BILAGA 2 MOTIV TILL SKYDDSFÖRESKRIFTER VSO TIMSÄLVEN

Transkript

1 MOTIV TILL SKYDDSFÖRESKRIFTER VSO TIMSÄLVEN PETROLEUMPRODUKTER NATURVÅRDSVERKETS ALLMÄNNA RÅD I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör, för primär skyddszon, föreskrivas att hantering av petroleumprodukter inte får förekomma annat än för att försörja bostads- och jordbruksfastigheter med olja och att det i sådana fall krävs tillstånd. För sekundär skyddszon bör föreskrivas att det krävs tillstånd för sådan hantering av petroleumprodukter som på kort eller lång sikt kan motverka syftet med skyddet. Myndigheten bör ange i föreskrifterna vilken hantering som avses. Primär skyddszon: Hantering av petroleumprodukter för uppvärmning av befintliga bostads- och jordbruksfastigheter får inte förekomma utan tillstånd. Nyetablering av lagringsplatser för petroleumprodukter är förbjuden. Lagring av petroleumprodukter på befintlig lagringsplats får inte förekomma utan tillstånd. All övrig hantering av petroleumprodukter i större mängd än 50 liter är förbjuden. Undantaget från förbud är hantering av petroleumprodukter för hushållsändamål, tankning av fordon samt drivmedel och andra petroleumprodukter i fordon (inkl. båt och arbetsmaskiner) nödvändiga för fordonets drift. Undantaget gäller inte för fordon som inte längre är i bruk (skrotfordon). Sekundär skyddszon: Hantering av petroleumprodukter i större mängd än 250 liter får inte förekomma utan tillstånd. Undantaget från krav på tillstånd är hantering av petroleumprodukter för uppvärmning av befintliga bostads- och jordbruksfastigheter, för hushållsändamål, tankning av fordon samt drivmedel och andra petroleumprodukter i fordon (inkl. båt och arbetsmaskiner) nödvändiga för fordonets drift. Undantaget gäller inte för fordon som inte längre är i bruk (skrotfordon). Restriktionsnivån i föreslagen föreskrift för primär skyddszon motsvarar i stort sett nivån i Naturvårdsverkets allmänna råd (2003:16) om vattenskyddsområden. 1 (12) Sweco Environment AB

2 Projektgruppen bedömer att hantering av stora mängder petroleumprodukter nära vattendrag utgör en betydande risk för vattentäkten. Det är därför mycket olämpligt bl.a. att nyetablera lagringsplatser för petroleumprodukter i primär skyddszon. Av den anledningen föreslås förbud. Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (2003:24) om skydd mot mark- och vattenförorening vid lagring av brandfarliga vätskor gäller i vattenskyddsområde krav på sekundärt skydd för cisterner eller lösa behållare som rymmer mer än 250 liter brandfarlig vätska. Undantaget är befintliga cisterner och lösa behållare med tillhörande rörledningar. Genom krav på tillstånd för befintlig lagring av petroleumprodukter ges tillståndsmyndigheten möjlighet att ställa krav på relevanta skyddsåtgärder som exempelvis sekundärt skydd. Emellertid är inte avsikten att förbjuda transport av mer än 50 liter petroleumprodukter i primär skyddszon eller att transport av mer än 250 liter i sekundär skyddszon ska kräva tillstånd, varför transport inte ingår i definitionen av hantering i 1 Definitioner. BEKÄMPNINGSMEDEL NATURVÅRDSVERKETS ALLMÄNNA RÅD I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas att i primär skyddszon är hantering av kemiska bekämpningsmedel förbjuden. För sekundär skyddszon bör föreskrivas om krav på tillstånd för hantering av kemiska bekämpningsmedel. Primär skyddszon: Hantering av kemiska bekämpningsmedel inom 6 m från vattendrag och sjö samt inom 2 m från täckdikningsbrunnar är förbjuden. Inom övriga delar av primär skyddszon är annan hantering än spridning av bekämpningsmedel förbjuden. För spridning inom dessa delar av primär skyddszon krävs tillstånd. Undantaget från förbud och krav på tillstånd är privatpersons hantering för normalt husbehov inomhus. Jord- eller vattenslagning av med kemiska bekämpningsmedel behandlade plantor är förbjuden. Sekundär skyddszon: Hantering av kemiska bekämpningsmedel får inte förekomma utan tillstånd. Undantaget från krav på tillstånd är privatpersons hantering för normalt husbehov. Vattenslagning av med kemiska bekämpningsmedel behandlade plantor är förbjuden. Restriktionsnivån för hantering av bekämpningsmedel i föreslagen föreskrift för primär skyddszon är lägre än nivån i Naturvårdsverkets allmänna råd (2003:16) om vattenskyddsområden. 2 (12)

3 Anledningar till att projektgruppen föreslår en lägre restriktionsnivå är att: - Andelen jordbruksmark i avrinningsområdet är begränsad. - Bekämpningsmedel inte har påvisats i råvattnet. - Föreskriften innebär att annan hantering än spridning av bekämpningsmedel blir förbjuden inom hela den primära skyddszonen. Påfyllning, lagring, tvätt av spruta mm får därför inte göras i den primära skyddszonen. - Vid tillståndsprövning kan nämnden för miljöfrågor bl.a. förbjuda preparat som är olämpliga, vid behov öka skyddsavstånd till öppet vatten samt begränsa intensiteten av sprutningen. Tillstånd för spridning av bekämpningsmedel krävs enligt SNFS 1997:2, men skrivs in i föreskriften ändå, för att det ska bli tydligt. Projektgruppen har gjort bedömningen att hantering av en produkt som redan är besprutad inte ingår i formuleringen hantering av bekämpningsmedel. Därför regleras jord- och vattenslagning av med kemiska bekämpningsmedel behandlade plantor separat. VÄXTNÄRINGSÄMNEN NATURVÅRDSVERKETS ALLMÄNNA RÅD För yrkesmässig hantering av växtnäringsämnen i vattenskyddsområde bör föreskrivas om krav på tillstånd. Primär skyddszon: För lagring av växtnäringsämnen krävs tillstånd. Undantaget från krav på tillstånd är lagring av konstgödsel. Spridning av stallgödsel och slam inom 6 m från vattendrag och sjö, samt inom 2 m från täckdikningsbrunnar, är förbjuden. Genomförda analyser på råvattnet med avseende på kväve och fosfor indikerar relativt låga halter och parametrarna utgör inget betydande problem i vattenberedningen. Därför regleras inte spridning av växtnäringsämnen (förutom stallgödsel och slam) eller lagring av konstgödsel. Vad gäller lagring av växtnäringsämnen i primär skyddszon bedöms det vara osannolikt att det kommer att bli aktuellt. Lagring och spridning av stallgödsel och slam nära vattendrag och sjö har emellertid bedömts vara en risk för dricksvattenförsörjningen. Det är främst risken med spridning av patogener som har föranlett regleringen, men även läckaget av närsalter. Dock kan mycket smala kantzoner ge 3 (12)

4 god effekt med avseende på växtnäring. Det är därför rimligt med ett relativt kort avstånd från vattendrag och sjö med förbud mot spridning av stallgödsel och slam. DJURHÅLLNING Primär skyddszon: Hållning (inkl. bete) av pälsdjur eller fjäderfä, som inte är sällskapsdjur, samt av hov- och klövbärande djur, får inte förekomma utan tillstånd vid hållning av fler än två djurenheter. Strandbetande djur och gödsel kan vara en källa för vattenburen smitta. Bl.a. kan spridning av cryptosporidium ske. Cryptosporidium tillhör gruppen protozoer (encelliga djur) och förekommer över hela världen som parasit i tarmkanalen på ett stort antal däggdjur, bl.a. människor och tamdjur. Organismen bildar runda mycket motståndskraftiga 4-7 µm stora oocystor, vilka fungerar som spridningsorgan. Dessa transporteras lätt och överlever i ca åtta månader. Oocystor kan finnas i sjöar och vattendrag, i simbassänger och i låg grad, eller vid missöden, även i dricksvatten. Parasiten förorsakar mag-tarmbesvär och ger svår diarré under 2-15 dygn. Företrädesvis angrips unga individer, som 1-3 veckor gamla kalvar och yngre barn. Oocystor lämnar värddjuret med avföringen, nästan uteslutande under sjukdomstiden då mängden oocystor som sprids kan vara mycket stor (flera miljarder per dag). Endast ett fåtal oocystor behövs för att parasiten ska etablera sig i värddjuret. Ytvattenförorening av cryptosporidium kan ha flera källor; avlopp, slamspridning, djurgödsel från jordbruk, badande barn och från vilda djur. Normala desinfektionsåtgärder, t.ex. klorering, har ingen avdödande effekt. De ämnen som effektivast avdödar oocystor är ultraviolett ljus och ozon. Hantering och spridning av rötslam utgör en avsevärd risk för smittspridning. Cryptosporidius förekommer även hos kalvar och lamm, vilket är känt sen länge. En genomgång av riskfaktorer för vattenverk vid Mälaren 2002 resulterade i bedömningen att strandbete som källa till smittspridning är så försumbar att den kan anses som obefintlig. Jordbrukets gödsling bedömdes som en viktig smittkälla, med hänvisning till att 85 % av åkermarken i området gödslades. Emellertid var bara 25 % av gödseln på den studerade arealen stallgödsel. Nedan redovisas ett utdrag ur Ruist, E., Strandbete och dess påverkan på råvattenkvaliteten. En kunskapsöversikt. Ekologisk Zoologi, Zoologiska Institutionen, Göteborgs Universitet: Smittämnen som virus, bakterier och protozoer kan nå dricksvattenförekomster genom spridning av avföring från människor och djur. Mänskligt avlopp är den största källan till 4 (12)

5 smittspridningen men smittämnen kan också spridas via avrinning från gödselpåverkad åkermark och från betesmark eller från djur som har direkt tillgång till ytvatten. Strandängar hålls ofta öppna med bete och miljöer med höga naturvärden som en del arter är helt knutna till. Dessa miljöer är mycket viktiga för att kunna uppnå miljömålen Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Det finns en möjlighet att åtgärderna för dessa miljömål och miljömålet Levande sjöar och vattendrag och delmål 3 om vattenförsörjningsplaner kan stå i konflikt med varandra. De smittämnen som är av betydelse i samband med strandbete och smittspridning till ytvatten är Campylobacter, patogena E. coli, VTEC/EHEC, norovirus, sapovirus, Cryptosporidium och Giardia. Mycket kunskap saknas fortfarande vad gäller smittvägar, smittkällor och den zoonotiska potentialen hos varianter av olika smittämnen men forskningsutvecklingen är stor och de analysmetoder som finns idag ger goda möjligheter till ökade kunskaper kring dessa smittämnen inom de närmaste åren. Hälsobetydelsen och riskacceptansen för de olika smittämnena i Sverige är inte tydliga och kommer att vara viktiga för frågan. Djurens avstånd till vattnet och direkta tillgång till vattenytan, tätheten av djur, djurens ålder samt djurslag är faktorer som är möjliga att påverka vid strandbete och som troligtvis kan minska risken för vattenburen smitta orsakad av betande djur. Det skulle kunna vara möjligt att hålla strandängar vid ytvattentäkter öppna med slåtter i stället för med bete, dock kan det finnas svårigheter kring att säkerställa att strandängar hålls öppna vid ett betesförbud. Kraftig nederbörd är den i särklass viktigaste faktorn för spridningen av vattenburen smitta, i ett förändrat klimat kommer den typen av nederbördsförhållanden bli vanligare och risken för smittspridning kommer att öka. Samtidigt som smittkällan i form av strandbetande djur bör kanske ges rimliga proportioner till andra mer betydelsefulla källor så framhålls det att frågan bör hanteras med ett försiktighetsperspektiv av WHO och i EGs ramdirektiv för vatten. Samma problematik berör dessutom inte bara dricksvatten utan även badvattenkvalitet och smittorisken för djurbesättningarna. Hur frågan vidare hanteras kan komma att påverka den biologiska mångfalden och möjligheten att uppnå miljömålen Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Som anges ovan påverkar troligen djurens avstånd till vattnet och direkta tillgång till vattenytan, tätheten av djur, djurens ålder samt djurslag risken för vattenburen smitta orsakad av betande djur. Krav på tillstånd medför att kommunen erhåller information om var och hur det lagras växtnäringsämnen samt får möjlighet att ställa krav på åtgärder genom villkor. AVVERKNING OCH UPPLAG AV TIMMER NATURVÅRDSVERKETS ALLMÄNNA RÅD I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas att i primär och sekundär skyddszon permanenta upplag av bark och timmer är förbjudna. I sekundär skyddszon bör upplag från en avverkningssäsong få förekomma. För tillfälliga sådana upplag i primär skyddszon bör föreskrivas om krav på tillstånd. 5 (12)

6 Primär skyddszon: Upplag av bark, flis, spån, timmer och liknande får inte förekomma utan tillstånd. Undantaget från tillståndsplikt är privatpersoners upplag för normalt husbehov, inkl. upplag av biobränsle för uppvärmning av den egna fastigheten. Sekundär skyddszon: Permanenta upplag av bark, flis, spån, timmer och liknande, utan tät täckning, får inte förekomma utan tillstånd. Undantaget från tillståndsplikt är privatpersoners upplag för normalt husbehov, inkl. upplag av biobränsle för uppvärmning av den egna fastigheten. Med permanent menas längre än en avverkningssäsong samt återkommande på samma plats. Restriktionsnivån i föreslagen föreskrift för primär skyddszon är lägre än nivån i Naturvårdsverkets allmänna råd (2003:16) om vattenskyddsområden. Upplag i primär skyddszon bedöms vara olämpliga, främst med tanke på den hantering (transporter mm) som upplaget medför. Finns det emellertid, av någon anledning, ett stort behov av att ha ett upplag i primär skyddszon (d.v.s. om upplaget inte kan placeras längre bort än 50 m från vattendrag) får verksamhetsutövaren söka tillstånd för upplaget. Någon reglering av avverkning föreslås inte. De risker som avverkning medför är främst förknippade med de maskiner som används (d.v.s. risk för läckage av hydraulolja, drivmedel etc). Vidare är nämnden för miljöfrågor remissinstans till Skogsstyrelsen vid större avverkningar. Således finns möjlighet att påverka om behov finns. Hantering av petroleumprodukter regleras emellertid under en annan paragraf och projektgruppen har bedömt att det är tillräckligt. AVLOPPSVATTEN SAMT HANTERING AV AVFALL NATURVÅRDSVERKETS ALLMÄNNA RÅD I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas om förbud mot ytterligare infiltrationsanläggningar för hushållsspillvatten och utsläpp av annat avloppsvatten i primär skyddszon. För sekundär skyddszon bör föreskrivas om krav på tillstånd för sådana anläggningar. Primär skyddszon För inrättande av avloppsanordningar för behandling av hushållsspillvatten från enstaka hushåll och från gemensamhetsanläggningar krävs tillstånd. 6 (12)

7 För ändring, som är anmälningspliktig enligt 14 förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899), av avloppsanordning krävs tillstånd. Anläggningar för avloppsvatten, som ej är försedda med larm för bräddning där larmet är vidarekopplat till bemannad larmcentral, är förbjudna. Undantaget från krav på larmanordning är enskilda anläggningar dimensionerade för färre än 10 pe och dagvattenanläggningar. Utsläpp av dagvatten från nya och ombyggda hårdgjorda ytor där risk för vattenförorening föreligger, t.ex. större vägar, broar och parkeringsanläggningar, får inte ske till ytvatten utan föregående rening. För tillfälliga och permanenta upplag av massor eller avfall som kan innebära risk för förorening av yt- eller grundvatten krävs tillstånd. Sekundär skyddszon För inrättande av avloppsanordningar för behandling av hushållsspillvatten från enstaka hushåll och från gemensamhetsanläggningar krävs tillstånd. För ändring, som är anmälningspliktig enligt 14 förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899), av avloppsanordning krävs tillstånd. Utsläpp av dagvatten från nya och ombyggda hårdgjorda ytor där risk för vattenförorening föreligger, t.ex. större vägar, broar och parkeringsanläggningar, får inte ske till ytvatten utan föregående rening. För tillfälliga och permanenta upplag av massor eller avfall som kan innebära risk för förorening av yt- eller grundvatten krävs tillstånd. Restriktionsnivån i föreslagen föreskrift för primär skyddszon är lägre än nivån i Naturvårdsverkets allmänna råd (2003:16) om vattenskyddsområden. Utsläpp av näringsämnen via avlopp medför inte några betydande problem vid dricksvattenframställningen. Problemen är snarare kopplade till att det via avloppsanordningar kan ske utsläpp av andra föroreningar, t.ex. mediciner, lösningsmedel samt patogener. Enligt förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ställs krav på tillstånd för avloppsanordningar till vilka vattentoaletter kopplas, vidare ställs det krav på anmälan för avloppsanordningar för BDT-vatten samt krav på anmälan för ändringar av avloppsanordningar. Enligt 5 i ovan nämnda förordning är det förbjudet att, om verksamheten eller åtgärden har beteckningen A eller B, utan tillstånd enligt miljöbalken släppa ut avloppsvatten. Det skulle innebära att det är avloppsvatten från t.ex. U-verksamheter som inte regleras. Projektgruppens resonemang har dock varit att dessa verksamheter är ytterst få (tveksamt om det finns några över huvudtaget inom området) och att andra krav enligt miljöbalken (t.ex. hänsynsreglerna) är tillräckliga och att ingen reglering avseende annat avloppsvatten är nödvändig i de föreslagna skyddsföreskrifterna. 7 (12)

8 Enligt Naturvårdsverkets allmänna råd (2006:7) om små avloppsanläggningar kan miljökontoret vid bedömning av avloppsanordning vid tillsyn och tillståndsprövning i varje enskilt fall relatera skyddsåtgärder beträffande hälso- och miljöskydd för den enskilda anordningen till en normal eller hög skyddsnivå. Bedömningen av vilken skyddsnivå som behövs bör göras utifrån naturgivna och andra förutsättningar i området. Andra förutsättningar bör kunna vara att anordningen är inom ett vattenskyddsområde. Hög skyddsnivå medför automatiskt vissa krav. Det är därför lämpligt att införa krav på tillstånd gällande etablering av infiltrationsanläggningar i primär skyddszon, så kommunen får möjlighet att i varje enskilt fall bedöma vilken skyddsnivå som krävs. Vidare anser projektgruppen att det ska krävas tillstånd för anmälningspliktiga ändringar av avloppsanordningar. Upplag av massor eller avfall som kan innebära risk för förorening av yt- eller grundvatten är per definition olämpliga i ett vattenskyddsområde och omfattas därför av skyddsföreskrifterna. VÄGHÅLLNING NATURVÅRDSVERKETS ALLMÄNNA RÅD I föreskrifter för vattenskyddsområde bör anges att i primär och sekundär skyddszon upplag av asfalt, oljegrus eller vägsalt är förbjudna. I primär skyddszon bör föreskrivas om krav på tillstånd för spridning av vägsalt. Primär skyddszon Upplag av asfalt, oljegrus och vägsalt är förbjudna. Sekundär skyddszon Upplag av asfalt, oljegrus och vägsalt får inte förekomma utan tillstånd. Projektgruppens föreslag till skyddsföreskrift för primär skyddszon har lägre restriktionsnivå än Naturvårdsverkets allmänna råd, eftersom tillstånd inte krävs för spridning av vägsalt. Anledningen till detta är att spridning av vägsalt inte bedöms utgöra någon betydande risk för en ytvattentäkt som Timsälven. Projektgruppens förslag till skyddsföreskrift för sekundär skyddszon har något lägre restriktionsnivå än Naturvårdsverkets allmänna råd, eftersom upplag inte förbjuds. Anledningen till detta är att projektgruppen bedömer att det, med skyddsåtgärder, finns möjlighet att lagra asfalt, oljegrus och vägsalt utan betydande risk för vattentäkten. 8 (12)

9 TÄKTVERKSAMHET NATURVÅRDVERKETS ALLMÄNNA RÅD I föreskrifter för vattenskyddsområde bör anges att materialtäkt är förbjuden i primär skyddszon. För husbehovstäkter i ett vattenskyddsområde bör föreskrivas krav på tillstånd. Oljespill får ej förekomma. Det bör även föreskrivas att tillfartsvägar till täkter så långt som möjligt vara avspärrade. Primär skyddszon Materialtäkt (grus-, eller bergtäkt eller liknande) som inte fordrar tillstånd enligt miljöbalken, t.ex. husbehovstäkt, får inte förekomma utan tillstånd. Anledningen till att materialtäkt regleras i primära skyddszonen är att det ger möjlighet för tillståndsmyndigheten att sätta upp villkor för verksamheten, t.ex. avseende uppställning av fordon, som får ses som en av de större riskerna för vattenförorening med täktverksamhet. ANDRA SCHAKTNINGSARBETEN OCH MUDDRING NATURVÅRDVERKETS ALLMÄNNA RÅD I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskivas att schaktningsarbete, t.ex i samband med vägbyggen eller i annat byggande, och muddring inte får utföras utan tillstånd. För pålning, spontning och underjordsarbete bör föreskrivas om krav på tillstånd i primär skyddszon. Primär skyddszon Schaktningsarbeten, pålning, spontning och underjordsarbete får inte utföras utan tillstånd. Med schaktningsarbeten menas här sänkning av markytan på ett område för större anläggningsarbeten än grundläggning av en enskild villa. Schaktningsarbete i samband med ledningsarbete och mindre vägunderhåll omfattas ej av tillståndsplikt. Muddring och rensning, i sjöar och vattendrag som anges på fastighetskartan, får inte utföras utan anmälan. Utfyllnad i mark med massor av okänd miljöstatus eller av massor som är förorenande är förbjuden. 9 (12)

10 Sekundär skyddszon Muddring och rensning, i sjöar och vattendrag som anges på fastighetskartan, får inte utföras utan anmälan. Utfyllnad i mark med massor av okänd miljöstatus eller av massor som är förorenande är förbjuden. Muddring och rensning omfattas av annan lagstiftning. Muddring och rensning kan emellertid påverka vattenkvaliteten avsevärt, bland annat genom grumling. Projektgruppen har bedömt att det främst är muddring av större vattendrag som utgör en risk, därav omfattas endast sjöar och vattendrag som anges på fastighetskartan. Genom krav på anmälan får huvudmannen för vattentäkten information om vad som ska göras och när. Beredskap finns därför för att stänga råvattenintaget om vattnet skulle grumlas kraftigt. ENERGIANLÄGGNINGAR NATURVÅRDVERKETS ALLMÄNNA RÅD I föreskrifter för vattenskyddsområde bör anges att i primär skyddszon för ytvattentäkt krävs tillstånd för anläggningar för lagring av och utvinning av värmeenergi ur berg, mark och vatten, uttag av vatten från berg och jord, samt även andra typer av borrningar som kan påverka vattenkvalitet. PROJEKT GRUPPENS FÖRSLAG Primär och sekundär skyddszon Anläggningar för utvinning eller lagring av värme eller kyla ur ytvatten får inte förekomma utan tillstånd. Risken med energianläggningar i ytvattendrag bedöms främst vara förknippad med kollektorvätskan ( brine ). Helst vill man inte ha glykol, utan etanol som vid ett eventuellt läckage utgör en betydligt mindre risk för ytvattentäkten. Om etanol används borde det finnas möjlighet att få tillstånd. Därmed föreslås tillståndsplikt i både primär och sekundär skyddszon. Energianläggningar i berg och jord bedöms inte utgöra någon nämnvärd risk för ytvattentäkter och har därför inte reglerats i skyddsföreskrifterna. Anläggande (borrning och ev. hydraulisk spräckning) av energianläggningar i berg och jord kan bl.a. medföra ökad grumlighet i grundvattnet. Det kvarstående borrhålet utgör en spridningsväg för föroreningar mellan markytan och grundvattnet. I fallet energianläggning i berg kan relikt havsvatten påträffas. Läckage av brine kan ske från kollektorslangen till grundvattenmagasinet. Ingen av dessa risker bedöms motivera reglering av energianläggningar i berg och jord vad gäller en ytvattentäkt. 10 (12)

11 TRANSPORT OCH UPPSTÄLLNING AV FARLIGT GODS NATURVÅRDVERKETS ALLMÄNNA RÅD I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas att i primär skyddszon transport av farligt gods får ske endast på anvisade transportleder. Primär och sekundär skyddszon Transport av farligt gods genom vattenskyddsområdet får inte ske utan tillstånd på andra vägar än de som särskilt anvisats för transport av farligt gods. Uppställning av tankbil med farligt gods, på annan plats än av kommunen anvisad, får inte ske utan tillstånd. Med uppställning avses uppställning/parkering med en varaktighet av mer än två timmar. Olyckor med farligt gods kan medföra långtgående konsekvenser för vattenförsörjningen och projektgruppen anser att transporter av farligt gods utgör en betydande risk för vattentäkten. Transporter till fastigheter inom vattenskyddsområdet är svåra att undvika. Däremot bör transporter genom skyddsområdet relativt enkelt kunna undvikas. Projektgruppen anser vidare att det är olämpligt att parkering/uppställning av fordon med farligt gods sker under någon längre tid inom vattenskydds-området. FORDONSTVÄTT Primär och sekundär skyddszon Fordonstvätt med avfettningsmedel eller därmed jämförlig produkt, på andra platser än i för ändamålet avsedd anläggning med olje- eller bensinavskiljare, är förbjuden. Det är inte bara är avfettningsmedlet i sig som utgör en risk för försämrad vattenkvalitet utan också de ämnen som "fettas av" från fordon. Om fordonstvätt med avfettningsmedel o.dyl. ska bedrivas inom primär eller sekundär skyddszon för en vattentäkt bör det göras på en plats där föroreningarna förhindras att nå vattentäkten. 11 (12)

12 MILJÖFARLIG VERKSAMHET NATURVÅRDVERKETS ALLMÄNNA RÅD I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör anges att i primär skyddszon sådan miljöfarlig verksamhet som innebär risk för förorening av yt- eller grundvatten inte får etableras. I sekundär skyddszon bör föreskrivas om krav på tillstånd för ny anmälningspliktig miljöfarlig verksamhet. Primär och sekundär skyddszon För nyetablering av miljöfarlig verksamhet som kan innebära risk för förorening av yt- eller grundvatten och som är anmälningspliktig enligt 9 kap. miljöbalken krävs tillstånd. För nyetablering av miljöfarlig verksamhet som kan innebära risk för förorening av yt- eller grundvatten och som inte är anmälnings- eller tillståndspliktig enligt 9 kap. miljöbalken krävs anmälan. Projektgruppen förslår inte förbud i primär skyddszon. Anledningen till detta att projektgruppen förutsätter att tillståndsmyndigheten i samband med tillståndsprövning tar ställning till hur riskerna för yt- och grundvatten bäst regleras och därefter föreskriver relevanta villkor. TRAFIK PÅ SJÖ OCH VATTENDRAG Båttrafik utgör en risk för vattentäkten, t.ex. genom att utsläpp sker från båtmotorerna och genom att det kan ske utsläpp i samband med tankning (dropp, spill eller olyckor). Från båtmotorer sker utsläpp av bränsle, smörjolja (främst tvåtaktsmotorer) och avgaser i vatten. Generellt ger tvåtaktsmotorer upphov till mer omfattande utsläpp än fyrtaktsmotorer. T.ex. går upp till 30% av bränslet i en tvåtaktsmotor oförbränt vidare ut till vatten och luft (källa: Läckage från motorbåtar medför att föroreningarna direkt når det öppna vattnet, till skillnad från läckage på land. Det förekommer således ingen barriär mellan läckagepunkten och vattnet. Projektgruppen har dock beslutat att inte ha någon reglering av trafik på sjö och vattendrag. Kommunen har för avsikt att istället informera om "klokt miljövänligt båtanvändande" för att öka förståelsen för de risker som finns för vattentäkten. Anledningen till detta är svårigheten i att kontrollera efterlevnaden av olika krav på båtmotorer och bränsleanvändning samt svårigheten att finna alkylatbensin i närområdet. 12 (12)