Kvinnorna och den stora kraftmätningen: cigarrarbetarnas strejkerfarenheter i statistisk belysning

Transkript

1 Kvinnorna och den stora kraftmätningen: cigarrarbetarnas strejkerfarenheter i statistisk belysning Tobias Karlsson Ekonomisk-historiska institutionen Lunds universitet tobias.karlsson@ekh.lu.se Tfn: Inledning Hur kommer det sig att cigarrmakerskor i Sverige i slutet av 1800-talet oftare uppgav sig ha strejkerfarenheter än manliga arbetare inom samma yrkesgrupp? Och vad hände egentligen under den stora kraftmätningen mellan Tobaksindustriarbetareförbundet (hädanefter Tobaks ) och Cigarrfabrikantföreningen år 1896?. Dessa frågor har väckts under en pågående statistisk studie av om skillnaden i organisationsgrad mellan män och kvinnor vid sekelskiftet Den fortsatta texten är inte en fullständig uppsats utan är närmast att betrakta som ett forskningsuppslag med några preliminära hypoteser för vidare studier. Könskillnader i facklig organisering Utgångspunkten för denna studie är den ofta påtalade skillnaden i organisationsgrad mellan män och kvinnor i fackföreningsrörelsens barndom. Ibland tas kvinnors lägre organisationsgrad för given, utan någon närmare motivering. Andra gånger hänvisas till mer eller mindre utvecklade förklaringar, exempelvis kvinnors svaga anknytning till arbetsmarknaden och överrepresentation i relativt lågkvalificerade och lågbetalda yrken. Vissa forskare betonar arbetsgivares försök att stratifiera arbetskraften, andra menar att fackliga organisationer ofta exkluderat kvinnor. Återigen andra lägger skulden på kvinnorna själva. I sitt bidrag till Arbetets söner klagade exempelvis Alva Myrdal över kvinnornas individualism och konstaterade de var då som nu mindre benägna för den sammanhållning i smått och stort, som varit fackföreningarnas grund och styrka. Att kvinnor historiskt sett haft lägre organisationsgrad än män är uppenbart. Men vad beror det egentligen på? Var kvinnornas lägre organisationsgrad snarast var en konsekvens av 1

2 den rådande könsarbetsdelningen, i hemmet och på arbetsmarknaden? Eller hade Alva Myrdal rätt, hade kvinnorna mer individualistiska värderingar jämfört med män? Inom modern arbetsmarknadsforskning finns gott om empiriska studier som med data på individnivå försöker förklara skillnader i facklig anslutning mellan exempelvis män och kvinnor. Några motsvarande undersökningar när det gäller förhållanden före 1960-talet finns knappast. Avsaknaden av historisk forskning på området beror delvis på källsituationen. Mot slutet av 1800-talet tilltog emellertid det systematiska insamlandet av statistik om förhållanden på arbetsmarknaden. I Sverige genomförde Kommerskollegium en serie arbetsstatistiska undersökningar kring sekelskiftet Dessa undersökningar är väl kända av den tidigare forskningen och har i viss mån använts för att belysa arbetskraftens organisationstillhörighet. Undersökningarnas potential har dock inte på långa vägar använts fullt ut. Undersökningen av tobaksindustrin framstår som särskilt lämpad för att analysera könsskillnader i fackmedlemskap. Industrin var ursprungligen mansdominerad men feminiserades under 1800-talets andra hälft. Inom den del av tobaksindustrin där den fackliga organiseringen inleddes, cigarrtillverkningen, fanns en hel del kvinnor i yrken som betraktades som kvalificerade. Viktigt att påpeka är också att medlemskap i Tobaks var öppet för både män och kvinnor och att det inte fanns några formella skillnader i stadgemässiga rättigheter och skyldigheter för män och kvinnor. Undersökningen av tobaksindustrin inkluderar uppgifter om över 4,000 arbetare, varav huvuddelen var sysselsatta med tillverkning av cigarrer. Organisationsgraden för manliga cigarrmakare uppgick till 80 procent bland män och 47 procent kvinnliga. Vi har excerperat och registrerat uppgifter i en databas som omfattar samtliga arbetare och arbetsplatser som ingick i Kommerskollegiums undersökning av tobaksindustrin Bland de variabler som inkluderats i databasen finns individuella karaktäristika som ålder, civilstånd, antal barn, yrke, olika slags erfarenhet, organisationsmedlemskap (förutom fack även understödsföreningar och nykterhetsorganisationer) och veckoinkomst. Varje individ kan också kopplas till en viss arbetsplats, med uppgifter om storlek, geografisk lokalisering etc. Vår metod går ut på att med hjälp av logistisk regressionsanalys undersöka hur sannolikheten att vara medlem i Tobaks varierade med olika förklaringsvariabler. När vi analyserar materialet med denna metod, och alltså kontrollerar för skillnader i en rad individuella och arbetsplatsrelaterade karaktäristika, förefaller det som om kvinnor i allmänhet faktiskt var mindre benägna att ansluta sig till Tobaks (alternativt, kvarstå som medlemmar). Detta resultat är ännu så länge högst preliminärt. Vi är fortfarande i färd med att 2

3 pröva alternativa specificeringar av modeller, urval och variabler. Vi tittar också på om könsgapet i organisationstillhörighet även gällde för andra typer av föreningar samt, inte minst, skillnader i strejkerfarenheter mellan män och kvinnor. Kvinnors och mäns strejkerfarenheter Liksom andra delar av arbetsmarknaden präglades tobaksindustrin av konflikter under talets sista decennier. En särskilt framträdande plats i Tobaks egen historieskrivning intas av den stora kraftmätningen Denna konflikt började som en lokal strejk om minimilöner i Göteborg och spred sig till resten av landet när Cigarrfabrikantföreningen valde att utlysa lockout av fackmedlemmar och avkräva icke-medlemmar skriftliga försäkringar om att de skulle kvarstå utanför organisationen. Storlockouten beskrivs i Tobaks historik som en föreningsrättsstrejk där de manliga ledarnas insatser betonas, liksom den starka solidaritet som visades av övriga delar av arbetarrörelsen. Den arbetsstatistiska undersökningen tyder emellertid på att kvinnor i allra högsta grad deltog i kampen för föreningsrätt, trots att de vid tillfället sällan var medlemmar i fackförbundet. Tabell 1. Andel cigarrmakare som uppgav sig ha upplevt minst en strejk, män och kvinnor på olika orter 1898 Män Kvinnor Hela landet 0,19 0,27 Stockholm 0,20 0,40 Göteborg 0,44 0,51 Malmö 0,19 0,18 Övriga platser 0,14 0,02 Tabell 1 sammanfattar andelen manliga respektive kvinnliga cigarrmakare med strejkerfarenheter. Mot bakgrund av den tidigare forskningen om könsskillnader i strejkdeltagande och ovan nämnda analys av medlemskap i Tobaks är siffrorna anmärkningsvärda. Trots lägre organisationsgrad och färre år i yrket hade kvinnor oftare deltagit i minst en strejk. Särskilt vanliga var kvinnor med strejkerfarenheter i Göteborg och 3

4 Stockholm. I Malmö var andelen män och kvinnor med strejkerfarenheter ungefär lika medan män i övriga delar av landet förefaller män oftare ha strejkat. Vid närmare undersökning av primärmaterialet visar det sig att de flesta kvinnorna angett att de varit involverade i föreningsrättsstrejken En enkel förklaring till den höga andelen kvinnor med strejkerfarenheter är föreningens medlemmar i huvudsak sysselsatte kvinnor. Denna förklaring räcker emellertid inte eftersom Cigarrfabrikantföreningens lockout endast berörde Tobaks medlemmar, av vilka endast få var kvinnor Den arbetsstatistiska undersökningen tyder alltså på att ett stort antal oorganiserade kvinnor valde att göra gemensam sak med fackföreningen. Hur kommer det sig att så många kvinnor satte sina arbeten på spel för att försvara en organisation som de ännu inte var medlemmar i? Vi arbetar för närvarande utifrån två huvudsakliga spår: (1) att det fanns starka sociala band mellan män och kvinnor inom cigarrtillverkningen samt (2) att Tobaks ledare använde konflikten strategiskt för att öka organisationsgraden bland kvinnorna. Den första hypotesen går delvis att belägga statistiskt. I tobaksindustrin förefaller det ha varit vanligt att arbetare gifte sig med varandra. Ungefär en femtedel av de kvinnliga tobaksarbetarna som år 1898 var, eller hade varit, gifta hade en make som var sysselsatt i samma bransch (eller hade varit det under sin livstid). Därtill kommer att många av kvinnorna hade fäder och söner i samma yrke. Sammantaget torde en betydande andel av cigarrmakerskorna haft nära manliga släktingar eller bekanta som var fackmedlemmar. Detta i sin tur kan förklaras av att arbetsmarknaden för cigarrmakare på många håll var könsintegrerad; män och kvinnor var anställda på samma fabriker, inte sällan arbetandes i samma rum. Vad gäller den andra hypotesen finns det belägg för att Tobaks ledning i Stockholm med olika medel hot och lockrop försökte få med sig kvinnorna i konflikten. För det första intog avdelningen hållningen att alla arbetare som inte lämnade sina jobb (på de arbetsplatser som var indragna i konflikten) var att betrakta som strejkbrytare. För det andra hälsades alla arbetare medlemmar och icke-medlemmar välkomna till fackets mötesverksamhet under strejken. Och av än större betydelse; avdelningen beslutade att alla strejkande arbetare medlemmar och icke-medlemmar skulle ha rätt till strejkunderstöd. Det är vidare intressant att notera hur kvinnor fick en framträdande position i själva administrationen av konfliken. Den kommitté som skulle säkerställa en effektiv kamp, d v s organisera insamling och utbetalning av strejkunderstöd, bestod av fyra kvinnor och en man. Enligt Stockholmsavdelningens historik anslöt sig huvuddelen av de strejkande kvinnorna till facket. 4

5 Medlemsantalet uppges ha ökat från 80 till 600 bara under året Detta var Tobaks genombrott i Stockholm och medlemssiffrorna fortsatte att stiga under de följande åren. Utvecklingen förändrade de interna styrkeförhållandena inom förbundet och 1899 flyttades ledningen från Malmö till Stockholm. Den bild som ges i den fackliga historieskrivningen får dock inte stöd i den arbetsstatistiska undersökningen. Enkla korstabulleringar (se tabell 2) visar att det bland manliga cigarrmakare 1898 fanns ett tydligt samband mellan att vara medlem och ha deltagit i strejk men bland kvinnor var det tvärtom vanligare att icke-medlemmar hade strejkerfarenhet. Tabell 2. Andel av cigarrmakarna i Stockholm som hade upplevt minst en strejk, medlemsstatus 1898 och kön Män Kvinnor Icke-medlemmar 0,07 0,46 Medlemmar 0,22 0,34 Återigen ställs vi alltså inför ett förbryllande mönster. Hur kommer det sig att sambanden mellan fackmedlemskap och strejkerfarenhet såg så annorlunda ut bland män och kvinnor? Var Stockholmsavdelningens medlemssiffror en bluff eller är det Kommerskollegiums statistik som ljuger? Vi är benägna att tvivla på arbetsstatistiken i detta fall. För det första är det osannolikt att Stockholmsavdelningen skulle ha kunnat överdriva sina medlemssiffror i sådan omfattning. För det andra framträder de oorganiserade kvinnorna med strejkerfarenhet som en mycket distinkt grupp i primärmaterialet. Det handlar om 75 individer, av vilka inte mindre än 60 var anställda vid tre fabriker. Dessa fabriker tillhörde Cigarrfabrikantföreningen och kännetecknades av en mycket låg organisationsgrad. Vi har sannolikt att göra med arbetsgivare som motsatte sig facklig organisering. Kanske var motståndet så starkt att kvinnorna ifråga valde att hemlighålla sin medlemsstatus för den agent som kom till fabriken för att genomföra Kommerskollegiums undersökning. Förhoppningsvis kan närmare studier av Tobaks efterlämnade arkiv ge oss en bättre bild av vad som egentligen hände under storkonflikten 1896 och åren därefter. Vad som började som en rent statistiskt studie av könsskillnader i fackmedlemskapets bestämningsfaktorer har alltså gett upphov till mer specifika historiska frågeställningar som ser ut att kräva kvalitativa källor och metoder för att kunna besvaras. 5