Hur kan man tycka att min pappa är hemsk? Han är ju en helt vanlig människa

Transkript

1 Hur kan man tycka att min pappa är hemsk? Han är ju en helt vanlig människa En kvalitativ studie om vuxna personers erfarenheter av att i barndomen ha haft en frihetsberövad förälder Agnes Edlund & Bente Espeland Lundqvist Institutionen för social arbete Examensarbete 15 hp Socialt arbete Socionomprogrammet Höstterminen 2016 Handledare: Michael Tärnfalk

2 Abstract Titel: Hur kan man tycka att min pappa är hemsk? Han är ju en helt vanlig människa. En kvalitativ studie om vuxna personers erfarenheter av att i barndomen ha haft en frihetsberövad förälder. Title: How can one think that my dad is horrible? He is just an ordinary person A qualitative study of adult s experiences of having an incarcerated parent during their childhood. Författare: Agnes Edlund & Bente Espeland Lundqvist Antal ord: The aim of this study was to examine adult s experiences of having an incarcerated parent during their childhood. This study is based on five qualitative interviews with adult s that during their childhood have had an incarcerated parent. We analysed the results based on theories of resilience and stigmatization. Our results show that the experiences of that during the childhood have had an incarcerated parent is characterized by the possibility to have contact with the incarcerated parent and that it is important for the children s wellbeing that they gets truthful information about the incarceration. Furthermore the results show that children with incarcerated parents often encounter negative reactions from the society as a result of the parent s criminal acts. The results also show that it is important that children with incarcerated parents gets support from adults or the society to help them manage their emotions about the parents incarceration. Keywords: Children, incarcerated parent, stigma, resilience, childhood. Nyckelord: Barn, frihetsberövad förälder, stigma, resiliens, barndom. 1

3 Tack! Vi vill rikta ett stort tack till våra respondenter för att de har valt att dela med sig av sina berättelser till oss, utan er ingen uppsats. Vi vill också rikta ett tack till stödorganisationen Bufff, som har varit behjälpliga i vårt sökande efter respondenter. Avslutningsvis vill vi tacka Michael Tärnfalk som via givande handledning bidragit med värdefulla synpunkter, konstruktiv kritik och som har hjälpt oss framåt i vårt uppsatsskrivande. 2

4 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Syfte och frågeställningar Begreppsdefinition Disposition Forskningsområdet Sökprocess Kontaktens betydelse Hur barn påverkas av en förälders frihetsberövande Barns möjlighet att hantera sin situation Sammanfattning av forskningsfältet Teoretiska perspektiv Resiliens Riskfaktorer Skyddsfaktorer Stigma Erving Goffmans teori om stigma Hedersstigma Misskrediterad vs misskreditabel Uppriktighet vs lämplighet Teorianvändning Forskningsmetod Metodval Urval och avgränsningar Genomförande Bearbetning och analys av empiriskt material Etiska överväganden Validitet och reliabilitet Generaliserbarhet Resultat och analys Upplevelser av att under barndomen ha haft en frihetsberövad förälder Förståelse för frihetsberövander Kontaktens betydelse Hur dessa personer har påverkats av att ha haft en frihetsberövad förälder Omgivningens reaktioner Möjligheten att hantera känslorna kring förälderns frihetsberövande Riskfaktorer och skyddsfaktorer Strategier Sammanfattning och slutsatser av analys Upplevelser av att under barndomen ha haft en frihetsberövad förälder Hur dessa personer har påverkats av att ha haft en frihetsberövad förälder Möjligheten att hantera känslorna kring förälderns frihetsberövande

5 6. Diskussion Resultat i relation till befintlig forskning Upplevelser av att under barndomen ha haft en frihetsberövad förälder Hur dessa personer har påverkats av att ha haft en frihetsberövad förälder Möjligheten att hantera känslorna kring förälderns frihetsberövande Förslag på framtida forskning Metoddiskussion Referenser Bilaga 1: Intervjuguide Bilaga 2: Informationsbrev

6 1. Inledning Andra sa det där är inte normalt, men det var normalt för mig. Det var inte mitt val eller fel att han valde att bli kriminell, så är det rätt att jag ska bli dömd för hans handlingar?. När kommer rätt tillfälle att visa att man är arg och besviken? Aldrig. Barn förstår mer än vad vuxna tror. Städa mitt rum? Mitt rum ser ut som mitt huvud. Kommer det att viskas och pratas bakom min rygg? Men pappa sa varje gång- vi ses snart igen, jag älskar dig. Samtliga ovanstående citat är hämtade ur boken Du, jag, vi: om att ha en förälder i fängelse (2016). Boken är skriven av personer som under sin uppväxt har haft en frihetsberövad förälder. Trots att tusentals barn växer upp med en frihetsberövad förälder är det en osynlig grupp i samhället och forskning kring gruppen är bristfällig, framförallt forskning utifrån barnets eget perspektiv samt forskning som behandlar vuxna personer som under sin barndom har haft en frihetsberövad förälder och deras retrospektiva upplevelser av detta. Föreliggande uppsats kommer därför att behandla personers erfarenheter av att under sin uppväxt ha haft en frihetsberövad förälder. 1.1 Bakgrund Sverige ratificerade år 1990 FN:s konvention om barns rättigheter, vilket innebär ett åtagande om att göra det yttersta för att följa konventionens artiklar. Enligt konventionens andra artikel är alla barn lika mycket värda och har samma rättigheter och inget barn får diskrimineras på grund av sina föräldrars ställning i samhället (1989). Antalet barn i Sverige som har en förälder i fängelse uppskattas vara cirka (Berman, Steinhooff & Koivumaa, 2012). Trots detta utgör barn med frihetsberövade föräldrar en osynlig grupp och forskning visar att tillgången till samhälleligt stöd för denna grupp är begränsad (Björkhagen Turesson, 2009, Jones & Wainaina-Wozna, 2013). När en förälder döms till fängelsestraff blir framförallt barnen påverkade då det kan uppstå känslor av skuld och skam som hindrar barnet att berätta om sin situation vilket leder till att många barn isolerar sig och på så sätt blir förälderns straff även barnets straff (Melin, 1998). 5

7 Trots att det aldrig är ett barns fel att en förälder frihetsberövas så aktualiseras negativa följder för barnet, bland annat genom svårigheten att upprätthålla kontakten med den frihetsberövade föräldern (Melin, 1998). Av artikel 9 i FN:s konvention om barns rättigheter (1989) framgår det att inget barn ska skiljas från sina föräldrar mot sin vilja, utom när det är för barnets bästa. Där nämns att ett åtskiljande mellan barn och förälder kan vara nödvändigt när föräldern frihetsberövas på grund av brott. Det framgår dock att ett barn som är skilt från sin förälder har rätt till regelbunden kontakt med föräldern, något som inte alltid fungerar i praktiken (Barnombudsmannen, 2004). År 1997 fick Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen uppdraget att se över förhållandena för barn med frihetsberövade föräldrar. Uppdraget resulterade i rapporten Barn med frihetsberövade föräldrar. I rapporten konstaterades det att kunskapen om dessa barn var knapphändig och att det är viktigt att uppmärksamma de kortsiktiga och långsiktiga effekter en förälders frihetsberövande kan innebära för barn och ungdomar (Socialstyrelsen & Kriminalvården, 1998). Barnombudsmannen gjorde år 2003 en uppföljning av rapporten med syfte att undersöka om de föreskrifter och lagar som styr Kriminalvårdens arbete har förändrats. Denna uppföljning resulterade i rapporten Straffa inte barnet (Barnombudsmannen, 2004). I Barnombudsmannens rapport konstateras det att förändringar har skett sedan 1998 men att förutsättningarna behöver förbättras för att barn med en förälder i fängelse ska kunna upprätthålla en kontakt med den frihetsberövade föräldern. Enligt rapporten måste det finnas en enhetlig policy för barnens besök hos den frihetsberövade föräldern, att samverkan måste ske i högre utsträckning främst mellan myndigheter som Kriminalvården och socialtjänsten och att lagstiftningen måste genomsyras av ett tydligare barnperspektiv. Vidare har vi kunnat konstatera att forskning där barn själva får uttrycka sina behov och upplevelser av en förälders frihetsberövande är mycket begränsad och att det är något som efterfrågas inom forskningsområdet. Vi har även identifierat en avsaknad av forskning som behandlar vuxna personer som under sin barndom har haft en frihetsberövad förälder och deras retrospektiva upplevelser av detta. Denna grupp vuxna kan med stor sannolikhet bidra med viktig kunskap utifrån självupplevda erfarenheter, vilket är viktigt att belysa för att aktörer inom det sociala arbetet på bästa sätt ska kunna stödja de barn som växer upp med en frihetsberövad förälder. 6

8 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande studie är att undersöka vuxna personers erfarenheter av att under sin barndom ha haft en frihetsberövad förälder. Hur minns dessa personer sina upplevelser av att under sin barndom ha haft en frihetsberövad förälder? Hur har dessa personer påverkats av att ha haft en frihetsberövad förälder? Vilka möjligheter har dessa personer haft att hantera sina känslor kring förälderns frihetsberövande? 1.3 Begreppsdefinition Barn Med barn syftar vi till varje människa under 18 år. Vi kommer i vissa fall även att benämna våra respondenter som barn trots att de idag är över 18 år. Detta görs i de fall vi diskuterar och analyserar respondenternas upplevelser från barndomen. Frihetsberövad Frihetsberövad kan i allmän mening innefatta personer som är intagna i anstalt eller häkte på grund av brott men även personer som är omhändertagna med stöd av en tvångslag. I denna studie kommer vi att använda oss av begreppet frihetsberövad när vi talar om personer som är intagna i anstalt eller häkte på grund av brott. Omsorgsgivare Den person som barnet bor hos och som har hand om omvårdnaden av barnet. Detta begrepp kan syfta till både den föräldern som inte är frihetsberövad, men även familjehemsföräldrar eller andra närstående om barnet bor utanför hemmet. 7

9 Restriktioner Enligt 6 kap. 1 häkteslagen (2010:611), förkortad HL, kan en intagen som är häktad, om det finns risk för att denne undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar polisutredningen, åläggas inskränkningar i sin rätt till kontakt med omvärlden (restriktioner). Ett beslut om restriktioner får bland annat inskränka den intagnes rätt att ta emot besök, ringa, mejla samt skicka brev och ta emot brev (HL 6 kap 2 punkt 5-7). 1.4 Disposition Efter inledande avsnitt redogör vi för forskningsområdet som inleds med en beskrivning av vår sökprocess. Därefter redogör vi under utvalda teman kopplade till våra frågeställningar för relevant forskning. Avsnittet avslutas sedan med en sammanfattning av forskningens nyckelresultat. I nästföljande avsnitt presenterar vi de teoretiska utgångspunkter som vi använt i analysen. Avsnittet inleds med en diskussion samt en motivering till valda teoretiska utgångspunkter, detta följt av en redogörelse av teorierna samt en avslutning där vi presenterar hur teorierna har använts i vår analys. Nästkommande avsnitt behandlar vår valda forskningsmetod samt ett resonemang kring urval, datainsamling och etiska överväganden. Sedan presenteras vår valda analysmetod och hur vi förhåller oss till reliabilitet, validitet och generaliserbarhet. I nästkommande avsnitt presenteras studiens resultat och analys där vi har delat in resultaten och analysen under tre olika huvudteman med tillhörande subteman som följer våra frågeställningar. Avsnitten avslutas med en sammanfattning av resultat och analys samt slutsatser där vårt syfte och våra frågeställningar besvaras. I nästa avsnitt följer en diskussion av vårt resultat i relation till befintlig forskning och därefter ges förslag på framtida forskning. Diskussionsavsnittet avslutas med en diskussion kring vald metod. Varje avsnitt kommer för tydlighetens skull att inledas men en kortfattad presentation om vad avsnittet kommer att behandla. 8

10 2. Forskningsområdet Utifrån vår tidigare presenterade problemformulering kommer vi i detta avsnitt att sammanfatta befintlig forskning inom området som är relevant för vår studie. Forskningsöversikten inleds med en redogörelse för hur sökprocessen gått till och sedan presenteras befintlig forskning under rubrikerna: Kontaktens betydelse, hur barn påverkas av en förälders frihetsberövande och barns möjlighet att hantera sin situation. Avslutningsvis sammanfattar vi den presenterade forskningens nyckelresultat samt kopplar dessa till vår studies betydelse. Vi har i största möjliga mån försökt att använda oss av forskning där barn och unga som har eller har haft frihetsberövade föräldrar själva har fått uttala sig gällande sin situation. Denna forskning är dock knapphändig och vi har därför även använt oss av forskning där yrkesverksamma och omsorgsgivare har varit intervjudeltagare. För att få en så bred bild av forskningsfältet som möjligt har vi valt att belysa forskning som innefattar såväl nationella som internationella studier samt studier som tillämpar både kvantitativa och kvalitativa metoder. Då forskning på området är begränsad har vi även i ett försök att lyfta fram viktiga faktorer som inte varit riktigt tydliga i forskningen använt oss av två rapporter som tagits fram på uppdrag av staten och vi är medvetna om att dessa rapporter inte kan ses som oberoende fri forskning. En stor del av rapporternas nyckelresultat överensstämmer dock med övrig forskning och bidrar med viktig kunskap om den aktuella grupp som studeras. Viktigt att framhålla är dock att dessa rapporter är 13 respektive 18 år gamla, något som ytterligare verifierar behovet av att staten och samhället synliggör dessa barn i högre utsträckning. I övrigt har vi valt att endast ta med forskning som är peerreviewed, det vill säga forskning som är granskad och bedömd av kunniga forskare inom det aktuella forskningsfältet. 2.1 Sökprocess I vårt sökande efter forskning har vi använt oss utav databaserna EBSCO, Social Services Abstract (Pro Quest) och Libris. De svenska sökord vi använt oss utav är frihetsberövad förälder*, barn med förälder i fängelse*, barnperspektiv*. De engelska sökord vi använt är incarcerated parent*, children with parents in prison*, parental incarceration*, a child 9

11 perspective*. Vi har utifrån de avhandlingar och artiklar vi funnit kedjesökt oss vidare efter relevant forskning och på så sätt hittat ytterligare relevant litteratur. 2.2 Kontaktens betydelse År 1997 fick Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen ett gemensamt uppdrag med syfte att se över förhållandena för barn som hade en frihetsberövad förälder. Uppdraget resulterade i rapporten Barn med frihetsberövade föräldrar (Socialstyrelsen & Kriminalvården, 1998). I rapporten konstaterades det att kunskapen om dessa barn var knapphändig och att det är viktigt att studier initieras för att uppmärksamma de kortsiktiga och långsiktiga effekter en förälders frihetsberövande kan innebära för barn och ungdomar. Barnombudsmannen (2004) gjorde en uppföljning av rapporten med syfte att undersöka om de föreskrifter och lagar som styr Kriminalvårdens arbete har förändrats och om det i sådana fall har påverkat det praktiska arbetet. Kvantitativ data samlades in genom att enkäter skickades ut till samtliga anstalter och häkten i Sverige. Uppföljningen resulterade i rapporten Straffa inte barnet (Barnombudsmannen, 2004). Barnombudsmannen konstaterar i rapporten att förändringar har skett sedan 1998 men att det ändå finns många områden där förutsättningarna behöver förbättras för att barnen ska kunna upprätthålla en god kontakt med den frihetsberövade föräldern. Barnombudsmannen pekar på att forskningen inom Sverige är bristfällig när det gäller hur barn påverkas av den separation frihetsberövandet av föräldern innebär. En viktig aspekt för barnets kontakt med den frihetsberövade föräldern är att Kriminalvården måste informera barnet och den frihetsberövade föräldern om barnets rätt till kontakt. Vidare påpekar Barnombudsmannen att kontakten med den frihetsberövade föräldern är betydelsefull för att barnet ska kunna ha en fortsatt bra kontakt med föräldern efter att denne avtjänat sitt straff. Att kontakten initeras skyndsamt efter ett frihetsberövande och att kontakten sedan sker på en kontinuerlig basis beskrivs även det som viktiga faktorer för barnets förmåga att hantera sin situation. Det framkommer dock av Barnombudsmannens rapport (2004) att restriktionerna under häktestiden är något som försvårar möjligheten till en tidig kontakt. Detta är något som även framkommer i Jones och Wainaina-Woznas (2013) EU-projekt som genomfördes mellan åren Projektet fick namnet Coping - children of prisoners, interventions & mitigations to strengthen mental health. Syftet med projektet var att i Sverige, Tyskland, Rumänien och Storbritannien kartlägga hur barn med frihetsberövade föräldrar hanterar sin situation (Jones & Wainaina-Wozna, 2013). Projektet bestod av sju delstudier som 10

12 innefattade enkäter till samt djupintervjuer med barn och den förälder som inte var frihetsberövad, fokusgrupper med samhällsaktörer samt en kartläggning av Kriminalvården och dess interventioner. I studien deltog cirka 50 barn från Sverige och deras förälder och vi kommer fokusera på resultatet ur en svensk kontext. Ett huvudsakligt resultat från projektet visade att majoriteten av barnen har ett stort behov av en välfungerande kontakt med den frihetsberövade föräldern. Aktörer som arbetar med barn till frihetsberövade föräldrar menar att kontakten med den frihetsberövade föräldern är central för barnets psykiska hälsa och att det måste ske förbättringar som underlättar kontakten mellan barn och den frihetsberövade föräldern. Det framkom vidare att det saknas enhetlig praxis för hur kontakten regleras och det efterfrågas ett större fokus på barnperspektiv inom Kriminalvården. Barnombudsmannen (2004) betonar att det är ytterst viktigt att barnen får uttrycka sin åsikt gällande sin situation när det ska göras förbättringar för barn som har en frihetsberövad förälder. För att barnen ska kunna ges möjlighet att uttrycka sina åsikter är det viktigt att barnen får nödvändig information på ett sådant sätt så att hen förstår. Dock måste en övervägning göras om informationen kan vara skadlig för barnet och i sådana fall måste barnet skyddas från informationen. Barnombudsmannen påpekar vidare att det är nödvändigt att den frihetsberövade föräldern, omsorgsgivaren och barnet får kunskap och information om barnets rättigheter gällande kontakt med den frihetsberövade föräldern samt barnets rätt att få komma till tals gällande kontakten med föräldern, vilket har visat sig inte alltid sker utan ansvaret att tillägna sig informationen läggs över på familjen. Shlafer och Poehlmann (2010) har genomfört en longitudinell studie där 57 familjer deltog och intervjuades en gång i månaden under ett år. Syftet med studien var att studera relationen mellan barnen och den frihetsberövade föräldern. I studien framkom det att barn som tidigt efter frihetsberövandet haft en fungerande kontakt med den frihetsberövade föräldern uppvisade mindre ilska och kände sig mindre övergivna, till skillnad från de barn som inte hade någon kontakt alls med frihetsberövade förälder. Barnens reaktioner efter att ha besökt sin frihetsberövade förälder kan påverka hur omsorgsgivaren bedömer huruvida det är gynnsamt för barnet att träffa den frihetsberövade föräldern. Björkhagen Turesson (2009) har i sin avhandling genomfört kvalitativa strukturerade djupintervjuer med 10 frihetsberövade mödrar och deras barn. Syftet med studien var att få kunskap om hur barnen hanterat mödrarnas frihetsberövande samt vilka faktorer hos barnen som påverkat deras resiliensprocess, det vill säga deras möjlighet till 11

13 återhämtning. Björkhagen Turesson har avgränsat studien genom att enbart intervjua äldre barn i tonåren. Denna avgränsning motiverar Björkhagen Turesson med att äldre barn har större livserfarenhet och därmed kan bidra till viktig kunskap om hur tidiga händelser i barnens liv kan påverka deras resiliensprocess. Enligt Björkhagen Turesson (2009) kan barnets kontakt med den frihetsberövade föräldern påverkas av hur omsorgsgivaren upplever att barnet reagerar efter besöken hos den frihetsberövade föräldern. Björkhagen Turesson menar att om ett barn visar känslor av sorg eller saknad efter mötet med den frihetsberövade föräldern kan det innebära att barnet mister sin rätt att träffa föräldern, detta då barnets sorgsenhet kan tolkas som att det strider mot barnets bästa. Björkhagen Turesson problematiserar därför artikel 9 i barnkonventionen som behandlar barnets rätt till kontakt med föräldern den är skild ifrån. I artikelns inledning betraktas barnet som ett subjekt där barnet ges rätt till regelbunden kontakt med den frihetsberövade föräldern men i slutet av artikeln inskränks barnets rätt då en reservation görs med hänsyn till barnets bästa. Detta menar hon resulterar i att det är de vuxna som ges rätten att avgöra om barnet ska få träffa sin frihetsberövade förälder eller inte. Det tycks även vara som så att det råder skillnader i hur barnen själva och deras omsorgsgivare upplever att barnen påverkas av att besöka den frihetsberövade föräldern. Detta är något som framkommer i Jones och Wainaina-Woznas (2013) studie. Jones och Wainaina-Wozna upptäckte exempelvis att omsorgsgivarna i högre grad än barnen beskrev negativa effekter av kontakten och kom fram till att detta har att göra med hur omsorgsgivarna tolkade de reaktioner som barnen uppvisade efter besöken hos den frihetsberövade föräldern. 2.3 Hur barn påverkas av en förälders frihetsberövande Nesmith och Ruhland (2008) har genomfört en longitudinell intervjustudie där de under ett års tid har intervjuat barn och deras omsorgsgivare i syfte att undersöka hur den andre förälderns frihetsberövande har påverkat barnens liv. Barnen som intervjuades var i åldrarna 8-17 och hade vid studiens start en frihetsberövad förälder. Nesmith och Ruhland framhåller dock att resultatet inte kan generaliseras till alla andra barn med en frihetsberövad förälder då urvalet inte gjordes på ett randomiserat sätt. De motiverar dock studien med att den kan bidra med kunskap som kan vara viktig i framtiden i arbetet med den aktuella gruppen. Ett 12

14 av de huvudsakliga resultaten i Nesmith och Ruhlands studie var att de flesta av barnen inte hade någon trygg förebild att knyta an till och att de saknade omgivningens förståelse för vad de gick igenom. Detta bidrog enligt Nesmith och Ruhland till att barnen kände sig stigmatiserade och i stor utsträckning isolerade sig till följd av rädsla för utanförskap. Att barn till frihetsberövade föräldrar blir stigmatiserade framkommer även i Shlafer och Poehlmanns (2010) longitudinella studie som vi tidigare har presenterat. Resultatet från studien visar att barnen till följd av stigmatiseringen som frihetsberövandet av föräldern innebar kunde utveckla beteendeproblem, detta kunde bland annat yttra sig genom att barnen uppvisade ett aggressivt beteende när någon kommenterat att föräldern satt i fängelse. Philips och Gates (2010) har gjort en litteraturöversikt över tidigare internationell forskning gällande stigmatiseringen av barn med frihetsberövade föräldrar. Deras resultat visar att dessa barn ofta stämplas som avvikande och menar att man istället måste skapa riktlinjer och i större grad behandla dessa barn på samma sätt som barn som har upplevt separation i form av exempelvis föräldrars skilsmässa. De menar vidare att barn med frihetsberövade föräldrar ska ges verktyg att hantera sin situation snarare än att professionella fokuserar på att fixa dessa barn. De betonar även vikten av att unga vuxna som i sin barndom haft en frihetsberövad förälder ska uppmuntras till att berätta sin historia och på så sätt bidra till förändringsarbete för den aktuella gruppen. Att barn till frihetsberövade föräldrar upplever sig vara annorlunda än andra barn framkommer i Jones och Wainaina-Wozna (2013) studie där barnen uppgav att de upplevt en känsla av att tillhöra de och inte vi vilket medförde att de kände stor skam över sin situation. I Jones och Wainaina-Wozna rapport framkommer det att majoriteten av barn med frihetsberövade föräldrar är restriktiva gällande vem de delar information om förälderns frihetsberövande med. Barnen i studien uppgav att detta till stor del berodde på att den andre föräldern uppmanat till detta för att minimera risken för mobbning och utanförskap. Samtidigt som detta agerande från barnens sida fungerade skyddande mot mobbning och stigmatisering så ledde detta till att barnen tidigt fick lärdom i hemmet om att det i samhället anses avvikande att vara barn till en frihetsberövad förälder. Det framkommer dock att många av barnen som deltog i studien hade utsatts för mobbning och utanförskap just på 13

15 grund av att de varit tillbakadragna på grund av rädsla för att deras hemlighet skulle komma ut. Knudsen (2016) har i sin studie där hon genomfört kvalitativa intervjuer med 22 Kanadensiska barn i åldrarna 6-17 och deras omsorgsgivare konstaterat att barn med frihetsberövade föräldrar är en osynlig grupp som behöver synliggöras. Knudsen har även gjort en kartläggning av befintlig internationell forskning inom ämnet och gjort en jämförelse mellan befintlig forskning och sitt empiriska material. En av de viktigaste slutsatserna med Knudsens studie var att barn till frihetsberövade föräldrar ses som en homogen riskgrupp och att det läggs för lite fokus på vilka behov som dessa barn har. Knudsen har utifrån sitt empiriska material dock dragit slutsatsen att denna grupp är heterogen och att varje enskilt barn har personliga upplevelser och individuella behov. 2.4 Barns möjlighet att hantera sin situation Björkhagen Turesson (2009) vars avhandling som tidigare har presenterats hade syftet att få kunskap om hur barn hanterat sina mödrars frihetsberövande samt vilka faktorer hos barnen som påverkat deras resiliensprocess. Björkhagen Turesson kunde i sin studie konstatera att barn vars föräldrar frihetsberövas generellt utsätts för svår stress eftersom de måste reorganisera sina liv efter helt nya förutsättningar. Ett av huvudresultaten i Björkhagen Turessons avhandling var att de barn som upplevde sig vara älskade av den frihetsberövade modern samt hade tillgång till kontinuerlig kontakt med denne i stor utsträckning hade klarat av att hantera sin livssituation på ett tillfredsställande sätt, även i de fall relationen inte hade varit välfungerande. Jones och Wainaina-Wozna (2013) fann i sin studie att för att barn som har en frihetsberövad förälder ska ha möjlighet att utveckla resiliens och hantera sin situation är det viktigt att föräldrarna ger sanningsenlig information om den frihetsberövade förälderns situation och att barnet ges utrymme att ställa frågor. Informationen kan beröra anledningen till frihetsberövandet men även information om exempelvis miljön i fängelset. Studier visar att om barnen inte får denna information så blir de utlämnade till sin fantasi (Björkhagen Turesson 2009, Nesmith & Ruhland 2008, Poehlmann 2005). Jones och Wainaina-Wozna (2013) fann vidare att för att barnen skulle lyckas hantera sin situation så var en effektiv strategi att dela med sig av sina känslor och anförtro sig om sin situation till någon de kände förtroende för. 14

16 Björkhagen Turesson (2009) fann i sin studie att barnen först och främst drabbades på ett emotionellt plan av moderns frihetsberövande. Björkhagen Turesson uppvisar i sin studie att många av barnen som deltog i studien inte hade förmått att återhämta sig känslomässigt från den stress som de utsattes för i samband med frihetsberövandet. En av de största anledningarna till detta beskriver Björkhagen Turesson var avsaknaden av stöd från samhället. Flertalet barn i hennes studie uppgav att de inte blivit sedda av samhällets stödsystem, även de gånger de bokstavligen talat bett om stöd. Många av dessa barn fick däremot hjälp av sin nära omgivning, exempelvis via lärare som visade engagemang för barnen. Björkhagen Turesson betonar att det i mångt och mycket är samhällets stöd som brister och inte det informella stödet. Björkhagen Turesson beskriver vidare att många av barnen som deltog i hennes studie lyckades övervinna den svåra situation som de befann sig i genom att ha en god relation med exempelvis mor- och farföräldrar. Detta innebar för många av barnen att de lyckades att upprätthålla, återupprätta eller förbättra sin psykologiska funktion. Ett annat av huvudresultaten i Björkhagen Turessons (2009) studie var att barnens upplevelser av sin situation och de svårigheter de blivit utsatta för var avgörande för hur väl de sedan lyckades övervinna och hantera svårigheterna. Björkhagen Turesson fann att de barn som hade en positiv tilltro till sig själv och sin förmåga att hantera den förändrade livssituationen även lyckades lösa de svårigheter som de exponerats för. 2.5 Sammanfattning av forskningsfältet Såväl den internationella som den nationella forskning som vi har redogjort för visar att barn till frihetsberövade föräldrar är en osynlig grupp som det behövs mer kunskap om. Forskningen visar att kontakten mellan barnet och den frihetsberövade föräldern är central för barnets psykiska välbefinnande och att det är av stor vikt att kontakten initieras tidigt efter frihetsberövandet, något som i Sverige försvåras av de restriktioner den frihetsberövade kan ha under häktestiden. Forskningen visar även på att det är av stor vikt att barnet får sanningsenlig information om frihetsberövandet av föräldern, detta för att inte utlämnas till sin fantasi. Informationen har även stor betydelse när det kommer till barnets möjlighet till delaktighet. För att barnet ska kunna uttrycka sin åsikt krävs det att barnet får relevant information samt kunskap om sina rättigheter i förhållande till den frihetsberövade föräldern. 15

17 Forskningen pekar vidare på att barn till frihetsberövade föräldrar ofta stämplas som en homogen, avvikande riskgrupp men att de istället bör ses som barn som har upplevt en separation till följd av exempelvis föräldrarnas skilsmässa samt att större fokus bör läggas på barnets individuella behov. Forskningen visar ett samstämmigt resultat på att barn till frihetsberövade föräldrar upplever olika former av stigmatisering då de saknar omgivningens förståelse för vad de går igenom. Den skam det kan innebära att ha en frihetsberövad förälder kan i många fall leda till att omsorgsgivaren uppmuntrar barnet till att inte berätta för andra om att föräldern är frihetsberövad, detta för att skydda barnet från omgivningens reaktioner. Denna rädsla för utanförskap och stigmatisering kan leda till att barnen blir tillbakadragna och isolerar sig. För att barn med frihetsberövade föräldrar ska ges möjlighet att hantera sin situation och lyckas uppvisa resiliens visar forskningen att det är av stor betydelse att barnet får stöd från sin omgivning. Forskning visar dock att stödet från samhället ofta brister och att det stöd barnen har att tillgå är från sin nära omgivning, exempelvis från mor- och farföräldrar eller en engagerad lärare. De barn som har en god relation med såväl den frihetsberövade föräldern som övrig familj har också bättre möjligheter att kunna hantera sina känslor kring frihetsberövandet. I vårt sökande av befintlig forskning inom området så kan vi konstatera en avsaknad av forskning gällande barn till frihetsberövade föräldrar. Vidare har vi konstaterat att endast ett fåtal studier behandlat barnens egna upplevelser av förälderns frihetsberövande, istället har barnens situation tolkats utifrån yrkesverksamma och omsorgsgivares perspektiv. Slutligen har vi även identifierat en efterfrågan inom forskningen utifrån ett flertal studier som uppmärksammat behov av forskning som fokuserar på barnets perspektiv och hur barnen själva reflekterar över sin situation. Kort sagt finns det en kunskapslucka som behöver fyllas där utgångspunkten är barnets upplevelser och synpunkter. Med detta som bakgrund anser vi att vi genom att undersöka personers erfarenheter av att under sin barndom ha haft en frihetsberövad förälder kan bidra med viktig kunskap inom området. 16

18 3. Teoretiska perspektiv I detta avsnitt beskrivs våra teorier samt hur de kan kopplas till vårt forskningsområde. Utgångspunkten för analysen är teorier om resiliens och stigma för att analysera respondenternas berättelser. För att kunna göra en balanserad analys av vårt empiriska material så krävs det att vi har en förståelse för hur saknaden hos barn och unga som separerats från en förälder till följd av förälderns frihetsberövande kan påverkas av detta samt vilka möjligheter de har att hantera sin situation på kort och lång sikt. Vi vill undersöka hur personer har upplevt det att som barn ha haft en frihetsberövad förälder samt hur dessa personer har påverkats av detta och hur de har hanterat känslorna kring förälderns frihetsberövande. Vi behöver också få förståelse för hur samhällets normer om vad som anses vara normalt kan leda till stigmatisering av de individer som inte uppfyller dessa normer vilket kan leda till att individen upplever skamfyllda känslor. Något som i sin tur kan påverka möjligheten för individen att hantera sin situation. 3.1 Resiliens Resiliens handlar om barn i utsatta livssituationers möjligheter till att utvecklas gynnsamt trots närvarande riskfaktorer. Resiliens bygger på barnets förståelse av och förmåga att hantera sin livssituation trots kriser och hotande omgivningar (Borge, 2012). Den brittiske barnpsykiatern Michael Rutter (2000) beskriver resiliens som en process och inte en egenskap, där individens olika livserfarenheter och dennes förståelse och tolkning av sina upplevelser påverkar resiliensprocessen. Detta är något som utgör en central utgångspunkt i vår analys eftersom att barns möjligheter att hantera sin situation kan tänkas vara beroende av hur väl de förstår det som de är med om, vilket även framgår av befintlig forskning. Huruvida ett barn ska kunna ha möjlighet att utveckla resiliens beror på personliga förhållanden inom barnet själv, samspelet inom familjen samt barnets omgivning. Björkhagen Turesson (2009) beskriver att barn vars föräldrar frihetsberövas generellt utsätts för svår stress eftersom barnen måste reorganisera sina liv efter helt nya förutsättningar. Vissa barn kommer få svårigheter i livet på grund av de förluster som drabbar barnet på grund av förälderns frånvaro genom frihetsberövandet medan andra barn har hjälp av skyddande faktorer och genom resiliens kan hantera sin livssituation på ett bra sätt trots dessa annars drabbande problematiska livsvillkor. 17

19 Werner och Smith (1977, 1982, 1992, 2001) har genomfört en longitudinell studie Kauaistudien som har fått stort genomslag inom resiliensforskningen. Poängen med studien var att beskriva vad som kännetecknade de barn och familjer som trots riskfaktorer i miljön som exempelvis fattigdom klarade sig bra. Studiens syfte var att undersöka hur barns uppväxt och miljörisk samspelar under såväl barndomen, ungdomsåren och i vuxen ålder. Studien påbörjades på 1950-talet och flera hundra barn som var bosatta på ön Kauai i delstaten Hawaii följdes sedan i 40 års tid. De flesta av barnen levde i fattigdom och flertalet barn växte upp under svåra livsomständigheter. Forskarnas slutsats var att det fanns ett antal faktorer hos barnen som kunde förklara varför vissa av barnen utvecklades gynnsamt trots att de växt upp i riskmiljöer. Dessa faktorer kommer att redovisas under rubriken Skyddsfaktorer Riskfaktorer Borge (2012) beskriver risk som en förutsättning för utvecklandet av resiliens. Med detta menar Borge att det krävs att en individ exponeras för riskfaktorer i sin miljö för att resiliens ska kunna utvecklas. En riskfaktor är ett förhållande som kan finnas inom barnet själv, i barnets familj eller omgivning och som kan verka hämmande för barnets utveckling, beteende, hälsa eller anpassning. En individuell riskfaktor inom barnet själv skulle enligt Rutter (2000) kunna utgöras av exempelvis ett aggressivt beteende och svag impulskontroll. Dessa riskfaktorer kan bidra till att barn löper större risk att utveckla beteendeproblematik. Rutter (2000) menar att familjebaserade risker är kopplade till de vuxna i barnets liv samt deras föräldrafunktion. Familjebaserade risker utgör en direkt risk för barnets framtida utveckling då de i stor utsträckning kan komma att påverka barnets vardagsliv. Rutter och Quinton (1977) nämner sex familjerisker som är starkt sammankopplade med utvecklingen av psykisk ohälsa hos barn. En av dessa är kriminalitet hos någon av föräldrarna, en riskfaktor som aktualiseras i vår studie då samtliga respondenter under sin barndom har haft en frihetsberövad förälder. Monat och Lazarus (1985) gör en distinktion mellan en långvarig och akut risk och menar att en långvarig risk utgör ett större hot för barnets utveckling än flera akuta risker. Ett exempel på en långvarig risk skulle kunna vara att ett barn under en lång tid tvingas leva åtskild från sin förälder, något som Monat och Lazarus menar kan ha en stor negativ påverkan på barnets utveckling. Denna risk kan bli aktuell när ett barn behöver separeras från sin förälder på grund av ett frihetsberövande. Huruvida frihetsberövandet innebär en kortare eller mer långvarig separation mellan barn 18

20 och förälder kan därför ha betydelse för hur barnet kan komma att påverkas av detta Skyddsfaktorer Barn till frihetsberövade föräldrar kan under sin uppväxt exponeras för många riskfaktorer såsom kriminalitet, våld och missbruk. Detta behöver dock inte betyda att dessa barn kommer utveckla problematiska beteendemönster. Borge (2012) menar att mer än hälften av alla barn som exponeras för riskmiljöer i barndomen inte kommer att utveckla allvarliga beteendeproblem. Borge menar därför att det är viktigt att fokusera på de skyddande faktorer som finns i barnets liv och hur de skyddande faktorerna kan motverka en ogynnsam utveckling. Individuella skyddande faktorer Skyddande faktorer är förhållanden som kan finnas inom barnet själv, i barnets familj eller omgivning och som medverkar till att barnet kan utvecklas gynnsamt även i närvaro av risk. Detta handlar alltså om personlighetsegenskaper och kompetenser hos barnet eller faktorer i barnets omgivning som hjälper barnet att förstå och hantera sin situation (Borge, 2012). Werner (2000) har utifrån resultatet i Kauaistudien kunnat konstatera att de personer som har uppnått resiliens har ett antal gemensamma starka sidor: de har varit omtyckta av vänner och vuxna, de har genom att ha ett reflekterande synsätt kunna hantera de svårigheter de utsatts för, de har använt flexibla strategier för att hantera svårigheter och de har uppvisat en känsla av kontroll. Skyddande faktorer hos familj- och nätverk Förutom skyddande faktorer inom individen själv så pekar resiliensforskningen på betydelsen av att inta ett kontextuellt perspektiv och studera de skyddande faktorer som finns i en individs familj och omgivning. Björkhagen Turesson (2009) har utifrån resultatet i sin avhandling kunnat konstatera att det var viktigt att barn som hade en frihetsberövad förälder kände sig älskade och bekräftade av föräldern på insidan samt hade tillgång till kontinuerlig kontakt med denne. De barn som kände sig bekräftade av den frihetsberövade föräldern samt hade möjlighet till regelbunden kontakt med föräldern hade enligt resultatet i Björkhagen Turessons studie lättare att hantera sina känslor kring separationen än de barn som inte hade möjlighet till detta. 19

21 I Kauaistudien kunde forskarna urskilja att en god tilltro till sig själv och förmågan att hantera svåra situationer byggdes upp i samspel med stödjande relationer. Forskarna kunde även konstatera att mor- och farföräldrar har en central funktion för barn som växer upp med föräldrar som är psykiskt sjuka eller har beroendeproblematik, vilket även torde vara fallet för de personer som växer upp med en förälder som har en kriminell livsstil. Att mor- och farföräldrar fyller en central funktion förklarades i Kauaistudien med att de ger barnen omsorg och känslomässigt stöd och även när barnen är vuxna kan det finns starka känslomässiga band mellan mor- eller farföräldrar och deras barnbarn. Enligt Werner (2000) är mor- och farföräldrar framförallt viktiga i de familjer där det förekommer olika problem, detta då de kan fungera stödjande för barnet och hjälpa barnet att hantera stressfyllda situationer. När ett barn separeras från en förälder, vilket aktualiseras vid ett frihetsberövande, är det tänkbart att andra viktiga personer i barnets omgivning får större betydelse. Även personer utanför familjen kan vara betydelsefulla och fungera stödjande för barnet. Werner & Smith (2003) menar att en trygg och varaktig relation till en bekräftande vuxen, exempelvis en engagerad lärare, har ett tydligt samband med barnets förmåga att bemästra svåra uppväxtvillkor och därmed utveckla resiliens. 3.2 Stigma Erving Goffmans teori om stigma Goffman (2014) menar att så länge det finns normer i ett samhälle som anses vara normala så kommer människor som avviker från dessa förväntningar på ett icke önskvärt sätt att ses som avvikande då de besitter ett stigma. Goffman skiljer på tre olika typer av stigman; kroppsliga stigman, fläckar i den personliga karaktären och tribala stigman (etnicitet, kön, klass, religion). Vi kommer endast att behandla en av dessa typer, fläckar i den personliga karaktären, vilket karaktäriseras av beteenden som bryter mot det socialt accepterade, som exempelvis arbetslöshet, fängelsevistelser, självmordsförsök och missbruk. Denna typ av stigma blir aktuell i vår studie eftersom våra respondenter under sin barndom har haft en förälder som varit frihetsberövad på grund av att denne begått kriminella handlingar. Utifrån Goffmans teori om stigma kan den frihetsberövade föräldern anses ha fläckar i den personliga karaktären eftersom att ett kriminellt beteende är något som avviker från det normala vilket innebär att följa de lagar vi har samhället. 20

22 3.2.2 Hedersstigma Då personerna i vår studie har sociala band till en förälder som begått kriminella handlingar kan personerna också ha kommit att utsättas för stigmatisering, vilket Goffman (2014) benämner som hedersstigma. Att bära på ett hedersstigma innebär enligt Goffman att personen själv inte besitter själva stigmat men att denne genom att ha sociala band med någon som är stigmatiserad ofta sammankopplas till denna person, vilket leder till att samhället i vissa avseenden behandlar dem som en enhet på ett negativt sätt. Goffman menar att barn till frihetsberövade föräldrar kan drabbas av detta hedersstigma, vilket innebär att barnen då i viss mån är tvungna att dela den misskredit som har drabbat den frihetsberövade föräldern på grund av förälderns fläckar i den personliga karaktären. När en individ blir medveten om att denne kategoriseras som annorlunda av samhället så sker ett utifrån kommande ifrågasättande av individens egen sociala identitet och det är då en stigmatisering kan uppstå. Detta kan i sin tur internaliseras och därigenom leda till känslor av skam och självförakt (Goffman, 2014). Något som är problematiskt när stigmat internaliseras är att det är svårt att dra exakta slutsatser kring huruvida individen är stigmatiserad eller inte. Möjligen kan det vara så att personer utifrån att de internaliserat stigmat upplever att denne är stigmatiserad men det behöver inte vara den faktiska sanningen. Med detta som bakgrund kan vi därför endast dra slutsatser utifrån personers subjektiva uppfattningar kring deras upplevelser av stigmatisering, vilket vi finner legitimt eftersom att vår uppsats behandlar just personers subjektiva upplevelser och erfarenheter Misskrediterad vs misskreditabel Goffman (2014) gör en distinktion mellan två begrepp som behandlar upplevelsen av stigmat. En misskrediterad individ tar för givet att hens stigma är uppenbart för alla i dennes omgivning. I motsats till detta har en misskreditabel individ uppfattningen om att omgivningen saknar kännedom om stigmat. Goffman menar att den person som har en misskrediterad upplevelse av sitt stigma, och således tar för givet att stigmat är uppenbart för omgivningen, måste ta ställning till de spänningar som kan uppstå i den sociala interaktionen med andra människor. En misskreditabel person måste istället i den sociala interaktionen undanhålla information om sig själv för att undvika att tillkortakommandet blir synligt för omgivningen. Goffman menar att konsekvensen av att undanhålla information om sig själv kan leda till att den 21

23 misskreditabla personen intar en falsk roll och ständigt behöver vara på sin vakt för att inte försäga sig om förhållanden denne vill hemlighålla för omgivningen Uppriktighet vs lämplighet Goffman (2014) beskriver även att på grund av de föreställningar som finns i samhället om vad som anses normalt och de fördelar det normala är förknippat med så uppstår ofta en konflikt hos den stigmatiserade att agera utifrån uppriktighet eller lämplighet, där lämplighet oftast blir det naturliga valet. Barn till frihetsberövade föräldrar som är medvetna om sitt hedersstigma kan välja att inte berätta om förälderns frihetsberövande för att på så sätt försöka dölja sitt stigma för omgivningen. Denna strategi kallas även för lämplighetsstrategin. Om barnet väljer att vara uppriktig kan denne göra det som Goffman benämner som att bryta isen, vilket innebär att denne pratar öppet om sitt stigma. Genom att bryta isen kan den stigmatiserade exempelvis inta en mer lättsam inställning i förhållande till sitt stigma och underlätta den sociala situationen och frigöra sig från tillkortakommandet. Detta agerande, eller strategi, menar Goffman är ett effektivt förhållningssätt och kan bidra till att individen känner sig mindre stigmatiserad. 3.3 Teorianvändning Vår studie behandlar vuxna personers erfarenheter av att under sin barndom ha haft en frihetsberövad förälder. För att studera hur dessa personer har upplevt samt hanterat sina känslor kring förälderns frihetsberövande har vi valt att använda oss av teorier om resiliens. Ur teorin om resiliens har vi valt ut begreppet förståelse för att analysera våra respondenters upplevelser, detta då förståelsen är viktig för hur man tolkar och upplever sina erfarenheter. Vi kommer även identifiera riskfaktorer och skyddsfaktorer i respondenternas berättelser och sedan analysera vilken inverkan dessa förutsättningar har haft när det gäller hur personerna hanterat sin situation. Goffman (2014) menar att frihetsberövade personer besitter ett stigma eftersom de har fläckar i den personliga karaktären och att personer som har sociala band till dessa bär på ett hedersstigma. Begreppet hedersstigma kommer därför bli användbart när vi analyserar våra respondenters berättelser om hur de har påverkats av att ha haft en frihetsberövad förälder. Vi kommer vidare att tillämpa Goffmans begreppspar misskrediterad och misskreditabel för att undersöka respondenternas uppfattning av hedersstigmat. Slutligen tillämpas begreppen 22

24 lämplighet och uppriktighet, vilka ses som uttryck för strategier, för att analysera hur respondenternas upplevelser av hedersstigmat påverkat deras agerande. 23

25 4. Forskningsmetod Avsnittet inleds med ett resonemang kring metodvalet. Därefter redogör vi för urvalsförfarande, genomförande och insamling av empiri samt etiska överväganden. Vidare följer bearbetning och analys av vårt empiriska material och sedan förs ett resonemang kring studiens validitet, reliabilitet och generaliserbarhet. 4.1 Metodval Då syftet med studien är att studera individers erfarenheter lämpar sig kvalitativa intervjuer, vilket Kvale och Brinkmann (2009) menar är en lämplig metod när syftet är att få kunskap om hur personer upplever sin omvärld. Denna metod valdes därför för att fånga respondenternas egna upplevelser av att under sin uppväxt ha haft en frihetsberövad förälder. För att uppnå detta har vi genomfört det som Bryman (2011) benämner som semistrukturerade intervjuer. I semistrukturerade intervjuer utgår man från en intervjuguide som inriktar sig på vissa specifika teman och förslag på intervjufrågor. Forskaren har dock utifrån respondentens svar möjlighet att omformulera samt fördjupa frågor (Bryman, 2011). Genom att använda oss av semistrukturerade intervjuer så gavs vi möjligheten att agera mer flexibelt gällande respondenternas svar och vi var inte på förhand låsta av helt förutbestämda frågor. Utifrån detta anser vi att valet av semistrukturerade intervjuer har gett oss bäst förutsättningar för att förstå våra respondenters erfarenheter och upplevelser av att ha haft en frihetsberövad förälder. 4.2 Urval och avgränsningar Det är en svår uppgift att både hitta och få kontakt med personer att intervjua i en sådan här studie. Svårigheterna sammanhänger med just de frågor som studien avser att studera, nämligen möjliga upplevelser av stigma och skam som kan vara känsliga att tala om för den som har erfarenhet av att växa upp med en frihetsberövad förälder. Detta kräver en finkänslighet i letandet för att använda en urvalsmetod som Bryman (2011) benämner som ett målinriktat urval. Med hänsyn till studiens känsliga ämne har våra krav varit att intervjupersonerna i dagsläget inte ska ha en frihetsberövad förälder samt att de ska vara över 18 år. För att komma i kontakt med personer som under sin barndom har haft en frihetsberövad förälder har vi använt oss av ett målinriktat snöbollsurval (Bryman, 2011) då vi har kontaktat organisationer som kunnat vara behjälpliga i vårt sökande efter relevanta 24