CYGNAEUS DIREKTIONS UTLÅTANDE OM TVÅ FÖRSLAG TILL EN REVIDERING AV NÄTET AV DAGHEM OCH SKOLOR I SÖDRA OMRÅDET I HELSINGFORS

Transkript

1 Utbildningsnämndens svenska sektion Ann Holm-Dellringer Utbildningsverket PB Helsingfors stad CYGNAEUS DIREKTIONS UTLÅTANDE OM TVÅ FÖRSLAG TILL EN REVIDERING AV NÄTET AV DAGHEM OCH SKOLOR I SÖDRA OMRÅDET I HELSINGFORS 1. Inledning och utlåtande Utbildningsnämndens svenska sektion har begärt utlåtande om den i rubriken nämnda frågan. Gällande den formella proceduren framhåller direktionen att det är undermålig förvaltningspraxis att begära utlåtande om ett ärende utan att det ordnats ett informationstillfälle för vårdnadshavarna. Infotillfället ordnas på kvällen den dag (30.9) när remisstiden gått ut två timmar tidigare. Vårdnadshavarna eller direktionerna har inte heller fått ta del av faktacentralens färska prognoser om elevutvecklingen i södra distriktet. I detta fall har de färska prognoserna en stor betydelse, för i de prognoser från år 2014 som UBV:s beredning baserar sig på har man inte beaktat att det på Busholmen byggs ett svenskt kvarter Victoria. UBV:s beredning har inte heller beaktat att det på det på Ärtholmen ska byggas ett bostadsområde för invånare, med byggstart 2020 (Helsingin Sanomat ) Direktionen vid Cygnaeus lågstadieskola har, trots den bristfälliga informationsgången, diskuterat frågan och framför som sitt utlåtande följande. Både alternativ A och B skall förkastas. Ett alternativ C ska tas fram. Motiveringarna framför vi nedan. 2. Varför alternativ A bör förkastas a. Skolhuset på Unionsgatan blir för litet om några år. En central orsak till att alternativ A bör förkastas är att det leder till att Norsens skolhus blir fullt redan år 2019 (568 elever). Sedan ökar elevmängden kraftigt och ohållbart. Enligt UBV:s beredningsmaterial från 1

2 (sid. 1) kommer antalet skolbarn i de södra stadsdelarna att öka under åren med barn, varav 292 uppskattas vara svenskspråkigt registrerade (8 %). I distriktets svenska skolor går naturligtvis även barn som inte är registrerade som svenskspråkiga. Prognosen beaktar inte Busholmen och Ärtholmen, men även utan dessa kommer det att finnas 568 elever i åk 6-9 läsåret Följande år är de 621, sedan 678 och redan läsåret är eleverna 723. Det säger sig självt att situationen vore ohållbar och undervisningsgrupperna stora. Dessutom minskar inte elevantalet i årskurserna 6-9 utan trenden har under åratal varit att antalet barn och barn i svensk skola ökar i det södra distriktet. De nya bostadsområden som byggs (utöver Busholmen och Ärtholmen även Munkholmen) bara förstärker trenden. Det vore en stor tragedi att slå sönder de 1-6-helheter som de nuvarande lågstadieskolorna utgör, för när Norsens skolhus blir fullt tre år efter att renoveringen, finns det ingen återvändo till det gamla. b. Felaktiga beräkningar och prognoser Tyvärr är stadens prognoser missvisande, dvs. de visar för få barn. En jämförelse av prognosen för antalet svenska elever i åk 7-9 (såsom de presenterats i bilagan till Tarveselvitys ) med antalet verkliga elever som går i skola idag visar att prognosen på årsbasis visar på 5-22% för lite barn jämfört med de verkliga eleverna som redan går i distriktets skolor: Läsår Norsen 7-9 Norsen 7-9 Procentuellt glapp mellan enl. Antalet verkliga enl. Stadens prognos prognos och verklighet elever i distriktets (bilaga till tarveselvitys (prognosen visar skolor räknade 5/ ) x % för lite) % % % % % % % Observera alltså att här saknas både Busholmens och Ärtholmens kommande elever, liksom också den elevökning på 8 % eller 292 elever inom 10 år som UBV själv hänvisar till i beredningen. 2

3 Antalet verkliga elever år i distriktets skolor är följande (räknade i maj 2015): CyL KrL MiS BrL DrL Summa Går i åk 7 läsår: 6-åringar/uppskattning Åk Åk Åk Åk Åk Åk Summa HsN Åk Åk Åk Om vi INTE beaktar elevtillväxten (som alltså måste beaktas) utan bara utgår ifrån de skolbarn som redan finns i skolorna skulle elevantalet i Norsen utvecklas såhär: Läsår Norsen 7-9 Norsen

4 Ifall vi då utgår ifrån UBV:s uppskattning att elevmängden ökar med 292 elever på 10 år (och bortser från att prognoserna visar alldeles för lite barn) och fördelar elevökningen jämnt mellan årskurserna 1-9 och åren kommer elevutvecklingen att se ut så här: Läsår Norsen 7-9 Norsen 6-9 Flexklass Specklass I åk En per totalt läsår 1-3 klasser per läsår I det beredningsmaterial som använts har man inte beaktat att Busholmens bostadsområde håller på att byggas och att där bl.a. byggs kvarteret Victoria. Enligt kvarterets byggare förväntas 64 svenskspråkiga barnfamiljer flytta in. Det kommer alltså att ske en stor inflyttning av barn som ska gå i svensk skola och dessa barn saknas i de kalkyler som hittills presenterats. Likaså har man i kalkylerna låtit bli att beakta att det på Ärtholmen ska byggas ett bostadsområde för invånare. Ärtholmen är en del av det södra Helsingfors som av tradition dragit till sig svenskoch tvåspråkiga familjer, vars barn sätts i svensk skola. Stadens faktacentral har i september 2015 tagit fram nya uträkningar för bl.a. Busholmen, men dessa har inte ännu offentliggjorts. Enligt den information som tjänstemännen hittills gett ut har staden nu höjt på elevprognoserna för Busholmen. De verkar dock ändå inte överensstämma med verkligheten. Enligt faktacentralens korrigerade prognos skulle t.ex. år 2018 det finnas 5 stycken 7-åringar på hela Busholmen och år 2020 skulle de vara 12 stycken. Ett slumpmässigt sampel som består av de 22 familjer som bor eller ska bosätta sig på Busholmen och som är medlemmar i en Facebook-grupp, har redan nu så många barn (sammanlagt har familjerna nu 38 barn) att de för vissa år utgör hela den prognostiserade årskullen på hela Busholmen. Gruppen ifråga har fem barn som är 7 år gamla 2018 (prognosen: fem barn) och 10 barn som är sju år gamla 2020 (prognosen: 12 barn). Om prognosen vore korrekt skulle det innebära att det om tre år inte finns några andra i svensk skola börjande barn än dessa familjers. Det verkar inte sannolikt. Det ska bo invånare på Busholmen. Inflyttningen har redan börjat och norra delen av området kan förväntas vara slutbyggt och färdiginflyttat kring år I det svenska kvarteret Victoria byggs 340 4

5 lägenheter, men naturligtvis kommer svenskspråkiga barn att bo även annanstans på Busholmen. Några prognoser gällande Ärtholmens förväntade barnmängd har vi inte haft att tillgå i detta skede. Inflyttningen på Ärtholmens nya bostadsområde torde ske med början år 2021 och pågå under några år. Även barnen i dessa områden måste tas med i beräkningarna, eftersom de alla kommer att gå i Norsen, som är distriktets enda högstadieskola under all överskådlig framtid. Det bör också beaktas att antalet klassrum i Norsen är begränsat. Enligt föredragningen måste åk 6 ha sina egna klasser, vilket direktionen tycker är självklart. Enligt föredragningen skulle åk 6 vara indelade i sex klasser, dvs. de behöver 6 st. klassrum till sitt förfogande. Dessutom måste specialklasserna ha egna klassrum, de är 1-3 per år, beroende på elevernas specialbehov. Detsamma gäller en flexklass. Norsen har efter renoveringen följande utrymmen: 20 vanliga klassrum 1 BiGe kan användas för annat? 3 FyKe kan användas för annat? 2 huslig ekonomi 1 Bildkonst 1 Tx 1 Tn 2 Gy 3 grupprum +diverse andra utrymmen UBV har till dags dato inte presterat någon plan på eller simulering om hur utrymmena i Norsen är tänkta att användas, trots att linjedirektör Grönholm utlovade sådana på bl.a. SFP:s diskussionskväll Direktionen är mycket oroad för att klassrummen är så få att det har en negativ inverkan på gruppstorlekarna (alltför stora) och kursutbudet (alltför få) som kan erbjudas. c. Läraraspekten och de pedagogiska aspekterna Att flytta åk 6 till Norsen skulle dessutom göra små enheter ännu mindre, något som går stick i stäv med de uttalade riktlinjer man haft i staden. En skola med endast åk 1 5 har svårt att konkurrera om de behöriga lärarna, eftersom klasslärarna i de lägre årskurserna skulle gå miste om den 5

6 variation de får när de undervisar de högre klasserna (åk 4 6) i vissa ämnen (se nedan). Samtidigt kan de lärare som undervisar i de lägre årskurserna följa upp sina gamla elevers välmående och inlärning om eleverna till och med åk 6 går i samma skola. En skola med bara åk 1-5 är en mindre attraktiv arbetsplats för ambitiösa behöriga lärare, än en skola med åk 1-6. Distriktets små lågstadier skulle bli ännu mindre, vilket förstärker de problem man anser vara förknippade med små enheter. Ämneskompetensen i lärarkollegiet skulle försvagas. Den nya läroplanen snarare förstärker uppdelningen i åk 1-6 och 7-9 än överbygger den, så inte heller det stöder flytten. Det finns inga modeller för hur en 1-5 skola fungerar och det tar lång tid att bygga upp den nya organisationen I Cygnaeus lågstadieskola har samtliga ordinarie klasslärare specialisering i särskilda ämnen. Även i de övriga lågstadieskolorna som berörs torde majoriteten av klasslärarna ha motsvarande specialisering. Dessa specialiseringar utnyttjas i undervisningen bl.a. så att klasslärarna i åk 1 6 även undervisar andra elever än i sin egen klass i de ämnen lärarna specialiserat sig på. Denna möjlighet upplever lärarna som stimulerande och motiverande. För eleverna i åk 6 (som nu föreslås flytta ihop med åk 7 9) har detta inneburit att man huvudsakligen fortsatt med det helhetstänkande på individen som klasslärarpedagogiken medför, samtidigt som de undervisas av lärare med ämnesspecifikt kunnande och specialintresse. Liknande struktur förekommer även bl.a. i Drumsö lågstadieskola. Argumentet att elever i åk 6 kan undervisas av ämneslärare och elever i åk 7 9 av klasslärare kanske låter bra i teorin, men i praktiken har en klasslärare sällan formell behörighet att också undervisa åk 7 9. Lärarutbildningen är indelad i klasslärarutbildning (åk 1-6) och ämneslärarutbildning. Klasslärarutbildningen ges vid en institution för lärarutbildning medan en ämneslärare har avlagt en magisterexamen i ett eller flera undervisningsämnen samt därtill pedagogiska studier för lärare. En strukturell förändring av grundskolans årsindelning skulle kräva förändringar i lärarutbildningen för att den på bästa möjliga sätt ska förbereda blivande klasslärare att arbeta med elever i åk 6 i ett högstadium och inte i ett lågstadium eller sammanhållen grundskola åk 1-9. Klasslärarna för åk 6 (i skolan med åk 6-9) skulle få elever från flera olika skolor med olika bakgrund. Att bevara intakta klasser vid flyttningen till 6-9 är inte möjligt i och med att årskullarna i respektive lågstadium 6

7 varierar och skillnaderna mellan elevantalen från de olika skolorna är stora. För klasslärarna betyder detta att de blir mycket smalt inriktade specialister dvs. uttryckligen lärare bara i åk 6. Helhetstänkandet, som är en av grunderna i klasslärarutbildningen, vore inte möjligt att uppfylla. Dessa klasslärare kunde sköta ämnesundervisningen i åk 7-9 om de har behörighet för det. Det är inte sannolikt. Ca 20 % av klasslärarna läser ett långt biämne och de flesta av dem (ca 2/3) läser idrott. Klasslärarens formella behörighet att sköta ämnesundervisning i årskurs 7-9 blir sålunda knappast möjligt. Lönemässiga faktorer spelar självfallet också in i och med att klasslärarnas avlöning för undervisning i åk 7-9 är sämre vid avsaknaden av den formella ämneslärarbehörigheten. Det finns heller inget belägg för att de behöriga ämneslärarna skulle vilja ge bort av sina timmar åt klasslärare som är obehöriga som ämneslärare. Varför skulle de göra det? Det saknas i beredningen information om hur det är tänkt att klasslärarna för åk 6 ska kunna fylla sin undervisningsplikt, om en del av deras timmar undervisas av ämneslärare. Det utgör heller inget alternativ att låta de klasslärare som haft eleverna på åk 5 följa med sina elever till åk 6. Detta skulle medföra ett konstant byte av personal i såväl lågstadieskolorna som de nya högstadierna. Ett ständigt personalbyte är problematiskt eftersom lärarkollegier utgör en arbetsgemenskap där en stor betydelse läggs vid kollegiets gemensamma värderingar och förhållningssätt till elever och arbetet. Förfaringssättet skulle medföra en konstant splittring inte enbart för eleverna utan även kollegierna. Att det skulle påverka arbetsmotivationen och kvaliteten på arbetet negativt för dessa båda grupper är uppenbart. Att vara lärare för enbart årskurs 6 och byta elever varje år är helt enkelt inte attraktivt för lärare. d. Konsekvenser för Cygnaeus del Den pedagogik Cygnaeus lågstadieskola bedriver är ett resultat av rektors och ledningsgruppens pedagogiska ledarskap. Så gott som all forskning kring Pisaresultat, skolutveckling och skolkvalitet lyfter fram faktorer som betonar två komponenter, lärarens interaktion med eleverna och skolledningen. Cygnaeus har medvetet gått in för sammansatta klasser för att kunna ha fyra parallellklasser i tre olika arbetslag. Varje arbetslag har en ledare som ansvarar för verksamheten i sitt arbetslag på fyra lärare. Sålunda har 7

8 skolan möjlighet till en ledningsgrupp med gedigen sakkunskap i respektive arbetslag. Ur skolledarens synvinkel ger detta förstås bredd i beslutsfattandet samt en grund för fortsatt pedagogisk utveckling, inte enbart för enskilda klasser utan för hela arbetsgemenskapen. Organisationsmodellen möjliggör att Cygnaeus på ett effektivt sätt i olika sammanhang kan diagnostisera nuläget, ange nya mål och skapa strategier för att nå dessa. Engagemanget i processerna gör sedan att kollegiet på ett naturligt sätt förbinder sig till de uppställda målsättningarna. Slutligen finns det en bred kompetens i Cygnaeus organisationsmodell som hjälper att övervinna eventuella hinder längs vägen. De ständigt pågående diskussionerna med kollegerna och möjligheterna att i ett förtroendefullt kollegium kunna dela med sig av sitt kunnande eller få stöd i det som känns osäkert är också en annan fördel av skolans modell. Cygnaeus arbetssätt är en allmänt tillämpad modell för förändringsarbete och utveckling som inte skulle vara möjlig om alternativ A förverkligas. Skolans pedagogiska profil och organisationsmodell skulle slås sönder. För elevernas del skulle det leda till nya klassindelningar och ny lärare tre gånger på tre år, ifall skolan kunde bevara sammansatta klasser i årskurserna 1-4: när de börjar i åk 5 i Cygnaeus och när eleverna från de fyra sammansatta 3-4-klasserna ska samlas till två skilda 5-klasser, när de börjar i åk 6 i Norsen och elever från samtliga distriktets lågstadier samlas i ett hus och när de börjar åk 7 och kursvalen avgör gruppindelningarna. Det känns inte som en särskilt god idé och risken är stor att elever med särskilda behov faller emellan. e. Utvecklingspsykologiska aspekter av att flytta sexorna till högstadiet Barnets utveckling sker i faser, vilka alla har sina egna utvecklingsuppgifter som barnet behöver gå igenom på ett gynnsamt sätt för att utvecklingen skall fortsätta normalt. Alla intryck från yttervärlden, såsom kamraternas beteende och de vuxnas inställning och attityd påverkar barnets utvecklingsskede. Barnet tar in och bearbetar alla de intryck och erfarenheter hon eller han är med om. En sjätteklassist, d.v.s. en åring, är i ett känsligt utvecklingsskede (tidig adolescens) och har ett stort behov av trygghet, kontinuitet och bekanta vuxna. Det börjar ske stora förändringar i kroppen som barnet i 8

9 lugn och ro behöver få ta in och den viktigaste utvecklingsuppgiften för en sjätteklassist är att integrera den förändrade kroppen i sin självbild. När de hormonella förändringarna sätter igång blir barnet alltmer fixerat vid sitt utseende, kroppen och kläderna, och är känslig för rollmodeller och rollbeteende. Övergången till den egentliga puberteten sker i åk 7-8 fr.o.m. 13 års ålder, denna utvecklingsfas kallas för den egentliga adolescensen. Rollmodellerna som åringar erbjuder utgörs av en annan värld och ett annat utvecklingsskede där frigörelsen från föräldrarna kraftigt satt igång. Ungdomar i denna ålder vill testa tobak och rusmedel och de förhåller sig till jämnåriga och vuxna på ett helt annat sätt än barnen i den tidiga adolescensen. Det är en allmän missuppfattning att barnen mognar tidigare än förut. Det är endast den fysiska puberteten som tidigarelagts något, inte den psykiska, emotionella eller den sociala mognaden. Det föreligger alltså en diskrepans mellan den fysiska och den psykosociala mognaden och det är snarare så, att allt fler barn har brister i den sociala och emotionella utvecklingen idag. Dessa barn skulle må bättre av trygga och tillräckligt små enheter. Det föreligger en stor risk att skolan tappar många svaga och socialt osäkra elever genom att införa ett system som innebär två byten av klasslärare och klassammansättning på två år (6-9 modell). Direktionen är speciellt orolig för pojkarna, som mognar långsammare och redan presterar sämre än flickorna i högstadiet. Högstadiet är som känt fullt av ungdomar som är mitt inne i den stormigaste perioden av hela sin utveckling från barn till vuxen. Att flytta 6-klassisterna från lågstadiet till en högstadiemiljö strider mot den utvecklingspsykologiska kunskapen. Barnen ges då inte samma möjlighet att i lugn och ro gå igenom den tidiga adolescensen utan man puffar dem till att mogna från barn till ungdom för snabbt. Direktionen har vidtalat Liisa Keltikangas-Järvinen, professor emerita i utvecklingspsykologi vid Helsingfors Universitet och internationellt erkänd forskare med mycket erfarenhet av bl.a. skolforskning, om hennes åsikt om en 6-9 enhet. Hennes svar var entydigt (fri översättning från finska): Det är nutidens trend att man planerar genom att man sparar i väggarna och totalt ignorerar den utvecklingspsykologiska kunskapen. Detta sker både inom skolan och dagvården, och vi kommer ännu att få 9

10 betala ett dyrt pris för följderna av dessa planer. En 6-klassist är ännu ett barn och passar inte in i en miljö med tonåriga 7-9-klassister. Direktionen har även hört Barn- och Ungdomspsykoanalytiker Desiree Schalin-Sommardal, ordförande för Finlands Barn- och Ungdomspsykoanalytiker. Som specialist på barn och ungdomar och deras psykiska utveckling konstaterar även hon att trenden idag, tyvärr, är den att man lätt förbiser och negligerar expertisen på området och i detta fall barnens och ungdomarnas psykiska utvecklingsskeden. Detta får lätt konsekvenser för den fortsatta gynnsamma utvecklingen in i vuxenlivet, som både kan hämmas och försvåras av ett för hastigt inträde i den egentliga puberteten. Enligt henne har de utvecklingsmässiga faserna under barns och ungdomars uppväxt en långt större inverkan och betydelse än vad vi vanligen tror, både för den enskilda individens förmåga att inhämta kunskap och uppnå goda resultat i skolmiljön, som för förmågan att skapa goda vänskapsrelationer till jämnåriga kamrater. Vi vet att goda skolresultat liksom anknytningen till goda vänner är livsviktiga byggstenar och komponenter för barnets kommande goda och sunda självbild och utveckling. Vi borde stöda barnens utveckling utgående från den utvecklingsfas han/hon befinner sig i och inte utsätta dem för yttre påfrestningar i en miljö som allt för tidigt försvårar en god genomgång av den aktuella utvecklingsmässiga fasen. Respektera sålunda barnens specifika utvecklingsskeden och låt barnen få gå igenom dem i egen takt för att gynnsamt kunna mogna från barn till ungdom och därefter till vuxen. Barnen har rätt att vara barn möjligast länge. Den rätten fråntas dem om åk 6 flyttas ihop med åk Varför alternativ B bör förkastas Även alternativ B är dåligt för att det leder till ett överfullt Norsen. Eleverna i Kronohagens lågstadium är i dagens läge ungefär 100. När man utgår från de nuvarande eleverna i södra distriktets alla skolor och lägger till ökningen enligt UBV:s prognos når Norsen 550 elever redan läsåret utan att man beaktat Busholmens nya barn. När sedan invånarna börjar flytta in på Ärtholmen från 2021 framåt ökar trycket ytterligare. Det är inte heller en god lösning att ha två lågstadieskolor så nära varandra som Cygnaeus på Bangatan och en på Unionsgatan. 10

11 4. Möjligheter för ett alternativ C Eftersom Norsens skolhus kommer att fyllas med elever i enbart åk 7-9 senast ungefär 2022, anser direktionen att den enda hållbara lösningen är att under de närmaste läsåren i stället använda eventuellt outnyttjade utrymmen i skolan till att tillfälligt hysa sådana grupper som ändå är tillfälliga. Sådana är bl.a. förskolegrupper och eftisgrupper samt specialoch flexklasserna. Förskolan: i Cygnaeus upptagningsområde i södra distriktet har vi per idag 25 elever i Axels förskola och 16 elever i den grupp som är inhyst i Cygnaeus, sammanlagt 41 elever. Kronohagens förskola har 13 elever. Det finns ingenting som hindrar t.ex. dessa närområdets förskolegrupper (i år barn, kommande år är de flera till antalet) från att inhysas i Norsens skolhus, det går lika bra som i vilket annat skolhus som helst. Eftis: I Cygnaeus har eftis inget eget utrymme, utan springer omkring i korridoren och matsalen. De är detta år 27 elever. Församlingens eftis Humlan, som betjänar samma geografiska område har hela 49 elever. Det kunde gott inhysas flera eftisgrupper i Norsen. När det inte längre finns gymnasium i Norsen finns det inte heller behovet av extra tystnad under studentskrivningarna, något som annars hade talat emot inhysandet av yngre barn i skolan. Special- och flexklasserna: det finns inga särskilda hinder för att ta in dem i Norsen. För både förskolans och eftis del går det bra att besluta om klockslag och tidtabeller, så att de inte rör sig i korridorerna samtidigt som åk 7-9 har raster. Dessutom finns det inget som hindrar att dessa grupper placeras i skolhusets lägsta våningar, varvid de inte behöver gå upp i de övre våningarna. Förskolebarn är ändå i den åldern att de måste följas och hämtas från skolan. Norsen är lugnt placerad och Unionsgatan väldigt lite trafikerad. Dessutom finns hela Observatorieparken granne med skolan, vilket både förskola och eftis kan utnyttja. Helsingfors, den 28 september 2015 Jannika Enegren-Åberg ordförande för direktionen vid Cygnaeus lågstadieskola 11