VAR TOG RÄTTIGHETERNA VÄGEN? En kartläggning av upplevelser av diskriminering och rasism bland personer med somalisk bakgrund i Sverige.

Transkript

1 VAR TOG RÄTTIGHETERNA VÄGEN? En kartläggning av upplevelser av diskriminering och rasism bland personer med somalisk bakgrund i Sverige. En sammanfattning.

2 Författarna: Victoria Kawesa, doktorand i genusvetenskap, Viktorija Kalonaityte, Filosofie doktor, universitetslektor och Abdalla Gasimelseed, PhD, Sociolog och Åse Richard, journalist och processledare, DiaDem. I samarbete med: NAWES (Nätverket för Afro- Europeiska kvinnor) och Demokratiakademin Med stöd av Ungdomsstyrelsen Publicerad av Centrum mot rasism June Flera kopior kan nedladdas från:

3 Förord Deltagare från Afrika söder om Sahara och romer anmälde flest brott var femte uppgav att de varit offer för ett brott med rasistiska motiv de senaste 12 månaderna (EU-MIDIS, 2009, s. 12). EU:s byrå för mänskliga rättigheter (European Fundamental Right s Agency FRA) publicerade den största EU-omfattande studien i sitt slag, EU-MIDIS, där över människor intervjuades om deras upplevelser om diskriminering och utanförskap. Studien visade att romer och personer med afrikanskt ursprung är de grupper som oftast utsätts för diskriminering i vardagslivet. Bland den afrikanska gruppen, visade EU-studien att den somaliska gruppen är särskilt utsatt för multipeldiskriminering baserad på deras hudfärg och religion. Totalt intervjuades 506 personer med somalisk bakgrund i Sverige. Utgångspunkten för den här rapporten är att ta situationen för svensk-somalier på allvar och att riktade åtgärder behövs i Sverige för att motverka afrofobi och islamofobi. Principen om alla människors lika värde, skyddet av de mänskliga rättigheterna och likabehandling är hörnstenar i ett demokratiskt samhälle. I ett demokratiskt samhälle ska alla människor ha tillgång till sina mänskliga rättigheter. För att människor som är utsatta för diskriminering och rasism ska kunna hävda sina rättigheter mot kränkningar och särbehandling, är det avgörande att de är delaktiga i samhället och att deras erfarenheter om diskriminering och rasism synliggörs. Detta är väsentligt om den strukturella diskrimineringen och rasismen i samhället ska kunna motverkas och förebygga. Det råder fortfarande stor okunskap och förståelse i Sverige vad gäller de samverkande multipla diskrimineringsgrunderna, afrofobi och islamofobi som drabbar afrosvenskar i Sverige, och i synnerhet, personer med en somalisk bakgrund. Detta är grundat i att man fortfarande i Sverige inte ser afrosvenskar som en utsatt, marginaliserad och diskriminerad grupp i samhället. Den här rapporten syftar till att att synliggöra hur afrofobi och islamofobi samverkar för att förstärka diskrimineringen och rasism som personer med somalisk bakgrund är utsatta för. Det huvudsakliga syftet med rapporten är därför att synliggöra den somaliska gruppens upplevelser av kränkningar och marginalisering som är ett hinder för den somaliska gruppens möjligheter att delta i samhället på lika villkor. Den här rapporten är en sammanfattning av rapporten Vart tog rättigheterna vägen? En kartläggning av upplevelser av diskriminering och rasism bland personer med somalisk bakgrund i Sverige (2011). Rapporten är publicerad av Centrum mot rasism i samarbete med Demokratiakademin, Diadem och NAWES (Nätverk för Afro-Europeiska kvinnliga forskare). Rapporten är även baserad på material från rapporten; Democracy and integration: Case study immigrants from the Horn of Africa living in Sweden av Abdalla Gasimelseed, PhD Sociology och Åse Richards, journalist och processledare och utgiven av DemokratiAkademin (2010). En expert referensforskningsgrupp har varit knuten till rapporten. Experterna är en del av organisationen NAWES (Nätverket för Afro- Europeiska Kvinnliga Forskare). Deltagarna i expertforskningsgruppen är: Professor Beth Maina Ahlberg, PhD Sociologi, Anne Kubai, associate professor, PhD Religious studies, Asli Kulane, MD, MSc, PhD Immunology och Margaret Obondo, PhD Bilingualism Centrum mot rasism och författarna vill särskilt tacka alla intervjupersonerna som ställde upp med sin tid och berättade om sina erfarenheter. Vi vill också rikta ett tack till alla samarbetspartners som hjälpte oss att hitta intervjupersoner. Ett särskilt stort tack till Ingela Thor, Gemensamma krafter i Borlänge, Rashid Musa, Fosiya Aqli och Abdi- Noor. Ett stort tack till DiaDem, NAWES och Demokratiakademin. Slutligen vill vi tacka

4 Ungdomsstyrelsen som finansierade denna rapport. Ordförande Centrum mot rasism Mariam Osman Sherifay Författarna: Victoria Kawesa, doktorand i genusvetenskap, Viktorija Kalonaityte, Filosofie doktor, universitetslektor och Abdalla Gasimelseed, PhD, Sociolog och Åse Richard, journalist och processledare, DiaDem. Viktorija Kalonaityte, filsofiedoktor, universitetslektor på Linnéuniversitet i ledarskap, entreprenörskap och organisation. Viktorija är expert inom diskrimineringsfrågor, rasism och genus, på nationell och internationell nivå. Viktorija är debattör, utredare, föreläsare och utbildare. Stockholm, Mer om författarna: Victoria Kawesa, socionom, doktorand i genusvetenskap vid Linköping universitet, har läst juridik på Stockholms universitet. Victoria är expert inom diskrimineringsfrågor, rasism och genus, på nationell och internationell nivå. Victoria är debattör, utredare, föreläsare och utbildare. Åse Richards, har en Tekn Lic examen samt en journalistexamen vid Uppsala Universitet. Åse är arbetar som processledare inom det egna företaget DiaDem. Åse är processledare inom frågor som rör demokrati och delaktighet. Tidigare har Åse arbetat ansvarig för samordning och utveckling av nätverket DemokratiAkademin och jobbat med det flerspråkiga teori- och metodmaterialiet Demokratiska Utmaningar, i Sverige såväl som internationellt. Abdalla Gasimelseed är doktor i sociologi (University of Bombay) och har arbetat flera år som forskare vid flera universitet i Mellanöstern såväl som i Sverige. Han har också bedrivit forskning för flera organisationer, senast för Demokratiakademin. Abdalla är expert inom utvecklingsfrågor, genus, fredsfrågor och om den demokratiska utvecklingen av Afrikas Horn, i synnerhet när det gäller Sudan.

5 1. Inledning Diskriminering innebär att principen om allas lika värde och rättigheter inte upprätthålls och är ett allvarligt demokratiskt problem för hela samhället, inte bara för de grupper eller individer som drabbas. Kunskapen i samhället är bristfällig vad gäller multipeldiskriminering och hur afrofobi och islamofobi samverkar för att intensifiera kränkningar mot personer med afrikansk bakgrund. EU-MIDIS rapport (EU_MIDIS, 2009) visade att 75 % av alla somalier som intervjuades upplever sig vara utsatta för såväl rasism som diskriminering. Hela 72 % ansåg sig också ha blivit nekade arbete pga. hudfärg och/eller etnicitet (EU-MIDIS Report 2009). Var femte intervjuade person från Somalia beskrev att de inte kunde hitta ett arbete, trots ihärdiga försök och att detta hade samband med diskriminerande strukturer. Somalier är idag en utsatt grupp i såväl det svenska samhället som i övriga Europa. Afrofobi och Islamofobi påverkar alltjämt afrosvenskars vardag och begränsar deras tillgång till rättigheter inom olika samhällsområden (Att färgas av Sverige, 2007). Det råder fortfarande en stor kunskapsbrist när det gäller omfattningen av afrofobi och islamofobi och det behövs riktade åtgärder och kunskapshöjande insatser för att motverka dessa problem och för att uppfylla den demokratiska principen om allas lika värde. Rapportens syfte Rapporten avser att problematisera den dominerande bilden av somalier, och därigenom återinföra en problematisering av samhällsinstitutioner i analysen av gruppens situation i Sverige. Syftet med denna rapport är således att bidra med ett alternativt perspektiv, främst genom att kartlägga somaliers egna upplevelser och betraktelser i mötet med svenska samhällsinstitutioner, möten som ofta präglas av upplevelser av diskriminering och rasism. Syftet med rapporten är också att ge förslag på åtgärder för att förebygga diskriminering och rasism mot människor med somalisk bakgrund i Sverige. Stereotypa bilder och diskriminering Det svenska bidragssamhället och den stängda arbetsmarknaden bidrar till katastrofen, som kan avläsas i grov kriminalitet, utbrett missbruk, bidragsfusk, usla skolbetyg, splittrade familjer och skyhög arbetslöshet. Så inleder journalisten Christer Lövkvist en av artiklarna i Göteborgspostens artikelserie från 2007 om den somaliska gruppens situation. Den extrema problemformuleringen i artikelserien är illustrativ för en bild av somalier som majoritetssamhället ofta delges i media. Dessutom tyder citatet ovan på att den somaliska gruppen är särskilt utsatt för stereotyper som t ex bidragstagare eller kriminell. Artikelserien i Göteborgsposten utlöste starka reaktioner i såväl somaliska grupper som bland andra aktörer, såsom t ex den dåvarande integrationsministern Nyamko Sabuni som argumenterade att befintlig forskning tyder på att den somaliska gruppen lyckas sämre i Sverige än i andra länder (t ex Carlsson 2006). Här bör strukturella problem i det svenska samhället, som t ex diskriminering, rasism och främlingsfientlighet, tas som utgångspunkt. Den somaliska gruppen utsätts för multipeldiskriminering som muslimer, som svarta och på basis av hur könade stereotyper samspelar med såväl afro- som islamofobi. Forskning visar att diskriminering av muslimer och personer med arabiskklingande namn är omfattande i Sverige (Gardell 2010). Detta stöds också av anmälningar till DO och av ett Tingsrättsfall där Western union dömdes för etnisk diskriminering av två somaliska män vid tillhandahållande av tjänster (Omed 2006/1444). Det är tydligt att afrofobi och islamofobi måste relateras till bakomliggande strukturer och kränkningarna som sker i vardagslivets alla delar. Rasismen mot svarta människor är ett historiskt faktum i Europa och i Sverige genom rasideologier, den transatlantiska slavhandeln, kolonier och den ekonomiska och sociala exploateringen av den afrikanska kontinenten. Det råder fortfarande

6 en utbredd förnekelse kring rasismens historiska rötter och hur biologiska rasideologier fortfarande präglar bemötandet av svarta människor i deras vardagsliv. Detta har en tydlig koppling med afrosvenskars begränsade tillgång till rättigheter och varför ansvariga myndighetsaktörer underlåtenheter att vidta åtgärder mot diskriminering och rasism baserad på afrofobi och islamofobi. Det är en starkt bidragande anledning till varför afrofobi i kombination med islamofobi är utbredd i samhället och drabbar i synnerhet personer med somalisk bakgrund. Rasism och diskriminering baserad på afrofobi och islamofobi påverkar också människors självbild och deras förutsättningar att delta i samhället på lika villkor. Det behövs samhällsinsatser i form av kunskapsutveckling i samråd med de diskriminerade grupperna ur ett rättighetsperspektiv för att identifiera strategier för att motverka marginalisering och utanförskap. Kunskapshöjande insatser är viktiga för att grupper som drabbas av afrofobi och islamofobi ska kunna hävda sina rättigheter och anmäla diskriminering och rasism. 2. Teoretiska utgångspunkter Denna studie tar sin utgångspunkt i en växande medvetenheten om att etnisk diskriminering bäst studeras och förklaras genom förekomsten av etnisk rangordning (t ex Mulinari 2002). Denna innebär att särbehandling på etnisk basis inte kan förklaras som enbart skiljelinjen svensk invandrare, utan måste fördjupas genom närmare undersökning av föreställningar kring den specifika studerade gruppens position ur ett bredare perspektiv. Ett sätt att ta sig an studien av den etniska hierarkin är genom diskursanalys, baserad på postkolonial teori. En diskurs kan definieras som en samling föreställningar vilka erbjuder ett sätt at tala om, förstå och agera kring ett bestämt fenomen, i detta fall ett system av föreställningar om olika etniska grupper. I studien av föreställningar om somalier är det tre diskurser som framstår som relevanta; orientalismen, primitivismen och genusordningen. Analysen är således baserad på intersektionellt perspektiv, dvs. synsättet att vissa identitetspositioner konstrueras genom referenser till flera diskurser samtidigt (för begreppet intersektion och intersektionalitet, se t ex De los Reyes & Mulinari 2002). Det som är särskilt intressant här är att både den orientalistiska och den primitivistiska diskursen präglas av intersektioner med genus. Den afrikanska kvinnan konstrueras som sexuellt fri och ohämmad men utanför kulturella och kontrollerade yttringar av kvinnlighet, medan den orientaliska kvinnan framställs som en beslöjad och passiv, kontrollerad av den orientaliska mannen, samtidigt som även hon sexualiseras genom pågående försök att avslöja henne. Diskursers inverkar på individer kan sägas ske genom att dessa skapar konkreta möjligheter eller begränsningar inom vilka de berörda individerna kan agera. Stereotypa bilder av personer med somalisk bakgrund skapas genom samspel mellan orientalism, primitivism och genusordning och kan sägas ge mer begränsningar än handlingsutrymme i det svenska samhället. Fokus i denna studie är upplevelser och betraktelser av hur olika diskurser inverkar i specifika situationer för svenskar med somalisk bakgrund. Ett begrepp som är användbart för att ta fasta på individers upplevelser är situerad kropp (Young 2005). Begreppet är influerat av fenomenologin och dess intresse för individens meningsskapande processer. Begreppet situerad kropp ser individen som förkroppsligad, och kroppen som definierad av olika diskurser som placerar den i en bestämd ordning i relation till andra kroppar. Med andra ord, begreppet lyfter fram individens meningsskapande i interaktion med sin omgivning och som mottagare av omgivningens föreställningar om inneboende egenskaper inom ramen för existerande diskurser. Fokus läggs på hur individen beskriver händelser i sitt liv ur ett processperspektiv, där en händelse följs av uttolkning, respons, ny händelse och fortsatt uttolkning och agerande.

7 3. Metod Rapporten är baserad på individuella djupintervjuer och fokusgruppsintervjuer med personer med somalisk bakgrund. Intervjuerna har utförts i Malmö, Göteborg, Uppsala, Borlänge, Stockholm, Växjö och Örebro. De intervjuade personerna har varit i åldrarna år. Totalt har 50 personer intervjuats. Studien är baserad på semistrukturerade intervjuer. Frågeställningarna var tematiserade (se bilaga 1) de intervjuade fick tala fritt kring teman och annat som de intervjuade ansåg relevant för dem. Inga ledande frågor ställdes och inget krav ställdes på att besvara frågor om man inte ville. Vi använde oss av tolkar från somaliska till svenska i vissa gruppdiskussioner och individuella intervjuer. Urvalet av intervjupersonerna skedde genom samarbete med samarbete med lokala/ regionala organisationer, nätverk, föreningar och kontakter. Förutom intervjuer, har material insamlats från medieanalyser, diskrimineringsärenden rapporterade till Diskrimineringsombudsmannen (DO) och Antidiskrimineringsbyråer samt litteraturgenomgång och nationella och internationella rapporter om islamofobi och afrofobi. 4. Upplevelser av diskriminering och rasism: Resultat Islamofobi och afrofobi synliggör de strukturella hinder som bidrar till den missgynnade ställning som vidmakthålls och drabbar afrosvenskar. Nedan är en sammanfattning av upplevelserna av afrofobi i kombination med islamofobi som drabbar personer med somalisk bakgrund. Personer med somalisk bakgrund utsätts för multipel diskriminering, där afrofobi samspelar med såväl islamofobi som kön. Kvinnor med somalisk bakgrund blir ofta utpekade på grund av hijab eller föreställningen om att somaliska kvinnor har många barn; utpekande av kvinnor som omskurna, fall av gynekologiska tvångsundersökningar. Män med somalisk bakgrund blir ofta misstänkliggjorda på offentliga platser som potentiella terrorister. De flesta respondenter har upplevt nedsättande uttalanden om deras hudfärg, religion och/eller somaliska bakgrund Dessa kränkningar har visat sig förekomma inom såväl skolvärlden som i arbetslivet Andra områden där särbehandlande upplevelser uppvisas är i möten med myndigheter som t ex polisen, migrationsverket, socialtjänsten och sjukvården Asylsökande somalier upplever en särskild utsatthet då de under asylprocessen t ex inte erhållit information om lagstadgad rätt till juridiskt ombud Några av respondenter har blivit utsatta för rasistisk hatbrott både mot person och egendom Personer med somalisk bakgrund visade sig vara särskilt utsatta för nedsättande kommentarer i det offentliga rummet, där deras egna resurser (t ex pengar eller tid) vid flera tillfällen sågs som slöseri med samhällets resurser detta är grundat i en stereotyp bild av att somalier de lever på bidrag Intervjupersoner menar på att de tillfällen då de haft reellt utrymme att reagera med direkt motstånd mot olika typer av kränkningar berodde på en grundad kunskap om sina rättigheter En viktig punkt som lyfts fram av alla intervjuade är således att det viktigaste arbetet för att förbättra situationen för personer med somalisk bakgrund i Sverige är rättighetsbaserade utbildningar i samråd och samverkan med personer från den somaliska gruppen Alla intervjupersoner är muslimer och uttryckte att islam är viktigt i deras liv. Alla ansåg att islamofobi och afrofobi är de största bidragande faktorer till utanförskap.

8 Anmälningsbenägenheten om diskriminering, rasism och hatbrott är väldigt låg bland de intervjuade. Många trodde inte att en anmälan skulle leda till upprättelse eller förändring av situationen. Rädsla för negativa konsekvenser och repressalier var en vanlig anledning till att inte anmäla upplevelser av diskriminering och rasism i mötet med myndigheter såsom Migrationsverket och Socialtjänsten. De flesta intervjuade kände inte någon organisation eller myndighet som erbjuder stöd eller råd till personer som har varit utsatta för diskriminering och rasism. 5. Tematiseringen- upplevelser av diskriminering och rasism Negativa stereotyper Ali, 23: Somalier synliggörs i media i olika sammanhang. Antingen är det unga män som åker till Mogadishu för att strida i terrororganisationer. Den bilden kommer ofta upp. Sen är det somalier som skildras som en samhällsbörda. En misslyckad folkgrupp som behöver hjälp att stå på egna fötter, stora familjer, bidragstagare, att de inte klarar av fullständiga betyg i grundskolan, missbrukar drogen khat. Mer synligt är bilden av en somalier som är kritisk, eller närmare hatisk mot andra somalier, eller rättare sagt självhatande. Sådana somalier brukar få mycket uppmärksamhet och varnar myndigheter och politiker för andra somalier, att de är för radikala, att de har träningsläger utomlands, styr egna områden, tjejer som inte får gå på disko för männen tillåter inte det. Fatima, 32 situationen i följande termer: våra traditioner och religioner utåt. Folk vill gärna sätta somalier i fack. Stereotypa föreställningar om somaliska kvinnor Fathoom, 29, menar på att stereotypa föreställningar om somaliska kvinnor tenderar att leda till negativ särbehandling och kränkande bemötanden. Det avskräcker vissa somaliska kvinnor för att överhuvudtaget besöka förlossningsvården: För något år sedan, det hände en somalisk tjej, ah det är en väninna jag känner henne. Hon hade åtta barn, hennes nionde barn förlöste sig själv hemma bara för rädslan att gå till sjukhuset, för hon har hört att de tar bort, på folk som har mycket barn här i Sverige tar de bort hela livmodern. Hon trodde det på riktigt, så hon förlöste sig själv hemma, för att de inte skulle göra det. Kvinnor med somalisk bakgrund blir ofta utpekade på grund av att de bär hijab. Det finns också en föreställning om att somaliska kvinnor har många barn; somaliska kvinnor blir också utpekande som omskurna. Amina 24, menar på att svart hudfärg, särskilt tillsammans med hijab, tenderar att betraktas som de enda kännetecken som hon som person har: På högstadiet var det lärare som sa till mig sånt här som Asli, du som är mörkhyad kan inte du berätta, som att jag skulle veta vad de tänker och tycker, alla andra som har mörk färg i huden som jag. Eller, alltså, jag blev inte sedd som en person i skolan utan som en med slöja. Jag kände mig liksom hela tiden utpekad, men när jag tog upp det med rektorn, för jag har alltid tyckt det är viktigt att ta upp sånt, då blev svaret att men han (läraren) uttrycker ju bara sina åsikter och det har han rätt att göra. Jag tror att det som ligger i grunden, är att somalier är svarta och de är muslimer. Det blir två rasismer vi utsätts för. Det finns ju andra svarta grupper som är muslimer, men det är inte hela den gruppen som är det. Vi somalier vi håller starkt på

9

10 Stereotypa föreställningar om somaliska kvinnor används för att förstärka negativa bilder om Somalia Fatima 32, berättar att föreställningar om somaliska kvinnor används för att förstärka negativa bilder om Somalia: När jag skulle åka till Somalia, skulle jag ansöka om semester, och min chef sa, men ska du åka till det hemska landet, de dödar flickor och omskär flickor. Jag blev jättearg, jag sa att du har en sjuk bild av Somalia, du vet inte hur det är, det är ganska rasistiskt. Men för henne är det självklart att tänka så. Utbildning Utbildningsväsendet ska förmedla respekt för alla människors lika värde och rättigheter. Intervjupersonerna har upplevelser av kränkningar och trakasserier inom utbildningsväsendet och att deras anmälningar om islamofobi i kombination med afrofobi inte tas på allvar av de ansvariga aktörerna inom utbildningsväsendet. Fatima, 32, berättar om upplevelser från Komvux Jag har dyslexi och det upptäckte jag för några år sen, när jag började läsa igen. Och jag gick till studievägledare en dag. Jag skulle gå på lektion, men jag missuppfattade schemat för att bokstäver och siffror hoppar, så jag gick dit fel dag. Jag gick runt och letade och till slut gick till studievägledare och frågade, jag vet inte var det är någonstans. Och hon hade några ungdomar i rummet, hon tittade på schemat, och sa hon, lite svenska kan du väl läsa, ungdomar som satt där och började de titta på mig. Jag kände mig så liten. Jag kände mig, antingen skriker jag, eller går hem och gråter. Arbetslivet Det är inte ovanligt att personer med somalisk bakgrund och med hög utbildningsnivå inte får jobb och lever istället på olika former av arbetsmarknadsåtgärder och socialbidrag, något som är psykologiskt skadligt för såväl individen som dennas familj. Så här beskriver Nura, 30 effekter av arbetsmarknadsåtgärder på den arbetssökande: Jag har jobb, jag har ett bra jobb med det som jag är utbildad till men många av mina landsmän, även välutbildade, har praktikplats år ut och år in och de blir så himla besvikna gång på gång. Man får dåligt samvete och sämre självkänsla av det där, och det smittar av sig på barnen. Utnyttjandet i praktiken är alldeles för utbrett och det där behöver regleras och tjänstemännen, ja tjänstemännen skulle behöver utbildas i hur de bäst bemöter olika människor. Boende De fall då personer med somalisk bakgrund har möjligheter att köpa ett hus eller flytta in till ett svenskt område behöver inte betyda att segregationen upphör. Hadija, 45, har erfarit kränkningar som fick henne och hennes familj att lämna ett svenskt bostadsområde: Vi hade köpt ett stort hus för att vi ville att våra barn skulle växa upp bra. Det var nästan bara svenskar som bodde där, för oss spelade det ingen roll. Men sen började problemen. Min man hittade vår bil en gång med krossat fönster, och en annan gång dem slängde in en sten i vårt vardagsrumsfönster. Men sen började våra barn berätta om hur elaka dem andra barnen är i skolan. Dem kallade dem terrorister för att dem tror på Islam och bar slöja. Mina flickor vägrade gå i skolan. Deras lärare gjorde ingenting. Jag sa till min man att barnen inte var säkra där och vi sålde huset och flyttade tillbaka till stan. För mig var det viktigaste att våra barn inte skulle skadas, inte skulle kallas terrorister när de gick ner på gatan och i skolan och att dem inte ska skämmas för sin religion. Citatet ovan visar tydligt hur upplevelser av rasistiska kränkningar i form av afrofobi i samverkan med islamofobi intensifierar upplevelsen av krän-

11 kningar som påverkar en hel familj. I det här fallet har kränkningar även inverkan på föräldraskapet eftersom barnen är utsatta på offentliga platser och i skolan. Kränkningar i form av afrofobi i kombination med islamofobi påverkar människors liv och begränsar deras handlingsutrymme och möjligheten att leva sina liv på lika villkor som majoritetsbefolkningen. Det kräver medvetna val och strategier av de utsatta som innebär som i fallet ovan att deras livsval begränsas. Exemplet ovan är ett tydligt exempel på hur diskriminerande strukturer och rasism, upprätthåller boendesegregationen och vidmakthåller marginalisering av grupper som utsätts för afrofobi och islamofobi. Migrationsverket Att söka asyl innebär att man som individ redan befinner sig i ett underläge och det är sällan som asylsökandes upplevelser av diskriminering i asylprocessen synliggörs. Det har varit i denna studie att uppmärksamma asylsökande från Somalia, just för att de utgör en stor grupp av de asylsökande i Sverige. Under 2009 sökte människor från Somalia asyl i Sverige, vilket är en ökning med 75 procent jämfört med året innan (Årsredovisning Migrationsverket 2009:9). Somalier utgör också den största andelen när det gäller ensamkommande barn; 40 % av de totalt ansökningarna. Förhållandena i landet är svåra och det råder väpnad konflikt i huvudstaden Mogadishu, vilket innebär att många som flyr uppfyller villkoren för skydd i Sverige (Årsredovisning Migrationsverket 2009). I denna rapport har det varit viktigt att ge röst åt asylsökandes berättelser om sin kamp om att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda och i vilka avseenden de upplever att processen brister. Bemötande och behandling inom Migrationsverket är ett annat område som de intervjuade lyfte fram. De intervjuade asylsökande hade ingen kunskap om Diskrimineringslagstiftningen. Det bidrar till strukturella hinder då förutsättningarna att identifiera om man utsatts för diskriminering begränsas. Diskrimineringslagen (2008:567) förbjuder diskriminering ifråga om verksamhet inom Migrationsverket. Förbudet omfattar beslutsfattande, all formell och informell handläggning av ärenden, sådant som information, rådgivning och uppsökande verksamhet. Vidare omfattas underlåtenhet att agera eller omotiverat förhalande av beslut eller åtgärder som faktiskt handlande och trakasserande bemötande. Förbudet mot diskriminering avser också osakliga skillnader i stöd eller andra åtgärder. Ett problem som identifieras i rapporten är att bristande tillgång till information påverkar de asylsökandes rättsäkerhet och att kunna hävda sina rättigheter i asylprocessen. Majoriteten av de intervjuade hade ingen kunskap om att de har rätt till ett juridiskt ombud som staten betalar för. Istället vände de sig till familj och vänner för att överklaga avslag på sina asylansökningar. Hani, 60 år, berättar att efter flera försök att få tag på sin handläggare för att få besked om sin asylansökan, blev hon utsatt för kränkande behandling av sin handläggare på Migrationsverket: Några dagar sen ringde jag henne [handläggaren] för att jag har direkt nummer. Första två gånger var det telefonsvarare och tredje gången svarade hon med sitt namn och Migrationsverket. Jag berättade vad jag heter och vilket dossiernummer jag har och när hon hörde det så la hon bara på. Det är helt oacceptabelt, i ett land som Sverige! Offentliga rummet Siham, 30, berättar om hur främmande personer kan kommentera hennes inköp för att de föreställer sig att hon är bidragstagare och såldes också någon som inte ska spendera mycket pengar: När vi var och handlade, tog vi allting från vagnen och la det på bandet, sen hör jag två äldre personer säga titta vad mycket de har köpt. Sedan tittade dem på oss, och sa de tar socialbidrag, titta vad stort de har köpt. Jävlar sa hon,. Och sedan var jag jätteupprörd när jag hörde det här och jag tittade på dem och de tittade tyst tillbaka.

12

13 Rasistiska uttryck och kränkningar Sadias, 20 erfarenheter av rasistiska kränkningar innefattar upplevelser av att ha sin fysiska integritet kränkt genom otillbörlig beröring, till exempel av hennes hår i offentliga miljöer: Jag var på en restaurang och det kommer fram en tjej och bara tar på mitt hår. Och jag tog tag i hennes arm och sa till henne att ta bort den. Och hon blev helt chockad, vad har jag gjort. [Jag sa,] Hade jag kommit fram till dig och tafsat på dig, vad har du för rätt att komma fram till mig tafsa på mig? Och då började hon nästan låtsas gråta, för hon kunde inte ta det. Och hon berättade om att hennes pappa varit i Afrika och att hon inte hade emot något afrikaner. Hatbrott Abrahim, 40, berättar om hur han en kväll kom hem efter jobbet och blev attackerad av två ungdomar. jag var ganska trött efter jobbet men bestämde mig för att promenera hem. Jag såg två svenska ungdomar framför.när jag gick förbi dem, ropade dem jävla Neger åk tillbaka till Afrika och ät bananer. Jag försökte gå snabbare för jag ville inte ha bråk. Plötsligt känner jag ett slag på mitt huvud, och vänder om, jag tänkte dem har slängt en sten mot mig. Dem har slängt en sten mot mig, jag såg dem springa iväg och kände på mitt huvud, jag hade blod i ansiktet, på mina kläder, händer..jag kände mig jättearg varför gör folk såna här saker? Det som gör mig jätteledsen är att jag inte försvarade mig det är jobbigast varje gång jag tänker på det. Stoppad av säkerhetsvakter Ali 23 berättar: ( ) Efter att en man sprängde sig själv på Drottninggatan i Stockholm, i december, märkte jag när jag reste med flyg att när jag kom till flygplatsen blev jag ombedd att följa med säkerhetsvakter till ett enskilt rum för att de skulle gå igenom mina väskor. Detta efter att jag hade passerat röntgenmaskinen, jag fick ta av mig skorna, de sa att det var rutin. De var inte heller diskreta, tog mig i armen, gick framför kön. Många undrade som vad hade hänt. Bristande anmälningsbenägenhet och kunskap om diskrimineringsskyddet Resultaten från intervjuerna visar på att majoriteten av de intervjuade inte kände till vart man vänder sig vid diskriminering. Resultaten är oroande och bevis på den omfattande okunskapen om vilka rättigheter diskrimineringsskyddet ger individen. Personer med somalisk bakgrund saknar information om vart de kan vända sig för att få hjälp om de har varit utsatta för diskriminering samtidigt som de är väldigt utsatta för kränkningar i olika samhällsområden. Bland dem som kände till att Diskrimineringsombudsmannen (DO) existerar svarade de att inget skulle förändras även om man gjorde en anmälan. Det visar på en bristande tillit till samhällsinstitutioner. Många hade dåliga erfarenheter från att göra anmälningar till polisen, andra har dåliga erfarenheter i kontakt med migrationsverket, vilket resulterar i att många hade en bristande tillit till samhällsinstitutioner och att få upprättelse genom att göra en formel anmälan om diskriminering. Resultaten är särskilt viktig för Diskrimineringsombudsmannen (DO) och andra relevanta myndigheter, att det behövs riktade åtgärder för att nå ut till grupper som utsätts för afrofobi och islamofobi för att öka anmälningsbenägenheten. Motståndsstrategier Majoriteten av de intervjuade påpekade vikten av att utveckla strategier för att kunna hantera islamofobin och afrofobin. Det handlade för många av de intervjuade att kunna leva i ett samhälle som de upplevde som fientligt inställda till deras religion och hudfärg och hur de i sina vardagsliv hittade motståndsstrategier mot kränkningar. De intervjuade svarade att de hanterade diskriminerande behandling på egen hand och sökte stöd

14 och hjälp från vänner och familj för att kunna orka gå vidare eftersom det är energikrävande att ständigt vara utsatt. En viktig punkt som lyfts fram av alla intervjuade är således att det viktigaste arbetet med den somaliska gruppen bör bygga på kunskapshöjande insatser som är rättighetsbaserade för att gruppen ska kunna kräva sina rättigheter. Ali, 23: Vi somalier har inte den tendensen, jag vet inte vad det beror på, men vi är väldigt tillbakadragna när det gäller våra rättigheter, vi accepterar läget. Alltför mycket. Kanske är det självförtroendet inte är det bästa. Vi är bland de mest utsatta grupper här i landet, vi är svarta men också muslimer, och ständigt får man höra vilka problem somalier är, en samhällsbörda osv. Det är sånt man läser dagligen i nyheter och hör dagligen från de vita svenskar och även de andra invandrargrupper också som försöker glömma eget förtryck från majoritetssamhället. Fatima menar på att annars blir det lätt att den somaliska gruppen försöker mer och mer att anpassa sig och i processen förminska sina krav, men att det inte förändrar den grundläggande problematiken med rasism och diskriminering: Ungdomar har blivit lurade, de försöker passa in på bekostnad av sin egen värdighet. Istället för att säga ifrån har de lärt sig att förklara sig, att nej, muslimer är inte våldsamma, nej, min slöja är inte smutsig och det tycker jag är fel väg att gå. Bygg stolthet! Det Ali och Fatima lyfter fram är att det krävs medvetna strategier och val för att kunna hantera diskriminering och rasism baserad på afrofobi och islamofobi. Det försvåras av att somalier i det offentliga samtalet utmålas på ett negativt sätt, vilket påverkar både självkänslan och tilliten till samhällsinstitutioner på ett negativt sätt. Det blir då svårt för den enskilda individen som blir kränkt att vända sig myndigheter och rättsväsendet för att få upprättelse för den diskriminerande eller rasistiska handlingen. Slutsatser och förslag på åtgärder Rapporten har synliggjort den rasism och diskriminering i form av afrofobi och islamofobi som drabbar framförallt personer med somalisk bakgrund i Sverige. De kränkningar, trakasserier, hatbrott och diskriminering som afrosvenskar med muslimsk bakgrund möter i offentliga sammanhang uppmärksammar frågan om Sverige verkligen vidtar alla nödvändiga åtgärder för att ge skydd mot diskriminering av afrosvenskar med muslimskt bakgrund. Frågan handlar om att leva upp till de demokratiska principerna om likabehandling och icke-diskriminering. När det gäller människor som drabbas av afrofobi och islamofobi måste åtgärder vidtas som främjar en effektiv implementering av de mänskliga rättigheterna. Rapporten har visat på att upplevelser av diskriminering och rasism är genomgående inom olika samhällsområden. Diskrimineringen spelar därmed en avgörande roll vad gäller tillgång till de mänskliga rättigheterna och människors möjligheter att delta i samhället på lika villkor. Fortfarande råder det en stor kunskapsbrist inom samhället vad gäller omfattningen av afrofobi och islamofobi ur ett diskrimineringsperspektiv. En av anledningarna till detta är att afrosvenskar fortfarande inte anses vara en utsatt grupp med legitima upplevelser av diskriminering och rasism. Det finns en utbredd oförståelse för de olika uttryck och formerna av afrofobi och islamofobi. Multipeldiskriminering baserad på hudfärg, religion och kön är också väldigt lite undersökt ur ett diskrimineringsperspektiv. Det krävs därför kunskapshöjande insatser som är rättighetsbaserade, inte bara för personer från den somaliska gruppen men även andra afrosvenska grupper som drabbas av diskriminering och rasism. Det handlar om att de utsatta grupperna ska kunna hävda sina rättigheter för att höja anmälningsbenägenheten genom ökad kunskap som är rättighetsbaserad. En ökad medvetenhet om somaliska asylsökandes utsatthet i samhället är viktig att uppmärksamma. Rapporten visar på att majoriteten av de intervjuade asylsökande somalier inte har kunskap

15 om sina rättigheter till juridiskt ombud i asylprocessen och hur de kan få rättsligt hjälp. Detta pekar på att de inte kan hävda sina rättigheter och att deras rättssäkerhet inte tillgodoses. Det finns därmed ett stort behov av att flera aktörer bör vidta åtgärder för att implementera på ett systematiskt sätt ett arbete som tillgodoser asylsökandes rätt till information och juridiskt stöd. Detta är viktigt för att säkerställa deras mänskliga rättigheter i asylprocessen. Den låga kunskapen om diskrimineringsskyddet och vart man kan vända sig för att anmäla diskriminering och rasistiska kränkningar pekar på att det behövs kunskapshöjande åtgärder för för afrosvenskar som drabbas av afrofobi och islamofobi. Rapporten pekar också på att förtroendet för samhällsinstitutioner och myndigheter som rättsväsendet är låg och är en av anledningarna till varför personer som drabbas av afrofobi och islamofobi inte gör formella anmälningar. I rapporten har de intervjuade berättat om upplevelser av att trakasseras, kränkas, hotas, kontrolleras i olika samhällsområden. Den bakomliggande anledningen är de negativa föreställningar om somalier som är kopplade till den utbredda afrofobin och islaomofobin i samhället. Förnekelsen av rasismens rötter och den historiska konstruktionen av svarta personer som underlägsna vita i kombination med den ökande islamofobin, leder till att afrosvenskar med muslimsk bakgrund är särskilt utsatta. Ett problem som identifieras i rapporten är att bristande tillgång till information i asylprocessen påverkar förutsättningarna att identifiera om man utsatts för diskriminering. Migrationsverkets informationsplikt i asylprocessen måste förbättras för att säkerställa rättssäkerheten. Särskilda åtgärder måste vidtas för att motverka diskriminering i bemötandet av asylsökande i asylprocessen. Anmälningsbenägenheten och kunskapen om diskrimineringsskyddet är låg, varför mörkertalet när det gäller diskriminering är högt. Afrofobiska hatbrott ska vara en självständig kategori bland hatbrotten i Sverige och inte som nu särredovisas som en underkategori till främlingsfientliga och rasistiska hatbrott. Ökad kunskap om rasismens historia och den transatlantiska slavhandeln för att synliggöra processer av den institutionaliserade rasismen och diskriminering av afrosvenskar. Forskning inom olika samhällsområden om multipeldiskriminering och hur afrofobi och islamofobi samverkar som diskriminerande maktstrukturer i samhället. Forskning om anmälningar om diskriminering som anmäls av afrosvenskar till myndigheter som DO. Förslag på åtgärder Kunskapshöjande utbildningsinsatser som är rättighetsbaserade i samverkan med afrosvenskar som drabbas av afrofobi och islamofobi. Ökade resurser till det civila samhället att förebygga islamofobi och afrofobi. Kunskap och forskning om hur allvarliga kränkningar och diskriminerande strukturer vidmakthåller marginalisering av den somaliska gruppen.

16 Produktion: Stockholm Reklambyrå AB CMR, Box Sundbyberg Hallonbergsplan 5 Stockholm Tel: Fax: E-post: info@cmr.nu Pg