VAPENBILDEN. Forum för Svenska Heraldiska Föreningen Nr 58, maj 2004

Transkript

1 VAPENBILDEN Forum för Svenska Heraldiska Föreningen Nr 58, maj 2004 Bilden ur Boo von Malmborg: Svensk porträttkonst (1978). Kammarrådet Mauritz Göransson Laxman med familj på epitafium från 1593 i Stora Malms kyrka i Södermanland. Se sidorna Vapenbilden 58: nr58.p65 193

2 Kontakta oss VAPENBILDEN utges med fyra nummer per år av Svenska Heraldiska Föreningen i samarbete med Heraldiska Samfundet. Upplaga: 500 exemplar. Nr 59 utkommer till september Manusstopp den 1 augusti Redaktion Magnus Bäckmark (red), Värtavägen 85 C, 1 tr, Täby, , magnus@heraldik.se; Martin Sunnqvist (annonsansvarig), martin@heraldik.se; Marcus Karlsson, marcus@heraldik.se. Bli medlem / prenumerera / beställ Svenska Heraldiska Föreningens postgiro: , bankgiro: Årsavgiften är 150 kr, även för i utlandet bosatta och för organisationer. (Om du vill erhålla mer än ett ex av Vapenbilden varje gång så kostar det 25 kr per tillkommande ex.) Skriv namn och adress på inbetalningsavin och tidskriften kommer med posten. Familjemedlemskap: 50 kr. Medlemsfrågor, adressändring och beställningar handhas av Jesper Wasling, Sämgatan 10, Borås, jesper@heraldik.se, Styrelse Henric Åsklund (ordf), Gullstensön, Hultafors, henric@heraldik.se, ; Stefan Bede (v ordf och härold), bede@heraldik.se;jesper Wasling (sekr och webbred, adressuppgifter se ovan); Marcus Karlsson (kassör); Magnus Bäckmark (red, se ovan); Thomas Falk (ledamot), Fredrik Höglund (ledamot), Johanna Arnell (suppleant), Martin Sunnqvist (suppleant). Organisationsnr Tryck Affärstryckeriet i Falköping AB. ISSN Heraldica Forum för nordiska heraldiker Du har väl sett föreningens nybildade diskussionsforum på Internet som har blivit en stormande succé? Föreningens webbredaktör Jesper Wasling har förhoppningen att detta blir en tummelplats för hela Nordens heraldiker och heraldikintresserade, varför den har fått ovanstående benämning. Vem som helst kan följa frågorna och svaren samt debatterna. Vill man göra egna inlägg så är inloggning gratis och ögonblicklig. För närvarande finns 57 registrerade medlemmar och 664 postade inlägg i 129 olika ämnen (26 mars 2004). Medlemsförteckning och Guide till Heraldiksverige 2004 Denna medföljer detta utskick till medlemmar av Svenska Heraldiska Föreningen. (Är Du ej medlem men är intresserad av den, så kan den beställas, se information på sidan 206.) Matrikeln innehåller en adressförteckning på samtliga som har erlagt medlemsavgift för år 2003, med svartvit linjeteckning av deras vapensköldar och utmärkelser, där sådana finns. Vapenteckningarna har också i år utförts av Ronny Andersen i Esbjerg, Danmark. Guidedelen innehåller uppslagsinformation om olika institutioner och föreningar av heraldiskt intresse i Sverige och Norden, samt annonser för heraldiska konstnärer och hantverkare. Red. Rättelse i Vapenbilden nr 57, s 187, nedre bildtexten: Karl Gustavsson Stenbock. För innehållet i artiklar och notiser svarar respektive författare. Att bidrag publicerats betyder inte att föreningen tagit ställning till eventuella framförda åsikter. Citera gärna, med angivande av källan! För eftertryck, inhämta först tillstånd från författaren. 194 Vapenbilden 58:2004 nr58.p65 194

3 Jakten på herr Bengts i Ekesås vapen Av Lars Kenneth Dahlqvist Det gick bra för sönerna till biskop Joannes Baazius d. ä. ( ). De två äldsta sönerna, Bengt och Erik Baaz, blev båda adlade under namnen Ekehielm respektive Leijonhielm. En yngre broder,johannes Baazius d. y., kom a t gå i faderns fotspår och slutade som Sveriges ärkebiskop. Samtliga tre bröder lät en ekgren eller ekollon ingå i sina respektive vapen. Brödernas farfar, herr Bengt i Ekesås ( 1600), kyrkoherde i Gårdsby i Småland, ska enligt en biskopskrönika från 1752 ha fört en Ekegren med tre ållon i sitt vapen, men hur såg hans vapen egentligen ut? En vecka efter sin fars utnämning till biskop, adlades Bengt Baaz i mars Vid komposition av såväl adligt namn som vapen tog han intryck av att tidigare generationer fört ekollon i sina vapen. När den nya adliga ätten Ekehielm introducerades på Riddarhuset samma år kom ekollon att ingå i såväl vapnets sköld som hjälmprydnad (se bild på nästa sida). Familjens väg till upphöjelse hade dock på intet sätt varit självklar. Bengts far, Joannes Baazius, hade under sin tid som kyrkoherde i Jönköping retat upp landets biskopar ordentligt med sin vassa penna i 1620-talets stora kyrkopolitiska strid. Säkert hade släktens vidare öden fått en helt annan framtid om inte Biskopen i Växjö Joannes Baazius d. ä:s namnteckning och sigillavtr yck Ekgrenen med de tre ekollonen skönjs i skölden. Hjälmprydnaden är ett latinskt kors mellan två vesselhorn och ägarinitialerna I B skönjs på sidorna därom. Foto: Lars Kenneth Dahlqvist. Vapenbilden 58: nr58.p65 195

4 rikets höga herrar tagit Baazius under sina vingar. Därmed kunde förlikning nås under utskottsmötet 1636 mellan honom och biskoparna. På ett dokument från detta utskottsmöte återfinns Joannes Baazius egenhändiga namnteckning och ett papperssigill med hans vapen bestående av en ekgren med tre ekollon (samma sigill som i bilden på föregående sida). 3 Även Joannes bror Johan Baazius, kyrkoherde i Svar ttorp, förde detta vapen (se bild på s 198). 4 Sonen Bengt var uppkallad efter sin farfar, herr Bengt i Ekesås. Rhyzelius säger i sin biskopskrönika från 1752 att denne motte hafwa warit af adelig slägt; emedan hans wapen på liksten uthugget innefattar en ekegren med tre ållon. 5 Skadad sten Nyfiken på hur herr Bengts vapen såg ut, besökte jag under sommaren 1999 Gårdsby norr om Växjö för att med egna ögon se den sten krönikören talar om. Jag fann stenen, som låg horisontellt i gräset, men till min besvikelse var den övre delen av stenen, där vapnet funnits, svårt skadad. Jag tog även ett foto av stenen, vilket visade sig vara klokt för strax Foto: Lars Kenneth Dahlqvist. Adliga ätten Ekehielms vapen från 1647 enligt målningen i Riddarhuset. Tre ekollon, vara v ett i hjälmprydnaden, är bibehållna från det äldre vapnet (Baas). Kyrkoherden Bengt Jönssons i Ekesås sigill. Ovanligt nog, för personliga sigill, är det daterat med årtalssifforna 89 på varsin sida av skölden. Över skölden syns ägarinitialerna B I. Avtrycket vidhänger en trohetsed till kung Sigismund därefter transporterades stenen till Skåne för att renoveras och sedan dess har kyrkovaktmästaren inte återsett den. Den snart 400 år gamla stenen med sin latinska text ger både intressanta ledtrådar, men väcker samtidigt flera frågor, om släkten Baaz äldre historia. Av stenens text framgår att bröderna Joannes och Johan Baazius, vid tiden kyrkoherdar i Jönköping och Svar ttorp, reste stenen över sin far Benedictus. Stora delar av stenens Foto: Lars Kenneth Dahlqvist. Minnessten över Bengt Jönsson (Baas) på Gårdsby kyrkogård, rest av hans söner omkring En intressant detalj är att släktens namn då förhållanden på 1500-talet omnämns på stenen stavas Baas men stavas Baaz på samma sten då de aktuella, dvs 1600-talets släktmedlemmarna namnges. Foto: Lars Kenneth Dahlqvist. 196 Vapenbilden 58:2004 nr58.p65 196

5 Foto: Magnus Bäckmark. Sigill använt av Johannes Baazius den yngre på ett brev daterat Växjö den 15 mars Han var då biskop i Växjö, som hans far tidigare hade varit, och blev senare (1677) ärkebiskop. Sigillets höjd är 9 mm. Det är samma sköldemärke som i farfaderns sigill från 1589, men därtill en hjälmpr ydnad bestående av ett latinskt kors mellan åtta sädesax, gruppe-rade 4+4. Hjälmen är i denna framställning utbytt mot en dödskalle, vilket man ibland ser i den tidens prästerliga vapenframställningar. Anledningen är religiös: Memento mori (Kom ihåg att du ska dö). INS(IGNE) BASIORVM ANTE (vapensköld) 100 AN SYMBOLVM B BAAS. Dessa tre rader innehåller fyra intressanta påståenden, dels att sönerna uttryckligen kallar sin far Baas 8 och visar hans vapen, dels att de kopplar samman såväl detta namn som vapen med en grupp människor (Basiorum = genitiv pluralis) för 100 år sedan. Enligt riddarhusets genealogier ska stenen ha rests omkring Vapnet och namnet Baas ska således ha använts av släkten åtminstone i slutet av 1520-talet. Om man får tro de Foto: Lars Kenneth Dahlqvist. text kan utan problem läsas än idag, men stenens övre del, där sönerna låtit hugga in faderns vapen, är svårt skadad. Genom att jämföra de avskrifter som under årens lopp gjorts med de idag bevarade delarna av stenen, kan man lätt konstatera att inte alla versioner håller acceptabel kvalitet. En av de mer trovärdiga återgivningarna anger dock att stenens övre del ska ha haft följande budskap (fet stil markerar idag bevarade bokstäver): 6 Friherrliga ätten Leijonhielms vapen från 1719 enligt målningen i Riddarhuset. Ekgrenen i hjärtsköldens nedre fält minner om det ursprungliga vapnet (Baas). Vapenbilden 58: nr58.p65 197

6 två bröderna kan alltså vapnet med de tre ekollonen föras ytterligare en generation bakåt! Och skulle två kyrkoherdar verkligen vara kapabla att ljuga på sin fars gravsten? I handskriftssamlingen vid Linköpings Stiftsbibliotek förvaras Joannes Baazius Collectanea (en form av anteckningsbok). I denna har han givit oss ytterligare en ledtråd till släktens äldre historia. Han säger där om ett gamalt manuskript manu avi mei Joh[annis] Olai, pastoris Gårdzby, capitularis et aeconomi olim Wex[ionensis] p[ropria] m[anu] conscripta, 10 dvs nedtecknad av min farfar/morfar Jöns Olsson, (kyrko)herde i Gårdsby, tidigare kapitular (dvs ledamot av domkapitlet) och domkyrkosyssloman i Växjö, med egen hand hopskrivet. Är det Johannes Olai, som var Bengt Jönssons (Baas) företrädare på kyrkoherdetjänsten i Gårdsby, som bröderna Baazius åsyftar då det talar om att vapnet med ekollon burits under första halvan av 1500-talet? Problemet är bara att herr Jöns i Ekesås, åtminstone vid tiden för Älvsborgslösen 1571, förde ett vapen med en halvhjort uppstigande från dexter. 11 Huruvida stenens text ska tolkas ordagrant eller ej återstår att utreda. Det troliga är att ekollonen anspelar på gården Ekesås. Vi vet från ett medeltida pergamentsbrev att Ekesås varit pastoratets prästgård sedan Det är fullt möjligt att minnesstenen över Bengt Jönsson (Baas) tillkommit till 100-årsminnet av släktens tillträde i slutet av 1520-talet. Ledtråd i kyrkohistoria I sin svenska kyrkohistoria, tryckt 1642, återkommer Joannes Baazius till det ovan nämnda manuskriptet med en uppteckning av Sigfridslegenden och säger om denna: ex antiquo manuscripto codice exaratam manu avi mei ante annos 120. qui tunc erat Decanus Capituli Kyrkoherden i Svarttor p Johan[nes] Baazius namnteckning och sigillavtryck Ekgrenen med de tre ekollonen syns här tydligare än i broderns sigill ovan. Över skölden står I BAZ. Wex[ionensis]. 13 Med andra ord ska uppteckningen ha gjorts av Johannes Olai för 120 år sedan, dvs på 1520-talet, då han var dekan vid Växjö domkapitel. Vid reformationsriksdagen i Västerås 1527 bryter Gustav Vasa med den katolska kyrkan. Kungen är av uppfattningen att den nya evangeliska kyrkordningen inte kräver lika många prästtjänster vid domkyrkorna och utfärdar därför i september 1527 ett dekret till elskeligit Capitulum j vexiö där han förklarar att de kaniker som nu blir överflödiga ska förses med kyrkoherdetjänster ute på landsbygden. 14 Kanske är det i samband med detta som Johannes Olai tillträder pastoratet och prästgården Ekesås och att det är denna händelse som åsyftas på minnesstenen som bröderna Baazius reser 1628? Grönt vaxsigill Med bakgrund av det ovan sagda blir man naturligtvis än mer nyfiken på hur Bengt Jönssons (Baas) vapen såg ut? Då vapnet på stenen är söndervittrat blir vi hänvisade till andra källor. Vid de tillfällen då prästerskapet vid denna tid hade att bekräfta olika dokument Foto: Lars Kenneth Dahlqvist. 198 Vapenbilden 58:2004 nr58.p65 198

7 Tec kningar : Magnus Bäckmark. Översikt på släktsambandet mellan de personer som nämns i artikeln och deras sköldar. skedde det vanligtvis med papperssigill. Dessa är efter 400 år ofta hårt slitna och kan därför vara otydliga. Så är till exempel fallet med det dokument där herr Bengt i Ekesås med sitt namn och sigill bekräftat Söderköpings beslut Efter visst letande bland Riksarkivet handlingar fann jag dock vad jag sökte. Vapenbilden 58: nr58.p65 199

8 Trohetseden till konung Sigismund af presterskap och allmoge i Tiohärad den 22 februari är ett skört dokument som vanligen inte tas upp till forskarsalen. Dock lät mig en vänlig arkivtjänsteman i början av september 2003 följa med ned i berget för att titta på dokumentet. Med bomullshandskar vek vi försiktigt upp det vackra dokumentet som inleddes med orden Wij Efterschrefne Prästmen Beneditus Joannis i Ekesås, dvs herr Bengts namn står först i raden av tiohärads prästmän. Rangordningen är säkert ingen slump. Från dokumentet hänger i vita sigillremsor sigill i grönt vax i bleckdosor. Jag ser direkt att en del sigill är skadade. Men så följer jag remsan med texten Benedictus och här framträder herr Bengts vapen mycket klart och tydligt. Vad som är extra intressant med hans sigill är att det på varsin sida om skölden står siffrorna 8 respektive 9. Sigillet är således daterat till Enligt Riksarkivets sigillkonservator Siegfried Heim förekommer det att eftermedeltida sigill är daterade, även om det inte är vanligt. Även om det ännu saknas en hel del pusselbitar för att få en tydlig bild av släkten Baaz äldre historia, har jag i alla fall fått en klar och tydlig bild av hur herr Bengts i Ekesås vapen såg ut! 1 I nedannämnda biskopskrönika från 1752 anges Baazius födelseår till Detta årtal går sedan igen i en stor del av den tryckta litteraturen under kommande århundraden. Dock har det under hela denna tid funnits andra uppgifter på Riddarhuset, nämligen att biskopen skulle vara född den 21 juli Då biskopen ännu var vid liv vid äldste sonens introduktion på Riddarhuset är det inte märkligt att Riddarhusgenealogierna har en mer precis födelseangivelse. När Molin på 1950-talet ger ut Smolandi Upsalienses reder han ut detta. Rätt årtal ska således vara Riksdagsacta, volym R 4801, Riksens ständers beslut 1647, Riksarkivet. 3 Riksdagsacta, volym R4790, utskottsmötets beslut 22 juli 1636, Riksarkivet. 4 Riksdagsacta, volym R4799, Riksens ständers beslut 1644, Riksarkivet. 5 Rhyzelii, A: Episcoposcopia Sviogothica, Linköping 1752, s Hjelmérus, A: Ett blad till Vexiö stifts oskrifna herdaminne, Växjö Gabriel Lillieflychts papper, volym E 4665, Riksarkivet. 8 Jag har inte funnit någon notering från 1500-talet om att släkten kallas Baas, vilket naturligtvis inte utesluter att de burit detta namn. Den första notering jag funnit härrör från oktober 1605 då herr Bengts äldste son skriver in sig vid universitetet i Wittenberg som Ioannes Benedicti Baatz. 9 N. W. Marks von Würtemberg, konceptgenealogier, Döda ätter, Ekehielm, Riddarhusets arkiv. När riddarhusgenealogierna sedan trycks, först av Anrep sedan av Elgenstierna, har ordet omkring utgått, varför dateringen i den tryckta litteraturen kan framstå som mer exakt än vad tanken möjligen var från början. 10 Handskriftssamlingen, volym T62, Linköpings Stiftsbibliotek. 11 Riksdagsacta, volym R4727, Ofrälseståndens bevilln. af en hielpeskatt till Elfsborgslösen 1571, Riksarkivet. 12 Fotostatkopior av Riksarkivets Pergamentsbrev , Söderköping /8, Riksarkivet. 13 Joannis Baazi Senioris. Inventarium Ecclesiae Sveo- Gothorum, Linköping 1642, s Gustaf I:s Registratur, band IV, s Ständernas beslut och försäkringar, volym 26 b, Riksarkivet. 16 Ständernas beslut och försäkringar, volym 21 b, Riksarkivet. Upplands vapen på getost Den 25 februari lämnade Riksarkivet på begäran ett yttrande till Länsstyrelsen i Uppsala län angående det att Gullspira Gård och Gårdsmejeri AB använder Upplands vapen på produkters etiketter (se bild). Statsheraldikern meddelade att inga invändningar kan resas mot detta. Företaget har anknytning till Uppland och kan därför dekorera etiketter med landskapsvapnet. Det vore endast om landskapsvapnet ingick som en del i ett varumärke som önskade registreras hos Patent- och registreringsverket som medgivande till det i så fall först behövs från i det här fallet länsstyrelsen. Magnus Bäckmark Foto: Magnus Bäckmark. 200 Vapenbilden 58:2004 nr58.p65 200

9 Gyllenstiernasaken går till Patentbesvärsrätten Efter Patent- och registreringsverkets (PRV) beslut avseende invändning mot registrering av Steninge Slott AB:s varumärke (se Vapenbilden nr 57, s 166) har Riksarkivet överklagat detta beslut till Patentbesvärsrätten. Till vänster : Steninge Slott AB:s registrerade var umärke, heraldiskt identiskt med skölden för den numera utdöda grevliga ätten Gyllenstierna af Steninge med inskrivning av årtalet Till höger : En framställning i samma stil av skölden för nu levande friherrliga ätten Gyllenstierna af Lundholm, för att åskådliggöra förväxlingsbarheten mellan varumärket och (även det) släktvapnet. Överklagandet, daterat den 12 februari, har följande ordalydelse: Riksarkivet överklagar härmed PRV:s beslut i nämnda ärende och vidhåller att hinder föreligger för registrering. Hindren för registrering är av två slag, dels med hänvisning till varumärkeslagen (1960: 644) 14 4:e punkten, och dels med hänsyn till det nationella kulturarvet. PRV:s bedömning att det aktuella märket inte kan uppfattas som Gyllenstiernas släktvapen är orimlig. Märket har inte likheter med ett vapen vilket som helst utan just det vapen som finns på Steninge slott sedan det byggdes. För alla och envar som besökt Steninge slott och tagit del av verksamheten och varuutbudet är det uppenbart att varumärket är ritat med släktvapnet som förebild. Den direkta förlagan finns på urnor i slottsparken och sköldemärket förekommer på många platser i byggnaden. I varumärket har siffrorna 1705 adderats, vilket syftar på det år Carl Gyllenstiernas slott stod färdigt. Detta tillägg är inte tillräckligt för att särskilja släktvapnet och varumärket. Sköldformen saknar också betydelse, eftersom ett heraldiskt vapen kan tecknas med varierande former på skölden (se bifogad bild). Vapnet är namnet uttryckt i bild. Ett varumärke som innehåller annans släktnamn får enligt varumärkeslagen inte registreras. Sålunda föreligger det hinder för Steninge Slott AB att registrera Gyllenstiernas släktvapen som sitt varumärke. Om PRV:s snäva tolkning av varumärkeslagen i detta ärende blir prejudicerande, kan det få förödande konsekvenser för det immateriella kulturarv som den adliga heraldiken utgör. Dessa vapen har alltsedan 1625 varit offentligt registrerade, i fallet Gyllenstierna > For ts s 215. Vapenbilden 58: Teckning: Vladimir A Sagerlund. nr58.p65 201

10 Tre senmedeltida gravhällar som trotts ha anknytning till Mariestad Av Nils Fredrik Beerståhl År 1940 publicerade Harald Wideen bilder av två gravhällar som legat i Mariestads domkyrka men blivit förstörda vid kyrkans brand Tillsammans med dessa två teckningar, tillhörande en samling (tidigare i Antikvitetsarkivet) med signum F. 1. b. 4. i Kungliga Biblioteket, ligger också en teckning med två senmedeltida vapensköldar, som enligt påskrift funnits på ett altarkläde i Mariestads domkyrka samt tre teckningar av senmedeltida gravhällar som Wideen tänkt publicera, fast det blev aldrig av. De tre teckningarna ej refererade till i Ranekes Svenska medeltidsvapen har alltså sorterats som om de har något med Mariestad att göra, men det är felaktigt. Här belyses de tre förkomna gravhällarna och personerna bakom dem. Sammanblandade motiv Det blad som har fått sidnummer 379 visar en välbevarad, hög och smal gravhäll. Det nedre vapnet har tre månskäror i skölden och på hjälmen sex(?) snedrutor på vippor. Den övre skölden visar ett par fyrfotadjur (getabockar?) som står resta mot ett hamlat träd och äter av lövet i kronan, med två strutsfjädrar som hjälmtecken. Kantskriften i minuskler på latin börjar uppe till vänster och lyder: Riddaren Oluf Geds och hans fru Ellens (Dotting) gravhäll, som är märklig på grund av vad som förefaller vara en förvirrad vapenföring. HIC JACET D[OMI]NO OLAWS GHEYT MILES CUM UXORE SUA DOMINA ELE ANNO DOMINI MCCCCCII 202 Vapenbilden 58:2004 nr58.p65 202

11 Översatt: Här ligger (begraven) herr Olof Get, riddare, med sin maka, fru Elin (eller Helena), Herrens år Det är inget tvivel om att det rör sig om den skånska ätten Ged och närmare bestämt om Oluf Ged till Rössjöholm i Norra Åsbo härad i Skåne, belagd Vad som inte är lika klart är ättens vapenföring. Enligt Raneke förde Oluf Ged tre vita uppgående halvmånar i blått fält och på hjälmen tre radiellt uppväxande blomknoppar, alternativt strutsfjädrar mellan två uppresta motvända getabockar. 2 På gravstenen visar den undre skölden tre nedgående halvmånar ställda en och två, men den övre skölden just det vapen, som Raneke anger som alternativ hjälmprydnad med två getabockar. Och riddarens maka? Har hon inte fått något heraldiskt utrymme på hela stenens yta? Föreligger här någon sammanblandning? Oluf Geds första fru förefaller ha varit Ellen (Dotting), vars ätt enligt Raneke förde fem kopplade snedrutor i kors, 3 vilka är frestande att förbinda med det undre vapnets hjälmtecken. Tjurhuvud Sidan 380 visar också en välbevarad gravhäll. Både sköldbilden och hjälmprydnaden utgörs av ett framåtvänt ox- eller tjurhuvud. Huvudet i skölden har en antydd krans kring hornen. Inskriften lyder: HIC JACET PETRUS STEPHANI ARMIGER AC LEGISLATO[R] HALLANDI E ET CU[M] P[AR]E[N]TIB[US] SUIS Q[UI] : OBIIT MC[...] Översatt: Här ligger (begraven) Petrus Stefansson, väpnare och tingssakhörare i Halland, som avled (ej ifyllt och ändrat till genom att ett d inhuggits över raden), och hans föräldrar. Det torde inte vara något tvivel om att gravstenen är lagd över landsdomaren i Södra Halland Peder Staffansen (Rommel), som Peder Staffansens (Rommel) gravhäll, som låg i Dominikanernas klosterkyrka i Halmstad. Beträffande de kryptiska inskriptionerna MAR och ANA i den övre högra respektive nedre högra hörnrundeln, så anser teol dr Bror Jansson i Halmstad att de är förkortningar av Maria och Anna, det vill säga namnen på Jesu moder och mormoder, som den döde vänder sig till med sina böner. dog mellan 1509 och 1515 och var gift med Kristina Björnsdotter (Krumme). 4 I Stora Malms kyrka i Södermanland finns ett målat epitafium från 1593 som bland annat visar makarnas sondotter Kristina Abrahamsdotters (Rommel) vapen: ett vitt tjurhuvud i rött fält och runt hornen en grön lövgirland, alltså samma lilla karaktäristiska detalj som återges i gravstenens vapen. Att huvudet tillhör en tjur och inte en oxe betonas också på epitafiet av en tydligt utmärkt nosring. (Se omslaget och bild på nästa sida.) Vapenbilden 58: nr58.p65 203

12 Bilden ur Boo von Malmborg: Svensk porträttkonst (1978). Kristina Abrahamsdotters (Rommel) vapen, som ingår i det på föregående sida omnämnda epitafiet från 1593, vilket är återgivet på omslaget. De fyra vapnen är hennes och makens barns fyra anvapen, det vill säga vapnen för barnens faroch morföräldrar från vänster Laxman, Djulaätten, Rommel och Ryning. Var någonstans i Halland Peder Staffansen hörde hemma, får man en fingervisning om genom hustruns godsaffärer.till sin systers man, häradshövdingen Anders Andersson i Hinsekind i Östbo härad i Småland, bytte Kristina Björnsdotter 1515 bort en frälsegård Nybbele i Värnamo socken mot en annan i byn Fyllinge i Snöstorps socken i Halland. Till Fyllinge skriver sig sedan hennes andre make, Jon Nilsson Svenske ( 1534), som också övertog landsdomareämbetet efter Peder Staffansen. I bytesbrevet 1515 nämns att bytet skett med samtycke bland annat från Kristinas styvmor. Den hustru till Kristinas far, häradshövdingen Björn Nilsson (Krumme) till Vi i Östergötland, som levde vid den tiden var Ingrid Jakobsdotter (Tiby). 5 Således bör Kristina Björnsdotter ha varit född i ett faderns tidigare äktenskap med en okänd kvinna. Hallänning Den tredje gravhällen (sidan 381) är skadad. Mannens sköld är fullt tydbar, men av hustruns sköld syns bara den nedre delen, utan något synligt märke i. Under mannens sköld står TORKIL: BRADE och under hustruns OC MARETHE HA[N]S HUST[RU]. Eftersom mannens sköld innehåller en stolpe är han lätt att identifiera som en medlem av den danska ätten Brahe, nämligen det danska riksrådet Torkil Brahe, belagd Kvinnan bör vara hans andra maka Märta Jönsdotter (sparre över blad, Välingeätten). En gravsten över Torkils far, dennes andra hustru och Torkils första hustru finns nämligen i Herrevadskloster i Skåne. 6 Nämnas i sammanhanget kan att Torkils dotter (i hans första gifte) Johanna genom sitt gifte med den svenska frälsemannen Magnus Laurensson till Tärna i Södermanland blev stammoder till den svenska ätten Brahe, som likväl behöll sitt gamla vapen med två svarta vingar i gyllene fält. Torkil Brahe skrev sig till Rännesnäs i Höks härad och Mygdal i Halmstads härad, 7 vilka gårdar båda tidigare ägts av hans far. 8 På grund av dessa gårdars belägenhet ligger närmast till hands att han rest sin grav i dominikanernas klosterkyrka i Halmstad. Detta bekräftas av uppgiften att hans husfru Märta dött i Rännesnäs och blivit begraven i sin makes gravkor i nämnda kyrka den 13 april Färgerna i hans vapen var vitt och svart (med stolpen vit i svart fält, eller tvärtom). 10 Den skadade skölden bör ha innehållit Välingeättens vapen: sparre över blad (eller hjärta). Sophia Brahes släktbok i Lunds universitetsbibliotek anger att fältet var vitt, sparren gul, bladet rött, eller alternativt gult fält med röd sparre och svart blad. Torkil hade svensk anknytning inte bara genom ovannämnda dotters gifte. Hans hustru Märta var dotter till Jöns Eskilsson (Vä- 204 Vapenbilden 58:2004 nr58.p65 204

13 lingeätten), som 1380 bytte till sig halva godset Gum på Kinnekulle, och dotterdotter till hövitsmannen Torkel Barun, som sedan 1364 var en av de större jordägarna på Kinnekulle. 11 Endast kuriös koppling De tre gravstenarna, idag förkomna men tursamt nog avritade, har alltså med Halland och Skåne att göra och har inte funnits i Mariestads domkyrka, som grundlades först 1593 av hertig Karl. Nämnas kan att det finns en liten anknytning, om än kuriös, mellan denne hertig och mannen för vilken den andra gravstenen gjordes, landsdomaren Peder Staffansen. Det berättas nämligen att hertigen var mycket förtjust i landsdomarens sondotterdotter, nämnda Kristina Abrahamsdotters (Rommel) dotter Gertrud Mauritzdotter (Laxman) till Djula i hans hertigdöme Södermanland (den äldre av Kristinas döttrar på epitafiet, se omslaget). Hon beskrivs som en skönhet, och hertig Karl skall ha besökt henne när han vistades på gården Julita även sedan hon år 1600 blivit gift med hovjunkaren Josua Gyllenhorn Västergötlands Fornminnesförenings tidskrift V:1, s 65 ff. Teckningarna, gjorda av Leitz-Brenner, använde jag 1969 i min licentiatavhandling (Västergötlands Fornminnesförenings tidskrift VI:7, s 161 f, och plansch 38 respektive 66). 2 Jan Raneke: Svenska medeltidsvapen, II (2001), s Ibid, s Äldre svenska frälsesläkter, I:3, s J E Almquist: Herrgårdarna under reformationstiden, s A Cavallin: Tre stenar och en kalk, i ALE nr 2, Gustaf Elgenstierna: Den introducerade svenska adelns ättartavlor, I (1925), s Tor Flensmarck: Skånelands medeltid, B, s Styffe: Skandinavien under unionstiden, 2:a uppl (1880), s 83, not Raneke, a a, I (2001), s Flensmarck, a a, B, s Elgenstierna, a a, III (1927), s 296. Torkil Brahes och Märta Jönsdotters gravhäll. Ekblad Svenska Akademiens minnespenning 2003, utförd av konstnären Peter Linde, är ägnad hovmannen och brevskrivaren Johan Ekeblad ( ). Inskriften lyder: SALSE NOTAVIT ( Han kommenterade med sälta ). Skölden är utförd med förlaga från Ekeblads huvudbaner i Strö kyrka i Västergötland. Magnus Bäckmark Vapenbilden 58: nr58.p65 205

14 Danska Söblad Skarsholmssläktens vapen innehåller sannolikt ursprungligen inte hjärtan utan sjöblad. I Vapenbilden nr 57, s 174 f, har Ronny Andersen en intressant recension av Erling Svanes bok I Skjoldet springe Løver. Denna och hans tidigare bok har jag inte läst, men apropå Skarsholmssläktens vapen vill jag hänvisa till Svenska medeltidsvapen, del II, s 866, samt till den redaktionella texten i del III, s 197, där jag under rubriken Vad föreställer vapenbilden? skriver följande: Problemet hjärtan = sjöblad? Hans Gillingstam har gjort förf. uppmärksam på en passus i ett brev av den danske kungaättlingen greve Jakob av Halland från den 8 mars 1305 (DS 1448) där det heter: Sub majori sigillo dicti domini comitis cujos sigilli super scripcio hoc est, qvod in superiore parte est qvidam Leopardus qvasi gradiens positus ex transverso et desubtus Leopardum est campus continens sparsos flores qvi dicuntur Söblad. I översättning: Under sagde greves större sigill, vars beskrivning detta är, att i övre delen är en leopard, ställd liksom gående från sidan, och under leoparden är ett fält, innehållande strödda blommor, som kallas sjöblad. Detta citat visar, att man redan 1305 uppfattade danska kungavapnets hjärtan som sjöblad. Jan Raneke Red:s anm: Den intressanta frågan om tolkningen av de strödda föremålen i bland annat Danmarks vapen har senast belysts av Magnus Olsson i Heraldisk Tidsskrift nr 79, 1999, s 393 ff. Skarsholmssläktens vapen. Sentida teckning ur Danmarks Adels Aarbog. R E A L I S A T I O N Vapenbilden nr 1 4 (ett häfte i nytryck): 5 kr/st. Nr 5 22 (nr 23 slut), 24 40: 5 kr/st. Nr 41 50: 10 kr/st. Nr (nr 53 slut), 54 58: 25 kr/st. Hela serien (utom de två utgångna numren): 300 kr. Medlemsmatrikel och Guide till Heraldiksverige 2004: 50 kr. Vykort: se Vapenbilden nr 56, s 134. Lägg till porto- och expedieringsavgift på 20 kr (inom Sverige; för utlands- och helseriebeställningar, kontakta nedanstående). Beställning görs genom inbetalning av totalbeloppet till SHF:s postgiro eller bankgiro Glöm inte att ange vad Du vill ha på avin/i meddelandet. Vid frågor, kontakta Jesper Wasling, Sämgatan 10, Borås, jesper@ heraldik.se, tel: Vapenbilden 58:2004 nr58.p65 206

15 Nederländska nyheter Drottningmodern Juliana i Nederländerna avled den 20 mars 2004 i en ålder av 94 år och tronföljden har säkrats. Juliana regerade från 1948 till 1980, då hon av åldersskäl abdikerade till förmån för sin dotter, drottning Beatrix, och därmed antog titeln Prinsessa. Julianas vapen är ett kvardröjande exempel på 1800-talets förstelnade heraldik. Hon var nämligen hänvisad till att använda riksvapnet rakt av och inte, som hennes dotter och barnbarn, en mer flexibel och rättvisande heraldik. I en sådan hade hon använt ett flerfältsvapen med sitt stamvapen, det mecklenburgiska tjurhuvudsvapnet, i hjärtskölden. Hennes stamfader sexton led tillbaka var den i vår nordiska historia bekante Albrekts av Mecklenburg yngre bror, hertig Magnus. Om Julianas efterkommandes vapen nämns i Vapenbilden nr 56, s 136. Från Nederländerna noteras också att prins Willem Alexander (Beatrix son) och prinses- J E van Leeuwens teckning av Nederländernas vapen från 1907, som har varit stilriktande för 1900-talsframställningar av detta. Juliana använde detta vapeninnehåll under hela sitt liv (den kungliga kronan används av alla kungahusets medlemmar ; de har inte olika kronor som till exempel det svenska kungahuset). san Máxima den 7 december 2003 fått sitt första barn, prinsessan Amalia, som har ätten von Amsbergs vapen i hjärtskölden. Efter sin far är hon näst i tur i tronföljden. Magnus Bäckmark Bilden ur C-A von Volborth: The Art of Heraldry (1991). 26:e kongressen i Brugge Bild från angivna webbsida. Den 6 11 september hålls den XXVI:e internationella kongressen för heraldik och genealogi i Brugge, Belgien. Ett tips: Förlägg en semestervecka Kongressens emblem. dit! Det är mycket intressant att ta del av föreläsningarna och utflykterna samt personligen umgås med heraldiker och heraldikintresserade från hela världen (upp till 250 stycken brukar infinna sig). Se information på följande webbsida: aml/en/heraldiek/congres_heraldiek_ eng.html. Martin Sunnqvist Vapenbilden 58: nr58.p65 207

16 Nya vapen Vapenbilden strävar sedan år 2000 efter att omnämna alla nytillkomna vapen. Meddelanden om sådana tas tacksamt emot av redaktionen. Länsrätten i Kalmar län Modellritning levererad den 18 december Sköld: Kvadrerad av Smålands och Ölands vapen. Skölden krönt med kunglig krona och lagd över en nyckel och ett svärd i kors, båda av guld. Teckning: Vladimir A Sagerlund. Länsrätten i Blekinge län Modellritning levererad den 24 februari Sköld: I blått fält en ek med tre kronor uppträdda på stammen, allt av guld [Blekinge]. Skölden krönt med kunglig krona och lagd över en nyckel och ett svärd i kors, båda av guld. Teckning: Vladimir A Sagerlund. Blekinge tingsrätt Modellritning levererad den 24 februari Sköld: I blått fält en ek med tre kronor uppträdda på stammen, allt av guld [Blekinge], samt däröver en gin- stam av guld belagd med en blå balansvåg. Skölden krönt med kunglig krona. Teckning: Vladimir A Sagerlund. Polisstudenter Modellritning levererad den 9 december Sköld: I blått fält två korslagda fasces överlagda med en fackla, allt av guld. Skölden lagd på en eklövskrans av guld. Vapnet används i mössmärken av studenter vid Polishögskolan. Utexaminerade poliser använder sedan Polisens vapen, vilket även Polishögskolan gör. Teckning: Vladimir A Sagerlund. Insatsenheten i Uppsala Specialstyrka inom Polisen inrättad Vapnet, som inte är aktuellt att användas på uniform, men mer inofficiellt på träningsoveraller och dylikt, antogs i september Sköld: I blått fält ett hitåtseende lejon av guld med röd beväring i språng och iförd en rustning av silver. Här återgett i ett utbildningsmärke; därför omgivet av två gröna lagerkvistar. Teckning: Magnus Bäckmark. Skånska hovrättens yngreförening (Föreningen yngre jurister i Skåne och Blekinge.) Antaget Sköld: Genom en uppböjd strålskura delad i blått, vari en gyllene ekkvist, och guld, vari ett rött avslitet griphuvud. Komposition: Martin Sunnqvist. Teckning: Fredrik Falkenback. 208 Vapenbilden 58:2004 nr58.p65 208

17 Fischlein Antaget av företagsledaren Filip Fischlein, Ystad, 2004, efter komplettering av ett vapen antaget Släkten härstammar från Fischleintal i Österrike, varifrån Fredrik Josef Fischlein ( ) flyttade till Dan-mark Dennes sonsons sonson Bent (född 1928), vapenantagarens far, inkom därifrån till Sverige Vapnet medges till medlemmar av denna svenska gren av släkten. Sköld: I rött fält en av en vågskura bildad bjälke av silver belagd med en blå öring. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppväxande bokträd av silver. Teckning: Magnus Bäckmark. Lukic Antaget av överläkaren Voje Lukic, Huskvarna, Medges till släktmedlemmar. Släkten härstammar från Kroatien. Sköld: Medelst en av vågskuror bildad balk av silver delad i rött, vari ett patriarkalkors av guld, och svart, vari ett svärd av guld. Rött och svart hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: Ett patriarkalkors mellan två svärd, allt av guld. Valspråk: Cum verbis et gladio ( Med ord och svärd ). Teckning: Davor Zovko. Malmborg Antaget av legitimerade röntgenskötaren Ulf Malmborg, Lund, Medges till efterkommande till hans farfars farfar Nils Malmborg ( ), soldat vid Södra Skånska infanteriregementet, sedermera sockerfabriksarbetare i Arlöv. Han antog namnet som soldat, hette tidigare Svensson. Släktens äldste kände stamfader är hans farfars far Jöns Jonsson ( ), rusthållare i Lackalänga nr 10 i Lackalänga socken i Skåne. Sköld: I svart fält en borg av guld med tre torn samt däröver en ginstam av guld belagd med tre svarta klockor. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En upprest grip av guld med blå beväring och krona, stående på en bädd av vinblad, svarta och av guld, och på en vindruvsklase av guld samt hållande en olivkvist kluven i guld och svart. Valspråk: Familia fortitudo mea ( Familjen min styrka ). Teckning: Christer Göransson Pieksma Antaget av löjtnanten i Norra Militärdistriktets Norrbottensgrupp Stefan Pieksma, Boden, Medges till släktmedlemmar. Släkten kom till Sverige Dess äldste kände stamfader är vapenantagarens farfars farfars farfar farfars far Hylke Lolkes Pieksma ( ), handelsman i Friesland i norra Nederländerna. Sköld: I fält av silver fyra blå balkar överlagda av ett stolpvis ställt rött svärd ovan dexter åtföljt av en åttauddig stjärna av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett rött borgtorn. Valspråk: Omnia mundi ( Världens allt ). Teckning, justerad med ändrad hjälmtyp, från vapenbrev utfärdat av the Saint Isidore College of Arms den 12 januari For ts s 212. Vapenbilden 58: nr58.p65 209

18 Dubbelörnens återkomst Av Magnus Bäckmark Rysslands nuvarande statsvapen: I rött fält en dubbelörn krönt av tre kejserliga kronor, den mellersta försedd med nackband och svävande över dess huvuden, och i fötterna hållande en spira respektive ett riksäpple, allt av guld, samt belagd med en röd sköld vari, allt sinistervänt, en r yttare med har neskklädsel av silver och blå mantel ridande en häst av silver och med en lans dödande en naturfärgad (grön) drake. Ryssland har for mellt återta git tsartidens statsvapen och flagga, men behåller sovjettidens nationalsång. Örnen har både i väst och öst associerats med anspråket på att vara efterträdare till de romerska kejsarna. Redan på Karl den stores tid var en örn emblem för det tyskromerska riket och den blev sedan dess vapen, svart i fält av guld, på 1400-talet muterad till en dubbelörn, dvs med två huvuden. Även i Ryssland upptogs dubbelörnen, där av guld i rött fält. Ivan (III) den store gjorde 1497: En krönt dubbelörn insätts i sigillet för Ivan (III) den store, storhertig av Moskva. Av en utsmyckning i Kreml framkommer att den redan då var av guld i rött fält. 1562: Tsar Ivan (IV) den förskräcklige belägger örnen med en sköld innehållande en r yttarbild ett äldre märke använt inom hans ätt. 1654: Örnen förses med spira och riksäpple. Tre kronor har den sedan De sägs symbolisera kungadömena Kazan, Astrakhan och Sibirien. 1726: Genom ett dekret ändras örnens tinktur till svart, i fält av guld. Krontypen är ändrad till kejsarkronor. Ordenskedja för S:t Andreas Protokletosorden, instiftad : Ryska Socialistiska Federati va Sovjetrepublikens vapen från Varianter av detta fördes senare av Sovjetunionen, bildad Mottot är : Arbetare i hela världen, förenen eder. nämligen anspråk på att vara arvtagare av den östromerska kejsarvärdigheten eftersom hans gemål Sofia var brorsdotter till den siste byzantiske kejsaren. Bilderna är hämtade från National Emblem of Russia ( 210 Vapenbilden 58:2004 nr58.p65 210

19 Ett vapen som i sin tidigaste form beläggs hos Ivans farfar Vasilij I ( 1425) lades på örnens bröst. Dess ryttarbild är hämtad från ikonografins värld: det är fursten, kristendomens försvarare, som övervinner ondskan. I väst har figuren ofta uppfattats som S:t Georg (Göran), jämför Lars C Stolts artikel i Vapenbilden nr 48, s 670. Lika för alla Senare dynastier, av husen Romanov och Holstein-Gottorp, övertog det gamla vapnet när de tillträdde tronen. Förmodligen var vapnet så pass inarbetat hos undersåtarna att det var svårt att byta ut. Ryssarna var kanske heller inte, som de flesta folken i väst, på det klara med att ett vapenskifte är självklart vid dynastiskifte, eftersom heraldik inte har använts lika mycket i öst som i väst. Efter Sovjetunionens fall infördes det gamla vapnet 1993 som statsvapen genom ett dekret av president Boris Jeltsin. Den ursprungliga färgsättningen guld-rött valdes. Här syns tsarens vapen på bakpärmen till en hyllningsskrift från Nikolaus I:s 25- årsjubileum som re-gent Precis som ofta ses på det tysk-romerska rikets örn är provinsernas vapen här återgivna på vingarna. Handskriften såldes på bokkvalitén i Stockholm den 3 juni Genom beslut i duman den 8 december 2000 är nu statsvapnet helt officiellt, liksom även den gamla flaggan. Som nationalsång godkändes den invanda Sovjethymnen, men med nyskriven text. Bild ur auktionskatalogen. Foton: Magnus Bäckmark. Göta vapen förs vidare Riksarkivet har den 18 juni 2003 levererat en nyteckning av vapnet för Göta hovrätt, vars blasonering lyder: Sköld: I blått fält tre av vågskuror bildade ginbalkar av silver, överlagda med ett med öppen krona krönt lejon av guld med röd beväring. Skölden krönt med kunglig krona. Sköldemärket är Göta vapen, dvs det ur Stora riksvapnet hämtade Folkungaättens sköldemärke, vilket från 1500-talet uppfattades Göta hovrätt använder numera sitt vapen utan inblandning av någon Justitia. som Götalands vapen. Hovrättens användning av vapnet har långvarig hävd. Här återges ett sigill från 1700-talet i antikiserande stil och ett från senare delen av 1800-talet, där Justitia, mer påklädd, sitter på ett lejon omgiven av de berörda landskapens vapen. Båda bilderna visar odaterade avtryck i Claes J Holms sigillsamling, Riksarkivet. Magnus Bäckmark Teckning: Vladimir A Sagerlund. Vapenbilden 58: nr58.p65 211

20 For ts från s 209. Tiljander, yngre släkten Antaget 2003 av SHFmedlemmen, dansläraren Frej Tiljander, Karlstad, och hans bröder, kocken Magnus Tiljander och musikern Markus Tiljander. Namnet vidareför bröderna från sin mors släkt. Sköld: I fält av guld en röd vildman med händer av gröna lindgrenar och med ben av gröna lindrötter. Rött och grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd vildman med händer av gröna lindgrenar. Teckning: Davor Zovko. Wahlgren Antaget av SHF-medlemmen, redaktören Yens Wahlgren, Linköping, Medges till släktmedlemmar av namnet, som antogs av hans farfars farfars far, murarmästaren Carl Edvard Wahlgren ( ), Ravlunda, Skåne. Släktens äldste kände stamfader är dennes farfars far, möllebyggaren Jacob Welter ( ), död i Fågeltofta, Skåne. Sköld: I rött fält en val av guld sprutande vatten av silver och hållande en gren av silver i munnen. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd grip med beväring och krona av guld hållande en hammare och en murslev, båda av silver med röda skaft. Valspråk: Magno cum grano salis ( Med en stor nypa salt ). Teckning: Magnus Bäckmark. Wirsén, yngre släkten Antaget av personalchefen Carl Pether Wirsén, Djursholm, Medges till medlemmar av yngre släkten Wirsén, härstammande från hans farfars farmor, hemmansägarhustrun Anna Gustava Danielsdotter ( ) i Odensås i Tveta socken i Småland (hennes son Axel upptog sin morfars släktnamn). Hon tillhörde den släkt Wirsén, varifrån adliga ätten af Wirsén och grevliga ätten Wirsén har utgått. Om yngre släkten Wirsén, se Svenska släktkalendern Sköld: I blått fält en stegrande häst av silver med beväring av guld överlagd av en ginbalk av guld belagd med en grön ekgren. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande häst av silver med beväring av guld. Valspråk: Recti tenax ( Ståndaktig i det rätta ). Teckning: Magnus Bäckmark. Knivsta blev 2003 års vapen Omröstningen om 2003 års vapen som utlystes i Vapenbilden nr 56, s 153, är avgjord. De vapen som fick flest röster är: 1: Knivsta kommun (VB 55), 14 p, 2: Mattson (VB 55), 7 p, 3: Yngre släkten Blix (VB 55) och Hedberg (VB 56), vardera 6 p. Vi gratulerar Yens Wahlgren till att ha vunnit det pris (en packe om 16 vykort med SHF:s fyra olika heraldiska motiv) som utlottades bland dem som röstade. Marcus Karlsson Teckning: Vladimir A Sagerlund. 212 Vapenbilden 58:2004 nr58.p65 212

21 29:e årsstämman hållen Av Jesper Wasling Årsmötet är över och det var ett ovanligt lyckat möte med spännande föreläsningar, bokauktion, tävling om 2003 års vapen och en snabbt avklarad stämmoförhandling. F oto: Jesper Wasling. Bror Jacques de Wærn kåserade om sin tid i heraldikens tjänst på Riksarkivet och Lars C Stolt föreläste om heraldikers exlibris. Men dagen började som sig bör med medaljutdelning till tre förtjänta heraldiker som gjort stora insatser för heraldiken i Sverige inom var sitt område, nämligen Lars C Stolt, Bror Jacques de Wærn och föreningens hedersmedlem Ingemar Apelstig. Snabb stämma För andra året i rad blev det stora förändringar i styrelsen. Denna gång lämnade Ingemar Apelstig styrelsen efter 27 år och Perolow Jonsson-Falck efter 16 år. Fyra nya valdes in: som ordinarie ledamöter Thomas Falk, marknadschef vid C G Lindh AB och vapenmålare åt Par Bricole, bosatt i Borås,och Fredrik Höglund, informatör vid Räddningsverket, Karlstad, och mannen bakom webbsidan om heraldik i Värmland, Wer mlandsheraldik ( se De tre av medaljörerna som erhöll sina medaljer vid detta tillfälle, från vänster Bror Jacques de Wær n, Lars C Stolt och Ingemar Apelstig. Vapenbilden nr 52, s 20), samt som suppleanter Johanna Arnell, SO-lärare för årskurs 6 9, Falkenberg, som skrivit uppsats om heraldiska fabeldjur och gärna anknyter till heraldik i sin undervisning i historia (så vitt bekant ej tillhörande samma släkt Arnell som föreningens persevant för utmärkelser, Jonas Arnell), och jur kand Martin Sunnqvist, hovrättsfiskal, Landskrona, som skrev sitt examensarbete om släktvapenrätt (se Vapenbilden Vapenbilden 58: nr58.p65 213

22 Foto: Jesper Wasling års medaljörer Av Jesper Wasling En av chokladtårtorna som med välbehag förtärdes på årsstämman. Recept för att utföra sådan här dekor : Rita upp det valda heraldiska motivet på tunn kartong och skär ut schablonbitar. Sätt ett handtag på var je bit med hjälp a v tejp. Läg g schablonen på tårtan och sila ett heltäckande lager florsocker över. Lyft sedan försiktigt av kartongbitarna. nr 56, s 155) och är medlem av redaktionerna för Vapenbilden och Skandinavisk Vapenrulla. Styrelsen kommer att konstituera sig vid sitt första styrelsesammanträde. Nytt för i år familjemedlem Stämman beslöt att införa familjemedlem. För 50 kr kan man nu ta med sin respektive eller barn, syskon och andra släktingar i för-eningen. Familjemedlem får ej Vapenbilden, men dess adress och vapen medtas i den årliga Medlemsförteckningen. Ange vid inbetalning av familjemedlemsavgift till vilken ordinarie medlem som den nya familjemedlemmen hör. Familjemedlemskap är ett sätt att stödja föreningen. Årsavgiften för 2005 för ordinarie medlemmar blir oförändrat 150 kronor. Sommarutflykt Styrelsen presenterade sitt förslag att en sommarutflykt i år ska gå i Arns fotspår. Besök i Forshems kyrka kommer att ske. I övrigt är inget bestämt ännu. Följande fyra personer har erhållit Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj i guld år Ingemar Apelstig, direktör, Trollhättan. Han var med i den heraldiska rörelsen redan innan Svenska Heraldiska Föreningen bildades och var sedan dess ordförande För detta vill vi belöna vår avgående ordförande, tillika nyvalde hedersmedlem. Bror Jacques de Wærn, fil kand, amanuens vid Riksarkivet, Stockholm. Tillsammans med våra statsheraldiker har Bror Jacques de Wærn som tecknare varit med om att ta fram ett stort antal nya offentliga vapen. Han har också nytecknat alla landskaps, stifts- och kommunvapen i Clara Nevéus och hans Ny svensk vapenbok (1992). Alf Djerf, redaktör, Grästorp. Lite vid sidan har han verkat, men utan Alf Djerf skulle vår förening inte vara så levande som den är. Som revisor och hjälpreda har han under alla år sett till att allt fungerat. Jan von Konow, fil lic, f d statsheraldiker och styresman för Armémuseum, Stockholm. Jan von Konow förnyade statsheraldikerns arbete på Riksarkivet och förde det in i modern tid. Jämte det har han gjort insatser som militärskriftställare samt författat av ett flertal artiklar och skrifter om svenska flaggan. 214 Vapenbilden 58:2004 nr58.p65 214

23 For ts från s 201. > såsom registrets nr. 3, och bilderna får anses allmänt kända inte minst genom offentliggörandet i olika uppslagsverk. Om svenska myndigheter och domstolar inte kan skydda det heraldiska kulturarvet, kommer Sverige att ställa sig vid sidan om andra EU-länder såsom Tyskland, Frankrike och Storbritannien, där motsvarande släktvapen åtnjuter varumärkesrättsligt skydd. Riksarkivet begär mot denna bakgrund att PRV:s beslut hävs och att nämnda var umärke inte registreras. Riksarkivets talerätt ifrågasatt Patentbesvärsrätten svarade den 27 februari överraskande på detta genom att förelägga Riksarkivet att yttra sig om sin talerätt i detta mål. Till föreläggandet bifogade rätten ett beslut från Regeringsrätten av den 19 december 2001 där ett överklagande från Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) över ett beslut av PRV i en namnfråga avvisas. Patentbesvärsrätten, skriver Riksarkivet, anser tydligen att förhållandena i det bifogade målet och det nu aktuella målet är jämförbara. Enligt Riksarkivets uppfattning finns det visserligen paralleller men betydelsefulla skillnader som innebär att Riksarkivet i motsats till SOFI bör ha talerätt. Riksarkivet förklarar vidare i sitt svar till Patentbesvärsrätten den 15 mars: Riksarkivet har hand om statens heraldiska verksamhet och får enligt instruktionen (1995: 678) göra utredningar och vidta andra åtgärder på det heraldiska området. Riksarkivet har också uppgiften att avge yttranden i heraldiska ärenden till andra myndigheter (förordningen 1976:100). Hos Riksarkivet finns även det rådgivande organet Heraldiska nämnden med av regeringen förordnade ledamöter. Nämnden lämnar yttranden till Riksarkivet i ärenden rörande riksvapnet och kommunala vapen samt i andra heraldiska frågor som riksarkivarien bestämmer. I Riksarkivets omvärldsbevakning ingår en kontinuerlig uppföljning av Varumärkestidningen, där PRV offentliggör nya varumärkesregistreringar för att ge allmänheten tillfälle att inom två månader inkomma med eventuella invändningar mot registreringen. Eftersom många varumärken innehåller heraldiska element genererar denna funktion emellanåt invändningar från Riksarkivets sida. Riksarkivet och Heraldiska nämnden har således ett särskilt uppdrag att bevaka heraldiska frågor. I motiveringen till sitt beslut skriver Regeringsrätten att PRV inom sin beslutsfunktion företräder och tillvaratar det allmännas intressen i namnärenden. PRV har inte motsvarande ansvar i heraldiska frågor. Det finns ingen föreskrift om ett sådant åliggande. PRV saknar egen heraldisk kompetens. PRV visar också i sitt beslut att de inte känner något ansvar för heraldiska frågor. Riksarkivet är, som framgår ovan, den myndighet som ensam har ansvaret för heraldiska frågor. Därav följer att verket också har möjlighet att överklaga PRV:s beslut. I annat fall skulle dessa frågor inte bevakas. Riksarkivet anser således att det i detta hänseende föreligger en betydelsefull skillnad mellan det nu aktuella målet och Regeringsrättens avgörande. Detta avgörande är således inte tillämpligt i förevarande fall och Riksarkivet har i motsats till SOFI talerätt. Det kan också nämnas att Heraldiska nämnden vid sitt sammanträde ansåg att Riksarkivet i det aktuella fallet borde göra ett överklagande till Patentbesvärsrätten. Sammanfattningsvis anser Riksarkivet att det vore orimligt om Riksarkivet saknar rätt att överklaga PRV:s beslut i varumärkesärenden med heraldiska element. Den myndighet som enligt sin instruktion skall tillvarata statens intressen i heraldiska ärenden skulle i så fall hindras att verka. Det skulle innebära att avgörandet av de heraldiska ärendena överlåts till en myndighet som saknar heraldisk kompetens. En sådan utveckling kan få förödande konsekvenser för det heraldiska kulturarvet. I tjänsten [statsheraldiker Henrik Klackenberg]. Magnus Bäckmark Vapenbilden 58: nr58.p65 215