Susanne Qvarfordt & Mikael Borgiel Sveriges Vattenekologer AB November

Transkript

1 Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård år 29 Susanne Qvarfordt & Mikael Borgiel Sveriges Vattenekologer AB November 29

2 Framsidebild: Blåstång (Fucus vesiculosus) nedanför en bård av grönslick (Cladophora glomerata), tarmalger (Ulva sp) och ullsläke (Ceramium tenuicorne) strax under ytan vid transekt E på referenslokal Kärrfjärden. Foto. M. Borgiel. 2

3 Sammanfattning I Östergötlands skärgård sker sedan år 27 en årlig miljöövervakning av vegetationsklädda hårdbottnar. Övervakning av bottnarnas vegetation kan beskriva hur ett havsområde mår. Fastsittande, bottenlevande växter speglar miljöförhållandena i området eftersom de sitter på samma plats hela tiden och inte kan flytta på sig om förhållandena blir sämre. Denna rapport redovisar resultatet från år 29, d v s miljöövervakningsprogrammets tredje år. I miljöövervakningsprogrammet ingår två referenslokaler som inventeras årligen och nio lokalerna som inventeras vart tredje år enligt ett rullande schema. Detta innebär att fem lokaler besöks varje år. År 29 inventerades förutom referenslokalerna Kärrfjärden och Hesselöfjärden även Bråvikens kustvatten, Trännöfjärden och Yttre Valdemarsviken. På varje lokal inventerades tre dyktransekter enligt den nationella metoden för miljöövervakning av vegetationsklädda bottnar på svenska ostkusten. På fyra av lokalerna hade alla transekter inventerats vid något tidigare tillfälle, vilket möjliggjorde jämförelser av resultat. I Trännöfjärden etablerades tre nya transekter. Resultat från en tidigare transekt i området användes för en översiktlig jämförelse av resultaten. Resultaten från 29 års miljöövervakning visade att bottenvegetationen på samtliga fem inventerade lokaler har hög ekologisk status enligt gällande bedömningsgrunder. Detta stöder tidigare resultat som visade hög status på samtliga lokaler även år 27 och 28. I årets inventering låg den nya lokalen Trännöfjärden närmast gränsen till den lägre statusklassen god. Det kan emellertid förklaras av lokalens läge i skärgården. Trännöfjärden ligger instängt bakom stora öar långt inne i skärgården, vilket innebär begränsad vattenomsättning och större påverkan av landavrinning, något som naturligt påverkar bottenvegetationens djuputbredning. Jämförelser med tidigare inventeringar visade generellt små skillnader i förekomst och djuputbredning. Möjligen kan en svag trend mot större djuputbredning och mer välutvecklade (högre täckningsgrader) blåstångsamhällen anas när årets observationer jämförs med tidigare inventeringar. I vissa fall kan den större djuputbredning emellertid förklaras av att blåstången verkar ha haft ett bra rekryteringsår. Stor förekomst av små groddar har observerats denna säsong. På en transekt på referenslokalen Kärrfjärden noterades blåstång nästan 2 m djupare i år jämfört med år 27 och 28. Om detta innebär en större blåstångsutbredning på lokalen eller om groddarna försvinner p g a otillräckliga ljusförhållanden får kommande inventeringar visa. 3

4 4

5 Innehållsförteckning Sammanfattning... 3 Innehållsförteckning... Inledning... 7 Bakgrund... 7 Utförande... 9 Fältundersökning... 9 Vegetationsinventering... 9 Nya transekter... Bedömning av ekologisk status... Resultat och Diskussion... 4 Ekologisk status... 4 Översiktlig beskrivning av artsammansättning... 6 Vegetationens djuputbredning... 9 Övriga noterade arter... 2 Kärrfjärden, referenslokal Transekt E3, Yttre Kärrö Transekt E4, Östra Kärröklabben Transekt E, Älgbådskärsklabben Hesselöfjärden, referenslokal Transekt E22, Stora Gåsön Transekt E23, Stora Gåsankan... 3 Transekt E24, Ängholmen Bråvikens kustvatten, västra delen Transekt E4, Stora Blacken Transekt E, Låga Skären Transekt E6, St. Alön Yttre Valdemarsviken Transekt E, Valdemarsvikens mynning (A4) Transekt E26, Lilla Björnskär... 4 Transekt E27, Arnöudden... 4 Trännöfjärden Transekt E, Simpholmen Transekt E, Vårholmen Transekt E2, Lilla Pukö... 4 Referenser Bilagor Bilaga. Transektuppgifter Bilaga 2. Artlista... Bilaga 3. Transektillustrationer... 3 Bilaga 4. Beskrivningar av transekternas startpositioner Bilaga. Primärdata dyktransekter... 8

6 6

7 Inledning Vegetationsklädda hårdbottnar i Östergötlands skärgård inventeras årligen i ett marint miljöövervakningsprogram. Programmet startade år 27 och inkluderar totalt elva lokaler. Två är utpekade som referenslokaler och övervakas årligen. De övriga nio lokalerna inventeras vart tredje år enligt ett rullande schema. Detta innebär att fem lokaler övervakas varje år. Under år 29 utfördes miljöövervakningen av Sveriges Vattenekologer AB på uppdrag av Länsstyrelsen Östergötland. De fem lokaler som inventerades under 29 var Bråvikens kustvatten, Trännöfjärden, Kärrfjärden, Hesselöfjärden och Yttre Valdemarsviken (Figur ). Bakgrund Havens vegetationsklädda bottnar är bland annat viktiga födosöksområden för fågel och fisk eftersom de utgör habitat där smådjur som snäckor, räkor och märlkräftor finner mat och skydd. Bottnarnas vegetation fungerar även som uppväxtplatser för många arters fiskyngel. Hur vegetationen ser ut, vilka arter som förekommer och deras utbredning, beror av en mängd faktorer. I Östersjön är de viktigaste faktorerna som bestämmer vegetationens artsammansättning och utbredning: vattnets salthalt, djup (ljustillgång), typ av botten och vågexponering (Kautsky 988, Kautsky & van der Maarel 99). Dessa faktorer kan påverkas av mänskliga aktiviteter. Övergödning medför till exempel ökad grumlighet, vilket innebär att mindre ljus når ner till bottnarna. Inventeringar av bottenvegetation kan beskriva hur ett område mår. Fastsittande, bottenlevande växter speglar förhållandena i området eftersom de sitter på samma plats hela tiden och inte kan flytta på sig om förhållandena blir sämre. Växternas djuputbredning visar till exempel hur djupt ljuset når i vattnet. Inventering av vegetation under vattnet är emellertid svårt. På land kan man lätt få en överblick över stora områden bara genom att gå ut och titta. I havet är sikten begränsad till ett par meter vilket gör det svårt att få en överblick av större områden. Ett sätt att uppskatta hur ett område mår är att med hjälp av dykare noggrant inventera vegetationens sammansättning och utbredning längs ett antal transekter. Därefter kan ekologisk status för området beräknas enligt bestämda bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 27) baserat på vegetationens djuputbredning på transekterna. 7

8 Figur. Översiktskarta över lokalernas lägen i Östergötlands skärgård. Mer detaljerade kartor finns i bilaga 4. Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 6-24/88 8

9 Utförande Fältundersökning Fältundersökningen inkluderade vegetationsinventering på totalt transekter fördelade på fem lokaler, d v s tre transekter per lokal. Två av lokalerna, Kärrfjärden och Hesselöfjärden, är referenslokaler och övervakas årligen. Ytterligare två, Bråvikens kustvatten och Yttre Valdemarsviken, ingår i miljöövervakningsprogrammet och har inventerats tidigare. På den femte lokalen, Trännöfjärden som inte har inventerats tidigare, eftersöktes och etablerades tre nya transekter. Inventeringen utfördes under perioden 4-8 september 29. Bild. Vegetationsinventering på dyktransekt. Foto. M. Borgiel. Vegetationsinventering Vegetationsinventeringen utfördes av dykande marinbiologer och genomfördes enligt standardmetodiken för den nationella miljöövervakningen av vegetationsklädda bottnar på svenska ostkusten (Naturvårdsverket 24). Syftet med metoden är att beskriva vegetationens artsammansättning och utbredning från ytan ned till vegetationens djupaste gräns. Metoden går kortfattat ut på att en transektlina, i detta fall måttband, läggs ut på botten från en punkt i strandkanten eller på en grundklack. Utgångspunktens position fastställs med GPS och måttbandet läggs ut i en förutbestämd kompassriktning, i allmänhet vinkelrätt mot djupkurvorna. Transekterna varierar i längd beroende på bottenstruktur men är sällan längre än 2 m. Inventeringen sker med start från transektens djupaste ände, d v s dykarna följer måttbandet in mot stranden eller den grundaste punkten som är utgångspunkten (Figur 2). Dykarna börjar med att, längst ut på måttbandet, notera avstånd och djup på ett protokoll. Därefter noteras bottentyp (häll, block, sten, grus, sand, mjukbotten eller övrigt, exempelvis glaciallera) samt vilka växter (makrofyter) 9

10 som förekommer och deras individuella täckningsgrad i en sjugradig skala:,,,,, 7 och %, där står för förekomst. Förutom makrofyterna skattas även täckningen av blåmusslor (Mytilus edulis). Förekomst av övrig fauna kan skattas i en tregradig skala. Dessutom noteras grad av sedimentation i en fyrgradig skala. Dykarna följer måttbandet inåt och noterar avstånd, djup samt arternas täckningsgrad varje gång en förändring sker i bottensubstrat eller vegetation. Skattning av bottenvegetationen sker i en 6- m bred korridor (3- m på vardera sidan om måttbandet). Resultatet blir en detaljerad beskrivning av bottenstruktur, vegetationssammansättning, täckningsgrad och djuputbredning. Startpunkt Ny skattning Ny skattning Ny skattning Block Häll Mjukbotten Grönslick Ny skattning Ny skattning Blåstång Trådslick Ålnate Ny skattning Skattning av bottentyp och vegetation. Position anges med avstånd från startpunkt och djup. Figur 2. Metodskiss av linjetaxering. Ett måttband läggs ut i en förutbestämd kompassriktning utifrån en startpunkt på stranden. Ny skattning av bottentyp och vegetation görs när förändring sker. Skattningarnas positioner anges med avstånd från land (avläses från måttband) och djup (avläses från djupmätare). På varje dyktransekt mättes temperatur i ytvattnet. På lokaler där transekterna låg nära varandra (t ex Kärrfjärden) mättes salinitet i ytvattnet på en representativ punkt. På lokaler med mer utspridda transekter (t ex Trännöfjärden och Valdemarsvikens mynning) mättes salinitet i anslutning till transekterna. På samma ställen mättes även siktdjup med Secchi-skiva. I bilaga finns tabeller med transektuppgifter t ex startpositioner, riktningar, maxdjup, salinitet. Bilaga 4 innehåller primärdata från varje transekt. Skattningarna från dyktransekterna har även lagts in i databasen MarTrans och levererats till Länsstyrelsen. Dykningar och skattningar utfördes av fil.dr Susanne Qvarfordt och fil.mag. Mikael Borgiel.

11 Nya transekter Vid valet av de nya transekterna inom vattenförekomsten Trännöfjärden beaktades uppställda kriterier. I Naturvårdsverkets handbok för bedömning av kustvatten och vatten i övergångszon (Naturvårdsverket 27) redovisas kriterier som måste uppfyllas för att dyktransekter ska kunna användas till bedömning av ekologisk status. Länsstyrelsen i Östergötland har även inom miljöövervakningsprogrammet beskrivit ytterligare kriterier som helst ska uppfyllas. Dessa kriterier innebär till exempel att det ska finnas hårdbotten ned till ett djup på minst m, vilket är djupkravet för att ekologisk status ska kunna beräknas för vattenförekomsten. På transekten ska även minst tre referensarter förekomma (se nedan). Det är även önskvärt att bältesbildade (> % yttäckning) blåstång finns på transekten. Transektens startpunkt markerades med två gula streck i fält och positionsbestämdes med GPS. Platsen dokumenterades även med fotografier för att underlätta återbesök (Bilaga ). Bild 2. Observerade arter antecknas noga. Foto. M. Borgiel. Bedömning av ekologisk status Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav (Naturvårdsverket 27) baseras på sambandet mellan makrovegetationens djuputbredning och tillgången på ljus. Växterna är beroende av tillgång på ljus för sin fotosyntes och ju mer partiklar i vattnet desto mindre ljus tränger ned i djupet, vilket begränsar växternas djuputbredning. Mängden partiklar i vattnet påverkas till exempel av utsläpp av näringsämnen från reningsverk och landavrinning, vilket leder till en ökad mängd växtplankton i vattnet. Fastsittande växters maximala djuputbredning i ett område kan därför fungera som en indikator på hur påverkad miljön är av

12 närsaltsbelastning. De fleråriga arterna, t ex blåstång, speglar miljön i området över en längre tid. Bedömningsgrunderna baseras på jämförelser av referensarters observerade djuputbredning med referensvärden för rätt typområde. Baserat på detta beräknas ett EK-värde (Ekologisk Kvalitetskvot) som kan användas för att bedöma miljöstatusen i ett område. Statusen klassas i en fem-gradig skala: hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig status. Statusbedömningen visar i första hand effekter av övergödning och grumling. För att kunna använda bedömningsgrunderna krävs förekomst av minst tre referensarter samt att inventeringen har gjorts ned till ett minimumdjup specifikt för typområdet. De inventerade lokalerna tillhör typområde 2 (Östergötlands samt Stockholms skärgård, mellankustvatten) eller 4 (Östergötlands, yttre kustvatten) som har ett djupkrav på m respektive 2 m (Tabell ). Referensarter för respektive typområde samt djuputbredningsklasser för dessa visas i tabell 2. Referensarternas observerade djuputbredning poängsätts och ett indexvärde beräknas för varje transekt på en lokal. Medelvärde och spridningsmått av transekternas indexvärden anger lokalens EK-värde som jämförs med klassgränser för bedömning av status (Tabell 3). Tabell. Typområde, djupkrav och respektive transekts största djup är angivet för inventerade lokaler. Lokal Transekt Typområde Djupkrav enl typomr (m) Transektens maxdjup (m) Bråvikens kustvatten E ,7 E 4 2 2, E6 4 2, Trännöfjärden E 2 7, E 2 4,6 E2 2 2,9 Kärrfjärden E3 2 3,4 E4 2 3,6 E 2 3,4 Hesselöfjärden E ,8 E , E24 2 2,8 Yttre Valdemarsviken E 2 4,4 E26 2 2,7 E27 2 4,6 2

13 Tabell 2a. Referensarter för typområde 2. I tabellen visas djupgränser för olika poängklasser, t ex krävs förekomst av blåstång på mer än 6 m djup för poäng. Poängklass innebär att arten måste vara utslagen, d v s den har funnits men har försvunnit p g a mänsklig påverkan. Referensart Poäng Latinska namn Svenska namn Fucus vesiculosus Blåstång > 6 > 4 > 2 2 utslagen Furcellaria lumbricalis Kräkel > > 6 > 3 3 utslagen Coccotylus/Phyllophora Rödblad > 8 > > 2 2 utslagen Rhodomela confervoides Rödris > > 6 > 3 3 utslagen Sphacelaria arctica Ishavstofs > > 6 > 3 3 utslagen Tabell 2b. Referensarter för typområde 4. I tabellen visas djupgränser för olika poängklasser, t ex krävs förekomst av blåstång på mer än 8 m djup för poäng. Poängklass innebär att arten måste vara utslagen, d v s den har funnits men har försvunnit p g a mänsklig påverkan. Referensart Poäng Latinska namn Svenska namn Fucus vesiculosus Blåstång > 8 > > 3 3 utslagen Furcellaria lumbricalis Kräkel > > 6 > 3 3 utslagen Coccotylus/Phyllophora Rödblad > > 6 > 4 4 utslagen Potamogeton perfoliatus Ålnate > 7 > 4 > 2 2 utslagen Rhodomela confervoides Rödris > > 6 > 4 4 utslagen Sphacelaria arctica Ishavstofs > 2 > 8 > 4 4 utslagen Tolypella nidifica Havrufse > 6 > 3 > utslagen Zostera marina Ålgräs > 7 > 4 > 2 2 utslagen Tabell 3. Klassgränser för bedömning av status baserat på beräknat EK-värde. Från Naturvårdsverkets handbok för bedömning av kustvatten och vatten i övergångszon (Naturvårdsverket 27). Status EK-intervall Hög status,8-, God status,6-,8 Måttlig status,4-,6 Otillfredsställande status,2-,4 Dålig status -,2 3

14 Resultat och Diskussion Ekologisk status Inventeringen av de fem miljöövervakningslokalerna visade att de vegetationsklädda hårdbottnarna i länet har hög status (Figur 3). Jämförelser med tidigare inventeringar visade generellt små skillnader som kan förklaras av naturlig mellanårsvariation i artförekomst eller av de svårigheter som arbete under vatten i en naturlig miljö innebär. Bild 3. Blåstångsbälte på referenslokalen Kärrfjärden. Foto. S. Qvarfordt. Det är till exempel svårt att få transekten att hamna på exakt samma position vid återbesök, vilket betyder att det inte är exakt samma botten och därmed samma bottensamhällen som inventeras. Ett sätt att minska mellanårsvariationen i transektens placering skulle kunna vara att markera transektens sträckning med tegelpannor. Om tegelpannor placeras på botten med jämna mellanrum längs transekten kan dykaren direkt i fält kontrollera och vid behov justera transektens placering. Bedömningsgrunderna bygger på djuputbredning men den djupaste plantan av en art är ofta en enstaka, liten och oansenlig individ, vilket gör den svår att hitta, något som kan försvåras ytterligare om bottnarna t ex täcks av lösa alger vid inventeringstillfället. Stor förekomst av lösa alger försvårar även inventeringen i allmänhet då de kan täcka både bottnar och vegetation. Lösa alger är främst ettåriga arter som framåt hösten släpper från botten och driver med vattenrörelser upp på stränder eller ned på djupare bottnar där nedbrytning sker. Förekomst av dessa lösa alger styrs därför till stor del av väder och vind vilket gör att det kan skilja mycket mellan inventeringstillfällen. 4

15 . Hög status.8 God status EK-värde.6.4 Måttlig status Otillfredsställande status.2 Dålig status. Kärrfjärden (ref.lokal) Hesselöfjärden (ref.lokal) Bråvikens kustvatten Yttre Trännöfjärden Valdemarsviken Figur 3. EK-värden (medel ± standardavvikelse) och bedömning av ekologisk status för de inventerade lokalerna. Samtliga inventerade lokaler bedömdes ha hög ekologisk status enligt gällande bedömningsgrunder. Spridningsmåttet för Trännöfjärdens EK-värde överlappade emellertid gränsen till god status. Trännöfjärden bedöms trots det ha hög status eftersom dess något lägre EK-värde troligtvis förklaras av lokalens läge. Trännöfjärden ligger instängt bakom stora öar långt inne i skärgården medan de övriga lokalerna ligger mer öppet. Detta märktes tydligt i siktdjup, temperatur och salinitet (Figur 4). Den nästan två grader högre medeltemperatur i ytvattnet som uppmättes i Trännöfjärden jämfört med övriga lokaler tyder på begränsad vattenomsättning. En begränsad vattenomsättning innebär även att området påverkas mer av landavrinning, vilket märktes i en lägre salthalt jämfört med övriga lokaler. Siktdjupet ökar vanligtvis ju längre ut i skärgården man kommer och det var nästan dubbelt så stort på övriga lokaler jämfört med Trännöfjärden Övriga lokaler Trännöfjärden Siktdjup (m) Salinitet (psu) Temperatur (º C) Figur 4. Medelvärden av uppmätt siktdjup, salinitet och ytvattentemperatur i Trännöfjärden samt på övriga fyra lokaler. Standardavvikelsen är angiven.

16 Referenslokalerna Kärrfjärden och Hesselöfjärden har inventerats även år 27 och 28 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund och Siljeholm 27b, 28). En jämförelse av EK-värden för de tre åren visar att båda lokalerna har fortsatt hög status. EK-värden för Hesselöfjärden ligger konstant högre än Kärrfjärden (Figur ).. Hög status.8 God status EK-värde Måttlig status Otillfredsställande status Dålig status Kärrfjärden Hesselöfjärden År Figur. EK-värden (medelvärde ± standardavvikelse) och ekologisk status för referenslokalerna Kärrfjärden och Hesselöfjärden år 27, 28 och 29. Översiktlig beskrivning av artsammansättning På lokalerna hittades totalt 3 växttaxa (taxa används eftersom vissa arter endast bestämdes till släkte eller som ett svårbestämt artpar, se bilaga 2). Det inkluderade 2 makroalger, nio kärlväxter och en kransalg (Tabell 4). Kransalgen havsrufse (Tolypella nidifica) hittades endast på en transekt i Kärrfjärden. Tabell 4. Antal observerade arter totalt på alla fem lokaler samt för respektive lokal. Yttre Valdemarsviken Trännöfjärden Totalt Yttre Bråviken Kärrfjärden Hesselöfjärden Antal makroalger Antal kärlväxter Antal kransalger Antal växtaxa De generellt vanligaste makroalgerna var brunalgerna sudare, brunslick och blåstång samt rödalgen ullsläke. Sudare förekom generellt i betydligt högre täckningsgrader på transekterna i år jämfört med tidigare inventeringar. Sudare är en annuell (ettårig) art, vars förekomst kan variera mycket mellan åren. Brunalgerna blåstång och ishavstofs förekom på alla transekter men även fyra av de övriga arterna (Tabell ) observerades på nästan alla transekter. Den lilla algen 6

17 tångludd som endast växer på blåstång noterades emellertid bara på fem transekter. Rödalgssamhället inkluderade på alla transekter rödalgerna ullsläke, kräkel och fjäderslick. Rödblad observerades på alla utom en transekt. Övriga fyra arter (Tabell ) förekom på färre än hälften av transekterna. Tabell. Observerade röd-, brun- och grönalger på de fem inventerade lokalerna. RÖDALGER BRUNALGER GRÖNALGER Svenskt namn Svenskt namn Svenskt namn Latinskt namn Latinskt namn Latinskt namn Fjäderslick Blåstång Grönslick Polysiphonia fucoides Fucus vesiculosus Cladophora glomerata Grovsläke Brunslick/Trådslick Östersjösallat Ceramium virgatum Ectocarpus/Pylaiella Monostroma balticum Kräkel Ishavstofs Spiralbandsalger Furcellaria lumbricalis Sphacelaria arctica Spirogyra Rödblad Smalskägg Tarmalger Coccotylus/Phyllophora Dictyosiphon foeniculaceus Ulva Rödris Smalskägg/Krulltrassel Rhodomela confervoides Dictyosiphon/Stictyosiphon Rosendun Sudare Aglaothamnion roseum Chorda filum Ullsläke Tångludd Ceramium tenuicorne Elachista fucicola Violettslick Polysiphonia fibrillosa Grönalgerna grönslick och tarmalger var vanliga arter som växte nära ytan på nästan alla transekter. Lite djupare förekom ibland även de löslevande grönalgerna östersjösallat och spiralbandsalger. Makroalger förekommer främst på hårdbottnar men de kan även leva löslevande på mjukare bottnar eller växa epifytiskt d v s på andra makroalger och kärlväxter. De vanligaste epifyterna var brunslick och smalskägg. Smalskägg växte främst på blåstång medan brunslick kunde förekomma på de flesta andra växterna. Löslevande makroalger skiljs från lösa alger som har lossnat från botten och i mer eller mindre dålig kondition täcker bottnar tills de har brutits ned eller svepts bort av vattenrörelser. Löslevande alger kan vara ettåriga arter som alltid eller i större delen av sin livscykel förekommer i lös form, exempelvis spiralbandsalger eller östersjösallat. Flera av de fleråriga makroalgerna kan även leva löslevande, vanligtvis på större djup eller i skyddade vikar där vattenrörelserna inte sveper bort dem. Löslevande fleråriga arter är bland annat blåstång, rödblad och kräkel. Den vanligaste löslevande arten på lokalerna var rödblad men i Kärrfjärden förekom östersjösallat i stora bestånd. De löslevande fleråriga arterna förekommer ofta djupare än fastsittande individer men används inte för bedömning av djuputbredning eftersom de kan förflyttas av vattenrörelser. 7

18 Tabell 6. Observerade kärlväxter på de fem inventerade lokalerna. KÄRLVÄXTER Svenskt namn Latinskt namn Axslinga Myriophyllum spicatum Borstnate Potamogeton pectinatus Hårsärv Zannichellia palustris Hornsärv Ceratophyllum demersum Knoppslinga Myriophyllum sibiricum Nating Ruppia Vitstjälksmöja Ranunculus peltatus ssp baudotii Ålgräs Zostera marina Ålnate Potamogeton perfoliatus Borstnate och hårsärv var generellt de vanligaste kärlväxterna. På transekt E26 i Yttre Valdemarsviken förekom sex av de totalt nio observerade kärlväxterna (Tabell 6). Detta var också den transekt som var bäst lämpad för kärlväxter eftersom den hade en stor andel sandbotten på lämpligt djup (-6 m djup). De inventerade transekterna har valts ut för att i första hand bedöma hårdbottensamhällen. Det innebär att bottnarna till stor del utgörs av hårt substrat som sten, block och häll vilket inte gynnar förekomst av kärlväxter. Kärlväxter kräver mjukare substrat som finsediment, sand- eller grusbotten för att kunna rota sig. Bild 4. Blåmusslor bland tät vegetation bestående av makroalgerna kräkel, brunslick och ullsläke samt kärlväxten hårsärv. På lokal Bråvikens kustvatten. Foto. S. Qvarfordt. 8

19 Vegetationens djuputbredning Vegetationens djuputbredning på transekterna begränsades i de flesta fall av brist på hårt substrat eller av transektens största djup (Tabell 7). I Bråvikens kustvatten noterades % vegetationstäckning vid samtliga transekters största djup vilket visar att vegetation med största sannolikhet förekommer djupare i området. På referenslokalen Kärrfjärden begränsades vegetationens djuputbredning på transekterna av brist på djupare hårt substrat. Det är därför troligt att vegetation förekommer djupare om hårt substrat finns tillgängligt. I Hesselöfjärden noterades inga begränsningar i djup eller substrat på två av transekterna och det visade att vegetationens djuputbredningsgräns i området ligger kring 2-22 m. Inom samma djupintervall observerades även den djupaste vegetationen år 27 och år 28. Vegetation började täcka botten (> % yttäckning) vid 3-4 m djup. På lokalen Yttre Valdemarsviken ligger vegetationens djuputbredningsgräns troligen kring 7 m och mer än % yttäckning observerades vid 2-3 m djup. I Trännöfjärden indikerar observationerna en djuputbredningsgräns för vegetation kring m. Tabell 7. De djupaste observationerna av och % förekomst av fastsittande vegetation på respektive transekt. Transekternas maxdjup är angivna. Lokal Transekt Djupaste förekomst (m) Transektens maxdjup Namn nr % % (m) Yttre Bråviken E4-6,7 ) 6,7 E - 2 ) 2 E6 -, ), Trännöfjärden E,8 7, 7, E 7,4 7,4 4,6 E2,4 9,8 2,9 Kärrfjärden E3,8 3),2 3) 3,4 E4-2, 3) 3,6 E -,9 3) 3,4 Hesselöfjärden E , 23,8 E , E24 6,4 4),3 4) 2,8 Yttre Valdemarsviken E 4,4 2) 2, 4,4 E26 7 3,2 2,7 E27 2, 4), 4) 4,6 ) observerat djup tangerar transektens största djup, d v s vegetation förekommer med största sannolikhet djupare i området 2) observerat djup tangerar transektens största djup, d v s vegetation kan förekomma djupare i området 3) vegetationens djuputbredning substratbegränsad, hårdbotten saknas djupare 4) vegetationens djuputbredning troligen substratbegränsad, < % av djupare botten är hårdbotten 9

20 Blåstång är en stor flerårig brunalg som inte bara är lätt att känna igen den är även tack vare sin storlek förhållandevis lätt att hitta. Blåstång noterades i årets inventering som djupast på,9 m djup och den djupaste förekomsten av bältesbildande blåstång (yttäckning > %) var 4,3 m (Figur 6). Den djupaste observationen av blåstång gjordes vid Stora Blacken (transekt E4) i Bråvikens kustvatten. På nästan samma djup noterades blåstång på transekt E22 i Hesselöfjärden (,8 m) och på transekt E26 i Yttre Valdemarsviken (,6 m). Transekt E22 hade det djupaste blåstångsbältet. Generellt kan möjligen en svag trend mot större djuputbredning och mer välutvecklade (högre täckningsgrader) blåstångsamhällen anas när årets observationer jämförs med tidigare inventeringar. I vissa fall kan den större djuputbredning emellertid förklaras av att blåstången verkar ha haft ett bra rekryteringsår. Stor förekomst av små groddar har observerats denna säsong, t ex på transekt E3 i Kärrfjärden där blåstång noterades nästan 2 m djupare än år 27 och 28. Om detta innebär en större blåstångsutbredning på lokalen eller om groddarna försvinner p g a otillräckliga ljusförhållanden får kommande inventeringar visa. Täckningsgrad (%) 7 2 Djup (m) Djuputbredning Fucus vesiculosus Figur 6. Samtliga skattningar av blåstång på de inventerade transekterna år 29. Täckningsgrad anger blåstångens yttäckning i skattningen angivet i % och djupet anger skattningens största djup. Övriga noterade arter Sötvattenssvamp (Ephydatia fluviatilis) observerades på samtliga tre transekter i Kärrfjärden samt på en transekt i Trännöfjärden. Täckningsgraden var som mest %. Både nässeldjur (Hydrozoer) och havstulpaner (Balanus improvisus) observerades främst i Trännöfjärden. Både nässeldjur och havstulpaner är 2

21 filtrerare vilket indikerar att det finns gott om föda (partiklar) i vattnet, vilket stöds av det uppmätta siktdjupet. Blåmusslor (Mytilus edulis) förekom på alla transekter. De högsta täckningsgraderna noterades mellan - m djup men de förekom från ytan ned till det största inventerade djupet. Blåmusslor föredrar hårdbottnar men förekommer även på mjukbottnar. De fungerar ofta som sekundära hårdbottnar för makroalger på mjuka bottnar men kan även växa epifytiskt bland annat på blåstång. Bild. Välkamouflerad plattfisk bland blåmusslor och rödblad på sedimentrik botten i Trännöfjärden. Foto. S. Qvarfordt. Fisk Under dykinventeringar av vegetation observeras en del fisk. De fiskar som systematiskt noteras är de rödlistade arterna tånglake (Zoarces viviparus) och piggvar (Psetta maxima). I övrigt noteras även mindre vanliga arter som t ex tejstefisk och sjurygg. Även flundror, t ex skrubbskädda (Platichthys flesus), noteras ofta men generellt bara som plattfisk. Tånglake observerades på transekter i Hesselöfjärden samt i Bråvikens kustvatten. Under de totalt 4 inventeringsdyk som författarna gjorde i Östergötlands län under september 29 noterades i flera fall döda tånglakar samt tånglakar i dålig kondition. Vid två tillfällen uppmärksammades även konstigt beteende. Tånglakarna visade i dessa fall till en början inga flykttendenser när dykaren närmade sig och började sedan simma/snurra i piruetter på botten. 2

22 Kärrfjärden, referenslokal Referenslokalen Kärrfjärden är belägen i mellanskärgården strax utanför norra Finnö. På lokalen inventerades tre transekter. En transekt (E) har klassats som extremt skyddad och de övriga två som mycket skyddade i vågexponeringsgrad (Bilaga ). Lokalens ekologiska status bedöms som hög baserat på fyra referensarters djuputbredning (Tabell 8). Samma bedömning av områdets status gjordes även efter inventeringar år 27 och 28 (Edlund och Siljeholm 27b, 28). Tabell 8. Beräknade indexvärden för transekterna samt EK-värde och statusbedömning för lokalen. I tabellen visas observerat maxdjup för respektive referensart samt poäng vid beräkning av indexvärde. Transektens namn Transektnr Yttre Kärrö Östra Kärröklabben Älgbådskärsklabben E E3 E4 Djup (m) Poäng Djup (m) Poäng Djup (m) Poäng Fucus vesiculosus 4, ,2 4 Furcellaria lumbricalis, 7,4 4,9 3 Phyllophora/Coccotylus,2 2,,9 Rhodomela confervoides Sphacelaria arctica,2 2,,9 Indexvärde,9,8,8 EK-värde lokal (medel ± stdav),88 ±,6 Ekologisk status Hög Vid året inventering observerades emellertid blåstångsgroddar på betydligt större djup än tidigare, vilket indikerar att blåstångens haft en lyckad rekrytering under år 29. Om detta innebär en större blåstångsutbredning på lokalen eller om groddarna försvinner p g a otillräckliga ljusförhållanden får kommande inventeringar visa. I makroalgsamhällena noterades endast små variationer i förekomst och täckningsgrader. År 29 verkade ha varit ett gynnsamt år för den annuella (ettåriga) brunalgen sudare som förekom i högre täckningsgrader än tidigare år. Kärlväxterna förekom generellt i låga täckningsgrader och antalet arter varierade mellan åren. Transekt E3, Yttre Kärrö Transekten var 8 m lång och nådde ett största djup på 3 m. Närmast land bestod botten av häll, block och sten men ca 4 m ut på m djup blev det mjukbotten med endast enstaka block. Vegetationen på den mjuka bottnen mellan och 3 m djup utgjordes endast av löslevande rödblad (Coccotylus/Phyllophora). På de hårda bottnarna (sten och block) som förekom från m djup växte ishavstofs (Sphacelaria arctica), fjäderslick (Polysiphonia fucoides), kräkel (Furcellaria lumbricalis) och rödblad. Vegetationen täckte totalt - % av botten upp till ca 7 m djup där täckningsgraden ökade till %. Från 7 m djup förekom även brunalgerna sudare (Chorda filum), smalskägg (Dictyosiphon foeniculaceus) och brunslick (Ectocarpus/Pylaiella). På 4,9 m djup, drypt 2 m från stranden, observerades de djupaste blåstångsgroddarna 22

23 (Fucus vesiculosus). Blåstångsbältet (> % yttäckning) förekom från 2,3 m djup och täckte % av botten från,9 m djup. På transekten var även den löslevande grönalgen östersjösallat (Monostroma balticum) vanlig (-7 % yttäckning) på 2-6 m djup. Totalt observerades 3 makroalgstaxa. Med taxa menas en kombination av arter och släkten eftersom vissa arter endast bestämdes till släkte, t ex Ulva spp. (se bilaga 2). Om ekologisk status beräknas enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder baserat på referensarters djuputbredning bedöms transekten ha hög status. Bild 6. Transekt E3. Ovan vänster: Grunt blåstångsbälte med påväxt av ullsläke. Ovan höger: Blockbotten med blåstång och sudare täckt av lös/halvlös brunslick. Nere vänster: Löslevande östersjösallad, blåmusslor och sudare. Nere höger: Djup sedimentrik botten med löslevande rödblad och blåmusslor. Foton. S. Qvarfordt. Jämförelse med tidigare inventeringar Transekten har tidigare inventerats enligt samma metodik år 2, 27 och 28 (Edlund och Siljeholm 27a, 27b, 28). Jämförs observationer av referensarternas djuputbredning i årets undersökning med tidigare år märks några skillnader men generellt är variationen i djuputbredning liten (Figur 7). Blåstång observerades nästan två meter djupare (4,9 m) vid årets inventering jämfört med tidigare år då samma djuputbredning (3, m) noterats. De djupaste observationerna i årets inventering utgjordes emellertid av små centimeterhöga groddar vilket antyder att blåstången har haft en lyckad rekrytering detta år. Större blåstångsplantor noterades först på 3,3 m vilket är i överensstämmelse med 23

24 tidigare år. I år noterades också en något större utbredning av blåstångsbältet både i djup (29:,2-2,3 m, 28 och 27:,2-,9 m) och i täckningsgrad (29: - %, 28 och 27: 7 %). År Djup (m) E Fucus vesiculosus Furcellaria lumbricalis Phyllophora/ Coccotylus Rhodomela confervoides Sphacelaria arctica Figur 7. Referensarternas observerade djuputbredning på transekten i årets inventering samt i tre tidigare inventeringar. Rödris (Rhodomela confevoides) observerades på transekten vid inventering år 2 men har inte observerats sedan dess, det gäller även rosendun och bergborsting. I samtliga fall observerades emellertid endast enstaka exemplar vilket innebär att det inte rör som en stor förändring. I övrigt har ungefär samma arter noterats vid inventeringarna 27, 28 och 29. Vid årets inventering förekom sudare i högre täckningsgrader ( %) än de två tidigare åren då endast % i täckningsgrad noterats. Sudare är en annuell (ettårig) art, vars förekomst kan variera mycket mellan åren. De övriga referensarternas (ishavstofs, rödblad och kräkel) djuputbredning har varierat något under åren, men årets observationer stämmer väl överens med år 2. Sammanfattningsvis visar jämförelsen med tidigare år att inga stora förändringar skett. Det blir emellertid intressant att under kommande inventeringar följa de djupa blåstångsgroddarnas tillväxt eller försvinnande på transekten. Om groddarna tillväxer indikerar det att ljusförhållandena förbättrats avsevärt i området. Transekt E4, Östra Kärröklabben På denna 62 m långa transekt var det hårdbotten med grus- och mjukbottenfläckar ut till 3 m djup, ca 3 m från land. Därefter utgjordes botten av en flack, kal mjukbotten ned till 4 m djup, vilket var transektens största djup. Vegetationstäckningen var låg ( %) upp till 6 m djup där % av botten täcktes. Den djupaste växtligheten utgjordes av rödblad, fjäderslick och ishavstofs samt från ca 7 m även kräkel och ullsläke (Ceramium tenuicorne). På 6 m djup började brunalgen sudare täcka botten. 24

25 Bottnar grundare än 4 m djup var nästan helt täckta av vegetation. På hårda substrat växte brunalgerna brunslick, blåstång och smalskägg samt rödalgerna ullsläke, kräkel och fjäderslick. På mjukbottenpartier och mellan stenar växte spridda kärlväxter. Hårsärv (Zannichellia palustris) förekom som djupast på 6 m, de övriga, hornsärv (Ceratophyllum demersum), axslinga (Myriophyllum spicatum) och borstnate (Potamogeton pectinatus), växte mellan 2 och 3 m djup. De löslevande grönalgerna spiralbandsalg (Spirogyra) och östersjösallat förekom mellan 2 och 9 m djup. Närmast ytan täcktes blocken av grönslick (Cladophora glomerata) och tarmalger (Ulva spp). Blåstång observerades som djupast på 4 m djup och ett kraftigt blåstångsbälte (7- %) täckte botten mellan,4-,7 m. Längs denna transekt observerades 3 makroalgtaxa och fyra kärlväxter. Transekten bedöms ha hög ekologisk status enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Bild 7. Transekt E4.Till vänster: Grunt blåstångsbälte. Till höger: Löslevande spiralbandsalger (Spirogyra) samt sudare. Foton. M. Borgiel. Jämförelse med tidigare inventeringar Transekten har tidigare inventerats enligt samma metodik år 27 och 28 (Edlund och Siljeholm 27b, 28). Inga stora förändringar har skett i referensarternas djuputbredning (Figur 8). En större djuputbredning noterades för blåstång i år (4, m) jämfört med tidigare år (28: 3,2 m och 27:2,6 m). Även på denna transekt rör det sig förmodligen om nyetablerade groddar. Blåstångsbältet observerades djupare år 28 (,4-2,3 m) jämfört med i år och år 27 (,3-,9 m).

26 Makroalgsfloran har varit densamma vid alla tre inventeringar. Även på denna transekt observerades högre täckningsgrader av sudare. Till skillnad från tidigare år förekom i år även fyra kärlväxter på transekten i - % täckningsgrad. Djup (m) År E Fucus vesiculosus Furcellaria lumbricalis Phyllophora/ Coccotylus Rhodomela confervoides Sphacelaria arctica Figur 8. Referensarternas observerade djuputbredning på transekten i årets inventering samt i två tidigare inventeringar. Transekt E, Älgbådskärsklabben Även på denna 6 m långa transekt dominerade hårdbotten ut till m djup ca 3 från land, därefter var det mjukbotten. Mellan 8 och 2 m djup utgjordes vegetationen av ishavstofs, fjäderslick och rödblad. Från 8 m djup förekom även ullsläke och vid 7 m djup började sudare täcka botten. Sudare täckte upp till % av botten mellan 2 till 7 m djup. Blåstång förekom från 4,2 m djup. Blåtången var bältesbildande (> % yttäckning) mellan, och 2,9 m djup och täckte -7 % av botten. Hällen närmast ytan täcktes av ullsläke, grönslick och tarmalger. I övrigt förekom även lite löslevande östersjösallat och spiralbandsalger längs transekten samt enstaka axslinga och en kransalg. Kransalgen havsrufse (Tolypella nidifica) observerades på 6 m djup. På transekten observerades 3 makroalgtaxa och en kärlväxt och en kransalg. Transekten bedöms ha hög ekologisk status. Jämförelse med tidigare inventeringar Transekten har tidigare inventerats enligt samma metodik år 2, 27 och 28 (Edlund och Siljeholm 27a, 27b, 28). Gaffeltångens djuputbredning har, till skillnad från övriga referensarters djuputbredning, varierat kraftigt mellan åren (Figur 9). De djupaste noteringarna är av enstaka individer vilka kan missas. År 28 noterades emellertid även lägre täckningsgrader jämfört med år 27 och 29. Gaffeltång är en flerårig art, vilket borde innebära små variationer i dess utbredning. 26

27 År Djup (m) E Fucus vesiculosus Furcellaria lumbricalis Phyllophora/ Coccotylus Rhodomela confervoides Sphacelaria arctica Figur 9. Referensarternas observerade djuputbredning på transekten i årets inventering samt i tre tidigare inventeringar. Makroalgssamhället har bestått av i stort sett samma arter under alla fyra år. Endast enstaka exemplar av någon extra art har observerats under åren. Exempelvis noterades rödris på transekten år 2 men inte senare. Sudare förekom även på denna transekt i högre täckningsgrader än tidigare år. Kärlväxternas förekomst har emellertid varierat under åren. År 28 observerades tre arter (axslinga, borstnate och hårsärv), år 27 två arter (axslinga och ålnate) och i år endast axslinga. De har emellertid förekommit endast i låga täckningsgrader ( %). De generellt små variationerna i bottensamhällenas djuputbredning och artsammansättning indikerar likartade förhållanden sedan år 2. De stora skillnaderna i kräkels djuputbredning är förmodligen en effekt av svårigheten att hitta enstaka exemplar, något som kan försvåras av till exempel mycket lösa alger, eller om transekten hamnat några meter fel i sidled till exempel p g a ström. Bild 8. Transekt E. Till vänster: Sudare i blåstångsbälte med påväxt av brunslick. Till höger: Djupare botten med sötvattenssvamp, blåmusslor och löst algskrufs. Foto. M. Borgiel. 27

28 Hesselöfjärden, referenslokal Den andra referenslokalen Hesselöfjärden är även den belägen i mellanskärgården men längre söderut än Kärrfjäden. På lokalen inventerades tre transekter som alla bedömts som mycket skyddade enligt vågexponeringsklassningen. Lokalens ekologiska status bedöms som hög baserat på fyra-fem referensarters djuputbredning (Tabell 9). Samma bedömning av områdets status som hög gjordes även efter inventeringar år 27 och 28 (Edlund och Siljeholm 27b, 28). Jämförelser mellan åren antyder emellertid att blåstångens utbredning har ökat något sedan 27. I övrigt noterades endast små variationer i förekomst och täckningsgrader av arter. Mellanårsvariationen var större bland kärlväxter än makroalger. I likhet med observationer i Kärrfjärden tyder observationer av högre täckningsgrader av den annuella (ettåriga) brunalgen sudare på att år 29 verkade ha varit ett gynnsamt år för den. Tabell 9. Beräknade indexvärden för transekterna samt EK-värde och statusbedömning för lokalen. I tabellen visas observerat maxdjup för respektive referensart samt poäng vid beräkning av indexvärde. Transektens namn Transektnr Stora Gåsön E22 Stora Gåsankan E23 Ängholmen E24 Djup (m) Poäng Djup (m) Poäng Djup (m) Poäng Fucus vesiculosus,8 4,2 4 4,4 4 Furcellaria lumbricalis 4,,4,4 Phyllophora/Coccotylus 9,8 2 6,4 Rhodomela confervoides - - 8, Sphacelaria arctica 22 6,7 6,4 Indexvärde,9,92,9 EK-värde lokal (medel ± stdav),94 ±,2 Ekologisk status Hög Transekt E22, Stora Gåsön Denna 7 m långa transekt nådde 24 m djup. Längst ut var det mjukbotten men från 22 m djup förekom spridda ( %) block. Vid 8 m djup blev det grusigare och på 3 m djup bestod botten av block, grus och sand. Blocken ökade med minskande djup och från 6 m djup utgjordes botten av block och sten med någon enstaka grusfläck. På de djupaste blocken (22 m) växte enstaka ishavstofs och på 2 m djup noterades även rödblad. Vid 4 m djup tillkom rödalgerna kräkel och fjäderslick, men det var först från 2 m djup som vegetationen började täcka botten ( % yttäckning). På 9 m djup noterades brunslick och strax därefter även sudare och smalskägg. Blåstång observerades som djupast på,8 m och var bältesbildade (> % yttäckning) mellan,2 och 4,3 m djup. Blåstångsamhället var kraftigt och täckte som mest % av botten. Tarmalger växte i tät bård vid ytan i övrigt förekom en del slangalger (Vaucheria sp) på 6-7 m djup, samt enstaka axslinga. 28

29 På transekten observerades 2 makroalgtaxa och en kärlväxt. Transekten bedöms ha hög ekologisk status. Bild 9. Transekt E22. Ovan vänster: Blåstång och tarmalger nära ytan. Ovan höger: Blåstångsbälte och sudare. Nere vänster: Mängder med små hjärtmusslor i den heltäckande mattan av lös brunslick. Nere höger: Djup botten blåmusslor. Foton. S. Qvarfordt. Jämförelse med tidigare inventeringar Transekten har tidigare inventerats enligt samma metodik år 27 och 28 (Edlund och Siljeholm 27b, 28). En jämförelse av referensarternas djuputbredning (Figur ) och förekomst av övriga arter under åren visar små variationer. Blåstångens djuputbredning har möjligen ökat något sedan år 27 och observationer tyder på att blåstångsbältet har både större djuputbredning och täckningsgrad. År 27 noterades ett blåstångsbälte med yttäckning % endast mellan,3-,7 m djup. År 28 fanns bältet (täckningsgrad 7 %) mellan,2 och,9 m djup. I år noterades bältesbildande blåstång ned till 4,3 m djup och mellan,2-2, m djup täckte det 7- % av botten. År 27 noterades flera rödalger (grovsläke Ceramium virgatum, rosendun Aglaothamnion roseum och rödris Rhodomela confervoides), samt en grönalg (bergborsting Cladophora rupestris), som inte observerats på transekten sedan dess. De fleråriga arterna (grovsläke, rödris och bergborsting) noterades endast en gång och förekom endast i % täckningsgrad, vilket innebär att de kan ha 29

30 förbisetts. Även den annuella arten rosendun förekom endast som enstaka individer men dess variation kan förklaras av mellanårsvariation. På transekten noterades även betydligt högre täckningsgrader av den annuella brunalgen sudare jämfört med tidigare år. År Djup (m) E22 2 Fucus vesiculosus Furcellaria lumbricalis Phyllophora/ Coccotylus Rhodomela confervoides Sphacelaria arctica Figur. Referensarternas observerade djuputbredning på transekten i årets inventering samt i två tidigare inventeringar. Transekt E23, Stora Gåsankan Denna något flackare transekt nådde 23 m djup 8 m från stranden. Botten bestod av häll, block och sten ned till 3, m djup där det även fanns grus och mjukbotten. Från m djup minskade andelen hårda substrat med ökande djup och på 22 m djup var det bara mjukbotten. Den djupaste växtligheten utgjordes av rödblad som observerades på enstaka block ( % yttäckning) på 2 m djup. Ishavstofs noterades på 7 m djup och på 4 m även fjäderslick. Vid 8 m djup bestod vegetationen även av kräkel, ullsläke, violoettslick (Polysiphonia fibrillosa), rödris och brunslick. Blåstång observerades som djupast på,2 m djup och täckte från,2 m djup % av botten. Närmast ytan var grönslick och tarmalger vanliga. På transekten växte även lite kärlväxter (totalt -2 % yttäckning) mellan,2 och 7, m djup. Hårsärv noterades om djupast på 7, m djup och knoppslinga (Myriophyllum sibiricum), axslinga och borstnate på 4,6 m djup. På transekten observerades makroalgtaxa och fyra kärlväxter. Transekten bedöms ha hög ekologisk status. Jämförelse med tidigare inventeringar Transekten har tidigare inventerats enligt samma metodik år 27 och 28 (Edlund och Siljeholm 27b, 28). En jämförelse av referensarternas djuputbredning (Figur ) samt förekomst av övriga arter under åren visar generellt små variationer. 3

31 Djup (m) År E23 2 Fucus vesiculosus Furcellaria lumbricalis Phyllophora/ Coccotylus Rhodomela confervoides Sphacelaria arctica Figur. Referensarternas observerade djuputbredning på transekten i årets inventering samt i två tidigare inventeringar. Även på denna transekt antyder en jämförelse mellan åren att blåstångens djuputbredning har ökat något. Blåstångsbältets djuputbredning har däremot varit ungefär densamma under åren men täckningsgraden verkar ha ökat, från % år 27 till -7 % år 28 och - % år 29. Två ettåriga makroalger har inte noterats alla år, rosendun och violettslick, men förekom endast i % täckningsgrad. Den fleråriga rödalgen rödris noterades inte år 28 men förekom även den endast som enstaka. Brunalgen sudare förekom i år i högre täckningsgrader jämfört med tidigare år. År 28 noterades enstaka exemplar av den fleråriga grönalgen bergborsting. I årets inventering observerades små, mörkt gröna individer men dessa bedömdes efter granskning under lupp troligtvis vara grönslick. Förekomst av kärlväxter har varierat något under åren. År 27 förekom endast enstaka axslinga, hårsärv och borstnate medan borstnate täckte upp till % av botten år 28. I år noterades även knoppslinga och täckningsgraderna var generellt högre än år 27. Bild. Transekt E23. Blåmusslor, rödblad och Spirulina. Foto. M. Borgiel. 3

32 Bild. Transekt E23. Till vänster. Blockig botten täckt av blåmusslor, halvlös brunslick sudare och hårsärv. Till höger: Djupare sedimentrik botten med blåmusslor och rödblad. Foto. M. Borgiel. Transekt E24, Ängholmen Block dominerade botten ned till 4 m djup då andelen hårdbotten minskade. Från 3 m djup var det mjukbotten med endast enstaka block och stenar ned till 2 m djup, vilket var transektens största djup. Vid inventeringstillfället var siktdjupet stort, ca 8 m, vilket gjorde att dykaren fick en god överblick inte bara över transektkorridoren som inventerades ( m bred) utan även av botten utanför transekten. Det noterades att det bara några meter väster om transekten fanns mer hårdbotten ända ned till 2 m djup än på själva transekten. Några avstickare till dessa hårdbottnar under inventeringen visade liknande samhällen (högre täckningsgrader) men inga ytterligare arter eller generellt större djuputbredning. Den djupaste observationen av fastsittande vegetation utgjordes av rödblad och ishavstofs på 6 m djup. Löslevande rödblad noterades emellertid redan på 2 m djup och de täckte % av botten från 8 m djup. På m djup när % av botten utgjordes av block förekom även rödalgerna rosendun och fjäderslick. Därefter tillkom även ullsläke, kräkel och brunslick. Blåstång observerades först på 4,4 m djup, men täckte då redan % av botten, vilket indikerar att enstaka djupare individer troligtvis förekommer i området. Blåstångsbältet (> % yttäckning) täckte -7 % av botten mellan,2 och 3,3 m djup. Närmast ytan växte grönalgerna grönslick och tarmalger, lite djupare förekom även löslevande östersjösallat och spiralbandsalger. På transekten observerades makroalgtaxa. Transekten bedöms ha hög ekologisk status. 32

33 Jämförelse med tidigare inventeringar Transekten har tidigare inventerats enligt samma metodik år 27 och 28 (Edlund och Siljeholm 27b, 28). En jämförelse av referensarternas djuputbredning (Figur 2) samt förekomst av övriga arter under åren visar generellt små variationer. År Djup (m) E24 2 Fucus vesiculosus Furcellaria lumbricalis Phyllophora/ Coccotylus Rhodomela confervoides Sphacelaria arctica Figur 2. Referensarternas observerade djuputbredning på transekten i årets inventering samt i två tidigare inventeringar. Året djupaste observation av fastsittande rödblad (6,4 m) var emellertid flera meter grundare än tidigare års noteringar (9, m respektive 9,7 m). Löslevande rödblad noterades emellertid redan på 2 m djup. Skillnaden i djupobservationer kan bero på olika tolkningar av fastsittande och löslevande exemplar eller att de få fastsittande individerna missats vid årets inventering. Övriga referensarters djuputbredning stämmer mycket väl överens med tidigare år, vilket tyder på att inga stora förändringar i ljusförhållanden skett. Tidigare år har enstaka exemplar av den fleråriga grönalgen bergborsting noterats. I årets inventering observerades små, mörkt gröna individer men dessa bestämdes efter granskning under lupp troligtvis vara grönslick. Enstaka individer av den fleråriga rödalgen rödris noterades år 27, men inte år 28 eller i år. Bild 2. Transekt E24. Vänster: Blåstångsbälte. Höger: Blåmusslor. Foto. S. Qvarfordt. 33

34 Bråvikens kustvatten, västra delen Den nordligaste lokalen i årets inventering var belägen i ytterskärgården ca 7 km nordost om Arkösund. På lokalen inventerades tre transekter som alla bedömts som skyddade enligt vågexponeringsklassningen. Lokalens ekologiska status bedöms som hög baserat på sex referensarters djuputbredning (Tabell ). Tabell. Beräknade indexvärden för transekterna samt EK-värde och statusbedömning för lokalen. I tabellen visas observerat maxdjup för respektive referensart samt poäng vid beräkning av indexvärde. Transektens namn Stora Blacken Låga skären Stora Alön Transektnr E4 E E6 Djup (m) Poäng Djup (m) Poäng Djup (m) Poäng Fucus vesiculosus,9 4 3, 3 4,9 3 Furcellaria lumbricalis 6,7 2 2,9 Phyllophora/Coccotylus 6,7 2, Potamogeton perfoliatus Rhodomela confervoides 4,4,9 - - Sphacelaria arctica 6,7 2 4, Tolypella nidifica Zostera marina , 4 Indexvärde,96,88,88 EK-värde lokal (medel ± stdav),9 ±, Ekologisk status Hög Jämförelser med tidigare inventeringar år 999 och 24 (Stora Blacken) samt år 28 (Låga Skären och Stora Alön) visade generellt liknande djuputbredning för referensarterna. Blåstång visade en trend mot större djuputbredning vid Stora Blacken jämfört med tidigare år. Den stora djuputbredning av blåstång som observerades vid Stora Blacken i år stöds av observationer vid Stora Alön i år och år 28 samt vid Låga Skären år 28. Den lilla djuputbredning som observerades vid Låga Skären i årets inventering kan troligen förklaras av att enstaka blåstångsruskor djupare än 3 m missats p g a att botten var täckt av lösa alger. Övriga observerade referensarter har stor djuputbredning på lokalen. I årets inventering noterades även referensarten ålgräs på transekten vid Stora Alön, en art som inte hittats på lokalen tidigare. Transekt E4, Stora Blacken Denna relativt branta transekt nådde 6,7 m djup m från stranden. Botten bestod främst av häll ned till 8 m djup där det blev blockbotten. Från 9 m djup ned till 6 m var det blockbotten med inslag av sand. På 6 m djup blev det istället sandbotten med enstaka block. Vegetation i form av rödblad, kräkel och ishavstofs observerades på de djupaste blocken (6,7 m). Vegetationen täckte emellertid inte mer än % förrän på 4 m djup då även ullsläke, rödris och fjäderslick tillkom. Lite grundare noterades även rödalgerna violettslick, rosendun och grovsläke. Blåstång observerades som djupast på,9 m men täckte som mest endast % av botten. I övrigt förekom brunslick, lite smalskägg och tarmalger samt en del 34

35 grönslick men ullsläke dominerade på bottnar grundare än 3 m. Mellan stenarna på ca 2 m djup växte även lite hårsärv. På transekten observerades 4 makroalgtaxa samt en kärlväxt. Transekten bedöms ha hög ekologisk status. Bild 3. Transekt E4. Ovan vänster: Stor blåstångsruska på hällbotten. Ovan höger: Blåstång, fjäderslick, brunslick och grönslick. Nere vänster: Hårsärv bland brunslick och rödalger. Nere höger: Blåmusslor och rödalger bl a kräkel och fjäderslick. Foton. M. Borgiel. Jämförelse med tidigare inventeringar Transekten har tidigare inventerats enligt samma metodik år 24 samt med en översiktligt metod år 999 (Edlund och Siljeholm 999, 27a). År 999 gjordes inventeringen endast ned till 7 m djup och år 24 ned till 3, m djup. År 24 observerades kräkel och rödblad ned till transektens största djup vilket även var fallet i år. Till skillnad mot år 24 noterades i år även förekomst av de två referensarterna rödris och ishavstofs. Blåstång observerades ned till,9 m vilket är en meter djupare än i inventeringen år 24. År 999 observerades blåstång endast på 3,3 m djup trots att ett större område (3 m brett) inom djupintervallet -7 m söktes av. I inventeringen år 999 noterades ett oregelbundet blåstångsbälte (täckningsgrad - %) mellan,7-, m djup. På transekten noterades år 24 % täckningsgrad av blåstång mellan,3 och, m djup. I år noterades som mest 3

36 endast % täckning längs transekten, men i ett större avsnitt av transekten (,- 3,8 m djup). Jämförs djupprofilerna för transekten gjord i år med den som gjordes år 24 stämmer de inte helt överens, vilket tyder på att de inte legat på samma ställe. Det kan förklara skillnader i blåstångens täckningsgrad eftersom inventeringen år 999 visade ett oregelbundet bälte på en 3 m bred sträcka mellan -7 m djup. Trenden med ökad djuputbredning av blåstång sedan år 999 är glädjande liksom observationer av fler arter. Bild 4. Transekt E. Ovan vänster: Vackert blåstångsbälte. Ovan höger: Kräkel och blåmusslor bland brunslick, borstnate och hårsärv. Nere vänster: Block med blåmusslor på djupare botten. Nere höger: Röd Spirulina (cyanobakterie) täcker en sedimentrik botten. Foton. S. Qvarfordt. Transekt E, Låga Skären Denna 2 m långa transekt nådde endast 2 m djup. Botten dominerades generellt av block men bestod även av häll, sten, grus och sand. Längst ut växte rödblad och kräkel både fastsittande på blocken och löslevande på sanden. I övrigt förekom ishavstofs, rödris och fjäderslick. Vid 2 m djup tillkom ullsläke och strax därefter även lite violettslick. Enstaka sudare noterades, i övrigt förekom brunslick från ca 8 m djup, där även löslevande spiralbandsalger täckte lite av botten. Blåstång observerades som djupast på 3, m djup och var bältesbildande (> % yttäckning) med hög täckningsgrad (>7 %) från 2 m djup. Närmast ytan täcktes hårdbottnarna av främst av grönslick. 36

37 På sandbotten växte kärlväxterna hårsärv och borstnate mellan 2 och 6,6 m djup. Enstaka hårsärv noterades som djupast redan på 9 m men det var svårt att avgöra om den verkligen växte där. Kärlväxterna täckte bitvis mer än % av botten. På transekten observerades makroalgtaxa samt två kärlväxter. Transekten bedöms ha hög ekologisk status. Jämförelse med tidigare inventeringar Transekten har tidigare inventerats enligt samma metod år 28 (Tång & Sånt HB, MarTrans). Referensarternas djuputbredning i årets undersökning stämmer i stort överens med observationerna år 28. Gaffeltång noterades drygt en meter djupare i år men blåstång hittades först på 3, m djup till skillnad från 6,8 m djup år 28. Djupare än, m noterades - % täckningsgrad av blåstång år 28. I år täcktes bottnarna mellan 3-9 m till stor del av lösa alger (- % yttäckning), vilket kan förklara varför enstaka blåstångruskor kan ha missats. Blåstångsbältet observerades något djupare på 2 m i år jämfört med, m år 28. I år hittades även referensarten rödris på transekten. Transekt E6, St. Alön Det största djupet på denna 2 m långa transekt var, m. Häll var den dominerande bottentypen ut till ca 6 m djup där det blev mer sand. Hårt substrat fanns ned till transektens största djup även om stora delar av botten bestod av sand och även mjukbotten. På de djupaste blocken (, m) växte rödblad och ishavstofs och från 3 m förekom även kräkel. Ullsläke förekom från 2 m djup och kärlväxterna borstnate och hårsärv från 7 m djup. På m djup observerades även lite ålgräs (Zostera marina). Enstaka sudare och smalskägg förekom från 6 m men brunalgerna började inte dominera makroalgsamhällena förrän på 3, m djup. Blåstång observerades som djupast på 4,9 m och täckte - % mellan,3 och 3,6 m djup. De löslevande spiralbandsalgerna täckte - % av botten och övrig växtlighet mellan 3 och 7 m djup. Närmast ytan dominerade grönslick och tarmalger. På transekten observerades 3 makroalgtaxa samt tre kärlväxter inklusive ålgräs. Transekten bedöms ha hög ekologisk status. Jämförelse med tidigare inventeringar Transekten har tidigare inventerats enligt samma metod år 28 (Tång & Sånt HB, MarTrans). Referensarternas djuputbredning i årets undersökning stämmer i stort överens med observationerna år 28. Gaffeltång och rödblad noterades drygt en meter djupare i år men blåstång hittades först på 4,9 m djup till skillnad från, m djup år 28. Blåstångsbältets djuputbredning var densamma, 3,6 m i båda inventeringarna. I år hittades även referensarten ålgräs på transekten. 37

38 Bild. Transekt E6. Till vänster: Blåstångsbälte med påväxt av smalskägg och brunslick. Till höger: Hårsärv och blåmusseltäckt block bland löslevande spiralbandsalger. Foton. S. Qvarfordt. Yttre Valdemarsviken Den sydligaste lokalen i årets inventering ligger i mellanskärgården. Två av lokalens tre transekter har klassats som skyddade (E26 och E27) och en som extremt skyddad (E) vad gäller vågexponering. Lokalens ekologiska status bedöms som hög baserat på fyra-fem referensarters djuputbredning (Tabell ). Tabell. Beräknade indexvärden för transekterna samt EK-värde och statusbedömning för lokalen. I tabellen visas observerat maxdjup för respektive referensart samt poäng vid beräkning av indexvärde. Transektens namn V-vikens mynning Lilla Björnskär Arnöudden Transektnr E E26 E27 Djup (m) Poäng Djup (m) Poäng Djup (m) Poäng Fucus vesiculosus 4,4 4,6 4 3,8 4 Furcellaria lumbricalis 3,3, Phyllophora/Coccotylus 4,4 6,8 8,8 Rhodomela confervoides - -,3 - - Sphacelaria arctica 4,4 7 2, Indexvärde,8,96,9 EK-värde lokal (medel ± stdav),9 ±,6 Ekologisk status Hög En översiktlig jämförelse av referensarternas djuputbredning med tidigare inventeringar mellan år 988 och 26 på transekt E i Valdemarsvikens mynning visade att blåstången haft ungefär samma djuputbredning sedan 997. Transekterna E26 och E27 inventerades även år 28 och en jämförelse med årets djupobservationer visade förväntat likartade värden. Skillnader kan förklaras av att låg förekomst missats i någon av inventeringarna, troligen p g a hög förekomst av lösa alger vid inventeringstillfället, eller att transekten inte utgått från samma startpunkt. Under inventeringen år 28 markerades inte startpunkterna i fält vilket i några fall gjorde det svårt att återfinna exakt position. 38

39 Transekt E, Valdemarsvikens mynning (A4) Denna transekt har inventerats vid ett flertal tillfällen sedan 988, men inte alltid på samma plats. Årets transekt utgick från vad som såg ut att vara startpunkten på fotografier från 23 års inventering. Den beskrivna dubben i berget hittades emellertid inte. Den m långa, bitvis branta, transekten nådde 4 m djup. Botten bestod till största delen av häll ned till 3 m där det blev mjukbotten med enstaka block. På blocken växte rödblad och ishavstofs. Vegetationstäckningen ökade till % när hårt substrat blev tillgängligt på 3 m djup, men vegetationen utgjordes då delvis av löslevande rödblad förutom ishavstofs, fjäderslick och fastsittande rödblad. Från 8 m djup började ullsläke täcka botten och den djupaste blåstången observerades på 4,4 m djup. Blåstångbältet (> % yttäckning) förekom mellan,4 och 3 m djup och täckte som mest % av botten. Sudare förekom från 3,6 m djup och täckte på ett sandigare parti % av botten. Där förekom även mycket borstnate ( % yttäckning) samt lite hårsärv. Närmast ytan växte en bård av ullsläke och tarmalger. På transekten observerades nio makroalgtaxa samt två kärlväxter. Transekten bedöms ha hög ekologisk status. Jämförelse med tidigare inventeringar Trots att transekten har inventerats många gånger blir jämförelser med tidigare data översiktlig eftersom transektens position har varierat mellan år. Fram till år 997 användes dessutom en annan inventeringsmetod än den som använts i denna undersökning. I figur 3 visas information om referensarternas djuputbredning i de olika inventeringarna. Informationen har hämtats från en sammanställning av J. Edlund och E. Siljeholm (27a), men värden från inventeringen år 2 har korrigerats enligt uppgifter i rapport (Borgiel 2). År Djup (m) E Fucus vesiculosus Furcellaria lumbricalis Phyllophora/ Coccotylus Rhodomela confervoides Sphacelaria arctica Figur 3. Referensarternas observerade djuputbredning i årets inventering samt i åtta tidigare inventeringar. 39

40 Blåstångens djuputbredning, vilken har observerats i alla inventeringar, indikerar att djuputbredningen ökade i mitten av 9-talet. Sedan år 997 verkar blåstångens djuputbredning ha varit oförändrad. I år verkar både rödblad och ishavstofs ha observerats djupare än tidigare men det är troligen en effekt av att transektens maxdjup varierat under åren. Bild 6. Transekt E. Ovan vänster: Grund hårdbotten med ullsläke och tarmalger. Ovan höger: Frodigt blåstångsbälte. Nere vänster: Sedimentrik hårdbotten med blåmusslor och ullsläke. Nere höger: Djupare botten. Foton. S. Qvarfordt. Transekt E26, Lilla Björnskär Denna jämnt sluttande m långa transekt nådde 2 m djup. Sand var generellt det dominerande inslaget i en mosaikbotten som i övrigt bestod av block och sten. Längst ut var det emellertid mjukbotten. Vegetation i form av löslevande rödblad observerades som djupast på 8 m. På 7 m djup täckte löslevande rödblad % av botten och den djupaste fastsittande vegetationen, ishavstofs, fjäderslick och rödblad, observerades. Löslevande rödblad täckte -7 % upp till 6 m djup. Från m djup förekom även kräkel och ullsläke och vid 7 m brunalgerna sudare, smalskägg och brunslick. Blåstång observerades som djupast på,6 m och täckte - % mellan,-,8 m. Blåstångsbältets (> % yttäckning) djuputbredning begränsades troligen av brist på lämpligt substrat eftersom block och häll utgjorde en mindre andel av bottensubstratet. 4

41 Brunalgen sudare var mycket vanlig och täckte - % av botten mellan,8-6 m djup. På samma djup förekom även ett kärlväxtsamhälle bestående av axslinga, knoppslinga, nating (Ruppia sp), hårsärv, ålgräs och borstnate. Borstnate var vanligast och täckte -7 %. Ålgräs täckte % av botten mellan 2,4 och,6 m djup. Hårsärv var den kärlväxt som observerades djupast, på 7,3 m. På transekten observerades 3 makroalgtaxa samt sex kärlväxter inklusive ålgräs. Transekten bedöms ha hög ekologisk status. Jämförelse med tidigare inventeringar Transekten har tidigare inventerats enligt samma metod år 28 (Tång & Sånt HB, MarTrans). I år noterades både blåstång och rödris på större djup (,6 m respektive,3 m) än året innan (3,7 m respektive m). De djupare observationerna utgjordes emellertid av låga täckningsgrader (- %) vilket innebär att de kan ha missats, speciellt om det till exempel fanns mycket lösa alger på transekten vid inventeringstillfället. Blåstångsbältets djuputbredning var ungefär densamma,,8 m (29) och,4 m (28). Bild 7. Transekt E26. Ovan vänster: Hårsärv i frodigt blåstångsbälte. Ovan höger: Ålgräs och sudare. Nere vänster: Sudare i massor. Nere höger: Djupare botten med rödblad och blåmusslor. Foton. S. Qvarfordt. Transekt E27, Arnöudden Transekten var m lång och gick ned till m djup. Botten bestod av häll med block- och stenpartier ned till 6 m djup där även mjukbotten utgjorde en del av 4

42 botten. Ned till m djup utgjorde hårda substrat en stor andel av botten men därefter var det mjukbotten med endast sprida stenar. Ingen växtlighet noterades djupare än 3 m, varken på de få spridda blocken eller på mjukbotten. På 3 m djup observerades ishavstofs och när det blev mer hårdbotten på m djup förekom även kräkel och fjäderslick. Rödblad och ullsläke tillkom vid 9 m djup och brunalgerna sudare, brunslick och blåstång på 3,8 m djup. Blåstången täckte som mest % av botten trots att lämpligt substrat i form av häll med låg sedimentgrad fanns tillgängligt. Från ca, m djup täcktes hällen av ullsläke och grönslick samt enstaka blåstångsruskor. Närmast ytan växte endast grönslick. På transekten observerades även kärlväxterna nating och hårsärv på 2-3 m djup men endast i låga täckningsgrader (- %). På transekten observerades tio makroalgtaxa samt två kärlväxter. Transekten bedöms ha hög ekologisk status. Jämförelse med tidigare inventeringar Transekten har tidigare inventerats enligt samma metod år 28 (Tång & Sånt HB, MarTrans). Samma djuputbredning noterades för referensarterna blåstång, kräkel och ishavstofs. År 28 noterades rödblad på,2 m djup till skillnad från årets observation av rödblad på 8,8 m. Bild 8. Transekt E27. Till vänster: Grund hårdbotten med fintrådiga alger, grönslick, brunslick och ullsläke. Till höger: Blåstång och brunslick. Foton. M. Borgiel. 42

43 Trännöfjärden I Trännöfjärden etablerades tre nya transekter. Två av lokalens transekter har klassats som mycket skyddade (E och E) och en som extremt skyddad (E2) vad gäller vågexponering. Lokalens ekologiska status bedöms som hög baserat på tre-fyra referensarters djuputbredning (Tabell 2). Tabell 2. Beräknade indexvärden för transekterna samt EK-värde och statusbedömning för lokalen. Observerat maxdjup och poäng för respektive referensart. Transektens namn Simpholmen Vårholmen Lilla Pukö Transektnr E E E2 Djup (m) Poäng Djup (m) Poäng Djup (m) Poäng Fucus vesiculosus 4,4 4 4, Furcellaria lumbricalis,8 4, 3 6,7 4 Phyllophora/Coccotylus, ,8 Rhodomela confervoides Sphacelaria arctica 9,9 4 7,4 4,4 Indexvärde,9,8,8 EK-värde lokal (medel ± stdav),8 ±, Ekologisk status Hög Transekterna bedöms vara väl lämpade för bedömning enligt aktuella bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 27). Hårdbotten i form av häll, block eller sten fanns på samtliga transekter ned till minst m djup vilket är ett av kraven för transekter i detta typområde (2). På alla transekter förekom även minst tre av referensarterna, vilket är ytterligare ett krav för att kunna tillämpa bedömningsgrunderna. Transekterna uppfyller också Länsstyrelsens krav på förekomst av bältesbildande blåstång. I vattenförekomsten har en transekt vid Kåreholm (A2) tidigare inventerats vid ett flertal tillfällen. Transekten bedömdes emellertid som dåligt lämpad för klassning enligt bedömningsgrunderna (Edlund och Siljeholm 27a). En översiktlig jämförelse med data från tidigare inventeringar visar att observationerna av referensarternas djuputbredning i år är jämförbar med observationer tidigare år på transekt A2 (Figur 4). Djup (m) Trännöfjärden Fucus vesiculosus Furcellaria lumbricalis Phyllophora/ Coccotylus Rhodomela confervoides Sphacelaria arctica Figur 4. Referensarternas djuputbredning i Trännöfjärden. Värden från åren är från transekt A2. För år 29 anges ett medelvärde av observerad djuputbredning på transekterna E, E och E2. Informationen om djuputbredning i tidigare inventeringar har hämtats från en sammanställning av J. Edlund och E. Siljeholm (27a). 43

44 Transekt E, Simpholmen Denna branta transekt nådde 8 m djup m från stranden. Ned till 4 m djup var det hällbotten med undantag för en klipphylla där block och mjukbotten samlats på ca 6 m djup. Under 4 m djup var det mjukbotten. Vegetation observerades från 2 m djup där enstaka ullsläke, rödblad, kräkel och fjäderslick förekom. Brunalgen ishavstofs noterades först på m djup. Vegetationstäckningen var låg (- %) upp till 4, m djup där blåstång och brunslick började förekomma. Blåstångsbältet mellan,2 och,9 m djup täckte % av botten. Närmast ytan täcktes hällen av ullsläke och grönslick. På transekten observerades nio makroalgtaxa. Transekten bedöms ha hög ekologisk status. Bild 9. Transekt E. Till vänster: Sedimentrik hårdbotten med blåmusslor och ullsläke. Till höger: Svart smörbult bland blåmusslor. Foton. M. Borgiel. Bild 2. Transekt E. Till vänster: Blåstångsbälte. Till höger: Sedimenttäckta block med nässeldjur och blåmusslor. Foton. S. Qvarfordt. Transekt E, Vårholmen Denna jämnt sluttande transekt var endast 38 m lång men nådde m djup. Botten bestod främst av block och sten men även fläckar med grus och sand förekom. Längst ut var det mjukbotten. Trots att hårdbottnar fanns tillgängliga noterades den djupaste vegetationen först på 7,4 m djup. Fjäderslick och ishavstofs förekom djupast. Ullsläke och rosendun 44

45 observerades som djupast kring 6 m och vid 4, m djup tillkom kräkel och brunslick samt kärlväxten axslinga. Blåstång observerades som djupast på 4,3 m och blåstångsbältet (yttäckning > %) täckte - % av botten från 3,3 m djup upp till ytan. På -2 m djup växte även en del borstnate och närmare ytan fanns en fläck med nating. På transekten observerades 2 makroalgtaxa och tre kärlväxter. Transekten bedöms ha hög ekologisk status. Transekt E2, Lilla Pukö Transekten var 7 m lång och nådde ett djup på 3 m. Botten var en mosaik av häll, block, sten, grus, sand och mjukbotten. Närmast ytan var det enbart hårdbotten och vid -6 m djup ersattes gradvis sanden av mjukbotten. Ishavstofs observerades på en häll på m djup och bara aningen grundare förekom även rödblad, både löslevande och fastsittande. Även kräkel förekom både i fastsittande och löslevande form längs transekten. Mellan 6 och m djup utgjorde löslevande rödblad största delen av vegetationen. Blåstång observerades som djupast på 4 m och blåstångsbältet (yttäckning > %) täckte - % av botten från 2,7 m djup upp till ytan. Ett kärlväxtsamhälle bestående av axslinga, borstnate, ålnate (Potamogeton perfoliatus), vitstjälksmöja (Ranunculus peltatus ssp baudotii) och nating täckte upp till 3-4 % av botten mellan,3 och 3,2 m djup. Borstnate noterades emellertid som djupast på m. På transekten observerades elva makroalgtaxa och fem kärlväxter. Transekten bedöms ha hög ekologisk status. Bild 2. Transekt E2. Till vänster: Vita svavelbakterier (Beggiatoa) på ansamling av lösa alger. Nedan: Löslevande rödblad bland blåmusslor. 4

46 Referenser Artdatabankens hemsida: [Accessed ] Borgiel, M. (2) Makroalger. Fytobentalundersökning. MSV-Rapport 2. Edlund, J., Siljeholm, E. (999) Grunda vegetationsklädda bottnar i Jonsbergs skärgård. Norrköpings kommun. Natur i Norrköping :2. Edlund, J., Siljeholm, E. (27a) Sammanställning av uppgifter om hårbottentransekter inom Östergötland och södra delen av Sörmland. Arbetsmaterial Edlund, J., Siljeholm, E. (27b) Miljöövervakning av grunda hårdbottnar i norra delen av Södra Östersjöns vattendistrikt 27. Länsstyrelsen i Östergötland. Edlund, J., Siljeholm, E. (28) Miljöövervakning av grunda hårdbottnar i norra delen av Södra Östersjöns vattendistrikt 27. Länsstyrelsen i Östergötland. Isæus, M. (24) A GIS-based wave exposure model calibrated and validated from vertical distribution of littoral lichens in thesis Factors structuring Fucus communities at open and complex coastlines in the Baltic Sea. Dept. of Botany. Stockholm, Sweden, Stockholm University: 4 pp. Kautsky, H. (988) Factors structuring phytobenthic communities in the Baltic Sea. Doktorsavhandling. Zoologiska institutionen, Stockholms universitet. ISBN Kautsky, H., van der Maarel, E (99) "Multivariate approaches to the variation in benthic communities and environmental vectors in the Baltic Sea." Marine Ecology Progress Series 6: Naturvårdsverket (24) Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning, programområde kust och hav. Vegetationsklädda bottnar, ostkust. Version g/undersokn_typ/hav/vegbotos.pdf [Accessed ] Naturvårdsverket (26) Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljö - SAKU. Naturvårdsverket. Rapport 9 juni 26 Naturvårdsverket (27) Bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszon. Handbok 27:4, -. Ur MarTrans: Tång & Sånt HB. Undersökning: Basinventering i Östergötlands län. År: 28. Inventerare: C. Wibjörn, S. Hallén. 46

47 Bilagor Bilaga : Transektuppgifter Bilaga 2: Artlista Bilaga 3: Transektillustrationer Bilaga 4: Beskrivningar av transekternas startpositioner Bilaga : Primärdata dyktransekter 47

48 Bilaga. Transektuppgifter Fem lokaler inventerades. På varje lokal gjordes tre dyktransekter. I följande tabeller (Tabell :-4) visas uppgifter om transekterna inklusive uppmätt siktdjup, salinitet och temperatur. I bilaga finns fotografier på transekternas startpositioner för de transekter som inventeras för första gången inom miljöövervakningsprogrammet, d v s lokalerna Bråvikens kustvatten, Yttre Valdemarsviken och Trännöfjärden. Fotografier på referenslokalerna Kärrfjärden och Hesselöfjärden finns i tidigare rapporter (Edlund och Siljeholm 27b, 28). Vågexponeringen på dyktransekternas startpositioner (Tabell :) har hämtats från vågexponeringskartor framtagna av Martin Isæus för projektet Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljö - SAKU på uppdrag av Naturvårdsverket. Vågexponeringen är beräknad enligt en metod (Isæus 24) som ger ett vågexponeringsmått i m 2 /s. Vågexponeringsmåttet (m 2 /s) har sedan översatts till klasser som beskriver vågexponeringen enligt tabell i rapporten Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljö SAKU (Naturvårdsverket 26). Klasserna är: = land, 2 = Ultra skyddat, 3 = Extremt skyddat, 4 = Mycket skyddat, = Skyddat, 6 = Mod. (måttligt) exponerat, 7 = Exponerat och 8 = Mycket exponerat. Tabell :. Lokalnamn, transektnamn och nummer samt inventeringsdatum. Lokalens namn Transektens namn Transektnr Datum Bråvikens kustvatten Stora Blacken E Låga Skären E St. Alön E Trännöfjärden Simpholmen E Vårholmen E Lilla Pukö E Kärrfjärden* Yttre Kärrö E Östra Kärröklabben E Älgbådskärsklabben E Hesselöfjärden* Stora Gåsön E Stora Gåsankan E Ängholmen E Yttre Valdemarsviken Valdemarsvikens mynning E Lilla Björnskär E Arnöudden E * referenslokaler 48

49 Tabell :2. Transekternas startpositioner i X och Y (RT9) samt decimalgrader (WGS84). Transekt RT9 Decimalgrader (WGS84) Nr X Y Latitud Longitud E ,664 7,284 E ,269 7,24 E ,4 7,469 E , ,742 E ,4233 6,69426 E ,4922 6,7687 E ,3434 6,969 E ,339 6,9663 E ,3378 6,9623 E , ,87 E , ,8242 E ,2333 6,864 E ,623 6,7 E ,8374 6,792 E ,96 6,777 Tabell :3. Transekternas riktningar, längder och maxdjup (justerade till normalvattenstånd), samt vem som har gjort skattningarna (SQ = Susanne Qvarfordt, MB = Mikael Borgiel). I tabellen är även transektens bredd angiven samt om startpunkten markerats med gul färg. Transekt Riktning MaxDjup Längd Inventerare Bredd -9 Markerad (nr) ( º ) (m) (m) (m) (gult) E MB Ja E SQ Ja E SQ Ja E MB Ja E SQ Ja E SQ Ja E SQ Ja E MB 8 Ja E MB 8 Nej* E SQ Nej* E MB Nej* E SQ Nej* E SQ Ja E SQ Ja E MB Ja * röd markering fanns och behövde inte förbättras. 49

50 Tabell :4. Uppmätt siktdjup, salinitet och temperatur vid inventeringstillfället. Transekt Siktdjup Salinitet Temperatur Datum (nr) (m) (psu) ( º C ) E4, 6, E 8,7 6, E6 8,7 6, E 4 6, E 6, E2,2 6, E3 6, E4 6, E 6, E22 8,2 6, E23 8,2 6, E24 8,2 6, E 8,4 6, E26 9 6, E27 8 6, Tabell :. Dyktransekternas klassning i olika vågexponeringsgrader. Transekt Vågexponering Vågexponeringsklass (nr) (m 2 /s) (-8) E Skyddad E 7726 Skyddad E6 294 Skyddad E Mycket skyddad E Mycket skyddad E Extremt skyddad E3 4 Mycket skyddad E Mycket skyddad E Extremt skyddad E Mycket skyddad E Mycket skyddad E Mycket skyddad E 3 Extremt skyddad E26 4 Skyddad E Skyddad

51 Bilaga 2. Artlista Tabell 2:. Taxa som observerats under marin miljöövervakning av vegetationsklädda hårdbottnar i Östergötlands län år 29. Funna taxa visas totalt för skärgården samt för respektive lokal. Latinska namn Svenska Namn Beggiatoa Rivularia atra Spirulina RÖDALGER Aglaothamnion roseum Rosendun Ceramium tenuicorne Ullsläke Ceramium virgatum Grovsläke Coccotylus/Phyllophora Rödblad Furcellaria lumbricalis Kräkel Polysiphonia fibrillosa Violettslick Polysiphonia fucoides Fjäderslick Rhodomela confervoides Rödris BRUNALGER Chorda filum Sudare Dictyosiphon foeniculaceus Smalskägg Dictyosiphon/Stictyosiphon Smalskägg/Krulltrassel Ectocarpus/Pylaiella Brunslick/Trådslick Elachista fucicola (Epifyt) Tångludd Fucus vesiculosus Blåstång Sphacelaria arctica Ishavstofs GRÖNALGER Cladophora glomerata Grönslick Cladophora glomerata CF Monostroma balticum (lösl) Östersjösallat Spirogyra (lösl) Spiralbandsalger Ulva Tarmalger GULGRÖNALGER Vaucheria Slangalger KRANSALGER Tolypella nidifica Havsrufse KÄRLVÄXTER Ceratophyllum demersum Hornsärv Myriophyllum sibiricum Knoppslinga Myriophyllum spicatum Axslinga Potamogeton pectinatus Borstnate Potamogeton perfoliatus Ålnate Ranunculus peltatus ssp baudotii Vitstjälksmöja Ruppia Nating Zannichellia palustris Hårsärv Zostera marina Ålgräs Antal makroalger Antal kärlväxter Antal kransalger Antal växtaxa Epifyt = endast observerad som epifyt, Lösl = endast observerad som löslevande, CF = troligen angiven art E-län Yttre Bråviken Trännöfjärden Kärrfjärden Hesselöfjärden Yttre Valdemarsviken

52 Tabell 2:2. Lista över vilka arter som observerats som löslevande samt växande på andra växter (epifytiskt). Latinska namn Svenska Namn EPIFYTER Ceramium tenuicorne Ullsläke Polysiphonia fibrillosa Violettslick Polysiphonia fucoides Fjäderslick Dictyosiphon foeniculaceus Smalskägg Ectocarpus/Pylaiella Brunslick/Trådslick Elachista fucicola Tångludd LÖSLEVANDE Chorda filum Sudare Coccotylus/Phyllophora Rödblad Furcellaria lumbricalis Kräkel Dictyosiphon/Stictyosiphon Smalskägg/Krulltrassel Monostroma balticum Östersjösallat E-län Yttre Bråviken Trännöfjärden Kärrfjärden Hesselöfjärden Yttre Valdemarsviken 2

53 Bilaga 3. Transektillustrationer Översiktliga illustrationer av transekternas bottenprofiler inklusive bottensubstrat, vegetation och blåmusslor i olika avsnittsskattningar. I exempelfiguren nedan består botten i avsnitt 2 av % block och % sten. Vegetationen täcker hela botten (total vegetationstäckning = %) och utgörs till största delen av blåstång som täcker 7 %. Avsnitt 2 är en ca 4 m lång del av transekten mellan -9 m från stranden på ca,3-2 m djup. I tabellen till vänster visas gruppindelning av vegetationen. AVSNITT Total vegetationstäckning Ettåriga rödalger Fleråriga rödalger Brunalger exkl blåstång Blåstång Grönalger Löslevande rödalger Löslevande grönalger Kärlväxter Blåmusslor D j u p (m) Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lösa alger E(nr) Avstånd (m) Ettåriga rödalger Rosendun Aglaothamnion roseum Ullsläke Ceramium tenuicorne Violettslick Polysiphonia fibrillosa Fleråriga rödalger Grovsläke Ceramium virgatum Rödblad Coccotylus/Phyllophora Kräkel Furcellaria lumbricalis Fjäderslick Polysiphonia fucoides Rödris Rhodomela confervoides Brunalger exkl blåstång Sudare Chorda filum Smalskägg/Krulltrassel Dictyosiphon/Stictyosiphon Brunslick/Trådslick Ectocarpus/Pylaiella Ishavstofs Sphacelaria arctica Blåstång Blåstång Fucus vesiculosus Grönalger Grönslick Cladophora glomerata Tarmalger Ulva Löslevande rödalger Rödblad Coccotylus/Phyllophora Kräkel Furcellaria lumbricalis Löslevande grönalger Östersjösallat Monostroma balticum löslev Spiralbandsalger Spirogyra Kärlväxter Hornsärv Ceratophyllum demersum Knoppslinga Myriophyllum sibiricum Axslinga Myriophyllum spicatum Borstnate Potamogeton pectinatus Ålnate Potamogeton perfoliatus Vitstjälksmöja Ranunculus peltatus ssp baudotii Nating Ruppia Hårsärv Zannichellia palustris Ålgräs Zostera marina Blåmusslor Blåmussla Mytilus edulis 3

54 Bråvikens kustvatten Total vegetationstäckning Ettåriga rödalger Fleråriga rödalger Brunalger exkl blåstång Blåstång Grönalger Löslevande rödalger Löslevande grönalger Kärlväxter 7 Blåmusslor D j u p (m) E Avstånd (m) Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lösa alger 4

55 Total vegetationstäckning 7 7 Ettåriga rödalger 3 6 Fleråriga rödalger Brunalger exkl blåstång Blåstång 7 Grönalger 8 Löslevande rödalger Löslevande grönalger Kärlväxter 3 3 Blåmusslor Häll Block Sten Grus 7 7 Sand Mjukbotten Lösa alger 7 7 E D j u p (m) 9 2

56 7 7 Total vegetationstäckning Ettåriga rödalger 6 6 Fleråriga rödalger Brunalger exkl blåstång 7 Blåstång 8 Grönalger Löslevande rödalger Löslevande grönalger 26 Kärlväxter Blåmusslor 7 Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten D u p (m) E Avstånd (m) Lösa alger j

57 Trännöfjärden 7 Total vegetationstäckning Ettåriga rödalger 3 Fleråriga rödalger 3 8 Brunalger exkl blåstång Blåstång 3 Grönalger Löslevande rödalger Löslevande grönalger Kärlväxter 7 Blåmusslor D j u p (m) Häll E Avstånd (m) Block Sten Grus Sand Mjukbotten 7 Lösa alger 7

58 8 Total vegetationstäckning Ettåriga rödalger 2 6 Fleråriga rödalger Brunalger exkl blåstång Blåstång 7 7 Grönalger Löslevande rödalger Löslevande grönalger Kärlväxter Blåmusslor Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lösa alger 7 7 E Avstånd (m) D j u p (m)

59 9 Total vegetationstäckning 7 Ettåriga rödalger Fleråriga rödalger Brunalger exkl blåstång 2 Blåstång 7 7 Grönalger 2 Löslevande rödalger 3 7 Löslevande grönalger Kärlväxter Blåmusslor Häll Block 7 Sten 7 Grus Sand Mjukbotten 7 Lösa alger E Avstånd (m) D j u p (m)

60 6 Kärrfjärden Total vegetationstäckning Ettåriga rödalger Fleråriga rödalger 6 7 Brunalger exkl blåstång Blåstång Grönalger 6 Löslevande rödalger Löslevande grönalger 7 Kärlväxter Blåmusslor Häll Block 7 7 Sten Grus Sand Mjukbotten Lösa alger D j u p (m) Avstånd (m) E

61 7 7 Total vegetationstäckning 6 Ettåriga rödalger Fleråriga rödalger Brunalger exkl blåstång 7 Blåstång Grönalger 26 3 Löslevande rödalger Löslevande grönalger 2 Kärlväxter 7 Blåmusslor D j u p (m) Häll E Avstånd (m) Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lösa alger 6

62 7 7 Total vegetationstäckning Ettåriga rödalger 6 7 Fleråriga rödalger 3 Brunalger exkl blåstång 7 Blåstång Grönalger Löslevande rödalger Löslevande grönalger Kärlväxter Blåmusslor D j u p (m) Häll E Avstånd (m) Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lösa alger 62

63 Hesselöfjärden 7 Total vegetationstäckning Ettåriga rödalger 7 Fleråriga rödalger Brunalger exkl blåstång 7 Blåstång Grönalger Löslevande rödalger Löslevande grönalger Kärlväxter Blåmusslor D j u p (m) Häll E Avstånd (m) 7 Block Sten Grus 7 Sand 7 Mjukbotten Lösa alger 63

64 7 7 Total vegetationstäckning 6 Ettåriga rödalger 6 Fleråriga rödalger Brunalger exkl blåstång Blåstång 7 Grönalger Löslevande rödalger Löslevande grönalger 2 Kärlväxter Blåmusslor D j u p (m) Häll E Avstånd (m) 7 Block Sten Grus Sand 7 7 Mjukbotten 7 Lösa alger 64

65 7 Total vegetationstäckning 6 Ettåriga rödalger Fleråriga rödalger Brunalger exkl blåstång 7 7 Blåstång 7 Grönalger Löslevande rödalger 3 Löslevande grönalger Kärlväxter Blåmusslor D j u p (m) E Avstånd (m) Häll 7 7 Block Sten Grus Sand 7 Mjukbotten 7 7 Lösa alger 6

66 Yttre Valdemarsviken 7 Total vegetationstäckning Ettåriga rödalger 2 Fleråriga rödalger Brunalger exkl blåstång 7 7 Blåstång Grönalger Löslevande rödalger Löslevande grönalger Kärlväxter D j u p (m) Blåmusslor E Häll Avstånd (m) Block 7 Sten Grus Sand Mjukbotten Lösa alger 66

67 67 Total vegetationstäckning 7 7 Ettåriga rödalger Fleråriga rödalger Brunalger exkl blåstång Blåstång 7 7 Grönalger Löslevande rödalger 7 7 Löslevande grönalger Kärlväxter Blåmusslor Häll Block Sten Grus Sand 7 7 Mjukbotten Lösa alger E Avstånd (m) 9 D j u p (m)

68 Total vegetationstäckning 7 Ettåriga rödalger Fleråriga rödalger 2 Brunalger exkl blåstång Blåstång 7 Grönalger 6 Löslevande rödalger Löslevande grönalger Kärlväxter Blåmusslor 7 Häll Block Sten Grus Sand D u p (m) E Avstånd (m) Mjukbotten 7 Lösa alger 68 j 9 2

69 Bilaga 4. Beskrivningar av transekternas startpositioner Kartor och fotografier som visar lokalerna samt transekternas startpunkter för de lokaler som inventeras för första gången inom miljöövervakningsprogrammet, Bråvikens kustvatten, Trännöfjärden och Yttre Valdemarsviken. Referenslokalerna Kärrfjärden och Hesselöfjärden finns beskrivna i tidigare rapporter (Edlund och Siljeholm 27b, 28). Bråvikens kustvatten E6 E E4 Figur 4:. Karta över Bråvikens kustvatten. Transekterna är markerade (röda punkter) och vattenförekomstens gränser. Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 6-24/88 69

70 Namn Riktning Längd MaxDjup Position (RT9) Position (WGS84) E4 Stora Blacken 32º m 6.7 m X: Y: 727 N E Bild 4:. Transekt E4, Stora Blacken Figur 4:2. Transekt E4: position och ungefärlig riktning. Lantmäteriet, dnr 6-24/88 7

71 Namn Riktning Längd MaxDjup Position (RT9) Position (WGS84) E Låga Skären 86º 2 m 2 m X: Y: 786 N E 7.24 Bild 4:2. Transekt E, Låga Skären. Bilderna är från inventeringen år 28 (Tång & Sånt HB). Transektens startposition har markerats med två gula streck år 29. Figur 4:3. Transekt E: position och ungefärlig riktning. Lantmäteriet, dnr 6-24/88 7

72 Namn Riktning Längd MaxDjup Position (RT9) Position (WGS84) E6 St. Alön 28º 2 m. m X: Y: N 8.4 E Bild 4:3. Transekt E6, Stora Alön. Den översta bilden är från inventeringen 28 (Tång & Sånt HB), notera huset som landmärke i bakgrunden. Figur 4:4. Transekt E6: position och ungefärlig riktning. Lantmäteriet, dnr 6-24/88 72

73 Trännöfjärden E E2 E Figur 4:. Karta över Trännöfjärden. Transekterna är markerade (röda punkter) och vattenförekomstens gränser. Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 6-24/88 73

74 Namn Riktning Längd MaxDjup Position (RT9) Position (WGS84) E Simpholmen 24º m 7. m X: Y: 474 N E Bild 4:4. Transekt E, Simpholmen. Figur 4:6. Transekt E: position och ungefärlig riktning. Lantmäteriet, dnr 6-24/88 74

75 Namn Riktning Längd MaxDjup Position (RT9) Position (WGS84) E Vårholmen 9º 38 m 4.6 m X: Y: 9 N E Bild 4:. Transekt E, Vårholmen. Figur 4:7. Transekt E: position och ungefärlig riktning. Lantmäteriet, dnr 6-24/88 7

76 Namn Riktning Längd MaxDjup Position (RT9) Position (WGS84) E2 Lilla Pukö 32º 7 m 2.9 m X: Y: 98 N E Bild 4:6. Transekt E2, Lilla Pukö. Figur 4:8. Transekt E2: position och ungefärlig riktning. Lantmäteriet, dnr 6-24/88 76

77 Yttre Valdemarsviken E E27 E26 Figur 4:9. Karta över Yttre Valdemarsviken. Transekterna är markerade (röda punkter) och vattenförekomstens gränser. Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 6-24/88 77

78 Namn Riktning Längd MaxDjup Position (RT9) Position (WGS84) E V-vikens mynning 2º m 4.4 m X: Y: 997 N E 6.7 Bild 4:7. Transekt E, Valdemarsvikens mynning. Transekten börjar i litet hällkar nedanför korset. Figur 4:. Transekt E: position och ungefärlig riktning. Lantmäteriet, dnr 6-24/88 78

79 Namn Riktning Längd MaxDjup Position (RT9) Position (WGS84) E26 Lilla Björnskär 23º m 2.7 m X: Y: 8224 N E Bild 4:8. Transekt E26, Lilla Björnskär. Figur 4:. Transekt E26: position och ungefärlig riktning. Lantmäteriet, dnr 6-24/88 79

80 Namn Riktning Längd MaxDjup Position (RT9) Position (WGS84) E27 Arnöudden 4º m 4.6 m X: Y: 636 N 8.96 E Bild 4:9. Transekt E27, Arnöudden. 4:2. Transekt E27: position och ungefärlig riktning. Lantmäteriet, dnr 6-24/88 8