Verksamhetschef Anders Fritzberg

Transkript

1 Verksamhetschef Anders Fritzberg Tankar kring framtidsplan för Hälso- och sjukvården i Dalarna ur ett Barn- och ungdomsmedicinskt perspektiv Sammanfattning Barnperspektivet; barnets perspektiv vad är bäst för mig och de vuxnas perspektiv vad är bäst för barnet måste genomsyra alla kommande beslut. Sjukvårdsbehovet är som allra störst under de första levnadsåren och i livets slutskede. Fler födda barn leder till fler sjuka barn och fler barn som överlever med handikapp. Kapacitet, kompetensförsörjning, forskning och utveckling av barnsjukvården måste anpassas efter barnbefolkningens behov. Barnkompetens, både via formell utbildning och via förtrogenhetskunskap under en lång tids arbete inom barnsjukvård, måste säkras inom alla verksamheter där barn söker vård som primär målgrupp eller en av målgrupperna. Bakgrund Mot bakgrund av den aktuella finansiella situationen och processer som pekar mot att Landstinget Dalarna kommer att ingå i en större regionkommun från 2015 och framåt har vi verksamhetschefer fått i uppdrag att skapa underlag till en rapport som ska vara en plan för förändringar samt vision för vårdens utveckling mot Barnkonventionen skall finnas som grund för alla kommande beslut. Barnombudsmannens undersökningar visar att offentliga förvaltningar inklusive landstingen har svårigheter att implementera Barnkonventionen och följa upp att den efterlevs (Barnombudsmannens Årsrapport 2008). Därför måste - barnets perspektiv; barnets eget perspektiv, vad är bäst för mig och - barnperspektivet; de vuxnas perspektiv vad är bäst för barnet i större utsträckning genomsyra de kommande besluten på alla nivåer inom Landstinget Dalarna. Omvårdnadsbehovet Barn skall vårdas av barnutbildad personal. Samverkansbehovet En stor del av barn och ungdomar med behov av medicinsk vård kommer att ha basen för sin vård inom primärvården

2 Frågor och svar: 1 Högspecialiserad vård Barn- och ungdomsmedicin (BUM) är ett mycket brett område med många subspecialiteter där behov finns av högspecialiserad vård. De största grupperna både i antal och ur ekonomisk aspekt är neonatologin, barnhjärtsjukvården, barncancer och urologi/nefrologi. Även inom barnneurologin och endokrinologi/ämnesomsättningssjukdomar sker en betydande remittering till högspecialiserad vård. Exempel finns på områden där vi har ambitioner att föra hem vården till vårt landsting, men samtidigt måste vi ha perspektivet att inte för generöst bygga upp verksamheter där vi i en framtida regionbildning ser att en centralisering till färre enheter är det troliga scenariot för den vården. Tänkbara behandlingar att ta hem är: - vissa cytostatikakurer som idag ges i Uppsala - kylbehandling av barn med syrebrist efter födsel - viss behandling hos uroterapeut - telemedicin kan göra att fler hjärtpatienter kan vårdas på hemklinik och ändå få högspecialiserad kompetensnivå på vården - behandling med vagusnervstimulator vid epilepsi 2 Struktur, samverkan I en framtida regionbildning är koncentration av vissa vårdinsatser till färre enheter ett sätt att säkra kvalité och i flera fall ett bättre nyttjande av resurser. Inom de grupper som nämnts ovan på högspecialiserad vård så finns områden där vi i Dalarna ska vara beredda att erbjuda andra, nuvarande grannlandsting, vård med spetskompetens parallellt med att vi inom andra områden låter dem i en framtida storregion ta över viss del av vården från oss. Ingen tydlig profilering finns idag på de olika länssjukhusen, utan aktuell kompetens- och resursnivå får styra utvecklingen när eventuell förändring ska ske. I dagsläget försöker vi säkra en extra god kompetens inom neonatologi och allergologi. Hemsjukvård för barn är ett utvecklingsområde där vi ligger efter jämfört med andra delar av landet. Som glest befolkat län står vi inför en extra utmaning att bygga upp en så rättvis organisation som möjligt, så att hemsjukvård inte bara erbjuds dem som bor inom en liten radie från länssjukhuset. Kommunaliseringen av viss hemsjukvård för barn och ungdomar skulle kunna vara en faktor för att kunna erbjuda en så rättvis fördelning som möjligt, men en annan faktor är samverkan med de enheter inom vår förvaltning som traditionellt erbjudit hemsjukvård till främst vuxna. Identifierade grupper är bla nyfödda med lättare vårdbehov, vård i livets slutskede samt vissa av våra kroniskt sjuka barn där täta sjukhusbesök idag skulle kunna bli färre. IT-stödet behöver utvecklas, vad gäller allt från att lätt ha tillgång till datajournal vid vård i hemmet till att via web-kamera kunna erbjuda vårdkontakt på distans. Vården/vårdprocesserna bör i framtiden tydligare spänna över hela patientens väg i hälso- och sjukvården. Det samarbete som idag finns

3 mellan primärvården och Barn- och ungdomsmedicin behöver utvecklas och stärkas så att vi finns till för varandra, och att detta tydligt märks för våra patienter. Samma process kan också förbättras i vårt samarbete med grannkliniker som tex Barn- och ungdomspsykiatrin samt Barn- och ungdomshabiliteringen. Från habiliteringsverksamheten har vi noterat ett ökande antal barn med allt mer avancerat behov av sjukvård som historiskt sett gavs inneliggande på Barn- och ungdomsmedicinsk klinik men där denna vård idag behöver ges i hemmet i samverkan Habilitering, Barn- och ungdomsmedicin och hemsjukvård. Ur barnens perspektiv ser vi en nackdel med att Skolhälsovården tillhör en annan organisation, då vårdkedjan har en svag länk i detta samarbete. Även inom vår egen klinik måste vi arbeta för maximal samverkan mellan olika subenheter så att det sammanlagda resursutnyttjandet blir optimalt utifrån aktuell belastning på avdelningar och mottagningar inom vår verksamhet. Flera områden inom Barn- och ungdomsmedicin kan skötas allt mer inom öppenvård. Tex har vårdtiden inneliggande vid nydebuterad diabetes minskat, och projekt pågår där målet är att ytterligare öka andelen öppenvård vid debut. Utifrån resultatet av detta projekt så kommer andra subspecialiteter inspireras att finna diagnoser och tillstånd där liknande förändring mot större andel öppenvård kan ske. Positiva effekter av detta är mindre resande för familjen, tryggare miljö för barnet samt även minskad risk för vårdrelaterade infektioner. Det negativa kan vara lägre trygghetskänsla för familjen, viss fördröjning vad gäller upptäckt av försämrat tillstånd samt en risk att vård inte ges på lika villkor beroende på var i länet man bor. De närmaste åren behöver vi se över vårt arbetssätt så att vi tar hand om patienterna på rätt vårdnivå. Delar av verksamheten behöver centraliseras till där den behövs mest, medan andra delar kan styras ansvarsmässigt av en central subspecialist men basala kontroller och vård ändå utföras på mer lokal nivå. Det innebär effektivt resursutnyttjande av kompetens men även ekonomi. På ett mikroplan kan vi se över hur väl våra lokaler är anpassade till vår verksamhet samt hur en enskild personals tid kommer patienten till gagn utan onödig väntan för någon av dem. 3 Forskning och utveckling, utbildning Inom BUM Dalarna finns idag omvårdnadsforskning och medicinsk forskning inom amning, skallskador hos barn samt borreliainfektioner hos barn och ungdomar. Centrum för klinisk forskning är en bidragnade faktor till att denna forskning kan bedrivas. Ett ökat antal studier och mätningar inom allt från de medicinska resultat vi idag får av givna behandlingar (där nationella patientregister kan vara en hjälp) till barns och föräldrars upplevelse av given vård, skulle kunna förbättra den vård vi ger. Vi deltar i studier på nationell och även internationell nivå där vår insats är att ge behandlingar, ta prover samt rapportera resultat till de centra som håller i studierna.

4 Vi har en aktiv kompetensförsörjningsplan där ett grundligt analysarbete ligger bakom. Det är preciserat vilka kompetenser vi ser ett ökat behov av kommande år. Subspecialiserad barnmedicinsk kunskap för vårdpersonal, barnpsykologkompetens, nutritionskunskap och samtalsterapeutisk kunskap är de områden vi har högst prioriterade. Utifrån vår kompetensförsörjningsplan ska vi förändra vår personalmix via eventuella tjänstekonverteringar och nyrekrytering. Etik, data/it och kunskap om olika kulturer är andra områden där ökad kunskap behövs. Under punkt 7, Övrigt, finns mer specifika personalkompetensfrågor upptagna. 4 Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande Olika subspecialiteter inom Barn- och ungdomsmedicin behöver dela med sig av sin kunskap som del i folkhälsoprojekt i samverkan med kommun, intresseorganisationer och patientföreningar. Att vi från vården känner oss delaktiga i den typen av arbete är lika viktigt som att föräldrar och barn känner sig delaktiga och har inflytande över sin vård. Ökad delaktighet leder till bättre nyttjande av resurser då den vård vi erbjuder och ger motsvarar den efterfrågan familjerna har. Detta tror vi leder till färre uteblivna besök samt mindre slöseri av läkemedel och hjälpmedel/ sjukvårdsmaterial. 5 e-hälsa (inkl mina vårdkontakter) och patientfokusering Snabba, enkla och konkreta kommunikationsvägar mellan patient och vårdgivare ger en ökad möjlighet till kontinuerlig utvärdering av behandling och kan minska behovet av traditionell vård med bokade återbesök, vänta i väntrum, vänta på provtagning med mera. Mina Vårdkontakter innebär idag merarbete för en del personal, men ytterligare utveckling borde göra detta till rätt verktyg för ökad tillgänglighet och förbättrad delaktighet för patienten. En nationell kampanj med utbildning, reklam etc skulle kunna leda till markant ökat användande av Mina Vårdkontakter och då även få olika vårdgivare mer vana att använda denna kommunikationsväg. Web-baserade formulär skulle kunna komplettera och ersätta delar av telefonkontakter och återbesök. Datorer på mottagningarna eller i hemmet skulle kunna finnas med program så att patienten kan skatta sina besvär och förbereda anamnestagandet inför besöket. Det optimala vore om svaren vid behov gick direkt in i databaser som det nationella patientregistret och/eller patientens datajournal. 6 Perspektivet 2025 Vi ser en fortsatt snabb medicinsk och teknisk utveckling inom vårt område. Trots en prognos att antalet barn- och ungdomar i vårt län kommer att vara relativt stationärt kan vi förvänta oss en större andel överlevare med multisjuka barn vilket ger en ökad vårdtyngd. Fler för tidigt födda barn i allt lägre graviditetsveckor räddas. Barncancervården gör fortfarande stora framsteg med alltfler överlevare efter tuffa ibland flera år långa behandlingar.

5 En del behandlingar som idag anses högspecialiserade kommer säkert att överföras som standardbehandling till varje barn- och ungdomsmedicinsk klinik parallellt med att andra nya behandlingar endast kommer att finnas på ett fåtal centra nationellt och då ej inom vår region. Transportorganisationer för olika behov, beroende på hur akut det är samt hur utrymmeskrävande det är, behöver finnas. En del transportalternativ behöver vara stationerade på orter med universitetssjukhus då speciell kompetens behöver medfölja, medan andra kan finnas lokalt med möjlighet att snabbt nå den behövande. Kanske kan vård ges lokalt via någon variant av ambulans där telemedicin ger möjlighet att centralt placerad kompetens kan ordinera och bedöma. En väl utvecklad organisation kan minska antalet lägre prioriterade transporter på jourtid och även förskjuta vårdbehovet så det kan tillgodoses när vårdcentral/närsjukhus har ordinarie bemanning kontorstid. 7 Övrigt Personalen och dess kompetens bedömer vi vara en viktig faktor för vilken vårdkvalité Dalarnas barn och ungdomar kommer att kunna erbjudas. Barnkompetens måste finnas inom alla verksamheter inom LD där barn och ungdomar söker vård. Definitionen av barnkompetens är inte bara summan av vissa utbildningar och kurser, utan också den förtrogenhetskunskap som erhålles genom att tillräckligt länge och mycket arbeta med hälso- och sjukvård för barn och ungdomar. Dalarnas olika barnspecifika kliniker (BUM, BUP och Hab) men även Akutmottagningarna, Vårdcentralerna/BVC, Öron-näsa-halskliniken, Kirurgkliniken, Ortopedkliniken mm är exempel på vårdgivare där barn och ungdomar är en stor del av de vårdsökande. Barnkompetens måste säkras inom alla dessa områden, och ett nära samarbete för att belysa barnkompetensfrågor är viktigt. Kompetens med formell utbildning måste säkras inom de verksamheter där barn är den enda målgruppen ( BUM, BUP, Hab och BVC), men inom alla verksamheter där barn och ungdomar söker vård ska barnkompetens finnas. Andelen sjuksköterskor med specialistsjuksköterskeutbildning i barnsjukvård minskar trots att målen i vår handlingsplan är en ökad andel. Inom vissa verksamheter kommer pensionsavgångar leda till en skriande brist på adekvat och formell barnkompetens, och att vi ska kunna rekrytera genom att få kompetensen att flytta till Dalarna bedömer vi inte vara en framgångsrik metod. Dessutom rekryterar barnhälsovård och skolhälsovård specialistutbildade sjuksköterskor från vår verksamhet. Att åter i Dalarna ha specialistsjuksköterskeutbildning inom barnsjukvård för sjuksköterskor är det bästa sättet att rädda kompetensen. Betald vidareutbildning kanske dessutom är ett måste, och definitivt det enda sättet att få personal att specialistutbilda sig på annan ort om vi ej erbjuder utbildningen inom vårt län. Andelen barnläkare som går i pension närmaste 10 åren är högt och redan idag är flera av våra grannlän beroende av barnläkare från bemanningsföretag. Vi fortsätter att arbeta så vi bibehåller vårt rykte som en bra barnklinik och arbetsplats. Parallellt med detta måste vi verka för att

6 läkarna från andra specialiteter (fra allmänmedicin) får en bra barnutbildning hos oss. Detta är grunden för att den basala barnsjukvården ska ha god kvalité och är grunden för att bra samarbete som ska leda till vård på rätt nivå.