statliga kulturinsatser regionalt Kulturen i siffror 2011:1

Transkript

1 statliga kulturinsatser regionalt Kulturen i siffror 2011:1

2 National support for regional cultural activities Statliga kulturinsatser regionalt Swedish Arts Council Ansvarig utgivare: Statens kulturråd Printed in Sweden by Elanders Omslag: Teater Halland. Genom Blodet. Foto: Johan Lyckaro ISSN ISBN Statens kulturråd 2011 Kulturrådet, Box 27215, Stockholm Besök: Borgvägen 1 5 Tel: Fax: E-post: kulturradet@kulturradet.se Webbplats:

3 Innehåll Förord sid. 5 Sammanfattning sid. 6 Summary sid. 7 Inledning sid. 8 Metod sid. 14 Presentation av myndigheter och organisationer sid. 16 Länsblad sid. 26 Stockholms län sid. 27 Uppsala län sid. 31 Södermanlands län sid. 34 Östergötlands län sid. 37 Jönköpings län sid. 40 Kronobergs län sid. 43 Kalmar län sid. 46 Gotlands län sid. 49 Blekinge län sid. 52 Skåne län sid. 55 Hallands län sid. 58 Västra Götalands län sid. 61 Värmlands län sid. 65 Örebro län sid. 68 Västmanlands län sid. 70 Dalarnas län sid. 73 Gävleborgs län sid. 76 Västernorrlands län sid. 79 Jämtlands län sid. 82 Västerbottens län sid. 85 Norrbottens län sid. 88 Sammanfattande slutsatser sid. 91 Bilaga 1 Myndigheter och organisationer som ingår i undersökningen sid. 93 Bilaga 2 Tabeller sid. 94

4 4

5 förord Kulturrådet har på regeringens uppdrag sedan slutet av 90-talet regelbundet sammanställt en rapport över det regionala utfallet av de statliga insatserna inom kulturområdet. Den vill visa var i landet de statliga resurserna landar. Det kan gälla ett verksamhetsbidrag från Kulturrådet, ett stipendium från Konstnärsnämnden eller en riksteaterturné. Sammantaget ger rapporten en bild av hur kulturpolitiken ser ut i verkligheten och hur tillgången till kultur ser ut i olika delar av landet. Även om tyngdpunkten ligger på de statliga insatserna, ger rapporten också en viss uppfattning om vilka ekonomiska insatser som görs från landsting/regioner och kommuner. Detta är givetvis särskilt intressant eftersom Kultursamverkansmodellen står inför en kraftig expansion från och med Liksom i den rapport som Kulturrådet presenterade 2009 är redovisningen gjord länsvis. För varje län eller region redovisas i stora drag vilka statliga insatser som kommit regionen till del under 2009 och Förändringarna jämfört med 2008 är relativt få. Tillfälliga förstärkningar som Access-projektet för några år sedan och nu aktuella Skapande skola ger krusningar på den annars ganska lugna ytan. Det verkar som om statens insatser är stabila och pålitliga över tid. Trots avsaknad av uppenbar dramatik, vill vi ändå påstå att det regionala utfallet är intressant läsning. Självklart går det att jämföra olika delar av landet och fundera över vad som gör att vissa län ligger sämre till än andra, rent siffermässigt. Betyder det att kulturen är mindre utvecklad eller av sämre sort? Naturligtvis inte. Orsakerna kan vara många och komplexa. Det är lätt att fastna i siffror och diagram, vända och vrida på dem och kanske fundera över vad som egentligen döljer sig bakom den bild av konst och kultur som de representerar. I det uppdrag Kulturrådet fått av regeringen ingår även att resonera kring hur en sådan här redovisning kan utvecklas. Kan insamlingen av underlaget förbättras, kan presentation och redovisning av materialet bli mer pedagogisk? Kan bilden av kulturpolitikens Sverige bli tydligare? I ett särskilt metodavsnitt redogör vi för några av de problem som finns förknippade med insamling och bearbetning men också vilka utmaningar man ställs inför som läsare. Och betyder Kultursamverkansmodellen med ändrade relationer mellan stat och region att rapportering och redovisning behöver förändras? Om detta förs ett resonemang i det avslutande kapitlet. Avslutningsvis vill jag påminna om det mest angelägna i regeringsuppdraget: Att ytterligare förbättra tillgången till professionell kultur för alla människor, oavsett var de finns i landet och ge förutsättningar för att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet, som det står i de kulturpolitiska målen. Kennet Johansson Generaldirektör Kulturrådet 5

6 Sammanfattning Kulturrådet har sedan 1998 regelbundet redovisat utfallet av de statliga insatserna på kulturområdet ur ett geografiskt perspektiv. Syftet är att visa var i landet som de myndigheter och organisationer med riksomfattande uppdrag är verksamma och därmed bidrar till ett brett kulturutbud. Sedan några år tillbaka görs redovisningen län för län och omfattar uppgifter från ett trettiotal olika myndigheter. I denna rapport redovisas det regionala utfallet av de statliga insatserna för åren 2009 och Redovisningen fokuserar på de statliga ekonomiska insatserna på kulturområdet, vilka utgörs av bidragsgivning samt kulturinstitutionernas verksamhetskostnader. Bland de bidragsgivande myndigheter som ingår i undersökningen finns Kulturrådet och övriga kulturmyndigheter som Svenska filminstitutet, Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och Statens konstråd. Men även myndigheter som Allmänna arvsfonden och Boverket finns representerade med den del av deras bidragsgivning som ges till kulturområdet. EU:s strukturfondsmedel finns inte med i den övergripande redovisningen i och med att EU:s programområden inte följer Sveriges länsindelning. Däremot lyfts i de flesta länskapitel något exempel på projekt som får stöd ur EU:s strukturfonder. Gällande verksamhetskostnader ingår samtliga statliga konst- och kulturinstitutioner i den nationella redovisningen av vad som kommer Sveriges invånare till godo. Dock kan inte alla institutioner härleda sina verksamhetskostnader per län. Som ett komplement till det ekonomiska utfallet redovisas i bilaga övriga kvantitativa uppgifter som kan ge en uppfattning av institutionernas verksamhet regionalt, såsom besökssiffror, antal föreställningar och antal mottagare per region av utlånade föremål från de statliga museerna. Undersökningen visar att de totala statliga medlen som går till kultur i Sverige ligger på en svagt ökande nivå. De nedskärningar i statligliga kulturbudgetar som följt efter finanskrisen i andra delar av Europa verkar inte ha drabbat Sverige. De enda större förändringar i Kulturrådets bidragsgivning som kan påvisas kan hänföras till det särskilda Access-projektet ( ) samt den pågående satsningen med stöd till Skapande skola. Av Kulturrådets regionala bidragsgivning går i genomsnitt drygt 82 procent till scenkonsten (teater, dans och musik). Motsvarande andelar för litteratur/bibliotek och museer är 4 respektive 13,5 procent. I regel fördelas ca 80 procent av Kulturrådets bidrag i en region till de regionala institutionerna, i regel länsteater, länsmuseum och länsbibliotek, samt för regional musikverksamhet och orkesterverksamhet. Undersökningen visar också att de mest befolkningstäta länen Stockholm, Västra Götaland och Skåne får högst medelstilldelning, räknat i reda pengar, vilket inte är någon nyhet. Nästan hälften av de statliga medlen går till dessa tre län. Räknas de statliga medlen om med hänsyn till befolkningsunderlaget är det dock mindre (Gotland) eller glesbefolkade län (Västernorrland, Jämtland och Västerbotten) som hamnar i topp, samt Stockholm genom sin koncentration av statliga kulturinstitutioner. Gotland ligger liksom tidigare högst i landet när de statliga medlen räknas om i kronor per invånare. Lägst ligger Halland och Västmanland. Varför det ser ut som det gör i olika län beror i hög grad på medfinansieringsgraden från regioner och kommuner och hur kostsamma kulturinstitutioner respektive län valt att satsa på. Mer långtgående slutsatser än så kan inte dras av denna undersökning eftersom den inte ger en fullständig bild av hela finansieringen inom kulturområdet, utan enbart den statliga finansieringen. I rapporten redovisas länsvis den totala finansieringen av kulturinstitutioner i respektive län uppdelat per statlig, regional och kommunal samt icke-offentlig nivå. Detta visar på en början till hur rapporten skulle kunna utvecklas i framtiden och fånga en nationell bild av hur statens, regionernas och kommunernas samlade resurser bidrar till att uppfylla de kulturpolitiska målen, vilket också ligger i linje med Kulturrådets uppdrag inom den nya kultursamverkansmodellen. 6

7 Summary Since 1998, the Swedish Arts Council (Kulturrådet) has regularly reported on the results of government cultural efforts from a geographical perspective. The purpose is to show where in the country the authorities that have nationwide assignments are active and thus contributing to a richly diversified culture. For some years, the report has been made on a county-by-county basis and includes reports from some thirty different national authorities. This report presents the regional outcome of government work for the years 2009 and 2010 and focuses on government financial initiatives in the cultural field, which consist of grants as well as the cultural institutions operating costs. Amongst the contributing authorities included in the study are the Swedish Arts Council and other cultural authorities, such as the Swedish Film Institute (Svenska filminstitutet), the National Archives (Riksarkivet), the Swedish National Heritage Board (Riksantikvarieämbetet) and the National Public Art Council (Statens konstråd). But authorities such as the Swedish Inheritance Fund (Allmänna arvsfonden) and the National Board of Housing, Building and Planning (Boverket) are also represented, although only with respects to the part of their grant allocation that is given to the field of culture. EU structural funds are not included in the overall report, since the EU programme areas do not follow the Swedish county divisions. Nevertheless, most chapters dealing with counties highlight projects that receive support from the EU structural funds. Current operating costs are included for all government arts and cultural institutions in the national report over things that benefit the population of Sweden as a whole. However, not all institutions can calculate their operational costs by county. As a complement to the financial outcome, the appendix shows other quantitative data that can provide an overview of the regional activities of the institutions, such as the amount of visitors, quantity of exhibitions and number of recipients of items lent out from national museums for each region. The study shows that the total funds made available by the Government for cultural purposes in Sweden is at a level that is slowly increasing. The cuts made in government culture budgets in other parts of Europe as a result of the financial crisis do not appear to have affected Sweden. The only demonstrable major changes in grants provided by the Swedish Arts Council can be attributed to the special Access Project ( ) and the ongoing efforts in support of the Creative Schools project (Skapande Skola). On average, 82 percent of the Swedish Arts Council s grant allocation goes to the performing arts (theatre, dance and music). The corresponding proportions for literature/libraries and museums are 4 and 13.5 percent respectively. As a rule, 80 percent of the Swedish Arts Council s grants in a particular region is distributed to regional institutions; usually regional theatres, museums and libraries or for regional musical and orchestral activities. The study shows that the most densely-populated counties of Stockholm, Västra Götaland and Skåne receive the highest allocation of funds calculated in ready money which is hardly surprising. Almost half of the government funds go to these three counties. However, if the government funds are recalculated in relation to the population base, it is the smaller (Gotland) or sparselypopulated (Västernorrland, Jämtland and Västerbotten) counties that come out on top along with Stockholm, which, with its concentration of public cultural institutions, is the second highest of all counties. As before, Gotland is the highest in the country when funds are recalculated on a SEK per capita basis. The counties of Halland and Västmanland are at the bottom of the list. The reason for the current situation is largely due to the level of co-financing from regions and municipalities and how much each respective county has chosen to spend on cultural institutions. It is not possible to draw any further-reaching conclusions from this study, because it provides information only about government funding and does not give a complete picture of all financing within the field of culture. The report presents the total funding of cultural institutions for each county, broken down into government, regional, municipal and nonpublic funding. This demonstrates the beginning of how the report could be developed in the future so as to capture a national image of how the collective government, regional and municipal resources contribute to achieving the cultural policy objectives, which is also in line with the Swedish Arts Council s mandate according to the new cultural collaboration model. 7

8 Inledning Hur ser kulturpolitiken ut i verkligheten? Det är en fråga som naturligtvis kan ha många svar. Att se var i landet statens kulturpolitiska insatser i form av ekonomiska medel hamnar är en viktig del av den nationella bilden av kulturpolitiken år Utfallet av detta kan i sin tur indikera hur stor tillgången till professionell kultur är på olika platser. Kulturrådet har i denna rapport sammanställt och analyserat det regionala utfallet av de statliga insatserna på kulturområdet 2009 och Det gäller dels Kulturrådets egen medelsfördelning, dels de insatser som ett trettiotal andra myndigheter, institutioner och aktörer gör på kulturområdet. Kulturrådet har sedan 1998 på regeringens uppdrag redovisat den egna och andra statliga myndigheters eller motsvarande regionala kulturverksamhet. Redovisningen har också innehållit analyser av utfallet samt vissa år resonemang kring hur rapporteringen kan utvecklas, metodologiskt och på andra sätt. Föreliggande rapport bygger på den metod som presenterades i rapporten 2009, det vill säga att länsvis redovisa utfallet av statens insatser. I ett särskilt metodavsnitt redogörs för hur insamlingen av data har gått till samt för hur särskilda rapporteringsoch redovisningsproblem hanterats. Kulturrådet konstaterar i dag att det finns ett stort allmänt intresse kring en regional analys, inte minst i ljuset av kultursamverkansmodellen. En fråga som tas upp i rapportens avslutande avsnitt är hur rapporten skulle kunna göras ännu mer relevant med tanke på regionernas förändrade roll men också genom tillkomsten av en ny myndighet för kulturanalys. Att ge större utrymme åt även regionala och lokala satsningar och att utveckla resonemanget kring den verksamhet som genereras skulle kunna komplettera den nationella bilden på ett förtjänstfullt sätt. Men det viktigaste är kanske ändå att ha i minnet att kärnan i rapporten är frågan om tillgången till kultur för medborgarna, oavsett var de bor. Någon absolut jämlik fördelning mellan olika delar av landet kan sannolikt aldrig uppnås. Ambitionen är snarare att se var de största bristerna finns och försöka göra något åt dem. Samtidigt får man inte frestas att sätta likhetstecken mellan höga kostnader och ett omfattande utbud. Tillgänglighet till kultur behöver inte nödvändigtvis vara större i ett län med många och dyra institutioner, utan kan ibland skapas utifrån förhållandevis blygsamma förutsättningar års kulturpolitik innehöll ett särskilt mål kring kulturens geografiska spridning som skulle främja de- centralisering av verksamheten och beslutsfunktioner inom kulturområdet hade denna målsättning blivit ökad delaktighet, vilket innebar att kulturpolitiken skulle verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande. I den senaste målskrivningen från 2009 heter det att Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kulturpolitiken ska främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor. 1 Detta är viktiga målsättningar som den moderna kulturpolitiken formulerat sedan starten. Tillgänglighetsmålet har i en eller annan form ständigt varit närvarande. Tecken på framgång kan i bästa fall visa sig genom resultaten av de kulturvaneundersökningar som görs regelbundet. Samhällets finansiering av kultur avsatte staten, landstingen/regionerna och kommunerna tillsammans närmare 23 miljarder kronor till kultur i hela landet. Av dessa bidrog staten med 45 procent, landstingen/regionerna med 14 procent och kommunerna med 41 procent. Fördelningen mellan de tre finansiärerna har inte ändrats nämnvärt sedan Staten är den största finansiären och avsatte ,2 miljarder kronor. Landstingen/regionerna bidrog med 3,2 miljarder kronor och kommunerna 9,3 miljarder kronor. Landstingen/regionerna har i högre grad än stat och kommun ökat sin finansiering av kultur under senare år. Finansiering av kulturinstitutioner Kulturrådet, 25% Region/landsting 31% Kommun 24% Egna intäkter, 20% Sedan 2004 finns regionala teater-, dans- och musikinstitutioner i varje län. Kulturrådet ger medel till dessa institutioner, medan det är landsting och/eller kommuner som är huvudmän för verksamheten. I Skåne avslutades försöksverksamheten med ändrad fördelning av statsbidrag till regional kulturverksamhet i och med utgången 8 1. Tid för kultur, Prop. 2009/10:3. 2. Innehållet i detta avsnitt bygger i huvudsak på texter i Kulturrådets rapport Kulturens finansiering (Kulturen i siffror 2010:7)

9 Totala statliga medel för regional kulturverksamhet , tusentals kronor samt kronor per invånare jmf jmf Län totalt Kr/inv Totalt Kr/inv Totalt Kr/inv Totalt Kr/inv Totalt Kr/inv Totalt Kr/inv Totalt Kr/inv Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Totalt * * * 270 I de grå kolumnerna 2009 och 2010 ingår samtliga totala statliga medel till kulturområdet. För en jämförelse med tidigare år anges även uppgifter för 2009 och 2010 enbart med de institutioner som ingick i redovisningen under tidigare period. De myndigheter/institutioner som tillkommit för 2009/2010 är Arbetets museum, Arkitekturmuseum, Centrum för lättläst, Dansnät Sverige/Dansens Hus, Dramaten, Forum för levande historia, Livrustkammaren, Skokloster och Hallwyllska (vilka redovisas tillsammans), Moderna museet, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet, Nordiska museet, Operan, Statens historiska museum, Statens maritima museum, Statens konstråd, Statens museum för världskultur samt Statens musiksamlingar. Dessa institutioner bidrar med redovisade kostnader på över 2 miljarder kronor. Fem av dessa institutioner/myndigheter redovisar för första gången i denna rapport sina kostnader för regional verksamhet; Statens konstråd, Dansnät Sverige/Dansens Hus, Dramaten, Arbetets museum och Forum för levande historia. Institutionerna Arkitekturmuseum och Kungliga Operan gör ingen regional fördelning men härleder för 2009 och 2010 sina totala nationella kostnader till Stockholm. * Uppgifterna för är hämtade från Kulturrådets tidigare rapport över det regionala utfallet. I denna redovisning ingår inte nationella bidrag och kostnader (Kulturrådet, Framtidens kultur och Rikskonserter). Dessa uppgick 2008 till drygt 393 miljoner kronor. 9

10 Statlig bidragsgivning regionalt 2010, tusentals kronor och kronor/invånare nämnden för Riks Svenska allmänna Framtidens Konstnärs hemsjöjds antikvarie- Rik- Statens film- Län kulturrådet arvsfonden Boverket kultur nämnden frågor ämbetet arkivet konstråd institutet Totalt Kr/inv Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Total

11 Statlig verksamhet omräknat i faktiska belopp 2010, tusentals kronor och kronor/invånare riks institutet antikvarie- Statens Tal- och Forum för språk- ämbetets Riksarkivet riks- försvars- punktarbetets Dansnät för levande och folk- egna egen verk- Riks- Riks- utställ- historiska skrifts- Tekniska Län museum Sverige Dramaten historia minnen kostnader samhet konserter teatern ningar museer biblioteket museet Totalt Kr/inv Stockholms län* Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län - 58, Kalmar län - 58, Gotlands län Blekinge län - 58, Skåne län Hallands län Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Total * Exklusive Arkitekturmuseum ( tkr) och Kungliga Operan ( tkr). 11

12 av år Detta försök innebar att Region Skåne fick statsbidraget samlat för vidare fördelning till institutionerna. Föreliggande rapport lägger tyngdpunkten på statens insatser när det gäller finansieringen av kulturen. Staten ger stöd till vissa nationella kulturinstitutioner men en del av stödet går även till myndigheter och stiftelser som sedan fördelar bidrag till olika verksamheter inom kulturområdet. Bland de nationella kulturinstitutioner som får sitt verksamhetsstöd direkt av regeringen via Kammarkollegiet finns Operan, Dramaten, Dansens Hus och vissa av de centrala museerna. Andra institutioner har regleringsbrev och disponerar helt över sina egna medel, exempelvis Forum för levande historia och Moderna museet. Gemensamt för samtliga här nämnda är att de är geografiskt placerade i Stockholm. Myndigheter och stiftelser som 2009 och 2010 fördelade bidrag inom kulturområdet är Statens kulturråd, Riksarkivet och de sju landsarkiven, Riksantikvarieämbetet, Framtidens kultur, Institutet för språk och folkminnen, Konstnärsnämnden, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Statens konstråd och Svenska Filminstitutet. En stor del av statens stöd fördelas av Kulturrådet till regionala kulturinstitutioner, förutsatt att dessa även får stöd av landsting eller kommun. Regeringen kan prioritera vissa områden under längre eller kortare tid, där det då i allmänhet satsas extra pengar. Access-projektet 3 under var ett sådant exempel. Nu har regeringen sedan tre år tillbaka satsat särskilt på kultur för barn och unga inom ramen för Skapande skola. Stödet administreras av Kulturrådet och under 2009 fördelades 61 miljoner kr. Stödet har successivt byggts ut och i maj 2011 fördelades 150 miljoner kronor och riktar sig till elever i årskurserna 1-9. Mellan 1998 och 2009 har de statliga kulturutgifterna ökat med ca 1,7 miljarder kronor i fasta priser, vilket motsvarar ca 19 procent. Kultursamverkansmodellen 2011 tar den nationella kulturpolitiken i och med Kultursamverkansmodellen ett viktigt steg mot förhoppningsvis ökad mångfald och tillgänglighet. Fem regioner ansvarar nu själva för att fördela statliga medel på kulturområdet. Som grund för denna förändring ligger ett riksdagsbeslut och en av regeringen beslutad förordning som anger ramarna för den kanske allra största strukturella förändringen inom kulturpolitiken på 40 år. Vägen fram till Kultursamverkansmodellen har varit lång. Den har gått via kulturpåsar, Västra Götalandsmodell och avsiktsförklaringar, men i botten har hela tiden funnits en ambition att utveckla och öka tillgången till kultur av hög kvaliet för så många människor som möjligt. Genom att lägga beslut och resurser närmare dem som berörs, både som kulturproducenter och publik, kan engagemanget för kultur öka på alla nivåer. Under 2011 omfattar Kultursamverkansmodellen fem regioner, men redan 2012 ansluter ytterligare ett tiotal. Från 2013 kommer de allra flesta län och regioner att vara med. Själva modellen innebär att staten fördelar statsbidraget till landstingen/regionerna för vidarefördelning till regionala kulturverksamheter inom sju verksamhetsområden (teater, dans och musik, museiverksamhet, biblioteksverksamhet, konst- och kulturfrämjande verksamhet, arkivverksamhet, film och hemslöjd). Som grund för regionens vidarefördelning av pengarna ligger en regional kulturplan som dels är en inventering av de regionala verksamheterna och resurserna, dels en programförklaring för hur regionen vill disponera de statliga medlen tillsammans med regionala och lokala insatser. Kultursamverkansmodellen är en kulturpolitisk reform. Syftet är att vitalisera kulturpolitiken och öka både politikers och medborgares engagemang för kulturområdet samtidigt som detaljstyrningen minskar och flexibiliteten blir större, som regeringen skriver i propositionen Tid för kultur (2009/10:3). Regeringen vill också se att kulturens betydelse för andra samhällsområden ges förutsättningar att utvecklas och att samverkan med ideella organisationer på kulturområdet ökar. Arbetet med Kultursamverkansmodellen har också varit vägledande för hur det regionala utfallet av de statliga resurserna på kulturområdet nu redovisas. I den rapport som lämnades till regeringen 2009 och som innehöll redovisningar för åren 2007 och 2008, presenterades dessa för första gången länsvis. Detta gjordes bl.a. för att kunna tjäna som ett underlag för den analys som regeringen, kulturmyndigheterna och andra behöver göra inför etableringen av Kultursamverkansmodellen. Denna struktur har behållits och utvecklats i årets rapport som omfattar siffror för åren 2009 och Det finns givetvis flera skäl att visa hur statsbidragen faller ut ur ett geografiskt perspektiv, särskilt som de har ett uppenbart samband med regionala och lokala satsningar. Det enkla sambandet att där regioner och kommuner satsar, där satsar också staten ger dock inte hela sanningen. Fördelningen av samhällets resurser på kulturområdet kan skäras på flera sätt och det finns en förväntad rättviseaspekt i systemet som inte ska underskattas. När Kulturrådet i dialog med landsting och regioner har förberett införandet av Kultursamverkansmodellen, är det särskilt två aspekter som betonats från den regionala nivån när det gäller uppföljning och redovisning: Det är viktigt att regionens särart och speciella profil blir synlig i modellen och det måste gå att jämföra en region med en annan Access syftade till att institutioner och organisationer skulle kunna anställa utbildad personal för att vårda och tillgängliggöra samlingar av olika slag.

13 Hur ska vi räkna? Det finns ett antal grundläggande metodproblem förknippade med redovisningen av de statliga insatserna i ett regionalt perspektiv. Ett problem som följt med alltsedan denna redovisning startade i slutet av 90-talet och som egentligen var orsaken till dess tillkomst är stockholmsproblematiken. Stockholm får en stor del av den statliga kakan - det visar siffrorna i denna rapport. Förklaringen är naturligtvis den rika förekomsten av helstatligt finansierade kulturinstitutioner i huvudstaden. Ett mått som används för att kunna jämföra olika delar av landet är kronor per invånare. Där ligger Gotland i topp och har alltid gjort med sina 926 kr per invånare. Den enkla förklaringen till detta är att det på Gotland bor jämförelsevis få människor, ca I samma tabell sticker dock 702 kr per stockholmare också ut. Medelvärdet för hela landet är 520 kr. Räknar man bort de större nationella institutionerna som Operan, Dramaten och de statliga museerna blir bilden annorlunda. Stockholm får då en betydligt lägre totalkostnad per invånare. Men faktum kvarstår: De centrala institutionerna ligger i Stockholm och är därmed mest tillgängliga för dem som bor där. De är nationella i den betydelsen att de är unika som institutioner och lockar publik från hela landet, men de har en volymmässigt liten verksamhet utanför huvudstaden. Några av institutionerna redovisar en viss turnerande verksamhet i landet, andra att de lånar ut föremål ur sina samlingar till tillfälliga utställningar på andra platser. Återigen andra kan sägas ha nationell betydelse genom sin forskningsverksamhet eller andra unika kvaliteter som inte finns någon annanstans. Således: de helstatligt finansierade institutionerna måste finnas med i redovisningen för att den nationella bilden ska bli fullständig. Trots allt är helhetsintrycket ändå att de statliga myndigheterna knappast gjort några dramatiska omprioriteringar när det gäller den geografiska spridningen av insatserna under de senaste åren. Vissa tidsbegränsade insatser, som Access under perioden , kan förklara tillfälliga förändringar, såväl ökningar som minskningar. En aktuell motsvarighet är satsningen Skapande skola, till vilken Kulturrådet under senare år fördelat relativt stora belopp, vilket också kan ha satt spår i vissa län. Vilka är med? Av de 34 statliga myndigheter och organisationer med ett nationellt uppdrag är de allra flesta 28 stycken renodlade kulturinstitutioner, det vill säga de har konst och kultur i någon form som sin huvudsakliga verksamhet. Endast två myndigheter - Allmänna arvsfonden och Boverket - sysslar med bidragsfördelning även utanför kulturområdet. Annars är det en brokig samling som ryms i redovisningen. Nio av de 34 är bidragsgivande organisationer, 14 är museer med egna samlingar, ett tiotal har främjande av en viss konstform som ett starkt inslag i sin verksamhet, samtliga museer samt ytterligare sex institutioner/organisationer är helt eller delvis producerande enheter. De allra flesta finns i Stockholm, några dock med verksamhet även på andra platser, t.ex. Moderna museet (Stockholm och Malmö) och Riksantikvarieämbetet (Stockholm och Visby). Av de 34 är det bara tre som är placerade helt utanför Stockholm: Arbetets museum (Norrköping), Framtidens kultur (Uppsala) och Riksutställningar (Visby). Ett antal museimyndigheter har fler än en enhet i sin organisation: Livrustkammaren omfattar också Skoklosters slott och Hallwylska museet, i Statens historiska museer ingår också Kungl. Myntkabinettet och Tumba Bruksmuseum, Statens maritima museer omfattar Marinmuseum i Karlskrona samt Sjöhistoriska och Vasamuseet i Stockholm och Statens museer för världskultur är det samlande namnet på Etnografiska, Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet i Stockholm samt Världskulturmuseet i Göteborg. 13

14 Metod Kulturrådet har i uppdrag att med denna rapport ge en samlad bild av de statliga insatser på kulturområdet som gjorts på olika håll i landet. En kartläggning av utfallet av Kulturrådets bidragsgivning 2009 och 2010 har genomförts genom en analys av Kulturrådets interna redovisning. Vidare har Kulturrådet sammanställt och analyserat det regionala utfallet från andra berörda statliga myndigheters och organisationers verksamhet inom kulturområdet för 2009 och Kulturrådet har genom en enkät samlat in uppgifter om det regionala utfallet av dessa myndigheter/institutioners verksamhet. Totalt har ett trettiotal (se bilaga) myndigheter/organisationer besvarat enkäten. I enkäten har det både ställts frågor kring det regionala arbetet samt hur de regionala bidragen har fördelats. Frågorna som ställdes berörde bland annat hur myndigheter och organisationer tolkar sitt nationella uppdrag, om några särskilda regionala insatser gjorts samt vilka digitala insatser som genomförts (se enkätfrågor under avsnittet Myndigheternas verksamhet). I denna rapport redovisas medel från ett antal myndigheter/institutioner som inte ingått i tidigare års redovisning, då enbart de medel som kunnat härledas regionalt har redovisats. De institutioner som fördelar men inte kunnat härleda bidrag regionalt och de kulturproducerande organisationer som inte kunnat räkna om sin regionala verksamhet till faktiska belopp redovisades inte. Således har tidigare rapporter enbart redovisat en del av de totala statliga medel som satsas på kulturområdet. Kulturrådet väljer att för 2009 och 2010 redovisa samtliga statliga medel som satsas på kultur för att ge en mer rättvisande ekonomisk bild av vad som totalt kommer Sveriges invånare till godo i form av kulturinsatser. I denna rapport ingår därmed även institutioner och myndigheter som inte kan räkna om sin regionala verksamhet till faktiska belopp utan ingår med verksamhetens totala kostnader på en ackumulerad nivå. De myndigheter/institutioner som tillkommit i redovisningen av finansiella medel för 2009/2010 är Arbetets museum, Arkitekturmuseum, Centrum för lättläst, Dansnät Sverige - Dansens Hus, Dramaten, Forum för levande historia, Livrustkammaren, Skokloster och Hallwyllska (vilka redovisas tillsammans), Moderna museet, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet, Nordiska museet, Operan, Statens historiska museum, Statens maritima museum, Statens konstråd, Statens museum för världskultur samt Statens musiksamlingar. Dessa institutioner bidrar med redovisade kostnader på över 2 miljarder kronor. För att kunna göra en jämförelse med tidigare år visas i tabell även kostnader för 2009 och 2010 enbart med de institutioner som ingick i undersökningen under tidigare period. Av de som tillkommit redovisar fem institutioner/ myndigheter för första gången i denna rapport sina kostnader för regional verksamhet; Statens konstråd, Dansnät Sverige/Dansens Hus, Dramaten, Arbetets museum och Forum för levande historia. Arkitekturmuseum och Kungliga Operan gör ingen regional fördelning men härleder sina totala nationella kostnader till Stockholm. De övriga nya institutionerna/myndigheterna härleder inte sina kostnader för sin regionala verksamhet, vilket leder till en del svårigheter gällande redovisningen. Borde dessa institutioners kostnader härledas till Stockholm, där de flesta av verksamheterna har sin bas och hur skulle i så fall de institutioner med flera muser belägna i olika delar av landet behandlas? Detta problem berör museerna Statens museer för världskultur, Statens maritima museer samt Livrustkammaren, Skokloster och Hallwyllska. Kulturrådet väljer att i denna rapport redovisa dessa kostnader enbart på en ackumulerad totalnivå. Dels för att undvika en felaktig schablonuppdelning gällande de institutioner med museer på flera ställen i landet, dels för att institutionerna i Stockholm i undersökningens öppna frågor beskriver sitt nationella uppdrag och de insatser som de utfört i olika delar av landet under 2009 och Att redovisa samtliga kostnader till Stockholm skulle alltså inte heller ge en helt rättvisande bild, även om det är rimligt att anta att en stor del av dessa satsningar tillfaller Stockholm. De institutioner som inte gör en regional redovisning av sina kostnader är: Centrum för lättläst, Livrustkammaren, Skokloster och Hallwyllska, Moderna museet, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet, Nordiska museet, Statens historiska muséer, Statens maritima museer, Statens museum för världskultur och Statens musiksamlingar. Dessa institutioners totala kostnader under 2009 och 2010 ingår på den ackumulerade nivån, men inte i länsredovisningen. Det är med andra ord viktigt att vid läsningen komma ihåg att det i rikssnittet per invånare ingår en stor andel medel som inte härletts per län. Ett specialfall bland institutionerna är Centrum för lättläst som inte gör någon regional fördelning av sina kostnader i och med att deras största verksamhet är digital. Härledningen av kostnader för den regionala verksamheten görs på olika sätt. Ett antal myndigheter har inte 14

15 kostnadsställen per län utan härleder sina kostnader för regional verksamhet genom schablonisering. Detta gäller Forum för levande historia, Dramaten och Dansnät Sverige. Forum för levande historia fördelar kostnaderna jämt över landets alla län medan Dansnät Sverige fördelar kostnaderna på de län som ingår i nätverket. Dramaten har skapat en schablon genom att totala kostnader har fördelats på totalt antal besökare på föreställningar producerade av Dramaten. Även Kulturrådets bidragsgivning medför svårigheter när det gäller redovisning av regionalt utfall. Kulturrådet gav under 2010 ca 300 miljoner kronor i bidrag av nationell karaktär som inte härleds i redovisningen över de 21 redovisade länen (till vilka Kulturrådet totalt fördelar ca 1,4 miljarder kronor). De nationella bidragen går till exempel till fria grupper inom dans, teater och musikområdet. Bidragen kan dock inte härledas till den region där gruppen har sin bas eftersom gruppernas verksamhet är nationell och turnerande. Till viss del fångas gruppernas regionala aktivitet genom redovisning av statistik över föreställningar och publik (på teaterområdet), men de finansiella medlen ingår inte i redovisningen per län. Dessutom ger Kulturrådet stöd (53 miljoner kronor under 2010) till internationella kulturutbyten och projekt av olika karaktär, som inte heller redovisas som regional verksamhet. De nationella och internationella bidragen från Kulturrådet ingår dock i de totala statliga medlen och i riksgenomsnittet per invånare. Även Framtidens kultur och Rikskonserter har vissa medel som räknas som nationella och inte härleds per region men som räknas in i de totala medlen och i genomsnitt antal kronor per invånare. Kulturrådet har i redovisningen strävat efter att förbättra, förenkla och ge en mer rättvisande bild över utbud och verksamhet. En förändring är att museerna i denna rapport redovisar antal mottagare av utlånade föremål per län istället för antal utlånade föremål per län. Det nya måttet har valts för att det ger en bättre och mer konsekvens bild av den regionala verksamheten. I denna undersökning har fokus legat på antal föreställningar/utställningar, besökare och mottagare av utlånade föremål som mått på regional verksamhet. Men att hitta mått som på ett bra sätt kan fånga den verksamhet som når publik ute i landet är inte helt enkelt. Gällande till exempel antal besökare av vandringsutställningar är mätsvårigheten uppenbar; hur vet vi att besökaren ser just vandringsutställningen och inte besöker de permanenta utställningarna på museet? I andra fall kan det vara omöjligt att få fram besökssiffror. Till exempel har Riksutställningar under 2010 haft som mål att locka nya besökare och visat utställningar på arenor som gator, torg, sjukhus, skolor och arbetsplatser. Även om vissa arenor skulle ge möjlighet att mäta antal besökare så har de nya arrangörerna i många fall begränsade resurser för att administrera undersökningar. Gällande besök och föreställningar redovisas enbart statistik för fria grupper inom teaterområdet, i och med att teatern är det område inom scen- och musikkonsten som får störst andel medel (ca 60 procent), medan en mindre andel går till fria grupper inom dans (ca 26 procent) och musik (ca 13 procent). Institutionernas enkätsvar gällande deras regionala verksamhet redovisas i bilaga. En annan utveckling i denna rapport är bland annat redovisningen av finansiering per olika nivåer; statlig, regional/landsting, kommunal och egen. Den största förändringen i denna rapport är dock att kulturutbudet i respektive län presenteras per konstområde och inte per bidragsgivare eller institution. Det är Kulturrådets förhoppning att denna presentation ger en mer sammanhållen och översiktlig bild av olika insatser på kulturområdet. 15

16 Presentation av myndigheter och organisationer Inledning I samband med uppgiftsinsamlingen för denna redovisning av statliga kulturinsatser i ett regionalt perspektiv ställdes ett antal öppna frågor till de 34 statliga kulturmyndigheter som medverkar i sammanställningen. Dessa frågor rör dels hur man konkret arbetar tillsammans med regionala eller lokala aktörer, dels hur man på andra sätt söker förbättra och utveckla tillgängligheten, främst genom digitalisering och tillgänglighet via nätet. Frågorna löd: Hur tolkar ni som nationell myndighet ert uppdrag att verka för ett kulturutbud med bredd och kvalitet i hela landet? Beskriv med utgångspunkt från svaret på fråga ett hur myndigheten omsätter detta i sin verksamhet. Vilka regionala insatser gjordes under 2009 och 2010? Har det under 2009 och 2010 förekommit någon samverkan med regionala kulturinstitutioner och i så fall vilka? Har myndigheten under 2009 och 2010 gjort några insatser vad gäller digital utveckling och digital tillgänglighet? Svaren har sammanställts och utgör tyngdpunkten i den presentation av varje myndighet (el. motsv.) i text och siffror som återfinns nedan. Textavsnitten bygger således på det myndigheterna själva skrivit som svar på Kulturrådets öppna frågor. Texterna har i allmänhet kortats. 4 Allmänna Arvsfonden Fonden agerar som projektfinansiär för verksamheter av ideell karaktär. Kultur är ett av ett mycket stort antal ändamål/områden som erhåller stöd. Projekten ska vara nyskapande och utvecklande samt gagna målgrupperna barn, unga samt personer med funktionsnedsättning. Fonden engagerar sig i projekt över hela landet, såväl nationella som regionala och lokala. Flera av de kulturprojekt som fonden finansierar handlar om att göra kulturen tillgänglig för fondens målgrupper, att med kulturens hjälp uppnå bättre levnadsförhållanden samt genom kultur nå större påverkan och delaktighet i samhället. I handläggningen av bidragsansökningar utgår fonden från de lokala förutsättningarna när man bedömer graden av nyskapande. Det kan t.ex. betyda att en verksamhet eller arbetsmetod som är etablerad i storstadsområdena ändå kan vara tillräckligt nyskapande för att få stöd ur Arvsfonden om verksamheten/metoden inte finns på orter utanför storstäderna. Allmänna arvsfonden har ett betydande samarbete med kulturinstitutioner i landet. I vissa fall har regionala eller lokala kulturinstitutioner sökt och fått medel ur fonden. I andra fall kan de vara samarbetspartners i projekten. De kan också vara arrangörer av konferenser och liknande där fonden deltagit. Arvsfonden har under 2009/10 haft en omfattande informationssatsning riktad mot kommuner runt om i landet. Under perioden har totalt över 100 olika kommuner fått information om de kriterier som gäller för att få stöd ur fonden. Arbetets museum Det industriella kulturarvet förvaltas i högre grad av frivillighetsrörelsen på arbetslivsmuseer än vid professionella institutioner och organisationer. Arbetets museum verkar mot de cirka arbetslivsmuseerna som finns i hela landet. Verksamheten består bl.a. av arbete med kurser, seminarier och utbildningar. Museet producerar utställningar i den egna museibyggnaden såväl som vandringsutställningar som går på turné turnerade åtta vandringsutställningar på 19 platser (varav fem utanför Sverige). Under 2010 fanns museets utställningar på 13 platser. Museet har dessutom en omfattande kursverksamhet för arbetslivsmuseerna. Under 2009 digitaliserades allt ljudmaterial i museets arkiv. Under 2010 planerades ytterligare digitalisering av museets arkiv, vilket förbättrar tillgängligheten. Under 2010 lades dessutom museets projekt in i Nationell Arkivdatabas instiftades ett pris till Årets arbetslivsmuseum. Bakom priset står Arbetets museum och Arbetslivsmuseernas samarbetsråd i samarbete med Sveriges Järnvägsmuseum och Statens försvarshistoriska museer. Arkitekturmuseet Museet ska verka för ett kulturutbud med bredd och kvalitet över hela landet. Detta kan göras på flera sätt, bl.a. genom utställningar, utlån av material ur museets samlingar, genom programverksamhet i olika delar av landet eller genom samverkan med olika parter. Museet ska vara en förmedlare av kunskap men också kunna bistå andra aktörer med råd och stöd och bidra till ett lokalt och regionalt kulturutbud. Arkitekturmuseet försöker på olika sätt uppmärksamma viktiga frågor inom det arkitektoniska kulturarvet Stiftelsen Skansen och Nämnden för statligt stöd till trossamfund ska enligt sina respektive regleringsbrev från regeringen kartlägga och analysera det regionala utfallet av sin verksamhet enligt metodanvisningar från Statens kulturråd. Dessa organisationer tas emellertid inte upp i föreliggande redovisning, eftersom deras verksamhet, enligt den bedömning Kulturrådet gjort i samråd med de berörda organisationerna, faller utanför ramen för uppdraget att sammanställa det regionala utfallet av statens insatser på kulturområdet.

17 Detta kan gestalta sig i form av debatter kring dagsaktuella frågor som t.ex. flytten av Kiruna stad eller ombyggnad av viktiga byggnadsverk där museet ser det som en viktig uppgift att väcka diskussion utan att för den delen ta ställning i sakfrågorna. Bland de regionala insatser som gjordes kan nämnas utställning, seminarier och debatter kring Asplunds rådhus i Göteborg och vandringsutställningen kring Gert Wingårdhs arkitektur som visades i Kristinehamn, Jönköping och Landskrona. Digitalisering är ett prioriterat område inom museets verksamhet med publicering via bl.a. hemsida och Digitalt museum. Boverket Myndigheten ska främja tillgången av icke-statliga kulturlokaler och tillgodose kulturlivets behov av lokaler både för distribution av kultur och för skapande aktiviteter. De allmänna samlingslokalerna ska kunna tillgodose föreningslivets behov av lokaler för sin verksamhet, bland annat för att förverkliga centrala demokratiska mål i samhället. Boverket fördelar i samråd med exempelvis Kulturrådet medel till såväl icke-statliga kulturlokaler som allmänna samlingslokaler över hela landet. Boverket samverkar med Statens konstråd (tillsammans med Riksantikvarieämbetet och Arkitekturmuseet) för att vidareutveckla och stärka en helhetssyn i planeringen och gestaltningen av icke-statliga offentliga miljöer där arkitekturens, formens och konstens roll i gestaltning tydliggörs. Avtal har upprättats mellan Statens konstråd och sju samverkansparter i landet där Konstrådets regionala företrädare handleder samverkansprojekten i samråd med de statliga myndigheterna. Även följeforskning stöds ekonomiskt av Boverket tillsammans med Riksantikvarieämbetet. Uppdraget ska utmynna i en handbok för konstnärlig helhetsgestaltning av icke-statliga miljöer. Ett fåtal av de projekt som beviljats bidrag under har innehållit digital anpassning av lokalerna. Centrum för lättläst Centrum för lättläst arbetar på regeringens uppdrag med uppgift att göra nyhetsinformation och litteratur tillgänglig för personer som har svårt att läsa eller som är otränade i det svenska språket. Centrum för lättläst har fyra verksamhetsgrenar: nyhetstidningen 8 sidor, lättlästa böcker, läsombud samt marknadsföring gentemot de grupper som har nytta av lättläsutgivningen inom t.ex. skola och omsorg. Utgivningen bedrivs nationellt och inga produktionskostnader fördelas regionalt. Tidningsprenumeranter, liksom köpare och användare av böcker, är däremot enligt Centrum för lättlästs statistik jämt fördelade över hela landet. Läsombudsverksamheten är den enda del av verksamheten som till viss del är regional och läsombud och läsombudsaktiviteter finns i alla län. Antalet läsombud i landet är över och i arbetsgrupperna/nätverket finns över personer. Digitala medier spelar en allt större roll inom verksamheten. Nyhetstidningen finns sedan flera år tillbaka som webbtidning och flera produktioner har gjorts för webben. Besöken på webbplatsen ökade med 60 procent från 2009 till Lättläst har även byggt vidare på andra digitala satsningar. Lärarrummet vänder sig till pedagoger som använder lättlästa texter i sitt arbete och bibliotekswebben hade under 2010 drygt visningar. Dansens Hus/Dansnät Sverige Dansens Hus är Sveriges största gästspelsscen för dans och presenterar samtida dans från hela världen. Verksamheten är förlagd till Stockholm. Under åren omfattade verksamheten i Dansens Hus 236 föreställningar för en sammanlagd publik på personer. Dansens Hus är dessutom medlem i nätverket Dansnät Sverige. Tillsammans med tolv andra svenska arrangörer samverkar nätverket kring att sprida och främja samtida dans i hela landet. Via Dansnät Sverige turnerar 7-10 svenska och internationella grupper årligen. Dansnätet har under åren 2009 och 2010 bestått av följande parter: Norrlandsoperan, landstinget Västernorrland, Gävle Teaterförening, Västmanlandsmusiken, Dansens Hus, Linköpings kommun, Jönköpings kommun, Konst- och kulturutveckling i Västra Götalandsregionen, Göteborgs stad/ Pustervik, Dans i Halland/Region Halland, Dans i Sydost (regionförbunden i Blekinge, Kalmar län och Södra Småland) samt Dansstationen Malmö. Dansens Hus är arbetsgivare åt Dansnät Sveriges administrativa personal. Under turnerade Dansnät Sverige 16 produktioner i 28 städer i Västerbotten, Västernorrland, Gävle, Västmanland, Stockholm, Linköping, Jönköping, Västra Götalandsregionen, Halland, Blekinge, Kalmar län, Södra Småland och Skåne. Under dessa två år har sammanlagt personer sett dansföreställningarna och personer har besökt de 117 kringaktiviteterna som arrangerats i samband med Dansnät Sveriges föreställningar. Dansnät Sverige har under samarbetat med ett flertal regionala kulturinstitutioner: Norrlandsoperan, Skånes Dansteater, Regionteater Väst, Byteatern Kalmar länsteater, Helsingborgs stadsteater och Borås stadsteater. Dramaten Dramaten ska som nationalscen vara den ledande institutionen inom teaterns område och vara ett föredöme för andra institutioner vad gäller utveckling, förnyelse och 17