Arkeologisk undersökning av Arvika 221

Transkript

1 Arkeologisk undersökning av Arvika 221 Arvika socken, Arvika Kommun, Värmlands län 2015:35 Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 1

2 VÄRMLANDS MUSEUM Enheten för kulturmiljö och regional utveckling Box Karlstad Tel: Fax: E-post: Värmlands Museum Arkeologisk undersökning av Arvika, 221, Arvika socken, Arvika kommun 2

3 Arkeologisk undersökning av Arvika Arvika socken, Arvika kommun, Värmlands län Dnr Björn Wallbom Enheten för kulturmiljö och regional utveckling Värmlands Museum Arkeologisk undersökning av Arvika, 221, Arvika socken, Arvika kommun 3

4 Innehållsförteckning Inledning... 5 Områdesbeskrivning och historik... 6 Undersökningen... 7 Syfte... 8 Målgrupper... 8 Metod... 9 Naturvetenskapliga analyser... 9 Resultat Diskussion och tolkningar Sammanfattning Måluppfyllelse Referenser Tekniska och administrativa uppgifter Dokumentationsmaterial Bilaga 1.Anläggningsbesrkivning...19 Bilaga 2.Makroskopisk analys...20 Bilaga 3.Vedartsanalys...22 Inledning Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 4

5 Inledning Under april månad år 2015 genomförde personal från Värmlands Museum en arkeologisk undersökning av Arvika 221 i Arvika socken och kommun. Figur 1. Topografiska kartan, skala 1: Området för förundersökningsschaktet är markerat med röd pil. Lantmäteriet. Ärende nr MS2005/ Den arkeologiska undersökningen föranleddes av att Arvika kommun avsåg att anlägga en spärrdamm i sundet mellan Kyrkviken och Glafsfjorden för att skydda Arvika stad vid höga vattenflöden. Inför de planerade arbetena beslutade Länsstyrelsen om en arkeologisk utredning där den ena spärrdammen skall komma att anläggas vid Västra Sund. I samband med den arkeologiska utredningen år 2005 framkom en kokgrop (Arvika 221) med skärviga stenar. Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 5

6 Kokgropen kan utgöra en perifer del av en förhistorisk boplats belägen mot strandkanten i norr men kan också vara ensamliggande. I samband med den arkeologiska utredningen togs ytterligrare ett sökschakt upp mellan kokgropen och vägen, inga fynd eller ytterligare anläggningar framkom. Kokgropen är därför den enda lämning som kommer att påverkas av arbetsföretaget. Länsstyrelsen villkorade att en arkeologisk undersökning av fornlämning Arvika 221 inför en eventuell byggnation. På grundval av ovanstående beslutade, inför de stundande byggnationerna, Länsstyrelsen i Värmland att en arkeologisk undersökning i enlighet med 2 kap 12 kulturminneslagen skulle komma att genomföras i samband med arbetsföretaget. Områdesbeskrivning och historik Den påträffade anläggningen, Arvika 221, ligger i utkanten av Arvika, huvudtätorten i Arvika kommun. Området utgörs av kuperad skogsmark med uppodlade områden i de låglänta partierna vid sundet mellan Glafsfjorden och Kyrkviken. Arvika 221 är belägen på en smal landtunga som löper ut mot sundet och på västra sidan av detsamma. Anläggningen ligger intill en bergsrygg och strandnära på en mindre moränhöjd i åkermarken. I anslutning till sjösystemet finns åtskilliga fornlämningar varav många utgörs av förhistoriska gravar. Runt Kyrkviken finns ett större antal förhistoriska gravar och fyndplatser för olika typer av lösfynd och två kända förhistoriska boplatser. Boplatserna (Arvika 135:1 och 136:1) ligger placerade i åkermarken och på moränhöjder vid gården Västra Sund. De äldsta spåren efter bosättning i utredningsområdet vi känner till idag är från senare delen av senneolitikum. Lämningarna utgörs dels av ett fynd av en flintdolk och dels av gravar i form av hällkistor. De senare finns på två platser i Västra Sund (Arvika 11:1, 12:1 och 18:1). Hällkistor började anläggas under denna period men vi vet också att man fortsatt att använda sådana gravar långt in under äldre bronsåldern. Från bronsåldern finns ett flertal kända gravar i form av rösen i Västra Sund. Även om ingen av rösena är arkeologiskt undersökta kan man genom jämförelser med liknande gravar från andra platser räkna med att åtminstone vissa gravar såsom Arvika 16:1, 19:1-2, och 35:1-2, samt 36:1 är anlagda under den här tidsperioden. Även från den äldre järnåldern finns många gravar i området. Dessa ligger delvis på samma platser som gravarna från bronsåldern eller i liknande lägen. Utan en arkeologisk undersökning är det svårt att exakt säga vilka gravar som är från slutet av bronsåldern eller från järnålderns början. Genom sin form kan man misstänka att exempelvis gravarna Arvika 13:1-2 och 15:1-3 sannolikt är från äldre järnåldern. Gravarna från äldre järnåldern indikerar liksom tidigare tidsperioder att det funnits bosättningar inom området även under denna tidsperiod. Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 6

7 När det gäller den yngre järnåldern finns inga synliga lämningar i närområdet. Detta innebär troligtvis inte att bosättningar saknats. Det enda fynd som möjligen skulle kunna tillhöra tidsperioden är det fynd av en sländtrissa som gjordes i en mosse på Östra Sunds egendom (Värmlands Museums topografiska arkiv, Arvika sn). Vid en utredning utförd av Värmlands Museum år 2005 påträffades och undersöktes också en ensamliggande härd som daterats till slutet av äldre järnåldern, talen, vid Östra Sund. Från 1357 och framåt finns skriftliga dokument som omnämner bebyggelse i Sund. Från 1399 vet vi att det funnits två gårdar och sannolikt rör det sig om Östra och Västra Sund (Nilsson, Halvar 1997). Gårdarna har fått sitt namn efter det sund vid vilka de ligger. Namnet är ganska vanligt förekommande och återfinns bland annat i ortnamnet Sunne (Ortnamnen i Värmlands län 1942). Medan Östra Sund varit ett skattehemmanså har Västra Sund varit ett frälsehemman (Ortnamnen i Värmlands län). Från 1357 och fram till början av 1400-talet figurerar gårdarna i Sund ett flertal gånger i medeltida diplom(nilsson, Halvar 1997). De äldsta kartor som finns över gårdarna i Sund är från Kartor finns också från och 1800-talen. Kartorna från 1600-talet visar främst gårdarnas inägor med betoning på var tomt och åkermark fanns. Kartorna visar också i några fall att gårdarna legat på delvis andra platser än idag och att gårdsplatserna är övergivna. Så är fallet i Östra Sund. Visserligen har bebyggelsen inte flyttat långt. Den äldsta kända platsen för Västra Sund är dock bebyggd idag. Undersökningen Undersökningen utfördes genom att plasten för den tidigare påträffade anläggningen markerades ut i terrängen. Avbaningen med grävmaskin kom därefter att utgå från denna plats. En cirka 50 m 2 stor yta runt anläggningen togs upp i syfte att se om ytterligare anläggningar eller fynd fanns i anläggningens absoluta närhet. Vi kunde efter rensning fastställa att det inte förekom några ytterligare anläggningar och/eller fynd i anslutning till anläggningen. Vid etableringen kunde det konstateras att en paddock anlagts i mycket nära anslutning till Arvika 221. Vi kunde också se att de norra delarna av anläggningen påverkats av schaktningsarbeten vid anläggandet av den ovan nämnda paddocken. Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 7

8 Figur 2. Foto som visar hur nära paddocken var anlagd Arvika 221, de norra delarna av anläggningen var påverkad av schaktningsarbetena till den i förhållande till terrängen nedgrävda paddocken, foto från syd. Foto: Hans Olsson. Syfte Den arkeologiska undersökningen skulle dokumentera och beskriva fornlämningen inför borttagandet av densamma. Fornlämningen skulle beskrivas avseende: Preliminär datering Fysisk utbredning Omfattning och sammansättning av kulturlager, anläggningar och fynd avseende karaktär, mängd, komplexitet och bevarandegrad Vetenskaplig och pedagogisk kunskapspotential Målgrupper Den arkeologiska undersökningen ska bidra med ytterligare kunskap till områdets historia och utgöra underlag för Länsstyrelsens kommande bedömningar av området inför eventuella framtida exploateringar. Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 8

9 Metod Genom att markera platsen för den tidigare påträffade anläggningen, Arvika 221, kunde denna återfinnas relativt snabbt. Placeringen i terrängen erhölls från inmätningar vilka härrörde från utredningen år Anläggningen påträffades i ytterkanten av arbetsområdet för den kommande byggnationen av spärrdammen. Ett sökschakt, som inte innehöll anläggningar eller fynd, hade vid utredningen även lagts mellan Arvika 221 och den nuvarande vägen som skall utgöra spärrvallens tänkta sträckning. Endast Arvika 221 skulle därför komma att påverkas av den planerade byggnationen. Eftersom ingen förundersökning genomförts togs ett mindre område upp runt Arvika 221 för att konstatera om anläggningar, vilka inte påträffats vid utredningen, skulle kunna finnas i anläggningens absoluta närhet. Ett cirka 50 m 2 stort område kom därför att tas upp i dess närområde. Schaktet var 12x7-3,5 meter stort (NNV-SSÖ) och cirka 0,2-0,3 meter djupt och i botten framkom sand. Vid rensning av schaktet framkom ett fåtal skärvstenar men inga fynd eller ytterligare anläggningar påträffades. Schaktet och anläggningen mättes in digitalt med totalstation och dokumenterades skriftligen samt fotograferades. Den vidare bearbetningen av digitala data har utförts genom ett tillägg i programmet Arcmap Anläggningen ritades i plan- och profil i skala 1:10 respektive 1:20. I samband med detta snittades anläggningen och prover för analyser samlades in i detta skede men även när anläggningen totalundersöktes. Två makroprover, från skilda delar och skilda djup, samlades in för makroskopikska analyser. På olika platser i anläggningen samlades kolprover in för vedartsanalyser. Detta för att få en så god bild som möjligt över vilka träslag som nyttjats i den värmeproducerande anläggningen. Inga fynd påträffades vid den arkeologiska undersökningen. Naturvetenskapliga analyser Makrofossilprover, två till antalet, har analyserats av Jens Heimdahl vid Statens historiska museer. Proverna som kom från Arvika 221. Proverna visade sig innehålla träkol, rotdelar och ett förkolnat hallonfrö samt mineralsmälta. Fröet av hallon kan utgöra spår av eventuell matlagning, men kan i sammanhanget också tolkas tillsammans med den förkolnade rottråden som en förkolnad del av det organiska material, i detta fall fröbanken, som funnits i jorden kring grophärden. Förekomsten av mineralsmältan antyder att grophärden hettats upp till en hög temperatur, antagligen med någon form av lufttillförsel (se bilaga 2, sidan 20). Vedartsanalys har genomförts av Erik Danielsson på VedLab. Analysen visade att Arvika 221 innehöll kol från skilda slag av lövträd såsom björk och ek men även barrträd såsom tall (se bilaga 5, sidan 37). Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 9

10 Anl. Arvika 221 Anläggningstyp Provmängd Grophärd 135,8 g Analyserad mängd 43,6g 50 bitar Figur 3. Tabell över data framkomna i samband med vedartsanalysen. Trädslag Björk 26 bitar Ek 1 bit Tall 23 bitar Utplockat för 14 C-dat. Björk 1059mg Ett prov har analyserats vid 14 C-laboratoriet i Uppsala. Provet valdes ut i ett försök att klarlägga när grophärden varit i bruk. Material för 14 C-analys plockades ut av Erik Danielsson i samband med utförandet av vedartsanalysen. Det rörde sig om en större mängd björk från Arvika 221 (se bilaga 3, sid 22). Anläggning Material Provsvar 2 sigma Labnummer Arvika 221 Björk 2123 ± BC-48BC Ua Figur C-resultat efter kalibreringskurva IntCal13. Figur C -resultat som kurva framtagen med oxcal v Dateringen anger således att platsen nyttjats, och anläggningen avsatts, under förromersk järnålder. Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 10

11 Resultat Vid undersökningen kunde vi snart konstatera att det snarare rörde sig om en härdgrop än en kokgrop och att inga ytterligare anläggningar eller fynd fanns i dess närhet. Anledningen till att anläggningen tolkats utgöra en härdgrop beror på att den relativt rikliga förekomsten av sot och kol och dels på dess ringa nedgrävningsdjup i förhållande till en kokgrop av liknande storlek i plan. Figur 6. Översiktsbilden visar hur Arvika 221 är placerad i förhållande till idag kända gravar och boplatser vid Västra Sund. Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 11

12 Härdgropen visade sig vara delvis nedgrävd i en slänt i den mindre moränhöjd på vilket anläggningen påträffades. Anläggningen var närmast rund, 1,85x1,80 meter stor (VNV-ÖSÖ) och 0,01-0,3 meter djup. Härdgropen var djupast i öster vilket också föreföll naturligt eftersom den var nedgrävd i en åt väster sluttande moränhöjd. I anläggningen påträffades rikligt med skärvig sten, cirka 600 skärvstenar, vilka var 0,03-0,25 meter stora och kantiga. Inga rundade skörbrända stenar påträffades i anläggningen som i övrigt innehöll rikligt med kol och sot. I nedgrävningskanterna och i botten av anläggningen påträffades även större bevarade kolbitar. I norra delen av anläggningen av ett cirka 1x0,5 meter (Ö-V) stort området söndergrävt. Här påträffades singel, från anläggandet av paddocken, i toppen av härden. Inga prover för analyser kom därför att tas i den här delen av anläggningen. Profilsnitt Figur7. Översikt över Arvika 221 när anläggningen är framrensad, på bilden är ett lodfoto rektifierat mot enstaka skärviga stenar. Den röda linjen markerar anläggningens utsträckning i samband med utredningen. De norra delarna av anläggningen är bortschaktade i samband med anläggandet av paddocken vilket syns på bilden. Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 12

13 Figur 8. Profilritning över grophärden, Arvika 221, mot söder. På ritningen är markerade områden där makrofossilprover samlades in. Figur 9. Översiktsbild som visar Arvika 221 läge i terrängen samt i förhållande till Arvika 13:1-2 och det område intill fornlämningen som tagits i bruk av den nyanlagda paddocken. Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 13

14 Figur 10. Den undersökta härdgropen med paddocken i bakgrunden, foto från sydöst. Foto: Björn Wallbom. Diskussion och tolkningar Endast en härdgrop, Arvika 221, vilken dessutom var skadad har varit föremål för den arkeologiska undersökningen. Det finns trots det många frågor att besvara men få ingångsvärden att tillgå. I vilken kontext skall man placera härden och till vilken tidsperiod kan vi koppla den? Vad representerar härden i det historiska landskapet? 14C-analysen besvarade en av frågorna genom att förlägga grophärden till tiden mellan BC under förromersk järnålder. Nästkommande frågor berör lämningens kontext och sammanhang i det historiska landskapet vid sundet. Innan några försök till tolkning utförs skall emellertid nämnas att ingen förundersökning genomförts. Vidare att en stor del av den mindre moränhöjd på vilken Arvika 221 anträffades påverkats av byggnationen av en paddock vilket förvårar detta - och eventuella framtida tolkningsarbeten. Det finns en rad olika arkeologiska kontexter där härdar kan tänkas påträffas och har påträffats. Maria Petersson nämner i sin avhandling Djurhållning och betesdrift olika kontexter såsom boplatser, gravfält, eldkultplatser och härdar i anslutning till fossila åkerytor samt ensamliggande härdar och härdgrupper. Förenklat kan dessa beskrivas liksom nedan: Vad gäller härdar vid boplatser från äldre järnålder menar hon att det är vanligare att det förekommer fler härdar i anslutning till dessa än vid boplatser från föregående och efterföljande Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 14

15 perioder. Vidare att boplatserna många gånger har flera härdområden inom boplatsen. Härdar i anslutning till gravplatser från bronsåldern och äldre järnåldern är vanligt förekommande och härdarna har tolkats utgöra delar av skilda rituella sammanhang kopplade till begravningarna där elden spelat en central roll. I Östergötland har Petersson kunnat konstatera att sambandet mellan gravar och härdar under tidigare nämnda tidsperioder har varit så stark att det även finns härdar knutna till ensamliggande gravar och/eller mindre gravgrupper (Petersson, 2006). Under äldre järnåldern är det vanligt att stensättningar mer eller mindre är uppbyggda av skärvstenar och knackstenar (Kaliff, 1992). Det förekommer även att man lagt mattor av stenar och skärvstenar på berget i anslutning till gravarna (Kaliff, 1996). Skärvstenen i sig har därmed tilldelats en symbolisk innebörd i begravningsritualen. Eldkultplatser daterade till yngre bronsåldern och äldre järnåldern bestående av rituella platser kopplade till en eldkult som innehåller grupper av härdar vilka ofta ligger på exponerade platser och i relativ närhet till vatten och gravplatser. Härdar i anslutning till fossila åkrar är ett fenomen som förefaller höra samman med extensivt odlade åkrar vilka legat perifert i förhållande till de samtida boplatserna. Ensamliggande härdar och härdgrupper har tolkats utgöra samlingsplatser, tingsplatser och liknande alternativt gränsmarkeringar eller som lägerplatser kopplade till utmarksaktiviteter. Maria Petersson menar istället att flertalet av dessa går att koppla samman med en ökad djurhållning och betesdrift under äldre järnåldern (Petersson, 2006). Dessa har då ofta legat nära vattendrag på höjder men ändå i vindskyddade lägen och avsides från samtida boplatser. Vad gäller Arvika 221 så tyder den lilla moränhöjden samt avsaknaden på fynd och övriga anläggningar och kulturlager/kulturlagerrester på att det inte rör sig om en anläggning vilken ingått i en boplatskontext. Vid utredningen togs ett flertal schakt upp i området innan grophärden påträffades. Inga fynd eller anläggningar påträffades i dessa och i samband med den arkeologiska undersökningen togs en sammanhängande yta upp i anslutning till grophärden med liknande resultat. Däremot är det sannolikt att en samtida boplats legat på en moränhöjd någonstans i närområdet, möjligen inom Arvika 135:1 eller 136:1, med tanke på förekomsten av de större stensättningarna såsom Arvika 13:1-2 men även 15:1-3 (se fig. 6 sid. 11). Med ovanstående i åtanke är det heller inte sannolikt att härden legat i anslutning till en samtida fossil åker eftersom de åkrar vilka innehåller härdar vanligen legat avlägset i förhållande till samtida boplatser. Detsamma gäller kring tolkningen av en eventuellt ensamliggande härd i förhållande till betesdrift trots närheten till vatten och det vindskyddade läget i terrängen. Grophärdens placering i landskapet och förhållande till den kända fornlämningsbilden i området lutar snarare åt att den kan kopplas till en kontext tillhörande de båda stensättningarna, Arvika 13:1-2. Detta oavsett om härden varit ensamliggande eller utgjort en del av en grupp av härdar. En till viss del liknande miljö undersöktes och dokumenterades år 2009 vid Hälle i Säffle kommun. I det fallet gällde det fyra kokgropar och en grop med skärvsten vilka låg placerade på Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 15

16 rad intill ett berg med ett röse. Anläggningarna daterades till yngre bronsåldern och tolkades utgöra anläggningar vilka sannolikt hade ett rituellt samband med graven på berget (Olsson, 2009). Den nu undersökta grophärden innehöll rikligt med skärviga stenar och sot och kol och de naturvetenskapliga analyserna i form av makrofossiler berättar i huvudsak att det rör sig om en anläggning som hettats upp till en hög temperatur. Inga direkta fynd av matlagning kunde konstateras i de två prover vilka togs i två skilda nivåer i grophärden. Sannolikt har stenarna placerats på virke vilket legat på ett sådant sätt att lufttillförseln varit extra god och detta i kombination med gropens form har resulterat i höga temperaturer. I samband med snittandet av anläggningen kunde även konstateras att huvuddelen av de påträffade stenarna låg ovan ett lager av sot och kol, i vissa fall även större sammanhängande kolförekomster, vilket också talar för ovanstående resonemang. Vedartsanalysen berättar att man använt sig av virke från björk, ek och tall vid upphettningen av stenarna, något som åtminstone till delar skvallrar om platsens fauna vid tiden för härdgropens anläggande. I samband med vedartsanalysen valdes kol från björk ut för att datera anläggningen som enligt den efterföljande 14C-analysen visade sig härröra från förromersk järnålder. Enligt profilritningen kan man se att grophärden nyttjats flera gånger vilket även den stora mängden skärvsten i varierande storlekar indikerade. Det förefaller också som om i alla fall några av de skärviga stenarna hettats upp ett flertal gånger vilket resulterat i att de spruckit sönder till relativt små fragment. I övrigt utgjordes skärvstenarna av relativt stora kantiga stenar vilka var ca 0,15-0,25 meter stora och sannolikt har man använt stenar från det närliggande berget på vilket de tidigare nämnda gravarna är placerade. Berget ligger endast 10 meter öster om härdgropen. Kanske har stenarna ingått i en eldritual där dessa värmts upp i höga temperaturer för att med eldens hjälp bland annat kunna skapa skärviga stenar att bruka i de båda stensättningarna på berget. Detta skulle också kunna förklara att grophärden brukats vid ett flertal tillfällen. En eventuell framtida undersökning av de närliggande och kraftigt övertorvade stensättningarna skulle kanske kunna bringa mer ljus över grophärdens ursprungliga funktion och betydelse i det förhistoriska landskapet kring Västra Sund. Sammanfattning Personal från Värmlands Museum har genomfört en arkeologisk undersökning av en härdgrop vid Västra Sund i Arvika socken och kommun. Härdgropen framkom vid en utredning inför en planerad spärrdamm vid Sundet mellan Kyrkviken och Glafsfjorden. Vid den nu utförda undersökningen kunde det konstateras att anläggningen till viss del skadats genom anläggandet av en paddock strax norr om densamma. Den undersökta härdgropen visade sig innehålla rikligt med sot och kol samt kantiga skärvstenar vilka troligtvis samlats in från ett närliggande berg. På berget ligger två stensättningar vilka morfologiskt dateras till yngre bronsålder alternativt äldre järnåldern och möjligen kan dessa kopplas samman med grophärden vilken genom 14 C-analys daterats till förromersk järnålder. Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 16

17 Måluppfyllelse Som en del i kvalitetskontrollen följer här ett skriftligt protokoll enligt undersökningsplanen (UP). Enligt Länsstyrelsens kravspecifikation och Värmlands Museums undersökningsplan var syftet med den arkeologiska undersökningen att dokumentera och beskriva fornlämningen i samband med borttagandet av lämningen. Efter den arkeologiska undersökningens genomförande skulle därmed fornlämningen vara beskriven gällande: Preliminär datering Fysisk utbredning Omfattning och sammansättning av kulturlager, anläggningar och fynd avseende karaktär, mängd, komplexitet och bevarandegrad Vetenskaplig och pedagogisk kunskapspotential I samband med etableringen på platsen visade det sig att en paddock anlagts i anläggningens absoluta närhet. Schaktningsarbetena för paddocken hade till vissa delar skadat lämningen i dess norra delar. Vid den arkeologiska undersökningen kunde konstateras att det rörde sig om en grophärd vilken kunde 14 C-dateras till förromersk järnålder. I grophärden har en kraftig värmeupphettning skett vilket förekomsten av en härdsmälta visar. Grophärden ligger i en slänt strax nedanför ett berg där två stensättningar är placerade och sannolikt kommer de kantiga stenarna i gropen från samma berg. Troligen har härden ingått i någon form av eldkult, där skärvstenarna spelat en viktig roll, vilken går att koppla till de båda gravarna på berget. Hur har metodiken och dokumentationen följts: Den metod för fältarbete och dokumentation som redovisades i undersökningsplanen har följts i enlighet med Länsstyrelsens önskan. Har tidplanen hållits: Tidplanen har inte hållits vad gäller rapportens färdigställande. Detta på grund av att analyssvaren inte gick att erhålla inom den begränsade rapporttiden. Fältarbetet genomfördes inom den med exploatören och länsstyrelsen avtalade tidsramen. Länsstyrelsen meddelades via mail inför fältarbetes ingångsättande, samt telefonledes efter det att fältarbetet avslutats. Kostnadsberäkningen: Den arkeologiska undersökningen kom att hållas inom det totalpris som preciserades i UP. Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 17

18 Referenser Nilsson, Halvar De värmländska medeltidsbreven. Uppsala. Kaliff, Anders Brandgravskick och föreställningsvärld. En religionsarkeologisk diskussion. Uppsala. Kaliff, Anders Grav och kultplats. Eskatologiska föreställningar under yngre bronsålder och äldre järnålder i Östergötland. Olsson, Hans Arkeologiska utgrävning vid Hälle. Rapport 2009:41. Petersson, Maria Djurhållning och betesdrift. Djur, människor och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Linköping. Fornlämningsregistret över Arvika socken. Tekniska och administrativa uppgifter Länsstyrelsen diarienummer: Värmlands Museums diarienummer: Beställare: Arvika kommun. Län: Värmland. Landskap: Värmland. Kommun: Arvika. Socken: Arvika. Ekonomiskt kartblad: 11C 3d. Undersökningsperiod: Arkeologisk personal: Hans Olsson och Björn Wallbom (ansvarig). Datum för länsstyrelsens godkännande: Dokumentationsmaterial Digitala inmätningar och foton, samt skriftliga beskrivningar förvaras i Värmlands Museums arkiv. Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 18

19 Bilaga 1. Anläggningsbeskrivning. Anläggningar Anlnr anltyp Arvika 221 Storlek och djup Härdgrop 1,85x1,80 Gråbrun m st (Ö-V) humös sand, och cirka rikligt med 0,01-0,30 m skärvsten, dj. kol och sot Fyllning Fynd Övrigt Ingrävd i en V-slänt strax nedom berg i Ö. Härden skadad i N av schaktningsarbeten. Härden innehöll ca 600 skärvstenar av varierande storlek, dessa var kantiga, inga rundade stenar förekom. Flertalet av stenarna var större, 0,15-0,25 m stora och lågt på och i ett lager med rikliga sot- och kolförekomster. Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 19

20 Bilaga 2. Makroskopisk analys. Makroskopisk analys av två jordprover från Arvika RAÄ 221 Jens Heimdahl, Statens historiska museum Bakgrund och frågeställning Under en mindre arkeologisk undersökningen av lämningar vid Arvika RAÄ 221 påträffades en grophärd ur vilken två jordprover togs för analys av makroskopiskt innehåll med fokus på växtrester. Frågeställningarna inför analysen gäller huruvida det makroskopiska innehållet i proverna kan komplettera de arkeologiska tolkningarna, och säga något om grophärdens funktion. Metod och källkritik Provtagningen genomfördes av arkeologen under utgrävningen och innehöll en torrvolymer om ca 2 liter jord. I laboratoriet preparerades provet genom flotation enligt metod beskriven av Wasylikowa (1986) och våtsiktades med 0,25 mm maskvidd. Även den kvarvarande flotationsresten av tyngre minerogent material våtsiktades och genomsöktes efter artefakter. Efter floteringen samlades provet upp och förvarades i vatten till dess det analyserades. Identifieringen av materialet skedde under ett stereomikroskop med gångers förstoring. Den makroskopiska analysen har främst behandlat växtmakrofossil (som inte är ved eller träkol), men även puppor, fekalier, smältor, slagg, ben mm har eftersökts. Proverna innehöll förna i form av levande rottrådar, och det är tydligt att den provtagna jorden utgör en del av en aktiv biologisk horisont där material av mindre fraktioner kontinuerligt kan ha omlagrats till nutid. Till följd av detta har endast förkolnat material medtagits i analysen. Analysresultat I tabellen nedan har en del av materialet (det som inte är förkolnade fröer och frukter) kvantifierats enligt en grov relativ skala om 1-3 punkter, där 1 punkt innebär förekomst av enstaka (ca 1-5 st) fragment i hela provet. 2 punkter innebär att materialet är vanligt att det i stort sett hittas i alla genomletningar av de subsamplingar som görs. 3 punkter innebär att materialet är så vanligt att de kan sägas vara ett av de dominerande materialen i provet och man hittar det var man än tittar. Arkeologisk undersökning av Arvika, 221, Arvika socken, Arvika kommun 20

21 Toppen Botten Arvika, anl A1 Provnummer 1 2 Grophärd Kontext Vedartade växter Örtartade växter Förkolnade fröer/frukter Träkol Blandknopp Örtfragment Rottrådar Övrigt Minrealsmälta Hallon Rubus idaeus 1 Diskussion Materialet i proverna domineras nästan helt av träkol, och mycket lite annat material fans bevarat. I botten av gropen påträffades fragment av förkolnad rottråd, en mineralsmälta och ett förkolnat hallonfrö. Fröet av hallon kan utgöra spår av eventuell matlagning, men kan i sammanhanget också tolkas tillsammans med den förkolnade rottråden som en förkolnad del av det organiska material, i detta fall fröbanken, som funnits i jorden kring grophärden. Förekomsten av mineralsmältan antyder att grophärden hettats upp till en hög temperatur, antagligen med någon form av lufttillförsel. Antingen kan detta tolkas som att man bedrivit någon form av högtemperaturhantverk i gropen (keramikbränning eller metallsmältning), men det skulle också kunna tyda på att gropen fungerat som en matanläggning som hettats upp före t.ex. bakning, som en form av ugn. Referenser Wasylikowa, K., 1986: Analysis of fossil fruits and seeds. I Berglund, B. E. (ed.): Handbook of Holocene Palaeoecology and Palaeohydrology. John Wiley & Sons Ltd Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 21

22 Bilaga 3. Vedartsanalys. VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport Vedartsanalyser på material från Värmland, Arvika sn. Raä 221. Uppdragsgivare: Björn Wallbom/Värmlands Museum Arbetet omfattar ett kolprov från en undersökt grophärd. Provet innehåller kol från björk, ek och tall. Det utplockade kolet kommer att ge en tillförlitlig datering av anläggningen. Analysresultat Anl. ID Anläggningstyp Provmängd 1 Grophärd 135,8 g Analyserad mängd 43,6g 50 bitar Trädslag Björk 26 bitar Ek 1 bit Tall 23 bitar Utplockat för 14 C-dat. Björk 1059mg Övrigt Erik Danielsson/VEDLAB Kattås, GLAVA Tfn: 0570/ E-post: vedlab@telia.com De här trädslagen förekom i materialet Art Latin Max ålder Björk Glasbjörk Vårtbjörk Ek Tall Betula sp. Betula pubescens Betula pendula Quercus robur Pinus silvestris Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt 300 år Glasbjörken är knuten till fuktig mark gärna i närhet till vattendrag. Vårtbjörken är anspråkslös och trivs på torr näringsfattig mark. Båda arterna är ljuskrävande år Växer bäst på lerhaltiga mulljordar men klarar också mager och stenig mark. Vill ha ljus, skapar själv en ganska luftig miljö med rik undervegetation med tex hassel. 400 år Anspråkslös men trivs på näringsrika jordar. Den är dock ljuskrävande och blev snabbt utkonkurrerad från de godare jordarna när granen Stark och seg ved. Redskap, asklut, träkol. Ger mycket glöd. Hård och motståndskraftig mot väta. Båtbygge, stängselstolp, stolpar, plogar, fat. Energirik ved ger mycket glöd. Stark och hållbar. Konstruktionsvirke, stolpar, pålar, båtbygge, kärl (ej för mat) takspån, tjärbloss, träkol, tjärbränning Glasbjörk bildar även underarten Fjällbjörk. Förutom veden har nävern haft stor betydelse som råmaterial till slöjd. Ekollonen har använts som grisfoder. Trädet har ofta ansetts som heligt och kopplat till bla Tor. Man talar ofta om 1000-års ekar men de är sällan över 500 år. Underbarken till nödmjöl, årsskott kokades för C- vitaminerna. Även som kreatursfoder Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 22

23 kom Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. Lund Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska floran. Brepol, Turnhout Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3 rd edition och Bilaga 6. Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade Osteologisk och färska vedprover. analys. Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 23

24 Arkeologisk undersökning av Arvika 221, Arvika socken, Arvika kommun. 24