Om bredd och djup 1. Medical Education Guide nr 3. Några tankar om hur progression kan uttryckas. Maria Weurlander & Klara Bolander Laksov

Transkript

1 CME - Centre for Medical Education at the department of LIME Medical Education Guide nr 3 Om bredd och djup 1 Några tankar om hur progression kan uttryckas Maria Weurlander & Klara Bolander Laksov

2 Innehåll INLEDNING...3 Utbildning på olika nivåer...4 Skillnader i beskrivningar mellan de olika nivåerna... 4 Progression inom grundnivån... 4 Progression som bredd och djup...5 Hur kan man beskriva skillnader mellan kurser?...6 Nivåindelning av kurser...6 Klassificering av kurser inom grundnivån... 7 Några avslutande reflektioner...8 Referenser...8 Bilaga 1. Riktlinjer för klassificering av kurser inom grundnivån...9 Guiden är skriven av Maria Weurlander och Klara Bolander Laksov, pedagogiska utvecklare vid CUL/LIME, i maj Centrum för utbildning och lärande (CUL) Institutionen för lärande, informatik, management och etik (LIME), Karolinska institutet Berzelius väg 3, Stockholm. Medical Education Guide nr 3 2

3 Inledning I Bolognaprocessens spår följer många förändringar inom högre utbildning. En del förändringar innebär strukturförändringar, så är det t.ex. med den nya indelningen av utbildningsnivåer. Andra förändringar innebär mer av systemförändringar som kräver nya tankesätt. Att utgå från mål som beskriver ett förväntat studieresultat när man planerar sin undervisning är ett sådant skifte i tankesätt. Denna guide är ett försök att beskriva progression i utbildningar, något som inte låter sig göras så lätt. Det som här framkommer får främst ses som ett förslag till hur progression kan uttryckas i utbildnings- och kursplaner. Vi har i Medical Education Guide nr 2 1 beskrivit progression på följande sätt: En del av Bolognaprocessen handlar om att införa ett system med tydliga och jämförbara examina. Man har delat in högre utbildning i tre nivåer: grundnivå (motsvarande kandidatexamen), avancerad nivå (magister- och masterexamen) och forskarnivå (doktorsexamen). Man har tagit fram allmänna beskrivningar av lärandemål som beskriver de tre olika nivåerna, The Dublin Descriptors 2 som antogs vid ministermötet i Bergen I Sverige kommer man att basera de nya examensbeskrivningarna på the Dublin Descriptors. Utbildningar vid KI som är längre än 3 år leder alltså till en examen på avancerad nivå, vilket betyder att ett antal kurser måste ges på den avancerade nivån. I propositionen Ny värld ny högskola (2004/5:162) anges att det är lärandemålen som avgör vilken nivå en kurs tillhör. Det gäller alltså att analysera programmets alla kurser och avgöra vilka kurser som är på avancerad nivå och vilka som tillhör grundnivån. Vad får det för konsekvenser att en kurs tillhör den avancerade nivån? Avancerad nivå innebär flera saker, det handlar om fördjupade kunskaper i ämnet men även komplexitetsgraden ökar och man kan kräva större ansvar och självständighet från studenter på den avancerade nivån. Studenterna kan även förväntas vara bättre på att kommunicera, ha bättre yrkesmässig kompetens och större förmåga att självständigt arbeta vetenskapligt. Denna progression ska avspeglas i lärandemålen, kursdesignen och examinationen. Sedan dess (maj 2006) har den nya högskoleförordningen antagits som anger att man i kursplanerna ska beskriva kursernas fördjupning i förhållande till examensfordringarna för kandidat-, magister- och masterexamen. Det är den successiva fördjupningen inom huvudområdet som ska beskrivas. Progression handlar alltså om mer än att beskriva om en viss kurs är klassificerad på grund- eller avancerad nivå. Denna guide syftar till att ge en bakgrund till vad progression kan innebära inom och mellan utbildningsnivåer och att ge ett förslag på kriterier som man kan använda i arbetet att nivåbestämma kurser. 1 Weurlander, M (2006) Att formulera lärandemål: Några praktiska tips, Medical Education Guide nr 2, Centrum för utbildning och lärande (CUL), inst. LIME, Karolinska institutet. 2 På Bergenmötets hemsida kan man läsa om dessa nivåbeskrivningar, de kallas där framework of qualifications. De tre olika nivåerna, grund- avancerad och forskarnivå, kallas first, second och third cycle. Se även bilaga 1 i denna guide. Medical Education Guide nr 3 3

4 Utbildning på olika nivåer I den nya högskoleförordningen (SFS 2006:1053) beskrivs all högre utbildning i tre olika nivåer: grund-, avancerad och forskarnivå. Denna text behandlar endast en diskussion om progression inom grundnivån och mellan grund- och avancerad nivå. En illustration över de olika nivåerna: Grundnivå (3år) Avancerad nivå (1 alt 2 år) Forskarnivå (4 år) De flesta utbildningar som Karolinska Institutet ger är yrkesutbildningar. Många av dem ger examen på grundnivån, t.ex. arbetsterapeutexamen, sjuksköterskeexamen, sjukgymnastexamen. Ett par längre utbildningsprogram ger examen på avancerad nivå men där många kurser ligger på grundnivån, t.ex. läkar- och tandläkarprogrammet. Samtliga kurser ska nivåplaceras, dvs. i kursplanerna ska anges om de ligger på grundeller avancerad nivå. Att nivåplacera kurser innebär att man måste göra en analys av kursens lärandemål 3 och de bedömningskrav som ställs i betygskriterier och ställa dem i relation till de nivåbeskrivningar som finns för grund- resp. avancerad nivå i högskoleförordningen. Skillnader i beskrivningar mellan de olika nivåerna Vad skiljer den avancerade nivån från grundnivån? Kort kan man sammanfatta det med att den avancerade nivån innebär att både abstraktionsnivån och komplexitetsgraden inom ämnet är högre och att kravet på självständighet är tydligare. För kurser på den avancerade nivån gäller (utifrån Dublin descriptors, se bilaga 1) att studenterna fördjupar och/eller vidareutvecklar sina kunskaper och färdigheter från grundnivån. De ska kunna tillämpa kunskaper i mer komplexa och okända situationer, de ska kunna kommunicera sina slutsatser såväl som underliggande kunskaper samt kunna tolka ofullständiga data och utifrån det göra bedömningar. För mer detaljerad beskrivning om vad som krävs för grund- resp. avancerad nivå hänvisar vi till de generella examensbeskrivningarna för grund- och avancerad nivå i högskoleförordningen 4 och till Dublin Descriptors som finns i bilaga 1. Progression inom grundnivån Progression innebär som tidigare nämnts även en progression inom grundnivån. Denna tanke är egentligen inte ny. De första kurserna på ett utbildningsprogram ser med nödvändighet annorlunda ut än de kurser som avslutar en utbildning. 3 Termen lärandemål väljs då det är den termen som använts tidigare i Bologna-arbetet vid KI. I Högskoleförordningen anges att kurser ska ha mål uttryckta som förväntade studieresultat (SFS 2006:1053) 4 Högskoleförordningen (SFS 2006:1053) Medical Education Guide nr 3 4

5 Progression som bredd och djup Tanken med högre utbildning är naturligtvis att studenterna ska utveckla kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som de sedan kan använda i kommande yrkesliv. Hur denna kunskaps- och färdighetsutveckling på bästa sätt ska stöttas under utbildningen handlar till stor del om progression. Hur anpassar man kursernas innehåll och upplägg så att en allsidig utveckling främjas? Progressionen har både kvantitativa och kvalitativa aspekter. De kvantitativa handlar om att studenterna tillägnar sig mer och mer kunskap inom ämnet eller ämnen och att de utvecklar allt fler förmågor. Den kvalitativa aspekten handlar till stor del om komplexiteten i studenternas kunskaper och en allt större skicklighet i förmågorna. Komplexiteten kan öka både genom bredd, fler aspekter involveras i förståelsen av ett fenomen, och djup där fenomenet förstås på en mer abstrakt eller detaljerad nivå. Man kan därför bidra till studenters kunskapsutveckling genom att möjliggöra integrering av kunskaper mellan kurser inom olika ämnesområden, såväl som fördjupning av kunskaper inom ett och samma område. Den ökande skickligheten i förmågor handlar till stor del om att studenten utvecklar en yrkesskicklighet där praktiska färdigheter vävs samman med omdömesförmåga, ett etiskt förhållningssätt och utvecklandet av förmågan att veta när man ska handla på ett visst sätt. Den kvalitativa aspekten handlar även om självständigheten i studentens handlande och om ökande grad av eget ansvar för lärandet. Vid planering av kurser och utbildningsprogram bör man därför ha en tanke kring progressionen av kunskaper, färdigheter och förmågor och hur man kan stötta studentens utveckling. Progression kan även beskrivas utifrån ett linjärt tänkande och ett integrerat linjärt och cirkulärt tänkande, vilket illustreras 5 nedan: Kunskapsnivå A B C Kunskap, färdighet, förhållningssätt Kunskap, färdighet, förhållningssätt a) Linjär progression b) Integrering av linjär och cirkulär progression Den linjära progressionen utgörs av en stegvis fördjupning inom ämnet eller ämnesområdet där innehållet i en senare kurs direkt bygger på innehållet i en tidigare kurs. Den integrerade progressionen bygger mer på tanken om breddning som progression. I detta sätt att beskriva progression är det inte bara ämnesfördjupningen utan även en allt större skicklighet i t.ex. generella kompetenser såsom kommunikationsförmåga, självständighet, problemlösningsförmåga och ett vetenskapligt förhållningssätt 5 Denna illustration presenterades av Karlsson & Fransson (2006) vid Bologna seminariet vid Mittuniversitetet, Sundsvall i september, Medical Education Guide nr 3 5

6 som avses. Framför allt bygger denna modell på att studenterna integrerar sina kunskaper och förmågor successivt under utbildningens gång. Utöver de generella kompetenserna avses även de ämnes- eller yrkesspecifika kompetenser som utbildningen syftar till att studenterna utvecklar. Detta sätt att beskriva progression stämmer väl med professionsutbildningar där fokus sätts på studenternas utveckling av yrkeskompetens. Varje program måste själv reflektera över hur man tänker sig att studenternas kunskapsoch yrkeskompetens utvecklas under utbildningens gång. Tonvikten på bredd/integrering eller fördjupning kommer att vara olika för olika kurser. Ur ett lärandeperspektiv är det en fördel att diskussioner förs inom programmen hur de olika kurserna bidrar till att studenterna når målen i utbildningsplanen. Hur kan man beskriva skillnader mellan kurser? Det är lärandemålen som uttrycker vad studenterna ska ha uppnått vid avslutad kurs inom ett utbildningsprogram. Det är alltså genom att jämföra lärandemålen för olika kurser som man kan förstå vari skillnader mellan kurser består. Genom att jämföra lärandemålen för en kurs med de examensbeskrivningar som finns i utbildningsplanen eller högskoleförordningen får man en uppfattning om kursens fördjupning i förhållande till de krav som ställs för att få examen. För detta krävs naturligtvis att lärandemålen är välformulerade och stämmer väl överens med kursens verkliga innehåll och examinationskrav. Nivåindelning av kurser Det verktyg som Bolognaprocessen förordar i arbetet med att nivåplacera kurser och värdera utbildningsprogram är lärandemålen. För att kunna ange vilken nivå en kurs är på måste man alltså analysera lärandemålen utifrån de beskrivningar som finns för grundresp. avancerad nivå. Riktlinjer för hur man kan arbeta med nivåplacering av kurser har beskrivits av andra men några ord kan ändå behöva sägas om detta. Samtliga kurser inom ett program måste nivåplaceras. För utbildningar som sträcker sig över både grundnivån och den avancerade nivån kan detta utgöra ett dilemma då utvecklingen går mot mer integrerade utbildningar. Kurser som ligger i slutet av utbildningen kan inte nivåplaceras på avancerad nivå per automatik, man måste göra en analys av lärandemålen och troligtvis även kursens innehåll och upplägg för att kunna avgöra detta. Både Stockholms universitet 6 och Lunds tekniska högskola 7 har skrivit texter som ytterligare beskriver nivåplaceringsarbetet. 6 Adamson, L. (2005) Nivåplaceringsarbete, Universitetspedagogiskt centrum, Stockholms universitet. Dokumentet finns tillgängligt på UPC:s hemsida: 7 Ett PM från LTH beskriver det analysarbete som bör göras av kurser inom civilingenjörsutbildningar för att nivåplacera kurserna. Dokumentet finns tillgängligt på Lunds universitets hemsida: _LTH.pdf Medical Education Guide nr 3 6

7 Beskrivning av fördjupning inom grundnivån För Karolinska Institutet gäller, för kurser som ges inom något av KIs fastställda huvudområden, att fördjupningen inom grundnivån ska beskrivas enligt med nivåerna G1 och G2, där G2 motsvarar den senare delen av grundnivån. Som kvalitetskrav för program som är 180 högskolepoäng eller längre gäller för grundnivån, att minst 1/3 av högskolepoängen inom huvudområdet ska ligga på G2. För kandidatexamen ska den successiva fördjupningen inom huvudområdet omfatta minst 90 högskolepoäng. För att tydliggöra den fördjupning som beskrivs genom lärandemål/förväntade studieresultat skall kurser inom huvudområde på grundnivå vid Karolinska Institutet klassificeras i enlighet med Dublin Descriptors enligt nedan*. Kurser som inte tillhör huvudområde klassificeras inte utan får enbart benämningen Gx. Dublin Descriptors kan användas även för dessa kurser för att beskriva lärandemål/ förväntade studieresultat. Högskoleförordningen Dublin Descriptors Grundnivå Short Cycle First Cycle (Bachelor) Internt på KI G1 G2 Kunskaper och förståelse Tillämpning av kunskap och förståelse inom ett område som bygger på grundläggande kunskaper och normalt på en nivå där avancerade läroböcker används inom ett avgränsat område som stöds av avancerade läroböcker/handböcker med perspektiv hämtade från forskningsfronten inom området förväntas kunna tänka ut och ge stöd åt argument Förmåga att göra bedömningar Förmåga att kommunicera Lärandefärdigheter som innebär att identifiera och använda information för att formulera svar på väldefinierade konkreta och abstrakta problem sin förståelse, sina färdigheter och sin verksamhet med andra leder vidare till studier med viss grad av självständighet som innebär att samla och tolka relevanta data information, idéer, problem och lösningar förväntas ha utvecklat sådana färdigheter som krävs för att studera vidare med en hög grad av självständighet * En beskrivning av Dublin Descriptors och förväntade studieresultat/ lärandemål för de tre fullständiga nivåerna grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå återfinns i bilaga. G1-nivån innebär att studenter kan tillämpa sina nyvunna kunskaper och förmågor i en avgränsad miljö, vilket exempelvis kan innefatta att samla och tolka relevant information för att besvara en avgränsad frågeställning. Det kan även innebära att studenterna kan utföra vissa praktiska färdigheter självständigt men i en avgränsad miljö, vilket kan Medical Education Guide nr 3 7

8 innebära att de utför handgrepp på varandra och inte på en patient. Studenterna kan kommunicera sitt kunnande med andra studenter och lärare. De lärandefärdigheter som studenten förväntas ha utvecklat på G1-nivån är att ur tillgänglig litteratur lära sig det som är relevant för att lösa avgränsade frågeställningar. G2-nivån innebär att studenterna kan integrera kunskaper och förmågor från tidigare kurser och har utvecklat ett förhållningssätt som är adekvat för det kommande yrkesutövandet. Studenterna har utvecklat ett kunnande som inbegriper praktiska färdigheter och omdömesförmåga samt förmåga att välja relevant handlingssätt. Studenterna kan självständigt kommunicera sina idéer, tolkningar och slutsatser med andra och självständigt kunna tillämpa sina kunskaper i en integrerad miljö. Ovanstående beskrivning av de olika nivåerna inom grundutbildningen ska inte tolkas som att kurser per automatik hamnar på en viss nivå p.g.a. sin placering i programmet. Avgörande för på vilken nivå en kurs klassificeras är vad som uttrycks i lärandemålen. Ger kursen en introduktion och en tillämpning i avgränsad miljö? Eller ger kursen en tillämpning i en integrerad miljö? Det är svaren på dessa frågor som avgör nivåplaceringen. Några avslutande reflektioner Vi vill slutligen påminna om den pedagogiska vinsten med Bolognaarbetet. Att formulera lärandemål som beskriver vad studenten ska kunna efter kursens och utbildningens slut och att fundera över studentens utveckling till kompetenta yrkesutövare innebär att sätta studentens lärande i centrum. Lärandemål och betygskriterier ska tydliggöra för studenter vad som krävs av dem. Att som lärare fundera över progressionen innebär att tänka igenom hur kurserna och programstrukturen på bästa sätt kan hjälpa studenterna att utveckla de kunskaper, förmågor och förhållningssätt som uttrycks i examensbeskrivningarna. Det är vår förhoppning att detta arbete leder till kurser och utbildningar av hög kvalitet. Referenser Adamson, L. (2005) Nivåplaceringsarbete, Universitetspedagogiskt centrum, Stockholms universitet. Tillgängligt: Karlsson, B & Fransson, G (2006) Progression: fördjupning och bredd. Presentation vid Bologna seminariet vid Mittuniversitetet, Sundsvall, 21 september, Weurlander, M (2006) Att formulera lärandemål: Några praktiska tips. Medical Education Guide nr 2, Centrum för utbildning och lärande (CUL), inst LIME, Karolinska Institutet. Vägledning för nivåklassificering av kurser inom civilingenjörsutbildningen, Lunds tekniska högskola, Lunds universitet, PM Tillgänglig: _LTH.pdf Medical Education Guide nr 3 8

9 Bilaga 1. Dublin Descriptors Förväntade studieresultat/lärandemål skillnader mellan de tre nivåerna Mellan utbildningsnivåerna liksom inom grundnivån skall det finnas progression avseende förväntade studieresultat/lärandemål. Det gäller både på examensnivå och på kursnivå. För att beskriva progressionen har det inom Bolognaprocessen utvecklats nivådeskriptorer, de s.k. Dublin Descriptors. Vid det ministermöte som hölls inom Bolognaprocessen i Bergen 2005 beslöts att dessa nivådeskriptorer skall användas för att uttrycka förväntade studieresultat/ lärandemål på olika nivåer inom högre utbildning i Europa. Nivådeskriptorerna beskriver den karaktär de förväntade studieresultaten/ lärandemålen bör ha för utbildning på en viss nivå. Varje enskild kurs inom en nivå behöver inte täcka in vad nivån i sin helhet ska omfatta. Vid planering av ett utbildningsprogram ska ett helhetstänkande appliceras och det ska säkerställas att helheten motsvarar nivåbeskrivning och förväntade studieresultat i examensbeskrivning. Dublin Descriptors Kunskaper och Förståelse Tillämpning av kunskap och förståelse Förmåga att göra bedömningar Förmåga att kommunicera Studiefärdigheter Grundnivå (First Cycle) som stöds av avancerade läroböcker/handböcker med några perspektiv hämtade från forskningsfronten inom området förväntas kunna tänka ut och ge stöd åt argument som innebär att samla och tolka relevanta data information, idéer, problem och lösningar förväntas ha utvecklat sådana färdigheter som krävs för att studera vidare med en hög grad av självständighet Avancerad nivå (Second Cycle) som tillhandahåller en plattform för eller möjlighet till originalitet i utvecklandet av eller användningen av idéer, ofta i ett forskningssammanhang förvärvat problemlösningskompetens i nya eller okända sammanhang inom bredare (eller mångvetenskapliga) kontexter som visar förmåga att integrera kunskap och hantera komplexitet samt kunna formulera bedömningar baserade på ofullständiga data sina slutsatser och den underliggande kunskapen och logiska grunden (begränsad räckvidd) för specialister och i ämnesområden inte insatta åhörare (monolog) förväntas har utvecklat förmåga att studera på ett i stort sett självstyrt eller självständigt sätt Forskarnivå (Third Cycle) som omfattar en systematisk förståelse av det egna kunskapsområdet och som visar att studenten bemästrar områdets forskningsmetoder förvärvat förmåga att tänka ut/formulera, planera, genomföra och nyttiggöra en betydande forskningsprocess med vetenskaplig integritet som bygger på kritisk analys, värdering och syntes av nya och komplexa idéer med sina kollegor, det större vetenskapssamhället och med samhället i övrigt (dialog) om sina expertområden (stor räckvidd) förväntas vara i stånd att främja, inom akademiska och professionella sammanhang, tekniskt, socialt eller kulturellt framåtskridande Medical Education Guide nr 3 9