Maj Effekttillgång vid höglast

Transkript

1 Maj 2004 Effekttillgång vid höglast

2 Innehåll Sammanfattning... 3 Effektfrågan ska klaras på marknadsmässiga grunder...3 Harmoniserad lagstiftning nödvändig...3 Ökad flexibilitet vid höga priser...3 Inledning... 4 Effektfrågans betydelse på elmarknaden... 4 Riktlinjer för hanteringen av effektbalansen... 4 Effektreserv genom övergångslösning... 5 Avtal med elproducenter...5 Nyttjande för effektändamål...5 Nyttjande för energiproduktion...5 Avtal om reduktion av förbrukning...5 Nyttjande för effektreduktion...5 Effektreserven finansieras av marknadsaktörerna...5 Hur säkerställs effekttillgång vid höglast?... 6 Det nordiska arbetet... 6 Det europeiska arbetet...6 Bilaga 1 - Elmarknadens funktion och uppbyggnad... 7 Ansvarsroller...7 Systemansvarig...7 Elproducenter...7 Elhandelsföretag...8 Balansansvariga...8 Nätägare...8 Elanvändare...8 Nord Pool för handel och Balanstjänsten för att hålla balansen...8 Bilaga 2 - Elmarknadsreformen och effektfrågans behandling

3 Sammanfattning En grundläggande förutsättning för en säker tillgång på el är en god effektbalans. I takt med att elförbrukningen under senare år har ökat, samtidigt som utbyggnaden av produktionskapacitet i det nordiska systemet har varit begränsad, har frågan om hur tillräcklig kapacitet ska kunna upprätthållas i en öppen elmarknad uppmärksammats alltmer. Frågeställningen är aktuell i alla länder där elmarknaden har avreglerats. Effektfrågan ska klaras på marknadsmässiga grunder Den svenska grundsynen är att både effekt- och energibalanser ska klaras på marknadsmässiga grunder. Det innebär att marknadsaktörerna själva förväntas svara för att tillräckliga resurser finns för att möta kundernas efterfrågan - under normala såväl som ansträngda situationer - utan att myndigheterna griper in. Att säkra balansen mellan utbud av och efterfrågan på el också under extremt kalla dagar, är således en nyckelfråga för den fortsatta utvecklingen av den öppna elmarknaden. Enligt riksdagens beslut år 2003 är det en uppgift för marknadens aktörer att trygga effekttillgången i elsystemet, dvs. tillgodose elbehovet även under ansträngda förhållanden. Utgångspunkten är att de företag som är verksamma på elmarknaden har tillräckliga skäl för att upprätthålla produktionskapaciteten utan direkta krav och kontrollmekanismer. Innan förutsättningarna för långsiktiga marknadsbaserade lösningar föreligger, finns det emellertid behov av att, under en övergångsperiod, säkra tillräcklig effekt genom en reglerad lösning. En sådan övergångslösning får dock inte vara utformad så att den motverkar framväxten av en långsiktig marknadsbaserad lösning. Riksdagen har därför antagit en tillfällig lag om effektreserv som ger Svenska Kraftnät i uppdrag att upphandla en begränsad mängd effektresurser under de närmaste åren. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2003 och gäller till och med den 29 februari 2008, då en marknadsbaserad lösning ska ha växt fram. Harmoniserad lagstiftning nödvändig Idag finns vissa skillnader mellan lagstiftningen i de nordiska länderna när det gäller ansvaret för effektbalansen, framför allt när det gäller ansvarsfördelningen mellan de systemansvariga och marknadsaktörerna. En förutsättning för en ytterligare integration av den nordiska elmarknaden, är enligt Svenska Kraftnät mening, att aktörerna i huvudsak har samma ansvar och incitament att upprätthålla befintliga produktionsanläggningar och investera i ny elproduktion. En ordning där krav, ersättningar och finansieringar varierar mellan olika länder riskerar att leda till en snedvridning av konkurrensförhållandena mellan aktörerna. På sikt måste därför skillnaderna minska för att den nordiska marknaden ska fungera bra. Nordel har nyligen presenterat resultatet av ett projekt vars syfte var att ta fram en gemensam grund för ett gemensamt förhållningssätt för effekthantering på nordisk basis. En utgångspunkt är att effektbalansen på den nordiska marknaden på sikt kan klaras genom en marknadslösning, där de företag som är verksamma på marknaden har tillräckliga skäl att upprätthålla kapacitet utan att direkta kontrollmekanismer behöver byggas upp. Ökad flexibilitet vid höga priser Förutom en översyn av gällande lagstiftning och regelverk för effekthantering i de nordiska länderna föreslår Nordel att instrument och åtgärder för ökad flexibilitet i efterfrågan vid höga priser introduceras. Avsikten är att ge riktiga signaler till marknadsaktörerna för utvecklingen på sikt, och därmed ge aktörerna en möjlighet att kunna ta ett större ansvar för höglastkapacitet. 3

4 Inledning En god effektbalans är en grundläggande förutsättning för en säker tillgång på el. I takt med en ökande elförbrukning - samtidigt som utbyggnaden av produktionskapacitet i det nordiska systemet har varit begränsad - har frågan om hur tillräcklig kapacitet ska kunna upprätthållas i en öppen elmarknad uppmärksammats alltmer under senare år. Frågeställningen är aktuell i alla länder där elmarknaden har avreglerats. Den förändrade konkurrens- och prisbildningen på elmarknaden har bland annat medfört att producenter i allt större grad optimerar produktionskapaciteten mot marknadspriset och företagens respektive riskpolicy. Detta har i sin tur resulterat i att produktionsanläggningar med kort nyttjandetid i stor utsträckning ställts av eller skrotats då de inte längre bedömts vara företagsekonomiskt lönsamma med hänsyn till rådande marknadspriser. I en normalsituation medför inte detta några direkta konsekvenser men det har visat sig kunna få konsekvenser i ansträngda lägen såväl på marknaden som i driftskedet. Den svenska grundsynen är att både effekt- och energibalanser ska klaras på marknadsmässig grund. Det innebär att marknadsaktörerna själva ska svara för att tillräckliga resurser finns för att möta kundernas efterfrågan under normala såväl som ansträngda situationer. Idag saknas effektiva marknadsmässiga instrument för att hantera de risker och finansiella påfrestningar som en ansträngd effektbalans kan medföra för ett elföretag. För att effekttillgången ska kunna klaras på marknadsmässiga grunder behöver det växa fram efterfrågan och utbud på produkter och tjänster som leder till dels att nödvändiga resurser kan finansieras, dels att de finansiella riskerna för aktiva företag kan hållas på rimliga nivåer. Efterfrågan på sådana instrument bör vara frivillig och styras av företagens egen riskbedömning. I denna skrift beskrivs hur effekttillgången säkras i Sverige, och Svenska Kraftnäts roll i sammanhanget. I bilaga 1 och 2 ges en kort beskrivning av den svenska elmarknaden och effektfrågans behandling så här långt. Effektfrågans betydelse på elmarknaden Den öppna nordiska elmarknaden bygger på att en mångfald företag agerar i olika roller inom de uppställda regelverken för handel med el mm. I normala fall finns det tillräcklig kapacitet för att de köpbehov som uttrycks på de fysiska handelsplatserna ska kunna uppfyllas. Det finns inte något reglerat ansvar för att kapaciteten alltid ska räcka till. Om en verklig brist uppstår eller kan förutses inom ett kommande dygn är det troligt att utbud och efterfrågan på elbörsen Nord Pools fysiska marknad (Elspot) inte kan mötas även om priserna når mycket höga nivåer. I så fall måste en kvotering av köpbuden ske, antingen för hela det nordiska börsområdet eller för enskilda delområden. Det innebär att köparna inte kan få all den kraft de förväntar sig från spothandeln. En kvotering i elspot kan sätta köpande företag i en besvärlig situation. Det som återstår är att genom handel bilateralt eller i den driftnära handeln på Elbas kompletterande handelsplats nära drifttimmen försöka täcka sin balans. I sista hand löper företaget risken att behöva tillgripa balanskraft från Balanstjänsten (ej medvetet eller systematiskt bruk). Efterhand blir dessa alternativ allt dyrare. Om den befarade effektbristen verkligen inträffar kan elpriset och särskilt balanskraftpriset - bli mycket högt. Agerandet på elmarknaden är således förknippat med risker i samband med effektbrist. På företagsnivå handlar det om ekonomiska risker som kan ha stor ekonomisk betydelse för företagens överlevnad. På en nationell och nordisk nivå handlar det om ett förtroende för att verksamhetsformen med en öppen elmarknad kan klara av att upprätthålla en tillräcklig kapacitet för den leveranssäkerhetsnivå som samhället kräver. Att säkra balans mellan utbud av och efterfrågan på el på ett marknadsmässigt sätt också under extremt kalla dagar är således en nyckelfråga för den fortsatta utvecklingen av den öppna elmarknaden. Riktlinjer för hanteringen av effektbalansen Enligt riksdagens beslut år 2003 är det en uppgift för marknadens aktörer att trygga effekttillgången i elsystemet, dvs. tillgodose elbehovet även under ansträngda förhållanden. Utgångspunkten är att de företag som är verksamma på elmarknaden har tillräckliga skäl för att upprätthålla produktionskapaciteten utan direkta krav och kontrollmekanismer. Riksdagens beslut baseras på Svenska Kraftnäts rapport, Effektförsörjningen på den öppna elmarknaden, som redovisades år I rapporten beskrivs de principiella skillnaderna mellan olika modeller för att hantera effektfrågan. Det konstaterades att alternativet att en myndighet, t.ex. den systemansvarige, har ansvar för att se till att det finns tillräcklig kapacitet i elsystemet, innebär påtagliga nackdelar i en öppen marknad. Sådana lösningar skapar en oklarhet beträffande det långsiktiga ansvaret för effektbalansens och hur produktionskapaciteten utvecklas. Det finns risk för att elmarknaden fungerar sämre om det förutsätts att den typen av centralt upphandlade resurser ska öka efterhand, allteftersom effektbalansen försvagas i övrigt. Enligt rapporten bör ett system för att långsiktigt trygga effekttillgången därför inte innehålla några centralt upphandlade resurser förutom de reserver som är direkt nödvändiga för den tekniska driften av systemet, s.k. störningsreserv. Svenska Kraftnät framhöll i rapporten vikten av att stimulera åtgärder på förbrukningssidan i syfte att dels minska effekttopparna, dels skynda på utvecklingen mot en marknadsbaserad lösning. I rapporten noterades också att en förutsättning för att marknadsaktörerna på frivillig basis ska kunna hantera sin riskexponering och åstadkomma nya former för finansiering av effektresurser, är att särskilda effektsäkringsprodukter utvecklas och erbjuds för handel på en marknadsplats. Sådana effektprodukter bedömdes kunna utvecklas i samspel mellan elmarknadens aktörer, nätföretagen och kunderna inom några års sikt. Regeringen anslöt sig till dessa riktlinjer i en proposition år 2003, som alltså bifölls av riksdagen. 4

5 Effektreserv genom övergångslösning Innan förutsättningar för långsiktiga marknadsbaserade lösningar föreligger finns det emellertid under en övergångstid behov av att säkra tillräcklig effekt genom en reglerad lösning. Övergångslösningen får dock inte vara utformad så att den motverkar att en långsiktig marknadsbaserad lösning växer fram. I Svenska Kraftnäts rapport föreslogs därför en tillfällig lag om effektreserv. En sådan lag har antagits av riksdagen. Den ger Svenska Kraftnät i uppdrag att upphandla en begränsad mängd effektresurser under de närmaste åren. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2003 och gäller till och med den 29 februari 2008, då en marknadsbaserad lösning ska ha växt fram. Enligt lagen har Svenska Kraftnät ansvar för att en effektreserv om högst 2000 MW finns tillgänglig på elmarknaden. Detta görs genom att Svenska Kraftnät ingår avtal med dels elproducenter om att ställa ytterligare kapacitet till förfogande, dels förbrukare (främst industrianläggningar) om rätt att begränsa deras elförbrukning. Svenska Kraftnät genomförde inför vinterperioden 2003/2004 en upphandling av 1800 MW. De upphandlade resurserna ska nyttjas för effektändamål när så erfordras och när alla kommersiella möjligheter är uttömda. Utgångspunkten är att utnyttjandet av effektreserven ska ske så att marknadens funktionssätt störs så lite som möjligt. Jämfört med de tidigare effektreserver som Svenska Kraftnät har disponerat (bilaga 2) har de ekonomiska villkoren för att utnyttja effektreserven nu skärpts. Avsikten är att de skärpta villkoren, i kombination med beslutet att de centrala resurserna begränsas till högst 2000 MW, ska ge incitament för aktörerna att söka fysiska och finansiella medel för att säkra sin effektbalans. Effektreserven finansieras av de balansansvariga företagen, dvs. av aktörerna på den konkurrensutsatta delen av elmarknaden. Kostnaden är drygt 200 Mkr per år. Den aktiveras när Svenska Kraftnät bedömer att tillgängliga produktionsresurser och importmöjligheter inte är tillräckliga för att klara planerad förbrukning och export. Aktivering meddelas på bl.a. Nord Pools hemsida, www. nordpool.com. Avtal med elproducenter Producenterna åtar sig genom avtalen att hålla anläggningarna i sådant skick att de kan tas i drift med kort varsel. Anläggningsägarna får dels en fast årsersättning för effektreserven, dels en rörlig ersättning vid förhöjd startberedskap, start och produktion. Nyttjande för effektändamål Svenska Kraftnät avgör när anläggningarna ska tas i drift. När så sker matas kraften in i det svenska elsystemet inom ramen för balansregleringen, dvs. kraften bjuds in till reglermarknaden. När anläggningarna ska användas som reglerkraft, tillämpas ett fiktivt budpris (mot marknaden). För vintern 2003/2004 sattes priset till kr/mwh plus rörlig 1 Balansgrundpriset är ett referenspris som används i balansavräkningen och som sätts lika med spotpriset (område Sverige). 2 De balansansvariga företagen har ingått avtal om balansansvar med Svenska Kraftnät. kostnad, eller till balansgrundpriset 1 om detta var högre. Detta administrativt satta pris kommer att höjas under de kommande åren för att uppmuntra till investeringar i ny produktion. Därmed görs också en markering av att marknaden själv ska hantera effektbalansen senast år De intäkter som uppstår till följd av att anläggningarna tas i anspråk minskar kostnaderna och därmed avgifterna - för effektreserven. Nyttjande för energiproduktion Under perioden mars november kan anläggningsägaren fritt använda anläggningen för egen del. Under perioden december februari kan Svenska Kraftnät efter särskild prövning bevilja sådan körning. Tillstånd kommer endast att beviljas om den svenska eller nordiska energibalansen anses vara knapp och därmed i behov av denna energiproduktion. Om anläggningsägaren utnyttjar anläggningen för eget bruk tillfaller 80 % av intäkten Svenska Kraftnät och utnyttjas som en del i finansieringen av effektreserven. Avtal om reduktion av förbrukning Elanvändare med hög förbrukning, som exempelvis industrier, kan åta sig genom avtal att minska sin elförbrukning under en viss angiven tidsperiod. Anläggningsägarna får dels en fast årlig ersättning för effektreserven, dels en rörlig ersättning vid förhöjd aktiveringsberedskap och aktivering. Nyttjande för effektreduktion Svenska Kraftnät avgör när förhöjd aktiveringsberedskap för effektreduktionsresurserna ska begäras. När så sker ska anläggningsägaren bjuda in resursen i det svenska elsystemet via elspot alternativt reglermarknaden. Beroende på effektresursens förutsättningar kan även andra budgivningsskyldigheter avtalas. När anläggningarna ska användas som effektreduktion, tillämpas rörlig kostnad exklusive aktiveringskostnad. De nyttjandevinster som uppkommer vid försäljning till elspot alternativt reglermarknaden minskar kostnaderna och därmed avgifterna för effektreserven. Med nyttjandevinst avses skillnaden mellan elspotpriset för aktuell timme och effektreduktionens rörliga kostnad. Effektreserven finansieras av marknadsaktörerna I linje med den uttalade riktlinjen att marknadsaktörerna själva ska klara effekttillgången i Sverige finansieras kostnaderna för effektreserven av de balansansvariga företagen 2, dvs. aktörerna på den konkurrensutsatta delen av elmarknaden. Om det saknas tillräcklig effekt medför det att de balansansvariga företagen får minskade möjligheter att hålla sin balans, vilket är ekonomiskt ofördelaktigt. Det ligger därmed i de balansansvarigas intresse att det finns tillräckliga effektreserver. Information om Sveriges effektbalans liksom rörliga kostnader för produktionsanläggningarna ges på Svenska Kraftnäts hemsida, 5

6 Hur säkerställs effekttillgång vid höglast? Det nordiska arbetet Det finns vissa grundläggande skillnader mellan lagstiftningen i de nordiska länderna när det gäller ansvaret för effektbalansen, framför allt när det gäller ansvarsfördelningen mellan de systemansvariga och aktörerna på marknaden. Därav följer också att mekanismerna för att säkra effekttillgång vid höglast skiljer sig åt mellan de nordiska länderna. I Danmark och Norge har de systemansvariga nätföretagen ansvar för att det finns tillräckligt kapacitet för att täcka förbrukningen, både momentant och på längre sikt. I Danmark har de systemansvariga fleråriga avtal med de dominerande producenterna om att ställa kapacitet/ reserver till förfogande. Kostnaderna finansieras via stamnätsavgifterna. I Norge tillämpas en ordning som innebär att den systemansvariga handlar upp kapacitet (främst avkopplingsbar last) som kan aktiveras vid behov. Reserven används även för andra ändamål. Den uppgår i dag till MW, men det finns ingenting i regelverket som hindrar att den systemansvarige handlar upp en större reserv. Kostnaderna finansieras via stamnätsavgifterna. I Finland förutsätts marknadskrafterna sörja för att det finns tillräcklig kapacitet. Det systemansvariga nätföretaget har ansvar för att upprätthålla den momentana balansen, men inga skyldigheter att härutöver ta ett ansvar för effektbalansen på lång sikt. Den svenska lagstiftningen om systemansvar överensstämmer i huvudsak med den finska. Det innebär att Svenska Kraftnät har ansvar för att säkra den momentana balansen. Den nyss nämnda tillfälliga lagstiftningen om effektreserv ger dock Svenska Kraftnät ett ansvar för att under en övergångsperiod i begränsad utsträckning säkra resurser för effektförsörjning. Det är enligt Svenska Kraftnät en förutsättning för en ytterligare integration av den nordiska elmarknaden att aktörerna i huvudsak har samma ansvar och incitament att upprätthålla befintliga produktionsanläggningar och investera i ny elproduktion. En ordning där krav, ersättningar och finansieringar varierar mellan olika länder riskerar att leda till en snedvridning av konkurrensförhållandena mellan länderna. Alla de åtgärder som vidtas för att säkra effektbalansen påverkar prisbildningen på den gemensamma nordiska marknaden och bör därför vidtas med så hög grad av harmonisering som möjligt. En harmonisering är enklast att uppnå om graden av tvingande regleringsingrepp är så liten som möjligt, i synnerhet under en omställningsperiod. Nordel har nyligen presenterat resultatet av ett projekt vars syfte var att ta fram en gemensam grund för ett gemensamt förhållningssätt för effekthantering på nordisk basis. 3 En utgångspunkt är att effektbalansen på den nordiska marknaden på sikt kan klaras genom en marknadslösning, där de företag som är verksamma på marknaden har tillräckliga skäl att upprätthålla kapacitet utan att direkta kontrollmekanismer behöver byggas upp. Nordel vill att den systemansvariges ansvar för effektbehovet begränsas till att avse s.k. driftreserver avsedda för den dagliga driften, medan marknaden ska ha ansvar för att tillhandahålla tillräcklig höglastkapacitet även under kalla perioder. Härav följer att regelverken ska vara utformade så att de styr mot detta mål och ger marknadsaktörerna i olika länder lika villkor. Förutom en översyn av gällande lagstiftning och regelverk för effekthantering i de nordiska länderna föreslår Nordel att instrument och system för ökad flexibilitet i efterfrågan vid höga priser introduceras för att ge riktiga signaler till marknadsaktörerna för utvecklingen på sikt, och därmed ge aktörerna en möjlighet att kunna ta ett större ansvar för höglastkapacitet. En effektsäkringsprodukt som ger aktören ersättning för skillnaden mellan priset under en effekttopp och genomsnittligt områdespris anges vara ett steg i riktning mot en marknadsbaserad lösning. Produkten utgör ett verktyg för aktörerna och ger därmed ökade möjligheter för aktörerna att hantera de risker med höga priser som situationer med effektbrist kan medföra och vänder sig till både producenter, förbrukare och handlare. I förlängningen väntas produkten ge incitament till investeringar i ny produktion och främja flexibilitet i elförbrukningen vid höga priser i och med att produkten ger ett marknadspris på toppeffekt. För att ge riktiga signaler till marknadsaktörerna för utvecklingen på sikt och för att stimulera efterfrågan på produkter för prissäkring vid effektbrist behöver sannolikt en del kompletterande åtgärder vidtas. Åtgärder som syftar till att öka riskmedvetenhet hos aktörerna, t ex att skärpa kravet om att vara i balans - genom prismekanismen -, och att anpassa nuvarande och närliggande metoder för att säkra effektreserver. Det europeiska arbetet Också inom Europeiska Unionen har frågan om försörjningstrygghet varit aktuell under senare tid. Den 1 juli 2004 träder ändringar i elmarknadsdirektivet i kraft. Syftet är att fullborda den inre marknaden för el. Hösten 2003 lade EU-kommissionen fram förslag till direktiv om åtgärder för att elförsörjning och infrastrukturinvesteringar. Svenska Kraftnät har i ett remissyttrande riktat stark kritik mot förslaget. Bland annat konstateras att det i vissa delar strider mot den grundläggande hållning om öppna marknadslösningar som eftersträvas i Sverige och på de flesta håll i Norden. Ett genomförande skulle skapa fortsatt otydlighet beträffande ansvaret för att finansiera nödvändiga resurser och en risk för snedvridning av konkurrensförhållandena på marknaden. 3 Rapporterna finns på 6

7 Bilaga 1 - Elmarknadens funktion och uppbyggnad Den svenska elmarknaden är uppbyggd med ett antal roller och funktioner som möjliggör en gränsöverskridande och effektivitetsfrämjande handel med el. De olika rollerna och funktionerna, så som de har definierats i Sverige beskrivs nedan. Ansvarsroller En förutsättning för att elmarknaden skall fungera och att produktionen och importen av el motsvarar konsumtionen och exporten av el vid varje tänkbar tidpunkt är att de olika aktörerna på elmarknaden samverkar. Utöver samverkan mellan olika aktörer och funktioner har de olika aktörerna enligt gällande regelverk och avtal sitt specifika ansvar. Elmarknadens aktörer består av: systemansvarig (Svenska Kraftnät) elproducenter nätägare elanvändare elhandelsföretag i rollen som elleverantör och/eller balansansvarig. De olika aktörernas specifika ansvar kan sammanfattas enligt följande. Systemansvarig Med systemansvar för el avses enligt ellagen (1997:857) det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el. Detta innebär att Svenska Kraftnät, som har tilldelats systemansvaret i Sverige, skall se till att det svenska elsystemets anläggningar samverkar driftsäkert och att produktionen och importen motsvarar konsumtionen och exporten. För att fullgöra uppgiften som systemansvarig myndighet får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter om kontroll, provning eller besiktning samt andra föreskrifter som angår elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektriskt material eller elektriska installationer. Med stöd av detta bemyndigande och bemyndigandet i förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el har Svenska Kraftnät utfärdat föreskrifter och allmänna råd om utrustning för förbrukningsfrånkoppling (SvKFS 2001:1). Den systemansvariga myndigheten får, i den utsträckning det behövs för att kunna utöva systemansvaret, beordra elproducenter att, mot marknadsmässig ersättning, öka eller minska produktionen av el. Om dessa åtgärder inte räcker för att utöva systemansvaret får Svenska Kraftnät beordra innehavare av nätkoncession att begränsa eller avbryta överföring av el till elanvändare. Den systemansvariga myndigheten har således det övergripande ansvaret för att balansen mellan produktion inklusive import och förbrukning inklusive export av el kortsiktigt upprätthålls. Ansvaret för att detta sker fullgörs i praktiken av balanstjänsten vid Svenska Kraftnät. Denna kan vid behov när frekvensen avviker från det normala (50,0 Hz ± 0,1 Hz) begära att de reglerresurser, som har ställts till förfogande av balansansvariga företag genom anbud till Svenska Kraftnät, utnyttjas. Avvikelser i balansen som de balansansvariga har för varje timme görs sedan upp ekonomiskt i efterhand med Svenska Kraftnät. Systemansvaret i nuvarande form innebär med undantag för den tillfälliga lagen om effektreserv inte något ansvar för att avhjälpa obalanser av mera permanent art som leder till att produktionsresurserna inte motsvarar konsumtionsbehovet. Om produktionskapaciteten bortfaller till följd av någon allvarlig störning i elproduktionen, är det inte heller den systemansvariga myndighetens ansvar att se till att återställande av produktionskapaciteten sker. I dessa speciella fall, dvs. främst vid produktions- eller överföringsfel eller vid extremt hög belastning, kan det visa sig vara omöjligt att klara balanshållningen genom ökad produktion. Den möjlighet som då återstår är att minska konsumtionen, dvs. begränsa eller helt avbryta överföringen av el inom vissa områden. Inför befarade bristsituationer har den systemansvarige möjlighet att informera elanvändarna för att på frivillig väg åstadkomma en minskad elkonsumtion i syfte att undvika en beordring att begränsa eller avbryta överföringen av el. Elproducenter Elproducenterna producerar elen och matar in den i elnätet. Produktionen av el sker på marknadsmässiga villkor. I situationer med brist på produktion är det ekonomiskt fördelaktigt att öka produktionen. Producenterna har härigenom incitament att öka sin produktion vid dessa tillfällen. Ellagen ger härutöver den systemansvariga myndigheten rätt att, i den utsträckning det behövs för att kunna utöva systemansvaret, beordra elproducenter att, mot marknadsmässig ersättning, öka eller minska produktionen av el. 7

8 Elhandelsföretag Ett elhandelsföretag kan ha rollen som elleverantör (elåterförsäljare) och/eller balansansvarig. De elleverantörer som inte själva är balansansvariga tecknar inte något balansavtal med Svenska Kraftnät, utan tecknar i stället ett avtal med en balansansvarig aktör om att denna skall hålla balansen åt dem. Det är elleverantörerna som tecknar avtal med elanvändarna om leverans av el. I de avtal som tecknas mellan elleverantörer och elanvändare finns normalt inte någon begränsning i leveransskyldigheten som hänför sig till brist på produktion. Elleverantörerna har således åtagit sig ett civilrättsligt gällande ansvar för att se till att det finns tillgång till den el som elanvändarna vid varje given tidpunkt vill ta ut från elnätet. Balansansvariga Med balansansvar avses, enligt ellagen, att någon åtar sig ett ekonomiskt ansvar för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i de uttagspunkter för vilka man ansvarar. I syfte att tillförsäkra att det alltid finns en balansansvarig för alla elleveranser föreskrivs att en elleverantör endast får leverera el i uttagspunkter där någon åtagit sig balansansvaret. Balansansvariga företag är enligt ellagen skyldiga att teckna ett avtal om detta med den systemansvariga myndigheten. De balansansvariga har ansvar för att skapa balans mellan sin tillförsel och förbrukning genom att planera produktionen, om sådan finns, och/eller genom att köpa och sälja el genom handel med andra balansansvariga och på elbörsen. Balansavvikelser gentemot den systemansvariga myndigheten regleras ekonomiskt i efterhand genom balansavräkningen. Enligt bestämmelserna i ellagen är balansansvaret ett åtagande gentemot den systemansvariga myndigheten för att det nationella elsystemet skall tillföras lika mycket el som tas ut i de uttagspunkter som balansansvaret omfattar. Eftersom det är ekonomiskt ofördelaktigt att inte vara i balans ligger det i de balansansvarigas intresse att köpa in lika mycket el som kunderna förväntas förbruka. I det avtal som tecknas mellan Svenska Kraftnät och de balansansvariga företagen åtar sig de balansansvariga att fullgöra sitt balansansvar, dvs. att planera för och affärsmässigt åstadkomma timbalans mellan sin tillförsel och sitt uttag av el. I avtalet definieras balansansvar som balansansvarigas affärsmässiga och planeringsmässiga ansvar för att balans råder mellan tillförsel och avsättning av el, dels för egen produktion och förbrukning och egna ingångna avtal om köp och försäljning av el, dels för produktion, förbrukning och avtal om köp och försäljning som balansansvarig åtagit sig för en annans räkning. Balansansvarsavtalet innebär således, enligt Svenska Kraftnäts uppfattning, att de balansansvariga, förutom det ekonomiska åtagandet gentemot Svenska Kraftnät, skall vidta alla möjliga åtgärder för att åstadkomma timbalans mellan tillförsel och uttag av el. Med den reservationen att det inte är möjligt att på företagsnivå åstadkomma en 100-procentig perfekt balans mellan tillförsel och uttag av el så innebär balansansvarsavtalet att de balansansvariga har åtagit sig ett fysiskt ansvar att skapa balans mellan sin tillförsel och förbrukning. Nätägare Nätägarna ansvarar för att el transporteras från elproducenterna till ellanvändarna. Nätägarna ansvarar däremot inte för att det råder balans mellan tillförsel och förbrukning av el. Enligt bestämmelserna i ellagen kan dock nätägarna i en nödsituation beordras av den systemansvariga myndigheten att begränsa eller avbryta överföring av el till elanvändare. Elanvändare Elanvändarna, allt från stora industrier till små hushåll, tar ut elen från nätet och konsumerar den. Elanvändarna tecknar avtal med elleverantörer. Avtalen som ingås med elleverantörerna innehåller normalt ingen begränsning av hur mycket el som får tas ut. Däremot ger avtalet med nätägarna en sådan begränsning beroende på vilket säkringsabonnemang eller effektabonnemang som ingås. Avtalet med elleverantörerna innehåller normalt inte heller någon begränsning av leveransen i form av brist på produktion. I situationer där effektbrist kan befaras har elanvändarna en stor roll att spela genom att frivilligt medverka till att minska sin förbrukning. Nord Pool för handel och Balanstjänsten för att hålla balansen På nordisk nivå har NordPool byggts upp som det viktigaste instrumentet för handel på den gemensamma nordiska elmarknaden. Den dygnsvisa börsen för fysiska leveranser timme för timme, Elspot, är etablerad som det dominerande verktyget för elmarknadsaktörernas behov av att affärsmässigt anpassa sin tillförsel och avsättning. Elspot utgör därmed en viktig funktion för en transparent prisbildning i marknaden vilket har betydelse även för affärer som görs utanför börsen. NordPool sköter också en viktig clearingverksamhet för sådana affärer. Terminsmarknaden inom NordPool utgör en möjlighet för aktörerna att finansiellt säkra sin framtida elhandel och därmed anpassa den till den risk man är beredd att ta. Med dagens utbud av produkter så erbjuder terminsmarknaden möjligheter att skydda sig mot främst energibetingade variationer i kraftpriset. Hitintills har det inte funnits säkringsprodukter för att hantera effektmässiga. Nord Pool och Nordel har i ett gemensamt arbete utrett möjligheterna till en sådan produkt och tagit fram ett förslag till produkt. Elbas upprätthålles för att erbjuda en möjlighet att med kraftaffärer göra balansanpassningar under tiden mellan Elspots stängning under föregående dygn och fram till en timme före aktuell drifttimme. Elbas utgör således en form av efterbörs (eller intra day trade) men den har en omsättning som vida understiger omsättningen på Elspot. Elbas står för närvarande till förfogande för aktörer i Finland och Sverige. Balanstjänsten är uppbyggd inom den systemansvariga myndigheten, Svenska Kraftnät, som ett verktyg för att sköta den fysiska balansregleringen för Sveriges del inom det nordiska kraftsystemet. Balanstjänsten utgör således det nödvändiga ledet mellan den timvisa balansering som de balansansvariga företagen utför och den momentana balanseringen av produktion och förbrukning som ständigt måste ske. För att sköta detta tar Balanstjänsten regleringstjänster i anspråk, vilka mot ersättning erbjuds av aktörer som disponerar lämpliga anläggningar. 8

9 I Balanstjänsten ingår också Balansavräkningen. I Balansavräkningen sker en kontroll baserat på fysiska mätvärden och uppgifter om elhandeln av de balansansvarigas balansutfall timme för timme. Den arbetsfördelning som har etablerats innebär att de balansansvariga alltid kommer att uppvisa en viss skillnad mellan sin planerade och det som i efterhand kommer att redovisas som sin verkliga balans. Den skillnaden, som benämns som balanskraft, kan vara både positiv och negativ och prissätts beroende på hur dyra åtgärder som behövts för att utföra balansregleringen. Balanstjänsten är inte uppbyggd för att utnyttjas systematiskt i uppenbar brist på egna balansresurser eller för att kompensera för en underlåtenhet att genom fysisk handel uppnå balans. Samspelet mellan Svenska Kraftnät och de balansansvariga företagen är reglerat i ett Avtal om Balansansvar mm, i dagligt tal kallat Balansansvarsavtalet. Villkor för att bli balansansvarig och avtalet finns att hämta på Svenska Kraftnäts webbplats Bilaga 2 - Elmarknadsreformen och effektfrågans behandling Elmarknadsreformen som baserades på den nya ellagen, och som i sin första form började gälla år 1996, syftade bland annat till att uppnå en högre effektivitet i elförsörjningen genom att producenter och elhandelsföretag skall verka på en konkurrensutsatt elmarknad. Det innebär en kostnadspress på företagen som i viss mån förutsätts vara återhållande både på investeringar och löpande driftkostnader. Under den tid när elmarknadsreformen förbereddes fanns avsevärda kapacitetsmarginaler i elförsörjningen. Dessa hade byggts upp under den tidigare rådande ordningen utan den kostnadspress som en konkurrens mellan aktörerna skulle ha inneburit. Dessutom fanns ett åtagande inom elbranschen att se till att kapaciteten inom landet skulle bli tillräcklig. I verkligheten innebar den utbyggnad av produktionskapacitet som skedde av andra skäl, att detta åtagande aldrig behövde sättas på prov. Under dessa omständigheter var det förklarligt att effektfrågan inte uppfattades som kritisk under det inledande reformarbetet med elmarknaden. Eventuella behov av särskilda ordningar för att undvika en resulterande knapphet på effekt ansågs inte behövas i detta skede. I ellagen (1997:857) finns inte någon bestämmelse som ger ett direkt ansvar för någon att långsiktigt tillförsäkra att produktionen och importen motsvarar konsumtionen och exporten vid varje tänkbar tidpunkt. Det enda direkta ansvar som finns klart uttalat är att det är den systemansvariga myndigheten som har det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el. Utvecklingen efter år 1996 ledde till en omfattande planerad, och i flera fall genomförd, stängning av anläggningar som stod som reserv eller bara utnyttjades kort tid och som därför inte gav tillräckliga intäkter. Inga större nya produktionsanläggningar har tagits i drift samtidigt som elförbrukningen har fortsatt att stiga. Som ett första steg införde Svenska Kraftnät de höga konstgjorda priserna för balanskraft som störningsreserv eller bortkoppling skulle krävas under icke störd drift. Därutöver upphandlades 80 MW inom ramen för ett avtal om effektreduktion med Vargön Alloys. För att säkra effektbalansen på rimlig nivå har Svenska Kraftnät därefter handlat upp effektreserver enligt olika tillfälliga modeller, inför de tre senaste vintrarna 2000/ /2003. Dessa åtgärder har dels inneburit att produktionskapacitet återställts, dels att nya former för att frivilligt reducera förbrukning har utvecklats. Svenska Kraftnät lämnade i oktober 2002 utredningen Effektförsörjningen på den öppna elmarknaden till regeringen. Den innehöll ett förslag till system för att långsiktigt trygga effekttillgången i elsystemet, d.v.s. förmågan att tillgodose elbehovet även under ansträngda förhållanden. I rapporten beskrivs de principiella skillnaderna mellan olika modeller för att hantera effektfrågan. Det konstateras att alternativet att en myndighet, t.ex. den systemansvarige, har ansvar för att se till att det finns tillräcklig kapacitet innebär påtagliga nackdelar i en öppen marknad. Principiellt innebär sådana lösningar en oklarhet beträffande det långsiktiga ansvaret för effektbalansens och därmed produktionsapparatens utveckling. Det finns en risk för att elmarknaden fungerar sämre om det förutsätts att sådana centralt upphandlade resurser ska öka efterhand som effektbalansen försvagas i övrigt. Utöver sådana verktyg som är nödvändiga för den tekniska driften av systemet, s.k. störningsreserver, bör därför centralt upphandlade resurser inte förekomma på längre sikt. Trots de nackdelarna som en central upphandling av effektreserver innebär har Sveriges riksdag, med hänsyn till att en marknadsmässig hantering av effektfrågan inte är rimlig att uppnå på kort sikt, infört en tillfällig lag om effektreserv (2003:436) som ger Svenska Kraftnät i uppdrag att upphandla erforderliga effektresurser under de närmaste åren. På sikt ska dock aktörerna själva svara för att tillhandahålla tillräckliga effektresurser på den svenska elmarknaden. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2003 och gäller till och med den 29 februari 2008 då en marknadsbaserad lösning ska ha växt fram. Förutsättningar för detta är att möjligheterna att minska effekttopparna genom åtgärder från förbrukningssidan har ökat och att möjligheterna för aktörerna att säkra sig mot de risker som är förknippade med effekttoppar har utvecklats. 9

10 Box 526, Vällingby. Tel , fax Besök: Jämtlandsgatan 99. webbplats: 10