Programmotioner. Motioner som rör idéarv och samhällssyn (1-18) partiprogrammets struktur och omfång (19-33)

Transkript

1 Programmotioner Motionerna nummer Motioner som rör idéarv och samhällssyn (1-18) partiprogrammets struktur och omfång (19-33) Motioner som rör programförslagets avsnitt Demokrati (34-40) En demokratisk ekonomi (41-58) Nya klassmönster, En vidgad jämlikhetsanalys och Jämlikhet och mångfald (59-79) Välfärdspolitiken (80-109) Välfärdspolitiken Bostäder ( ) Arbete och tillväxt ( ) Det gröna folkhemmet ( ) Kunskapssamhället ( ) Kunskapssamhället Kultur ( ) Den Europeiska unionen ( ) Svensk säkerhetspolitik (167) Kapitalets makt, Freds- och solidaritetsarbete, Frihandel samt Motvikter mot det internationella kapitalet ( ) Övriga motioner som rör programförslaget ( ) Samlingsmotioner som rör programförslaget ( ) Motioner som rör programförslagets inledning Den demokratiska socialismen ( ) Socialdemokratiska partistyrelsen överlämnar härmed till partiets 34e ordinarie kongress, den 5-11 november 2001 i Västerås, i stadgeenlig ordning inlämnade motioner samt partistyrelsens utlåtanden och övriga förslag. Denna bok är utgiven av Socialdemokraterna Tryck: EO print, Stockholm, 2001 Layout & produktion: AiP Sidverkstad, 2001 Omslag: Hjärtsjö Reklambyrå ISBN: X 3

2 Motioner som rör idéarv och samhällssyn MOTION 1 SKÅNES PARTIDISTRIKT Partiprogrammet 1. Programförslaget bör omarbetas i en del avseenden Huvudorsaken till att det behövs en översyn av partiprogrammet angavs av Göran Persson vid 1997 års partikongress till att det nuvarande programmet inte helt fångade de senaste årens globaliseringsprocess. De allt snabbare och större globala kapitaltransaktionerna, kapitalismens internationalisering och trenden med att slå samman de stora företagen till allt större världsomspännande enheter, har på ett grundläggande sätt förändrat villkoren för politiken. I ett underlag till programkommissionen från socialdemokraterna i Skåne förra året, pekade vi också på ett annat angeläget tema för en omarbetning. Programmet borde bättre beskriva och förhålla sig till det framväxande kunskapssamhället. Med det menade vi att produktionen i den industrialiserade världen alltmer präglas av ett stort kunskaps- och forskningsinnehåll. Också detta får genomgripande följder för den politiska strategin. Dessa två tema globaliseringen och kunskapssamhället är uppgifter som är mer än tillräckliga för en programkommissionen att ta sig an. Men programkommissionen valde att göra en total omskrivning av partiprogrammet, och drog därmed in snart sagt alla frågor och hela den ideologiska basen för vårt parti. Det var en mycket stor uppgift programkommissionen tog på sig, och när man ser resultatet, måste man dessvärre konstatera att man inte till fullo klarat den. Man borde ha valt en mer begränsad revision, inte minst mot bakgrund av att det inte fanns något större tryck underifrån för en så stor omskrivning. Krav har rests på att partikongressen därför borde avstå från att anta ett nytt partiprogram, och istället skjuta på diskussionen till nästa kongress. Vi delar inte den uppfattningen. Även om vi helst sett en mer begränsad revision, så kan programförslaget mycket väl tjäna som utgångspunkt för diskussionen på partikongressen. Det rymmer många tankar och formuleringar som på ett bättre sätt fångar dagens situation, än vad det gamla programmet gör. Därför bör vi ta vara på de positiva delarna i programförslaget, men omarbeta de delar som vi tycker fungerar dåligt. Denna motion vill peka 4

3 på avsnitt som vi anser måste omarbetas, men också lyfta fram de delar i programförslaget som vi anser vara bra. 2. Portalparagraf och inledning Programförslaget inleds med en deklaration om vad vi anser vara de bärande socialdemokratiska värderingarna frihet, jämlikhet och solidaritet. Därmed följer man samma uppställning som i nuvarande program, med en viktig skillnad, nämligen att nuvarande portalparagraf är borttagen. Den har idag följande lydelse: Socialdemokratin vill låta demokratins ideal sätta sin prägel på hela samhällsordningen och människornas inbördes förhållanden för att därigenom ge var och en möjlighet till ett rikt och meningsfullt liv. I detta syfte vill socialdemokratin så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll och att en på klasser uppbyggd samhällsordning lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor. Denna den demokratiska socialismens samhällsuppfattning är uttryck för viljan att förverkliga idéerna om frihet, jämlikhet och solidaritet. Dessa idéer har tagits i arv från tidigare generationer. De har omformats av nya erfarenheter och ständigt skänkt styrka åt strävandena att bereda människorna ett friare och rikare liv. Sina djupaste rötter har socialdemokratins idéer i övertygelsen om varje människas okränkbarhet och alla människors lika värde. Det finns många poänger med denna inledning, och vi ska återkomma till den längre fram. Här ska vi bara notera att den lyfter fram socialdemokratins viktigaste värdebegrepp, nämligen demokratin, först och främst. I programförslaget nämns demokrati först i förbifarten i slutet av inledningen, istället för att vara det begrepp socialdemokratin utgår ifrån. Det är inte bra. När det sedan gäller hur frihet, jämlikhet och solidaritet beskrivs, så tycker vi att formuleringarna är väl vaga. När det gäller frihet, så bör en tydligare distinktion göras i förhållande till det borgerliga frihetsbegreppet, som endast omfattar frihet från yttre tvång. Det socialistiska frihetsbegreppet är vidare, och utgår ifrån att de sociala förhållandena sätter gränser för människors frihet. Sociala reformer är därför nödvändiga. Genom t ex rätt till arbete, bostad och social trygghet växer människors frihet. När det gäller jämlikhet, så måste man också skilja ut det borgerliga jämlikhetsbegreppet. De få tillfällen då borgerligheten talar om jämlikhet, så menar man i allmänhet samma konkurrensförutsättningar mellan människor i livet. Man tänker sig livet som en löparbana, där alla ska få jämlika möjligheter att komma till start. 5

4 För en socialdemokrat är det visserligen främmande att tänka sig livet som en tävling, men om vi ändå bygger vidare på liknelsen, så är det socialistiska jämlikhetsidealet vidare än det borgerliga. Det säger att också den som springer lite långsammare ska få hjälp att ta sig fram under vägen, och den som snubblar ska få hjälp att ta sig upp. För att jämlikheten ska bli verklig, måste man alltså ha en ambitiös fördelningspolitik, och en politik som garanterar människor sociala rättigheter. Denna skillnad mellan borgerlig och socialdemokratisk jämlikhetssyn bör uttryckas i programmet. När det gäller solidaritetsbegreppet, så är skrivningarna i huvudsak tillfredsställande, men man måste dessvärre notera att solidaritetsbegreppet har använts alltför sällan i partiets retorik de senaste åren. Slutligen anser vi också att de grundläggande värdebegreppen bör kompletteras med begreppet rättvisa. LOs rättviseprojekt, som ju varit igång under 1990-talet borde här sätta sin prägel på programmet. Rättvisa innebär inte att alla ska ha det exakt likadant. I praktiken kan man skilja på två rättvisebegrepp: det ena utgår från förtjänst, det andra från behov. I det första fallet kan man anse det rättvist om man får det man gjort sig förtjänt av på detta bygger t ex principen om lika lön för lika arbete, och vår motvilja mot arbetsfria inkomster. I det andra fallet kan man anse det rättvist att var och en får de resurser man behöver av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Socialdemokratin rymmer båda dessa synsätt, även om det ofta kommer i konflikt med varandra. Programkommissionen bör, med utgångspunkt från LOs rättviseprojekt, resonera kring denna konflikt. Allmänt kan man emellertid säga, att i en skrivning om rättvisa bör man lyfta fram både de nationella och de globala orättvisorna. Socialdemokraterna är inte tillfreds med en utveckling som inneburit att allt större andel av produktionsresultatet tillfaller kapitalägarna, medan en allt mindre andel tillfaller löntagarna. Socialdemokratin är inte heller tillfreds med att det fortfarande finns stora löneskillnader mellan kvinnor och män. Socialdemokratin kan aldrig acceptera en världsordning där en majoritet av människorna lever i fattigdom och armod, medan en liten del av den industrialiserade världens befolkning lever i överflöd. 3. Globaliseringen Skrivningarna om globaliseringen återfinns främst i kapitel II, s 26-38, i programförslaget. I stort sett är dessa skrivningar välformulerade och genomtänkta. Särskilt i skrivningarna om kapitalismens avigsidor, s 31-32, lyfter programmet. Det finns emellertid ett par saker vi skulle vilja lägga till. Man borde i resonemangen också påpeka att det inte bara är växande avkastningskrav och en större volym finansiellt kapital på världsmarknaderna som pressar människor och miljö allt hårdare. I botten finns också problemet med 6

5 utvecklingen mot allt större, världsomspännande och branschdominerande företag. Om vi skulle skriva fram denna utveckling några decennier, så är vi snart i en situation då transnationella företag ensamma kontrollerar stora delar av ekonomin. Då kan vi tala om en form av monopol- eller oligopolkapitalism. Att detta är en mycket oroväckande utveckling är uppenbart. I anslutning till detta vill vi också öppna för en transaktionsskatt på internationella kapitalrörelser. Visserligen är en sådan troligen svår att genomföra, och dess effekt på spekulationskapitalet skulle kanske bli mindre än många tror, men det är ändå ett förslag som är värt att driva seriöst i internationella sammanhang. Här vill vi också peka på vikten av att de fattigaste länderna får sina skulder avskrivna. Skulderna är en stor börda på fattiga folk, och innebär att västvärldens banker tar tillbaka en stor del av det bistånd som västvärldens regeringar ger. 3.1 EU-samarbetet EU-samarbetet behandlas i programmet som övrigt internationellt samarbete. Så är det inte. EU-frågorna är inrikespolitiska i den meningen att den lagstiftning som sker i EU blir lag i Sverige. Därför borde EU dels beskrivas separat i partiprogrammet, och dels integrerat i de olika sakområdena. Till exempel borde i styckena om kunskapssamhället nämnas det faktum att ungdomar nu kan studera över hela EU. EUs forskningssamarbete bör också beröras. När det gäller ekologisk hållbarhet, bör EUs lagstiftning när det gäller miljön nämnas, och också den stora betydelse utvidgningen av EU kommer att få i det avseendet. När det gäller arbete och tillväxt, bör Sveriges viktiga roll som pådrivande för sysselsättningspolitiken inom EU nämnas. Av programförslagets skrivningar kan man också förledas att tro att EU är en angelägenhet för regeringarna, d v s ministerrådet. Så är det inte. EU är en union av stater, men det är också en union av medborgare. Medborgarna väljer sina företrädare nationellt, men de väljer också sina företrädare i EU, vid val vart femte år till Europaparlamentet. Detta bör klargöras i programmet. Vidare är det oklart hur programförslaget egentligen förhåller sig till EUs lagstiftningsmakt. I EU-avsnittet i kapitel V sägs att gemensamma åtaganden för EUs länder behöver inte förutsätta lagstiftning. Så är det förstås, men betyder det att vi är emot EUs lagstiftningsbefogenheter? En klar ståndpunkt måste redovisas. 3.2 Internationellt samarbete Klyftorna mellan rika och fattiga i världen ökar, och exploateringen av människor och miljö blir allt mer brutal. FN har en viktig roll i att vara en plats för dialog mellan jordens stater, och driva fram en politik för att 7

6 få förändringar av dessa förhållanden till stånd. Ekonomiska och sociala spänningar är en vanlig orsak till både inomstatliga konflikter och konflikter mellan stater. Ett långsiktigt fredsbevarande arbete måste därför inriktas mot sådana underliggande faktorer. Att bekämpa fattigdomen, stärka demokratin och bevara freden är mål som är nära sammanflätade med varandra. Vi anser att partiprogrammet måste bli mer konkret i en del avseenden som rör FN. FN har en viktig roll när det gäller att förebygga krig och verka för fred. Möjligheterna att ingripa i fredsbevarande syfte bör stärkas, men det kräver att FN reformeras. Säkerhetsrådet sammansättning måste förändras för att bättre avspegla förhållandena i dagens värld, och vetorätten bör avskaffas. I Ingvar Carlssons rapport till FNs generalsekreterare Our global neighbourhood, finns intressanta förslag om reformering av säkerhetsrådet, bl a om att inrätta ett särskilt ekonomiskt säkerhetsråd. Nedrustningsarbetet måste drivas vidare, med målet att helt avveckla kärnvapnen och andra massförstörelsevapen. Den illegala vapenhandeln måste bekämpas. FNs roll måste reformeras så att man på ett starkare sätt kan agera när det gäller konflikter inom stater. Man måste kunna reagera vid allvarliga hot mot olika befolkningsgrupper, även när hoten kommer från dem som behärskar statsapparaten. 3.3 Regionalt samarbete Partiprogrammet resonerar väldigt lite om den regionala nivån som blir allt viktigare i ett mer integrerat Europa. Det är inte alltid samarbete mellan nationalstater eller överstatliga organisationer som är mest angeläget för människorna. Det interregionala samarbetet har också en stor och ökande betydelse. De politiska frågorna på internationell, regional och nationell nivå flyter samman allt mer. Detta bör även avspeglas i partiprogrammet Kunskapssamhället Analysen av de framväxande kunskapssamhället återfinns i kap II i programförslaget. I stort sett är dessa skrivningar tillfredsställande. Men vi skulle gärna se att man utvecklade avigsidorna med utvecklingen ytterligare. Kunskapssamhället innebär ju å ena sidan att löntagarnas position generellt sett stärks. Människor är ju inte lika lätt utbytbara som i det gamla industrisamhället. Men å andra sidan kan det också innebära växande klyftor d v s att bara vissa löntagare kan njuta fördelarna av den nya situationen, medan övriga marginaliseras. Här borde partiprogrammet koka av ilska över fortsatt social snedrekrytering i utbildningssystemet, och över hur utbildnings- och kompetensutvecklingsresurserna fördelas i företag och i den offentliga sektorn. Kompetensutvecklingsresurserna går ju i stor

7 utsträckning till de löntagargrupper som redan har god utbildning. Här måste till mycket starkare skrivningar. 5. Kapitalismen och marknaderna Programförfattarna gör en ideologisk innovation genom att särskilja kapitalism och marknadsekonomi. Kapitalism definieras som ett system där kapitalägarna bestämmer över produktionsmedlen, alltså en fråga om makt. Marknadsekonomi renodlas till att vara en modell för fördelning av varor och tjänster. Socialdemokratins inställning till marknadsekonomi har alltid varit kluven. Å ena sidan har vi tidvis kritiserat marknadsekonomin mycket hårt, och ibland rent av varit på gränsen till att kräva ett avskaffande av detta system. Det har emellertid alltid varit oklart vad som ska komma istället. Å andra sidan har socialdemokratin sedan urminnes tider i handelspolitiken haft en klar frihandelslinje. Tidiga socialdemokratiska gestalter som Hjalmar Branting och Fabian Månsson missade sällan ett tillfälle att gå till storms mot svälttullarna. Likaså i konsumentpolitiken här har socialdemokratin alltid vägletts av en vilja att öka konkurrensen mellan företagen för att på det sättet jaga ut monopolisternas övervinster. Här finns en klar och klassisk motsättning. Man kan inte å ena sidan vilja avskaffa marknadsekonomin, medan man å andra sidan ska ha frihandel och skärpt konkurrens. Programkommissionen vill lösa detta genom att skilja kapitalism och marknadsekonomi, och säga att socialdemokratin bör var emot kapitalismen, men för marknadsekonomi på en del områden. Det är en bra och elegant ansats, men den bör förtydligas. 5.1 Kapitalismen Socialdemokratin definierar sig som ett antikapitalistiskt parti. Med det menas att vi inte erkänner kapitalismens huvudprincip, som är att kapitalägarna ensamma bestämmer över produktionen i samhället. Socialdemokratin hävdar att också samhällsintressen, de anställdas intressen och miljöintressen måste få genomslag i produktionsbesluten. Vårt partis huvuduppgift är att bygga motkrafter mot kapitalägarnas makt över produktionsmedlen. Därmed blir denna antikapitalistiska hållning definitionsmässigt detsamma som en socialistisk hållning. Socialism och kapitalism är ju begreppsmässiga motpoler. Programförslaget är alltså socialistiskt, även om det kanske borde förtydligas ytterligare. Kapitalismen präglas av den inneboende motsättningen mellan arbete och kapital. Kapitalägare och löntagare har alltid motstående intressen när det gäller hur produktionsresultatet ska fördelas. Denna konflikt nämns emellertid bara i förbigående i programförslaget, trots att den är 9

8 absolut grundläggande. Det bör förtydligas. Den hållningen innebär också att socialdemokratin väljer sida. I konflikten mellan arbete och kapital väljer socialdemokratin arbetet. Också detta måste vara klart. Socialdemokratin är alltså emot kapitalismen bland annat för att detta system strävar efter att sätta kapitalägarnas intressen före alla andra intressen. Vi berörde tidigare portalparagrafen, där socialdemokratin säger sig vilja omdana samhället/så/att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, /och så/ att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll. Dessa formuleringar är inte tillkomna av en slump. De är författade 1944 av dåtidens programskrivare Ernst Wigforss, som ett resultat av en kompromiss mellan de som ville lyfta fram det samhälleliga ägandet som en väsentlig strategi för förändring, och de som istället menade att en socialisering av ägandets funktioner var en mer framkomlig väg. Somliga har velat framställa detta som en konflikt där ägarsocialisterna fick ge sig för funktionssocialisterna. Det är inte korrekt. I själva verket har ägarsocialistiska och funktionssocialistiska strömningar funnits sida vid sida inom socialdemokratin under hela efterkrigstiden. De olika metoderna har använts beroende på lämplighet inom olika samhällsområden. Att samhället ska äga vissa institutioner har alltid varit socialdemokratisk politik. Så byggdes hela den offentliga sektorn upp med samhälleligt ägande. Bostadspolitiken byggdes upp kring kommunalägda bostadsföretag. Idag går konflikten igen i frågan om vem som ska äga akutsjukhusen. Också funktionssocialistiska strategier har varit framgångsrika se till exempel planlagstiftningen, som ju innebär att den som äger ett stycke mark inte får göra vad han vill med den. Eller arbetsrätten, som väsentligt inskränker företagarens möjligheter att gör vad han vill med sitt företag och personal. Socialdemokratin måste alltså ge plats åt både den funktionssocialistiska och den ägarsocialistiska strömningen, på det sätt Wigforss historiska kompromiss gör. Om programkommissionen nu vill skrota den kompromissen, så hade det varit acceptabelt om de hade haft något bättre att komma med. Med förslagets inledning håller inte som ersättning. Därför bör portalparagrafen stå kvar, möjligen något språkligt förnyad. 5.2 Marknadsekonomin och de sociala rättigheterna Vi har alltså stor förståelse för uppdelningen mellan kapitalism och marknad, men vi måste veta vad vi talar om. Marknadsekonomi är ett system där varor och tjänster fördelas efter förhållandet mellan utbud och efterfrågan. Detta förhållande ger upphov till ett pris. I idealsystemet består marknaden av oändligt många konsumenter och producenter, inga 10

9 etableringshinder för producenterna föreligger, och konsumenterna har tillgång till fullständig information om utbud och priser. Varor och tjänster fördelas sedan efter den köpkraft som konsumenterna har. Har du ingen köpkraft, räknas du inte på marknaden. I ett sådant idealsystem pressar konkurrensen producenterna till ständig utveckling och rationalisering, och det uppkommer inga övervinster. En sådan perfekt fungerande marknad finns förstås inte, men man kan förstås försöka sträva efter det på olika områden. Socialdemokratins inställning till marknaden har som sagts alltid varit kluven. I praktiken har socialdemokratin stannat vid ett blandekonomiskt synsätt, där vi vill att marknadens principer ska råda på vissa områden, medan andra områden ska ha behovsstyrd produktion. Det är detta synsätt som måste finnas i programmet, alltså snarare ett försvar för blandekonomin, än ett hyllande av marknadsekonomin. Partiprogrammet ska alltså acceptera marknadsekonomin på vissa områden. En första fråga blir då: vilka? Det gällande partiprogrammet sätter upp ett motsatspar i begreppen äganderätt och medborgarrätt. Genom tillväxten av den offentliga sektorn när det gäller vård, skola och omsorg, så har medborgarrätten steg för steg ersatt penningens rätt. Med det menas att väsentliga områden undandragits marknadens fördelningsmekanism, och att dessa varor och tjänster ska tillkomma alla efter behov, inte efter köpkraft. Detta perspektiv saknas nästan helt i programförslaget, och det är anmärkningsvärt. Nu är ju alla som bor i Sverige ju inte svenska medborgare, och ett alternativ till begreppet medborgarrätt är att istället tala om sociala rättigheter. Detta är ju för övrigt redan ett vedertaget begrepp i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Regeln bör vara mycket enkel: de varor och tjänster som vi betraktar som sociala rättigheter ska fördelas efter behovsprinciper, och inte efter marknadsprinciper. De varor och tjänster som inte är sociala rättigheter, faktiskt huvuddelen, bör fördelas efter marknadsprinciper. Att äga en cykel är ingen social rättighet alltså marknadsekonomi, fri konkurrens, prisfinansiering, vinstmaximering, köpkraftsfördelning o s v enligt alla marknadens principer. Att få sjukvård är däremot en social rättighet alltså behovsfördelning, demokratisk styrning av verksamheten och huvudsakligen skattefinansiering. Det rör sig alltså om två olika ekonomiska system, som inte ska blandas samman. De har sina egna principer att följa, och man kan inte marknadsstyra fördelningen av de sociala rättigheterna, lika lite som man kan få konkurrerande företag på en fri marknad att bli välgörenhetsinrättningar. Till de sociala rättigheterna hör enligt vår mening sektorer som vård, 11

10 skola och omsorg, grundläggande försäkringsskydd och pensionssystem. Dessutom är bostad en social rättighet, vilket innebär att en stor del av bostadssektorn, hyresrätterna, är undandraget marknadsprinciperna. Också arbete är en social rättighet. Det har inneburit att priset på arbete i stor utsträckning regleras via kollektivavtal, vilket ju också är ett sätt att upphäva marknadsprinciperna på detta område. Den andra frågan som uppkommer i samband med diskussionen om marknadsekonomi, handlar om köpkraftens fördelning. Även om vi socialdemokrater alltså accepterar att marknadens principer ska gälla för huvuddelen av de varor och tjänster som produceras i ett samhälle, så är vi inte nöjda med det. Fördelarna med marknadsekonomin är att prismekanismen ger en snabb signal från konsumenterna om vad som bör produceras, och konkurrensen gör att producenterna anstränger sig för att producera rationellt. Men det innebär inte, som programförslaget påstår, att marknaden är effektiv. Effektivitet är ett mått på hur väl man uppnår vissa mål. Marknadens mål kan vara att fördela varor och tjänster efter efterfrågan, alltså efter köpkraft. Ur den synvinkeln är marknadsekonomin säkerligen effektiv. Men socialdemokratins mål är större än så. Socialdemokratins mål måste vara att dels öka det totala välståndet i samhället, och dels att minska klyftorna mellan människor. Både tillväxt och jämlikhet, således. En fungerande marknad kan kanske bidra till att öka tillväxten i en del sektorer, men det bidrar inte till att öka jämlikheten. Snarare tvärtom, eftersom att den människa som inte har någon köpkraft, inte räknas på marknaden. Alltså är marknaden inte ensamt effektivt, med socialdemokratiska mått mätt. För att den ska bli det, måste marknadsekonomin kombineras med en ambitiös fördelningspolitik, så att köpkraften fördelas jämnare och mer rättvist. Detta perspektiv saknas nästan helt i programförslaget. Slutligen måste programmet också peka på att en av kapitalismens stora problem, är att den faktiskt på sikt hotar marknadsekonomin. Direktörernas bejakande av den fria konkurrensen är ju mest till för högtidstalen när de får chansen att skapa monopol tar de den omedelbart. Där kan en otyglad kapitalism på global nivå mycket väl leda till ett samhälle präglat av monopolföretag, till nackdel för både tillväxt och jämlikhet. 6. Klassamhället Allra svagast i programförslaget är klassanalysen. Det finns inte någon riktigt sammanhängande tanke kring hur programkommissionen ser på förändringarna i klasstrukturen, och det finns till och med tendenser till att vilja tona ner klassklyftorna. 12

11 På sina håll ger programförslaget en väl glättig bild av tillståndet i Sverige. Vi lever i en tid då trångboddheten har återkommit, då hälsa och medellivslängd åter blivit tydliga klassmärken, då vi fortfarande har hundratusentals människor i arbetslöshet, då ytterligare hundratusentals människor bränns ut i ett allt hårdare tempo i arbetslivet, då hemlösa och tiggare åter syns på gatorna och då en del bostadsområden är farligt nära förslumning. Alla dessa missförhållanden måste programmet gå till storms emot. Ett av skälen till att socialdemokratin är ett antikapitalistiskt parti, är att kapitalismen konstituerar klassamhället, och återskapar det i generation efter generation. Hatet mot klassamhället är socialdemokratins viktigaste drivkraft. Som nämnts tidigare, så finns det en konflikt mellan arbete och kapital. Det är ur denna konflikt klassamhället uppstår, helt enkelt eftersom att den människa som inte äger kapital i ett renodlat kapitalistiskt system inte räknas alls han eller hon har inget inflytande, och samhället kommer att utformas efter dem som äger kapital, men inga andra. Arbetarrörelsens politiska och fackliga kamp handlar just om att bygga ett samhälle där också människor med små tillgångar räknas, och där deras berättigande krav och intressen tillvaratas. Programkommissionen vill nu utöver klassklyftorna också lyfta in andra förhållanden som gör att människor förminskas i samhället förhållanden som bygger på kön, etnicitet och sexuell läggning. Det är ett hedersvärt försök, som vi stödjer fullt ut. Vi har inget att invända emot att socialdemokratin deklarerar sig som ett feministiskt parti och ett mångfaldsparti. Det är alldeles sant att förtryck på grund av kön, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning varit alltför lite uppmärksammat inom socialdemokratin, och det är bra att vi nu blir tydliga i detta. Det är en god komplettering av klassanalysen. Problemet är att programkommissionen samtidigt tonar ner klassanalysen. Socialdemokratin sägs vara ett feministiskt parti och ett mångfaldsparti. Men ingenstans står att socialdemokratin är ett klassparti. Möjligen hänger detta samman med en förvirrad diskussion på senare år om vad som sägs vara en konflikt mellan att vara ett klassparti och att vara ett värdeparti. Det finns naturligtvis ingen sådan konflikt. Socialdemokratin är ett klassparti, i den meningen att vi företräder löntagarnas intressen, i första hand låg- och medelinkomsttagarnas. Vi samlar arbetarklassen och stora delar av medelklassen kring vissa värden, såsom demokrati, frihet, rättvisa, solidaritet och jämlikhet. Det finns ingen motsättning i detta socialdemokratin är både ett klassparti och ett värdeparti, och det bör också framgå i programmet. Sedan är det en annan sak att konstatera att klassamhället idag inte ser likadant ut som det gjorde för ett sekel sedan. Redan det vi påpekat, att klassamhället fått en etnisk karaktär, är en väsentlig skillnad. En annan 13

12 skillnad är att det totala välståndet i landet är så mycket större idag, vilket gjort att låg- och medelinkomsttagarnas levnadsvillkor är mycket bättre än vad de var för bara 50 år sedan. Tack vare välfärdsstatens utjämnande effekt är klasskillnaderna avsevärt mindre idag. Men sett ur kortare tidsperspektiv, de senaste tio åren, så har utvecklingen gått kraftigt bakåt. Det visar rader av utredningar, inte minst det statliga välfärdsbokslutet. Programmet måste alltså förses med en mycket starkare och tydligare klassanalys. Men dessutom måste man välja sida i alla dessa sociala förhållanden, klassbundna eller ej. Vi har redan sagt att i konflikten mellan arbete och kapital, så står socialdemokratin på arbetets sida. I konflikten mellan diskriminerade och privilegierade, så står socialdemokratin på de diskriminerades sida. I konflikten mellan vinstintressen och miljöhänsyn, så står socialdemokratin på miljöns sida. I konflikten om resurserna mellan den fattiga världen och den rika världen, så står socialdemokratin på den fattiga världens sida. 7. Välfärdspolitiken Under rubriken Välfärdspolitiken att fördela möjligheter och skapa mångfald, resonerar programförslaget kring framtidens välfärdspolitik. Helt riktigt uppehåller man sig länge vid de satsningar som måste göras inom utbildningssektorn för att klyftorna i det framväxande kunskapssamhället ska hållas tillbaka. Det är bra. Men sedan blir det förbluffande tomt när det gäller andra välfärdsområden, såsom sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg, socialtjänst och socialförsäkringar. Det verkar nästan som om programförslaget utgår ifrån att de sociala reformernas tid är förbi när det gäller dessa områden. Programmet väljer att lyfta fram vikten av valfrihet i välfärden. Visst är detta viktigt, men man kan inte komma ifrån att dessa frågeställningar rymmer vissa målkonflikter. Det första rör valfrihetens räckvidd, d v s om det verkligen är rätt att en person ska kunna välja vilken sjukvård eller skola som helst, och få det betalt av skattemedel. Inom sjukvården är det till exempel självklart att man sätter upp vetenskapliga krav på vilken typ av vård som ska betalas av skattemedel. Därför får kristallhelare eller handpåläggare inte del av skattemedel, även om man har patienter som gärna skulle vilja bli behandlade av dem. Det måste således finnas en stark vetenskaplig kvalitetskontroll och samhällelig tillsyn när det gäller alternativa behandlingar. På skolsidan är gränsdragningen härvidlag emellertid inte lika klar. En självklar utgångspunkt i ett modernt samhälle bör vara att barns skolgång baseras på demokratiska värden, vetenskap och rationalitet. Utbildningen måste också uppmuntra till kritiskt tänkande. Det är tveksamt om de skolor som står på religiös grund uppfyller dessa krav, och det kan därför starkt ifrågasättas om det bör utgå statsbidrag till dessa skolor. 14

13 En annan målkonflikt gäller den ekonomiska sidan. Vi har tidigare rett ut skillnaden mellan marknadsstyrd och behovsstyrd produktion, och understrukit att man inte kan blanda de två. Den viktigaste drivkraften för de flesta företag på marknaden är vinstkravet. Det gäller förstås särskilt de börsnoterade bolagen. Vår uppfattning är att vinstkrav inte är förenligt med behovsstyrd produktion, eftersom det innebär att varje elev eller patient kommer att vägas av skolan eller sjukhuset efter hur lönsam han eller hon kan tänkas vara. Alltså kommer vinstdrivande skolor och sjukhus att konkurrera om de lätta eleverna och patienterna, men försöka undvika att få de svåra som kunder. Detta bör tydliggöras i programmet. När det gäller välfärdstjänster som ju är sociala rättigheter, så kan de alltså inte handlas upp av privata vinstdrivande företag, såsom kommunerna handlar upp snöröjning eller gräsklippning. Det rör sig om en annan art av verksamhet. Däremot kan man tänka sig alternativa driftsformer som inte är vinstdrivande. I vissa länder används begreppet non-profit för dessa utförare av offentliga tjänster. I Sverige är det vanligt med kooperativ andra föreningar inom t ex barnomsorgen, och vi anser att dessa alternativ kan tjäna som värdefulla komplement till de kommunala verksamheterna. I programförslaget finns en mycket stark skrivning, som vi gärna lyfter fram: Vård, skola och omsorg skapar både individuella och samhälleliga värden. Därför måste alla ha tillgång till dem på likvärdiga villkor. Det förutsätter att de finansieras skattevägen, och det förutsätter att utbudet av dem inte bestäms av enskilda producenters önskan om egen vinst. Därmed har programförslaget tydligt markerat mot att produktion av välfärdstjänster överlåts till vinstdrivande företag. I samband med denna skrivning bör programmet också peka på att man måste vara öppen för alternativa driftsformer när det gäller t ex personalkooperativ och ideella föreningar, som komplement till den kommunala driften. Det är emellertid viktigt att sådana alternativa driftsformer inte helt tar över i kommunen, så att kommunen blir så svag som part att den inte längre klarar att upprätthålla sitt övergripande ansvar för skolan, vården och omsorgen. Det måste alltid finnas en möjlighet för kommunen eller landstinget att ta tillbaka verksamheten, och därför bör man inte göra sig av med själva anläggningen, t ex vårdcentralen, vårdhemmet eller skolan. 8.Ekologisk hållbarhet Skrivningarna om ekologisk hållbarhet i programförslaget är i allmänhet genomtänkta. Vi vill bara peka på att hållbar utveckling enligt Rio-konventionen från 1987 består av tre delar: ekologisk hållbarhet, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. Dessa delar hänger ihop. Ett samhälle med hög arbetslöshet, segreger- 15

14 ing, stora klassklyftor och stora underskott i samhällsekonomin är förstås inte socialt och ekonomiskt hållbart. Så länge länder dras med sådana problem, blir det också svårare att lyfta fram frågorna om ekologisk hållbarhet. För att komma tillrätta med de globala miljöproblemen måste vi ha en politik för global solidaritet. Det innebär bland annat att västvärlden, som står för en mycket stor del av resursförbrukning, måste ta sitt ansvar. Vi måste i den rika världen ha som målsättning att minska resursanvändningen till en tiondel per person i förhållande till vad som är fallet idag. Skånes socialdemokratiska partidistrikt hemställer om att partikongressen beslutar: 1) att anta ett nytt partiprogram 2) att partiprogrammet präglas av vad som i motionen anförs om portalparagrafen och begreppen frihet, jämlikhet, solidaritet och rättvisa. 3) att partiprogrammet präglas av vad som i motionen anförs om globaliseringen, internationell transaktionsskatt på kapital och skuldavskrivning. 4) att partiprogrammet präglas av vad som i motionen anförs om EU lagstiftningsmöjligheter och EU som en union av både stater och medborgare. 5) att partiprogrammet präglas av vad som i motionen anförs om FNs roll, vetorätten, nedrustning och fredsbevarande arbete. 6) att partiprogrammet präglas av vad som i motionen anförs om kunskapssamhället. 7) att partiprogrammet präglas av vad som i motionen anförs om kapitalismen, marknaden och de sociala rättigheterna. 8) att partiprogrammet präglas av vad som i motionen anförs om synen på klassamhället. 9) att partiprogrammet präglas av vad som i motionen anförs om alternativa driftsformer i välfärden, vinstdriven verksamhet inom välfärden och skolor på religiös grund. 10) att partiprogrammet präglas av vad som i motionen anförs om global ekologisk hållbarhet. Uno Aldegren Socialdemokraterna i Skåne 16

15 MOTION 2 BODENS ARBETAREKOMMUN Förslaget till nytt partiprogram Allmänt Inledningsvis vill vi understryka det positiva i att den enskilde människan lyfts fram i programförslaget. Det understryker såväl det historiska arv vi är bärare av och anledningen till att vi skapat det generella välfärdssystemet alla människors lika värde som arbetarrörelsens vilja och önskan att vara med och ge framtida generationer möjlighet att forma sin vardag utifrån sina önskemål och behov. Kort sagt; den enskilda människans frihet att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv och påverka det egna samhället, är en bra vision i det politiska vardagsarbetet. Allmänt tycker vi att programförslaget är väl skrivet, dock något omfångsrikt men vi förstår att det är svårt att begränsa det. Vad vi dock saknar eller tycker kan uttryckas tidigare är barnens behov och rättigheter. I ett solidariskt samhälle tycker vi att de som har minst möjlighet att uttrycka sig och påverka sin situation bör ges ett starkare stöd. Det tycker vi också rimmar väl mot det vi tidigare anfört om den enskilda människan. Det slutliga partiprogrammet måste inledas med en sammanfattning. Enligt vår mening kan en sådan sammanfattning göra det lättare att hitta i det, stimulera till fortsatt läsning och till en flitigare användning i den politiska diskussionen. Den sammanfattning som kom vid presentationen av programkommissionens förslag är ett exempel på en bra sammanfattning. Konkreta synpunkter Programförslaget behandlar frågor om militär alliansfrihet i kapitel II, Världen av idag under rubriken Internationellt samarbete. Vi anser att alliansfriheten även i fortsättningen ska stärka möjligheterna till neutralitet i händelse av krig. Dessutom anser vi att värnpliktsförsvaret är väl värt att försvara. Programförslaget kapitel IV, avsnitt 1, Internationellt samarbete, med underrubriken Arbetet inom EU, avslutas med ett stycke om att Sverige bör ansluta sig till EMU men att frågan ska underställas väljarna. En sådan skrivning strider mot uppfattningen att programförslaget inte skall vara konkret i sakfrågor. Dessutom är partiet kluvet i denna fråga. Vår åsikt är att denna skrivning inte bör stå i partiprogrammet. Avsnitt 3, Kultur, bör kompletteras med ett erkännande av att vi bygger vidare på vårt kulturarv. Avsnitt 5,Arbete och tillväxt, innehåller bland annat ett vackert formulerat stycke om rätten att kunna trappa ner arbetstiden före pensionsåldern, men också att kunna fortsätta förvärvsarbeta som pensionär. 17

16 Tyvärr motverkas nertrappningen av att det nya pensionssystemet snarast tvingar individen att jobba längre om den ekonomiska standarden ska kunna bibehållas i paritet med tidigare förvärvsinkomster. Dessutom kräver avtal om avtalspension full arbetstidsinsats till nästan fyllda 65 år. Vi upplever det som en brist att avsnitt 8, Social trygghet, vad gäller bekämpandet av brottslighet enbart redovisar om vikten av att förebygga brott, återföra brottslingar till ett vanligt liv mm. Detta är självklart viktigt, men vi får inte glömma hur viktigt det är att ge offren för brottslighet trygghet i det rättsliga förfarandet och moraliskt och kanske även ekonomisk kompensation för sitt lidande. För en fortsatt human kriminalpolitik är allmänhetens stöd av stor vikt. Med hänvisning till skrivningen ovan föreslår vi 1) att en sammanfattning av partiprogrammet görs 2) att vår säkerhetspolitik ska syfta till neutrallitet i händelse av krig 3) att Sverige även i fortsättningen skall ha ett värnpliktsförsvar 4) att stycket om anslutning till EMU utgår 5) att avsnitt 3, Kultur, får en ny mening: Vårt kulturarv i form av historia, kulturminnen, språk och traditioner är en viktig grund för kulturell förnyelse 6) att avsnitt 5, Arbete och tillväxt, kompletteras i stycke 9 enligt följande; Ett långsiktigt mål för arbetstidsförkortningen är en arbetstid som motsvarar trettio timmars arbetsvecka och som därmed även motsvarar full pensionsgrundande inkomst fram till ordinarie pensionsålder. 7) att i det slutliga programförslaget formuleras ett tillägg om brottsoffrens behov ochrättigheter samt 8) att i övrigt tillstyrka programkommissionens förslag till partiprogram. Boden den 17 april 2001 Sanden Sveafältets s-förenings öppna programgrupp Bodens arbetarekommun beslutade att anta motionen som sin egen MOTION 3 BODENS ARBETAREKOMMUN 18 Förslag till nytt partiprogram De avsnitt som behandlar demokrati och maktfördelning är väldigt otydliga. Det räcker inte med att socialdemokratin är en antikapitalistisk rörelse och att konsumenter, löntagare och medborgare skall utöva ett

17 inflytande med eventuellt stöd av en lämplig lagstiftning. Vi menar dessutom att de inledande skrivningarna om jämlikhet, frihet och solidaritet blivit otydligare vad gäller maktperspektivet och dessutom saknar vi det internationella perspektivet. Vi menar att de allmänna grundsatserna i det nuvarande programmet på ett bättre sätt speglar socialdemokratins roll som försvarare för demokrati, fri- och rättigheter samt ett internationellt engagemang. Vad gäller de medborgerliga fri- och rättigheterna saknar vi ett avsnitt som tar upp ett allt viktigare behov av att förstärka rätten till personlig integritet, yttrande och tryckfrihet och ekonomiskt stöd till skydd för mångfalden i opinionsbildningen. Ett krav om insyn och inflytande i offentlig förvaltning och EU saknas. Det finns behov av förstärkt offentlighet i EU men även stat, landsting och kommuner. Vi saknar ett särskilt avsnitt om folkrörelsernas betydelse motsvarande skrivningen i det nuvarande programmet. Vad gäller skattepolitiken så anser vi att den även skall ha en omfördelande effekt av inkomst och förmögenhet. Fördelningspolitiskt räcker det inte att enbart fördela från skatt intäkterna utan skattesystemet i sig bör verka utjämnande. Vi saknar ett avsnitt om den kommunala självstyrelsen dess beskattningsrätt och statens ansvar flor utjämning av ekonomiska skillnader mellan kommunerna. Till sist skrivningarna om den offentliga sektorn. Vård, skola och omsorg är inte bara en finansieringsform utan även en verksamhetsform som djupast handlar om lika möjligheter och rättigheter för medborgarna. Den måste därför vara demokratiskt styrd och öppen för insyn vilket hindras av aktiebolagsprincipen. Överhuvudtaget bör verksamheter som produceras av skattemedel vara öppna för insyn och vara demokratiskt styrda. Vi inser att ovanstående synpunkter knappast kan arbetas in i programförslaget under pågående kongress utan föreslår kongressen besluta 1) att programkommissionen med ovanstående omarbetar förslaget till nytt partiprogram. 2) att ett förslag till nytt partiprogram föreläggs kongressen 2005 Sävast socialdemokratiska förening Bodens arbetarekommun beslutade att anta motionen som sin egen 19

18 MOTON 4 LANDSKRONA ARBETAREKOMMUN Motion angående förslag till nytt partiprogram Programkommissionen fick till uppgift av kongressen 1997 att se över skrivningarna i partiprogrammet mot bakgrund av de strukturella förändringarna i den globaliserade världsekonomin. De allt snabbare och större globala kapitaltransaktionerna, och internationaliseringen och en monopolistisk tillväxt av världsledande företag har på ett dramatiskt sätt utvecklat kapitalintressenas inflytande över nationalstaternas suveränitet och i motsvarande grad trängt undan den politiska sfären. Ett annat angeläget tema är att det socialdemokratiska programmet bättre bör beskriva och förhålla sig till det framväxande informationssamhället. Med detta menar vi att produktionen i den industrialiserade världen alltmer präglas av stort kunskaps- och forskningsinnehåll liksom en kraftig ökning av informationsproduktionen. Även denna utveckling får genomgripande följder för valet av politisk strategi. De två teman globaliseringen och informationssamhället är mer än tillräckliga för en programkommission att ta sig an. Programkommissionen valde däremot att göra en total omskrivning av partiprogrammet. I detta arbete har man dragit in snart sagt alla politiska frågor och hela den ideologiska basen för vårt parti. Det var en mycket stor uppgift programkommissionen tog på sig, och när man ser resultatet måste man nog dessvärre konstatera att programkommissionen tagit sig vatten över huvudet. Man borde valt en mer begränsad revision, inte minst mot bakgrund av att det knappast fanns något tryck underifrån för en så stor omskrivning. Vi kommer i det följande att göra några nedslag i de viktigaste kärnfrågorna, där vi anser att partiprogrammet är oklart eller drar felaktiga slutsatser. Vi kommer också att berömma programförslaget i en del avseenden. Först emellertid några övergripande kommentarer. 20 För långt och för pratigt Programförslaget är det längsta någonsin. Redan det förra programmet var en aning pratigt och långrandigt. Förslaget är ganska svårt att ta sig igenom. Strukturen är vag, och upprepningarna många. Vår bedömning är att programförslaget nästan skulle kunna halveras utan att någon väsentlig information skulle gå förlorad. Språkbehandlingen inte sällan stel och opersonlig. Programförslaget saknar känsla, och är ibland torrt som en akademisk avhandling. Det finns statliga utredningar som är roligare läsning. Vi har uppfattningen att partiets politik ska grundas på värderingar om samhället som skall vara fasta och definitiva. Ska man göra förändringar

19 i denna ideologiska grundstruktur ska man vara mycket varsam. I det nu framlagda förslaget har man gjort förändringar i grundstrukturen utan att vara särskilt varsam. Det ideologiska programmet skall vara så svårt att ändra som en grundlag. Den bristande respekten för partiets för det tidigare programmens beskrivning av ideologin är rentav ett skäl till att ge programkommissionen bakläxa. Ett partiprogram är ingen slit och slängvara. Förslaget till program tycks mera inriktat på att hämta in väljare från höger än att ge en tydlig bild av partiets politik. Detta bedömer vi vara en farlig väg. Politiken riskerar att förvandlas till en handelsvara och väljarna byter parti för att man ser enkla frågor som gynnar sina egna intressen. Vi måste tydligt ange vad för samhälle vill vi ha. Det måste finnas ett ideologiskt grundkoncept för att klara politiken. För att skapa en tydligare struktur i programmet behövs det ett principprogram och sedan efterföljande punkter kring de realpolitiska frågorna med tydliga skrivningar. Detta för att framhäva betydelsen av detta. Det finns också vissa grundbegrepp som man måste definiera mycket tydligt. Ett sådant är begreppet demokrati. Det borde till och med kunna fogas en definition av sådana avgörande begrepp till programmet. Globaliseringen Skrivningarna om den nya globaliserade världen återfinns främst på i kapitel II, sid i programförslaget. I stort är dessa bra, välformulerade och genomtänkta. Särskilt i skrivningarna om kapitalismens avigsidor på sid lyfter programmet: Med denna stärkta maktposition blir kapitalismens inneboende oförmåga att hushålla med resurser mycket tydlig. Kortsiktigt spekulativa finansrörelser bidrar till instabilitet i den internationella ekonomin och har i flera fall allvarligt förvärrat ekonomiska problem i enskilda länder. Företag pressas av kortsiktiga avkastningskrav, som försvårar en långsiktigt stabil uppbyggnad av produktion och sysselsättning. I fattiga länder utnyttjas arbetskraft till låga löner och osäkra anställningsvillkor, och fackliga organisationssträvande motarbetas, många gånger med brutala medel. I de rika länderna hamnar stora grupper som anses icke-lönsamma utanför arbetsmarknaden, samtidigt som de som har jobb pressas av ständigt stegrade krav, som skadar både hälsa och arbetsförmåga. Miljöförstöringen särskilt i fattiga länder ökar när starka kapitalintressen hårdexploaterar mark och naturresurser. Kapitalismens destruktiva drag blir särskilt tydliga i den ökande handeln med människor och den illegala vapen- och droghandeln. Människosmuggling och sexhandel, där människors fattigdom, frihetslängtan och drömmar om ett bättre liv hänsynslöst exploateras för andras vinning visar den yttersta konsekvensen av att göra vinstbegäret 21

20 till en allt överordnad drivkraft, utan motvikter i form av mänskliga och moraliska krav. Kapitalismen söker samtidigt på olika sätt begränsa politikens möjligheter att ingripa, genom att pressa tillbaka de fackliga organisationerna och genom att på olika sätt sätta de anställda i beroendeställning. Kapitalismen söker också göra det privata vinstintresset till norm för hela samhällsutvecklingen, för hela välfärdspolitiken och för människors inbördes relationer, där människors naturliga längtan efter gemenskap blir föremål för en hård kommersialisering. Kapitalismens ökande makt över tanken har förändrat den ekonomiska och sociala debatten, där synen på arbetskraft som en förbrukningsvara blivit allt tydligare. I anslutning till detta resonemang borde man emellertid också peka på att det inte bara är växande avkastningskrav och de större volymerna finansiellt kapital på världsmarknaden som pressar människor och miljö allt hårdare. I botten finns också ett annat problem, nämligen utvecklingen mot allt större, världsomspännande och branschdominerande företag. Om vi skulle skriva fram denna utveckling några decennier, så är vi snart framme i en situation då transnationella företag ensamma kontrollerar stora sektorer av ekonomin. Då kan vi tala om en form av monopolkapitalism. Att detta är en mycket oroväckande utveckling är uppenbart. Programmet i denna del mynnar ut i slutsatsen att det behövs ett vidgat och fördjupat internationellt politiskt samarbete för att bygga progressiva motkrafter. I kapitel V återfinns sedan förslag på åtgärder på en mer konkret nivå. Dessa skrivningar är i allmänhet välformulerade och genomtänkta. Kunskapssamhället Det andra stora temat är analysen av det framväxande kunskapssamhället. Det återfinns också i kapitel II, sid 30. I stort sett är också dessa skrivningar tillfredsställande. Men vi skulle helst sett att man utvecklade avigsidorna av utvecklingen något ytterligare. Kunskapssamhället innebär ju å ena sidan att löntagarna kan stärkas, eftersom de inte längre är så lätt utbytbara som i det gamla industrisamhället. Men å andra sidan kan det innebära växande klyftor d v s att bara vissa löntagare kan njuta fördelarna av detta, och övriga förminskas och marginaliseras. Här borde partiprogrammet koka av ilska över fortsatt social snedrekrytering i utbildningssystemet och över hur utbildnings- och kompetensutvecklingsresurserna fördelas i företag och i den offentliga sektorn. Det gör det inte. Kapitalismen och marknaden Programförfattarna gör på sid en ideologisk innovation genom att särskilja kapitalism och marknadsekonomi. Kapitalism definieras som 22