Förord. Del Jag har lagt till det som kom till mig medan jag höll på att skriva av boken. Om ni förblir i mitt ord, rätta

Transkript

1 Förord. Del. 3. De sista åren har jag rest vida omkring både hemma och i utlandet och har överväldigats av de stora behov, som finns hos Guds barn. På grund av min kärlek till Kristi kropp har jag sökt finna ett svar på detta behov ett svar, som jag tror Gud enligt sitt Ord redan har gett. Det var Harry Greenwood som skrev detta till Kristi kropp Jag har lagt till det som kom till mig medan jag höll på att skriva av boken. Joh 8: Om ni förblir i mitt ord, så är ni i sanning mina rätta lärjungar. Och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria. Guds syfte är att Hans barn till hundra procent skall ha sina behov fyllda, vare sig dessa är av andlig, kroppslig eller materiell art, och det är min övertygelse om detta, som förmått mig att skriva denna bok. Jag har hela tiden varit medveten om den Helige Andes inspiration och ber därför läsaren att bedöma det skrivna på ett andligt sätt hellre än att analysera det på ett mänskligt naturligt sätt. 1 Kor 2: Men en själisk, oandlig människa tar inte emot, vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan inte förstå det, för det måste utgrundas på ett andligt sätt. Den andliga människan åter kan utgrunda allt, men själv kan hon inte utgrundas av någon. För vem har lärt känna Herrens sinne, så att han skulle kunna undervisa Honom? Men vi har Kristi sinne. Det är absolut nödvändigt, att ett Guds barn får del av den av Anden uppenbarade sanningen i Ordet för sitt andliga liv, för sitt kroppsliga liv och för sitt materiella liv. Efter att ha fått en sådan uppenbarelse kan en människa leva genom TRO på vad Gud säger och inte på vad satan försöker intala henne genom motgångar och olyckliga omständigheter. Jag tror att Gud genom denna skrift vill befria de kristna från att ständigt leva i brist av något slag i stället skall alla i sitt liv kunna visa

2 vilken omsorg Gud har om dem. När de sålunda har blivit fria, kan de i sin tur hjälpa dem som ännu inte kommit in i denna uppenbarelse. Guds Ande leder oss in i vad vi är i Kristus, vad vi har i Kristus och vad vi kan göra genom Kristus. 3 Joh 2. Vi måste komma ihåg, att vi har ett nytt förbund, som är giltigt i himmelen och på jorden, så att vi kan vara vissa om Guds omsorg tillgångar. Min bön är, att den Helige Ande skall föra dig in i fullheten av allt det Kristus har fullbordat för dig på korset. Min älskade, jag önskar, att det i allt må stå väl till med dig och att du må vara vid god hälsa, såsom det också står väl till med din själ. Guds rika tillgångar. De första kapitlen i Första Mosebok visar vika åtgärder Gud vidtog för att den första människan aldrig skulle behöva sakna något. Vi ser att människan aldrig var skapad för brist, för Gud var hennes skapare och försörjare. I sin kärlek planerade Gud så väl, att inte en enda detalj av människans behov, blev förbisedd. Då vi betänker att Gud den Allsmäktige planterade en lustgård, vari Han placerade den människa Han skapat som det står skrivet i 1 Mos 2: 7-8. och Herren Gud danade människan adam av stoft från jorden adama och inblåste livsanda i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse. Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan, som Han hade danat. Börjar vi förstå Guds väl genomtänkta plan att förse människan med det bästa av skapelsen. Det står ingenstans omtalat, att Adam någonsin önskade någonting utanför lustgården, vilket bevisar att Gud givit det bästa - tillräckligt för att tillgodose människans alla behov.

3 Att livets träd stod mitt i lustgården, d v s, det andliga mitt i det materiella, hjälper oss att förstå hur viktigt det var för Gud, att människans materiella behov blev lika väl tillgodosedda som de andliga. Gud lämnade ingenting åt slumpen. Hans önskade att personligen vara ansvarig för människans alla behov. Vi läser om att människan led brist först efter syndafallet, då hon blivit utdriven ur lustgården, som representerar Guds omsorg om henne. Adam och Eva föll genom synden in i behov och brist. Människan led ingen brist, när hon kom in i lustgården, men väl när hon lämnade den. Gud kunde emellertid inte låta människan gå ut naken, och här ser vi ömheten hos en kärleksfull Gud, för Bibeln säger, i, 1 Mos 3: 21. Och Herren Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte dem på dem. Detta visar att Gud fortfarande älskar människan och vill ha omsorg om henne. Vi läser om hur Gud genom tidsåldrarna hade omsorg om människan. Ibland fyllde Han hennes behov på ett mirakulöst sätt och visade därigenom att det inte var meningen att människorna skulle leva i materiell brist. Hur gripande är det inte att läsa om patriarkerna som det är skrivet om. Abraham i 1 Mos 12: 1-2. Och Herren sa till Abram. Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. Så skall jag göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Isak i 1 Mos 25: Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham födde Isak, och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till arameen Betuel från Paddan-Aram och syster till arameen Laban. Och Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, för hon var ofruktsam, och Herren

4 bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande. Jakob i 1 Mos 35: Och Gud sa till honom. Ditt namn är Jakob, men du skall inte mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn. Så fick han namnet Israel. Och Gud sa till honom. Jag är Gud den Allsmäktige, var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja skaror av folk skall komma av dig, och konungar skall utgå från din länd. Och det land, som jag har givit åt Abraham och Isak, skall jag ge åt dig, åt din säd efter dig skall jag också ge det land. Och Gud for upp från honom på den plats där Han hade talat med honom. Elia i 1 Kon 17: 1-7. Och Tisbiten Elia, en man, som förut hade uppehållit sig i Gilead, sa till Ahab. Så sant Herren, Israels Gud, lever, han vilkens tjänare jag är, under dessa år skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag säger det. Och Herrens ord kom till honom. Gå bort härifrån och bege dig östrut och göm dig vid bäcken Kerit som österifrån rinner ut i Jordan. Din dryck skall du få ur bäcken, och korparna har jag bjudit att där förse dig med föda. Då gick han bort och gjorde, såsom Herren hade befallt, han gick bort och uppehöll sig vid bäcken Kerit som österifrån rinner ut i Jordan. Och korparna förde till honom bröd och kött om morgonen och bröd och kött om aftonen, och sin dryck fick han ur bäcken. Men efter någon tid torkade bäcken ut, därför att det inte regnade i landet. David i 1 Sam 17: 58-18: 9. Då sa Saul till honom. Vems son är du, yngling? David svarade. Din tjänare Isais, betlehemitens, son. Sedan, efter det att David hade talat ut med Saul, fäste sig Jonatans hjärta så vid Davids hjärta, att Jonatan hade honom lika kär som sin eget liv.

5 Och Saul tog honom till sig på den dagen och lät honom inte mer vända tillbaka till sin faders hus. Och Jonatan slöt ett förbund med David, då han nu hade honom lika kär som sitt eget liv. Och Jonatan tog av sig manteln, som han hade på sig, och gav den åt David, så också sina övriga kläder, ända till sitt svärd, sin båge och sitt bälte. Och när David drog ut, hade han framgång överallt, dit Saul sände honom. Saul satte honom därför över krigsfolket. Och allt folket fann behag i honom, också de som var Sauls tjänare. Och när de kom hem, då David vände tillbaka efter att ha slagit ned filistéerna, gick kvinnorna ut från alla Israels städer under sång och dans för att möta konungen Saul med jubel, med pukor och trianglar. Och kvinnorna sjöng med fröjd sålunda. Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen. Då blev Saul mycket vred, för det talet misshagade honom, och han sa. Åt David har de givit tio tusen, och åt mig har de givit tusen, nu fattas honom allenast konungadömet. Och Saul såg med ont öga på David från den dagen och allt framgent. Simson i Dom 15: När han nu kom till Lehi, skriade filistéerna och sprang emot honom. Då kom Herrens Ande över honom, och tågen omkring hans armar blev såsom lintrådar, när de antändes av eld, och banden likasom smälte bort ifrån hans händer. Och han fick fatt i en åsnekäke som ännu var frisk, och han räckte ut sin hand och tog den, och med den slog han ihjäl tusen man. Sedan sa Simson. Med åsnekäken slog jag en skara, ja, två, med åsnekäken slog jag tusen man. När han hade sagt detta, kastade han käken ifrån sig. Och man kallade den platsen Ramat-Lehi. käkkastet eller käkhöjden. Men då han därefter blev mycket törstig, ropade han till Herren och sa. Du själv har genom din tjänare givit denna stora seger, och nu måste jag dö av törst och så falla i de oomskurnas hand! Då lät Gud fördjupningen i Lehi öppna sig, och därur gick ut vatten, så att han kunde dricka, och hans ande kom tillbaka, och han fick liv igen.

6 Därav kallades källan. Den ropandes källa i Lehi, såsom den heter ännu i dag. Och han var domare i Israel under filistéernas tid, i tjugo år. Och hur Gud hade omsorg om dom, när dom vandrade igenom öken, som det står skrivet i, 5 Mos 29: 5-6. Och jag lät er vandra i öknen i fyrtio år, era kläder blev inte utslitna på er, och din sko blev inte utsliten på din fot. Bröd fick ni inte att äta, inte vin eller starka drycker att dricka, på det att ni skulle veta att jag är Herren, eder Gud. Eget inlägg från Bibeln: Som det står i 5 Mos 8: 2-6. Och du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg Herren, din Gud, nu i fyrtio år har låtit dig vandra i öknen för att tukta dig och pröva dig, så att Han kunde förnimma, vad som var i ditt hjärta, om du ville hålla hans bud eller inte. Ja, Han tuktade dig och lät dig hungra, och Han gav dig manna att äta, en mat, som du förut inte visste av och som inte heller dina fäder visste av, på det att Han skulle lära dig förstå, att människan lever inte allenast av bröd, utan att hon lever av allt det som utgår av Herrens mun. Dina kläder blev inte utslitna på dig, och din fot svullnade inte under dessa fyrtio år. Så skall du då förstå i ditt hjärta, att Herren, din Gud, fostrar dig, såsom en man fostrar sin son, och du skall hålla Herrens, din Guds, bud, så att du vandrar på Hans vägar och fruktar Honom Allt detta visar oss att Gud aldrig var oförmögen att fylla deras behov, för som det står skrivet i Luk 18: Vem kan då bli frälst? Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud. Då sa Petrus. Se, vi har övergivit allt som var vårt och har följt dig. Han svarade. Sannerligen säger jag er. Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn, ingen sådan finnes, som inte skall få mångfaldigt igen redan här i tiden och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.

7 Om David under det gamla förbundet kunde säga i PS 23: 1, Herren är min herde, mig skall intet fattas, hur mycket större anledning har inte vi att under det nya förbundet säga, som det står skrivet i Fil 4: 19. Så skall också min Gud efter sin rikedom i fullt mått och på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver. I Nya Testamentet försäkrar Jesus oss med följande ord, att Gud fortfarande sörjer för oss, som det står skrivet i Matt 6: Så gör er nu inte bekymmer och säg inte. Vad skall vi äta? Eller Vad skall vi dricka? Eller Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker ju hedningarna, och er himmelska Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, söken först efter Hans rike och Hans rättfärdighet, så skall allt detta andra tillfalla er. Guds rike är inte ett rike, där det råder någon brist. Det är ett rike, där våra behov är fyllda. Detta sker inte automatiskt utan bara om vi tror att de är fyllda genom vad Kristus gjort för oss på korset. Synden försatte människan i bristsituation, men, rättfärdigheten har insatt människan i Guds tillgångar. Och vi läser i 2 Kor 8: 9. Ni känner ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, hur Han, som var rik, likväl blev fattig för er skull, på det att ni genom Hans fattigdom skulle bli rika. Fattigdom är en av syndafallets följder - inte ett tecken på helighet. Gud fyller våra behov - men hur skall Han få levande vittnen, som visar, att Han fyllt alla våra behov - om vi inte lever i Hans tillgångar? Kan vi tänka oss att Gud, som sörjer för den första människans behov, skulle önska något mindre för oss, sin nya skapelse? Liksom Adam skapades in i Guds tillgångar är

8 vi födda på nytt in i Guds tillgångar. Jag tror att det är Guds vilja, att alla Hans barn skall leva i de överflödande tillgångar, som Jesus Kristus gjort tillgängliga för oss, genom sin död på korset och genom sin uppståndelse gav Jesus åt människan en rättslig ställning inför Gud, så att Han kunde fylla alla hennes behov - inte i enlighet med dessa hennes behov, utan, efter sin rikedom på ett härligt sätt genom Jesus Kristus. HUR KAN JAG LEVA I TRO? Att leva i tro innebär, att vi endast räknar med Gud för att få alla våra behov fyllda. Det betyder att vi tar Guds Ord på allvar när det gäller vår materiella försörjning och att vi inser att allt det vi har tillhör Herren. Detta måste vara vår ständiga attityd - om Han äger allt det vi har, då måste vi genom tro äga allt det Han har. Alltså betraktar du inte dina naturliga tillgångar för att se hur mycket du äger för du är genom tron ständigt förbunden med Guds tillgångar. Tron låter oss utföra Guds vilja, även om vi inte har något synligt bevis på att Han förser oss. Detta åskådliggörs i Gamla Testamentet. Precis som Elia blev sänd av Gud till änkan för att sätta hennes olje- förråd i förbindelse med Herrens, så kom Jesus för att sätta våra rikedomar i förbindelse med Hans det synliga med det osynliga. Vi lever inte i tro på det synliga, utan vi lever i tro på det osynliga, vi tror att vi står i förbindelse med Guds tillgångar. Vi läser om änkans olja i 1 Kon 17: 14-16, änkans olja ökade inte i krukan, Tillskottet märktes först då hon började hälla upp av den. Hon måste hela tiden använda sin tro, och varje gång hon hällde upp olja, måste hon tro att hon stod i förbindelse med himmelska tillgångar.

9 Vi får inte heller i tanke eller handling vara begränsade till vad vi ser oss ha i det naturliga och synliga. Då vi ger ut eller använder det vi äger, måste vi lita på att våra tillgångar står i förbindelse med de himmelska. Trots att våra fem sinnen inte kan se Guds tillgångar, ger oss tron tillförsikt och övertygelse om ting som vi inte kan se. Hela församlingen borde leva i tro - inte bara några få utvalda, som blivit kallade in i vad vi brukar benämna heltidstjänst, för alla borde vara heltidsanställda hos Herren, oavsett vilket arbete de har. Du blir inte heltidsanställd hos Herren genom att sluta ditt arbete eller genom att sälja din affär. Bibeln säger oss att den rättfärdige skall leva av tro. Jag är förvissad om att denna tro måste handla enligt vad Gud säger om vårt förhållande till det materiella. Om allt vad du äger tillhör Herren - och Han ensam får använda det - så lever du i tro. Även om du är miljonär och har ett stort bankkonto och äger flera bilar och hus kan du leva i tro. Om allt du äger tillhör Herren och Han har tillgång till det, så lever du i tro. Att leva i tro med en regelbunden inkomst. Om du ger din inkomst till Herren och Han får använda den som Han vill - till och med hela beloppet för att fylla någon annans omedelbara behov - måste du tro att du lever i hans tillgångar och att Han kommer att sörja för dig. Om du lever i tro, spelar det ingen roll om du har något synligt bevis på Guds tillgångar eller inte. Men kom ihåg, att du inte får ge bort pengar utan att först få besked av Herren. Gud bör rådfrågas om all användning av Hans pengar! Skulle det dröja någon tid, innan Gud talar till dig om att ge, så behöver du inte känna dig skyldig, för pengarna är fortfarande Hans, och

10 Han kanske vill att de skall uppgå till en viss summa, innan Han använder dem antingen för någon annan eller för dig själv. Om således alla pengar du får genom ditt arbete eller på annat sätt tillhör Herren, så lever du i tro och står i direkt förbindelse med Hans tillgångar. Att leva i tro betyder att även om din inkomst härrör från ett vanligt arbete, kan du leva av och ge utöver din inkomst om detta skulle vara nödvändigt. Ofta får man höra uttrycket. Jag måste arbeta för mitt uppehälle. Vi behöver inte arbeta för vårt uppehälle, om vi lever i tro. Gud ger oss vårt uppehälle, då vi verkar tillsammans med Honom i vårt vanliga arbete. Skulle det inte finnas något arbete för oss, måste Gud ändå ge oss vårt uppehälle men om det finns arbete väntar Han sig att vi skall arbeta. Vi arbetar nu för att förtjäna pengar, som Herren har tillgång till och som Han kan använda efter sin vilja. Nu arbetar du med och för Herren, inte bara för dig själv eller ditt företag. Det står ju i Kol 3: Det spelar därför ingen roll om du är på kontor, i en fabrik, på sjukhus eller i vilken annat yrke som helst. Ni tjänare, var i allt era jordiska herrar lydiga, inte med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, i Herrens fruktan. Vadhelst ni gör, gör det av hjärtat, som tjänanden ni Herren och inte människor. Ni vet ju, att ni till vedergällning skall av Herren få er arvedel, den Herre ni tjänar är Kristus. Härefter kommer det att märkas att du kommer i tid till arbetet, att du inte går för tidigt och att du inte heller däremellan bedrar Herren på någon tid. Du kommer naturligtvis att utföra ditt arbete bättre än de oomvända, för du har Guds styrka Hans visdom och Hans kunskap till ditt förfogande, så att Han kan få ett levande vittnesbörd att du arbetar med Honom. Eftersom du arbetar tillsammans med Herren, borde inget arbete någonsin bli tråkigt - och kom ihåg att det är Herren, som befordrar, och du behöver inte några rekommendationer hos Honom. Om Josef hade behövt rekommendationer för att bli Egyptens statsminister,

11 skulle inte det faktum att han var en före detta fånge och slav ha givit honom de erforderliga rekommendationerna. Josef hade framgång i de omständigheter han levde i, och detta är den rekommendation Gud önskar att du skall ha, om Han säger åt dig att byta anställning. Du bör aldrig förlora ditt arbete på grund av att du inte kan tillfredsställa dina arbetsgivare. En del kristna hoppar från det ena arbetet till det andra och lämnar ett mycket dåligt vittnesbörd efter sig. Lyckligtvis kan jag säga att så inte alltid är fallet, för en del kristna blir till ett underbart vittnesbörd, var de än arbetar. Andra väntar sig att kristna arbetsgivare skall ge dem speciella förmåner. Dina arbetsgivare betalar dig inte för din förmån att predika för deras anställda. De anser, att du inte bör ta deras tid i anspråk för något sådant. Jag tror emellertid, att Gud alltid kommer att bereda ett tillfälle, om Han genom dig vill tala till någon, som du arbetar tillsammans med. Jag har hört så många vittnesbörd av kristna som befunnit sig i omöjliga situationer, och Gud har svarat på ett underbart sätt - ja, till och med genom att låta maskinerna fungera efter handpåläggning. I varje arbete finns det tillfälle att pröva och se att Gud hjälper. Att som arbetsgivaren leva i tro. Om du är arbetsgivare och lever i tro, tillhör all din förtjänst Herren - och du står i förbindelse med Hans tillgångar. Du måste då förstå, att Herren är din chef och att det du inte känner till om affärerna, det vet Han, Herren måste rådfrågas i allt eftersom det berör Hans affärsföretag. Du måste tro att Gud antingen ger dig de rätta arbetarna eller att Han skicklig gör dem, medan de är anställda hos dig. Du får inte låta dig påverkas av yttre sken, inte ens av goda eller dåliga rekommendationer, utan du måste följa den helige Andes ledning, för Herren kan nu använda din arbetsplats för att hjälpa dem som är i nöd. Om du skulle vilja utöka din firma så har din CHEF ställt obegränsat kapital till ditt förfogande.

12 Om du måste köpa eller sälja, så kom ihåg att din CHEF känner till den rätta tidpunkten för bådadera. När dina tillgångar tar slut får du börja med Hans. Nu behöver du inte tänka på att din firmas möjligheter är begränsade eller på din ekonomiska ställning. Om du är Herrens affärsman, känner Han till allt det du inte vet om dina affärer. En arbetsgivare behöver inte upphöra med sitt företag för att tjäna Herren, för Herren kan leda hans företag till en ställning, där det kan sköta sig själv och lämna honom fri att predika evangelium. Om han senare måste lämna sitt företag för att predika evangelium, är det därför att han är framgångsrik. Om han inte kan bevisa, att Gud hjälpte honom i hans verksamhet, hur kan han då vänta sig att lyckas i andra sammanhang? När hans företag är framgångsrikt, kan Gud kalla honom ut - men Guds kallelse är inte en utväg att komma ifrån ett misslyckat arbete. Det är tråkigt att somliga har lagt ner sitt företag för att predika evangelium och att de i många fall inte får mer gjort ändå de höll på med sin rörelse. Jag tror att en företagare blir ett starkare vittnesbörd för evangelium, då människorna kan se ett blomstrande företag bakom honom. Och medan du predikar evangelium, kan Gud använda ditt företag till att understödja även andra. En varning. Den kristne företagaren av i dag måste komma ihåg, att han inte bara har med konkurrenter att göra, som fallet är med den naturliga människan, utan han har ondskans andemakter i himlarymderna emot sig, vilka försöker förhindra att hans företag blir framgångsrikt, så att Gud kan använda det för sitt rikes utbredande. Detta är en av huvudorsakerna till att så många kristna företagare är nära nog konkursmässiga och i första hand upptagna med sina affärer i stället för med Herren. Som det står skrivet i Luk 16: Den som är trogen i det minsta, han är också trogen i vad mer är,

13 och den som är orättrådig i det minsta, han är också orättrådig i vad mer är. Har ni nu inte varit trogna, när det gällde den orättrådige Mammons goda, vem vill då betro er det sannskyldiga goda? Och har ni inte varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då ge er det som hör er till? Ingen som tjänar kan tjäna två herrar, för antingen kommer han att hata den ene och älska den andra, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon. Djävulens tvåfaldiga syfte är att söka få dig att använda alla dina krafter på att ditt företag skall gå framåt och på så vis få dig bort från gemenskapen med Herren. Du måste därför genom din tro ta dina affärer ut ur djävulens hand och lägga dem i Guds hand. Det står ju skrivet i 1 Joh 5: 4. För allt som är fött av Gud, det övervinner världen, och detta är den seger, som har övervunnit världen, vår tro. Hur kan vi stödja dem som har en förkunnargärning. Om du är kallad av Herren att vara Hans tjänare så måste du leva av tro. Det måste även finnas något tecken på din kallelse, för att bli vigd till präst eller till pastor gör dig inte till en Herrens tjänare. Invigningen kommer från himmelen genom den helige Ande, och beviset på att en man eller kvinna är Ordets tjänare, förordnad av Gud, är att de har ett Andens ämbete. Sedan kommer detta att öppna en väg för dem. En del Herrens tjänare, som läser detta, har en sammanslutning bakom sig eller är anställda av någon speciellt samfund, så att de har en regelbunden inkomst. Detta bör inte hindra dem från att leva i tro. Ordets tjänare får inte låta sig frestas att appellera till sina församlingar att ge. De måste komma ihåg, att de såsom Guds tjänare representera Guds tillgångar inte sina egna behov inför församlingen. De måste därför undervisa församlingen om hur man skall ge, och Gud kommer att göra resten. Om vi gör det lätt för människorna genom att tala om vad vi behöver,

14 är det vår tro som blir lidande. Kom ihåg - Du kan aldrig göra det för svårt för Gud, så ge Honom en chans att pröva din tro. Om alla ordets förkunnare skulle vara tvungna att förtrösta på Gud för sin inkomst, skulle detta bli en sporre för dem att söka Herren och säkerställa att deras förkunnelse vann gensvar hos församlingen och byggde upp den, så att den kunde lyssna till Gud och ekonomiskt stödja förkunnaren. Då skulle man kunna vara säker på att det blev glöd och inspiration från predikostolen samt understöd från församlingen! Felet finns inte alltid i predikstolen, men det största ansvaret att ha det rätt ställt med Gud ligger åtminstone där. På grund av bristande ekonomiskt stöd är många av Herrens tjänare i dag förhindrade att göra Guds vilja och att vara framgångsrika i det arbete, Han har kallat dem till. Jag tror att två faktorer måste beaktas här - den enskilda människans tro och lydnaden hos Guds barn. Om varje förkunnare vände sig till Herren för att från Honom motta vad han behövde och varje kristen vände sig till Herren för att få reda på vad Han önskade de skulle ge, så skulle förkunnaren ta emot från Herren och församlingen ge till Herren. Att ge. När Gud kallade mig till att leva i tro och att vänta min inkomst endast från Honom, måste jag först lära mig att ge, innan jag kunde undervisa andra om det. Såsom det står skrivet i Luk 6: 38. Given, och er skall bli givet. Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man ge er i skötet, för med det mått som ni mäter med, skall ock mätas åt er. Besinna detta, den som sår sparsamt och motvilligt, han skall också skörda sparsamt, men den som sår rikligt, på det att välsignelse må komma någon till del, han skall ock skörda riklig välsignelse.

15 Det står så här i 2 Kor 9: Tänk er detta, den som sår sparsamt, han skall också skörda sparsamt, men den som sår rikligt, han skall också skörda riklig, välsignelse. Var och en ger efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, för Gud älskar en glad givare. Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma er till del, så att ni alltid i allt har allt till fyllest och i överflöd kunna ge till allt gott verk, efter skriftens ord. Han utströr, Han ger åt de fattiga, Hans rättfärdighet förblir evinnerligen. Också i, Fil 4: 17. Och Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, Han skall också ge er utsädet och låta det föröka sig och skall bereda växt åt er rättfärdighets frukt. Inte som om jag skulle åstunda själva gåvan, nej, vad jag åstundar är en sådan frukt därav, som rikligen kommer er själva till godo. Eftersom givandet är en så viktig del av den troendes liv, borde vi ge för att leva och leva för att ge. Naturen visar oss detta på ett underbart sätt - fåglarna ger sin sång, träden ger sin frukt, blommorna ger sin skönhet och doft. De har alla någonting att ge, men det är manifestationen av liv, som får dem att göra det, och det är manifestationen av Hans liv i oss, som får oss att ge - sången från Herren, frukten från Herren, skönheten från Herren. Då Kristi liv frigöres i oss börjar vi att ge, drivna av kärlek, för kärleken kommer alltid att ge. Det är sagt i Luk 6: 38. Given, och er skall bli givet. Ett gott mått, väl packat, skakat och Eget inlägg från Gal 6: överflödande, skall man ge er i skötet, för med det mått som ni mäter med, skall också mätas åt er igen För var och en har sin egen börda att bära. Den som får undervisning i ordet, han låter den som undervisar honom få del med sig i allt gott. Faren inte vilse. Gud låter inte gäcka sig,

16 för vad människan sår, det skall hon också skörda. Den som sår i sitt kötts åker, han skall av köttet skörda förgängelse, men den som sår i Andens åker, han skall av Anden skörda evigt liv. Och låt oss inte förtröttas att göra, vad gott är, för om vi inte uppgivas, så skall vi, när tiden är inne, få inbärga vår skörd. Må vi alltså, medan vi har tillfälle, göra, vad gott är mot var man, och först och främst mot dem som är våra medbröder i tron Jag tror att många Guds barn går miste om den välsignelse, som ligger i att göra efter Andens ledning. De inser inte att detta är en av tjänsterna Paulus talar om i Rom. 12: Och vi har olika gåvor alltefter den nåd, som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så brukar han den efter måttet av sin tro, har någon fått en tjänst, så aktar han på tjänsten, är någon satt till lärare, så aktar han på sitt lärarkall, är någon satt till att förmana, så aktar han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han gör det med gott hjärta, den som är satt till föreståndare, han vare det med nit, den som övar barmhärtighet, han gör det med glädje. Er kärlek vare utan skrymtan, avskyn det onda, hållen fast vid det goda. Älska varandra av hjärtat i broderlig kärlek, söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning. Eftersom jag själv får ta emot från andra människor, har jag lärt mig en hel del om att själv ge, och detta vill jag dela med er. På en del platser tillåter ibland Gud inte att offentliga kollekter tas upp, speciellt inte om jag har stora ekonomiska förpliktelser. Skälen till detta är. För det första vill Han pröva min tro. För det andra vill Han lära sina barn att ge. Jag kommer ihåg, hur frestad jag blev, då en mycket rik kvinna bad mig tala om mina behov för henne och sa att hon var glad att få hjälpa mig när som helst. Jag svarade henne. Tack men endast Herren känner mina behov, och om du någon gång vill bli använd till att fylla dem, kommer Herren låta dig få veta det. Genom tro lever jag i

17 de tillgångar Han redan berett åt mig. Vi får inte falla för frestelsen att finna en lätt utväg eller att lyfta av pressen på vår tro. De som känner ansvar och önskar ge måste söka Herren för att få veta vad de skall ge. I de fall då jag förtröstar på Herren på detta sätt utan att appellera till min församling eller tala om för dem vad jag behöver, har Gud talat till några få, och alla mina behov har fyllts genom dem. Så snart man ska ta upp ett offer, är det många, som tar fram plånboken utan att rådfråga Gud. Detta är fel. Vi måste fråga Herren, om Han önskar att vi skall ge och i så fall hur mycket. Detta är en av huvudorsakerna till att Gud inte alltid vill att jag skall ta upp ett offer. Om jag inte kan föra Hans folk fram till en trosställning, där de kan höra från Herren vad de ska ge, så för jag dem in under dom, för de ger inte i tro och det står i Rom 14: 23. För allt som inte sker av tro, det är synd. De ger till församlingen eller till förkunnaren - de har inte frågat Gud vad de skall ge, och de ger inte till Honom. Följden blir att många av dem inte får tillbaka något från Gud. Genom detta felaktiga sätt att ge kan en Herrens tjänare även komma ut ur Guds vilja, genom att han får antingen för mycket eller för litet. Innan du går till mötet så be och gå dit, beredd att ge till förkunnaren det Gud säger till dig. Om Han säger åt dig att inte ge någonting alls, så måste du lyda, för Gud kanske prövar den personens tro, eller är kanske denne utanför Guds vilja. Gud vill då uppenbara detta genom att inte understödja honom. En annan orsak kan vara, att Gud fyller hans behov genom de andra närvarande lemmarna i Kristi kropp, under det att dina pengar får sparas till att fylla ett annat behov, som Herren kommer att visa dig. Om du vet att en broder och syster kommer på besök antingen för att ge eller för att få hjälp,

18 så öppna ditt hjärta för att ge. Då kommer du inte efteråt att känna dig dömd på grund av att du borde eller inte borde ha gett. Även om du vet att en person behöver hjälp, får du inte hjälpa honom, om du inte blir ledd därtill av den helige Ande. I annat fall kommer dennes tro kanske att ta skada. Likaså kan Gud, om en person har kommit hem till dig i förväntan att du skall ge något, rätta till detta genom att du inte ger. Att ge är en av de mest spännande uppgifterna man kan ha. Jag skulle kunna ge många vittnesbörd om hur Gud har talat till mig om vad jag skall ge. Han balanserar min inkomst genom vad Han ger till mig och vad Han tar ifrån mig. När alla dina pengar tillhör Herren, är det så lätt att ge, för vem som helst kan ge bort en annans pengar. Om du går in i denna givandes tjänst, får du inte tänka på vad du kommer att ha kvar sedan du har gett. Ibland kommer din tro att prövas genom att du ger Jesus kommer att säga till dig. Som det står i Joh 21: 17. Har du mig kär? Föd mina får. Kom även ihåg att ditt sätt att ge är ett erkännande av att du står i förbindelse med Guds tillgångar likasom det var med änkan och hennes olja - och att det inte finns någon gräns för vad Han kan säga att du ska ge. Om varje barn gav såsom Gud ledde dem - både materiellt och andligt - skulle det ske en förvandlig, och precis som i den första kristna församlingen skulle det inte finnas någon ibland oss som led nöd. Apg 4: 34. Allt efter som församlingen kommer till större mognad skall vi aldrig ens behöva tänka på vad vi behöver, för detta skall då redan ha förutsetts genom givande efter Andens ledning. När vi ger våra pengar ger vi även oss själva.

19 Det är inte vad vi ger, som betyder något, utan varför vi ger. När du verkligen lever i Anden, erbjuder dig det naturliga ingen trygghet. Genom att ge kommer du in i en tryggare ställning. En del människor har pengar på banken som en säkerhet för kommande onda dagar. Detta är bara ett stöd för deras otro, och var så säker att de får uppleva onda dagar. I många fall tjänar pengarna på banken inget syfte, under det att om saken lagts fram inför Gud, Bibeln säger i Ord 11: 24. de kunde ha investerats i Hans rike. Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, alltför mycket men blir allenast fattigare. Många som vandrar enligt den helige Andes ledning, frågar om de skall ge tionde. Att ge tionde var Gamla Testamentets undervisning för dem som levde under lagen. Den helige Ande kunde inte leda dem till vad de skulle ge. Därför fick man lägga undan en fastställd summa - en tiondel - som kallades för tionde. Allt som gavs utöver detta kallades offer. Under Nya Förbundets undervisas det inte om tionde. Det gällde fram till Korset men inte efter Korset. Alla våra pengar tillhör nu Herren, och de är endast till för att Han skall använda dem såsom Han önskar och när Han önskar. Detta innebär att du kommer att sträcka dig en bra bit utöver tiondet, när du ger, för du ger allt. Det betyder inte att du måste ge bort alla dina pengar, när du ger allt till Herren. Det Han inte brukar för andra, brukar Han för dig själv. Du som läser denna bok lever kanske i Gamla Testamentets uppenbarelse, och du kanske frågar dig. Kommer Gud att välsigna mig, om jag fortsätter att ge tionde? Ja, det gör Han, och jag tror att du skall fortsätta att ge tionde tills Herren verkligen har allt det du äger.

20 Jag nämner detta därför att om somliga inte gav tionde, skulle de inte ge något alls. Så kom ihåg att du är befriad från att ge tionde endast om de ger allt, såsom Anden leder dig. På vad sätt skall jag ge nu då allt tillhör Herren? Först frågar jag Herren om Han vill att jag skall ge, sedan frågar jag hur mycket Han vill att jag skall ge, och slutligen ger jag det beloppet till Herren. Det är inte fel att regelbunden ge ett belopp till en församling, missionsorganisation o.s.v., bara man först frågar Herren. Många gånger förtröstar en gästande förkunnare på Herren för sina behov, men församlingen har inte blivit medveten om sitt ansvar att söka Gud för att ge som den helige Ande leder. Men människor, som blivit välsignade genom en sådan förkunnare, får inte vilseledas i sin tro att de ger till honom, om han sedan kanske bara får ett på förhand bestämt belopp från församlingen. Om du stöder din församling ekonomiskt, har du rätt att få veta, och hur pengarna används. Eftersom detta att ge enligt Andens ledning är en så viktig tjänst, måste vi akta oss, så att våra pengar inte blir bundna av förpliktelser och långtidstaganden utanför Hans vilja. Bed först, och Han kommer att uppenbara för dig, om det är Hans önskan eller inte att Hans pengar skall anförtros åt något eller någon under en längre tidsperiod. Även om du känner att du inte kan stödja din kyrkas arbete ekonomiskt, tror jag att det är riktigt inför Herren att ge något bidrag för värme, ljus, underhåll etc. Såsom man kan vänta av dig när det gäller vilken annan offentlig lokal som helst. Många har råkat i stora ekonomiska svårigheter, därför att de inte känner till hur man skall ge. Somliga har givit löfte om pengar, då de blivit överbevisade om sin bristande offervilja eller har blivit pressade till att ge. Det finns t.o.m. människor som ger, därför att de blivit lovade, att Gud skulle ge dem så mycket mer tillbaka. De kommer sedan in i än större svårigheter och får det ännu trassligare genom att försöka infria ekonomiska åtaganden, som de inte skulle hamna i, om de hade hört Guds röst. Jag vill härmed inte antyda att det skulle vara fel med ekonomiska åtaganden eller

21 offergåvor, men vårt sätt att ge i det sammanhanget kan vara fel. Och i allt felaktigt givande är det någon som blir lidande. Så låt oss lyssna på Herren och inte på människor eller på våra känslor. Då kommer alla att bli välsignade. Som det står skrivet i Matt 25: 40. Då skall Konungen svara och säga till dem. Sannerligen säger jag er. Vadhelst ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. Givande är nyckeln till mottagande. Det står så här i Mark 11: Därför säger Jag er. Allt vad ni ber om och begär, tro, att det är er givet, och det skall ske er så. Bibeln uppmuntrar oss ständigt att be och vi skall få. Därför måste du alltid vara villig att ta emot från andra i medvetande om att det blir till välsignelse för dem. Det har ibland gjort mig ont att ta emot bidrag, särskilt från människor som jag vet har så litet. Ändå säger Herren att jag måste ta emot, annars kan Han inte ge till dem som skulle ge åt mig, precis som Elia måste ta emot oljan och mjölet, så att Gud kunde fylla änkans behov. En av de stora bristerna hos församlingen idag är att inte kunna ta emot. Att tigga är inte sättet att få, det står i Luk 11: Likaså säger Jag er. Bed, och er skall vara givet, söken, och ni skall finna, klappen, och för er skall vara upplåtet. För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som klappar skall vara upplåtet. Ofta ber vi Gud att fylla våra behov, men vi glömmer att ta emot svaret. Gud kan inte ge oss vad vi ber om, såvida vi inte tar emot det i tro, innan vi tar emot det i synligt måtto. Vi måste vara ledda av Anden då vi tar emot hjälp från andra för att få våra behov fyllda. Ofta ber vi Gud om det bästa, men om någon kommer och ger oss det näst bästa, låter vi

22 oss nöja därmed. Om vi haft ett vittnesbörd i vår ande om att vi fått det bästa, borde vi sedan inte vara tillfreds med det näst bästa. Jag minns en gång, då en person gav mig en stor summa pengar och Herren sa åt mig att gå och lämna den tillbaka. Jag höll ut i tjugofyra timmar i hopp om att Herren skulle ändra sig, men det gjorde Han inte. Sedan uppenbarade Han för mig att det skulle vara fel att ta emot dessa pengar, för personen ifråga levde i synd, och Gud ville därför inte ta emot någonting från honom. Samma sak har hänt mig flera gånger. Gud har sagt åt mig att ge tillbaka pengar jag fått, därför att de inte givits i tro. Vi måste få ledning i vårt sätt att ta emot såväl som i vårt sätt att ge. Många kristna kan försaka och snåla och gnida för att ge till Gud, och Herren älskar dem för deras offervilja. Men jag tror Han önskar att de skall få tillbaka från Honom, så att de, när de ger, i tro skall kunna ta emot inte bara vad de själva behöver utan mer för att kunna ge mer. Om du förväntar dig att få det bästa från Gud, kommer Han att ge dig sitt bästa, men det är ofta du själv som nöjer dig med det näst bästa. Då jag blev ägare till min första stora bil, kunde folk säga åt mig, att jag borde sälja den och köpa en mindre samt ge förtjänsten till missionen. Men vi kan inte leva efter en annan människas uppenbarelse eller tänkesätt, och missionen kan endast hjälpa genom gåvor, som ges efter Andens ledning inte bara pengar. Det finns inget underbarare än att börja ta emot allt det Gud givit för kropp, själ och ande och känna sig fri att njuta av allt det livet ständigt ger mig, i visshet om att allt detta kommer från Gud och Han vet bäst. Att leva i Guds tillgångar. För Gud vill, som det står skrivet i 3 Joh 2. Mina älskade, jag önskar, att det i allt må stå väl till med dig, och att du må vara vid god hälsa, såsom det också står väl till med din själ.

23 Att leva i Guds tillgångar är att ha alla sina behov fyllda, och att ha tillräckligt över för att fylla andras behov. Ett liv i Guds tillgångar är förmer än att blott och bart ha sina egna behov fyllda, men genom att du lever i Guds tillgångar får Kristi kropp dra fördel av ditt överflöd. Jesus kom för att ge oss liv och det i överflöd, som det står skrivet i Joh 10: Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skall ha liv och ha över nog. Jag är den gode herden. En god herde ger sitt liv för fåren. Gud önskar att vi skall leva genom det som Kristus har gjort för oss på Korset, eftersom det står skrivet i 2 Kor 8: 9. Ni känner ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, hur han, som var rik, likväl blev fattig för er skull, på det att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. Om djävulens barn kan leva i välstånd, har vi så mycket större rätt därtill. Skillnaden är att de måste eftersträva det, medan det till oss blir givet, om vi först söker Guds rike. De kommer att inse att vi inte söker, men att vi likväl får det. Genom att först söka Guds rike får vi det bästa från bägge världarna. Gud vill att världen skall få veta att Han är vår Fader och att Han ger i överflöd till sina barn. Välstånd är Guds vilja, och det mäts inte efter hur mycket du äger utan efter hur mycket du ger. Du lever inte i överflöd förrän du flödar över till andra. Jag tror att enda sättet att lösa problemet med Guds barns behov är att undervisa om välstånd. Man kan ge föda, kläder och pengar till ett fattigt land, men ändå lämnar man folket i ett ständigt behov av samma saker. Det är mycket viktigare att undervisa dem om att leva i tro i detta Guds överflöd och att vara inställda på att ge istället för att få.

24 Om du tror att du lever i Guds överflöd har du alltid någonting att ge, precis som änkan med oljan hade någonting att ge. Det var så litet, men Gud satte det i förbindelse med sina tillgångar. Jag tror att det är möjligt för vem som helst att på grund av denna uppenbarade sanning leva i rikligt tillgångar i vilken situation som helst. Jag tror att Gud ingalunda är begränsade, när vi lever på detta sätt vare sig det gäller överflöd eller ej men det blir ett starkare vittnesbörd, om vi kan leva i välstånd under de mest omöjliga förhållanden. Gud är då den enda som så att säga kommer i en ogynnsam ställning, men som det står skrivet i 1 Mos 18: 14. Är det då något så underbart att Herren inte skulle förmå det? Som det står i Ps 23: 5. Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Det står skrivet i Ps 78: De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad. Och de talade mot Gud, de sa. Kan väl Gud duka ett bord i öknen? Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han också ge bröd eller skaffa kött åt sitt folk? Så förgrymmades då Herren, när han hörde det, och eld upptändes i Jakob, ja, vrede kom över Israel, eftersom de inte trodde på Gud och inte förtröstade på hans frälsning. Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar, han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem. Änglabröd fick människorna äta, han sände dem mat till fyllest. Och nu skulle jag vilja vittna om hur Gud förde mig ut ifrån en tillvaro, där jag nätt och jämnt fick mina behov fyllda, in i Hans rika tillgångar. Då min hustru och jag kallades av Herren att leva i tro och endast lita på Honom för vårt uppehälle,

25 visste jag knappast var jag skulle börja. I flera år tog vi inte upp några offentliga kollekter i våra möten, för jag trodde att om jag gjorde det skulle jag förlora min trosställning. Detta var fel. Om vi inte låter människor ge till oss, berövar vi dem något, för Herren säger, i Luk 6: 38. Given och er skall bli givet. Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man ge er i skötet, för med det mått som ni mäter med, skall också mätas åt er igen. Vi vill undervisa var och en om hur de skall ge. Därför lärde vi dem att först fråga Herren vad de skulle ge och sedan ge det såsom gav de det till Honom. Därför tog vi inte emot något från människor, utan vi tog emot från Herren, för endast Han visste vad vi behövde. Men fortfarande var jag i mina tankar och böner upptagen av alla våra behov. vi tycktes aldrig få övertaget över dem utan alltid befinna oss i underläge. När kristna kom på besök, eller när vi besökte dem, väntade jag alltid att få något från dem. Många gånger kunde jag inte hjälpa människor, därför att jag själv var i behov av hjälp. Jag minns en dag när vi inte hade några pengar. Vi hade ingen mat alls, för vi hade gjort slut på det sista vid frukosten samma dag. Vi ville ändå duka till lunch. Även om vi ingen mat hade, ville vi handla som om vi hade det. Då klockan blev ett, som var vår vanliga lunchtid, satte vi oss till bords. När vi satt oss ned, knackade det på dörren. Där stod en dam med två tallrikar rykande mat. Hon sa. När jag Lagade mat i morse, var det något inom mig som sa. Kanske herr och fru Greenwood skulle tycka om att smaka på det här. Därför har jag nu tagit det med mig. Jag hoppas att ni inte börjat äta lunch. Vi svarade, att det hade vi inte, och tackade henne hjärtligt. Sedan tackade vi Gud för Hans omsorg. En del pengar kom in, innan dagen var slut, och allt var väl igen. Senare berättade vi för kvinnan, att Gud använt henne till att fylla vårt behov den dagen. Detta blev till en stor uppmuntran för henne.

26 Jag skulle kunna berätta om tusentals tillfällen, då någon kommit och gett mig precis den rätta summan för att jag skulle kunna köpa biljett hem eller betala räkningen i livsmedelsaffären. Gud har till och med låtit mig hitta pengar i gruset på väg till bussen. Endast Han kunde veta att vi inte hade tillräckligt till biljetten, och det vi fann täckte bristen. En dag då jag befann mig i en stad utan att ha pengar till lunch, sa jag till Herren. Det ser ut som om det skulle bli en nödtvungen fasta. Jag gick förbi en restaurang, och dofterna, som strömmade ut därifrån, kom det att vattnas i munnen på mig. Jag sträckte mig ut till Herren, och Han sa. Ät lunch på min bekostnad. Jag försöker aldrig tänka, när Gud talar, för mitt förstånd skulle då få mig att bli rädd för konsekvenserna av att handla på vad Han säger. Jag satte mig vid ett bord så långt bort som möjligt från kassören och ned ryggen mot honom. Jag tyckte jag skulle njuta mycket mer av maten, om jag inte hela tiden påmindes om att jag efteråt skulle gå fram till honom och betala. När jag tittade igenom matsedeln, tänkte jag. Nåväl, eftersom Gud betalar ska jag ta fram det bästa, så jag valde stek. Under bråkdelen av en sekund kom tanken för mig. Om någonting skulle gå på tok, tänkte jag åtminstone inte diska av notan för en hamburgare! Då jag satt där, tänkte jag. Jag är inte olik någon i den här restaurangen med pengar på fickan att betala sin måltid med inte förrän jag står med min nota framför kassören. När uppasserskan gav mig notan, gick jag fram till kassan och fann att medan jag åt hade det skett ett byte. Där satt en annan man, och vi kände genast igen varann. Han var en kristen, som kände mig väl. Han sa. Tjänare, Harry! Medan du satt där borta och åt lunch, talade Herren till mig och sa att jag skulle betala den. Jag ville pröva, om det var Herren, eller bara min väns givmildhet, så jag sa. Jag kan inte ta emot välgörenhet. Ärligt talat, Harry, sa han.

27 Gud talade verkligen till mig och sa åt mig att betala din måltid. Jag tackade honom då för att han var i Guds vilja och gick därifrån så fort jag kunde. Senare, då det fanns lite mer tecken på välstånd i min plånbok, berättade jag för honom hur nära ögat det varit, och han prisade Gud för att han hade lyssnat på Honom och varit lydigt. Hans enda kommentar var. Du måtte ha goda nerver. Men jag visste att jag hade en Gud, som tillgodoser alla mina behov även om Han blir tvungen att göra det genom restaurangen, som är till allmänheten, men för tillfället öppna för Hans barn behov. Min högsta önskan har varit att leva fri från brist. I min förtvivlan bad jag Herren att visa mig en ställning, där jag kunde leva ovanför mina behov i Hans tillgångar. En dag, när jag talade med en broder, frågade denne. Som det är skrivet i Kol 3: 3. Det står skrivet i Gal 2: 20. Tror du att du är död, Harry? Jag svarade. Ja, för ni har dött, och ert liv är fördolt med Kristus i Gud! Tror du att Kristus lever i dig? Jag svarade att det trodde jag. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte mer jag, utan Kristus lever i mig, och det liv, som jag nu lever i köttet, det lever jag i tro på Guds enfödde Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig. Nå, lever Kristus i någon brist? Frågade han. Det står skrivet i 1 Joh 4: 17. Sådan Han är, sådana är också vi i denna världen. Då kom ljus in i min själ, och jag fröjdade mig i min ande. Jag stod upp och betygade att varthelst jag for skulle jag inte lida någon brist. Gud hade fyllt alla mina behov i Jesus Kristus, och jag levde genom tro i Hans tillgångar. Välståndet hade kommit till min dörr och jag hälsade det med glädje. Vid denna tidpunkt anlände en stor check för att bestyrka detta mitt vittnesbörd. Min djupa längtan efter att materiellt ha det väl ställt bottnade i önskan att kunna hjälpa andra, som ännu var bundna i sin brist.