och barn varit en av de största frågorna i kvinnojourernas arbete. Män har kunnat använda sig av vårdnadsreglerna för att fortsätta sina trakasserier mot kvinnor och barn. Det konkreta våldet har negligerats i både socialtjänstens utredningar och i domstolarnas beslut. Det har helt kommit bort eller har omvandlats till samarbetssvårigheter, vilket också bekräftas från de utredningar och domar som kommittén granskat. Vi ser det som mycket allvarligt, att en så mycket hög procent av både socialnämndernas utredningar och domstolars beslut saknar riskbedömning (enligt BO sid 200). I bedömningar om det förekommer våld mot mamman och barnen krävs det ofta en polisanmälan och en fällande dom, för att ta hänsyn till våldet i vårdnadsutredningar och domslut. Men en mycket liten del av anmälningarna går till rättegång och blir fällande domar. Många kvinnor vågar inte ens göra en polisanmälan. Sidan 7 av 18

8 Kvinnojourerna runt om i landet har också stor erfarenhet av att barn som bevittnar våld i hemmet mot mamman, påverkas av det. De är också brottsoffer, då det minsta de utsätts för är den psykiska misshandeln, och många barn blir också fysiskt misshandlade och även utsatta för sexuella övergrepp. ROKS har i olika sammanhang påtalat den situation som just nu nämnts, och det är därför oerhört glädjande att vi äntligen har fått gehör för det som vi framfört. Kommitténs förslag ROKS är mycket nöjd med kommitténs förslag att lyfta fram och förtydliga i lagtexten, att vid bedömningen vad som är bäst för barnet skall särskilt fästas avseende vid risken att barnet far illa, genom att barnet eller någon annan familjemedlem utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars behandlas kränkande. Det kriteriet läggs före barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Vi är mycket nöjda med att förslaget även inkluderar barn som bevittnar våld. Liksom kommittén anser vi, att barn under alla omständigheter har en absolut rätt att aldrig någonsin utsättas för våld, övergrepp eller annan kränkande behandling av en förälder. Vi är mycket positiva till att det nu inte behöver finnas en fällande dom som bevis, utan det skall räcka med att beakta kvinnans uppgifter, om det inte finns annan information, t ex från sjukvården och vittnen. Vi anser även, att om kvinnan och barnen har fått hjälp och stöd hos en kvinnojour, skall det vara en viktig uppgift i bedömningen. Vi ser med glädje att det i förslaget finns en tydlig markering, att det är barnets rättigheter, barnets bästa sett ur ett barnperspektiv, som skall tas hänsyn till, och inte föräldrarnas rättigheter. Beträffande den riskbedömning som skall göras, om det föreligger risk för barnet att fara illa, ser vi det mycket positivt att kommittén betonar att beteendet hos en förälder som begår våld är svårföränderligt och att det innebär en stor risk för barnet att fara illa. Men vi vänder oss mot resonemanget, att det kan förekomma enstaka överilade handlingar eller att handlingen ligger långt tillbaka i tiden, och att detta skulle innebära en minskad risk för att barnet kan komma till skada. Med kunskap om mäns våld mot kvinnor och normaliseringsprocessen, anser vi att kvinnan som är utsatt ofta minimerar vad som skett och mannen påstår att det som hänt bara var en överilad handling. Här gäller det att ha god kunskap om mäns våld mot kvinnor och att kunna se normaliseringsprocessen i vad som händer när kvinnan utsätts för våld. Det skall därför ställas stora krav på utbildning hos både socialtjänsten och domstolen för att kunna göra en reell riskbedömning. Vi delar kommitténs uppfattning om att det inte har någon betydelse i riskbedömningen om pappan utsatt sitt eget barn eller andra barn för sexuella övergrepp eller gjort sig skyldig till barnpornografibrott (sid 204). Vi anser däremot inte att det är ens befogat med umgängesstöd i det fall då pappan utsatt andra barn. Vi delar även kommitténs uppfattning om att domstolen måste vara kritisk i sin bedömning när pappan genomgått behandling, att risken för att barnet far illa fortfarande kvarstår, även om pappan har genomgått behandling. Vidare anser vi också att umgänge med ett barn aldrig får ses som en del i eller en förutsättning för en lyckad behandling av pappan. Sidan 8 av 18

9 ROKS är positiv till att föräldraansvaret att skydda sitt barn framhålls, och att domstolen måste ta mammans farhågor om att barnet far illa på största allvar i beslut om vårdnad, boende och umgänge, och inte som idag, se det som umgängessabotage, när mamman skyddar sitt barn från övergrepp och våld. Ett barns rädsla och ovilja att träffa pappan, måste respekteras, vilket också är kommitténs mening. ROKS vill särskilt framhålla beträffande barnets inställning i en riskbedömning (sid 206), att många våldsamma fäder utnyttjar barnets lojalitet för att påverka barnet. Det är därför oerhört viktigt att vara lyhörd för barnets signaler, uttryck och rädslor, så att det är barnets verkliga inställning som kommer fram i riskbedömningen. För detta anser vi att det är nödvändigt med utbildning hos både socialtjänsten och domstolen om mäns väld mot kvinnor, normaliseringsprocessen och barns reaktioner när de utsätts för våld. Kapitel 8 Barnets rätt att komma tilltals och påverka ROKS och kvinnojourernas erfarenhet visar att det är ytterst sällan barn får komma till tals i vårdnadsutredningar och domstolar. I de fall man talar med barnet, sker det vid alldeles för få tillfällen, vilket gör att barnet inte får chans att få förtroende för utredaren. Det brister ofta i kunskaper hos utredarna om att barn som bevittnar våld också är utsatta för psykisk misshandel. Även små barn kan uttrycka sig, om de får möta någon som har kompetens att lyssna in vad barnet säger. Vid misstanke om våld är det viktigt att förstå barnets rädsla för vad som kan hända dem och mamman. Barnet måste garanteras en trygghet, och veta att ingen kan straffa det för vad det säger. Vi upplever även att det saknas metod hos socialtjänsten för samtal med barn i de fall då det förekommer våld i familjen, samt kunskap för att kunna tolka det barn uttrycker i samtalen. A 8.2 Barnets inställning ROKS stödjer kommitténs förslag att byta ut barnets vilja mot barnets inställning. Vi håller även med om att domstolar och socialnämnder måste bli bättre på att redovisa och beakta barnets inställning, och att det måste ställas stora krav på den som talar med barnet. Det är viktigt att bl a se om barnet är påverkat av den ena föräldern till att ha en viss inställning. A 8.3 Barnets ålder och mognad ROKS stödjer kommitténs förslag att huvudregeln alltid skall vara att barnet ges möjlighet att komma tilltals. Även mindre barn kan ha en åsikt. Vi anser därför inte att 12 år skall vara huvudregeln för att ta hänsyn till barnets inställning, vilket inte heller är fastslaget i nuvarande lag, men det har kommit att tillämpas så. A 8.4 Samarbetessamtal och barnets inställning ROKS anser att det inte är lämpligt att det förekommer samarbetssamtal med föräldrarna tillsammans, då det förekommer våld mot mamman, och därmed stödjer vi inte heller kommitténs förslag i de fallen, att samtal med barnet skall ske då föräldrarna genomgår samarbetssamtal. A 8.5 Avtal mellan föräldrarna om barnets inställning ROKS stödjer kommitténs förslag att samtal med barnet skall ske innan socialnämnden godkänner ett avtal. Sidan 9 av 18

10 A 8.6 Snabbupplysning och barnets inställning ROKS stödjer även kommitténs förslag att samtal med barnet skall ske innan socialnämnden lämnar snabbupplysning till domstol. Interimistiska beslut är mycket viktiga för barnet, det får möjlighet att berätta hur det känner sig, och socialtjänsten får möjlighet att fånga upp ett barn som mår dåligt och om det är utsatt för våld. A 8.7 Vårdnadsutredningar och barnets inställning ROKS anser liksom kommittén att kompetensen hos utredarna är viktig för att få en hög kvalitet på utredningen och kunna tillgodose barnets bästa. Vi håller med om den kritik som framförts mot vårdnadsutredningarna, att de har tenderat att inte fokusera på barnet. Enligt vår erfarenhet brister också utredarna i tolkning av barnets verkliga inställning. Barnet säger inte alltid det, som det egentligen vill. Som vi redan nämnt, anser vi att det måste finnas tydliga metoder för utredarna när det gäller att föra barnsamtal samt att det är nödvändigt med utbildning om mäns våld mot kvinnor och om barns reaktioner på våld. Kapitel 9 Samförståndslösningar I 1998 års reform om vårdnad, boende och umgänge skärptes kravet på att nå samförståndslösningar och att få föräldrarna att komma överens om barnet vid en separation. Efter lagens tillkomst ökade också samarbetssamtalen markant. I förarbetena till lagen framgår att det i vissa fall kan vara olämpligt att förordna om samarbetssamtal då en förälder misshandlat eller gjort sig skyldig till övergrepp mot den andra föräldern. I kvinnojourerna har vi erfarenhet av att samarbetssamtalen har blivit ett slags obligatorium. Trots att kvinnan har utsatts för våld av barnets pappa, tvingas hon att sätta sig i samarbetssamtal tillsammans med förövaren och försöka komma överens. Vi har erfarenhet av hur samarbetssamtalen kan få förödande konsekvenser för kvinnan genom att hon tvingas möta den våldsamma pappan vid samarbetssamtalen hos socialtjänsten. Dels kan kvinnan utsättas för våld och hot i samband med samtalen, dels kan pappan fortsätta med sin makt och kontroll över kvinnan när det gäller att komma överens. Ofta tar socialsekreteraren pappans parti, då han visar upp en mycket god sida. Normaliseringsprocessen fortsätter vid samarbetssamtalen. Kvinnan kan gå med på en lösning, som inte alls är för barnets bästa, med socialtjänstens medverkan. I de fall då kvinnan inte vill sätta sig i samarbetssamtal med mannen, kan det få till följd att pappan får vårdnaden om barnet. Vi upplever dessa kvinnors och barns förfärliga verklighet dagligen på våra kvinnojourer runt om i landet. A 9.2 Samförståndslösningar vid socialtjänsten ROKS anser att kommitténs förslag om samarbetssamtal inte skall gälla föräldrar, där det förekommer våld från pappan mot mamman. Vi anser att det i förslaget ligger ytterligare en förstärkning att nå samförståndslösningar, att socialtjänsten skall vara aktiv och erbjuda samarbetssamtal. Vi anser att det i lagtexten 18 skall skrivas in att samarbetssamtal inte skall ske, då våld och hot mot en förälder förekommer, och att även detta skall framgå i socialtjänstlagen. Det finns visserligen ett resonemang från kommittén om att det inte är lämpligt med samarbetssamtal, då det finns tecken på att det förekommit övergrepp inom familjen, och att samtalsledaren skall vara lyhörd för att överenskommelsen är till för barnets bästa. Med den erfarenhet som vi har i dag av lagens tillämpning, så anser vi att detta måste klart framgå i lagtexten. ROKS åsikt är att det inte under några omständigheter får krävas att kvinnor som utsätts för våld och hot från barnets pappa, skall vara skyldiga att sätta sig i Sidan 10 av 18

11 samarbetssamtal för att nå samförståndslösning. Däremot ser vi det positivt med enskilda samtal med kvinnan om hennes och barnens situation, men definitivt inte för att nå samförståndslösning. A Samarbetssamtal om barnets försörjning och avtal om underhåll ROKS anser att de ekonomiska frågorna inte skall lösas i samband med samarbetssamtal, eftersom fokus då tenderar att flyttas från barnets bästa och behov, och istället komma att handla om pengar och att få en rättvis ekonomisk lösning. Då ROKS är emot samarbetssamtal för att nå samförståndslösningar då kvinnan är utsatt för hot och våld av barnets pappa, så inbegriper det även frågor om barnets försörjning. A Barnets folkbokföring ROKS instämmer i den kritik som framförts beträffande den praxis som tillämpas, att barnet skall vara folkbokförd på den fastighet där familjen bodde innan föräldrarna separerade, trots att barnet till övervägande del flyttat från den. Folkbokföringen följer inte alltid ett domslut. Denna praxis kan få förödande konsekvenser ekonomiskt för barn till kvinnor som utsätts för våld och som tvingas flytta med sina barn för att komma bort från den våldsamma pappan. Denna praxis utnyttjas ofta av pappan som bor kvar i den bostad, när kvinna och barnen flyttar till en ny bostad. ROKS anser att barnet skall vara folkbokfört där det vistas, hos boendeföräldern. Kapitel 10 Domstolars och socialnämnders beslutsunderlag A 10.2 Snabbupplysningar ROKS stödjer kommitténs förslag att socialnämnden alltid skall ha samtal med föräldrarna innan snabbupplysningar avges till domstolen, då interimistiska beslut har stor påverkan på kommande beslut. Vi anser dock att samtalen skall föras separat med föräldrarna om det förekommit våld och övergrepp mot mamman och barnet. Vi har tidigare kommenterat avsnittet A 8.6, där vi även stödjer förslaget att samtal med barnet också skall ske innan snabbupplysning lämnas till domstolen. A 10.3 Vårdnadsutredningar ROKS stödjer förslaget att utredaren skall lämna rekommendation till beslut i en vårdnadsutredning. Vi skulle önska att det infördes sanktioner om vårdnadsutredningen inte innehåller en sådan rekommendation. Det skall även ställas krav på en utredning att den skall vara allsidig, objektiv och att uppgifterna ska vara relevanta. Vi anser att socialsekreterarna som gör utredningarna måste utbildas i kritiskt tänkande, metod och analys. Därtill behövs kunskap om mäns våld mot kvinnor och om krisreaktioner. Utsatta kvinnor måste också få ett bra bemötande. Kvinnojourerna har erfarenhet av att vårdnadsutredare ofta inte agerar vid uppgifter om övergrepp och våld, inte ens om polisutredning pågår. På sin höjd antecknas det som den ena partens version. Det reella våldet tenderar att försvinna, eller det omvandlas till samarbetssvårigheter. Vi anser vidare att vid misstanke om att barn far illa, skall utlåtande inhämtas från professionell barnpsykolog, och inte bedömas av den utredande socialsekreteraren. Sidan 11 av 18

12 ROKS instämmer i att domstolen har ett utredningsansvar i vårdnadsmål. Domstolen skall på eget initiativ kunna återremittera vårdnadsutredningar som inte håller måttet. Ordentliga sanktioner mot dem som bryter mot skyndsamhetskravet måste till. En vårdnadsutredning får inte ta mer än ett år, vilket ofta sker, utan högst några månader. Vi anser att Länsstyrelserna många gånger brister i tillsyn i detta avseende. A Sekretessbrytande regler ROKS stödjer kommitténs förslag att det införs sekretessbrytande regler för inhämtande av uppgifter från annan socialnämnd. Kapitel 11 Domstolsprocessen A Domaren skall verka för att en samförståndslösning nås ROKS stödjer den del i förslaget som säger att domstolen skall agera med fast hand och hela tiden vara aktiv så att målet förs framåt. Vi anser därmed att domstolen regelmässigt skall upprätta en tidplan för processen för att minimera skadorna av den påfrestning som det innebär att leva i ovisshet och under stark psykisk press under längre tid. I tidplanen bör ett datum för vårdnadsutredningens inlämning anges. Ansvaret för att effektivisera domstolsprocessen ligger på domstolen. Att påskynda en process genom att försöka få föräldrarna att komma överens är en helt förkastlig metod i de fall det finns uppgifter om våld eller hot om våld. Som redan nämnts i kommentarerna till kommitténs förslag gällande samförståndslösningar inom socialtjänsten A 9.2, anser ROKS att samförståndslösningar inte skall ske då det förekommer våld och hot mot den ena föräldern. Därmed anser vi att domstolen inte heller skall aktivt verka för samförståndslösningar i sådana fall, vilket även kommittén anser (sid 259). Vi anser dessutom att detta skall skrivas in i lagtexten, så att det blir tydligt. A Medling ROKS är starkt kritisk till förslaget att tingsrättens domare skall ges möjlighet att utse medlare om syftet enbart är att föräldrarna till varje pris skall komma överens om frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. ROKS avvisar bestämt, att den handläggande domaren i målet själv skall agera medlare i syfte att uppnå samförståndslösningar. Alltför många kvinnor upplever redan ett starkt tryck från både familjerätt, socialtjänst och domstol, att de ska gå med på gemensam vårdnad och ett rikligt umgänge, oavsett vad barnet och de själva utsatts för av mannen. Det finns hos myndigheterna en nästan orubblig tro på att ett umgänge alltid är till gagn för barnet, något som även forskaren Maria Eriksson pekar på i sin avhandling I skuggan av pappa Familjerätten och hanteringen av fäders våld. Vi befarar att denna situation skulle förvärras med domare som aktivt arbetar för att undvika huvudförhandling med genomgång av bevisuppgifter i målet. ROKS anser att medling inte alls skall ske i de fall då våld och hot förekommer mot den ena föräldern eller om barnet är utsatt för övergrepp. Sidan 12 av 18

13 A 11.2 Långvariga och upprepade processer ROKS har erfarenhet av att långvariga och upprepade domstolsprocesser medför kraftig stress och stort lidande för kvinnor som försöker skydda sina barn. Många barn får en stor del av sin barndom förstörd på grund av en långsam vårdnadsutredning hos familjerätten och en oskäligt utdragen rättsprocess. JO har uttalat att det är viktigt att domstolsprocesser som rör vårdnad, boende och umgänge skall hanteras skyndsamt för alla inblandades skull. ROKS erfarenhet är också att kravet på skyndsamhet inte respekteras. Den domare som bryter mot kravet på skyndsamhet möter inga hinder. Trots att det är domstolens uppgift att verka för att vårdnadsutredning och domstolsprocess sker skyndsamt, är det ovanligt att den agerar genom att t ex upprätta en tidplan när det drar ut på tiden. ROKS anser att det är helt oacceptabelt att en process som handlar om var ett barn skall bo och vem som skall ha vårdnaden om det, kan komma att pågå två till tre år eller längre. Särskilt svårt är det för de kvinnor och barn som utsatts för våld och som lever under konstant hot om våld, att tvingas vänta i år efter år på ett avgörande. Det är för många en tid där varje dag är fylld av den allra djupaste vanmakt och förtvivlan. De utsatta mödrarnas krisreaktion förvärras ofta av den långa väntetiden och många blir långtidssjukskrivna, något som inte sällan vänds emot dem i det slutliga avgörandet. Förslaget om att begränsa processmöjligheterna måste ställas mot kravet på rättssäkerhet. Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen skall envar ha rätt till en rättvis rättegång med avseende på tvister om hans civila rättigheter. A 11.3 Handläggning i stort vid tingsrätt Kommitténs granskning av 247 tingsrättsdomar visar att endast drygt hälften av dessa avgjordes inom 1 ½ år från det stämningsansökan lämnades in. En tredjedel av målen avgjordes mellan 1 ½ till 2 ½ år från den tidpunkten. Övriga mål tog ännu längre tid (sid 266). ROKS anser att detta är oacceptabelt och att åtgärder måste vidtas för att effektivisera domstolens handläggning av vårdnadsmål. Domstolen skall i de fall den kan konstatera samarbetssvårigheter och/eller uppgifter om våld eller övergrepp inte låta en skriftlig kommunikation mellan parterna eller parternas ombud pågå i åratal med ständiga svarsförelägganden. ROKS känner till fall då antalet inlagor som lämnats i målet varit omkring 300, i huvudsak tvistig korrespondens mellan parterna med återkommande uppgifter om våld och övergrepp. Samtidigt har ansvarig domare passivt låtit åren gå, för att däremellan i ett flertal muntliga förhandlingar, utan riskbedömning, döma till fortsatt gemensam vårdnad och ett rikligt umgänge. Domstolen skall förbereda målet genom inhämtande av parternas inställning. ROKS anser att denna del av processen kan i betydande grad effektiviseras. I effektiviseringen ligger också att arbeta fram hållbara rutiner och metoder för riskbedömning. En aspekt att lyfta fram är, att de enda som drar fördel av de långdragna processerna är parternas ombud och rättshjälpsbiträden, som ofta tjänar flera hundratusen kronor på en långdragen vårdnadsprocess. Det ligger därmed inte i advokaternas intressen att aktivt arbeta för att påskynda processen, något som många utsatta kvinnor tvingas konstatera. A Rättegångskostnadsansvar/möjlighet till rättshjälp ROKS vänder sig mot förslaget att domstolen kan fortsätta använda nekad rättshjälp som ett medel att komma tillrätta med upprepade eller långvariga tvister. Mödrar, som redan förtvivlar över att de inte blir trodda eller lyssnade till då de berättar om mannens våld, skall Sidan 13 av 18

14 inte påtvingas ett utsiktslöst samarbete med förövaren på grund av nekad rättshjälp. Hon skall inte heller behöva föra sin egen talan utan advokat i domstolen eller tvingas se flykten som en enda och sista utväg att skydda sitt barn. ROKS erfarenhet visar att domstolen i dag utan hinder kan fortsätta att bevilja mannen rättshjälp fram till huvudförhandling och i ett och samma mål samtidigt neka kvinnan rättshjälp. Detta finner ROKS mycket anmärkningsvärt. Vi tror att domstolens långsamma handläggning jämte dess möjlighet att neka rättshjälp, är en av förklaringarna till att endast en mindre del av alla de vårdnadsprocesser som inleds, når fram till huvudförhandling. ROKS instämmer i vårdnadskommitténs bedömning att det är av vikt att processen i sig inte är till skada för barnet och att det därför är angeläget att anlägga ett barnperspektiv. För att lyckas med detta krävs emellertid inte bara skyndsamhet utan även specialkompetens hos den domare som handlägger målet och hos de nämndemän som tillsammans med domaren skall fatta beslut om barnets vardagliga liv och framtid. Det är emellertid detta område som inger mest oro. Vår erfarenhet är att det råder en synnerligen allvarlig brist på kunskap om barn, barns behov och utvecklingspsykologi hos våra rättsvårdande myndigheter. Vi upplever även att kunskapen om FN:s konvention om barnets rättigheter är ytterst bristfällig. A 11.4 Interimistiska beslut ROKS stöder förslaget om interimistiska prövoperioder, men med tillägget att det aldrig ska kunna bli aktuellt med en prövoperiod av umgänge och gemensam vårdnad i de fall då det förekommer uppgifter om våld, hot om våld, kränkningar eller övergrepp mot mamman eller barnet. Vi delar även farhågorna att det finns en risk för att det interimistiska beslutet med ett begränsat beslutsunderlag kan få en styrande inverkan på det slutliga avgörandet. (sid 273) Om domstolen vid den första förberedande förhandlingen kan konstatera att det finns uppgifter om våld och övergrepp kan en interimistisk prövoperiod med enskild vårdnad utan umgänge ge barnet lugn och ro. Kvinnor som vill skydda sina barn från att fara illa skall ges stöd i detta utan onödigt dröjsmål. ROKS vill bestämt understryka att svåra vårdnadsprocesser inte får schabloniseras som en separationskonflikt mellan parterna. A 11.6 Prövningstillstånd Kommittén föreslår att det skall krävas prövningstillstånd vid överklagande från en tingsrätt till en hovrätt i mål om vårdnad, boende och umgänge. ROKS protesterar kraftfullt mot detta förslag som skulle innebära ett allvarligt hot mot rättssäkerheten. ROKS anser inte att det skulle vara tillräckligt om reglerna för prövningstillstånd blev generösare, på det sätt som kommittén föreslår. ROKS har erfarit att tingsrätten i dag kan, utan invändningar eller kritik från JO, i domen helt osynliggöra den muntliga och skriftliga bevisning som åberopats av kvinnan och som med styrka talar emot umgänge och gemensam vårdnad. Ett beslut om prövningstillstånd skulle vara ett slag i ansiktet på våldsutsatta kvinnor som inte blivit lyssnande till i tingsrätten och som därtill tvingats erfara att alla de vittnesutsagor från personer som hörts för hennes eller barnets skull inte med ett ord nämns i domen. Statens höga kostnader för vårdnadsprocesser får inte bekämpas genom åtgärder som hotar den enskildes rättssäkerhet. Kommittén anser att ett beslut om att inte meddela prövningstillstånd innebär att hovrätten vid sin granskning inte har funnit något som ger anledning att betvivla utgångens riktighet. I de fall då tingsrätten osynliggör all åberopad bevisning kan inte heller hovrätten ta ställning till vad som egentligen har framförts. Ett system med prövningstillstånd Sidan 14 av 18

15 ökar risken för felaktiga avgöranden. ROKS kan inte på något sätt förstå hur ett krav på prövningstillstånd skulle vara förenligt med hänsyn till barnet. Att införa prövningstillstånd som en åtgärd mot långvariga processer är en helt felaktig väg att angripa problemet. ROKS stödjer reservationen av ledamoten Bitte Engzell (sid 428), där hon anser att samtliga domar skall kunna överklagas till hovrätten samt reservationen av experten Christer Eiserman (sid 431) att begreppet barnets bästa bör tolkas så att några begränsningar i överklaganderätten inte bör införas. A 11.9 Domares kompetens Domarens bristande kompetens i vårdnadsmål har alltför länge varit ett förbisett område. I dag kan vilken domare som helst döma i mål där det förekommer uppgifter om våld och övergrepp utan att ha någon kompetens i dessa frågor. Den kraftiga kunskapsbrist som råder i svensk domstol när det gäller barn, barns behov, utvecklingspsykologi, vålds- och övergreppsproblematik är alarmerande. ROKS delar kommitténs erfarenheter att barnperspektivet är svagt i domar som rör vårdnad, boende och umgänge. ROKS tar regelbundet del av uppseendeväckande domar med besynnerliga resonemang om vad barn anses behöva, t ex umgänge med en far som är dömd eller misstänkt för incest, misshandel av barnets mamma eller barnpornografibrott, och domar som speglar en kvinnofientlig attityd snarare än en objektiv analys av fakta i målet. Kvinnor anklagas för att vara manipulativa, hämndlystna, labila etc. Domstolen bidrar i många domar till att befästa fördomar som finns om kvinnor. Det är t ex inte ovanligt att alla uppgifter om övergrepp avfärdas med resonemang som syftar till att misstänkliggöra kvinnan. ROKS anser inte att det är möjligt att genom kortvariga fortbildningsinsatser råda bot på problemet, att de som dömer i vårdnadsmål saknar kompetens för det eller har ett kvinnoförnedrande synsätt. ROKS uppfattning är att de domare som skall tillåtas döma i vårdnadsmål skall vara specialiserade för detta, vara lyhörda och ha ett genuint intresse för dessa mål. ROKS ser det som positivt att både Domstolsverket och Sveriges Domarförbund i en rapport har nämnt vårdnadsmål som ett område som kan vara aktuellt för specialisering (sid 289). Innan detta blivit verklighet måste domare och även nämndemän snarast få obligatorisk grundutbildning i frågor som rör barn och mäns våld mot kvinnor. Domare måste även utbilda sig i riskbedömning genom att ta till sig de kunskaper som finns hos expertis, såsom barnpsykologer och forskare. En riskbedömning får aldrig bestå av en domares personliga tyckande, såsom att barn brukar ju hitta på. Detsamma gäller för enskilda socialsekreterare som aldrig får hemfalla åt eget tyckande i den vårdnadsutredning som sedan i domstolen används som bevismaterial. Kommittén konstaterar att det i dag inte finns några särskilda behörighetskrav eller krav på speciella kunskaper för domare som handlägger vårdnadsmål eller verkställighetsmål (sid 287). ROKS delar kommitténs förslag att det skall ställas större krav på kompetens och erfarenhet hos de domare som handlägger vårdnadsmål och ärenden om verkställighet och överflyttning. Mot bakgrund av ovanstående resonemang betvivlar emellertid ROKS att det är en tillräcklig åtgärd att dessa domare skall vara särskilt utsedda av domstolen. Sidan 15 av 18

16 Kapitel 12 Verkställighet och överflyttning A 12:1 Inledning Som kommittén konstaterar ligger verkställighetsreglerna från 1968 inte längre i takt med tiden. De ändringar som har gjorts under de senaste årtiondena i 6 kap. FB har t ex medfört att sambandet mellan verkställighetsreglerna och vårdnadsreglerna delvis gått förlorat (sid 291). ROKS delar kommitténs uppfattning, att den absoluta tyngdpunkten i processen om vårdnad m.m. skall ligga i målet om vårdnaden, boendet eller umgänget i tingsrätten. Dagens ordning innebär i praktiken att prövningen av en fråga om vårdnad, boende och umgänge kan komma att underställas sex domstolar, nämligen tingsrätt, hovrätt, Högsta Domstolen respektive länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätten. I dag är det möjligt att parallella processer förekommer kring ett och samma barn. Med tanke på de redan redovisade problemen med domstolars mycket långsamma handläggning är detta givetvis ytterligare ett stort problem. ROKS förstår att det finns en god tanke i att renodla verkställighetsprocessen, så att invändningar som skulle kunna ge anledning att ändra det avgörande eller avtal som verkställigheten avser, inte skall kunna prövas inom ramen för verkställighet. Vi vill dock hänvisa till de problem som vi utförligt beskrivit på föregående sidor i detta yttrande och som bland annat rör domstolars långsamma handläggning, många domares bristande kompetens för vårdnadsmål, förekomsten av undermåliga vårdnadsutredningar, fördomar kring mödrar som vill skydda sina barn, brist på definition av vad som är barnets bästa, risk för påtvingade samförståndslösningar eller påtvingad medling, bagatellisering av förekomsten av våld etc. Kommittén utgår i sitt resonemang från att tingsrätten inom rimlig tid skall komma till ett avgörande som är så bra som möjligt för barnet. Alla frågor, såväl huvudfrågorna som spörsmålen om hur man lämpligen tar sig dit, skall vara genomgångna och avgjorda på ett sätt som inte förutsätter någon ytterligare prövning (sid 293). Tyvärr är vi mycket långt därifrån år A 12:2 Verkställighetsprocessen renodlas ROKS stödjer förslaget, att om en invändning görs i verkställighetsprocessen om att verkställighet inte bör ske med hänvisning till ett hinder som inte är av tillfällig natur, kan domstolen ge parterna möjlighet att inom en viss tid initiera en omprövning av det avgörande eller avtal som utgör grund för begäran om verkställighet. ROKS stödjer även förslaget att domstolen inte får ta upp en ansökan om verkställighet till prövning om det mellan parterna pågår ett mål eller ärende om samma sak vid domstol. A Hinder mot verkställighet ROKS ser en fara i att strama upp de nuvarande reglerna om hinder mot verkställighet. Det finns anledning att reflektera över hur detta skulle kunna komma att påverka utsatta barns rättssäkerhet. Kommitténs granskning av verkställighetsdomar visar att i 6 av 10 mål gjorde motparten gällande att hinder mot verkställighet förelåg. Ofta åberopades flera hinder i samma mål (sid 294). Det visade sig att domstolen mycket sällan vägrar verkställighet trots att de hinder som ofta anges är att barn far illa. Kommitténs undersökning visar att i drygt en Sidan 16 av 18

17 tredjedel av de mål där motparten gjorde gällande att hinder mot verkställighet förelåg, hänvisades det till barnets egen vilja. A 12.8 Tvångsmedel Kommittén gör bedömningen att domstolen inte bör kunna tillgripa andra tvångsmedel än de som finns för närvarande, dvs. vite och hämtning. Kommittén anser att vite bör vara det huvudsakliga tvångsmedlet och att hämtning bör användas restriktivt. ROKS erfarenhet är att bakom orden vite och hämtning döljer det sig många gånger fruktansvärda tragedier. Kvinnor, som anses ha utövat umgängessabotage på grund av att de vägrat att lämna barnet till en misstänkt förövare, bestraffas av skyhöga och godtyckliga viten. I dag kan en kvinna som skyddat sitt barn dömas till vite upp till kr per dag och uteblivet umgänge eller till kr per utebliven umgängeshelg. Mödrar som vill skydda sina barn mot övergrepp hamnar inte bara i vanmakt utan också mycket ofta i ekonomisk ruin på grund av utdömda viten. ROKS anser att ett tvångsingripande som innebär polishämtning av ett barn endast får ske i de fall då det finns anledning att tro att barnet lider allvarlig skada. ROKS stödjer i denna fråga reservationen från ledamoten Bitte Engzell (sid A 429) där hon anser att hämtning av barn ska endast kunna tillgripas om det finns risk som inte är ringa om hämtning ej verkställs. Det ska krävas synnerliga skäl för att en hämtning med polis ska kunna ske. Hämtning till umgänge ska ej få ske mot barnets uttalade vilja. I de fall det kan bli aktuellt med hämtning, anser ROKS, att det krävs oerhört hög kompetens av dem som skall utföra hämtningen. Denna kompetens anser vi inte finns i dag hos polisen, inte heller hos socialtjänsten. ROKS anser att traumatiska polishämtningar av barn inte under några omständigheter skall få ske, för att en pappa anser sig ha fått sin umgängesrätt kränkt. Ett barn skall inte med tvångsmedel tvingas att umgås med en förälder som gör det illa eller som det känner rädsla för. ROKS ställer sig mycket undrande till kommitténs resonemang i följande fall, Barnets inställning till umgänget har ansetts vara av stor betydelse för prövningen. En avvägning måste dock göras mellan å ena sidan barnets behov av umgänge och å andra sidan vilka följder det kan få för barnet om umgängesbehovet tillgodoses genom en så ingripande åtgärd som hämtning (sid 340). ROKS anser att barnets inställning skall respekteras. Att barnet anses ha behov av umgänge till vilket pris som helst, är tyvärr vanligt förekommande i familjerätten, inom socialtjänsten och i domstolarna. Sidan 17 av 18

18 Avslutning ROKS är i huvudsak mycket positiv till de förslag som kommittén lagt i betänkandet. Vi hoppas på att få gehör för de synpunkter vi har i de delar där vi uttrycker farhågor och annan uppfattning. Det är glädjande att ROKS och kvinnojourernas kunskaper och erfarenheter har tagits tillvara. Det är vår förhoppning att en ny lag nu kommer att ge kvinnor och barn som utsätts för våld och hot en mycket bättre situation än den de har idag. Föredragande i ärendet har varit Carina Sällberg, styrelseledamot och Eva Engman, Kvinnojouren Iris, Luleå Lina Ploug Ordförande Sidan 18 av 18