Utvidgad kompetens för tandhygienister förutsättningar för en försöksverksamhet

Transkript

1 Utvidgad kompetens för tandhygienister förutsättningar för en försöksverksamhet

2 Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Skrivelse. Det innebär att den innehåller nya eller ändrade ställningstaganden från Socialstyrelsen i form av ett meddelande eller en avrapportering. Den kan också innehålla förfrågningar eller begäran/ anhållan om yttranden eller synpunkter på t.ex. remissversioner. Skrivelser är riktade till en eller flera tydliga adressater, t.ex. regeringen, landsting, kommuner, vårdgivare m.fl. Artikelnr Publicerad januari

3 Förord Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna för en försöksverksamhet som innebär att legitimerade tandhygienister får genomgå en utbildning som syftar till att ge dem en utvidgad kompetens med inriktning mot ingrepp i tandens hårdvävnader till följd av karies. Med ingrepp i tandens hårdvävnader avses inte ingrepp i tandpulpa eller rotkanal. Socialstyrelsen skall bland annat analysera de juridiska förutsättningarna och redovisa förslag till eventuella regelförändringar, som bedöms erforderliga, samt bedöma vilka moment som bör ingå i en sådan utbildning för att tillräcklig kompetens skall uppnås och under vilka former utbildningen skall bedrivas. Denna rapport har utarbetats av en arbetsgrupp bestående av tre medarbetare vid Socialstyrelsens hälso- och sjukvårdsavdelning samt tre externa sakkunniga. Från Socialstyrelsen har deltagit Maria Forsgren (projektledare), Nils Bäckman och Pernilla Ek. Externa sakkunniga har varit Pia Andersson, Gunilla Johnson samt Thomas Modéer. Projektets styrgrupp har bestått av Pål Resare, ordförande, Per-Anders Sunesson och Marianne Appelquist. I en referensgrupp har följande representanter ingått: Katarina Wretlind, Odontologiska fakulteten, Malmö högskola; Håkan Vestergren, Sveriges Kommuner och Landsting; Anitha Wijkström, Yvonne Nyblom och Ingela Jägestrand, Sveriges Tandhygienistförening; Roland Svensson, Sveriges Tandläkarförbund; Anders Wikander, Sveriges Privattandläkarförening; Kenth Nilsson, Tjänstetandläkarföreningen; Raimo Pälvärinne, Sveriges Folktandvårdsförening samt Pernilla Svensson, Svenska Tandsköterskeförbundet. Kjell Asplund Generaldirektör 3

4 4

5 Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Bakgrund 8 Tandhygienistyrkets framväxt 8 Aktuella utredningar 8 Juridiska förutsättningar 10 Regelverket 10 Legitimation 10 Hälso- och sjukvårdspersonalens yrkesansvar 10 EU 11 Länder utanför EU (tredje land) 11 Bolognaprocessen 11 Tandhygienistens utbildning 12 Utbildningen idag 12 Utbildningens innehåll 13 Utbildningsplan vid Högskolan Kristianstad 13 Tandhygienistprofessionen i EU/EES 15 Tandhygienistyrket i framtiden 16 Diskussion och slutsats 17 Slutsats 18 Referenser 19 Bilagor 21 5

6 6

7 Sammanfattning Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna för en försöksverksamhet som innebär att legitimerade tandhygienister får genomgå en utbildning som syftar till att ge dem en utvidgad kompetens med inriktning mot ingrepp i tandens hårdvävnader till följd av karies. Ett kraftigt minskande antal verksamma tandläkare fram till år 2020 kräver en förändring av tandvårdens organisation så att kompetensen hos tandvårdens olika personalkategorier bättre tas till vara. Flera aktuella rapporter och utredningar pekar på den allt större roll som tandhygienister kommer att få i den framtida tandvården. Tandhygienistutbildning ges vid åtta lärosäten i landet. Utbildningen är tvåårig (80 poäng) men cirka en tredjedel av samtliga utexaminerade tandhygienister år 2005 hade valt att studera ytterligare ett år (120 poäng). Denna möjlighet finns numera vid samtliga åtta lärosäten. Tandhygienister examinerade före 1988 var tandsköterskor med en ettårig påbyggnadsutbildning. Dagens tandhygienister har således en mycket heterogen utbildning. Socialstyrelsen konstaterar att det inte finns någon uttrycklig författningsbestämmelse som inskränker tandhygienisters möjlighet att utföra ingrepp i tandens hårdvävnader. Denna kunskap ingår dock inte i tandhygienistens utbildning. Socialstyrelsen anser att nuvarande grundutbildning inte ger en tillräcklig grund för en sådan vidareutbildning. Socialstyrelsen har även tidigare framfört att tandhygienistutbildningen bör vara treårig för att denna yrkeskår med tillfredsställande patientsäkerhet ska kunna klara de uppgifter som framtidens tandvård står inför. Socialstyrelsen ser därför som en första förutsättning för eventuella kompetenshöjande utbildningar att en treårig grundutbildning införs. Socialstyrelsen anser således att det i nuläget inte finns förutsättningar för en försöksverksamhet som innebär att legitimerade tandhygienister får genomgå en utbildning som syftar till att ge dem en utvidgad kompetens med inriktning mot ingrepp i tandens hårdvävnader till följd av karies. Med en mer gemensam bas än vad nuvarande heterogena tandhygienistutbildningar ger, kan förutsättningar finnas för olika påbyggnadsutbildningar. 7

8 Bakgrund Tandhygienistyrkets framväxt USA är det land där tankarna på förebyggande tandvård först konkretiserades och där en kurs för dental nurses startade redan USA kan därmed sägas vara ursprungslandet för tandhygienistyrket. I Sverige började man på 1920-talet att på allvar diskutera tandvårdspersonal med en kortare utbildning men det skulle dröja till 1968 innan en ettårig försöksutbildning av tandhygienister startade i Malmö och Örebro. I Norge startades en ettårig utbildning 1926, i Danmark 1974 och i Finland 1976 [1]. Aktuella utredningar Tandhygienistens roll i svensk tandvård har diskuterats i flera utredningar och rapporter. År 2002 publicerades Statens Offentliga Utredningar SOU 2002:53 Tandvården till 2010 [2]. Utredningens förslag syftade sammantaget till att förbättra tandvårdsstödet och öka tandvårdens tillgänglighet för alla, att över hela landet trygga tillgången på kompetent personal, som motsvarar de krav som kommer att ställas på tandvårdspersonal i framtiden, och att främja effektivitet och samarbete inom tandvården. Enligt utredningen är den största utmaningen för svensk tandvård troligen personalförsörjningen. Kompetensen hos de enskilda medarbetarna i tandvårdsteamet måste därför användas bättre. Detta förutsätter strukturella förändringar och denna process pågår både inom folktandvården och privattandvården. Utredningen betonar att framtidens tandvård i allt högre grad kommer att inriktas på omhändertagande av äldre och sjuka samt personer med olika funktionshinder. I sitt yttrande över betänkandet Tandvården till 2010 skriver Socialstyrelsen bland annat Socialstyrelsen föreslår att tandhygienistutbildningen redan nu skall utökas till att omfatta 120 poäng. Med en längre grundutbildning blir nya tandhygienister bättre rustade för ett livslångt lärande inom yrket. En förlängning av grundutbildningen ger också bättre utrymme för en bredare klinisk träning med tillfällen till extern praktik inom tandvård. I Konkurrensverkets rapportserie 2004:1, Tandvård och konkurrens [3] nämns som ett av flera konkurrenshinder de begränsade möjligheterna för tandhygienister att utföra tandvård.. Vidare sägs att Tandhygienister spelar en viktig roll inom barn- och ungdomstandvården i vissa landsting och skulle om de fick större befogenheter, i allt större utsträckning kunna ta sig an yngre patienter med en god tandhälsa och svara för ett regelbundet underhåll, och även göra de enklare fyllningar som behövs. I delbetänkandet Stöd till hälsofrämjande tandvård, SOU 2006:27 [4], står bland annat Utredningen anser att tandhygienisterna bör få en mer framträdande roll än idag när det gäller undersökningar och förebyggande tandvård bland vuxna. 8

9 Socialstyrelsens rapport Landstingens uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård [5], visar att det ofta är tandhygienister som svarar för hela eller stora delar av den uppsökande verksamheten till äldre och funktionshindrade personer. I uppsökande verksamheten ingår bland annat att tandhygienisten gör en bedömning av behovet av daglig munvård, ger individuell rådgivning och instruktion samt ger handledning/utbildning till vård- och omsorgspersonalen. En av flera bedömningar som Socialstyrelsen gör i rapporten är att grundutbildningarna för tandläkare och tandhygienister behöver innehålla mer om äldre och funktionshindrades tandhälsa och tandvård. Socialstyrelsens nationella planeringsstöd visar i sin Årsrapport NPS 2006 [6] att under perioden ökade antalet tandhygienister med 900 personer medan antalet tandläkare minskade med drygt 350 personer. Den sammanlagda bedömningen var att arbetsmarknaden för tandläkare var i kraftig obalans medan den för tandhygienister bedömdes vara i balans. Antalet tandläkare per tandhygienist var 1995 drygt 3,7 medan relationen 2003 var knappt 2,5. Den prognos som Socialstyrelsens Nationella Planeringsstöd presenterade år 2004 [7] indikerade också att antalet tandhygienister kraftigt kommer att öka under de närmaste femton åren (figur 1). Det finns i dagsläget ingen anledning att revidera prognosen, eftersom förändringen när det gäller antalet utbildningsplatser är försumbar. Enligt prognosen förväntas tandhygienister sysselsatta inom tandvården att öka från år 2002 till cirka år Antalet tandläkare sysselsatta inom tandvården förväntas däremot minska från cirka år 2002 till cirka år Tandläkare Tandläkare, prognos Tandhygienister sysselsatta inom tandvården Tandhygienister, prognos Figur 1. Antalet tandhygienister och tandläkare sysselsatta inom tandvården åren och prognos över antalet tandhygienister och tandläkare sysselsatta inom tandvården åren

10 Juridiska förutsättningar Tjugoen yrken inom hälso- och sjukvården är reglerade. Bestämmelserna om legitimation finns i 3 kap. lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) [8]. Det är framförallt främjandet av patientsäkerheten som ligger till grund för regleringen av yrken inom hälsooch sjukvården. Andra viktiga bestämmelser för att främja patientsäkerheten är att den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen själv bär ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter och att arbetet ska utföras i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet (se 2 kap. 1 och 5 LYHS). Regelverket Legitimation Denna reglering innebär att det endast är den som har legitimation för yrket som får kalla sig t ex tandhygienist (skyddad yrkestitel) och endast den som har legitimation för yrket som får kalla sig legitimerad tandhygienist (skyddad yrkesbeteckning). Inom hälso- och sjukvården talar man om formell kompetens och menar då att den som har legitimation för ett yrke även har formell kompetens för detta. Av 3 kap. 2 LYHS framgår att den som avlagt en högskoleexamen enligt den tabell som finns angiven i paragrafen efter ansökan skall få legitimation för yrket. Även utbildningarna som ligger till grund för en legitimation är reglerade på så sätt att det i högskoleförordningen (1993:100) finns examensbeskrivningar för varje reglerad utbildning [9]. En ny examensbeskrivning gäller från och med (se bilaga 1) [10]. Examensbeskrivningarna utgör en form av målbeskrivningar som utbildningsanordnarna har att uppfylla på det sätt de anser bäst. Det är med andra ord grundutbildningens innehåll/utbildningsanordnarna som avgör vad som ingår i yrkesutövarens formella kompetens. Regeringen och i vissa fall Högskoleverket tilldelar utbildningsanordnarna examensrätt för de reglerade utbildningar som uppfyller kraven enligt högskoleförordningen. Hälso- och sjukvårdspersonalens yrkesansvar En allmän och grundläggande bestämmelse om hälso- och sjukvårdspersonalens yrkesansvar är att personalen själv bär ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter (2 kap. 5 LYHS) [8]. Personalen skall utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och ge patienten sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård (2 kap. 1 LYHS). Ansvaret avser inte bara hur en uppgift utförs utan också att uppgiften blir utförd, där så krävs. 10

11 EU Med ett reglerat yrke avses den samlade verksamhet som representerar detta yrke i en medlemsstat och där det genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna. Detta innebär att den som vill söka sig till ett annat medlemsland har att rätta sig efter det landets bestämmelser om reglerade yrken. Inom hälso- och sjukvården är i Sverige alla legitimationsyrken reglerade yrken. Inom EU har två olika ordningar införts för erkännande av yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke i en medlemsstat. Den första ordningen som infördes innebar att man reglerade utbildningens innehåll för sju yrken (apotekare, läkare, barnmorska, tandläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, veterinär och arkitekt) [11]. Eftersom det visade sig omöjligt att reglera utbildningen för alla reglerade yrken (legitimationsyrken) inom unionen infördes i stället en andra ordning. Denna andra ordning innebär att man reglerar utbildningens nivå, dvs. utbildningens längd och karaktär, istället för dess innehåll [12]. Tandhygienister omfattas av denna andra ordning. Länder utanför EU (tredje land) En yrkesutövare som har en utbildning från något land utanför EU och som vill utöva ett reglerat yrke inom hälso- och sjukvården i Sverige kan ansöka hos Socialstyrelsen för att få sin utbildning bedömd. Enligt beslut kommer Högskoleverket att ta över bedömningen av utbildningar från länder utanför EU. Bolognaprocessen Bolognaprocessen är ett mellanstatligt samarbete inom högre utbildning mellan 45 europeiska länder [13]. Processen innehåller tre övergripande mål: främja rörlighet och anställningsbarhet samt främja Europas konkurrenskraft som utbildningskontinent. För att nå dessa mål försöker de deltagande länderna att skapa jämförbara strukturer bland annat genom att införa tre nivåer inom högre utbildning. För svenskt vidkommande innebär det att högre utbildning ges på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå och att examina inom den högre utbildningen skall avläggas på någon av dessa nivåer. Med anledning av detta har det införts ändringar i högskolelagen (1992:1434) [14] och högskoleförordningen (1993:100) [9]. 11

12 Tandhygienistens utbildning Tandhygienistutbildningen var fram till 1988 ettårig. Detta var en påbyggnadsutbildning för tandsköterskor med en oftast lång erfarenhet i sitt yrke startade en tvåårig försöksutbildning som omfattade 80 poäng. Utbildningen permanentades 1992 och året innan blev tandhygienister en legitimerad yrkesgrupp. Dagens tandhygienistkår har en mycket heterogen utbildning. Sveriges Tandhygienistförening uppskattar emellertid att majoriteten av dagens tandhygienister har en tvåårig utbildning. Många som genomgått den äldre ettåriga utbildningen har senare byggt på denna med ytterligare ett år. År 1993 infördes en ny högskolelag [14]. Enligt denna ska högskoleutbildning vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Detta innebär bland annat att utbildningen ska ge studenten ett särskilt förhållande till kunskap, nämligen förmåga till självständig och kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa problem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen. I och med högskolereformen 1993 förlängdes många högskoleutbildningar till att bli treåriga men tandhygienistutbildningen förblev tvåårig. Detta innebär att tandhygienistyrket är det enda av de 21 yrken som är reglerade inom hälso- och sjukvården som inte har minst en treårig utbildning. I den utvärdering Högskoleverket gjorde 1996 och som ledde till skriften Vårdutbildningar i högskolan [15] står: Tandhygienistutbildningen bör enligt vår uppfattning ses över med hänsyn till innehållet i den yrkesmässiga delen och anknytningen till övriga tandvårdsutbildningar. Den nuvarande utbildningen som omfattar 80 poäng kan svårligen uppnå en högskolemässig nivå. Utbildningen idag Tandhygienistutbildning erbjuds vid åtta lärosäten i landet. Utbildningens huvudämne benämns oftast oral hälsa, ett ämne med betoning på förebyggande och hälsofrämjande munhälsoarbete. Tandhygienistexamen omfattar som tidigare nämnts 80 poäng. Vid utbildningarna i Göteborg och i Kristianstad, ges sammanhållna program på 120 poäng, men den som så önskar kan avlägga tandhygienistexamen efter 80 poängs studier. Övriga sex lärosäten ger utöver de 80 poäng som krävs för examen även en påbyggnad på 40 poäng. I Göteborg har sedan 1999 samtliga studenter valt att studera 120 poäng. Av sammanlagt 194 avgångsstudenter i landet år 2005 valde 130 studenter att avlägga tandhygienistexamen efter 80 poäng och 64 studenter tog ut en kandidatexamen efter 120 poäng (tabell 1). 12

13 Tabell 1. Antal utbildningsplatser och antal studenter som 2005 examinerades efter 80 poängs studier utan att direkt läsa ytterligare 40 poäng, respektive antal studenter som 2005 examinerades efter 120 poängs studier. Antal Gbg Krstd^ Umeå KI Jkpg^ Falun Karlstad Malmö platser Totalt 80 p * p * 0* 0* 64 Total ^ Krstd = Kristianstad, Jkpg = Jönköping * Falun startade påbyggnadsutb 2003 och Karlstad Malmö har påbyggnadsutb sedan 2006 och intag vartannat år, ingen examination Utbildningens innehåll Socialstyrelsen har till programansvariga vid samtliga utbildningar ställt frågor om olika ämnens omfattning samt vilken klinisk praktik som ingår i utbildningen. På grund av olika ämnesrubriceringar är det svårt att göra en jämförelse mellan de olika lärosätena med avseende på ämnesinnehåll. Längden på den kliniska utbildningen i både barn- och vuxentandvård varierar kraftigt. Dessutom kan den kliniska utbildningen antingen vara förlagd till folktandvård, studentklinik eller bådadera. Vidare föreligger en skillnad i utbildningslängd (80 respektive 120 poäng) vilket gör att tandhygienistens formella kompetens varierar. Samtliga högskolor/universitet är autonoma myndigheter och även inom andra utbildningsprogram, såsom till exempel sjuksköterskeprogrammet, skiljer sig ämnesbenämningar och antal poäng för dessa. Förutom tandhygienistutbildningen finns dock ingen högskoleutbildning inriktad mot ett reglerat yrke inom hälso- och sjukvården som dessutom varierar i längd. Utbildningsplan vid Högskolan Kristianstad Följande utbildningsplan för tandhygienistprogrammet 120 poäng vid Högskolan Kristianstad kan illustrera yrkesområdet för dagens tandhygienist [16]. Tandhygienisten är en legitimerad yrkesutövare som arbetar förebyggande för att undvika mun- och tandsjukdomar. Som hälso- och sjukvårdspersonal är tandhygienisten skyldig att arbeta efter vetenskap och beprövad erfarenhet (Lag 1998:531 om yrkesutövning på hälso- och sjukvårdens område). Tandhygienisten måste i sin yrkesutövning följa och tillämpa de lagar, författningar, föreskrifter och andra regler som gäller. Tandhygienisten arbetar med pedagogiska metoder, kartlägger hälsobehov, utvecklar och genomför hälsobefrämjande strategier, samt utvärderar hälsoinsatser för att främja munhälsa på individ-, grupp- och samhällsnivå. Den professionella rollen som tandhygienist involverar tre områden: munhälsa i teori och praktik forskning, utveckling och utbildning samverkan och ledarskap. 13

14 I munhälsa ingår hälsofrämjande åtgärder för att identifiera och förebygga hälsorisker samt bedöma patientens möjligheter och förmåga till egenvård. Dessutom ingår att informera och stödja patienter och närstående om orsaker till sjukdomar i munhålan och möjligheter till förebyggande åtgärder, instruktion i munhygieniska hjälpmedel och metoder, kostrådgivning samt tobaksförebyggande arbete. Det hälsofrämjande arbetet kan bedrivas i samarbete med såväl tandvårdsteamet som andra hälsoprofessioner. Tandhygienistens kliniska arbete innebär att undersöka, förebygga, diagnostisera tandsjukdomarna karies och parodontit, planera, utföra, utvärdera och dokumentera behandling i samverkan med patienten. Det professionella förhållningssättet innefattar en analytisk och kritisk hållning i utvecklingen av munhälsoarbete, samt att följa nationell och internationell vetenskaplig forskning inom yrkesområdet. Yrkesfunktionen inkluderar även konsultativa arbetsuppgifter i munhälsofrågor, handledning och utbildning av olika personalgrupper inom tandvård, omsorgsverksamhet, hälso- och sjukvård. I tandhygienistens arbete ingår administrativa uppgifter, samt planerings-, utvecklings- och kvalitetssäkringsarbete. Tandhygienisten ska också ha förmåga att organisera och leda det munhälsovårdande arbetet (Socialstyrelsen 2005). 14

15 Tandhygienistprofessionen i EU/EES Inom Europa finns professionen tandhygienist endast i vissa länder. Enligt uppgift från CECDO (The Council of European Chief Dental Officers) varierar utbildningen från att vara två- till fyraårig. Bland de nordiska länderna har Finland en 3 ½-årig utbildning, Danmark en 3-årig medan Norge liksom Sverige har en två- eller treårig (bilaga 2) [17]. I två av EU-medlemsländerna, Nederländerna och Storbritannien, har man utvecklat och utvidgat rollen för tandhygienisterna. I Storbritannien finns ytterligare en profession, dental therapist, som också finns i flera samväldesländer. I Nederländerna förlängde man år 2002 utbildningen från tre till fyra år. Den nuvarande fyraåriga utbildningen till tandhygienist ger möjlighet till en utvidgad kompetens och en större roll för tandhygienisterna, framförallt i barntandvård. I utbildningen ingår även preparation (att borra i tandens hårdvävnad till följd av karies) och utförande av fyllningar. Under det fjärde året utbildas tandhygieniststudenterna tillsammans med blivande tandläkare och arbetar i team. De första tandhygienisterna med den nya fyraåriga utbildningen har utexaminerats år Erfarenheten av denna utbildning är således mycket begränsad [18]. Enligt ansvarig myndighet i Storbritannien (General Dental Council) omfattar studier till tandhygienist 90 veckors heltidsstudier och till dental therapist 102 veckors heltidsstudier. Efter 102 veckors studier examineras studenten som både tandhygienist och dental therapist. En redan utexaminerad tandhygienist som önskar utbilda sig även som dental therapist behöver studera i ytterligare cirka ett år. En dental therapist ska efter avlagd examen ha kompetens att utföra preparation och fyllningar i mjölktänder, extrahera mjölktänder samt kunna utföra enklare restaurationer i permanenta tänder. Vid utgången av år 2004 fanns i Storbritannien tandhygienister och 511 dental therapists. 15

16 Tandhygienistyrket i framtiden Tandhygienistyrket har genomgått stora förändringar sedan det etablerades på 1960-talet. Det är främst inom barn- och ungdomstandvården som en breddning av arbetsuppgifterna skett [2]. Med ett stigande antal äldre kan en liknande utveckling förväntas inom äldretandvården. Tandhygienistutbildningens huvudämne benämns oftast oral hälsa. Detta ämne betonar det förebyggande och hälsofrämjande munhälsoarbetet. Det är också i det förebyggande arbetet som tandhygienisten kommer att spela sin största roll i framtidens tandvård. I och med det nya tandvårdsstödet kan tandhygienister förväntas få en utvidgad roll då tyngdpunkten kommer att förskjutas från en reparativ till en förebyggande tandvård. En ökad satsning på folkhälsoarbete, omvårdnadsaspekter och utvärdering har inneburit en förändrad inriktning på utbildningen av tandhygienister. I kurs- och utbildningsplaner framhålls att en ökad del av arbetsuppgifterna kommer att inrikta sig på äldre och personer med särskilt omsorgsbehov samt på tandhälsovårdsinsatser inom barn- och ungdomstandvård. Större arbetsinsatser inom utbildning, information och hälsoupplysning kan också förväntas [2]. Bedömningen av behov och efterfrågan styrs av en mängd faktorer. En viktig faktor är tandvårdsstödets utformning. I delbetänkandet Stöd till hälsofrämjande åtgärder, SOU 2006:27 [4] föreslås att tandhygienister ska få en väsentligt större roll än i dagens tandvård. Utvecklingen bedöms gå mot att patienter med god tandhälsa i ökad utsträckning sköts av tandhygienister, vid behov i samverkan med tandläkare. Den goda tandhälsan hos allt fler barn och ungdomar skulle t ex kunna tala för att mera av barntandvården skulle kunna utföras av tandhygienister. En ökande andel äldre, ofta med nedsatt allmäntillstånd, med egna tänder och/eller avancerade bettrekonstruktioner talar också för ett ökat behov av tandhygienister. Ett kraftigt sjunkande antal yrkesverksamma tandläkare och ett, enligt prognos, ökande antal tandhygienister kommer att kräva nya organisatoriska lösningar och samarbetsformer. En kostnadseffektiv blandning och ett nyttjande av tillgängliga kompetenser kommer att krävas. Teamtandvård, dvs. samarbete mellan tandläkare, tandhygienister och tandsköterskor som nu varit ett begrepp i ett antal decennier behöver vidareutvecklas ytterligare. 16

17 Diskussion och slutsats Regeringens uppdrag till Socialstyrelsen är att utreda förutsättningarna för en försöksverksamhet som innebär att legitimerade tandhygienister får genomgå en utbildning som syftar till att ge dem en utvidgad kompetens med inriktning mot ingrepp i tandens hårdvävnader till följd av karies. Med ingrepp i tandens hårdvävnader till följd av karies avses inte ingrepp i tandpulpa eller rotkanal. Socialstyrelsen skall bland annat analysera de juridiska förutsättningarna och redovisa förslag till eventuella regelförändringar, som bedöms erforderliga, samt bedöma vilka moment som bör ingå i en sådan utbildning för att tillräcklig kompetens skall uppnås, och under vilka former utbildningen skall bedrivas. Socialstyrelsen har analyserat de juridiska förutsättningarna och konstaterar att det inte finns någon uttrycklig författningsbestämmelse som inskränker tandhygienisters möjlighet att utföra ingrepp i tandens hårdvävnader till följd av karies. Eftersom denna åtgärd inte ingår i tandhygienistens utbildning måste denna kunskap inhämtas. Detta förutsätter emellertid att tandhygienisternas grundutbildning är tillräcklig för att man med bibehållen patientsäkerhet ska kunna utvidga kompetensen till att omfatta invasiva ingrepp i tanden. De olika lärosätenas utbildningar skiljer sig mycket åt. Detta gäller framför allt utbildningens längd som kan vara två- eller treårig. Dessutom skiljer sig utbildningarna åt både vad gäller poängantal för olika ämnen och utbildningens kliniska verksamhet. Tandhygienisternas formella kompetens uppvisar alltså för närvarande stora variationer. Socialstyrelsen konstaterar därför att nuvarande tvååriga utbildning inte ger en tillräcklig grund för utökad kompetens med inriktning mot ingrepp i tandens hårdvävnader till följd av karies. Socialstyrelsen har också tidigare framfört att tandhygienistutbildningen bör vara treårig för att patientsäkerheten ska kunna tillgodoses vid de utökade uppgifter för tandhygienister som framtidens tandvård innebär. Dessutom är tandhygienistyrket det enda av hälso- och sjukvårdens 21 reglerade yrken som inte har minst en treårig utbildning. Socialstyrelsens uppfattning är i samklang med Högskoleverkets utvärdering 1996 vilken påpekade att Tandhygienistutbildningen bör enligt vår uppfattning ses över med hänsyn till innehållet i den yrkesmässiga delen och anknytningen till övriga tandvårdsutbildningar. Den nuvarande utbildningen som omfattar 80 poäng kan svårligen uppnå en högskolemässig nivå. [15] Även de professionella organisationerna har uttalat sig i frågan om en utökad kompetens för tandhygienister. Sveriges Privattandläkarförening och Sveriges Tandhygienistförening har gemensamt i Tandhygienisttidningen [19] respektive Tandläkartidningen [20] publicerat en skrivelse där man säger Det finns inget intresse från våra yrkesgrupper att försämra kvalitén inom svensk tandvård. Därför måste man säkerställa att tandhygienister ska ha samma kompetens och utbildningskrav vid hårdvävnadsingrepp som 17

18 tandläkare, annars är risken stor för att den borrande tandhygienisten betraktas som en andra klassens tandläkare. Vid hårdvävnadsingrepp finns det också en risk för komplikationer, framförallt av endodontisk natur. Slutsats Socialstyrelsen anser således att förutsättningar för närvarande saknas för en försöksverksamhet som innebär att legitimerade tandhygienister får genomgå en utbildning som syftar till att ge dem en utvidgad kompetens med inriktning mot ingrepp i tandens hårdvävnader till följd av karies. Socialstyrelsen ser därför som en första förutsättning för eventuella kompetenshöjande utbildningar att en treårig grundutbildning för tandhygienister införs. Denna grundutbildning ska då ha ett sådant innehåll att den utgör den bas som krävs för kompletterande utbildning. Med en mer gemensam bas än vad nuvarande heterogena tandhygienistutbildningar ger, kan förutsättningar finnas för olika påbyggnadsutbildningar. 18

19 Referenser 1. Bäckström, S. Engströmer, B. Söderberg, I. Tandsköterske- och tandhygienistyrkenas framväxt, etablering och förändring under 1900-talet. Utbildningsnämnden, Stockholms läns landsting. Stockholm, Tandvården till SOU 2002:53. Statens Offentliga Utredningar. Stockholm, Tandvård och konkurrens. Konkurrensverkets rapportserie 2004:1. Stockholm, Stöd till hälsobefrämjande tandvård. Delbetänkande av Utredningen om ett nytt tandvårdsstöd för vuxna. SOU 2006:27. Statens Offentliga Utredningar. Stockholm, Landstingens uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård. Socialstyrelsen, Årsrapport NPS En analys av barnmorskors, sjuksköterskors, läkares, tandhygienisters och tandläkares arbetsmarknad. Socialstyrelsen, Prognos över sysselsatta inom hälso- och sjukvården samt tandvården åren Socialstyrelsen, Lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område 9. Högskoleförordningen (1993:100) 10. Högskoleförordningen (1993:100), bilaga 2, Examensförordningen 11. Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2004:10) om villkorslöst erkännande av behörighetsbevis för viss hälso- och sjukvårdspersonal med utbildning från annat EES-land 12. Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2003:4) om ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet inom hälso- och sjukvården 13. Ny värld ny högskola, prop 2004/05: Högskolelagen (1992:1434) 15. Vårdutbildningar i högskolan. En utvärdering. Högskoleverkets rapportserie 1996:7 R. Stockholm, Utbildningsplan för tandhygienistprogrammet Kristianstad 120 poäng. Högskolan Kristianstad. Kristianstad, 2001, rev Overview of implementation, study duration and legal regulation of Dental Hygiene in Europe. Council of European Chief Dental Officers. Wien, Van den Heuvel J, Jongbloed-Zoet C, Eaton K. The new style dental hygienist changing oral health care professions in the Netherlands. Dental Health 2006, 44: Sveriges Tandhygienisttidning nr 2, Tandläkartidningen nr 5,

20 20

21 Bilagor BILAGA 1. UTDRAG UT HÖGSKOLEFÖRORDNINGEN, BILAGA 2 TRÄDER I KRAFT: (Med 120 högskolepoäng nedan menas 120 ECTS. ECTS = European Credit Transfer and Accumulation System enligt Bolognadeklarationen. Detta motsvarar 80 poäng enligt tidigare poängsystem.) Tandhygienistexamen Omfattning Tandhygienistexamen uppnås efter att studenten fullgjort kursfordringar om 120 högskolepoäng. Mål För tandhygienistexamen skall studenten visa sådan kunskap och förmåga som krävs för behörighet som tandhygienist. Kunskap och förståelse För tandhygienistexamen skall studenten - visa kännedom om områdets vetenskapliga grund och om aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete, - visa kunskap om och förståelse för munhålans betydelse för det allmänna välbefinnandet och allmäntillståndets inverkan på munhälsan, och - visa kunskap om relevanta författningar. Färdighet och förmåga För tandhygienistexamen skall studenten - visa förmåga att initiera och genomföra hälsofrämjande och förebyggande arbete inom tandvården för såväl enskilda som grupper av patienter, - visa förmåga att självständigt utföra undersökningar av karies och parodontit samt att utreda och analysera behov av munhälsovårdande insatser, - visa förmåga att genomföra och utvärdera insatta åtgärder samt i enlighet med relevanta författningar dokumentera dessa, och 21

22 - visa förmåga att kritiskt granska, bedöma och använda relevant information samt att förmedla sin kunskap till olika grupper och därmed bidra till utveckling av yrket och verksamheten. Värderingsförmåga och förhållningssätt För tandhygienistexamen skall studenten - visa självkännedom och empatisk förmåga, - visa förmåga att med helhetssyn på människan göra åtgärdsbedömningar utifrån relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna, - visa förmåga till ett professionellt förhållningssätt och därmed värna om och respektera patientens behov, - visa insikt om betydelsen av lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper, och - visa förmåga att identifiera sitt behov av ytterligare kunskap och att fortlöpande utveckla sin kompetens. Självständigt arbete (examensarbete) För tandhygienistexamen skall studenten inom ramen för kursfordringarna ha fullgjort ett självständigt arbete (examensarbete). Övrigt För tandhygienistexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.. 22

23 BILAGA 2. Overview of implementation, study duration and legal regulation of Dental Hygiene in Europe Country Study duration 1st Training Course Legal Regulation in years Norway 2 and Great Britain 2, 2.5 -, Netherlands Sweden 2 and Denmark Switzerland , 1991 Poland Finland Italy 3, Iceland - DHs educated abroad 1978 Portugal Spain Rep. Ireland Slovakia Latvia Lithuania 3 and missing Czech Rep Romania Austria In discussion No legal regulation ++ Belgium In discussion No legal regulation ++ Estonia In discussion No legal regulation ++ France In discussion No legal regulation ++ Germany In discussion No legal regulation ++ Greece In discussion No legal regulation ++ 23

24 24